Jag placerades på Röda Centret i början av sommaren. Det var en ovanlig sommar. Solen brände redan i juni obarmhärtigt sönder allt liv så fort det stack fram bland skogsdungar och gräsplättar, medan nätterna fylldes att tätt svart mörker som gjorde det nästintill omöjligt att andas.
Nyss fyllda 15 var det meningen att jag skulle ha legat inlindad i ett fotsida nattlinne hemma i min säng, täckt av himmelskt dun, och låtsas sova. Istället hade jag smugit ut genom köksdörren och försvunnit ut i natten tillsammans med några grannflickor.
Ordningspolisen hade gripit oss i Stadsparken, lätt berusade, tre timmar senare. Majas pappa var gripen, anklagad för hembränning och langning och skulle förmodligen få sitta inlåst resten av sitt liv, dömd för förstörande av ungdom. Hennes mamma skulle tvingas in i ett annat äktenskap. Jag brottades ner på gräset, bojjades och fick en munkavel innan jag lyftes upp i en bil och transporterades hem.
– Du har skämt ut oss allihop, hade min mor gråtit yrvaket i farstun, klädd i sin rosa nattrock. Far hade inte rört en min. Tanken hade varit att jag skulle giftas bort året därpå, men den möjligheten var utraderad nu. De gånger jag tidigare varit olydig hade far och jag gått in i sovrummet. Jag hade tvingats fluffa till min kudde och lägga den mitt på sängen, dra ner trosorna och lägga mig på mage med kudden under höften. Och så hade far dragit av sig byxbältet med ett klirrande ljud och rappat mig över rumpan 15 gånger. Det skulle inte hända nu.
Du kanske inte vet det, men Röda Centret är en av våra mest välrenommerade uppfostringsanstalter för unga kvinnor som jag, så kallade nattfjärilar med föräldrar som tappat kontrollen. Beslutet att placera mig där var inget mina föräldrar deltagit i. Det var ett beslut jag själv tagit i samma sekund som jag smitit ut i natten.
Dörren slog igen bakom mig med ett tungt metalliskt ljud så fort jag fösts in på Centret, som en definitiv punkt. Ett slut på ett liv, och en början på ett helt annat liv. Mina händer kedjades fast i en midjehög pelare och jag lämnades.
Snabbt ställde sig två kvinnor klädda i bruna uniformer på varsin sida om mig. De klippte av mig kläderna, ett plagg i taget, och slängde dem på golvet. Där stod jag – spritt språngande naken, fastkedjad i en för mig ännu okänd framtid och ännu inte riktigt kapabel att känna den ånger mamma hade tyckt att jag borde känna.
Vattnet var ljummet, nästan kallt, och jag började plötsligt känna mig nykter. Tant Augustinas händer arbetade snabbt genom mitt långa lössläppa hår och ner över axlarna med något som luktade grön såpa. Ännu fastkedjad var jag helt maktlös, som en liten flicka som inte vet hur man tvättar sig själv. Skammen slog mig hårt när hennes händer gled genom mitt underliv och in mellan skinkorna.
Fem minuter senare låg jag på rygg på en brits med benen brett isär och ett par grova handskbeklädda fingrar djupt in mellan benen. Det visade sig att jag fortfarande var orörd; trång och utan erfarenhet av sådan beröring. Jag hade vridit mig och försökt komma loss, men hårt fasthållen hade jag i stället fått hennes finger inpressat i rumpan vilket verkligen chockat mig.
Tant Augustina drog av sig handskarna skrockandes, gick runt britsen och såg mig djupt in i ögonen. Hennes blick var vass och alldeles klarblå. En sån lyckost jag var! Det skulle visa sig möjligt att placera mig hos en högt ansedd anförare och jag skulle komma till stor nytta. Jag skulle inte bara kunna ge honom många barn, utan också alla sorters njutning. Tre månader senare skulle jag, klädd i en röd heltäckande klänning och med en vit hätta på huvudet, stå på trappsteget till min anförares treplansvilla.
Lämna ett svar
Du måste vara inloggad för att publicera en kommentar.