Stridspiloten

Namn: Chris Henderson
Titel: Flight Lieutenant
Arbetsplats: 617 Air Squadron på flygbasen Royal Airforce Elvington

_ _ _ _ _

En solig junidag körde Chris sin stora ljusblåa Jaguar XJ genom den långa allén upp mot Culberhill Castle. Han hade bjudits in på en vecka av flottiljchefen, Sir William ”Willy” Culberhill.

Väl framme blev Chris ledsagad till kontoret av butlern James. Willy reste sej från ekbordet och sträckte fram en kraftig näve. ”Välkommen, Henderson! Alt väl, hoppas jag?”

”Kunde inte vara bättre Sir,” svarade Chris, ”Jag lever ju fortfarande.”

”Ja, det blev ju lite knepigt vid det senaste uppdraget.”

”Jo, det strulade till sej lite på slutet, kan man säga.”

”Hoppas ni lyckas vila upp er lite den här veckan. Men nu ska ni få hälsa på min fru. James, kan ni be Lady Jane komma ned.”

Så dök Jane upp.

”Henderson, det här är min fru Jane. Och Jane, det här är Flight Lieutenant Chris Henderson. Han flyger ett av våra Typhoonplan.”

Jane tog Chris’ hand.

”Trevligt att träffas, Mr Henderson.”

Chris noterade förvånat att det var stor åldersskillnad på paret Culberhill. Willy var i slutet av förtioårsåldern, satt, med fårat ansikte och stor mustasch. Jane däremot kunde knappast vara äldre än trettiofem. Hon var smärt, med små bröst, och hade en flickaktig kropp.

”Så ni har kommit välbärgad ned på marken igen,” fortsatte hon, medan hon granskade Chris från topp till tå.

”Jodå, Lady Jane, som ni ser.”

”Ni borde vara försiktigare när ni flyger, lieutenant. Flyg sakta och lågt, vet jag.”

Chris log ansträngt mot Jane. Det här skämtet hade han hört hundratals gånger tidigare.

Willy tittade mot dörren. ”Jag måste ursäkta mej ett tag, Henderson. Förvaltaren har bett att få träffa mej. Jane, du kan väl visa Henderson lite av ägorna så länge. Så ses vi vid middagen.”

Och så vallade Lady Jane Chris runt på ägorna. Först tittade dom på hästhagarna. Jane pekade på ett av fullbloden och sade ”Jaha, Chris; det här är en häst.”

”Jaså, är det det,” svarade Chris.

Jane pratade på, och Chris begrep att hon gillade att retas med folk. Eller åtminstone med honom.

Så kom dom till slottsparken. Den var stor och lummig, och med slingrande gångar mellan dom stora lövträden.

”Bäste Flight Lieutenant, vad tycker ni om vår slottspark?”

Chris tänkte att han kunde ge igen lite efter alla dom retfulla kommentarerna under promenaden. Han log mot Jane och sade, ”Parken är ju superb. Och med en superb retsticka mitt i parken.”

Då gav Jane honom en örfil. Chris blev rejält snopen och stannade. Jane stod och tittade på honom ett litet tag. Så räckte hon ut tungan åt honom. Och så gav hon honom en rejäl kram.

”Hör du, stridspiloten, det var inte illa ment. Tog du åt dej?”

”Nej då. Men av dej kan man tydligen vänta sej vad som helst.”

”Jaså, det tror du? Vi får väl se hur sannspådd du blir.”

Så vandrade dom tillbaka till slottet. Och sen var det dags för middag.

_ _ _ _ _

Middagen var ståndsmässig. Butlern James serverade, och sen höll han sej diskret i bakgrunden tills det var dags för nästa rätt.

Chris och Willy pratade på, och det handlade mest om attackflyg, spaningsflyg, bompblan, radarsystem, vapensystem, flygraider och allt möjligt annat som berörde Royal Air Force. Jane försökte förgäves bryta in i samtalet. Till slut sa hon,

”Men hör ni gubbar, ni är ju heltokiga med era flygleksaker. Kan vi inte prata lite om vår hästhållning i stället? Den begriper jag mej bättre på.”

Willy såg lite skamsen ut, och så övergick samtalet till att handla om slottets avelsprogram, om vunna travlopp och annat. Och det visade sej snabbt att det var Jane som styrde slottets hästhållning.

När Chris hade lagt sej för kvällen i det tilldelade gästrummet, (det fanns många i slottet) så kunde han inte somna. Örfilen och kramen satt liksom kvar i kroppen på honom. Och det var något speciellt med Lady Jane som han hade svårt att värja sej mot. På något sätt kändes det som hon gick under huden på honom. Och han började fantisera om att få hålla i henne, naken.

Dagen efter tog Jane med Chris på en ridtur runt ägorna. Så kom dom till en glänta med en bänk. Dom klev av hästarna och satte sej på bänken. Och Jane tog fram ett par äpplen som hon hade hämtat nere i slottsköket. Och så satt dom på bänken, åt av sina äpplen och pratade. Jane förhörde sej noggrant om Chris’ familjeliv. Det vill säga han hade inget, för han var singel. Han hade sina föräldrar och en syster, men dom träffade han inte särskilt ofta.

Chris frågade försiktigt hur det var med Jane och Willy.

”Ni har ju inga barn?”

”Nej, vi har inte det.” Den retfulla tonen var plötsligt helt borta. ”Vi har inte lyckats få några. Och det beror på att Willy inte är särskilt aktiv i sängen. Han brukar ta sej en rejäl nattfösare varje kväll. Och det är inte särskilt nyttigt för potensen. Och det är inte så trevligt att ha en whiskyångande make bredvid sej i sängen varje kväll. Så numera har vi åtskilda sovrum.”

Hon flyttade sej intill Chris.

”Såna problem har väl inte du, Chris?”

Nu tyckte Chris att samtalet hade blivit väldigt privat. Han visste inte vad han skulle säga, så han satt tyst. Då kände han Janes arm komma smygande runt hans rygg. Och hon lutade huvudet mot hans axel. Och då lade han en arm runt hennes midja och tryckte henne försiktigt intill sej. Och så satt dom alldeles tysta och höll om varann.

Så släppte Jane taget om Chris.

”Du,” sade hon, ”Vad var det egentligen som hände där över Syrien?”

Chris tittade allvarligt på henne.

”Planet träffades av luftvärnseld. Elektroniken för styrsystemen slogs ut, bland annat. Och jag fick en kula genom låret. Jag knöt halsduken hårt runt låret och kunde stoppa blödningen någorlunda. Och jag lyckades ta planet tillbaka med hjälp av nödsystemen och landa det på flygbasen.”

”Var du rädd?”

”Inte just då. Då gick huvudet på autopilot. Men sen, när jag klev ur den nerblodade cockpiten skakade jag som ett asplöv. Ambulanspersonalen var där och körde mej till fältsjukhuset. Så nu är jag sjukskriven ett tag.”

”Stackars dej, Chris.”

”Ja, men du vet, Jane, det här hör ju till jobbet.”

Jane kramade honom hårt.

”Du, nu pratar vi om något annat. Kan vi inte köra runt lite i omgivningarna? Så du får se dej omkring lite?”

”Gärna. Vi kan ta min bil.”

”Kan vi?”

”Ja, varför inte?”

”Din Jaguar fastnar väl i första bästa lerpöl!”

”Jaså! Ja, jag brukar inte köra genom lerpölar, faktiskt. Men vad föredrar The Honorable Lady Culberhill för bil då?”

”Gissa, Lieutenant Henderson!”

”En Landrover kanske?”

”Du är inte så totalkorkad som man skulle tro. Jo, jag har faktiskt en Landrover Defender stående i garaget.”

”Inte så totalkorkad; det var en fin komplimang för att komma från dej.”

Så rullade dom sakta genom landskapet i Chris’ Jaguar. Jane kommenterade småbyarna, landskapet och kyrkorna. Och efter ett tag bad hon honom svänga in på en smal grusväg. Vägen slingrade sej genom en tät lövskog, och slutade vid en rostig järngrind. Bakom grinden betade kor på en äng.

Chris stannade motorn och tittade på Jane. Hon lade handen på hans arm och log mot honom.

”Chris?”

”Ja, Jane?”

”Jag tror du behöver skingra tankarna lite från den där flygningen.”

Och så lutade hon sej fram och kysste honom.

Först blev Chris totalt överrumplad. Så började Janes händer smeka runt på honom. Och då lät han sina händer vandra runt på henne. Så hejdade sej plötsligt Jane.

”Du, det är lite obekvämt här i framsätena. Vi flyttar till baksätet i stället. Eller?”

Jane lade sej på baksätet och drog ned Chris på sej, och så kysstes dom och kramades. Och Jane tryckte skötet hårt mot Chris.

Men så lyfte Chris upp sej från Jane.

”Men vad är det!” flämtade Jane. ”Vill du inte ha mej?”

”Jag är helgalen i dej!” svarade Chris. ”Men Herre Gud, vad händer om Willy får reda på det här? Då går min karriär inom RAF åt fanders!”

Jane tog Chris’s huvud mellan sina händer.

”Du behöver inte oroa dej, Chris.”

Först låg Chris aldeles stilla på Jane. Han undrade om hon var tillräckligt förslagen för att kunna dölja ett förhållande för sin make. Så började han smeka henne igen. Och efter ett tag stoppade han in en hand under hennes blus, och fann hennes nakna bröst. Och hon suckade njutningsfullt när han kramade dom. Så smög hon in en hand under hans byxor. Men så hejdade hon sej.

”Chris, älskling, kliv av mej!”

Chris blev förskräckt. Hade han gått för långt med Jane nu? Han backade. Men då knäppte Jane upp byxorna och drog dom av sej. Och sen åkte trosorna av.”

”Chris, sitt inte där som ett fån. Kliv ur byxorna nu!”

Och det gjorde Chris. Sen lade han sej på Jane igen med det ena låret upptryckt mot hennes nakna sköte.

Jane höll hårt om Chris, och gnuggade det fuktiga skötet mot hans lår. Så famlade hon med handen, hittade hans erigerade penis och kramade den. Chris lyfte lite på sej, satte handen på hennes sköte och masserade det försiktigt. Och han hörde hur hon andades allt häftigare. Så mumlade hon,

”Kom in i mej nu, Mr Henderson. Och ta mej ordentligt. Herre Gud vad jag har längtat efter det här!”

Chris trängde försiktigt in i henne, och så började ett intensivt samlag. Och om korna på ängen hade brytt sej om att titta på Chris’s Jaguar hade dom sett den gunga till för varje tag som Chris tog i Jane.

Jane stönade högt och rörde sej häftigt under Chris. Och efter ett tag kopplade hon benen runt hans rygg och tryckte honom hårt in i sej.

Och så kom dom. Först Jane, i en lång vild orgasm. Och efter ett tag ejakulerade Chris med djupa pulserande stötar i henne. Och då kom hon igen.

Sen låg dom där i varandras armar och flämtade. När dom hade hämtat sej lite tog Jane Chris’ huvud i sina händer.

”Jag har inte legat med någon på flera år, Chris. Och så kommer du plötsligt, som hitskickad från himlen. Och förför mej.”

Chris kysste henne.

”Men egentligen var det ju du som förförde mej, eller?”

”Jo, och hade du inte tagit mej frivilligt hade jag släpat dej till sängen. Din sexiga stridspilot.”

Sen låg dom där i baksätet och smektes och kysstes.

Men tiden gick, och till slut sa Jane,

”Vi måste nog åka tillbaka nu, Chris. Annars blir vi sena till middagen. Och det skulle inte se bra ut.”

Chris tyckte att middagen aldrig ville ta slut. Han försökte hålla masken och hänga med i samtalen om hästar, jordbruk och lite flygplanssnack. Men det ända som snurrade runt i huvudet på honom var Jane. Och för henne var det likadant. Då och då gav hon några ironiska kommentarer till männens prat, men det kom inte spontant, som det brukade annars. I övrigt var hon ganska fåordig. Så småningom tog middagen slut, och männen flyttade till rökrummet.

”Vill du ha en whisky?” undrade Willy.

Chris tackade artigt nej. Han ville inte lukta sprit.

Willy hällde upp en rejäl portion åt sej själv, och sen satt dom och pratade flyg. Och Chris satt som på nålar och önskade sej därifrån.

Så blev det äntligen kväll, och Chris satte på sej pyjamasen och kröp ned under täcket. Men det var stört omöjligt att somna. Han kastade sej av och an i sängen, och kunde inte sluta tänka på samlaget med Jane.

Tiden gick, och klockan närmade sej midnatt. Då öppnades dörren försiktigt, och i skumrasket anade Chris silhuetten av en smal kvinnofigur i fotlångt nattlinne och med det långa håret nedsläppt över axlarna.

”Får jag komma in, Chris?” frågade silhuetten. ”Sover du?”

”Nej inte alls,” svarade Chris. ”Det var totalt omöjligt att somna. Jag bara tänker på dej.”

”Samma här,” sade Jane. ”Får jag krypa ned till dej?”

Och det fick hon. Och så låg dom med varandra igen.

Så fortskred veckan. På dagarna jobbade Willy på Elvington-flottiljen. Och då brukade Jane och Chris åka runt i landskapet. Det blev många samlag, både vilda och ömsinta. Oftast låg dom med varandra i baksätet på Jaguaren. Men ibland blev det sköna samlag i gräset i någon skogsglänta.

På kvällarna brukade Jane smyga in till Chris. Men hon vågade inte stanna över natten.

Så tog veckan slut. Chris tog högtidligt farväl av Willy och tackade för den fina vistelsen. Och Willy kunde förstås inte ana hur utsökt fin den hade varit.

Jane följde honom ut till bilen. Men dom vågade inte kramas, ifall Willy eller någon av tjänstefolket skulle titta ut genom fönstret.

”Chris, jag ska försöka hälsa på dej någon gång, men jag vet inte när det blir. För jag får väl komma?”

”Du måste komma, Jane. Jag kommer att längta mej sjuk efter dej.”

”Jamen du är ju redan sjukskriven, Chris. Så det passar ju bra!”

Sen räckte hon ut tungan åt honom.

Så klev Chris in i sin ljusblåa Jaguar, startade motorn och åkte iväg.

_ _ _ _ _

Det hade gått en vecka. Chris stod i sitt kök och travade in disken i diskmaskinen. Så hörde han en bil köra upp på infarten. Och när han tittade ut genom köksfönstret såg han en grå och smutsig Landrover köra upp bredvid den ljusblåa och nytvättade Jaguaren. Så ringde det på dörren, och Jane uppenbarade sej i dörröppningen.

Chris kramade henne så hårt att hon nästan tappade andan.

”Men Chris,” flämtade hon, ”du kramar mej ju sönder och samman. Gör du alltid så med dina flickvänner?”

”Den enda flickvän jag har är dej, Jane.”

”Jamen i så fall får du inte krama sönder mej. För då har du ingen.”

Jane hängde av sej ytterkläderna. Och så tog Chris Jane i handen och visade henne runt i huset. När dom hade tittat igenom bottenvåningen sade Jane,

”Jaha Chris, så det är alltså så här du bor om dagarna. Vilket litet hus!”

”Ja, det här är väl inte mycket att ställa upp med för en lady som är van vid ett stort slott och en stab med tjänstefolk.”

”Du, det där slottet går mej på nerverna. Och tjänstefolket också. Det här huset är då mycket mysigare och trevligare. Det har bara ett fel.”

”Jaså, vad då?” undrade Chris.

”Det blir väldigt trångt för alla mina hästar på din bakgård . . . . .”

Så gick dom upp till övervåningen. Och i sovrummet satte dom sej på sängen. Medan Jane strök handen tankfullt över sängtäcket frågade Chris,

”Vad hittade du på för ursäkt för att åka iväg?”

”Jag behövde inte hitta på någon. Jag talade om för Willy att jag skulle åka till min gynekolog i London. Vad jag inte talade om var att jag hade beställt spiral. Så att vi inte behöver kladda med några kondomer mera. Som du köpte åt oss i byn förut. Men jag ljög om att jag skulle övernatta hos min väninna i London.”

Så började dom sakta klä av varandra. Och snart låg dom nakna på sidan intill varandra och kramades och kysstes. Så tog Jane ett stadigt grepp om Chris’ penis och drog förhuden upp och ned, upp och ned. Och Chris lade handen på hennes sköte och gnuggade hennes blygdläppar och klitoris sakta och mjukt. Jane andades allt snabbare, och plötsligt svängde hon sitt ena ben över Chris och tryckte hans penis mot skötet. Och Chris sköt sej långsamt in i henne.

Jane stönade till. ”Åh Herre Gud, Chris, vad skön du är! Jag har längat så otroligt efter dej ända sen du åkte.”

Dom höll hårt om varandra, och Chris tog långsamma och djupa tag i Jane, medan hon tryckte skötet rytmiskt mot honom i takt med hans stötar. Så rullade hon över på rygg med Chris ovanpå sej och kopplade benen runt ryggen på honom. Och så tryckte hon honom hårt in i sej, precis som i Culberhill Castle.

Jane stannade hos Chris på natten. Och när han vaknade på morgonen låg Jane hopkurad intill honom i sängen och snorade. Hon sov som en sten.

Chris kysste henne på axeln. Sen gick han upp och ordnade frukost.