Det här är del 1 av 2 i Som tack för lånet

Publicerad på Bubblan i juli 2021.

—

Det bor en kille i trappuppgången bredvid min. Torsten heter han och han är så omöjligt het att jag knappt står ut med att se honom. Varje gång jag ser honom känner jag hur jag rodnar och skäms för att han är så snygg.

Jag tror att han bara är ett par år äldre än jag, men han har kommit så mycket längre i livet. Han har ett välbetalt jobb, ja förmodligen är han nån sorts chef och ser ut att ha en sån himla ordning på sitt liv och sin karriär. Själv har jag velat fram och tillbaka. Flyttat hit och dit, jobbat lite, rest, bytt utbildning tre gånger och sen rest igen. Åren rusar på, jag är knappast någon ungdom längre och jag har fortfarande inte hittat något vettigt att göra. Just nu försörjer jag mig som instruktör och PT på ett gym, och även om jag trivs – jag älskar att träna – så känns det inte som något jag sysslar med fram till pensionen.

Och det är nog den kontrasten som stör mig mest. Jag går alltså jämt runt i träningskläder, ofta svettig efter jobbet eller egen träning, på konstiga oregelbundna tider. Han följer ett exakt tidsschema, klär sig i skjorta och kostym nästan varje dag och är alltid nyduschad och fräsch. Det fanns inte en chans att han ens skulle titta mot en sån som jag utan att se ner på att jag inte kunde få ordning på livet så som han. Och därför skämdes jag. Jag var hopplöst och olyckligt förälskad i min granne.

Och då är det ju typiskt att det är just han som skulle komma den där morgonen. Jag hade varit ute på en morgonrunda och in genom passagen till vår innergård, med telefonen i handen. En kompis pojkvän hade gjort slut och jag var helt inne i att försöka trösta henne på Whatsapp, när någon högg tag i mig och slet mig åt sidan. Jag snubblade mot rabattkanten och vi föll omkull bredvid varandra.

Jag blev först skrämd och sen arg. Vem fan skulle slita i mig så? Sen såg jag lastbilen backade mot passagen ut mot gatan. Hjärtat stannade medan jag insåg att jag hade blivit totalt mosad av den. Jag hade inte sett den alls när jag kollade på telefonen, och med musiken i lurarna hade jag inte hört den heller.

Jag tittade upp och där var han. Torsten. Jag rodnade och skämdes, inte bara av de vanliga skälen, utan för att jag dessutom hade uppträtt så totalt oaktsamt att det höll på att kosta mig livet. Jag ville resa mig, springa iväg, gömma mig, men jag hade så jäkla ont i foten att jag tvekade länge nog för att adrenalinet skulle klinga ut.

“Hoppsan” sa han och log.

“Ja…” svarade jag och fnittrade lite åt hur patetisk jag måste se ut. “Jäädrar!” Jag kom inte på något annat att säga.

“Hur gick det? Är du okej?”

“Ja. Tror det… Lite ont i foten bara.”

“Stukad?” frågade han.

“Kanske… Ja, jag tror jag trampade snett mot rabattkanten där.” sa jag och pekade.

Torstens ögon lyste upp. Han tog av sin ryggsäck och började rota i den. Nere i botten hittade han en elastisk kompressionsbinda. Jag sträckte först fram handen, men han tittade mot min fot. Efter viss tvekan sträckte jag fram foten mot honom. Torsten tog försiktigt av min sko och började linda foten, nerifrån tårna och upp, precis som man ska göra.

“För att hindra svullnaden..:” började han.

“Jo jag vet, det är en av få saker jag har en vettig utbildning om…” avbröt jag honom. Jag skämdes fortfarande över att behöva hans hjälp, men ångrade mig direkt att jag var så brysk.

“Såklart, förlåt” sa han ursäktande.

“Men du gör det bra. Som ett riktigt proffs!” berömde jag honom, för att släta över min bryskhet.

“Jag har fått lite övning. Många stukningar på padelbanan, du vet. Har alltid en binda med mig, för jag kan trampa snett och dra upp stukningen precis när som helst, känns det som.”

“Ja det blir lätt så…”

Jag var nästan på väg att le mot honom. Vi hade aldrig småpratat så här förut, och det kändes nästan som om vi höll på att connecta lite grann. Men sen kom jag ihåg hur patetisk jag måste verka, och leendet han kvävas innan det hann synas. Foten var lindad och jag reste mig och testade att stödja på den. Det gick hyfsat och jag plockade ihop min telefon och mina hörlurar.

“Ja, tack” sa jag och haltade iväg.

“Ingen orsak!” ropade han mot min ryggtavla.

Det blev ett pinsamt avsked, men hela situationen var ju så pinsam att det inte spelade någon roll.

Foten läkte helt okej. Stukningen var inte så allvarlig, kanske tack vare att den blivit lindad så snabbt, och efter bara ett par dagar var jag igång i full fart på jobbet. Men kompressionsbindan stod på byrån i hallen och påminde mig varje gång jag kom hem.

Jag borde lämna tillbaka den, men jag vågade inte möta Torsten igen. Dels över allt det pinsamma. Men ännu värre var de vägar min fantasi tagit senaste dagarna. Känslan av Torstens starka fina händer mot min ömma fot gick inte att skaka loss. Så fort jag slöt ögonen kunde jag känna det igen, som om han satt där igen och höll min fot i sina händer. Och varje gång gjorde känslan mig så kåt att jag inte visste var jag skulle bli av. Det var så längesen jag var med en kille senast och längtan efter fysisk kontakt började bli outhärdlig. Så jag undvek Torsten så mycket jag kunde, för att inte göra det ännu värre.

En dryg vecka efter händelsen med lastbilen kunde jag dock inte smita. Vi möttes på innergården på så nära håll att jag inte kunde ignorera honom.

“Hej!” hälsade han, på väg mot sin port. “Har allt gått bra med foten och så?”

“Ja, tack, jättebra.” svarade jag och ville försvinna. “Ja, förresten, du ska få tillbaka bindan. Jag hämtar den på en gång och kommer upp med den till dig!”

Jag skyndade mig in genom min egen port, glad att jag kunnat hålla mötet kort. Men två steg upp för trappan insåg jag hur dålig min ursäkt varit. Ja, jag slapp undan mötet på innergården genom att säga att jag skulle hämta hans binda, men nu var jag ju tvungen att gå upp med den till honom.

Jag var alldeles torr i munnen medan jag gick upp de två trapporna till hans lägenhet. Vad skulle jag säga? Kunde jag bara lämna över bindan, säga tack och sticka direkt? Kanske, men en del av mig ville inte det. En del av mig ville stå kvar i hans dörr och småprata, lära känna honom, få se lite mer av hans sexiga leende och kanske lyckas ge en bild av mig själv som inte bara var förvirrad och patetisk. Å andra sidan skulle det bara göda min längtan ännu mer. Längtan som redan var för jobbig att bära.

“Tack för lånet” sa jag och sträckte fram bindan när han öppnade dörren.

“Ingen orsak, jag har fler, så du hade kunnat behålla den” svarade han.

Jag rodnade igen och ville bara försvinna hem igen, men han öppnade upp dörren som om han ville prata med.

“Har du kunnat jobba med stukad fot?” frågade han.

“Jag fick ta det lite försiktigt några dagar, men nu känns den helt återställd. Tack vare att den blev så bra lindad direkt, kan jag tänka.” Jag sneglade upp mot honom och försökte få fram ett tacksamt leende.

“Kul att få vara till nytta för en gångs skull” sa han och log brett och sexigt.

Det blev tyst ett par sekunder. Jag kom inte på något bra att säga, men jag ville inte att samtalet skulle vara över.

“Det känns som att jag är skyldig dig något” sa jag.

“Äsch, bekymra dig inte för det” svarade han.

“Jo, men på något sätt måste jag kunna betala tillbaka!”

“Kom med ett förslag!”

Jag tänkte efter. Pengar? Nej, jag hade inga och han hade massor. Jag borde ge honom något han skulle uppskatta. Jag funderade på alternativ som att bjuda på en dag på ett spa, eller massage, bio eller god mat. Eller en dejt? Nej, det var snarare jag än han som ville det. Och återigen, jag hade inte råd att betala något dyrt. Kanske kunde jag göra honom nån sorts tjänst istället, det var ju gratis i pengar mätt.

“Behöver du hjälp med något? Städa lägenheten? Laga middag?” föreslog jag och märkte att jag fångade hans intresse. Vad kunde jag mer göra? “Träningsråd? Måla om? Sortera gamla lådor? En orgasm?”

Jag vet inte varför jag sa det där sista och jag blev genast brännhet över halsen av rodnad. Jag försökte ändå låtsas som att det förslaget inte var konstigare än något av de andra, men vågade inte möta hans blick. Jag försökte komma på fler förslag, för att komma vidare, glömma bort det där som bara ramlade ur min mun, men det stod still i huvudet. Hur kunde jag ens säga en sån sak? Visst, jag hade varit ännu kåtare än vanligt sista tiden, och medan jag funderat på hur jag kunde betala tillbaka min skuld till Torsten hade jag haft svårt att hålla vissa fantasier borta, men att föreslå en sån sak högt var ju bara sjukt!

“Varför inte?” hörde jag honom säga.

“Va?”

“Vilket som helst av de förslagen, men gärna det sista” förtydligade han.

“Öh, okej” svarade jag, fortfarande osäker på om han menade allvar. Jag försökte möta hans blick, men mina ben började plötsligt darra. “Så typ, eh… När passar det”

“Ptja… Nu med en gång? Om det funkar?”

“Ja, javisst” stammade jag innan jag hunnit tänka på vad det innebar.

Jag stod kvar i hans dörr, med handen på dörrhandtaget. Jag tog steget över tröskeln och drog igen dörren efter mig. Åtminstone försökte jag, men det var som om motoriken och styrkan plötsligt runnit ur mig, så det krävdes fyra försök innan jag fick igen dörren helt. Jag tvekade innan jag låste, men vred om och kände dörren gå i lås. Nu var det definitivt.

Jag stapplade till när jag försökte trampa av mig skorna med mina darrande ben och skämdes för att jag var så uppenbart skakig inför honom. Innan jag vände mig mot honom blundade jag i två sekunder och försökte samla lite mod och initiativ. Kom igen nu! Det var jag själv som föreslog detta, nu måste jag verka som att jag har någon som helst idé om hur det ska genomföras.

Jag öppnade ögonen. Modet jag samlat var inte stort, men det fick räcka. Jag vände mig mot Torsten och log. Kanske lyckades jag få det att verka som att jag hade nån sorts självsäkerhet bakom leendet. Jag hittade knappt i hans lägenhet, men gick förbi honom tillräckligt nära för att känna värmen från hans kropp, och fortsatte in i sovrummet. Persiennerna var nere, men vinklade så att man kanske kunde se in från huset mittemot, så jag gick fram och vred dem så att ingen skulle kunna se vad vi skulle göra.

Det kändes onekligen spännande, att jag äntligen skulle få göra något med Torsten som var värt att dölja bakom persienner. Men exakt vad jag skulle göra hade jag inte riktigt bestämt mig för än. Det var ju trots allt inte så att vi skulle ha sex på lika villkor, med ömsesidig önskan, utan jag skulle utföra en tjänst och ge honom en orgasm.

Torsten hade följt efter in i sovrummet och jag försökte måla upp lite självsäkerhet bakom ett leende till medan jag gick fram till honom. I mitt huvud upprepade jag påminnelsen om att det var han som skulle få en tjänst återbetald, inte jag som skulle få göra vad jag ville med mumsbiten jag trånat efter så länge. Ändå smekte jag med båda händerna över hans bröst och mage utanpå tröjan innan jag började dra av dem.

Han var starkare än jag trodde. Musklerna, som jag först kände genom tröjan och sen såg med mina egna ögon, gjorde mig ännu svagare. Jag hade lust att bara falla fram mot hans starka kropp och låta honom stödja min vacklande kropp, men jag tvingade fram ett leende och gick ner på knä istället.

Det var nästan skönt att slippa se honom i ögonen och jag hann hämta lite mer mental kraft medan jag långsamt spände upp hans byxor. Men när jag tog tag i hans kalsonger gungade världen till. Jag kände pulsen bulta i mitt underliv. Kanske var det därför jag kände mig yr och vimmelkantig, för att allt blod fanns någon annanstans i kroppen, i hopp om att något skulle hända. Men jag var rädd att kroppen hoppades förgäves. Jag skulle ju ge Torsten en orgasm, inte han mig, och rimligtvis behövde mitt eget kön inte blandas in i tjänsten jag skulle utföra.

Det första jag tänkte när jag dragit ner kalsongerna var hur stor hans pung var. Det var den mina fingrar fann först och jag hörde mig själv stöna till när jag kände dess tyngd i min hand. Ovanför pungen hängde själva snoppen. Den såg först inte så stor ut i proportionerna, men när jag slöt fingrarna runt den insåg att det var just storleken och grovheten på hela paketet som fick snoppen att se blygsam ut. Så fort jag slutit fingrarna runt den trädde den dock ur sin blygsamhet. Jag kände hur den svällde och rätade ut sig i min hand och jag fick backa med ansiktet när den sträckte ut sig mot mig.

Mina andetag hördes plötsligt tydligt medan hans stånd reste sig framför mig. Detta liknade ingenting jag nånsin sett förut. Torstens kön var inte bara en, utan stå, storlekar större än alla andra jag stött på i mitt liv. Ollonet sträckte sig på egen hand ut genom förhuden, som om huden längs skaftet inte räckte till för att täcka det, men det var nog framförallt grovheten på skaftet som fick det att rycka i nedre magtrakten på mig. Jag tog ett rejält tag om ståndet med båda händerna, som om jag var på väg att tappa balansen och falla omkull.

Förbluffad stirrade jag på den, tills jag kom ihåg vad det var jag höll på med. Mina händer började stryka upp och ner längs skaftet och innan jag visste ordet av det, hade jag ollonet mot mina läppar. Jag hade knappt sugit av en kille tidigare i mitt liv, förutom ett halvhjärtat och kortvarigt försök för längesen. Men nu sökte sig min mun till Torstens enorma ollon som av egen vilja. Jag lät det tränga in i min mun och snart fyllde det upp hela munnen. Torsten ryckte till och jag förstod att mina tänder kanske gjorde ont på honom. Jag försökte gapa allt jag kunde, men det var fortfarande svårt att undvika att tänderna kom emot.

Ganska snart fick jag ont i käkarna och dessutom andnöd, och jag tvingades dra ut honom ur munnen och pausa. Jag flämtade högt, men gav mig på honom igen, bara för att behöva ge upp ännu en gång. Han var helt enkelt för stor för att jag skulle klara av att suga av honom på ett vettigt sätt.

Jag satt där på knäna och skämdes och undrade vad jag skulle kunna göra istället. Jag drog av mig tröjan och knäppte upp behån. Mina bröst var inte enorma, men senaste veckan hade min B-kupa varit mer välutfylld än vanligt, som om brösten växte av att jag var så kåt. Och när jag nu lät behån falla såg de större än nånsin. Jag tittade upp mot Torsten och märkte att brösten hade fångat hans uppmärksamhet. Jag reste mig upp och hävde fram brösten för honom, medan jag började stryka hans stånd igen.

“Får jag ta på dem?” viskade han.

“Om du tror att det hjälper” svarade jag.

Hans händer letade sig upp till mina bröst. Till en början följde han bara mjukt rundningen med fingertopparna, men sen kupade han handen över ena bröstet och kramade till lätt. Jag kunde inte hålla tillbaka ett stön och skämdes, bet mig i läppen och försökte hålla mig tyst medan han fortsatte att krama.

“Nej fortsätt, jag gillar när du stönar” sa han.

Jag tittade honom i ögonen och han verkade mena allvar. Jag försökte stöna igen, men det kändes konstigt att göra det för hans skull. Det lät liksom inte så sexigt och inlevelsefullt som när det kom av sig själv. Men medan jag såg in i hans ögon och han fortsatte att krama om mina bröst hittade jag tillbaka till känslan. Jag tillät mig släppa ut lite av min njutning genom läpparna och nästa stön blev ännu högre. Det dröjde inte länge förrän jag stod totalt hänförd av att känna hans händer på min kropp.

“Glöm inte vad målet här är” hörde jag honom säga.

Han ord fick mig att vakna upp ur njutningen och jag förstod att jag slutat stryka hans stånd medan jag fokuserat på hans händer på mig. Jag började fokusera mer på hans kön, hur väldigt det kändes i mina händer och att han skulle få det skönt. Jag försökte fortsätta stöna, men det var svårt när behövde fortsätta koncentrera mig på att tillfredsställa honom. Dessutom började jag bli trött i armarna och händerna.

Jag testade att vända mig om för att få en annan vinkel på rörelserna längs hans stånd, medan han kunde komma åt mina bröst bättre. Det funkade bättre ett tag, men snart brände armarna av trötthet igen. Samtidigt började Torsten ta för sig av mer av min kropp. Han smekte min mage och midja, vidare ner till höfterna, och varje gång han passerade linningen på byxorna så stannade han upp och drog lite i dem, som om han ville att jag skulle ta av byxorna.

Till sist orkade jag inte stå emot längre. Jag var tvungen att få känna honom i mig. Kanske ville han samma sak, när han drog så i byxlinningen, och oavsett så började jag få slut på andra alternativ för att få honom i mål, när min armar var så trötta.

Torsten höll fortfarande sina armar om mig och tryckte min rygg mot hans bröst. Hans andetag flåsade i mitt öra. Jag höll i kvar stånd med ena handen medan jag började leda våra steg bort mot sängen. Han följde villigt efter och han la sig själv på rygg i sängen. Jag kunde knappt fatta att det var på riktigt, när jag dragit ner mina byxor och trosor och kröp upp över honom på sängen.

Jag satt på knä gränsle över honom, med ståndet i båda händerna framför mig. Hans storlek skrämde mig egentligen. Han var så mycket större än allt jag nånsin upplevt innan. Men jag hade heller aldrig varit kåtare i hela mitt liv, och den känslan var mycket större än rädslan. Dessutom hade jag lovat att betala tillbaka min skuld genom att ge honom en orgasm, och just nu såg jag inga alternativ till att bestiga honom och klara av hans abnormt stora utmaning. Jag hade suktat så länge efter denna mannen. Nu låg han framför mig och jag skulle inte missa chansen att visa vad jag kunde åsamka honom för njutning!

Jag tog plats och styrde hans kön mot mig. En känsla av tvivel och ånger kom precis innan jag la hans väldiga ollon mot mitt kön, men så fort jag våra kön rörde varandra kände jag inte bara hur stor han var, utan också hur svullen och känslig jag var. Ett djupt välbehag strömmade ut i hela kroppen och jag blev tvungen att stanna upp i några sekunder för att återfå självbehärskningen. Välbehaget låg kvar och vibrerade i varenda cell i kroppen medan jag tvingade mig själv att sänka mig över honom. Jag gjorde ju detta för hans skull, inte för min egen.

Med hårt slutna ögon hävde jag mig ner över honom och kände hur han vidgade mig till nya dimensioner. Hade vi varit ett älskande par hade jag velat stanna upp redan när halva ollonet trängt in i mig, för att bara njuta av hur skönt bortom allt förstånd det var. Men trots den överväldigande känslan tvingade jag mig att fortsätta tills allt svartnade och lite till.

Jag hade ingen aning, när jag började, om det skulle göra ont, kännas underbart eller bara för mycket att ha honom i mig – om jag skulle klara det alls. När jag jag mer uppfylld än jag trodde att jag kunde bli, så fortsatte jag att sänka mig över honom och hur det kändes var bortom vad jag trodde att en människa klarade av att känna. Och sen svartnade det, som sagt. Jag kom, så jäkla hårt, med bara halva Torstens kön i mig. Jag blundade, knep ihop munnen och kved. Jag försökte att inte visa hur hårt jag kom, för det kändes pinsamt att det skulle bli så överväldigande på en gång. Jag hade försökt suga och runka hans snopp i säkert tio minuter, utan att komma någonvart, och sen kom jag själv efter att ha haft honom i mig i bara några sekunder.

Orgasmen dundrade fortfarande avgrundsdjupt när jag tvingade mig att fortsätta. Det var han som skulle komma, inte jag. Det kändes omöjligt, som att jag aldrig skulle klara att rida honom till en orgasm när det var så överväldigande, men jag var tvungen att försöka. Jag gnydde motvilligt, medan jag tvingade mig att sänka och höja mig långsamt över honom. Efter tre juck försökte jag höja tempot lite, men jag kände direkt hur det började svartna för ögonen igen. Den andra orgasmen var lika omöjlig att stoppa som den först och jag blev tvungen att stanna upp och vänta ut den medan magmusklerna krampade och ryckte.

Jag försökte hålla andningen lugn för att verka så opåverkad jag kunde, medan jag återhämtade mig. Jag vågade inte öppna ögonen och höll dem stängda för att kunna upprätthålla förhoppningen att Torsten inte tyckte att jag var helt patetisk som var så dålig på att knulla honom till en utlösning. Hans stånd bultade i mig, det kändes som att det fyllde upp hela buken och det var så ofattbart skönt, på fler sätt än jag hade förstått att sex kunde kännas.

Till sist testade jag att började röra mig upp och ner över honom igen. Känslan blev överväldigande nästan direkt och jag var tvungen att sänka mig till ett nästan obefintligt tempo för att inte komma igen. Varenda millimeter han rörde sig ut eller in i mig var så löjligt skön att jag bara ville skrika, gråta, kvida rakt ut, men jag höll det inom mig. Målet var ju inte att jag skulle njuta, utan han.

Jag fortsatte att rida honom långsamt, långsamt, tills jag började känna att jag hade kontroll och vågade börja höja tempot lite. Jag lät honom gå lite djupare i mig också, men vågade inte titta eller känna efter hur mycket av honom jag faktiskt fick in. Några gånger fick jag sänka tempot, eller rent av stanna upp helt, för att inte komma igen, men det gick ändå bättre och bättre. Å ena sidan hoppades jag att han skulle komma snart, så att jag kunde känna att jag lyckats med mitt uppdrag. Men å andra sidan ville jag aldrig att det skulle sluta.

Jag började få till rörelserna och liksom rullade upp och ner med höften, medan han plöjde in i mig om och om igen, och han började frusta alltmer märkbart. Hans händer började ta på mig och leka med brösten som gungade i takt med mina rörelser, innan han tog tag om min midja. Det kändes som att han närmade sig nu och jag började köra på allt mer ivrigt.

För sent insåg jag vad som var på väg. De första orgasmerna hade dundrat in på några sekunder, men nu var det annorlunda. Denna gången hade känslan byggts upp under flera minuter och skalan skulle komma att anpassas därefter. Det fanns ingen återvändo, utan istället red jag honom ännu djupare och intensivare än tidigare för att hinna få honom i mål också innan jätteorgasmen skulle komma över mig.

Och sen kom den. Det var inte längre fråga om att försöka hålla tyst eller
fortsätta rörelserna. Någon sån kontroll hade jag inte. Jag vet inte ens vad jag gjorde. Det var som om jag kastades runt i ett vattenfall, totalt chanslös mot krafterna som slet i mig.

En halv evighet senare återfann jag mig själv, ovanpå Torsten. Hans händer strök min rygg och jag hörde mig själv flåsa högt och nästan snyfta. Han hade glidit ur mig, det kände jag ganska snart, och jag hoppades ett ögonblick att han också hade kommit. Men ganska snart förstod jag att han var lika stenhård som innan, och inga rester av hans utlösning fanns nånstans. Besvikelsen kändes i ett ögonblick, tills jag insåg att det betydde att jag skulle få försöka igen.

Min kropp var seg efter urladdningen, men jag var inte klar. Jag rättade till min position, tog tag om hans skaft, som var kladdigt av mina safter, och styrde honom mot mig igen. Jag blundade och koncentrerade mig medan han trängde in, för att inte komma lika fort denna gången. Och sen började jag mina rörelser igen. Jag blev ivrig av hur vansinnigt skönt det var, och kunde inte låta bli att rida rakt in i ytterligare både en och två orgasmer som slog mot mig, men jag kämpade mig igenom dem utan större problem. Det blev nästan som en vana, att ligga på gränsen till att komma, och med jämna mellanrum möta orgasmen. Jag fick stanna upp en aning medan det ryckte och slet i musklerna, men ganska snart kunde jag fortsätta igen.

Men trots det visste jag att det var något sort på gång igen. Än så länge var det på avstånd, men det fanns där oundviktligen om jag skulle fortsätta. Mina muskler började bli trötta och jag fick ändra lite på mina rörelser. Till sist låg jag med kroppen horisontellt över hans. Torsten flåsade mig i ansiktet och tog tag om min nacke. Jag kände svetten bryta fram över kroppen, men fortsatte att rida, allt närmre den stora orgasmen. Till sist kunde jag nästan känna hur den tornade runt mig, som en orkan som dundrade närmre och snart hade omringat mig helt.

“Kör på, jag kommer snart” stånkade Torsten med ett hårdare tag om min nacke.

Jag gjorde vad jag kunde för att hjälpa honom och höjde tempot, även om jag själv var på väg in i det okontrollerbara igen. Torsten flåsade allt högre och jag visste att jag måste klara det denna gången.

Till sist kom orkanen. Det slet och ven runt mig och det kändes som att jag skulle tappa fotfästet och glida bort från verkligheten igen. Men jag höll mig fast på något sätt och fortsatte att rida honom för att ta honom i mål också. Sinne efter sinne slets bort från verkligheten, men jag tänkte inte låta denna chansen slippa iväg. Genom stormen kämpade jag, genom en evighet av kastvindar och hagel, men jag gav inte upp. Upp och ner, upp och ner red jag.

Det kändes som att solen började gå upp och vindarna mojna innan det var över, men till sist visste jag plötsligt att han var framme. Jag hade knappt kontroll över mina rörelser, men lyckades lyfta mig av honom, även om han säkert hann spruta en eller två gånger i mig. Hans stånd ryckte upp och ned medan det sprutade stråle efter stråle upp över min mage och mina bröst. När min egen orgasm till sist klingat ut om mig flödade fortfarande tjocka vita floder av sperma ut från hans kön och ner över hans mage. Jag hade lyckats, jag hade tagit honom i mål och gett honom den sjukaste utlösningen jag nånsin sett en man få.

Det kändes ändå nästan sorgligt att det var över. Den senaste timmen hade gett mig det mest otroliga sexet jag nånsin haft, men nu var det över. Jag hade betalat tillbaka skulden och Torsten var åter bara en granne jag var hopplöst och olyckligt förälskad i. Min enda chans att komma nära honom var till ända.

“Så…” flämtade jag medan jag klättrade av honom, täckt av hans säd. “Skulden … återbetald…”

“Nja… Jag vet inte” svarade han.

“Inte? Är du inte nöjd?” frågade jag och vacklade till medan jag klev ner på golvet. Jag visste inte vad jag skulle tro. Det var onekligen en rejäl orgasm han hade fått, men tyckte han ändå att jag inte gjort jobbet tillräckligt bra?

“Om jag räknade rätt, så kom du två gånger, och jag kom bara en. Så om det ska vara rättvist, så har du fortfarande en del att betala tillbaka.” förklarade han.

Jag var på väg att invända att jag hade kommit betydligt mer än två gånger, men jag hann stoppa mig. Menade han att han ville att jag skulle göra samma sak igen? Ett leende hann leta sig fram över mina läppar innan jag frågade.

“Så jag antar att jag måste komma tillbaka imorgon och fortsätta betala av min skuld?”

“Helt frivilligt såklart. Men om du tänker fortsätta envisas med att betala tillbaka, så är du välkommen när du vill.” sa han.

Delar i serien

Som tack för lånet, del 2 (Arkivet #57) >>

Som tack för lånet

• Som tack för lånet (Arkivet #45)
• Som tack för lånet, del 2 (Arkivet #57)