Nätterna är min egentid. Det är tid för reflektion, tid för att känna efter, tid för självrannsakan och insikt. Det enda som hörs genom rummets dunkel är det eviga stickandet. En sån som jag är inte betrodd med ensamhet. ”Använd tiden väl,” brukade Tanterna säga. ”Ni kommer ha mycket av den varan. Det är de som glömmer tiden som det går illa för.”
Illa? Det fanns en gång en värld full av kaos där vi alla for illa. Nu är allt mycket bättre fick jag höra. Nu finns det ordning, gränser, ritualer och raka linjer som tydligt visar vad som är vad. Vilka vi är. Vem jag är. Vi har helt enkelt alla en roll att spela.
Den första veckan på Centret var den svåraste. Vi sov alla i en stor sal, på tältsängar i raka linjer men två meter emellan varje bädd. Här lärde jag känna Maria, Lisa, Anette och många andra. Vi var allihop 15 – 16 år gamla, några av oss helt nya på Centret, andra på väg att slussas ut till rika män runt om i landet.
Tant Mildred var den som utförde alla fysiska undersökningar. De måste vara säkra både på att jag var fertil och att jag kunde erbjuda alternativ utanför Ceremoniveckorna. Vad det innebar förstod jag inte då, men tant Mildred gjorde två ultraljud.
Hon placerade sin tumme precis nedanför klitoris och tryckte den upp mot venusberget. Jag var trång till och med för min ålder vilket gjorde undersökningen plågsam, men hela 15 centimeter djup. En livmoder och två friska äggstockar, tack och lov! Vad skulle det annars bli av mig? Det var det andra ultraljudet som fick mig att önska ett liv utan alternativ.
Ännu liggande på rygg i gynstolen kände jag plötsligt tant Mildreds händer ta ett kraftigt tag om mina höfter och dra mig ner mot sig. Mina knän, ännu fastspända i stöden, trycktes ner mot bröstkorgen. Nu särades mina skinkor helt naturligt och blottade en skär liten ros av hårt hopdragen hud.
Hon lade sin varma hand mot min vänstra skinka och tryckte lätt isär den lite till med hjälp av tummen. En klump av kallt glidmedlet och sonden lades mot rosen. Jag hann inte mer än att dra in luften i lungorna innan hon sakta började pressa inåt. Den kalla sonden kändes som en inkräktare, en obeveklig kraft som pressade isär mina anala muskler som ett oanvänt gummiband. Obevekligt trycktes den igenom dem, millimeter för millimeter tills de gav vika. Det kom ett märkligt ljud ur halsen på mig. Jag var helt utom kontroll, fångad i en känsla av att falla baklänges genom britsen.
Underlivet dunkade, det kändes märkligt blött och varmt på något sätt och påminde mig om känslan av att ha alldeles för mycket alkohol i kroppen. Någonstans långt borta hörde jag ordet ”bra” precis när ett iskallt föremål nöp ett hårt tag om toppen av min klitoris. Jag nyktrade till, grep med händerna om britsens kanter och kände sonden trycks ännu längre upp i tarmen.
Lämna ett svar
Du måste vara inloggad för att publicera en kommentar.