Stängning på gymmet

”Då går jag iväg, Anna”, säger Tina. ”Är det säkert att det är okej att du stänger själv ikväll?
”Jadå, Tina”, säger jag. ”Inga problem. Jag tror dessutom det bara är en enda person kvar och tränar. Den där äldre damen du vet, hon som är här nästan varje dag. Marianne tror jag hon heter.”
”Ja, jag såg henne gå till omklädningsrummet nyss. Hon ger sig nog iväg om en stund.”
”Så, kila iväg nu, Tina!” säger jag. ”Jag fixar det här. Du vill väl inte låta dejten vänta heller?”

Tina rodnar lite.

”Nej, såklart. Det ska bli spännande. Min första dejt på Tinder. Det brukar mest vara knäppskallar som hänger där, men den här killen verkar seriös. Snygg och trevlig det lilla jag har sett och pratat med honom. Är du med på Tinder, Anna?”
”Oh, nej”, säger jag snabbt. ”Det där är mer för er yngre tjejer. Dessutom skulle nog inte min man tycka om det.”
”Äh, du kan alltid pröva. Kul att chatta med okända personer tycker jag.”
”Jo, det kan jag förstå. Men är det inte helt oseriöst? En köttmarknad har jag läst att det är.”
”Det blir vad man gör det till, Anna.”
”Ja, okej. Men jag tror ändå inte det är något för mig.”
”Du gör som du vill. Vi ses på fredag igen?”

Tina försvinner ut genom dörren. Hon vinkar genom fönstret. Jag vinkar tillbaka.

Jag heter Anna, är 50 år och jobbar i vården. Min lön är inte så hög, och därför jobbar extra på gymmet ibland. Jag har hoppat in här i snart tio års tid nu. Jag trivs väldigt bra, många trevliga människor som är här och tränar. Och en del snygga killar och män förstås. Det kan jag inte neka till.

Jag är gift med Stefan som inte är någon träningsnarkoman direkt. Och jag tycker att han har slöat till sig på senare år. Han är rätt tanig och börjar få en kalaskula dessutom. Det är skillnad mot den Stefan jag föll för en gång, och skillnaden är enorm mot en del av de män och yngre killar som brukar komma och träna på gymmet. Det är trevligt att vila ögonen på, tänker jag ibland. Själv är jag rätt nöjd när jag ser mig själv i spegeln. Ganska kort, blont hår och en hyfsat fin kropp tycker jag. Jag märker att männen, även de lite yngre, tittar uppskattande på mig och att de låter blicken gå ner mot mina bröst. Det är trevligt att känna sig uppskattad.

Och ikväll är jag kvar ensam när det är dags att stänga för kvällen. Egentligen ska vi vara två men Tina var så förväntansfull inför den där dejten, så jag släppte iväg henne lite tidigare. Tinder, ja. Nog har jag funderat på att skaffa en profil lite i smyg. Mest för att prova på och kolla marknadsvärdet liksom. Jag skulle hålla det hemligt för Stefan såklart. Han skulle nog inte uppskatta det. Han är lite pryd och ganska tafatt när det gäller kvinnor.

Jag väcks ur mina tankar när jag hör någon komma uppför trappan från damernas omklädningsrum. Det är Marianne som dröjt sig kvar till sist. Som så ofta.

”Hej!” säger hon. ”Är det mig du väntar på? Jag är ledsen att det tog lite tid.”
”Det är ingen fara”, säger jag. ”Jag får ju betalt per timme här”, säger jag och blinkar åt Marianne. ”Och det är fortfarande fem minuter tills vi stänger.”
”Ja, det är klart. Det tänkte jag inte på. Ja ja, nu får du stänga i alla fall. Jag antar att jag är sist?”
”Ja, nu är det ingen kvar”, säger jag. ”Du får ha en trevlig kväll.”
”Tack, detsamma”, säger Marianne och försvinner ut genom dörren.

Jaha, då är det dags att stänga, tänker jag. Ska bli skönt att komma hem. Jag börjar i gruppträningssalen och släcker lamporna. Jag går ut till gymmet och kollar hur det ser ut. Det är lite träningsredskap som behöver plockas ihop och ställas i ordning. Gymmet känns plötsligt större, tystare och mer intimt nu när det är helt släckt. Det är bara några nattlampor kvar som lyser med svagt sken.

Dags för omklädningsrummen. Jag går in i damernas först och kollar att allt ser bra ut. Det gör det och jag släcker ljuset.

Då är det bara herrarnas omklädningsrum kvar.

Jag går iväg till deras omklädningsrum. Normalt brukar jag knacka på dörren, öppna den och ropa ”Hallå!” Ikväll låter jag dock bli det. Det är ju ingen kvar nu. Marianne var sist ut, tänker jag.

Jag skjuter tyst upp dörren och går in. Det är tomt i omklädningsrummet. Jag går runt och kontrollerar att inget är kvarglömt vilket det ofta är. Men ikväll verkar inget ha glömts kvar.

Men … längst in i omklädningsrummet ser jag att en skåpdörr står på vid gavel och det ligger lite träningskläder på bänken nedanför.

Typiskt, tänker jag. Det är visst någon slarver som glömt kvar grejor ändå. Så hör jag plötsligt att det börjar låta som om det strilar inifrån duschrummet. Oj, är det någon kvar ändå? Bäst att jag försvinner ut härifrån en stund.

Jag är på väg att gå ut från omklädningsrummet när nyfikenheten tar överhanden. Jag vänder och smyger mig fram mot duschrummet. Jag ställer mig och kikar försiktigt fram runt hörnet. Jag flämtar till.

Det står en kille under en av duscharna. Och vilken kille sedan! Han står med ryggen mot mig, men jag kan se vem det är. Det är en yngre kille, kanske 25 år, som ofta tränar på gymmet. En riktig hunk. Han är lång, bredaxlad och har brunt hår. Jag har kollat in honom många gånger, ja pratat med honom också. Nu står han i duschen bara några meter från mig. Helt naken. Vattnet rinner i täta strömmar över hans axlar, ner längs den spända ryggen, över den lätta kurvan vid ländryggen. Jag kan inte låta bli att beundra hans välformade rumpa, hans muskulösa rygg.

Så vänder han på sig så han står i profil. Jag flämtar till igen. Nu kan jag se hans svällande bröstkorg och … nej, det kan inte vara sant. En rejäl lem som hänger och dinglar fritt.

Han börjar tvåla in sig. Hans kropp glänser. Han tvålar in armhålorna, bröstet, magen. Hans hand söker sig nedåt. Kuken och pungen får sitt. Han drar tillbaka förhuden och tvättar ollonet.

Jag kan inte slita blicken från hans lem. Det är den vackraste jag sett. Inte för att jag sett så många genom åren … men Stefan där hemma ligger i lä kan man säga. Han tvålar in låren, benen, fötterna. Sedan går hans hand upp till kuken igen. Smeker den lätt. Han för sina händer upp till bröstvårtorna. Han börjar smeka dem lätt och cirkla med fingertopparna över dem. Han ser njutningsfull ut. Det verkar som han har en erogen zon på bröstvårtorna. Det trodde jag inte att killar hade. Den här killen har tydligen hittat dem i alla fall. Han blundar och smeker sina bröstvårtor, och jag kan se hur han njuter av sin egen beröring.

Men vad händer nu? Han låter ena handen glida ner till kuken igen. Han släpper inte taget om den. I stället börjar han bearbeta den med sin hand. Jag ser fascinerat på hur den vaknar till liv i hans hand. Hur det ökade blodflödet gör den hårdare, hur den växer, hur den till slut pekar uppåt, hur det blåglänsande ollonet blottläggs.

Åh, herregud, tänker jag. Jag känner hur luften plötsligt blir för tunn att andas. Jag borde verkligen gå härifrån. Men jag kan inte förmå mig att lämna nu. Jag måste få se vad som händer.

Hans handrörelser blir intensivare, mer insisterande. Vattnet rinner över hans handled, droppar från knogarna. Hans axlar spänns, musklerna längs överarmen arbetar i ett långsamt rytmiskt mönster. Han ger ifrån sig ett svagt ljud – inte riktigt ett stön, mer ett dämpat ljud som ekar i duschrummet.

Mina kinder bränner. Mellan benen känner jag en varm puls som inte lyder min befallning att sluta. Jag pressar instinktivt ihop låren, men det förstärker bara känslan – den lilla, förrädiska friktionen från mina egna trosor.

Han böjer huvudet bakåt nu. Vattnet rinner över hans strupe, ner över bröstet. Jag ser hur hans mage liksom drar ihop sig. Hans hand rör sig snabbare, mer krävande. Han ger ifrån sig ett ljud igen, mjukare nästan vädjande den här gången. Jag anar att han är nära nu.

Jag känner hur min egen andning på något magiskt vis matchar hans. Jag stödjer mig mot väggen för att inte vackla och trilla in i duschrummet. Han får för allt i världen inte se mig.

Och nu – hans kropp spänns till max. Ryggen buktar sig framåt, axlarna drar ihop sig, låren darrar. Han kastar huvudet bakåt och vrålar högt. Tur att han är ensam, tror han i alla fall. Han kommer intensivt i långa, sega stötar medan vattnet fortsätter att rinna och sköljer bort spåren från honom ner i golvbrunnen.

Jag står kvar och stirrar som förhäxad, alldeles knäsvag. Herregud vilken scen! Han lutar pannan mot kaklet och bara står där, andfådd, med slutna ögon.

Så sträcker han sig mot duschkranen och stänger av vattnet. Det får mig att vakna ur min förtrollning.

Jag snurrar runt och nästan snubblar när jag tyst tar mig därifrån. Jag skyndar mig genom korridoren tillbaka till receptionen. Jag ställer mig bakom disken och försöker komma ner i normal andning igen. Vad är det jag just har upplevt? Mina kinder blossar fortfarande när jag hör att det slår i dörren till omklädningsrummet och han kommer gående förbi receptionen. Han ler lite förläget.

”Hej då”, säger han. ”Jag är ledsen att jag är sen ut. Ni har väl stängt egentligen.”
”Ja, men det är ingen fara”, säger jag. ”Det händer ofta att folk dröjer sig kvar några minuter. Det kan ta sin tid att göra det man ska göra efter träningen.”

Oj, hur lät det där egentligen, hinner jag tänka.

Han ler ett illmarigt leende.

”Ja, så är det väl. Jag hoppas att min lilla föreställning var till belåtenhet och att det gjorde mödan värt att vänta ändå”, säger han och skrattar till.
”V…va?” säger jag och rodnar.
”Ha en fortsatt trevlig kväll. Vi ses igen hoppas jag!” säger han, tar sin träningsväska och går iväg. Han vänder sig om och blinkar till mig. När han är ute på gatan tittar han in genom ett av de stora fönstren och vinkar.

Så han visste om att jag stod där och tittade hela tiden. En sån rackare. Jag skakar på huvudet och skrattar för mig själv. Nåja, nu har jag också något att berätta för Tina på fredag. Stefan där hemma får nog inte veta något.

Själv ser jag fram emot hans nästa besök på gymmet.