Stormen drar in

Under flera dagar hade nyheterna rapporterat om stormen som var på ingång. Metrologerna på SVT och TV4 rapporterade om kaos i Irland och Storbritannien, om dödsfall i Nederländerna och på Jylland och med stor säkerhet skulle stormen dra in över västkusten. Den skulle däremot låta södra Skåne klara sig utan bekymmer. Så i Malmö och Lund var det ingen beredskap och pendlarna från Söderslätt körde till jobbet som vanligt på fredagsmorgonen. Vid niotiden ändrade ovädret riktning, snön började vräka ner och vinden ökade snabbt. Vid elvatiden stängde Skånetrafiken alla tåg och busslinjer söder om en linje mellan Malmö och Simrishamn, en timme senare var det endast skolbussarna längs väg 9 som rullade i ett sista försök att få hem eleverna från skolorna i Ystad och Trelleborg. E6, E65, 108 och flera mindre vägar bedömdes vara oframkomliga.
Det här påverkade inte mig så mycket. Jag hade sen våren 2020 när Covid spred sig över landet flyttat hem mina böcker, kartor och andra dokument till vår gamla skånelänga nere vid sydkusten. En eller två digitala föreläsningar i månaden var allt som krävdes, i övrigt skötte jag mitt arbete i eget tempo. Kombinerat med strandpromenader, matlagning och, framåt eftermiddagen, ett besök i vinkällaren.
Katarina, min fru sedan evigheter, ringde strax innan 10 och sa att hon skulle sova över hos en arbetskamrat, vilket inte var alldeles ovanligt. Hon sa att hon älskar mig och att hon skulle skynda sig hem. Hon menade det inte och jag brydde mig inte. Ibland funderade jag på vem hon knullar med men det intresserade mig inte mycket nog för hålla tanken mer än ett par minuter.
I den här delen av landet, längst ner vid kusten, har de flesta kvar sina fasta telefoner. 3G och 4G masterna fungerar sådär och 5G kan vi bara drömma om. När stormen vände och gick söderut fyllde jag vedkorgarna, kollade batterierna i ficklampan och ställde in värmeljus i badrummet. Jag kollade att batteriradion fungerade och ställde snöskyffeln utanför dörren. Strax efter lunch nådde vinden 20 sekundmeter och snödrivor började växa till sig.
Väg 9 löper längs hela kusten, sällan mer än 100 meter från strandkanten. Smala grusvägar löper ner mot stranden med fyra, fem hus på varje sida. Vår skånelänga från förra sekelskiftet ligger längst ner på vägen och utöver några få 70-talsvillor med mexitegel och elvärme var det bara sommarstugor som alla var övergivna vid den här årstiden. Jag har en vedeldad gjutjärnsspis i köket och en modern kamin i vardagsrummet så jag räknade med att kunna hålla värmen. Jag inte bara förväntade mig att överleva, jag såg framemot en helg i ensamhet med mina böcker och gott vin. När strömmen gick vid 14-tiden tömde jag kylen och frysen bar ut maten i en rottingkista på verandan, ställde fram några stearinljus på matbordet och fortsatte att arbeta. Mobilen och datorn var fortfarande laddade men masten uppe vid kyrkbyn hade slutat fungera och modemet var dött.
Strax innan fem, när jag precis rest mig för att gå till källaren och hämta en flaska vin, ringde telefonen. Det var Stefan som bor uppe vid vägen.
– Hur går det därnere?
Jag sa som det var, att jag inte oroade mig speciellt, att jag hade ved och vin för en månad och maten borde räcka åtminstone en vecka.
– Hur har du det själv?
– Jag sitter fast i Lund. Hittar inget hotellrum så det får bli vilrummet på kontoret. Det blev en shoppingrunda till Ica och Systembolaget så jag klarar mig över helgen om det nu blir så illa.
Jag beklagade hans elände.
– Nja, det är inte så farligt för min del. Det är mer att… Kristin försökte ta sig hem men kom inte längre än till Skurup, så hon bor hos sin syster. Så… ja, du har ju träffat Molly. Hon är ensam hemma.
– Aj, fan. Hur fixar hon det? Hur gammal är hon egentligen?
– Hon fyllde femton precis innan jul.
– Femton?
– Ja, hon är ju ganska liten och… inte så… du vet. Dessutom är hon ganska rädd när det blåser. Vi har ju elvärme och ingen ström. Hon fattar inte hur hon ska tända i kaminen. Det börjar bli kallt som fan.
– Vill du att jag ska gå över och hjälpa henne?
– Kan du tänka att göra det?
– Ja, det är klart. Men kan hon hålla liv i brasan själv? Snödrivorna är snart meterhöga så jag kan nog inte gå dit flera gånger.
– Nej, nej, det är ju klart. Du tror inte att… Du får ju ha betalt så klart, men du tror inte att hon kan komma till dig? Strömmen kommer väl snart tillbaka och då kan hon… Kanske bara över natten.
Helvete. Jag som såg framemot en ensam helg. Dricka en flaska bra vin, njuta av ljudet från stormen. Men jag kunde ju inte låta en liten unge sitta rädd och frusen.
– Jo, det är klart men du ska inte betala något. Jag eldar ju ändå och maten var planerad till två.
– Är inte Katarina hemma?
– Nej, hon är också insnöad. Inne i Malmö. Men det funkar ändå. Jag ställer extrasängen vid spisen i köket så slipper hon höra mig snarka.
– Det är bara det att…
– Vad då?
– Nej, inget. Ibland blir Molly lite… Du får ringa om det är något.
– Inga bekymmer.

Jag la in lite extra ved i kaminerna, klädde på mig alla vinterkläder jag hittade och tog med mig ficklampan. Snön var inte så djup inne på tomten, kanske en decimeter men längs hela vägen hade vinden piskat upp en snödriva som på sina håll var över metern hög. Och den verkade växa hela tiden. Jag gick långsamt längs med snödrivan tills jag såg ljuset från en ficklampa på andra sidan. Det var Molly. Snön yrde och sikten var nästan obefintlig. Vi vinkade till varann med våra lampor. Vi stod bara ett par meter ifrån varann med snödrivan emellan oss. Rytande från stormen gjorde det nästan omöjligt att göra sig hörd men med skrik och viftande med armarna lyckades vi komma överens om att fortsätta på varsin sida, ner mot havet där drivan borde vara lägre. Det var inte enkelt för oss att komma nära varann.
När vi gått förbi mitt hus och kommit ner vid de första sanddynerna kunde Molly ganska enkelt kliva genom snödrivan. Hon såg så liten och ensam ut med sin ryggsäck, sin täckjacka och den stickade luvan. Jag tog ryggsäcken och vi gick tillsammans mot huset.

Om Kristin och Stefan, Mollys mamma och pappa, hade något irländsk påbrå vet jag inte men flickan har inte bara ett namn som klingar av Dublin, hennes rödblonda hår, fräknarna och de ojämna tänderna fick mig att tänka på den gröna ön, katolska flickskolor och en lätt galenskap. Hon stod huttrande i hallen. Snön på jeansen började smälta. Läpparna var bleka. Hon såg ner i golvet.
– Du behöver inte vara rädd, sa jag. Här är varmt och jag har gott om mat.
Hon nickade nästan omärkligt.
– Och du, jag är inte det minsta farlig. Ok?
Innan jag lämnade huset hade jag tänt ett tiotal värmeljus i badrummet. Varmvattenberedaren var fortfarande full och mätaren visade på nästan 50 grader.
– Ta en dusch så du får upp värmen, så gör jag lite varm choklad så länge.
Jag hängde in Katarinas morgonrock i badrummet till Molly, även om den var alldeles för stor. Molly är liten och smal, när jag såg henne i hallen förstod jag att det som hennes pappa inte vågat säga var att hon fortfarande inte fått mycket till kvinnliga former.
Det irriterade mig att jag skulle ha en liten unge att ta hand om men samtidigt kunde jag inte annat än att tycka synd om den lilla frusna flickan. Jag ställde en kastrull med mjölk på spisen och gick ner i källaren efter en flaska Nebbiolo. Jag hämtade en infrusen bolognese från lådan på verandan, sen satte jag mig vid bordet och fortsatte att jobba.
Morgonrocken släpade nästan i golvet när Molly bar den, och den gick ett och ett halvt varv runt hennes tunna kropp. Jag hade ställt en fåtölj framför kaminen i vardagsrummet och ställt den varma choklad på ett litet bord intill. Molly kröp upp i fåtöljen och startade något spel på telefonen.
– Du kanske ska spara på batteriet?
– Har inte du en Tesla?
– Jo, ja, vad menar du?
Det var den längsta meningen hon sagt sen vi träffades och jag kunde inte förstå vad min bil hade med hennes telefon att göra.
– Du kan ladda den i bilen, ju.
Jag hade inte ens tänkt tanken. Bilen stod fulladdad men obrukbar på grund av snön.
– Du, det där var smart. Tack.

Jag öppnade datorn och började skriva. Jag jämförde kartor före och efter enskiftet, antecknade avvikelser och tecken på hur arealerna förändrades och hur godsägarna blev allt rikare. I allt är jag en gammal stofil som borde vara tacksam för allt som stör min forskartillvaro. Att Katarina hellre stannade hos en arbetskamrat var kanske inget att förvånas över.

När jag sen tittade upp från mina papper såg jag att Molly halvslumrade i fåtöljen. Hon hade ena benet över armstödet. Morgonrocken hade glidit isär och jag kunde se in mellan hennes ben, ett mörkt streck, ett rödlätt fjun, som ett rosa moln över hennes venusberg. Herregud!
Jag försökte titta bort men kunde inte slita blicken från henne. Hon var så gudomligt vacker där hon satt, naken, exponerad. Skuldkänslorna slog till. Att jag ens tittade på henne fick mig att skämmas.
– Molly!
Hon ryckte till.
– Morgonrocken! Du kanske ska…
Hon tittade ner, drog ihop morgonrocken, rodnade, vände sig bort.
– Förlåt, jag… jag…
Jag låtsades som ingenting, återgick till mina papper och försökte glömma vad jag sett. Självfallet har det varit ett misstag av Molly att blotta sig på det sättet och det fyllde mig skuldkänslor att min gubbkuk vaknade till liv. Kanske var det inte så konstigt. Mitt sexliv numer bestod av att jag runkade av mig varannan vecka. Ibland till porr men oftast mest till minnen av ett svunnet sexliv.
Katarina var min andra fru. Vi hade träffats när hennes barn hade vuxit upp och vi hade aldrig ett familjeliv tillsammans, utan ett vuxenliv där njutning och experiment spelat stor roll. Men för åtta, kanske tio, år sedan började det fallna. Katarina sa nej till analsex, ville inte längre ta satsen i munnen om hon trots allt sög mig. Jag fick slicka henne men hon kissade inte längre i min mun. Efter en tid kändes mitt slickande mer som något hon lät mig göra, inget hon ville. Vårt sexliv bestod av en pliktskyldig missionär där jag ofta fick använda saliv för att hon inte var tillräckligt våt och jag kom för tidigt för att störa så lite som möjligt. Det blev allt glesare mellan dessa artighetssamlag och om jag minns rätt var senaste gången under sommarsemestern. Katarina hade börjat sova med trosorna på och Mollys lilla fitta, på ett par meters avstånd, var det närmaste jag varit the-real-thing på ett halvår.
Så jag satt där med mina papper och datorn men lät då och då blicken glida iväg i en slags löjlig förhoppning om att det skulle hända igen. Inte för att jag skulle kunna förmå mig att röra henne. Jag bara hoppades att få en glimt av henne igen, och sen smyga mig in i det iskalla badrummet och runka av mig.
Det hände igen. Inte på det sätt jag förväntade mig, att hon skulle slumra till eller glömma bort sig. Nej, plötsligt låg hennes ben över armstödet igen och med ena handen förde hon undan morgonrocken en aning. Inte så mycket, bara så att jag såg de smala, bleka låren en bit upp. Jag fokuserade på datorn tills jag såg en rörelse i ögonvrån; andra benet gled lite åt sidan, handen flyttade på morgonrocken medan hon låtsades titta intensivt i telefonen. Herregud! Visar hon sig medvetet för mig? Vad sysslar hon med? Var det detta hennes pappa hade antytt?
Jag tittade ner i mina papper, försökte låtsas som ingenting. När jag tittade upp igen hade hon särat på benen lite till, morgonrocken öppen och hennes fitta fullt exponerad. Ett mörkt streck mellan två smala, fasta blygdläppar, en gles, rödaktig buske precis ovanför. Molly tittade inte åt mitt håll men det var uppenbart att hon visste. Hon visade medvetet upp sig för mig och jag, jag kunde inte sluta titta.
Det snurrade i huvudet. Jag kunde nästan föreställa mig lukten av hennes kön trots att det är mer än 40 år sedan jag doftade på en så ung flicka. Kuken började hårdna. Utanför piskade stormen, snön började gjorde världen utanför till ett vitt virvlande helvete. Vi skulle vara fast här i huset länge och jag insåg att Mollys lek måste få ett slut här och nu, innan den gjorde oss båda olyckliga. Jag stängde datorn med en smäll och i samma sekund drog Molly ihop benen och täckte sig med morgonrocken.
Jag gick fram till Molly.
– Vad sysslar du med?
– Va? Vad menar du?
– Du vet vad jag menar, eller hur?
Hon tittade bort.
– Du visar… du sitter och visar din…
Jag kunde inte förmå mig att säga ordet till henne. Det behövdes inte heller. Ett ögonblick senare bröt hon samman och i ett flöde av tårar och snor bad hon om ursäkt, kallade sig själv ett äckel, sa att jag borde hata henne, som alla andra hatade henne. Att jag borde kasta ut henne i snön och låta henne dö.
Jag försökte trösta henne, hindra henne från att rusa iväg ut i stormen. Samtidigt förbannade jag att jag satt med en halvtokig unge medan snön gjorde att vi inte kom undan varann. Jag försökte säga att allt jag ville var att hon skulle klä på sig trosor och byxor så att det inte hände igen.
Hur länge kaoset varade vet jag inte. Hon lugnade sig, berättade att hon inte visste varför hon gjorde det. Molly hade redan för ett år sedan blottat sig för sin farfar och blivit utskälld av sina föräldrar, och efter att det hänt i skolan, med den äldsta läraren skickade de henne till psykolog. Efter det hade allt lugnat sig. Hon kunde behärska sig. Farfar låtsades som ingenting och i skolan strök man bara ett streck över händelsen.
Molly skämdes över att återigen gjort det, visat sig för någon. Nu ville hon gå hem. Det spelade ingen roll att hon skulle frysa sig fördärvad.
– Du går ingenstans. Jag har lovat din pappa att se till att du har det varmt och får en bit mat. Nu glömmer vi det här. Ok?
Hon fortsatte att snyfta, sa förlåt om och om igen. Och jag sa att hon inte hade något att be om ursäkt för. Mina egna skuldkänslor plågade mig. Vad är jag för en vidrig människa som blir kåt en liten sårbar flicka?
Molly drog morgonrocken om sig så hårt hon kunde, torkade bort snor och tårar med ärmen.
– Jag vill bara vara som dom andra.
– Vad menar du?
– Dom andra är så snygga och berättar hur killar och män tittar på dom.
– Dom tittar på dig också, Molly, du kanske inte ser det men…
– Nej, det gör dom inte.
– Då kanske killarna helt enkelt är dumma i huvudet och inte ser hur vacker du är?
Molly ryckte till.
– Vacker?
– Ja, tror du mig inte?
– Nej, några säger söt men ingen…
– Molly, klä på dig nu så fixar jag lite mat.

Jag la ner en frusen klump bolognese i en kastrull och insåg att den skulle ta längre tid än jag planerat, hällde vatten till spaghettin i en kastrull. Efter en snabb tur ut på verandan insåg jag att salladen frusit och var oanvändbar. En halv baguette följde med in. Den borde bli fantastisk i vedugnen. Molly klädde på sig och jag kände mig förvirrad när jag såg det.
Hennes nakna fitta hade gjort mig kåt men det här var en liten osäker tjej som jag lovat ge mat och värme, inget mer. Nu var det glömt, hon var påklädd, maten behövde en halvtimme, inte mer.
På radion sa de att vindarna närmade sig orkanstyrka och snövallarna redan var nästan lika höga som vid stormen 1979. Då tog det två eller tre veckor innan de grävde fram Söderslätt. På norrsidan av backar och vallar låg snön nästan till midsommar. Vindriktningen var nordvästlig och det smala stråket av planterad skog skyddade oss något, här vid havsbandet även om vågornas brus, vindens ljud och vibrationerna i ytterväggarna var skrämmande nog.
Molly ställde sig nära mig. Drack ur en Coca-Cola jag hittat i källaren, antagligen sedan bonusbarnbarnen var här.
– Är det otäckt?
Hon tittade undrande på mig.
– Vinden och snön, alltså.
– Ja, ditt hus i ganska gammalt.
– Mmm, men det har stått emot en massa stormar. Jag är också ganska gammal och jag tänker överleva det här ovädret också.
Mitt skämt gick inte hem. Molly rörde inte en min. Hon tänkte på något, såg på kastrullerna på spisen. Hennes blågröna ögon glittrade. Den fräkniga hyn tycktes djupröd i skenet från stearinljusen.
– Ingenting kommer att hända, Molly, taket blåser inte av, väggarna ramlar inte in.
Hon ställde läsken på diskbänken.
– Jag måste…
Molly stack iväg till toaletten, lämnade dörren öppen för att få med sig lite värme från övriga huset. Jag kunde inte hindra mig själv. Jag tog ett par steg bort från den sprakande vedspisen, smög mig närmre hallen för att kunna höra hur hennes kiss skvalade ner i toaletten. Ljuvliga toner som fick det att pirra i kroppen, blodet rusa ner till kuken! Men innan den sista droppen sipprat ur henne slog skuldkänslorna till igen. Jag återvände till spisen, sippade lite på vinet och försökte få bilderna och ljuden ur huvudet.

– Får jag fråga en sak, sa Molly när hon kom in i köket.
– Klart du får.
– Om du tycker jag är vacker, varför vill du inte titta på mig?
Frågan överraskade mig helt och för några sekunder stod jag bara och såg dum ut.
– För att det är fel?
– Hur då fel?
Jag tog en stor klunk vin och ett drastiskt beslut, att säga som det är.
– Det är fel bara för att jag blir kåt av att titta på din fitta! Och jag vill inte bli kåt! Jag ska inte! Jag får inte bli kåt. Ok?
– Är det så fel om du blir…
Jag avbröt henne bryskt.
– Ja, det är fel! Du är femton och jag är 62! Fattar du? Jag är nästan för gammal för att få bli kåt på din mamma, fattar du?
Molly backade ett steg, lite förvånad över att jag höjt rösten. Och kanske för att jag ens tänkt på hennes mamma.
– Ok, sa hon, förlåt att jag… Jag bara tänkte att…
– Sluta säg förlåt. Jag vet inte vad du tänker men jag tycker att du ska sluta tänka på det där, att du ska visa… Ja, bara sluta. Det blir fel.
Molly gick ett par steg, vände sig mot mig med ett kaxigt leende.
– Det är skönt att vara kåt, eller hur?
Innan jag kom på något svar fortsatte hon:
– Om jag blir kåt av att visa fittan och du blir kåt av att titta så spelar det väl ingen roll att du är gammal. I alla fall om ingen annan ser oss.
– Du är inte riktigt klok, Molly.
– Ingen ser oss. Det är ingen därute, sa hon och nickade mot fönstren som nästan var täckta av snö.

Jag drog kastrullerna från spisen. Maten fick vänta. Det beslut jag tog var idiotiskt, det var jag medveten om. Oavsett hennes vilja var det jag som för alltid skulle vara förövaren. Så skulle det vara även om den tid som gått sen dess är den lyckligaste i mitt liv.
– Klä av dig. Låt mig titta på dig.
Hennes kaxiga leende försvann, återkom och försvann igen som om hon plötsligt insåg vart spelet hon spelade kunde leda.
– Var inte rädd, jag ska inte röra dig. Jag lovar.
Hon förde handen mot knappen i jeansen, höll den stilla.
– Jag lovar. Bara titta, inget mer.
Vi såg på varann, tiden verkade stå still. Stormen slet i taket, kastade sig mot fönstren. Jag la in lite ved i kaminen. När jag vände mig mot henne igen hade hon knäppt upp knappen och dragit ner blixtlåset. Stod stilla, tvekade.
– Jag lovar, upprepade jag. Jag ska inte röra dig, du ska bara få visa mig… det du så länge velat visa för en äldre man. Så kanske du… att allt är lugnt sen.
Molly fnittrade till och drog ner jeansen i ett drag, vig som bara en tonårsflicka kan vara, utan att ens vingla till lirkade hon jeansen över fötterna. De smala, bleka, lätt fräkniga benen mötes under en vit trosa som tycktes lite för stor för hennes smala höfter och stjärt. Hon drog av sig strumporna utan att använda händerna. Molly betraktade mig, såg hur min blick sög i sig skönheten av hennes hud, fixerade den punkt dold under trosorna hon längtade efter att få visa mig. Med en blixtsnabb rörelse var trosorna också av.
– Tröjan också, sa jag.
– Varför?
En märklig fråga från en liten blotterska.
– För att jag vill se hela dig. Jag vill se dina bröst.
– Jag har nästan inga.
– Tröjan! sa jag bestämt och hon lydde mig.

Världen utanför existerade inte längre. Inte bara för att strömmen hade gått, att internet låg nere, att snön täckte fönstren; utan för att en ängel uppenbarade sig inför mina ögon. En liten späd varelse med små runda bröst. Knappt mer än några centimeter stora, pekade de uppnosigt med sin mörkrosa vårtor mot mig. En platt, lite fräknig mage som avslutades i ett mjukt rödblont fjun, som en svag dimma över ett mörkt streck, en tonårsfitta, som försvann in mellan låren.
En ängel, om en med en djävuls spelade leende och blick.
Tankarna rusade omkring. Jag tror aldrig tidigare sett någon eller något som väckt mitt begär lika mycket, samtidigt som skulden, ja rent av ångesten jagade mig. Vad fan är det som händer? Jag har aldrig haft någon längtan efter unga tjejer men här står jag inför en femtonåring och känner hur kuken börjar leva. Jag låter mig lockas, mer än så, jag lockar själv en liten instabil flicka med ett osunt behov av uppmärksamhet att blotta sig. Vad är jag för ynklig människa?
Min fru, Katarina, hennes barn, min syster, kollegorna på jobbet; för en sekund flimrar deras anklagande blickar förbi för min inre syn, fäster mig vid skampålen.
Men för min verkliga syn fanns bara denna lilla ängel, denna lilla ljuvliga, rödlätta Molly med sina gudomliga små bröst, sin hemliga lilla fitta hon alldeles strax ska visa mig. Flammorna från kaminen kastade gyllene speglingar över hennes bleka hy, som varma tungor som slickar varje millimeter av kroppen.
Jag satte mig i ena änden av soffan.
– Kom, lägg dig ner. Kom, så får jag titta.

Det var tydligt att Molly var förvirrad. Jag antar att hon legat hemma i sängen och onanerat gång efter gång medan hon fantiserade om hur hon kåtade upp en gammal gubbe. Men i hennes drömmar hade ju aldrig mannen varit på riktigt och hon kunde få sin orgasm i trygghet.
Nu var det verklighet, nu fanns gubben på riktigt, och han var kåt, han ville se henne. Och hon var ensam i hans hus medan ovädret gjorde alla försök att komma undan omöjliga.
Jag såg att hon tvekade, hennes blick pendlade mellan begär och rädsla.
– Kom, Molly, lägg dig här. Du ska äntligen få göra det du drömt om så länge. Du ska få visa din fitta för mig.
Tvekande klev hon upp i soffan, höll låren tätt ihop.
– Jag har lovat att inte röra dig. Du litar på mig va?
Molly nickade.
– Bara titta, inte röra. Precis som du vill ha det.
Molly skrattade till. Plötsligt övertygad om att våga möta sina fantasier la hon sig på rygg med nacken mot armstödet. Hennes fötter nuddade nästan mina knän där jag satt med benen i kors. Hon höll ihop benen men jag såg henne utsträck i hela sin skönhet. Även jag pendlade mellan känslorna; det fanns något gudomligt och orörbart i hennes skönhet, något jag bara ville njuta av med ögonen, samtidigt kände jag en primitiv kåthet som jag inte känt på månader, kanske år.
Vi såg varann i ögonen innan jag lät blickan vandra över henne, de markerade kindbenen, de tunna läpparna, den smala men inte överdrivet långa halsen, de skarpa nyckelben. Hennes bröst, så mjuka och fasta, de mörka vårtorna verkade oproportionerligt stora och tanken på att låta tungan leka med dem, suga på dem och tanken gjorde mig ännu kåtare. Kuken kändes het och hård.
Blicken vandrade vidare över bröstkorgen, de nedre revbenen gav en skugga över den platta magen. Innan jag sänkte blicken dit Molly ville, tittade jag upp. Såg henne i ögonen,
– Är det ok?
Hon nickade. Jag sänkte blicken. Fokuserade på hennes hemlighet som tiggde om att bli avslöjad.
Tiden gick. Molly låg blickstilla framför mig. Allt tycktes stå stilla trots att vinden fick fönstren att bågna, att lågorna i kaminen flämtade till när stormen pressades ner genom skorsten. Ovädret var skrämmande men det enda som fanns för min blick och mina tankar var den punkt där hennes smala, bleka lår möttes. En mjuk upphöjning, mjuka svällande blygdläppar och det mörka streck som är öppningen till hennes paradis.
– Molly!
Hon slöt ögonen.
– Visa mig! Låt mig få se din fitta nu.
Molly särade lite på benen, någon centimeter, inte mer.
– Lite till.
Någon centimeter till och jag kunde se hela den mjuka böjningen, de blodfyllda läpparna men hennes hemlighet var stängd. Jag kände hur en droppe försats blötte ollonet medan känslorna och tankarna rusade. Det var så fel. Jag var så kåt. Jag skämdes och om jag ens tänkte en vettig tanke var det vilka ursäkter jag kunde komma på om mitt övergrepp skulle avslöjas. Men likt en missbrukare hade jag ingen kontroll, inte längre förmågan att ta ansvar.
– Molly!
Hon öppnade ögonen och mötte min blick.
– När du ensam hemma, Molly, och fantiserar om att visa dig… Hur gör du då?
Ett leende, ett bekymrat veck i pannan.
– Visa mig, Molly, hur du gör när du är ensam hemma, när du tänker på din farfar och på din lärare.
Sakta lät hon högra benet glida utanför soffkanten, öppnade sig. Ena handen gled ner till magen. Jag anade ett glittrande, rosa inre.
– Och när du tänkte på mig och öppnade morgonrocken.
Återigen tycktes tiden stå still innan hon sa:
– Ska jag… vill du att jag…?
– Ja, Molly, visa mig hur du gör när du är ensam i din säng och tänker att det en gammal gubbe tittar på dig. En gammal gubbe som blir kåt på dig.
Handen flyttade sig neråt, hon la vänstra benet över soffryggen.
– Jag ska inte röra dig, Molly. Gör det skönt för dig.

Hennes spensliga, bleka kropp låg vidöppen framför mig. De yttre blygdläpparna särade, de inre så små att jag knappt såg dem. Handen gled över den rödblonda busken och när långfingret nådde punkten där hennes fittläppar möttes ryckte hon till. En reaktion som spred sig genom rummet. Det var som om mina doftsinnen öppnades, minnen av ett lyckligt förflutet, en brännande längtan. Min kuk ryckte till på samma sätt som Mollys kropp.
Mollys smala finger följde skåran upp och ner, stannade till och roterade runt en nästan osynlig klitoris. Hennes underkropp höjde sig långsamt för att sänka sig igen. Hon betraktade mitt ansikte medan jag såg på hennes fitta. Hennes rosa inre blänkte i skenet från kaminen. Jag ville känna doften av henne, smaka henne men ett löfte är ett löfte. Jag smekte min kuk genom tyget i byxorna.
– Du är så vacker, Molly.
Hon log, lät fingret glida in mellan läpparna.
– Gör det skönt för dig, Molly. Jag vill att du kommer för mig.
Hon förde ner den andra handen till fittan och med fingrarna särade hon på blygdläpparna. Jag såg hennes mörkrosa hål öppna sig. Hon lät ett finger glida in.
Molly låg vidöppen framför mig, särade på läpparna, lät tummen rotera runt sin klitoris medan långfingret på andra handen gled ut och in, kom ut glänsande av hennes kåthet. Hennes underkropp gungade upp och ner. Så länge hon längtat efter detta ögonblick.
– Du gör mig så jävla kåt, Molly.
Hon var nära orgasm och jag, jag ville inget hellre än att tömma mig.
Den värsta snöstormen sedan jag själv var i tonåren vräkte sig mot fönstren, stängde ute världen, slöt oss båda, mig och Molly, in i en egen värld. Våra blickar möttes.
– Får jag se, stönade hon.
– Se vad?
– Att du är kåt.
Jag reste mig ut soffan, visade henne hur min stenhårda kuk pressades mot byxorna.
– På riktigt!
– På riktigt?
– Utan byxor, jag vill se…
Mollys röst stockade sig i halsen. Hon var så kåt, hon ville se mig men vågade egentligen inte säga ordet. Jag visste att varje steg jag tog i vår perversa lilla lek var ett steg för långt. Det förtroende henne far visat mig hade jag förbrukat. Min familj, mitt arbete, ja, kanske min frihet stod på spel. Men i den galna stund, när ovädret plågade oss, låg en överjordisk ängel framför mig med sin kåtglansiga fitta och bad om att få se min bultande kuk.
Jag drog av byxorna och lät henne se min gubbkuk. Ollonet var svullet och blålila, en seg sträng av försats dinglade från öppningen.
– Kom nu, Molly, kom för mig.
Jag slöt handen runt kuken och började runka. Hårt, intensivt. Jag ville komma.
Mollys blick var fixerad vid min kuk, och min blick fixerad vid hennes fitta. Ett andra finger gled in, hennes magmuskler spelade, benen började skaka. Jag kände hur utlösningen var på väg, tänkte plötsligt att Katarina skulle undra över fläckarna på mattan om jag tömde mig där. Molly lyfte sig från soffan, stelnade till, hennes andning kom som små puffar genom näsan när hon fick orgasm Jag tog ett steg framåt, lutade mig över Molly, riktade kuken mot hennes små, söta bröst och tömde min sperma över henne.
Några sekunder senare, när begäret lindrats, kom skuldkänslorna. Lilla Molly, den bleka, rödblonda lilla flickan som sökt skydd undan stormen låg nedkladdad med sperma. En tår rann ner för hennes kind, men hennes leende sa något annat. Jag ville säga förlåt. Jag ville spola tillbaka bandet och göra allt annorlunda.

Telefonen ringde. Jag lyfte luren. Det var Mollys pappa. Jag höll handen runt ollonet för att inte droppa sperma på golvet.
– Hur har ni det?
Jag svamlade något om stormen och att vi snart skulle äta, räckte luren till Molly.
– Hej pappa!
Molly stod i sin gudomliga nakenhet med seg gubbsperma som sakta rann ner över magen. Jag hörde inte Stefans frågor.
– Det är lite otäckt och rätt så tråkigt.
Jag räckte Molly några rutor hushållspapper för att torka av sig,
– Han sitter mest och jobbar. Jag ska se om han har någon bok…
Lilla Molly ljög helt ogenerat för sin pappa. Jag hörde inte frågan men förstod av hennes svar att den oroade henne.
– Pappa! Sluta nu. Du vet jag inte gör sånt längre.
Mollys blick möte min, Hennes blågröna ögon växlade från den oskyldiga flickans till den farliga sirenens.
– Fråga honom själv. Jag gör inget dumt.