Prolog
– Lasta dem på tåget.
– Ja överste.
– Se till så att de är sövda tills de kommer fram till lägret.
– Ja överste.
– Bra, håll koll på läkaren. Han är speciell.
– Ja överste.
Översten ser på kaptenen, hon är också speciell. Alla som arbetar för honom är speciella. De tolv barnen kommer också bli speciella, om de överlever vill säga. Men dör de så finns det fler barn som dem, det finns väldigt många sådana barn i Ryssland.
Översten ser dem lasta ombord de tolvkistorna där barnen ligger, sex pojkar och sex flickor. Hämtade ifrån barnhem i Moskva, av någon anledningen så vill läkaren ha barn från Moskva. Moskva eller S:t Petersburg.
Översten sätter sig i sin bil, han tar fram en fickplunta och tar en klunk av vodkan. Han tar en klunk till och skruvar på korken, han stoppar ner pluntan och han lutar sig tillbaka i sätet. Det är bara barnhemsbarn, de hade dött ändå. Nu har de kanske en chans. Bilen kör i väg och han blundar.
***
Kapitel 1
***
Jag öppnar ögonen och jag sätter mig upp, dörren öppnas och två personer i vita kläder kommer in i rummet och jag reser mig. Den ena av dem tar sprutan ifrån en bricka och sätter den i armen på mig, den andra läser av klockan på min arm. Jag känner inte sticken längre, inte sidoeffekterna i heller.
De var värst i början, innan de hittade rätt balans i doserna. En hel del barn dog, men det kom nya hela tiden. De blir klara och jag tar på mig de vita kläderna och de vita skorna, jag går in på toaletten och jag kissar. När jag är klar så tvättar jag händerna och går utifrån toaletten.
Jag går ut ur rummet och jag ställer mig framför dörren, de andra kommer ut och vi börjar gå. Vi kommer fram till matsalen vi går in och vi sätter oss vid bordet. Vi ser på brickorna framför oss, jag tar skeden och jag börjar äta. När jag ätit färdigt så tömmer jag drickan som står på bordet i en plastflaska. När vi ätit upp så reser vi oss och går till träningssalen, vi sätter oss på golvet och börjar meditera.
Jag sluter ögonen och jag svävar bort i mina tankar, jag låter dem glida i väg och jag njuter av att vara ”fri” jag var en av de tolv som låg i kistorna som transporterades hit till lägret.
Var lägret finns vet vi inte, det är inte i Sibirien i alla fall för det är tydliga årstider här, vinter, vår, sommar och höst. Vi får vara ute, men inte utanför lägret. Det finns de som försökt att fly, de är döda.
Vi har ett mikrochip inopererat i kroppen, vi vet inte var men om vi inte följer reglerna så blir det konsekvenser. Det trycker på en knapp och det chippet dödar dig, vi får injektioner tre gånger om dagen, varvat med specialkosten och drickan. De dopar oss och de dopar oss rejält.
Jag är femton år, men min kropp är lika muskulös som en vuxen vältränad idrottsmans, som är fem till tio år äldre än mig. Dopningen har påverkat våra hjärnor med, de där tio procenten som det alltid talas om är mer för oss. Vi utnyttjar mer av vår kapacitet än så, hur mycket har jag inte en aning om.
Det berättar ingen, de berättar väldigt lite om oss och vad målet är med oss. Vad de ska ha oss till, vi följer ett strikt schema, tjugo timmar om dagen. Ja vi sover bara fyra timmar per dag, resten av tiden så tränar vi, pluggar eller lär oss andra saker.
I träningen så ingår det både det vi ska göra nu och vapen träning. Men även, löpträning och simning. Jag öppnar ögonen och jag går fram till den första plattan och jag böjer mig fram. Jag går upp i handstående och börjar med övningarna.
Jag svarar på mattetalet, sen på nästa och sen nästa. En timme senare så går vi till nästa lektion, sen nästa, sen så är det träning igen, sen så är det lektioner igen. Varje dag, sju dagar i veckan, månad ut och månad in, år ut och år in. Jag firar snart tio år på denna plats, frågan är om vi ska veta hur länge vi varit här.
Jag ser på vattnet, jag skjuter ifrån och jag slår i vattnet och jag börjar simma. Det är kallt i vattnet, det är kallt i luften. Men vi får vara glada, det är i alla fall plusgrader. Både i luften och i vattnet, vi är sex som simmar. De andra sex tränar på parkour banan, det finns en sådan här och vi tränar på den, varje dag.
Precis som vi simmar varje dag, tvåtusen meter om dagen. När vi är klara så går vi vidare till nästa övning.
***
Dörren öppnas, en ny dag står för dörren. Jag reser mig och de sätter sprutan i min arm, de läser av klockan och vi går ut i korridoren. Jag ser på de andra elva som står utanför sina dörrar och vi går till matsalen och en ny dag börjar.
Vi äter färdigt och vi går till träningssalen, vi sätter oss och mediterar. Jag låter mina tankar flyga fritt precis som vanligt. Jag öppnar ögonen och jag går till första plattan och jag gör mina övningar.
***
Jag sitter på knä med händerna på nacken, det är kaos. Verkligen kaos i anläggningen, åtta av de andra försökte ta över och de attackerade vakterna. Jag hör larmet tjuta och jag sitter stilla på knä, jag böjer huvudet framåt och jag blundar.
Jag satte mig direkt på knä som för att visa att jag inte deltog i de galenskaperna, jag hoppas att filmerna senare ska visa att jag inte var delaktig.
Jag hör röster som skriker åt mig, jag gör som de säger och jag ställer mig upp. Jag har händerna kvar på nacken och jag börjar gå, jag kommer fram till mitt rum och jag går in och de stänger dörren.
De låser den och jag ser på dörren, jag sätter mig i sängen och jag stänger ögonen och jag undrar vad som kommer att hända med oss andra nu.
Vi som inte deltog i galenskaperna, jag, Irina, Tatjana och Anna. De andra galningarna lyssnade inte på oss när vi sa åt dem att inte göra detta. De lyssnade inte på oss och nu så är de döda och vi riskerar att stå på tur. Jag stänger ögonen och börjar meditera.
***
Dörren öppnas och jag reser mig, de sätter nålen i min arm och jag andas ut och sen in. De kontrollerar min klocka och de blir klara och jag tar på mig en vit kortärmadtröja, jag går ut och ställer mig utanför dörren. Jag ser på de andra tre och de tittar på mig, jag ser på Irinas fingrar och jag svarar på hennes fråga med.
– Jag har inte en jävla aning.
Hennes fråga var.
– Vad fan händer nu?!
Vi går till matsalen och vi går in och sätter oss, vi börjar äta och jag ser på de andra och jag läser på Annas fingrar, de är oroliga. Jag med, men de har inte dödat oss än. Om de skulle göra det så hade de redan gjort det, dödat oss alltså.
Jag lägger fram det argumentet och de ser på mina fingrar och läser mitt svar. Jag känner att de slappnar av, jag gör detsamma.
***
Översten ser på filmerna, han ser oss fyra sätta oss på knä direkt och ge upp. Vi visar tydligt att vi ger upp och vi inte har med de andra galningarna att göra. Han ser på filmen och han ser på de åtta som attackerar vakterna och hur de tar över kontrollerna, framför allt kontrollerna över chippen.
De neutraliserade dem, sen gick de bärsärk. De åtta dödade eller skadade ett femtio tal innan de fick bukt med dem. Men de fyra visade att de inte var delaktiga, han ser på mig. Han ser mig se ner i golvet och inte röra mig.
Vi fyra var de intelligenta som insåg att det var dömt att misslyckas. Han ser på filmerna igen, de ansvariga på basen är livrädda. Alla vet vad han kan få för sig, alla vet vad han gjort.
– Jag vill träffa de fyra.
– Ja överste.
– Det kommer att komma påfyllnad.
– Ja överste.
– Nu vet ni hur ni ska göra.
– Ja överste.
– Bra, men som sagt jag vill träffa de fyra.
Han reser sig och lämnar rummet, de andra följer efter honom och han går igenom korridoren och de kommer fram till träningssalen. Han öppnar dörren och vakterna ställer sig i givakt, han ser på oss och han ser oss träna.
***
Jag lyfter pistolen och jag skjuter, jag klickar ur magasinet och jag skjuter igen och igen. Tio magasin senare så delar jag på pistolen och rengör den och sätter ihop den igen.
Jag lägger den på min skjutbana och jag går vidare till nästa station. Översten ser på oss, jag ser inte på honom. Jag läser på Annas fingrar, jag svarar henne.
De andra två ser på Irinas fråga och på mitt svar, de fortsätter sin träning. Jag går fram till träplattorna och jag böjer mig fram och gör rörelserna, jag skjuter ifrån. Landar och andas in och sen ut. Jag tar min vattenflaska och en handduk och jag dricker.
– Du där, kom hit.
Jag ser på översten, jag ser fingrarna röra sig och jag rör mina och lugnar ner dem. Jag kommer fram till översten och han ser på mig och jag ser på honom. Jag gör honnör och han ser på mig och ler och svarar på honnören.
– Så Michail varför gjorde inte du myteri?
– Därför att jag trivs med det jag gör, det slår barnhemmet med hästlängder och som sagt jag trivs med det jag gör.
Översten ser på mig, jag tittar tillbaka på honom och han möter min blick. Vi lämnar inte varandras blickar, inte någon av oss.
– Så du trivs här?
– Jag känner inte till något annat överste.
– Gjorde dina vänner det?
– Jag vet inte överste, kanske. Vi talade aldrig om det, vi talade sällan med varandra. Om vi gjorde det så var det inte för att de ville umgås, som jag sa. De ville lämna, det ville inte jag.
– Där ser man, återgå. Michail.
– Ja överste.
Jag återgår till mitt, jag ser att översten talar med de tre andra. När han är klar med dem så lämnar han oss, vi ser på varandra och jag läser på Tatjanas fingrar. Jag nickar, hon och de andra nickar också. Vi kommer att klara oss.
***
Jag lyssnar och jag ser på den kvinnliga instruktören, hon visar mig hur jag ska onanera. Hon säger att jag ska göra det tre gånger om dagen, hon säger att de kommer att stå burkar på toaletten. Jag ska tömma min säd i de burkarna när det går för mig.
Jag säger ja, löjtnant och jag går till mitt rum. Jag ska onanera nu, jag tar min penis i handen och jag börjar röra den. Jag känner hur min penis växer i handen på mig och jag ser på den. Det är inte första gången jag har stånd, jag har det när jag är kissnödig och jag har vaknat på nätterna vid ett par tillfällen när jag drömt med en hård penis.
Men detta är annorlunda, välbehagskänslan sprids i min kropp och jag känner ilningarna sprida sig i min kropp, jag har sinnesnärvaro nog att ta en av burkarna och tömma min säd i den. Jag andas tungt och ett leende syns på mina läppar. Jag var femton år första gången jag fick orgasm.
***
Jag har vuxit, jag växte rejält på sommaren när jag var femton. Det var samma sommar som de gav mig ordern om att börja onanera, jag var rätt kort innan jag började växa. Jag växte tjugosex centimeter den sommaren, från en och sjuttio till en och nittiosex.
De blev rätt ställda de som arbetar här, de tog en miljon tester på mig kändes det som. Det röntgade mig från tår till huvud, de kom fram till ett naturligt oväntat högt hormonpåslag i kombination med den där cocktailen som de sprutar in i mig varje dag. Gjorde att det som hände, hände.
Min kropp förändrades musklerna drogs ut och min kropp blev ännu mer atletisk, jag har långa markerade muskler nu, en blandning av en simmares och en gymnasts. Det var för tre år sedan, det kom nya kandidater.
Åtta stycken nya fem åringar som är åtta nu, vi fyra som är äldre ser på de yngre och vi ser på den behandling som de yngre utsätts för och vi visar ingenting. Vi fick gå igenom samma helvete som dem, de bryts ner fullständigt för att byggas upp igen till det som de vill ha. Maskiner som lyder order.
Varken mer eller mindre, jag blundar och jag fantiserar om Tatjana idag, om vad jag gör med henne. Just nu så tar jag henne bakifrån över ett bord, min penis gör sin resa i hennes blöta magiska inre. Jag öppnar ögonen och jag tar burken och jag tömmer mig i den, fast i min fantasi så tömmer jag mig i Tatjanas inre.
Jag kommer färdigt och jag skruvar på locket och jag tvättar av händerna, jag lämnar toaletten och jag lämnar den. Jag ser dörren öppnas och de två kvinnorna kommer in med brickan och sprutan, jag ser den ena kvinnan läsa på plattan och hon nickar och går in på toaletten och tar burken.
Den andra kvinnan sticker mig i armen och hon ser på mig, jag möter hennes blick och hon sticker färdigt och de lämnar rummet. Jag tar på mig de vita kläderna och jag går ut i korridoren och jag ställer mig och väntar på de andra. Dörrarna öppnas och de andra kommer ut, åtta barn och fyra ungdomar som går till matsalen och vi sätter oss och börjar äta.
***
– Överste?
– De ska ställa upp i uttagningarna till OS i simning, de ska vinna och det ska inte synas ett endaste spår av den där cocktailen i deras kroppar, är vi överens?
– Ja överste.
– Bra, gör mig inte besviken.
– Nej överste.
***
Jag står på startpallen, de andra tre står bredvid mig och vi hoppar i och börjar simma. I två år så har vi tränat som galningar för detta, förutom allt annat vi tränat så har vi tränat som galningar för att bli bäst i simning och kvala in till OS.
Jag kommer att ställa upp i frisim och medley. Tatjana i samma som mig, Irina i fjäril och frisim och Anna i rygg och bröst. Sen så kommer vi säkert att få ingå i diverse stafettlag. Att vi inte ska kvala in finns inte på världskartan. När vi kom hit så fick vi lära oss simma av en OS mästarinna, hon drillade oss hårt. Väldigt hårt, när översten för två år sedan meddelade de som styr här att vi ska till OS så plockade de hit en hel stab med tränare.
De såg på oss och de gav oss ett träningsprogram, vi såg på det och sen visade vi vad vi brukar träna och hur mycket. De såg på oss och skrotade det fysiska och fokuserade på simningen. Som sagt vi har tränat i två år nu, i morgon för första gången på femton år så ska vi få lämna lägret. Vi ska åka till Moskva för uttagningarna till OS. Vi är lika nervösa alla fyra, men det är inget vi visar.
Vi kommer flytta till ett hus i Moskva, när vi kvalat in till OS så kommer de att doping kolla oss ofta. Så vi kommer att få bo i Moskva, under överinseende av vakter givetvis. Men vi kommer att lämna lägret, vi hoppar i vattnet och vi börjar vår simträning.
***
Jag ser på tiden, jag är kvalificerad i alla grenar som jag ställde upp i. Jag vann ingen av dem, men jag kvalificerade mig. Jag kom tvåa i alla grenar och jag hade mer att ge, mycket mer. Men jag ville inte sticka ut, de tre tjejerna valde en annan taktik.
De krossade allt motstånd och spekulationerna började direkt, hur kunde komma från ingenstans och krossa allt motstånd och slå rekord. De kommer ha dopingpoliserna hängande över sig, det kommer inte jag. Jag spelade mina kort bättre än dem.
Vi kommer fortsätta få våra injektioner, men de har hittat en nivå på sprutorna som gör att de inte blir avslöjade. Eller så använder ämnen som inte finns på listorna än. Jag vet inte, men det jag vet är att utan de där injektionerna och vår kost så hade vi inte orkat det vi orkar med.
Översten ser på oss, han ber mig lämna. Han gratulerar mig till att ha kvalat in och att jag kommer få åka till OS, jag reser mig och bugar lite. Sen lämnar jag rummet, innan jag hunnit stänga dörren så hör jag hans utskällning av dem.
Han berättar precis vad han tycker om deras uppträdande, om alla blickar som kommer att riktas mot dem och att dopingpolisen kommer att slå läger utanför vårt boende. Han ifrågasätter deras intelligens väldigt tydligt.
***
Det är samma rutiner i vårt nya boende som det var i vårt gamla, vi tränar och studerar i tjugo timmar om dygnet. Jag onanerar tre gånger om dagen, vi får våra sprutor tre gånger om dagen. Som översten sagt så slår dopingpolisen läger utanför vår dörr, de testar tjejerna två till tre gången i veckan.
Mig är de inte lika intresserade av, det är tre månader kvar till OS. Vi lägger mer och mer fokus på simträning, studerandet får stå åt sidan. Översten kommer och hälsar på oss oftare än vad han gjort innan.
Jag backar bandet lite här, eller lite. Jag backar bandet fyra år, då för fyra år sedan så fick vi ytterligare ett ämne på schemat. Nämligen sexualkunskap, jag fick min utbildning av två kvinnor och tjejerna fick hjälp av två andra kvinnor och en man.
Vi fick teoretiskt och praktiskt lära oss att älska, vi fick lära oss att smeka, slicka och älska. När vi flyttade hit så försvann de lektionerna, men de drifter som väckts försvann inte. Vi är inte lika påpassade här som vi var i lägret, vi får inte gå ut ensamma. Men vi är fria att röra oss i huset, vilket vi gör.
Vi tillfredsställer behoven med varandra, jag med dem och de med varandra. I kväll så ligger jag i Tatjanas säng och min tunga leker med hennes slida och klitoris, mina fingrar smeker hennes insida och jag slickar hennes till orgasm.
Hon kommer med ett skrikande som ekar mellan väggarna, jag slickar henne genom orgasmen och hon kommer länge. Hon ser på mig och ler, jag ler tillbaka. Hon smeker min penis snabbt och den växer och jag sätter den mot hennes slida och jag trycker till och jag glider in i henne.
Jag når botten av henne och vi ser på varandra, jag väntar på att hon ska nicka. När hon är redo, när hennes inre anpassat sig till min storlek. Hon slickar sig om läpparna och nickar, jag börjar röra mig och jag rör mig långsamt till att börja med för att efterhand ökar takten i mina rörelser och vi andas snabbare båda två.
Till slut så blir det för mycket för oss båda och vi kommer och vi kommer tillsammans. Min säd lämnar mig och fyller hennes inre, vi landar och andas snabbt båda två.
– Så förbannat skönt.
– Ja Tatjana verkligen.
De som vaktar oss hade haft sina synpunkter på detta till översten, han hade kommit hit och jag hade för en gångs skull haft synpunkter. Eftersom jag aldrig haft det förut så lyssnade man på vad jag hade att säga, jag förklarade vad som skulle kunna hända om vi inte fick lätta på trycket.
Översten lyssnade på vad jag sa om han nickade och sen hade ingen synpunkter på att jag ligger med dem. Det är inte kärlek, vi dämpar ett behov som de byggt upp hos oss. Som de retat fram med sin träning. Jag reser mig och går till badrummet och duschar av mig, jag torkar mig och klär på mig mina kalsonger och jag lämnar Tatjana och går till mitt rum. Jag går till min säng och lägger mig, jag ska snart upp igen. En ny dag med nya injektioner.
***
Vi lyssnar på den man som lett experimentet, i femton år tre gånger om dagen så har vi fått våra injektioner, det blir en väldigt massa injektioner. Han ser på oss med ett leende och meddelar att där slut på injektionerna, vi behöver dem inte längre.
Vi ser på honom och jag slickar mig lätt över läpparna, jag får också reda på att jag inte kommer att behöva onanera tre gånger om dagen längre. Jag nickar och lutar mig tillbaka i stolen, frågan är vad som gör att vi inte kommer får injektionerna längre.
Vi visar ingenting, vi säger ingenting. Inte högt, men våra fingrar rör sig snabbt och vi är lika chockade alla fyra. Han håller ett tacktal för oss åt oss, när han är klar och lämnar så reser vi oss och vi klappar spontant åt honom.
Vi lämnar rummet vi med och jag går till mitt rum och hämtar min träningsväska, de andra tre gör detsamma. Vi lämnar huset och går de femtio meterna till simhallen, vi går in och vi går och byter om. Vi går fram till bassängen och vi hoppar i den och börjar träna.
***
Jag ser på de andra aktiva som ska resa med samma plan som oss, vi ska på för läger i Japan innan OS. Vi reser tio dagar innan spelen börjar för att vänja oss vid tidsomställningen, vi har fått träna på det sociala samspelet med andra människor.
För att inte bli helt överväldigade nu när våra förkläden är borta, eller de är inte borta. Men de är inte nära, vi står med simmarna och vi får reda på våra platser och indelningen när vi kommer fram. Jag ska dela rum med en ryggsimmare som heter Pjotr.
Vi hälsar på varandra och vi går på det specialchartrade planet för oss idrottsutövare, de har chartrat tre plan åt oss. Vi ska resa till samma ställe alla idrottare och förbereda oss inför OS. Jag sätter mig och sluter ögonen och jag somnar innan planet ens lämnat marken.
Jag sover hela flygresan och Pjotr väcker mig när vi kommer fram, jag öppnar ögonen och jag ser på honom och sen på de andra som sitter i planet. Jag känner hur det stannar och vi reser oss och lämnar planet, vi hämtar våra väskor och vi lastar dem på kärror.
Vi går ut och vi får reda på vart vi simmare ska gå, vi kommer fram till bussen och vi lastar in väskorna och sen går vi på bussen och jag sätter mig och Irina sätter sig bredvid mig innan Pjotr hinner göra det. Anna och Tatjana sätter sig fram oss, de vänder sig och de tittar på oss och våra fingrar rör sig.
Vi kommer överens om att fortsätta älska som vi gjort i huset som vi bott i men att vi får sköta det snyggt. Vi nickar åt varandra och jag lutar mig tillbaka i sätet och de andra gör detsamma.
Bussen startar och vi åker i väg, jag ser på Tatjanas fingrar och ler lite, Anna och Irina ler de med. Jag kommer inte behöva tillfredsställa dem alla, de kommer att göra sina egna erövringar.
Få testa något annat som Tatjana säger. Inte för att hon klagar på mina prestationer, som faktiskt blivit ännu bättre sen jag slutade med onanerandet. De andra två håller med, de tycker att jag också ska vidga mina vyer. Jag ser på dem och ler.
***
Vi har kommit fram till OS – byn, jag delar rum med Pjotr här med. Han är en glad kille som tar dagen lite som den kommer, han har varit med alla tre tjejerna. De har testat sig fram på för lägret och de har gjort sina erövringar, när de inte gjort dem så har de kommit till mig och vi har älskat som vi brukar.
Som sagt nu är vi här och spelen ska snart börja. Jag vet vad översten kräver av mig, av oss. Det är bara guld som räknas, eller inte bara. Han kommer kräva andra saker av oss med, men de är vi än så länge ovetande om.
Men vi kommer att mörda på hans order innan OS är slut. Men det vet vi inte nu, just nu så packar jag upp mina saker och jag ser på våra kläder som vi ska använda här. OS – kläderna.
***
Kapitel 2
***
Jag står på startpallen i min första final, jag har tagit mig förbi försöken och semifinalen. Jag har inte vunnit någon av dem, jag fortsätter att hålla en lågprofil. Jag böjer mig fram och jag andas in och sen ut, jag fokuserar och startskottet smäller och jag hoppar i och jag börjar simma.
Det är OS final på ett hundra meter frisim. Vändning är klockren och jag bryter vattenytan och jag trycker till, både med benkicken och frekvensen i armarna och jag känner handen slå i kaklet och jag ser på den stora tidtavlan och jag ser mitt namn överst. Michail Kovalenko.
Jag firar och skriker ut min glädje, jag skakar hand med tvåan och trean och jag tar mig upp ur bassängen. Jag går till omklädningsrummet och jag sätter mig och stänger ögonen och jag samlar mig och njuter av vinsten. Jag ska simma semifinal på 4*100 meter medley i morgon och försök på 200 fritt.
Det gäller att samla kraft inför morgondagen. Jag reser mig och går in i duschen och duschar av mig, jag klär på mig och jag lämnar sim arenan och åker tillbaka till OS – byn och jag går till vår byggnad. En hel del aktiva gratulerar mig till mitt guld, jag tackar dem och jag går till mitt rum och jag sätter väskan på sängen och jag packar upp den.
Jag hänger upp mina badbyxor och jag tar upp min handduk och jag hänger upp den med. Jag här knackningen på dörren och jag går fram till den och jag öppnar dörren och översten står där. Jag släpper in honom och hans vakter stannar utanför, han går in i rummet och han ser på mig.
– Grattis.
– Tack överste.
Han räcker mig en telefon och jag tar emot den och jag öppnar den. Jag ser ansiktet och jag nickar, jag ska döda den personen och jag ska göra det idag. Jag läser på mig om honom och när jag har läst klart så räcker jag tillbaka telefonen och han tar emot den och lämnar rummet. Jag går fram till fönstret och jag ser ut genom det.
***
Jag klättrar över balkongräcket och jag klättrar uppåt och kommer upp på taket, jag springer över det och jag stannar och klättrar ner. Jag kommer fram till rätt våningsplan och jag går in på balkongen, dörren intill rummet är öppen.
Jag går ljudlöst in och jag ser på mannen som ligger i sängen, jag tar fram flaskan och jag öppnar den och jag droppar tre droppar på hans läppar. Han slickar dem i sig, tio sekunder senare så kämpar han med att försöka andas.
En minut senare så slutar hans hjärta att slå, två minuter senare så känner jag på hans hals. Ingen puls, han är död. Jag går ut på balkongen och klättrar upp på taket och jag springer tillbaka till där vår balkong är, jag klättrar ner och in på balkongen.
Jag går in och lägger mig i sängen. Efter att jag packat undan flaskan, jag stänger ögonen och somnar, Pjotr har inte märkt något.
***
Jag står på startpallen jag har precis som i hundrafritt tagit det medvetet lugnt i försök och semifinal, det kommer jag inte göra nu. Vi ställer oss i redoposition, först fjäril, sen rygg, sen bröst och till sist så är det frisim. Starten går och vi hoppar i och jag börjar simma.
Jag sätter handen i kaklet och jag vänder mig och jag knyter handen, jag har vunnit mitt andra guld. Jag firar i dag igen och jag gratulerar de andra. Jag tar mig ur bassängen och jag vinkar till Tatjana, Anna och Irina. De har vunnit sina guld de med, de har inte fått döda som jag gjort. Inte än i alla fall.
Jag vinkar vidare och jag går till omklädningsrummet och jag sätter mig på en bänk och pustar ut. Jag reser mig och går till duschen och jag ställer mig under strålarna och jag duschar av mig. När jag är klar så klär jag på mig och jag ser dopingkontrollanterna, jag följer med dem och jag sätter mig på en stol.
Proceduren sätter i gång och jag låter dem testa mig. När de är klara så reser jag mig och åker tillbaka till OS – byn, jag blev lite förvånad när de inte kollade mig efter hundra fritt, kanske missade det. Jag kommer tillbaka och jag får gratulationer igen av de andra.
Jag tackar för dem och jag gratulerar de som tagit medaljer, de jag har koll på. Jag lyckönskar de som ska i väg och tävla.
Jag kommer fram till rummet och jag går in, Pjotr är kvar på arenan. Jag packar upp min väska och sen så går jag utifrån rummet, jag går till matsalen och tar mat. Jag ser mig omkring och jag ser på ett bord med andra ryska atleter, jag går fram till det och frågar om jag får sätta mig.
De vinkar ivrigt att jag ska sätta mig så jag gör det, jag börjar äta och de gratulerar mig till mitt guld. Jag säger tack och fortsätter att äta. Jag lyssnar på deras konversationer och jag svarar på frågor när jag får dem.
Jag äter färdigt och säger hej till de som sitter vid bordet och jag går ut i OS – byn och jag tittar på allt som finns att titta på och på de andra atleterna.
Den ryske ledaren som jag dödade, han har vi visat vår respekt emot med att hålla en tyst minut och vi har svarta sorgband runt armen. Irina, Tatjana och Anna hade sett på mig. Jag tecknade och de nickade, sen var det inte mer med det. Jag fick en order av översten, jag utförde den. Mer än så var det inte, varför skulle det vara det.
***
Jag står på startpallen för min sista gren, jag böjer mig fram och starten går. Jag simmar och jag simmar fortare än de andra, jag går i mål och jag vet innan jag ens vänt mig mot tavlan att jag vunnit. Jag ser på tavlan och jag sträcker båda armarna i skyn och jag vrålar ut min glädje. Jag vann, jag tar mig uppifrån bassängen och jag skakar hand med de andra.
Jag ska få min tredje medalj, den tredjeguldmedaljen. Vi går vidare och kommer fram till omklädningsrummen, dopingkontrollanterna vinkar på mig och jag går med dem. Jag lämnar in mina prov och sen går jag tillbaka till omklädningsrummet och jag duschar och byter om. Jag kommer att få min medalj här idag, vi är framme vid sista dagen.
– Michail.
– Ja?
– Du ska simma i lagkappslaget på 4*100 meter.
– Där ser man, vilken sträcka?
– Sista frisimssträckan.
– När?
– Om en timme.
– Jag ska snart vara på prisutdelningen.
– Vi vet, gör det bästa av det.
– Javisst.
***
Jag stoppar ner guldmedaljen i väskan och jag byter om och går utifrån omklädningsrummet. Jag går fram till de andra tre och Pjotr hälsar på mig.
– Nu slår vi de förbannade amerikanerna.
– Javisst.
Vi står på ett led och vi blir presenterade efter nation och vi går in, vi går fram till bana sex och jag skakar i gång axlarna och jag ser på Pjotr.
– Ge allt du har min vän.
– Detsamma.
Han hoppar i vattnet tillsammans med de andra, de gör sig redo och starten går. Jag står på pallen, jag ser honom sätta i händerna och jag lämnar pallen som fyra. Jag är ungefär en halvsekund efter den som leder, jag bryter vattenytan och jag börjar simma. Jag vänder och jag bryter vattenytan och jag tar en andetag och sen simmar jag.
Jag slår i kaklet och jag ser på tavlan och vi är först i mål, vi har slagit alla, inte bara USA. Nu kollar de växlingar, det är en nervös väntan och sen blir det officiellt vi vinner. De andra tre börjar skrika och kramar varandra och jag tar mig uppifrån bassängen och jag kramar de andra.
Vi delar på oss och vi knyter våra nävar mot den ryska publiken. Vi går tillbaka och vi får lämna dopingprover, vi byter om och sen så är det medaljceremoni igen för min del. Mitt utbyte av medaljer är fyra guld, jag är väldigt nöjd med det jag presterat.
Jag har inte en tanke på att jag vunnit på fusk, om det nu varit fusk. Just nu så är jag bara lycklig över mina fyra medaljer. Vi åker tillbaka till OS – byn och vårt boende, vi blir hyllade och jag blir hyllad. Jag får ha presskonferens och svara på frågor, jag gör så gott jag kan när jag svarar på dem.
Jag får frågor om doping, jag svarar på dem som jag blivit lärd att jag ska svara på dem. Att jag aldrig blivit tagen, att jag välkomnar dem att testa mig mer än vad de redan gör och att den enda hemlighet jag har är att jag har en galen tränings vilja.
Att det är tröttsamt att vi som är rena ska bli anklagade för att det finns de som inte är rena. Att jag var för ung när den statligt kontrollerade dopningsskandalen, när den skedde. Frågorna tar slut där, jag ser översten som sitter i publiken.
Jag ser det nöjda leendet på hans läppar. Hans ”maskiner” har levererat, Irina, Tatjana och Anna har vunnit sina guld de med. Jag reser mig och lämnar presskonferensen.
***
Jag ser på min packning, det firades bland simmarna igår. Det var längesedan Ryssland tog så många guld i simning och vi fyra är en stor bidragande orsak till att vi lyckades med det. Vi ligger bakom fjorton av gulden, både egna och i lagkapper.
Firande blev rätt vilt och de tre tjejerna passade på och delade med sig av sin kärlek. De passade även på att dricka vodka, men en effekt av cocktailen är att vi inte påverkas av alkohol. Vår ämnesomsättning förbränner den snabbare än vad den påverkar oss, det är därför vi återhämtar oss snabbare, vi läker snabbare och inte behöver så mycket sömn.
Jag testade också på att festa, jag hamnade i säng med en annan simmare. Vi tumlade in i hennes rum och vi klädde av oss snabbt och vi la oss i henne säng och vi smekte varandra medan vi kysstes, mina fingrar smekte henne till orgasm och hon kom med ett skrik.
Det skriket dränktes av musiken som dunkade och andra skrik, jag la mig till rätta mellan hennes ben och jag rullade på en kondom och jag satte min penis mot hennes slida och jag tryckte till. Hon såg på mig med stora ögon och sen berättade hon var hon tyckte om min penis och vad den gjorde med hennes slida.

Hon använde andra ord, men jag väljer att återberätta dem så här. Jag tog henne länge och hon kom, hon kom mer än en gång. Hon kom så pass många gånger att hon bad mig komma, jag ökade takten och jag kände ilningarna och sen kom jag med, med ett vrål och jag kände hur min säd lämnade mig och mer än en veckas celibat lämnade min kropp.
Vi tog hand om kondomen och klädde på oss och återvände till festen, jag stannade en liten stund till sen gick jag till vårt rum och la mig. Pjotr var inte där, han kom inramlades vid fem tiden.
Han sjöng en oanständig visa och han berättade vad han och hans penis gjort under kvällen och natten. Han hade lägrat fyra olika kvinnor.
– Använde du kondom?
– Självklart, jag är inte korkad.
– Nej du är väl inte det, du är bara full och väcker mig.
Han hade sett på mig och sett lite skyldig ut och bett om ursäkt, jag hade lett mot honom och han hade klätt av sig och jag såg sugmärkena på hans kropp.
– Har du legat med en dammsugare?
– En av dem började, nästa fortsatte, sen nästa… ja det blev så här.
– Sov nu vi ska upp om ett par timmar.
– Jaja, jag ska sova.
– Bra, Pjotr.
Han hade lagt sig och somnat, jag låg vaken en stund till innan jag kunde somna. Klockan ringde klockan nio och jag reste mig och stängde av den. Jag gick in i badrummet och duschade och gjorde min morgontoalett, sen väckte jag Pjotr och vi käkade frukost när han var klar.
Vi hämtade våra väskor och nu så står vi här och väntar på att bli transporterade till flygplatsen, OS kommer att vara i en vecka till men vi som är klara får inte stanna kvar. Tatjana, Irina och Anna kommer fram till mig.
– Då ska vi hem, vet du var vi ska?
– Nej, dopingpolisen kommer att komma oanmälda till oss så vi måste ge dem en adress, så jag misstänker att det blir huset och Moskva eller något liknande någon annanstans.
– Var?
– Har inte en aning, men inte där vi varit innan. Det kommer ställas för många frågor.
– Haha, ja det är väl veckans underdrift.
– Hur var din kväll Michael?
– Den var bra, hur var er?
– Den var bra.
– Jag hoppas att ni skyddade er.
– Självklart så skyddade vi oss.
Bussarna kommer och vi tar våra saker och lastar ombord dem på bussen, vi åker i väg och vi kommer fram till flygplatsen och bussarna kör oss till våra chartrade plan och vi går ombord och går till våra platser och sätter oss. Irina sätter sig bredvid mig. Tatjana och Anna sätter sig framför oss, de ser på oss och jag ser på dem.
– Vad kommer hända nu?
– Jag har inte en aning, men jag tror att vi kommer få återgå till det normala så att säga. Men vi måste hela tiden uppdatera antidoping agenturen om var vi är, frågan är om översten tänkt på det.
– Han kanske inte vill att vi fortsätter med simningen.
– Det tror jag.
– Varför?
– Därför att det är en perfekt cover för oss, vi är elitidrottsutövare som reser mycket i sitt yrke så att säga. Det finns lag som kommer vilja värva oss, vi kommer att kunna tjäna pengar på detta om översten tillåter det, vilket jag betvivlar. Men som sagt, simningen är en bra cover.
De ser på mig och de håller med mig.
***
Jag ser på husen, ett stort bostadshus. En ombyggd lada där vi kan träna på det fysiska, två andra hus i det ena så tränar vi skytte och i den andra så finns våra cyklar och bilen som vi använder ibland när vi ska handla.
Tre hundra meter från husen så ligger simhallen där vi tränar simning, som sagt vårt simmande är en bra cover. Den lilla staden ligger tio mil söder från Moskva, inte långt ifrån Kursk. När vi landade så väntade en minibuss på oss, vi kände igen mannen som körde den, det var en av vakterna från huset.
Vi lastade in våra väskor och vi sa hej till de som vi simmat med och kanske till och med blivit våra vänner. Vi sa hej och delade ut en hel del kramar, vi satte oss i minibussen och jag satte mig fram med vakten.
– Var ska vi?
– Till ert nya boende, jag får gratulera till era medaljer.
– Tack.
– Presidenten har talat om er.
– Där ser man, vad sa han då?
– Nej bara att ni är sanna ryska hjältar.
– Så pass, vart ligger vårt nya boende?
– Cirka tio mil härifrån.
– Där ser man.
***
Vi kom fram och översten väntade på oss, vi såg på honom och som alltid så blev vi på vår vakt. Vi tog våra väskor ifrån minibussen och vi gick fram till översten och ställde oss i givakt, vi gjorde honnör och han log och såg på oss.
– Grattis och välkomna till ert nya hem, antidoping myndigheten är informerad. Simhallen ligger tre hundra meter ditåt, era tränare förväntar sig att ni ska vara i simhallen tre gånger om dagen.
– Ja överste.
– Det finns fler medaljer att vinna.
– Ja överste.
– Och fler fiender till staten.
– Ja överste,
– Michail har tagit hand om sin första. Endera dagen mina damer så blir det en av er som får göra er plikt mot moderlandet och betala tillbaka er skuld till samhället, som i sin nåd valde att rädda livet på er.
– Ja överste.
– Bra, bra. Men ta era väskor så går vi in och jag visar er runt.
Vi såg på honom och tog våra väskor och gick in i huset, han visade oss våra avdelningar i huset. Han visade oss resten av huset, när vi var klara där så gick vi till de andra husen och han visade oss dem. Sen så fick vi packa en väska och följa med till simhallen och byta om och sen så tränade vi ett pass.
Vi gick hem, åt och tränade det vanliga, efter det passet så fyllde vi på med energi igen och gick tillbaka till simhallen och tränade ett pass till innan vi fick ledigt för dagen. Översten lämnade oss och vi lagade middag, vi åt och sen gick vi och la oss.
Var och en i sitt rum, vakterna finns runt husen. Men de sover inte samma byggnad som oss längre. Vi får längre och längre snöre, vi får klara oss mer och mer själv.
***
Regnet faller och vi går lite snabbare mot simhallen, vi är bara tre idag. Anna är i väg på uppdrag. Vi har varit hemma i fyra månader och rutiner har infunnit sig, det som bryter mot rutinerna är våra uppdrag. Vi har utfört en del sådana, jag har varit i väg på tre, Tatjana på lika många och Anna och Irina har gjort två var, detta är Annas tredje.
Vi kommer fram och vi går och vi går till omklädningsrummen och byter om. Vi går ut i simhallen när vi är klara, jag går fram till min tränare och jag får reda på vad jag ska träna. Vi tränar tre gånger om dagen, de försöker variera träningen så mycket det bara går. Men det blir ändå en hel del upprepningar, jag bryr mig inte för simningen är bra terapi mot det andra vi gör. Jag går fram till startpallen.
– Michail.
– Ja?
– Dopingkontroll.
– Javisst.
Vi blir kollade med jämna mellanrum, men minst två gånger i månaden. Ibland mer, men aldrig mindre. Jag följer med kvinnan och jag lämnar mina prov, urin och blod. Hon packar ner proven och går i väg, jag går tillbaka till bassängen och hoppar i. Jag tränar det som tränaren sa åt mig att göra.
***
Jag ser på de andra två, översten reser sig och lämnar huset. Anna är död, officiellt i en bilolycka. Inofficiellt så misslyckades hon med sitt uppdrag, att döda en oligark som utmanar presidenten. Han är väldigt välskyddad, vilket Anna fick erfara.
Hon fick betala med sitt liv, vi ser på varandra och vi är lite grann i chock. Eller inte så lite, vi är rejält i chock. Jag måste släppa chocken ganska fort för jag har fått uppdraget efter Anna, han ska stoppas.
Ordern är som sagt utfärdad av Putin. Jag reser mig och jag går fram till Tatjana och ger henne en mjuk kram, sen kramar jag Irina och jag smeker deras kinder.
– Jag kommer hämnas, lita på mig. Jag kommer att hämnas.
– Ja Michail.
Jag går till mitt rum och jag sätter mig vid datorn och jag börjar läsa på mig om honom. Jag läser allt och sen lutar jag mig tillbaka i stolen och jag gör en plan, när jag är klar så reser jag mig och går till min garderob och jag packar en väska och lämnar mitt rum.
Jag går till garaget och tar vår bil och kör i väg, jag meddelar antidopingmyndigheten var jag kommer att befinna mig den närmsta tiden. Jag går igenom planen i mitt huvud igen.
***

 

 

Kapitel 3
***
Jag ser på mannen och hans vakter och kvinnorna som går bredvid honom, de går till hans byggnad, där han restaurant, nattklubb och casino ligger. De går in och vakterna placerar ut sig, jag ser på dem och jag ler lite. Jag går fram till byggnaden som jag står vid och jag börjar klättra.
Jag kommer upp på taket och jag rör mig över det och jag kommer fram till huset som ligger bredvid hans byggnad. Jag ser på vakterna på andra taket, jag ser på deras vapen och jag ignorerar dem. Jag går fram till kanten på taket och jag hoppar ut och jag vänder mig i luften och greppat balkongräcket och jag tar mig ner till muren.
Jag ställer mig på den och jag går längsmed muren och jag kommer fram till ett träd. Jag klättrar upp i det och jag skjuter i väg en änterhake som fäster i en byggnad på baksidan av hans byggnad. Jag fäster andra änden i träden och sen åker jag över till andra sidan.
Jag tar fram min pistol och jag skjuter de tre hundarna, de faller ihop med pilarna i sidan och somnar. Jag sätter tillbaka den pistolen och jag hoppar ner på marken och går fram till byggnaden, han tror att han är skyddad här.
Jag går fram till en dörr och jag öppnar den och går in i byggnaden, jag rör mig snabbt uppför trappan och jag stannar på rätt våning vid rätt dörr. Detta är personalingången så här är inga vakter, jag öppnar dörren och jag går in och jag sätter mig i ett av hörnen och smälter in i skuggan. Jag ser på klockan, han kommer om en till två timmar.
Det tog en timme, sen kom han in i rummet. Han gick fram till datorn och satte sig, han har inga vakter med sig in, han litar inte på dem. Han loggar in på datorn och sen in på sin bank, jag lösgör mig från skuggorna och går fram till honom och jag sätter handen för munnen på honom och drar medlet över halsen och han börjar skaka i hela kroppen.
Skakningarna dör snabbt ut och jag ser på klockan, jag ser på skärmen och jag lägger honom på sidan och sen skrider jag tillverket. Tio minuter senare så är jag klar. Jag lämnar rummet samma väg som jag tog min in, jag tar mig nerför trapporna och jag går igenom köket och in i casinot genom en av dörrarna.
Jag är klädd i personalenskläder, jag går igenom lokalen och jag lämnar byggnaden utan att någon lägger märke till mig. Jag går fram till bilen och jag sätter mig i den och kör i väg.
***
– Så han är död?
– Ja han är död?
– Led han?
– Han är död, hur han dog spelar ingen roll Tatjana.
– Kanske inte.
– Bra Michail.
– Tack Irina, är ni redo för tävlingarna i nästa vecka?
– Ja.
– Ja, är du?
– Ja, nu är jag.
– Ja, jag med.
– Fan att vi inte kan bli fulla.
– Haha, ja Tatjana det är det.
Hon ser på mig och ler.
– Vill du ha sällskap ikväll?
– Gärna Tatjana.
– Så bra.
Vi reser oss och går till simhallen och tränar, vi tränar tre pass simning och två pass av den vanliga träningen. Resten av tiden så äter vi och läser.
***
– Bra utfört Michail.
– Tack överste.
– Och ingen märkte något?
– Nej överste, medierna talar om en hjärtattack.
– Hans pengar är borta.
– Där ser man, han blev kanske rädd när Anna försökte döda honom så att han gömde sina pengar någon annanstans.
Översten ser på mig, han tittar länge på mig och jag möter hans blick och jag viker inte ner med den. Han nickar och lämnar oss.
***
Jag ser på Tatjanas nakna kropp, hon ser på min och vi kysser varandra. Våra händer smeker den andre. Vi vet precis hur vi vill ha det, vad den andre tänder på av vad som får oss att bli upphetsade. Hon vet hur hon ska smeka mig och jag vet hur jag ska smeka henne.
Min tunga slickar hennes slida och den leker först med hennes läppar, sen slickar jag hennes inre för att avsluta med att föra in ett finger i hennes inre. Jag smeker henne och jag för henne till orgasm och över den, med Tatjana så är det vanilj som gäller.
Inget utanför ramarna, vi älskar mjukt och lugnt. När hon har kommit så smeker hon mig och jag lägger mig mellan hennes ben och vi älskar i missionären. Jag tar henne med långa tag och hon kommer, jag ökar och jag drar mig ur henne och jag kommer på hennes mage.
Hon går till mitt badrum och hon duschar av sig och sen kommer hon tillbaka till sängen och lägger sig. Vi somnar tillsammans och när vi vaknar så återgår allt till det normala. Utanför sängkammaren så är Tatjana den som är den dominanta av de tre, fan två.
Anna var den som var mest utanför ramarna i sängkammaren, vi har haft mycket roligt hon och jag. Irina är humörorienterad, hennes dagsform avgör vad som kommer hända. Det kan bli alltifrån vanilj till analt, som sagt beroende på hennes humör.
***
Vi ska till Rom för inomhus EM på kortbana, vi åker med de andra och vi kommer fram till hotellet. Vi får vår rumsindelning, jag får dela med Pjotr igen. Vi ser på varandra och ler. Vi går till rummet och det är min tur att välja säng först.
Jag tar den som är närmst balkongen, vi packar upp sen så är det samling och genomgång i ett konferensrum. När vi är klara så ska vi åka till simhallen och testa bassängen. Vi reser oss och vi går till bussen som väntar utanför och den kör oss dit. Vi sätter oss på bussen och vi åker i väg, vi kommer fram till simhallen och vi går in. Vi går till omklädningsrummen och vi byter om och vi går ut i simhallen.
– Michail får vi din autograf?
Jag stannar och ser på ungdomarna, jag blir lite tagen och jag går fram till dem och jag börjar skriva mitt namn. När jag är klar så går jag in i simhallen och jag ser på bassängen, vi har tränat på att simma kortbana. Det är en annorlunda teknik. Fler vändningar och en annan andningsteknik. Jag lägger mina saker bredvid en av ledarna.
– Skulle du vilja se efter detta Olga?
– Givetvis Michail.
– Tack.
Jag ler mot henne och hon ler tillbaka, jag går fram till bassängen och jag hoppar i. Lugnet infinner sig och jag börjar simma.
***
Lika många guld som i OS, plus ett silver i lagkapp på frisimmet. Italien var för långt före för att jag skulle hinna ifatt dem. Ja för att det inte skulle bli alltför misstänksamt så gasade jag inte på allt vad jag hade. Vi fick nöja oss med silvret, jag tog oss upp på medaljplats.
De andra blev tacksamma för det, framför allt han som klappade ihop. Han har ägnat tiden här till att knulla i stället för att fokusera på tävlingarna, han är äldre än oss andra, snart trettio. Det är hans femte eller sjätte EM, så hans fokus är inte alltid på topp. Han kan inget annat och han tjänar faktiskt bra pengar på sin simning.
På tal om det så blev jag konfronterad av ett par olika märken som vill att jag ska bli deras omslagspojke. Jag tittade på dem och jag sökte med blicken och jag såg översten, jag skickade dem till honom. De kom inte tillbaka och han hade ett ”allvarligt” samtal med mig om det.
– De kommer inte sluta komma, de andra har agenter som sköter sådant åt dem. Eftersom vi inte har det och du är vår chef så skickade jag dem till dig.
Han ser på mig, logiken i det jag säger är svår att säga emot. De andra två ser på mig och sen på översten. De har också blivit konfronterade, de har också vunnit sina medaljer.
– Jag löser det.
– Tack överste.
Han går i väg och vi ser på varandra, våra fingrar rör sig.
– Grattis Michail.
– Tack.
Vi går i väg till de andra, ledarna ser på oss. De ser på översten, om man är ifrån Ryssland så har man en inbyggd radar mot sådana som översten. Ledarna slickar sig om läpparna och de inser att de inte ska stöta sig med oss och att de inte ska ställa frågor. Vi tar mat och vi sätter oss, Pjotr kommer fram och han sätter sig.
– Er ”sponsor”?
– Det kan man kalla honom.
– Vad kallar du honom annars?
– Far.
Pjotr stannar med gaffeln på väg till munnen, han ser på mig.
– Far?
– Ja, han är den ende faren jag minns så ja. Du förstår jag är ett barnhemsbarn som han tog hand om, han valde att satsa på mig och mitt simmande.
Tatjana och Irina ser på mig.
– Det var som fan.
Sen talar vi inte mer om översten, alla har beklagat Annas bortgång. Så även Pjotr, han och Anna delade ett par stunder på OS. Vi äter vidare och när vi är klara så ska ett gäng dra ut på stan och fira eller dränka sorgerna, men de ska gå på nattklubb.
– Ska du med Michail?
– Nej, jag är trött så jag ska gå och lägga mig.
Tatjana och Irina ser på mig, de ser på min blick. Jag har fått ett uppdrag.
***
Jag skjuter de tre vakterna och jag går fram till den man som jag ska döda, jag skjuter honom i axeln och drar min kniv och skär halsen av honom. Jag lämnar platsen och jag tar mig tillbaka till hotellet.
Jag har droppat vapnen och jag kommer fram och jag går upp på vårt rum och jag klär av mig och jag går in i duschen och jag duschar av mig. Han var en maffiaboss som störde vår käre ledare i hans affärer, eller någon av hans vänners affärer.
***
Jag ser på kropparna, jag kommer dö endera dagen om han inte lugnar ner sig. Jag får det ena galna uppdraget efter det andra, denna gång så var det en bratva ledare som trampat vår högste ledare på tårna. Jag fick ordern, lös problemet. Jag gjorde det, Tatjana och Irina ser på mig, vi talar med hjälp av fingrarna.
Jag påtalar det jag tänker, de ser på mig och sen på varandra. Vi har ett nästan normalt liv nu, förutom det vi sysslar med vid sidan av simningen i alla fall. Men det är fan så mycket mer normalt än livet som vi hade innan, i ett läger någonstans i Ryssland.
– Vad tänker du göra?
– Jag vet inte, det känns inte som om gnäll hjälper.
– Nej det tror inte jag i heller, verkligen inte.
De ser på mig och jag ser på dem. Vi vet inte hur vi ska göra, det har gått tre månader sedan EM, nu tränar vi inför VM i sommar. Ett VM som kommer att gå i Spanien. Vi går till simhallen och jag går in i herrarnas omklädningsrum.
Jag byter om och går till bassängen och jag ställer mig på startpallen och jag böjer mig fram och jag hoppar i vattnet. Ett lugn kommer över mig, jag simmar fram och tillbaka och alla bekymmer försvinner, här kan jag landa i mina känslor.
***
Jag går trettiometer bakom Irina och Tatjana, jag var senare än dem utifrån simhallen idag, annars så brukar det vara tvärtom. Jag stannar och tar av mig skon och jag skakar ur stenen, jag sätter på mig skon igen och jag börjar gå. Jag går lite snabbare, jag ser Tatjana öppna dörren.
Sen försvinner allt i en explosion och jag kastas i väg och jag tuppar av där i luften och jag flyger trettio meter och jag landar i ett buskage. Jag känner inte smärtan som träffar mig, jag är redan avsvimmad.
Huset är utraderat, av Tatjana och Irina finns inget kvar, de dog direkt. Man hittar deras saker runt hela kvarteret, när översten kommer fram så är han rasande.
Han frågar vakterna om mig, om vad fan som hänt. De berättar vad de vet, vilket inte är mycket. Då blir översten ännu mer vansinnig, han skriker och håller låda. Att vi dött gråter han inte speciellt mycket för, det är angreppet som han ser det på honom som gör honom uppretad. Väldigt uppretad, han lever riktig jävla rövare där borta.
Jag vaknar i buskaget och jag sätter mig upp, jag ser blåljusen. Jag hör människor tala, jag slickar mig om läpparna. Jag samlar mig och jag reser mig och jag går därifrån. Min kropp har läkt, den där höga ämnesomsättningen.
Den gör inte bara så att jag inte kan bli full, den läker mig väldigt mycket snabbare än vad andra läker. Jag ser mig över axeln och försvinner.
***

 

 

 

 

 

Kapitel 4
***
Jag öppnar ögonen, jag ser inget. Men jag får inte panik denna gång, jag är van. Första gången då för åtta månader sen så fick jag panik första gången jag vaknade och var lätt förvirrad efter narkosen. En lugn kvinnoröst plockade ner mig och fick mig lugn, Rosita. Den vackra mörkhåriga sjuksköterskan som tar hand om mig, hon har gjort det i åtta månader nu.
Det är snart slut med det, detta var sista operationen. De har förändrat mitt utseende totalt här på denna speciella klinik, den ligger på en liten ö utanför Kubas södra kust.
Den är specialiserad på att återskapa, eller som i mitt fall förändra människors utseende. Det enda som fortfarande är mitt, är mina ögon. Jag valde att inte ändra på dem, färgen på dem.
Jag sätter mig upp och jag känner Rositas mjuka varma hand på min arm.
– Tack.
– Ingen fara Michael.
Michail är begravd, numera är jag Michael, när jag reser härifrån så kommer jag att vara Michael studenten ifrån Sverige. Jag kommer flytta dit och jag kommer att flytta till den lilla staden Malmö, eller lilla. Det är Sveriges tredje största stad, en väldigt bra stad om man vill försvinna.
Du har tåg, båt och flyg inom bekvämt avstånd oavsett var du bor. Inte nog med det, de har även ett par väldigt bra simklubbar där. Jag kommer att ta upp simningen när jag kommer dit.
Jag sätter mig på toalettstolen och jag börjar kissa, jag får en bit papper av Rosita och jag torkar av mig när jag är klar, jag går fram till vasken och jag tvättar av mina händer. Rosita räcker mig en handduk och jag går tillbaka till sängen med hennes hjälp, hon flyttar sängen så att jag ligger ut mot den öppna balkongen.
***
Jag lämnade den kaotiska platsen och jag tog mig till centralstationen där jag öppnade ett skåp, jag tog ut de två väskorna och jag gick till toaletten och jag öppnade den ena väskan, jag tog fram kläderna och jag tog av mig mina andra.
Jag tog på de nya och jag satte kepsen på huvudet och jag stoppade solglasögonen i fickan. Jag öppnade den andra väskan och jag tog fram mitt pass och min plånbok, jag ser på kontanterna och jag går utifrån toaletten och jag köper en tågbiljett till närmsta stad med flygplats.
Jag får biljetten och jag går utifrån stationen och jag går till det spår som står på biljetten och jag sätter mig och väntar på tåget. Jag inser att Tatjana och Irina är döda, jag känner tårarna rinna på mina kinder.
De var mina förtrogna, mina bästa vänner, mina enda vänner. De enda vänner jag haft, de var mina systrar, mina älskade de var allt för mig.
Allt helvete vi delat, vi överlevde injektionerna, galenskaperna och träningen. Vi överlevde allt för att bli dödade av en bomb, frågan är vem som attackerat oss. Översten hade satt en pistol i nacken på oss om han ville döda oss, så det var någon annan. Frågan är vem?
Jag torkar tårarna, jag samlar mig och jag öppnar väskan och jag ser på sakerna i den. Jag måste få tag på internet, men först så måste jag ut ur Ryssland, frågan är vart jag ska resa. Jag samlar mig och andas in och ut.
Jag går igenom alternativen i mitt huvud och jag kommer fram till vart jag ska åka. Jag talar språket och jag talar det flytande utan accent.
Tåget kom in på perrongen och jag reste mig och gick ombord på det, jag visar biljetten och jag sätter mig i en kupé. Jag stänger ögonen och tåget kör i väg, jag går igenom min plan igen i mitt huvud. Det är en bra plan, den är väldigt hållbar.
Jag slappnar av, jag har bestämt mig. Jag kommer åka till Malmö, skaffa en bostad och sen så kommer jag att beställa tid på den där kliniken som vi fick tips om, om saker och ting skulle skita sig. Jag somnar och sover lätt, det är mer meditativt än riktigt sömn.
Jag reser mig när de säger stadens namn, jag hoppar av tåget och jag tar mig till flygplatsen. Jag köper en biljett till Frankfurt, jag flyger dit. Väl där så köper jag en biljett till Köpenhamn, planet lättar och jag lutar mig tillbaka i sätet.
Flygresan går snabbt och planet landar, jag tar min väska och jag tar fram mitt svenska pass, namnet som står där är Michael Olsson. Jag går till perrongen som ska ta mig till Sverige och Malmö, tåget kommer och jag går ombord på det och det startar och jag lutar mig mot väggen och jag sluter ögonen.
Jag minns kartan över staden, jag minns vad stationen heter som jag ska hoppa av på Triangeln. Inte centralstationen, risken finns att översten får för sig att jag överlevt. Förhoppningsvis så får han beskedet att jag är död, det är min smala förhoppning.
Frågan är hur vansinnig han är, han är säkert väldigt arg. Men frågan är som sagt hur vansinnig han är, vi har fått se hans skoningslösa vansinne vid ett par tillfällen. Det var hemskt, jag blev rädd för honom.
Han är den ende person som jag är rädd för, oavsett hur stark jag är, eller smart så är jag rädd för honom. Han är fullständigt empatilös, han har ingen som helst förmåga att känna någon form av kärlek. Han är det perfekta redskapet, totalt känslolös. Så många barns liv han har på sina händer.
Tåget stannar på Triangelensstation, jag lämnar perrongen och går upp. Jag ser på klockan och jag går i väg, jag går mot centrum och jag går på gågatan som den kallas. Jag svänger till höger ner på en gata, jag går fram till en port och jag öppnar den och går in.
Här ligger ett litet diskret hotell, det är mest affärsmän som bor här, eller kändisar. Här får de vara i fred, det är lite dyrare än andra hotell men som sagt det är diskret.
– God kväll, vad önskar du?
– Ett rum för minst en vecka, det kanske blir längre. Men inte kortare.
– Javisst, med eller utan frukost?
– Gärna med.
– Så bra, körkort?
Jag tar fram mitt körkort ifrån plånboken, han ser på det och skriver in mitt namn och han ber om ett betalkort. Jag tar fram ett och han skriver in det med och drar det i en maskin. Han räcker tillbaka det och jag stoppar ner korten i min plånbok, han räcker mig nyckelkortet och jag frågar om wifi och han ger mig ett kort med inloggningsuppgifter.
Jag tar det och jag går uppför trapporna till den våning som jag ska till, jag ser på numren och går till höger. Jag öppnar dörren och går in, dörren stängs bakom mig och jag ställer väskan på sängen och jag börjar packa upp den och jag öppnar datorn och jag loggar in på wifi och sen sätter jag i gång.
***
Jag går i köpcentret och jag handlar kläder och hygien artiklar, när jag är klar så går jag tillbaka till hotellet och jag klär av mig och går in i badrummet och jag duschar av mig. När jag är klar så klär jag på mig mina nya kläder och jag sätter mig vid datorn och jag öppnar min mejlbox och jag ser på svaret från kliniken.
Jag öppnar mejlet och jag ser på den tid jag fått, jag ler och jag börjar beställa biljetter dit. När jag är klar så öppnar jag sidan med lediga bostäder och hus, jag ser på de tre objekten som tilltalar mig. Jag ser på visningstiderna, jag öppnar en annan sida och jag bokar en bil.
Jag gör klart beställningen och jag ser på klockan, jag reser mig och går utifrån rummet och jag går nerför trapporna och jag går till biluthyrningsfirman och jag hämtar bilen som jag hyrt och jag sätter mig i den och jag kör till det första objektet.
Jag stannar bilen och går ur den, jag ser på omgivningarna och på byggnaden. Jag sätter mig i bilen och kör till nästa och gör likadant, sen kör jag till den sista byggnaden och jag ser på den och jag ler. Jag ser på de fyra byggnaderna, den stora, den lite mindre, garaget och förrådsbyggnaden.
Av de tre objekten så tilltalar detta mig mest, jag går till bilen och jag kör tillbaka till stan. Jag parkerar bilen och jag går in på köpcentret och jag köper en telefon och ett abonnemang. Jag frågar om jag kan betala räkningen två år framåt, försäljaren ser mig och hon ser lite villrådig ut.
Hon talar med en kollega jag lägger fram min fråga för honom med och de vet inte hur de ska köra så de ringer till kundtjänst och allt löser sig. Jag betalar vad telefonen med abonnemang kostar i en klumpsumma. Jag får min telefon och mitt sim kort, jag sätter i det i telefonen och jag lämnar butiken och jag går till bilen och kör tillbaka till hotellet.
***
Jag skriver under papperna, jag köpte det sista objektet. När köpet var klart så körde jag till byggnaderna och jag ringde runt till byggfirmor och jag fick napp. En av dem kunde komma på stört, de gjorde det och jag visade dem den stora byggnaden och vad jag ville ha gjort där, sen förrådsbyggnaden och hur jag ville att den skulle se ut.
Sen öppnade jag den stora lagerbyggnaden och jag berättade hur det skulle se ut där. De lyssnade på mig och när jag var klar så bad de om att få återkomma med en offert. Jag sa javisst och de körde i väg, det gjorde jag med.
Tillbaka till hotellet och jag började med mina beställningar, jag ägnade två dagar åt beställande och när jag var klar så hade jag fått en offert av dem som jag accepterade. Jag körde till deras firma och jag lämnade nycklar till dem så att de kan komma in.
Jag meddelade dem att jag kommer att vara bortrest i minst åtta månader så de får klara sig själv, jag kommer att vara anträffbar på mejl och på telefonen. Men att jag litar på att de ska lösa uppgiften, som jag betalat för.
När det var klart och fiberuppkopplingen var beställd så var jag klar med mina förberedelser. Jag beställer en flygbiljett till Kuba och sen därifrån transport till ön.
***
Nu ligger jag här och jag njuter av den varma vinden som fyller rummet, jag längtar efter att få simma igen. Jag har inte fått göra det på hela tiden som jag varit här, träningen har varit begränsad till att jogga lätt och träna i gymmet med en fysioterapeut. De hade hittat mitt chip vid en undersökning och de har tagit ut det. De hade sett på mig och sen på chippet.
– Min far var en speciell man, en väldigt speciell man. Han är död nu, jag vet inte om det är en välsignelse eller förbannelse, för nu så jagar hans fiender mig. Ingen av hans förbannade släkt ska överleva tycker de, jag håller inte med så det är därför jag är här. Han chippade oss när vår syster blev kidnappad, han berättade inte var de satte det för att vi inte skulle kunna avslöja det.
Sen att det inte är ett GPS chip behöver inte de veta, översten i sitt högmod ansåg att det inte behövdes. Men att de skulle kunna döda oss var viktigt för honom.
Ni undrar kanske hur jag har råd med detta? Den där oligarkens pengar är numera mina pengar, jag delade dem på tre. Nu är de mina allihop sen Tatjana och Irina dog, jag snodde pengarna och jag skickade ut dem i cyberspace och de försvann, för att ett par dagar senare dyka upp på ett konto i Michael Olssons namn på ett konto i en bank i karibiska havet.
Inte långt härifrån, det står inte mitt namn där utan siffror. Men de siffrorna är Michael Olssons, snart kommer de att vara Michael Trusts pengar. Michael Olsson kommer att sluta existera, allt kommer att skrivas över på Michael Trust, drygt tjugoett år gammal och blivande student på universitetet i Malmö.
Michael ska studera Ekonomi. Han har planer på att ta upp simningen igen, han ska vara amatören som simmat för motionen till att bli väldigt bra på det. Det kanske är lite utmanande, men vad vore livet utan utmaningar. Jag är inte färdig med simningen, verkligen inte.
– Det är mat Michael.
– Tack Rosita.
Hon börjar mata mig och jag öppnar munnen, känner maten mot tungan och börjar tugga. Jag känner smaken mot tungan och jag tuggar och sväljer, jag får nästa tugga och jag äter och dricker.
***
Jag känner hur läkaren tar av mig bandagen och jag hör honom andas in som vanligt när han ser att jag är läkt. Där det alltid annars är svullet och blånader och andra färger så är mitt ansikte läkt, han som sagt blir lika förvånad varje gång. Jag ser på honom och jag blinkar och blundar.
– Dra för.
– Ja.
Rosita reser sig och drar för gardinerna, jag öppnar ögonen och jag blinkar. Ögonen anpassar sig och jag reser mig och jag går fram till spegeln och jag ser på mitt ansikte och jag ler. Jag ser de vita tänderna och jag ler lite till, jag vänder mig mot läkaren.
– Tack.
– Ingen fara.
– Nu kan jag kanske äntligen slippa leva under min fars skugga och få leva mitt liv som jag vill det.
De ser på mig och de ser tårarna som rinner på mina kinder, jag torkar bort dem och jag ser på läkaren.
– När kan jag börja simma?
– Allt är läkt så precis när du vill.
– Hur länge till måste jag stanna?
– Minst två veckor, vi vill inte att det blir komplikationer.
– Då vet jag det, men jag får träna vad jag vill?
– Jadå, det får du.
– Tack.
– Ingen fara.
Jag ser på dem och mitt leende blir ännu bredare.
***
Jag lutar mig tillbaka i stolen och jag tar fram en bok jag köpte på flygplatsen. Den är på spanska och handlar om piraterna som härjade i dessa farvatten när det begav sig. Jag öppnar boken och jag börjar läsa, jag fick stanna i tre veckor. Tre veckor som jag bara gjorde två saker, tränade och solade.
Det var det enda jag gjorde, ja förutom ett sexuellt äventyr med en äldre kvinna, hon är fyrtio, så hon är gammal nog att vara min mor, men det var inget jag tänkte på när jag såg hennes väldigt vackra kropp och ännu vackrare ansikte.
Hon var här för att rätta till vissa ärr från en besvärlig förlossning, så hon var inte bara äldre utan även gift, med en äldre rik man.
Hon hade gett honom det han ville ha, en arvinge. Hon fick det hon ville, pengar och makt. Han ville inte ha en bimbo, han ville ha en mogen intelligent kvinna som kunde tänka sig att vara hans avelssto. Han brydde sig inte ens om hon låg med andra, det gjorde inte han.
Han tjänade pengar, det är hans afrodisiaka. Detta berättade hon för mig när frågat om hon fick sätta sig vid mitt bord, jag sa ja och vi började konversera. Vi åt upp middagen och jag följde med henne upp till hennes sovrum, vi gick och vi klädde av oss samtidigt som vi kysste varandra.
Vi offrade ingen tid på tomt kallprat, vi visste båda vad vi ville. Jag hade inte älskat på nästa tio månader, jag hade ett uppdämt behov av att älska. Det hade hon med, vi blev snart nakna.
Jag lyfte upp henne och la henne på ett bord och jag böjde mig fram och började slicka hennes slida. Jag njöt av smakerna, av doften av kvinna. Min tunga slickade henne från mellangården upptill klitoris och ner igen. Min tunga gjorde sin resa fram och tillbaka, flera gånger.
Jag penetrerade henne med min tunga, jag slickade hennes innersta länge. Hennes smaker berusade mig. Jag slickade hennes klitoris och förde in ett finger i henne och jag smekte henne samtidigt som jag slickade henne. Det tog inte lång tid innan hon kom med ett skrik som ekade mellan stenväggarna och jag slickade henne genom orgasmen.
Hon landade och jag lyfte upp henne och bara henne till sängen, jag la henne i den och vi kysste varandra. Hennes hand smekte mig och jag växte till fullt stånd hennes ögon vidgas när hon ser storleken på den.
– Herregud, det är den vackraste penis jag sett.
– Tack.
Vad säger man, det känns så futtigt att säga något annat. Så det fick bli tack, jag lägger mig till rätta mellan hennes ben och jag ser på hennes vackra slida. Den rakade vackra slidan, jag säger det till henne. Hon som jag säger tack, jag sätter ollonet mot hennes slida och jag trycker till försiktigt och jag glider långsamt in i henne.
Bådas ögon vidgas av det vi känner, jag känner hur jag njuter av det som hennes inre gör med mig. Jag når botten av henne och jag stannar där, vi landar båda två och vi ser på varandra och jag börjar röra på mig.
Jag varvar långa rörelser med mindre och snabbare, jag ökar takten i rörelserna efterhand och jag tar henne till slut med långa kraftfulla rörelser som får henne att komma med ett skrik, ett skrik som snart får sällskap av mitt vrål när jag kommer.
Jag känner hur säden lämnar mig, tio månaders celibat lämnar min kropp och fyller hennes inre. Jag kommer länge och mina rörelser för henne till en andra orgasm, eller tredje om man väljer att se det så. Vi landar och jag lägger mig ner försiktigt och vi lägger oss på sidan.
Jag är fortfarande kvar i henne och min penis pulserar i hennes inre. Vi ser på varandra och vi ler, vi kysser varandra mjukt.
– Det var underbart Maria.
– Detsamma Michael, vågar jag fråga hur gammal du är?
– Tjugoett, jag fyller snart tjugotvå.
– Herregud, du verkar äldre.
– Vad säger man, tack?
– Haha ja kanske det.
Jag lutar mig fram och jag kysser henne mjukt och jag ser på henne.
– Måste du vila länge?
– Haha, nej. Det brukar vara jag som får ställa den frågan.
– Inte idag, jag har inte älskat med någon på tio månader och jag har aldrig haft skönare sex än detta Maria.
– Jag ska bara ta hand om det som du delat med dig av till mig, så kommer jag tillbaka och fortsätter.
– Så bra.
Hon drog sig tillbaka och gick in på toaletten, jag hör henne duscha av sig och sen kom hon tillbaka och jag såg på hennes vackra kropp. Till viss del kirurgiskt skapad kropp men det bryr jag mig inte om. Hon är en vacker kvinna som har samma behov som jag, vi vill ha bra sex.
Hon lägger sig på mig och vi kysser varandra, våra händer började smeka varandra. Efter en stund så reste hon sig och grenslade mig och sänkte sig neröver min penis och hon började rida mig.
Hon red mig länge och hon bytte tempo hela tiden och hon drev sig själv till orgasm, jag tog över rörelserna och jag tog henne hårt snabbt underifrån och hon kom igen och igen.
Jag kände ilningarna ta över min kropp och jag kom igen, min säd exploderade ur mig och vi andades snabbt.
Vi fick vila lite längre denna gång, vi avslutade vår älskog med att jag tog henne bakifrån ute på balkongen under månenssken, risken för att vi kunde bli påkomna frestade henne och drev henne till ytterligare en orgasm.
Jag kom för tredjegången tätt efter henne och jag tömde min säd för tredjegången i henne bakifrån. Vi duschade och tvålade in varandra, vi sköljde av oss och torkade oss och jag klädde på mig och jag lämnade hennes rum.
Vi talade inte fler gånger med varandra, vi satt inte tillsammans och två dagar innan jag åkte hem så var hon borta. Jag tänkte mycket på vår natt tillsammans, det hade inte bara varit att dämpa ett behov med henne.
Det hade varit något annat, något större. Något kraftfullare, precis som det blev igår kväll med Rosita. Det bara blev så, hon var på mitt rum för sista gången. Vi talade och jag gav henne en present som tack för hjälpen, hon kramade mig och jag svarade på den.
Tio sekunder senare så kysste vi varandra, sen åkte kläderna av. Vi smekte varandra snabbt och hon snurrade runt och särade på benen och såg på mig över axeln och sa.
– Snabbt, jag ska snart i väg.
Jag satte penisen mot hennes slida och jag tog henne, vi arbetade oss upp mot orgasm båda två. Hon kom och hennes inre kramade mig och jag kunde inte hålla emot.
– Inte i mig!
Jag drog mig ur henne hon snurrade runt snabbt och satte sig framför mig och tog mig i munnen och jag kände hur säden lämnade mig och fyllde hennes mun. Hon reste sig snabbt och pussade mig på kinden och klädde på sig snabbare än jag trodde var möjligt. Sen försvann hon, jag stod naken på golvet och undrade vad som hänt.
Jag ser på stewarden och hon frågar vad jag vill ha att äta, kött eller fisk. Jag säger kött, hon frågar om dricka. Jag ber om mineralvatten, hon går i väg och jag ser på hennes rumpa.
Ett leende spelar på mina läppar, jag behöver inte bara ändra på mitt ansikte. Jag måste till viss del även ändra på mitt sätt att vara, hur jag agerar osv. Michael Trust är inte Michail Kovalenko. Därmed inte sagt att jag måste bli dryg eller otrevlig, men jag är inte samma blyga kille längre som inte tar plats.
Jag kommer att ta plats om det behövs. Hon kommer med min mat och jag säger tack och jag flörtar lite med henne, hon svarar på det och spelet är i gång. Frågan är om det är det vanliga spelet från hennes sida eller det är något annat.
Jag äter och när jag är klar så dukar hon av och vi flörtar lite till. Det är inte det vanliga flörtandet, ett leende dansar på mina läppar.
Planet landar och jag tar min ryggsäck och jag ser på flygvärdinnan och hon ser på mig och ler. Jag möter hennes leende och jag ger henne en lapp, hon tar emot den jag går av planet och jag går till bagageutlämningen och jag tar min väska.
Jag visar mitt pass och jag går igenom spärren och jag går till tåget som ska ta mig över bron och till Malmö. Min nya hemstad, ett nytt ansikte, ett nytt namn, en ny person. Ett nytt liv, jag är fri ifrån den galne översten.
Eller jag är så fri som man kan vara så länge han lever, om han lever. De har kanske dödat honom med. Tåget kommer in på perrongen och jag går på det och det kör i väg.
***
Jag går in i den stora byggnaden och jag ser på det stora rummet och de olika avdelningarna, köket, matsalen, tv – hörnan, biblioteket. Trappan upp till sovplatsen, jag står däruppe och ser ner på de olika avdelningarna.
Jag går ner och jag går fram till dörren som leder till lagerbyggnaden som är min träningslokal, jag ser på träningsredskapen och leendet blir bredare. Jag går tillbaka till byggnaden och jag öppnar en annan dörr och kommer in i förrådsbyggnaden, det som ska bli min skjutbana.
Jag går tillbaka till den stora byggnaden. Eller mitt hem, det är mitt hem. De har levererat det jag ville ha, det var värt varenda krona som jag stulit. Jag går till ytterdörren och jag går till garaget och jag ser på den tomma byggnaden. Den ska fyllas med en bil och cykel. Vem vet kanske med en motorcykel med.
Jag lämnar garaget och jag går till Coop affären som ligger vid torget. Jag går in och jag tar vagn och jag börjar handla. Jag ser på påsarna och jag bär i väg med dem, Jag kommer hem och jag går in och jag sätter påsarna på bardisken och jag öppnar kylen och frysen.
Jag tömmer påsarna och när jag är klar så stänger jag dörrarna och jag tar fram min dator och jag letar upp simhallen och jag går till min garderob och jag tar fram mina badbyxor, en handduk och ett par simglasögon och jag packar ner dem i min väska. Jag går utifrån huset och jag går till busshållplatsen och jag köper en biljett och jag väntar på att bussen ska komma.
***
Jag betalar och jag går in på badhuset, jag går till omklädningsrummen och jag byter om. Jag går in i duschen och jag sätter på den och jag blundar och låter vattnet skölja över mig. Jag går ut och jag går till bassängen, jag böjer mig och jag känner på vattnet.
Jag ler lite och jag smakar på det och spottar ut det och går till start pallarna. Jag lägger handduken vid väggen, jag tar på mig simglasögonen och jag går upp på pallen och andas in sen ut och jag böjer mig fram och skjuter ifrån kraftfullt och jag träffar vattnet och dyker ner. Jag kickar under ytan och jag njuter. Alla bekymmer rinner av mig, jag bryter vattenytan och jag simmar.
***
Cecilia ser den långe väldigt vältränade killen, eller unge mannen komma in i simhallen. Hon ser leendet på den unge mannens läppar och hon ser honom smaka på vattnet, hon hajar till lite. Hon ser den unge mannen resa sig igen, hon ser musklerna spela under huden på den unge mannen.
Det var ett tag sedan hon såg en så väl symmetrisk kropp, hon ser den unge mannen lägga handduken vid väggen och hon ser honom gå upp på startpallen och hon ser honom skaka loss och le med hela ansiktet. Hon ser honom ta på sig glasögonen och böja sig fram och hon ser honom skjuta ifrån och hon säger.
– Herregud!
Hon ser mig simma, hon ser mig simma frisim, bröstsim och fjäril. Jag simmar inte ryggsim, jag har en säregenstil som hade avslöjat mig direkt. Men de andra stilarna kan jag simma som vanligt, min teknik är väldigt ren. Men det är det fler än jag som har.
Jag njuter av varje rörelse, det är bara två saker som existerar. Det är jag och vattnet, inget annat. Jag stannar och hivar mig upp på kanten och jag andas in sen ut. Jag reser mig och lyfter upp glasögonen på pannan och jag tar min handduk och jag torkar mig.
– Kan du inte ryggsim?
– Jo, men det är inte lika kul.
– Så ryggsim är inte kul?
– Nej och jag simmar för att det är kul.
– Vem har tränat dig?
– Förlåt, men vem är du?
Jag ser på kvinnan, hon är i trettiofemårsåldern.
– Oj förlåt. Jag heter Cecilia och jag är simtränare här i klubben.
– Aha, Michael Trust. Jag skulle vilja börja simma i en klubb, men jag vet inte riktigt hur det går till. Jag har levt ett väldigt skyddat liv.
Cecilia ser på mig.
– Det är en lång historia men vi kan säga att min far var väldigt paranoid, men för att svara på din fråga. De bästa som pengar kunde köpa, de kommer aldrig erkänna det. De har skrivit på en massa papper om att inte tala om det, så har jag inte sagt för mycket. Men som sagt jag skulle gärna vilja börja träna och tävla i en klubb.
– Det kan jag hjälpa dig med.
– Tack.
– Jag blir gärna din tränare med.
– Så bra, säg när jag ska vara här och hur mycket så kommer jag.
– Haha, vi börjar med att skriva in dig i klubben. Så löser vi det andra sen.
– Javisst.
Jag lämnar bassängen och går och byter om, jag går ut och Cecilia väntar på mig. Vi sätter oss vid ett bord och hon skriver in mig i klubben, jag får ett inbetalningskort med en summa att betala. Jag löser det direkt, i avgiften så ingår fri träning. Jag visar bara mitt medlemskort i kassan så kommer jag in.
– Tack.
– Angående träningsprogram så är frågan vad du ska satsa på?
– Frisim och fjäril, frisim från femtio till två hundra och i fjäril hundra och två hundra.
– Inte bröst?
– Nej, det är inte lika roligt som de andra grenarna.
– Du är duktig på bröst med.
– Jag vet, men som sagt det är inte lika kul och jag simmar för att det är kul. Jag vill tävla för att kunna mäta mig med andra för att se var jag står.
– Så för att det är kul.
– Ja, för att det är kul. Blir det måsten så brukar jag tappa intresset.
– Då vet jag det, som sagt jag är gärna din tränare.
– Så bra, hur ser träningen ut?
– Jag får först se vad du behöver träna på, annars så är det väl mest uthållighet och återhämtning. Hur ofta kan du träna?
– 2 – 3 gånger om dagen.
– Förlåt?
– Just nu så kan jag träna 2 – 3 gånger om dagen.
– Vi börjar med två gånger om dagen, måndag till fredag sen så vilar du på helgen.
– Ok, så jag ska träna ikväll?
– Vi börjar i morgon.
– Då vet jag det, när ska jag vara här?
– Klockan 8.00
– Då ses vi då.
– Det är SM om två veckor, jag skulle vilja att du kvalade in där.
– Jaha, hur gör jag det?
– Det är tävling i övermorgon, jag anmäler dig till den. Så tar vi det därifrån.
– Anmäl mig i de klasser jag sa så ska jag kvala in.
– Bra.
***
Jag står på startpallen och jag ler med hela ansiktet, jag har saknat detta. Här kan jag släppa loss och njuta, det kunde jag inte innan. Starten går och jag släpper loss. Fem starter, fem vinster. In kvalad till SM, de andra tränarna ser på Cecilia.
Hon ser på dem och ler, hennes revansch. Hennes förre talang drog till en annan klubb och tränare. Jag kommer bli hennes revansch, jag kommer att krossa honom på SM.
***
Jag ser på killen som står bredvid mig, ett leende spelar på mina läppar.
– Lycka till.
Jag böjer mig fram och starten går, jag skjuter ifrån och jag simmar. Jag simmar med ett stort leende inombords, hela jag ler. Jag trycker till, jag kickar och jag känner kaklet mot mina händer och jag vänder mig mot tavlan och jag ser på tiden.
Nytt svenskt rekord, jag är mer än en sekund snabbare än tvåan. Det är bara en sträcka kvar, femtio fritt. Vinner jag den så har fem guld, jag hivar mig upp och jag sträcker armarna i luften och jag ser på Cecilia.
Hon har varit min tränare i två veckor, men på de två veckorna så har hon visat mig mer empati än vad någon av mina andra tränare någonsin gjort. Jag har fått fler vänliga ord av henne än vad jag någonsin fått av någon annan vuxen i mitt liv.
Jag lämnar bassängen och jag går fram till henne och hon ser på mig och ler, jag ler tillbaka och jag ger henne en kram. Hon kramar mig och vi delar på oss.
– Grattis Michael.
– Tack, Cecilia och tack för din vänlighet och din närvaro. Vi kommer att skörda många framgångar tillsammans, någon sa att han dumpade dig. Han kommer aldrig slå mig Cecilia, aldrig någonsin.
Hon ser på mig och jag ser på henne, hon ser att jag menar allvar.
– Vill du komma med mig?
– Givetvis.
Jag ser på dopingkontrollanten och jag går efter henne och vi går till en byggnad, jag får en mugg att kissa i. Jag gör det och jag lämnar muggen till dem när jag är klar. Jag går utifrån rummet och jag går till mina saker och jag tar på mig badrocken.
Jag kommer möta honom i femtiofritt finalen med, frågan är om jag ska kicka i väg ordentligt eller jag bara ska vinna. Vi får se, i och med att jag vunnit här på SM så har jag kvalat in till EM som går om en månad. Jag ska bara bli uttagen, för mig så skulle det vara märkligt om jag inte blir uttagen när jag vunnit och jag vunnit överlägset.
Inte för överlägset men tillräckligt, jag har gjort tider som är uppe och nosar på medaljer. Jag kommer att vinna medaljer om jag blir uttagen, Cecilia sa att vi pratar om det efter tävlingarna. Jag tar fram min mat och dricka, pastasallad och vatten. Jag öppnar burken och jag börjar äta, Cecilia kommer fram till mig.
– Nervös?
– Nej, jag blir inte nervös. Min far botade mig ifrån sådana patetiska känslor som han sa.
Hon ser på mig, det var inte min far som botade mig ifrån att vara nervös. Det var översten och hans underhuggare, sådana känslor är inte bra. Men översten får rollen av min något excentriske far som nu är död och begraven och jag har lämnat ett väldigt isolerat liv.
Jag har berättat vissa delar för henne, bland annat om mitt förändrade utseende. Jag har dragit samma historia för henne som jag gjorde för dem på Kuba. Hon hade sett på mig med rätt stora ögon när jag var klar.
– Så du har förändrat ditt utseende?
– Ja och bytt namn och plats som jag bor på. Vi bodde mitt ute i ingenstans, området var tio tunnland stort, jag var instängd där i femton år innan jag fick lämna området och då bara med livvakter. Men jag vill inte tala om det och fråga inte var vi bodde för det kommer jag aldrig att berätta. Det finns fortfarande människor som vill mig väldigt illa för att jag var min fars son.
Hon ser på mig och jag möter hennes blick och jag ler med hela ansiktet.
– Man kan inte bli nervös när man har så roligt som jag har.
– Haha, nej kanske inte det.
– Vad behövs för att övertyga dem om att jag är tillräckligt bra och att det inte är ren tur detta?
Hon ser på mig.
– Ett rekord, ett riktigt rekord så att säga.
– Vad är världsrekordet på?
– 20,91 men det var med hajdräkt, så ingen tror att det går att slå.
– Jag kommer slå det.
Jag tar en tugga av pastasalladen, hon ser på mig och hon ser övertygelsen i mina ögon.
– Gör du det så kommer de att trippeldopingkontrollera dig.
– De kan tömma hela min kropp på blod, de kommer inte hitta något konstigt. Men jag kommer slå det rekordet, jag kommer att slå alla de rekorden. Tro mig, med din hjälp så kommer jag att slå dem.
Vi fick inte sticka ut av översten, jag kommer inte hålla igen mer. Eller inte i dag i alla fall, jag kommer inte krossa rekorden men jag kommer att slå dem.
– Med min hjälp.
– Ja, med din hjälp. Du förstår, på dessa två veckor som du tränat mig så har du visat mig mer empati än vad min far och hans stab av tränare visade mig på femton år. Det är därför jag ler hela tiden, jag älskar detta. Jag verkligen älskar detta.
Hon ser på mig och ler.
– Du visade mig vänlighet direkt Cecilia utan att vilja ha något tillbaka, ja inte mer än att jag skulle välja vår klubb och dig som tränare, men du hade inga baktankar och du var inte rädd för att visa mig vänlighet. Så om det är ett världsrekord som krävs så får jag sätta världsrekord.
– Som sagt, det är satt med hajdräkt. Nöj dig med europarekordet till att börja med, jag tror att de kommer att nöja sig med det Michael, så tar vi världsrekorden senare.
– Okej då.
Hon säger tiden för europarekordet. Jag nickar och äter vidare, vi småpratar om andra saker. Hon frågar om vad jag ska göra efter sommaren, jag berättar att jag ska läsa på universitetet och till vad. Jag frågar om hennes utbildning och vad hon arbetar med, hon är fysioterapeut och sim tränare.
Båda på halvtid, vilket hon trivs alldeles utmärkt med, hennes sambo är läkare och gammal simmare han med. Hans enda kontakt med simningen just nu är motionssimning. Vi pratar om andra saker, hennes förre adept ser på oss, vi kommer mötas i nästa final med.
Men först så är det prisutdelning för förra grenen, hundra fjäril. Jag går fram till prisutdelningen och jag ställer mig överst och jag får medaljen och de från klubben visslar och tjuter. Jag vinkar och går nerifrån pallen, vi fotas och jag säger med ett leende till Fredrick som han heter.
– Du ska antingen byta grenar eller sluta för du kommer aldrig att slå mig. Aldrig någonsin, du var ett svin mot Cecilia och jag gillar inte svin. Så oavsett hur mycket du tränar så kommer du aldrig att slå mig. Vi ses på femtiofritt.
Han stirrar på mig och jag går till min väska och jag stoppar ner medaljen och jag börjar värma upp. Jag sätter på mig hörlurarna och plockar fram mitt hopprep och jag börjar hoppa på gräset för att bli varm i kroppen.
När jag är varm så stretchar jag, när jag är klar så byter jag om och jag hör mitt namn ropas upp och jag går till startpallen och jag ställer mig på den. Jag ser på Fredrick.
– Jag kommer slå världsrekord, försök hänga på.
Jag sätter på mig glasögonen och jag böjer mig fram när de säger åt oss att göra det. Starten går och jag skjuter ifrån och jag träffar vattnet och kickar, jag bryter vattenytan och jag simmar. Jag känner kaklet och jag vänder mig och ser på tiden. 20,89! Speakern går bananas, publiken går bananas. Efter viss justering så ändras tiden till 20,91 en tangering av världsrekordet. Jag ler och ser på Fredrick.
– Jag tog inte i, gjorde du?
Jag klättrar upp ur bassängen och jag tackar publiken för uppskattningen. Jag ser på Cecilia och ler, hon ser på mig och ler tillbaka. Jag går till min saker och de hämtar mig till dopningskontroll.
– Jag kissade för en och en halvtimme sedan, jag kan inte så mycket om doping men vad är sannolikheten för att något ämne skulle ge mig superkrafter?
De ser på mig och sen på varandra.
– Men jag lämnar gärna ett prov, ingen ska säga att jag vägrar. Men för mig så är det ologiskt.
Jag tar muggen och jag kissar, jag lämnar muggen till dem och jag går till omklädningsrummet och byter om. När jag är klar så är det dags för prisutdelning. Jag kliver upp högst upp och jag ser på Fredrick.
– Vänj dig vid silver, du kommer aldrig mer få guld på dessa grenar.
Han stirrar på mig och går i väg.
– Bra simmat.
– Tack.
– Han är inte kung längre.
– Haha, nej. Michael.
– Emil.
– Trevligt.
– Detsamma, så Cecilia är din tränare?
– Ja, det är hon.
– Hon är bra.
– Ja.
– Grattis igen.
– Tack.
Jag går till Cecilia som har min väska, jag stoppar ner medaljen i väskan och jag är någonstans mer glad för dessa fem medaljer än vad jag är för min OS och EM guld. Dessa är mer äkta för mig, dessa vann jag för mig själv.
Inte för översten eller hans program, dessa är mina och jag vann dem utifrån mina kunskaper. Jag kramar Cecilia och jag ser på henne.
– Nu kan de inte ta ut mig.
– Haha nej. Om du inte tagit något olämpligt så kommer de att ta ut dig.
– De kommer inte hitta ett skit.
– Så bra.
– Visst är det, frågan är om Fredrick kommer börja med något skit. Jag psykade honom rätt hårt och han verkade inte kunna ta psykningarna, för sådana som honom så finns det två vägar. Antingen så slutar han, eller så dopar han sig.
Cecilia ser på mig, hon sveper med blicken och hon ser på Fredrick. Hon ser hans blick och hon ser det jag såg, rädsla på gränsen till skräck. Han var självsäker på att vara nummer ett, nu är han inte det längre. Han hade inte haft något att göra med medaljerna, men med de tider jag gjort så har jag det. Framför allt på femtiofritt.
– Du har rätt Michael, jag ska tala med lite folk jag känner att de ska vara uppmärksamma.
– Jag gav honom ett löfte.
– Som var?
– Att han aldrig kommer slå mig, det kommer han inte göra i heller. Aldrig någonsin, oavsett om han dopar sig. Han är inte tillräckligt bra helt enkelt.
Hon ser på mig, hon inser att jag har rätt. Jag är en väldigt mycket bättre simmare än vad han är, vad han någonsin varit. Men han var en talang, en talang på hemmaplan.
– Grattis Michael.
Jag ser på den blonda kvinnan framför mig.
– Detsamma Danielle.
Hon är bäst i världen på de distanser jag simmar på. Hos kvinnorna.
– Det var nära.
– Haha ja men nära skjuter ingen hare, men det kommer fler chanser. Jag hade kul det är det viktigaste, jag har nog aldrig haft roligare faktiskt när jag simmat.
– Precis som jag då, folk undrar vad jag gör på SM. Jag älskar att simma och att vinna givetvis, men jag älskar att simma.
– Och vinna.
– Haha ja och vinna, men vi ses i Vancouver.
– Om jag blir uttagen.
– Om det råder det inget tvivel, Cecilia.
– Danielle.
Hon går i väg och jag ser hur barn och ungdomar springer efter henne och vill ha autografer. Jag ler och hänger på mig ryggsäcken och vi går i väg, vi går till bussen och vi går på den och jag får en massa grattis kramar och high fives. Bussen startar och vi åker hem.
***

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kapitel 5
***
Jag simmar och vänder, jag simmar igen längd efter längd, timme efter timme. Jag stannar och jag andas in sen ut, jag hivar upp mig på kanten och jag går fram till min väska. Jag ser på min telefon, jag har ett missat samtal. Jag trycker på numret och jag hör signalerna gå fram. En röst säger.
– Anna.
– Hej det är Michael Trust, du hade sökt mig.
– Ja hej, jag vill bara meddela att du är uttagen till VM.
– Tack, så proverna är klara nu?
– Ja.
– Och de visade ingenting?
– Nej.
– Precis vad jag sagt hela tiden, men jag tackar för uttagningen det är en ära för mig att få representera mitt land.
– Tack, jag vill även passa på att tacka för fin simning på SM.
– Tack.
Resten av samtalet handlar om klädstorlekar och andra praktiska saker. Vi avslutar och jag ringer Cecilia. Hon svarar och jag meddelar henne att jag är uttagen och att proverna inte visat ett skit. Vilket jag hävdat hela tiden.
– Det är vad det är Michael, fuskarna förstör för er andra.
– Ja, jaja men jag är uttagen.
– Grattis, då får vi börja form toppa då.
– Javisst.
Jag hör henne skratta på andra sidan, jag lägger på och jag ler och skriker till. Jag springer fram till kanten och hoppar i bassängen och jag börjar simma. Jag är som lyckligast när jag simmar, jag simmar det fortaste jag kan. Jag stannar och reser mig och ställer mig på botten och jag ler med hela ansiktet.
***
Jag ser på bilen och jag betalar den kontant jag får nycklarna och papperna på bilen. Jag sätter mig i den och jag kör i väg, jag kommer hem och jag parkerar bilen i garaget och jag går ut och stänger dörren. Jag går in i huset och jag går till kylen och tar fram mat och jag sätter burken i mikron och värmer den. Jag tar den och börjar äta, jag tömmer den och tar en burk till och värmer den.
Mikron plingar till och jag äter upp den maten med, jag reser mig och går till min träningslokal och jag sätter mig och mediterar. När jag är klar så går jag fram till träplattorna och börjar göra mina övningar.
***
Jag ser på mina väskor och jag tar den större i handen och jag hänger ryggsäcken på axeln och jag går utifrån huset och jag sätter på larmet och jag går fram till taxin som väntar på mig. Den ska köra mig till Sturup, därifrån så ska jag åka till Arlanda för att möta resten och sen så ska vi åka från Arlanda till Vancouver och VM.
Cecilia kommer inte följa med, hon får inte plats i ledarstaben och hon hade inte fått semester med så kort varsel. Men vi kommer att hålla kontakten med varandra. Jag kommer fram till Sturup och jag checkar in min väska, jag går ombord på planet och jag sätter mig och sätter på mig mina hörlurar och sätter telefonen på flygplansläge och sen sätter jag på min spellista. Planet taxar ut och lyfter.
Jag landar Arlanda och jag hämtar min väska, jag går till den plats där vi ska samlas och jag är inte sist men inte först i heller. Jag ser på de som är här, än så länge så är jag ensam kille.
Efter en stund så kommer det två killar till men även tre tjejer till, efter stund så kommer Fredrick och efter honom Danielle. Ledarna hälsar oss välkomna och meddelar att vi ska hålla ihop och följa med dem.
Vi gör som de säger och vi checkar in, vi går igenom säkerhetskontrollen och vi går till gaten. Jag sätter mig och tar fram en bok från väskan och jag sätter på mig hörlurarna och jag börjar läsa. Det är en av mina favoritböcker, krig och fred.
Dock inte på ryska, det hade ställts för många frågor om jag gjort det. Jag har läst den på ryska, mer än en gång och den tappar i översättningen. Jag ser att Danielle sätter sig bredvid mig, jag flyttar på hörluren.
– Ja?
– Vad läser du?
– Krig och fred.
Hon ser på mig.
– Där ser man, det brukar vara annan litteratur som folk läser på dessa resor.
– Jaha, vad för något?
– Snusk, snusk brukar gå bra.
– Där ser man, snusk ska man inte läsa om tycker jag, det ska upplevas.
– Haha, ja verkligen, vad lyssnar du på?
– Allt möjligt faktiskt, jag gillar det mesta förutom Jass, jag har svårt för jass.
– Jo jag med, så hur många guld går du efter?
– Fem, annars så är det inte lönt att vara med om du inte satsar på att vinna.
– Precis min inställning med, så jag går också för full pott.
– Så bra.
Hon vann sin första internationella tävling när hon var fjorton, hon är ett fenomen. Men jag har fler OS guld än henne, om vi nu ska jämföra.
– Har någon av de andra vinst chans?
– Nej.
– Så turister?
– Haha, ja kanske det med de älskar att simma de med, precis som vi.
– Sant.
De öppnar gaten och vi ställer oss på ett led och vi blir vallade genom incheckningen och vi går ombord på planet och jag blir visad till min plats och jag får en frisimstjej bredvid mig, hon heter Lovisa och får jag reda på hon är tillräckligt bra för att gå till final på hundra fritt.
Hon ställer samma fråga till mig som Danielle gjort. Vad jag satsade på, jag tittade på henne och gav henne samma svar som jag gett Danielle. Fem medaljer.
Hon hade tittat på mig och jag på henne, jag såg på henne att hon ansåg mig för att vara skrytsam. I Ryssland så finns det inte hedersamma förluster, där går man alltid efter guldet. Det är så jag är präglad, jag spänner fast mig och fortsätter läsa. Planet taxar ut och det lyfter, vi har en lång flygning framför oss med ett byte.
***
Jag går in på rummet och jag ser på sängarna, jag ska dela med en kille som heter Simon och är bröstsimmare. Han är nitton år och har precis slutat på gymnasiet och vi går in på rummet, Danielle har eget rum, det har Fredrick med, när jag ser det så lyfter jag på ögonbrynen och jag undrar varför.
Men jag säger inget, jag har delat rum förr så det är inget nytt för mig. Vi sätter våra väskor på sängen och jag öppnar min och jag ser på badkläderna och jag packar ner dem och mina sim saker i min ryggsäck. När jag är klar så går jag ut och jag går till ledarna som sitter vid ett bord.
– När åker vi till simhallen?
– När alla är klara.
– Då vet jag det.
– Förresten jag hörde det du sa till Lovisa.
– Om?
– Hur många guld du ska vinna.
– Ja.
– Menar du allvar?
– Givetvis, varför åker man hit om man inte har en vilja att vinna? Eller förutsättningar för det? jag har förutsättningar för det, så ja jag siktar på att vinna fem guld.
De ser på mig, de ser på mig som om jag är en alien. Som att jag inte ska komma här och tro att jag är något.
– Jag tangerade världsrekordet, jag kommer slå det här. Jag kommer vinna fem guld och jag kommer sätta fem världsrekord, det är mitt mål. Lyckas jag inte så kommer jag att bli besviken. Då kommer jag att träna ännu hårdare tills jag slår dem, men jag kommer att vinna fem guld. De andra är inte lika bra som mig.
Jag är nära att säga att jag slagit dem innan men jag biter mig i tungan. Jag lämnar dem och jag sätter mig för mig själv och jag sätter på mig hörlurarna. Jag sluter ögonen och jag fokuserar.
***
Jag öppnar ögonen och jag går efter de andra, sista finalen. Fyra guld och tre världsrekord senare så är det dags för sista finalen, femtio fritt. Jag startar på bana fyra, jag var två hundradelar ifrån världsrekordet i semin.
Cecilia sa att jag tappade det i starten. Jag höll med henne, vi talas vid varje dag, eller efter varje lopp. Hon kommer med tips och råd hela tiden, vi kommer fram till startpallarna och jag tar av mig badrocken och jag skakar loss armarna och jag vinkar när de presenterar mig. Jag ler med hela ansiktet och jag går fram till startpallen.
– Ni får slåss om silvret mina herrar.
De två som står närmst ser på mig och sen på varandra, en amerikan och en australiensare. Vi kliver upp den och jag böjer mig fram och signalen ljuder och jag skjuter ifrån. Jag ler, jag har redan vunnit.
Jag träffar vattenytan och jag kickar och sen börjar jag simma. Jag känner kaklet mot händerna och jag vänder mig mot tavlan och jag ser på tiden. 20,88. Jag vrålar ut min glädje, jag kramar tvåan och trean.
Jag knyter nävarna och jag sträcker upp mina armar och vrålar ut min glädje. Fem starter, fem guldmedaljer. En massa dopingkontroller, jag går ur bassängen och jag tar av mig glasögonen. Jag går till där de satt backarna med våra kläder.
– Grattis.
– Tack, bra simmat.
– Detsamma, jag kommer slå dig i OS.
– Lycka till, jag kommer göra mitt bästa för att slå dig.
Amerikanen ser på mig och ler, jag ser på honom och ler tillbaka. Jag gratulerar australiensaren och samma ordväxling blir det med honom. Jag tackar de andra med och jag går med till dopingkontrollen och vi sitter där alla tre, på frisimmet så har det varit vi tre i alla finaler, de har vunnit vartannat silver och brons. I fjäril så är det andra jag slagit.
– Vad är din hemlighet?
– Träning, varken mer eller mindre. En bra och klok tränare, som pushar mig att träna mer och hårdare än alla andra. Det och rätt kost.
– Hur mycket tränar du?
– Alldeles för mycket.
– Och det innebär?
– Tror du att jag avslöjar det? inte en chans.
Amerikanen ser på mig och jag på honom, vi blir inkallade och vi kissar i våra muggar och vi går till omklädningsrummen och jag duschar av mig, när jag är klar så klär jag på mig och går ut och blir visade till ett rum där vi ska vänta tills det är prisceremoni. Jag svarar.
– Ja?
– Grattis Michael.
– Tack Cecilia, jag är väldigt glad och tacksam.
– Det förstår jag, du lyckades.
– Ja, jag lyckades. Men det finns fortfarande två rekord att slå.
– Haha, ja. Vi får ha ett samtal när du kommer hem.
– Angående?
– En agent som sköter vissa arrangemang, för du kommer att få erbjudande Michael och du ska vara klok i dina val.
– Så agent?
– Haha ja, en agent. För lilla Sverige så är det stort att ha två så bra simmare, du tog ett guld mer än Danielle. Det har inte hänt på väldigt länge, men vi får även tala om din som de säger attityd.
– Vadå då?
– Tja du mer eller mindre i deras öron sågade vissas uttagning.
– Nej, jag förstår inte bara varför man får åka hit om man inte ens har som mål att vinna. Varför en fjant som Fredrick behandlas som en primadonna med eget rum när han inte levererat ett skit. Att Danielle har det kan jag köpa, men inte att han har det. Han gick inte ens till semifinal i sin favoritgren, jag har vunnit fem guld och vissa av ledarna kan inte ens gratulera mig Cecilia. Det är lågt.
– Vem?
Jag säger namnen och hon lyssnar, när jag tystnar så säger hon.
– De är bara avundsjuka Michael, jag hoppas att Anna är reko?
– Jadå hon är väldigt reko, men så vinner jag också.
– Hon hade varit reko ändå, men hon har inte en lätt sits. Möjligt men det kommer vara du som är med som tränare i nästa mästerskap, inte Fredricks.
– Förvisso.
Vi blir uppkallade så jag får avsluta samtalet, vi går in i simhallen och vi ställer oss vid prispallen. De andra två går upp och sen kallar de upp mig, jag får min medalj och nationalsången börjar spela och jag sjunger med, den tar slut och jag går med de andra.
Jag får svara på frågor från pressen, nästan inga frågor om doping. De har varit obefintliga, jag klagar inte. Jag slipper försvarar mig mot anklagelser. Jag får i stället ”försvara” mig för min något osvenska attityd angående mina kommentarer angående hur många guld jag skulle vinna.
Jag väljer att svarar lagom diplomatiskt att jag måste ha den inställningen för att kunna leverera. Det handlar inte om att nedvärdera andra utan om att jag måste leverera. Mina egna krav på mig själv, pressen köper det med hull och hår.
Cecilia läser artiklarna och hon blir imponerad och undrar om min något excentriska far media tränat mig. Vilket inte skulle förvåna henne, hon läser mitt sms.
– Vem fan har skvallrat?
– Vet ej, rota inte i det. Vi tar det när du kommit hem, du vann. Det gjorde inte de Michael.
– Okej.
Jag stoppar ner telefonen och jag går till bussen och jag sätter mig och jag skakar på huvudet. Anna kommer ombord på bussen och hon går fram till mig.
– Res dig är du snäll.
Jag gör som hon säger, hon kramar mig och jag kramar henne.
– Grattis Michael, jag hann inte säga det därinne. Sjukt imponerande.
– Tack.
– Ingen fara, du har förtjänat berömmet.
Danielle kommer ombord och hon ler med hela ansiktet och jag ler tillbaka. Hon kommer fram till mig och kramar mig. Jag kramar henne, bussen kör i väg och vi kramas fortfarande. Sammanlagt så har vi vunnit tio medaljer och slagit fyra världsrekord.
Sverige har aldrig vunnit lika många medaljer någonsin, vi har aldrig gjort ett bättre mästerskap och vi är två som sett till det. De andra vet om det och nu är inte Danielle ensam om att bära avundsjukan från en del av dem.
– Grattis Michael.
– Detsamma Danielle.
Vi delar på oss och vi sätter oss och jag ser på henne och öppnar min väska och tar fram de fem medaljerna och jag ser på henne fem som hon har runt halsen. Jag hänger på mig mina och vi ser på varandra och ler.
– Förresten, har du en agent?
– Ja, vill du ha hans nummer?
– Gärna.
Hon tar fram sin telefon och hon skickar hans nummer, det plingar till i min telefon. Jag öppnar den och jag ser på numret och jag säger tack.
– Ingen fara.
Vi kommer fram till hotellet och vi går in, det står journalister där och vi får posera med våra medaljer och vi svarar på frågor om allt mellan himmel och gjord, till slut så kommer Anna och avbryter och säger att det är dags för mat. Vi går i väg och vi kommer fram till matsalen och vi sätter oss och börjar äta.
***
Jag lutar mig fram och jag tar hennes bröst i min mun och jag slickar på hennes bröstvårta samtidigt som hon rider mig, mina händer smeker hennes svettiga kropp och jag hjälper henne med tempot och jag flyttar min ena hand och jag smeker hennes klitoris och jag hör henne komma med ett skrikande.
Det ekar mellan väggarna i rummet, jag reser mig och jag går till sängen och jag lägger henne på rygg och jag tar henne, mina höfter rör sig fort och jag ser på henne och hon kommer ingen, hennes inre kramar mig och jag ser på henne och hon på mig. Jag lutar mig fram och jag kysser henne och hon kysser mig och jag känner hur ilningarna tar över mig fullständigt och jag kommer.
Säden lämnar mig och den fyller kondomen. Vi andas snabbat båda två när vi landar efter orgasmen, jag ser på den amerikanska simmerskan. Vi bor på samma hotell och vi träffades på hotellets diskotek, hon heter Jennifer och är bäst i världen på bröstsim.
Som sagt vi träffades på diskot, hon frågade om jag inte drack sprit. Jag sa nej och hon sa att hon inte gjorde det i heller, sen pratade vi om andra saker, om simning, skola osv. hon frågade om jag ville följa med henne till hennes rum. Jag sa ja och nu så ligger vi här.
Efter att vi haft förspel där jag slickade henne och hon sög av mig. Jag tar hand om kondomen och jag tvättar av mig och torkar mig och går in på rummet. Jag letar upp mina kläder och jag klär på mig, jag ger henne en snabb puss och sen lämnar jag hennes rum.
Jag går till mitt rum och jag ser att det är fler än jag och Jennifer som haft denna idé. Jag ser Danielle komma ut från ett av rummen, hon ser på mig och jag på henne. Hon har pojkvän vad jag vet, vi går fram till hissen. Jag trycker på knappen och hissdörrarna öppnas och vi går in i hissen.
– Vad fan har jag gjort, Michael?
– Vadå?
– Jag har pojkvän därhemma, vad fan har jag gjort.
***

 

 

 

 

Kapitel 6
***
Jag sitter i skolan, det är första dagen och det är upprop. Mannen därframme säger mitt namn och jag säger ja. Jag ser blickarna som jag får, jag har figurerat i tidningarna den senaste veckan. Jag följde med Danielle till hennes rum och jag lyssnade på hennes förvirrade sammanfattning av vad som hänt, hon hade inte legat med honom, men hon hade sugit av honom.
Sen så hade hon lämnat, hon hade insett vad fan som håll på att hända. Hon fortsatte att gå på, hon var väldigt upprörd och jag lyssnade på henne och jag sa inte så mycket. Eftersom jag aldrig varit kär eller tillsammans med någon så kan jag inte relatera, men jag förstår att hon känner skamkänslor.
De kan jag relatera till, i slutändan så kommer jag egentligen bara med ett råd eller tips. Säg sanningen och konfrontera det som kommer. Hon hade sett på mig och undrat om jag var galen, nej hade jag sagt.
Jag poängterade bara att skuldkänslorna skulle äta upp henne och hon kanske inte skulle kunna träna och prestera om hon inte sa sanningen. Det slutade med att hon till sist somnade och jag la täcket på henne och jag gick till mitt rum och jag la mig i sängen och somnade.
Vi väcktes vid nio och vi käkade frukost, sen packade vi och vi satte oss på bussen och Danielle satte sig bredvid mig och hon slöt ögonen och sa.
– Du har rätt, jag måste säga sanningen annars så lär jag inte kunna sova mer.
– Bra.
– Tack.
Bussen körde i väg och vi kom fram till flygplatsen och min telefon ringde.
– Ja?
– Det kommer att bli kaos när du kommer hem, du och Danielle pryder alla löpsedlar. Tidningarna går bananas.
– Okej, jag fick numret till Danielles agent. Du ska kanske ringa honom och boka ett möte, hon säger att han är bra. Han är inte bara en gam utan han lyssnar faktiskt på idrottarna.
– Hon har Sam va?
– Ja, så hette han nog, Sam Freden. Jag skickar numret.
– Gör så, men som sagt pressen kommer att vara som galna när ni kommer hem.
– Då får vi hoppas på att Danielle är på tårna.
– Vadå då?
Jag berättar tyst vad som hänt och jag blivit hennes axel att gråta ut på.
– Där ser man, det trodde jag inte.
– Inte hon i heller, hon chockade nog sig själv rätt rejält.
– Det kan jag tänka mig, men du får tala med henne. Det är synd att vi inte kan boka om biljetterna för jag tror inte att hon är redo för att möta dem.
– Som sagt tala med henne.
– Det ska jag göra, ringer du agenten och frågar om han är intresserad av att vara med på båten?
– Jadå.
– Tack Cecilia.
– Vem har media tränat dig förresten.
– Min far, jag skulle vara hans arvtagare. Nu blev det inte så, men jag är media tränad.
– Det ante mig.
Vi säger hej och lägger på, jag ser på Danielle och jag går fram till henne.
– Det är kaos hemma, pressen väntar på oss.
– Fan.
– Det kan man säga, fixar du det?
– Ja, jag fixar det.
Det hade hon gjort, det hade vi båda gjort. Hennes agent var inte intresserad av mig, jag hade bara glänst på ett mästerskap ett VM inte ett OS, jag var inte folkkär än. Jag hade lyssnat på honom och tackat för hans ärlighet, ett par dagar senare så ringde det en kvinna.
Hon presenterade sig och hon sa vad hon arbetade med och vad hon ville. Hon ville bli min agent, vi träffades och vi pratade i ett par timmar. När samtalet var slut så såg jag och Cecilia på varandra och jag sa till henne.
– Jag vill ha henne som agent.
Och så blev det, hon heter Freja och är tio år äldre än mig. Men hon är slipad och hon kan tala för sig. Tre dagar efter att vi skrivit kontraktet så ringde hon, hon frågade mig vem jag gillade bäst av Adidas och Nike. Jag svarade Adidas, de hade jag med ryska landslaget.
Ett par timmar senare så ringde hon igen och frågade om jag kunde tänka mig att ha PUMA på mig. De var beredda på att satsa rejält på mig, de har få profiler. Men tar de hand om, Usain Bolt är deras största kap.
De har nu Armand Duplantis de vill ha mig enligt Freja och där villiga att betala en hel del med generösa bonusar. Vid världsrekord osv. jag sa att jag hoppade på det.
Tre dagar senare så skrev vi kontrakt och jag blev presenterad vid en speciell presskonferens. Som deras affischnamn nummer ett inom simning. Med fem VM – guld och tre världsrekord så var det glada av ha fått min underskrift.
Efter det så har Freja inga som helst problem med att skaffa sponsorer. När det blev känt att Duplantis blir sponsrad av Polestar med en el bil så hade FORD hört av sig till Freja och frågade om jag kunde tänka mig att vara deras affischnamn för deras E – Mustang.
Hon berättade att det var ett väldigt bra avtal, jag litade på henne igen och vi skrev på kontraktet och nu så kör jag en E – Mustang. Men just nu så sitter jag i aulan på skolan och lyssnar på läraren där framme som går igenom det som behövs gå igenom innan vi börjar.
Våra föreläsningar börjar i morgon och jag ser fram emot det. Dagens inledning är klar så läraren släpper oss, jag reser mig och jag går utifrån skolan och jag går till min cykel och jag sätter mig på den och cyklar i väg. Jag kommer fram till simhallen och jag byter om, jag hälsar på de som är här och tränar.
Jag har fått status i klubben och bland de som tränar här, fem guld gör sitt till. Jag går fram till startpallen och jag ställer mig på den och jag ser på vattnet och jag skjuter ifrån och träffar vattnet och dyker under ytan och kickar och sen börjar jag simma.
Det är intervaller idag, tio gånger hundra fjäril, sen tio gånger hundra frisim *5 repetitioner av varje. Vila i tjugo minuter sen en gång till och sen tjugo minuters vila och sen en sista gång. Jag ska göra denna träning tre gånger idag, jag var här i morse, jag är här nu och när jag är klar så kommer jag cykla hem, käka vila och sen så kommer jag att cykla hit igen och köra samma pass.
I morgon så är det annan träning, i morgon är en lätt dag. Då är det bara två pass simning, jag kommer att träna De fem elementen i morgon. Jag gör inte det när jag har tre pass simning, påfrestningen blir för mycket till och med för mig. Eller jag hade nog kunnat köra ett pass ikväll, jag har gjort det vid vissa tillfällen.
Jag är klar med mina tre rundor, jag går till omklädningsrummet. Jag duschar och byter om, jag går till cykeln och jag sätter mig på den och cyklar i väg hemåt. Jag kommer hem och parkerar min cykel och jag går till ytterdörren och öppnar den. Jag går in och jag går till kylen och tar fram en matlåda, jag ångrar mig och tar fram två.
Jag sätter dem i mikron och jag sätter igång den, jag tar fram bestick och vatten. Jag ser på posten och öppnar den, jag betalar räkningarna och jag ser på inbjudan till idrottsgalan i december. Det är september så de är ute i tid får man säga, jag hör mikron plinga till.
Jag öppnar den och tar ut burkarna och jag börjar äta, jag läser på inbjudan igen och jag meddelar att jag kommer och att Cecilia om hon vill kommer att bli mitt sällskap. Hon är ändå min tränare, hennes träning är väldigt annorlunda jämfört med den jag tränar innan, den är roligare.
Jag har roligt när jag tränar, det har jag inte haft innan. Jag njutit av att simma, men jag har inte haft roligt när jag tränat. Jag tar fram min telefon och jag ringer till Cecilia.
– Ja?
– Hej det är jag, jag har fått en inbjudan till idrottsgalan. Jag vill bara höra om du vill hänga med? du är ju min tränare. Det är jag plus en så att säga, säger du nej så får jag gå själv.
– Det är klart att jag vill, tack för frågan.
– Varsågod.
– Så idrottsgalan.
– Ja.
– Hur är det med Danielle.
– Det var tvära kast.
Jag tar en tugga av kycklingen, kyckling och ris. Det är maten idag, i morgon så är det fisk och potatis, sen kyckling och ris, sen fisk och potatis. Från måndag till fredag, två gånger om dagen. Till lunch och middag, till frukost så är det yoghurt och en egen blandning av nötter, bär, fröer och honung.
Eller gröt, varannan dag blandningen varannan dag gröt. På helgerna så äter jag inte fisk eller kyckling, då äter jag annat. Till maten så dricker jag, smoothie, vatten eller mjölk.
– Ja, hur är det med henne?
– Hon är ledsen, nere och deppig. Hon berättade och han tappade det, så hon hör av sig emellanåt och är ledsen och gråter. Just nu så är hon i Dubai för liga simning med sitt lag. Så hon fokuserar på det och träning, hennes kille ringde mig och frågade om det var mig hon sög av och om det var det om jag då var stolt över vad jag gjort. Jag sa att det inte var jag, efter en stund så trodde han på mig, jag sa som det var att jag sett henne komma utifrån ett rum, de var fullt påklädda båda två, hon såg mig och erkände vad hon gjort och jag rekommenderade henne att berätta.
– Vad sa han då?
– Tack, sen la han på.
– Där ser man, men jag följer gärna med på galan. Jag frågar om min sambo om han också vill med så gör vi en weekend av det.
– Erh det är mitt i veckan, en onsdag.
– Då blir det en lång weekend, du kan säkert träna däruppe om du vill stanna.
– Vi får se hur det ser ut med föreläsningar.
– Just det skolan började idag.
– Ja.
– Hur verkar det?
– Har inte en aning, det var upprop i princip. Så vi får se, våra föreläsningar börjar i morgon.
– Där ser man, när kommer du?
– Om två timmar, jag äter nu, sen så ska jag vila lite. Sen kommer jag.
– Bra.
Vi lägger på och jag meddelar att jag kommer plus en, jag äter färdigt. Sen diskar jag och sen går jag till min soffa och jag lägger mig på den och sluter ögonen.
***
Jag parkerar cykeln utanför skolan, jag låser den och sen går jag in. Jag går till den sal vi ska vara i idag, jag ställer mig utanför och väntar. Jag var uppe halv fem i morse och åt frukost. Sen tränade jag ett pass i elementen, sen satte jag mig på cykeln och cyklade till simhallen och körde ett pass på en timme där.
Jag duschade och bytte om och sen så cyklade jag hit. Vi har en föreläsning på förmiddagen och sen en i eftermiddag så jag hinner träna och äta mellan dem.
Föreläsaren kommer och hon öppnar dörren och vi går in och sätter oss, hon ser på oss och börjar föreläsningen. Vi är bara halva klassen idag, det var en eller annan kår fest igår. Jag gör anteckningar och lyssnar på henne, jag har läst alla böcker som vi kommer läsa under alla åren.
Om det kommer någon mer så kommer jag att läsa den, eller dem. Jag lyssnar vidare och antecknar, vi ska snart ha tenta. Allt annat än alla rätt är inte acceptabelt, precis som när jag simmar för att vinna så pluggar jag för att få alla rätt. Det är guldmedaljen för mig, det är världsrekordet.
***
Jag sitter på en bänk och äter min medhavda mat, det är lax och potatis idag med grönsaker. Ingen sås, jag har aldrig sås. Rättelse jag har ingen sås mitt i veckan, men på helgen så unnar jag mig sås. Då unnar jag mig en pizza eller liknande ibland med, men för det mesta så äter jag en god köttbit antingen hemma eller på restaurang.
Ibland så bjuder Cecilia och Olof hem mig på middag, när han fick reda på att jag inte har någon så började de bjuda hem mig. Jag äter upp och jag tar fram ett äpple och tar en tugga. Jag kommer från sim passet, nu sitter jag och väntar på att nästa lektion ska börja.
Frågan är om vi kommer vara fler nu, om de nyktrat till, tillräckligt för att komma hit. Dörren öppnas och vi går in och sätter oss, föreläsningen sätter i gång. Jag tar fram mitt block gör anteckningar.
***
Jag står på startpallen, jag skakar på armarna och jag ser åt höger och vänster. Det är inomhus SM, jag ser på Fredrick och han ser på mig. Vi ställer oss framåt lutade och starten går, jag dyker ner, bryter vattenytan och simmar och jag har koll på Fredrick.
Han ligger efter mig, jag ökar lite och vändningen kommer och jag snurrar runt, vänder och kickar. Det är en av mina styrkor, vändningarna. Där finns det tid att tjäna, jag har tränat ännu mer på dem. Han tappar två meter på mig i vändningen, jag simmar vidare.
Jag har som sagt koll på dem, jag kommer i mål och jag ser på tiden. Den är bra, inte som mitt världsrekord men bra. Fredrick blir bara trea en yngre kille slår honom, den unga killen blir väldigt glad och jag ler och gratulerar honom.
Han skakar min hand och kramar mig, jag svarar på den och jag ser på honom. Ett leende syns på mina läppar, det innebär att Fredrick inte kommer att få simma denna sträckan på inomhus EM om en månad.
Mitt leende blir elakt, vi går uppifrån bassängen. Jag säger inget, det behövs inte. Det syns på Fredrick att han är i chock. Vi får gå och kissa, när vi är klara så duschar jag av mig och jag tar på mig min overall. Det är en PUMA overall, det är det nya klubbmärket. Jag förhandlade fram ett bra avtal med dem för klubbensräkning. Jag går till Cecilia och sätter mig.
– Då får vi se hur de agerar med gullegrisen.
– Vadå då?
– Tja han blev trea på sin favoritsträcka, det räcker inte för att få en EM biljett. Den tog Sebastian med sin andra plats, så han ska få åka om de följer kriterierna.
– Det har du rätt i, vilken vändning du gjorde förresten.
– Ja, tack för tipset. Den börjar äntligen sitta.
Hon hade kommit med ett par tips för att göra min vändning som var bra, ännu bättre. Det hade tagit ett litet tag att sätta den, men nu gjorde den det. Satt alltså, jag ser Danielle stå på startplattan och hon ser fokuserad ut. Sen det tog slut med killen så bor hon i simhallen tydligen, hon är nästan lika manisk som mig.
Eller hon är värre tydligen, jag har min skola. Hon har inget annat, hon bara tränar, äter och sover. Starten går och jag ser på hennes simning, den är vacker. Jag har nog aldrig sett en vackrare simning.
– Jisses.
– Vadå, Michael.
– Det är vackert.
– Ja, nästan lika vackert som när du simmar.
– Så det tycker du?
– Oja Michael, ni simmar väldigt vackert båda två. Framför allt fjäril, det är synd att du inte tycker om bröstsim för det är ditt vackraste sim sätt Michael.
– Vem vet en dag så kanske jag tröttnar på det andra.
– Jag hoppas.
– Övertala Fredrick att byta så ska jag slå honom otränad.
Danielle vinner och jag reser mig och klappar. Klubbkamraterna ser lite snett på mig. Jag möter deras blickar och de tittar bort, hon vinkar till publiken men det känns mer tvunget än av glädje. Hon går in till omklädningsrummen och jag ser på Cecilia.
– Danielle mår inte bra.
– Hur vet du det?
– Enligt ryktena så är hon mer besatt än vad jag är, hon gör inget annat än tränar, äter och sover.
– Vad vill du ha sagt med det?
– Att jag kommer fråga henne om hon vill hänga med oss ner och bo hos mig ett tag. Om hon får träna med mig?
Cecilia ser på mig och hon ler lite och säger.
– Givetvis, Michael.
– Tack, för jag tror att hon behöver komma härifrån.
– Kanske det.
– Nej inte kanske, hon behöver komma härifrån.
***
Danielle ser på mig, jag ser på henne.
– Packa en väska och häng med mig hem.
– Varför?
– Därför att du mår skit Danielle, jag vill inte se dig må skit. Du behöver komma härifrån, få lite distans till det som hände. Jag har löst det med Cecilia du får träna så mycket du vill hos oss, du bor hos mig och jag har redskap som du kan slå på när du behöver det. Du kan bo hos mig tills galan är, så fattar vi ett nytt beslut efter det.
– Då får vi köra hem till mig.
– Då gör vi det, vi gör precis vad du vill så länge du följer med mig hem. Du mår inte bra här, så följ med mig hem.
– Jag har sagt ja så sluta tjata.
– Javisst.
Jag ler mot henne och hon ser på mig, hon ler inte men jag ser något i hennes ögon.
***
– Du kan ta min säng i natt så köper vi en ny i morgon till dig.
– Jisses, hur stort är det?
– Härinne, c:a 300 kvm. Med de andra ytorna nästa 700.
– Skojar du?
– Haha, nej jag skojar inte. Det kostade mig en femtedel av vad ett motsvarande hus i samma storlek skulle gjort, renoveringen kostade en slant men det är fortfarande billigare än om jag skulle köpt något motsvarande någon annanstans. Jag har till och med en liten trädgård på baksidan.
– Visa mig huset.
– Ja visst.
Jag visar henne huset och de andra byggnaderna, hon frågar om skyttebanan. Jag säger att det är en hobby, ett bra sätt att träna på att fokusera. Hon ser på mig, jag ser på henne.
– Det är inte bara det men det kaninhålet ska vi inte hoppa ner i idag Danielle.
– Självförsvaret?
– Har byggt denna kropp, tillsammans med den andra träningen men det är mest den träningen, den, simningen och maskinerna. Men det är mest De fem elementen, du förstår jag började med den när jag var fem år gammal. jag har tränat det två gånger om dagen sen dess, nu blir det ”bara” för det mesta en gång om dagen. Men ibland så blir det mer, träningen är min terapi, mitt andningshål.
– Behöver du det?
– Terapi?
– Ja?
– Oja jag behöver terapin som träningen ger mig, vi har alla våra demoner Danielle. Det handlar för det mesta om hur du konfronterar dem, jag gör det med träning. Precis som du gör, men du till skillnad från mig har ett behov av att tala om det. Så prata om det Danielle, jag lyssnar gärna.
Hon ser på mig och jag möter hennes blick.
– Inte idag.
– Nej det är lugnt, jag finns här när du behöver det. Mitt råd är att du inte håller det inom dig för länge.
– Nej, jag vet. Vill du tala om dina demoner?
– Inte idag, kanske en annan dag.
Hon ser på mig och nickar, vi gör oss klara för natten. Hon säger god natt och går upp till sängen och lägger sig, jag bäddar på soffan och jag sluter ögonen och jag somnar.
***
Jag vaknar och går på toaletten, jag klär på mig och går ut i träningssalen. Jag sätter mig på golvet och jag börjar meditera, mina demoner gör sig påminda varje dag. De handlar om min uppväxt i lägret, om helvetet där. Om barnen som dog, de som fick fel doseringar.
Galenskapen som drabbade dem, jag har sett alldeles för mycket död. Framför allt barn som dött, jag ser de jag dödat framför mig. Innanför mina stängda ögon, de försvinner när jag tränar. Jag minns smärtan som jag utsatts för, is baden, skållningarna, waterboarding, tortyr av allehanda slag.
Att tortera andra, att utsätta andra för fysisk och psykisk smärta. Det väcker mig eller håller mig vaken på nätterna. Jag öppnar ögonen och går fram till spikplattorna. Jag böjer mig fram och börjar göra mina rörelser.
***
– Jag älskade honom och jag gjorde det jag gjorde och jag mår skit.
– Skrämde det dig?
– Vadå?
– Ja att du älskade honom så det var därför du gjorde det du gjorde?
Hon har bott hos mig i en vecka, jag köpte en extra säng och vi satte den däruppe i min sov avdelning. Vi pratade inte ens om att vi skulle dela min dubbelsäng, det var inte passande på något vis.
Vi har haft denna diskussion innan, eller hon har pratat ofta osammanhängande och jag har lyssnat. Jag har svarat när hon velat ha svar, kanske inte de svaren hon velat ha men de hon behövt.
– Hur menar du?
– Att du är rädd för att visa dig sårbar, du som aldrig visar dig sårbar annars. Att du faktiskt blev rädd för det du kände, eller kanske inte kände. Du kanske inte alls älskade honom, men du visste inte hur du skulle säga det till honom. Så otroheten blev ett sätt för dig att lämna. Att otroheten i sig inte är det som stör dig utan att du inte vågade göra slut med honom, för att det skulle vara ett misslyckande för dig. Att det som stör dig är att du fegade ur och använde det som du kallar otrohet som ett medel för att ta dig ur ett förhållande som du inte ville vara i. Ni har varit tillsammans sen gymnasiet, det är många år. Du kanske insåg att du inte ville binda dig, att du inte levt så att säga.
Danielle ser på mig, hon slickar sig om läpparna och hon öppnar munnen och jag ser på henne. Jag ser henne samla sig, hon öppnar munnen och hon stänger den igen. Jag tar en tugga av maten, det är kyckling dag idag. Danielle hade sett på mig och mina matvanor. Hon har inte anammat dem, hon äter en mer varierad kost än mig. Ja lunch och middag i alla fall.
– Han ringde mig förresten.
– Va?
– Din pojkvän, han ringde mig och frågade om det var mig du sugit av. Jag sa som det var att det var det inte. Jag berättade vad jag visste och vad jag sett, vilket inte var mycket. Jag sa också att det var jag som uppmanat dig till att berätta, men du hade tänkt göra det ändå? Jag har inte så fel i mina spekulationer, att du inte älskade honom längre? Eller älskar, han är ju inte död.
– Och han trodde på dig?
– Ja det gjorde han, jag har faktiskt väntat på att Jennifers pojkvän ska höra av sig. Men hon till skillnad från dig har inte berättat, eller så har hon och han inte bryr sig så att säga. Till mitt försvar ska säga att jag inte hade en aning om att hon var tillsammans med någon. Men ja han trodde på mig och han tackade mig för att jag bett dig säga som det var.
– Ja du har rätt, jag älskar inte honom längre. Men att göra det jag gjorde var inget jag planerat, jag hade tänkt gå hela vägen men när vi skulle ta det vidare så ångrade jag mig. Jag ville helt plötsligt inte, jag fick panik och drog. Då kom du gående, det blev ännu mer panik. Sen sa du rätt saker, jag landade och jag mådde skit. Skit för att jag var feg och för att jag valt att göra det jag gjorde. Jag har bara varit med Viktor, han var min första kille och jag har aldrig älskat med någon annan. Jag vet inte, jag ville testa någon annan. Men det blev bara fel, väldigt fel. James blev blåst på konfekten, visst jag sög av honom men jag slutade innan han hann komma. Det var inte själva akten som gör att jag känner mig skitig, utan det är tanken på att jag faktiskt var beredd på att göra det jag gjorde. Jag kan inte ens säga om jag och Viktor har eller hade bra sex, för jag vet inte om något annat. Vi kör, eller körde samma sak varje gång.
– Det är kanske det som du behöver säga till honom, för att du ska kunna gå vidare. För att ni båda ska kunna gå vidare, att säga det till honom att kärleken från ditt håll är slut.
– Kanske det, men hur fan gör jag det?
– Jag har inte en aning, fråga Cecilia.
Hon ser på mig, jag möter hennes blick och jag äter upp min mat.
**
Vi simmar på varsin bana, jag kör mitt intervallpass, hon simmar långpass. Tiotusenmeter på 80% av sin kapacitet. Det är en förbannat många längder, 200 för att vara exakt. Fram och tillbaka, fram och tillbaka. Men de passen är bra när man behöver tänka och Danielle behöver tänka.
Jag blir klar och jag sätter mig på kanten, jag ser på hennes avslappnade simning. Som sagt hon simmar vackert, Cecilia kommer fram till mig.
– Hur känns det?
– Bra, som alltid när jag tränat.
– Och hon?
– Skulle behöva prata med dig, men jag vet inte om hon vågar.
– Vadå då?
– Då får hon öppna sig och visa sin själ, det är aldrig lätt.
Hon ser på mig och nickar, Cecilia börjar prata om lite finslipningar i min teknik. Jag lyssnar och nickar, jag kommer att göra som hon säger. Jag reser mig och ställer mig på startpallen och jag hoppar i och börjar simma bröstsim, jag tar ut simtagen.
Varje rörelse bara flyter, jag simmar till andra sidan och jag byter simsätt till frisim. Jag simmar en längd fri sim, jag byter till fjäril och jag simmar till andra sidan och jag snurrar runt och simmar ryggsim. Ett kantigt ryggsim, inte så som jag simmar ryggsim annars.
Mina ryska tränare hade slaktat mig om de sett detta, men jag kan inte simma som jag vill för då hade jag avslöjat mig. Jag kommer ner andra sidan och byter till bröst. Jag simmar tvåtusen meter med de fyra simsätten, inte snabbt utan bara tekniskt. Danielle är klar, hon och Cecilia står på kanten och ser på mig. Jag hivar mig ur bassängen och jag ser på dem.
– Hade du lärt ryggsim så hade du kunnat bli en väldigt bra medleysimmare.
– Ja, men rygg och bröst är inte kul att simma.
– Jag förstår vad du menar, jag avskyr också ryggsim. Det känns bara bakvänt.
– Mm, men jag uppskattar bröstsim mer och mer.
– Vet du vem Michael Kovalenko var?
Jag ser på Cecilia, den officiella förklaringen från Ryssland var att jag, Tatjana och Irina dog i en gasexplosion.
– Ja jag vet vem han var, den bäste medleysimmaren genom tiderna, han vann OS när han var tjugo och dog ett år senare, tillsammans med sina två klubbkamrater. En annan av dem dog i en trafikolycka efter OS där de vann arton medaljer med lagkapps medaljerna. Irina slog dig i fjärilsimmet?
– Ja på hundra fjäril och femtiofritt. Men hur kan du veta så mycket om dem?
– Jag har läst på mig, det är ett hemskt öde som drabbade dem. Fyra vänner som dör innan de ens fyllt tjugoett, det är tragiskt. Sen var de fantastiska simmare. Det sägs att de var produkter av det gamla ryska systemet. Men inget kunde bevisas. Men varför undrar du om jag vet vem han är?
– Därför att jag är övertygad om att du kunnat bli en bättre medleysimmare än honom.
– Möjligt, men då måste jag simma ryggsim och det är uteslutet.
– Jag kan väl få drömma?
– Vad är det med dig och medley?
– Därför att jag tycker att den som vinner medley är den mest kompletta simmaren.
Jag ser på henne, jag håller med henne. Danielle ser på henne och sen på mig.
– Jag håller med, jag har inte ditt bröstsim. Hade jag haft det så hade jag satsat på medley.
– Du med?
– Haha, ja jag med. Du har sagt en del sanningar till mig den senaste tiden, nu är det dags för mig att säga ett par till dig, du kastar bort din talang Michael. Det är inget som säger att du måste sluta med fri sim och fjäril för att du satsar på medley, du behöver inte ens satsa på alla sträckorna.
– Så ni tycker att jag ska lära mig ryggsim.
– Nej du ska finslipa på det kantiga.
Jag ser på Cecilia och sen på Danielle.
– Om du pratar med Cecilia så prövar jag på att finslipa på mitt ryggsim.
– Det är utpressning.
– Möjligt, men det är mitt motbud för att pröva.
Danielle ser på mig och sen på Cecilia.
***
Vi kommer tillsammans, jag, Cecilia och Danielle till idrottsgalan. Jag är nominerad i två kategorier, årets nykomling och årets idrottare. Danielle är nominerad i årets idrottare. Vi är tio som är nominerade och under kvällen så kommer det att räknas ner, det är vi två från simningen, två längdskidåkare tre friidrottare, en hästhoppare, damfotbollslandslaget och en kvinnlig skidskytt.
Vi blir visade till det bord vi ska sitta vid, Cecilia har blivit nominerad till årets tränare. Hon är inte riktigt bekväm med det, men hon kunde direkt tacka nej till nomineringen. Vi sätter oss och jag ser mig omkring runt borden och det är gräddan av svensk idrott som sitter här, både nya och gamla idrottare.
Jag kan inte relatera till dem som de andra kan, jag vet knappt vem de är. Vissa har jag läst om, jag har sett en del av galorna på Youtube så att jag vet lite grann vad jag kan vänta mig. Alla är uppklädda till tänderna, Cecilia och Olle hennes sambo hjälpte mig att handla de kläder jag har på mig.
Jag ser på Danielles vackra blåaklänning, jag ser på henne och hon har sminkat sig och satt upp sitt hår. Hon är en vacker kvinna, en väldigt vacker kvinna. En kvinna som är fem år äldre än mig och vill leva livet. Ingen av oss behöver komplikationerna som det innebär om vi blir mer än vänner.
Galan börjar och med den prisutdelningen, jag vinner åretsnykomling. Jag får gå fram på scenen och ta emot priset, jag säger några ord om Cecilia och hennes betydelse för att jag kan stå där och ta emot priset. Jag tackar för mig och för priset och går ner till min plats.
Jag kommer femte plats som årets idrottare, Danielle kommer trea, vinner gör Duplantis före hästhopparen. Vi stannar kvar och festar ett par timmar innan vi lämnar och vi åker till hotellet, Cecilia och Olle kommer göra det till en lång weekend, Danielle ska resa till Australien och träna i tre månader.
Jag kommer att resa hem och skriva sista tentan innan jullovet, sen kommer jag att träna. Inte bara på fri och fjärilssim utan även på ryggsim. Danielle samlade mod och talade med Cecilia, hon sa i princip samma saker som jag gjort och hon hjälpte henne med samtalet med Viktor.
När Danielle haft det så kunde hon gå vidare. Så hon kommer att resa till Australien som singel, för första gången på elva år så kommer hon att resa som singel.
Cecilia vann inte priset som årets tränare. Men det kommer fler galor och ska jag simmar 4*100 medley så kommer henens status som tränare att växa. Jag simmar redan bättre ryggsim, jag gör redan bra tider på medley. De kommer att förbättras, de kommer att förbättras väsentligt. Det är ett långbane EM i sommar. Jag kommer att ställa upp på medley där så får vi se hur det går. Om mitt ryggsim blir tillräckligt bra, vilket jag hoppas på.
***
Jag stänger ner skärmen och jag sträcker på mig, jag har precis avslutat ett samtal med Danielle. Vi har pratat om vår träning, om julen och nyår som jag firade här i min ensamhet och som hon firade där med sim kompisar.
Jag går till kylen och jag tar en låda med mat och jag sätter den i mikron och jag tänker på de tre kvinnorna som jag vuxit upp med, de som jag delat allt med. Tatjana, Irina och Anna. Jag saknar dem väldigt mycket, så pass mycket så jag får ont i själen.
Mikron plingar till och jag tar burken med mat och jag sätter mig vid bardisken och jag börjar äta. Jag kom på mig själv häromdagen med att jag insåg att jag inte varit med en kvinna sen jag låg med Jennifer, att jag inte försökt ligga med Danielle.
Att jag kom till insikten att jag värdesätter min vänskap med henne mer än att ligga med henne. Det var en ny insikt för mig, en insikt som inte skakade mig, men fick mig att tänka efter. Mitt engagemang med Danielle och mina kontakter med Cecilia har påverkat mig.
Jag deltar i andras liv på ett helt annat vis än vad jag gjort i mitt liv tidigare, jag lär mig nya saker om relationer varje dag. Vi fick lära oss att interagera i lägret och senare i husen, men då var det teoretiskt, detta är praktiskt och det är helt annorlunda mot teorin. Jag kom på mig själv med att jag inte spanat på en enda av tjejerna, eller kvinnorna i min klass.
Det kanske är dags för det kom jag fram till, de tjejer som är på simningen är antingen för unga eller så är de upptagna. Så det är som sagt kanske dags att se sig om i klassen, men som Cecilia sa en dag när vi pratade om det.
– Du är en offentlig person nu, du får tänka dig på vad du gör och vem du gör det med.
– Vad menar du?
– Att skvallerpressen skulle älska om du klantade dig, så var försiktig med vem du väljer att bjuda in i ditt liv. Oavsett om det är som vänner eller som ”vänner”
Jag hade sett på henne jag hade nickat, jag är ett varumärke. Det var en av våra föreläsare som sa det, hon frågade om hur jag tog hand om mitt varumärke. Jag hade först sett oförstående på henne, sen förstod jag och sa att jag tränar, äter, går i skolan och sover.
Sen levererar jag resultat när jag tävlar. Men som sagt, det är kanske dags att se sig om i klassen. Eller kanske inte, vi får se. Men nu när Danielle är borta, så pockar behovet på. Jag äter upp och jag reser mig och går till träningslokalen och jag sätter mig på golvet och mediterar.
***
Skolan är i gång igen och jag har börjat se mig om i klassen och där är en hel del som ser bra ut och som verkar trevliga, i alla fall när jag lyssnat på dem. Jag sitter inte bara för mig själv längre när vi äter, om det inte finns tid att träna på lunchen.
Men jag har inte fastnat för någon speciell av dem, jag lyssnar på föreläsaren och hon rekommenderar en bok. Jag gör en mentalanteckning om att köpa den, hon talar vidare och jag låter min blick sväva i väg och ser på kvinnorna.
Jag fokuserar på föreläsaren igen, min telefon burrar till. Jag läser meddelandet, det är ifrån Freja. Hon ber mig kontakta henne när jag har tid, jag svarar henne att jag ringer om en stund, att jag sitter på föreläsning. Jag stoppar ner telefonen och jag lyssnar vidare.
Jag undrar vad hon vill, jag gör en anteckning och jag lyfter blicken. Föreläsningen tar slut och jag reser mig och går ut, det är tio minuters rast innan nästa lektion. Jag tar fram telefonen och jag ringer Freja.
– Hej, Michael.
– Hej Freja, vad har du på hjärtat?
– Det är dags att spela in en reklamfilm med PUMA, det är du och Duplantis som ska göra den.
– Där ser man, när är det?
– Från fredag till söndag i nästa vecka, du reser på torsdagen och sen börjar inspelningen på fredagen.
– Reser?
– Ja den ska spelas in i Dubai.
– Där ser man, det var som sören, så en weekend i Dubai?
– Haha, ja. Så är det, jag kommer resa med dig. Vi ska träffa potentiella sponsorer där.
– Som?
– Ett klockmärke och ett mobilföretag.
– Vilket?
– Huawei.
– Där ser man, vill vi blanda oss med dem. Med tanke på deras rykte?
– De är beredda på att betala en hel del pengar.
– Hoppade inte Johag och någon annan av dem?
– Jo, men det var för att Johag fick ett bättre erbjudande av ett annat märke.
– Där ser man, enligt Cecilia så ska jag se upp med min integritet. Vilket varumärke jag vill vara.
– Sant, men jag tror inte Huawei som sponsor kommer att svärta ner dig. Danielle är en av hennes sponsorer.
– Det visste jag inte, jag kommer inte klampa in på hennes område?
– Nej, hon har ett långt kontrakt med dem.
– Så ett klockmärke och Huawei?
– Ja.
– Vilket är klockmärket?
– Omega.
– Där ser man, jaha och de vill träffa mig?
– Ja först mig sen dig, med mig förhandlar de. Dig kommer de att smöra för.
– Säg till dem att jag gör som du säger, oavsett hur mycket de smörar för mig. Gillar inte du det så gör inte jag det i heller, gillar du det så kommer jag högst sannolikt också göra det.
– Jag hälsar dem det.
– Tack, var flyger vi ifrån?
– Ifrån Kastrup, jag skickar informationen på din mejl under dagen.
– Tack Freja.
– Ingen fara.
Jag ser på klockan och jag säger att jag får lägga på för att lektionen börjar snart. Vi säger hej och vi lägger på, jag går tillbaka till salen och jag sätter mig. Föreläsningen börjar och jag lyssnar på föreläsaren.
***
– Hej Michael.
– Freja.
Vi kramar varandra och jag ser på henne, hon är i ålder med Cecilia ett par yngre. Hon är blond, med vakna ögon och ett sött ansikte. Vi går till incheckningen och vi står med våra väskor, jag med min ryggsäck och en axelväska. Den är rejält packad, hon har en större resväska, handväska och en mindre ryggsäck.
Vi pratar om allmänna saker på vägen fram till incheckningen, jag tar fram mitt pass och min biljett och jag visar den när vi kommer fram, jag lägger min väska på bandet och jag får boardingpasset.
Jag aktar mig och Freja gör sin incheckning, vi går uppför trappan och in på flygplatsen, vi går igenom säkerhetskontrollen och genom taxfree.
Ingen av oss handlar där, vi letar upp vår gate och vi går dit. Vi småpratar om livet, Freja är gift och har en liten flicka på fem år, hon fick henne nästan direkt efter avslutade studier. Hon har läst till civilekonom precis som jag gör med marknadsföring som inriktning.
Vilket inte jag kommer välja, eller det tror jag inte i alla fall. Vi får se vad det blir, hon frågar om hur det går. Jag svarar bra, vi kommer fram till gaten och vi sätter oss.
– Vad säger din man om att du ska resa till Dubai över helgen?
– Inget, det är mitt arbete och det vet han. Han reser i sitt arbete så det blir jämt.
– Vad arbetar han med?
– Han är också ekonom, han arbetar som säljare på ett läkemedelsföretag. Så han reser en hel del i sitt arbete han med.
– Där ser man, hur är det med er dotter?
– Det är bara bra, hon växer och frodas.
– Så bra.
Jag tar fram telefonen och jag sätter den på flygplansläge, Freja tar fram sin telefon och hon gör samma sak. De ropar upp vårt plan och vi reser oss och vi går fram. Eftersom vi reser i första klass så får vi går före de andra, vi går ombord på planet och vi sätter oss i våra stolar och jag tar fram en bok och Freja ser på mig.
– Kan du ryska?
– Ja och en hel del språk till.
– Hur många?
– Åtta, svenska, engelska, ryska, tyska, spanska, italienska, franska och kinesiska, både mandarin och kantonesiska.
– Jisses hur har du lärt dig dem?
– Min far såg till så att jag lärde mig dem, jag är hemskolad.
– Din far?
– Var en väldigt speciell man, vi ska inte hoppa ner i det kaninhålet idag, men han var en speciell man. Jag hade en väldigt speciell uppväxt, min far, mor och syster är döda. Jag är ensam kvar och jag har fått göra en hel del extrema saker för att kunna sitta här.
– Extrema hur?
– Göra om mitt ansikte och skaffa en ny identitet, ni är två som vet nu, du och Cecilia. Nej fråga inte vad jag hette innan, det kommer jag inte berätta. Det är för din egen säkerhet, det du inte vet kan du inte avslöja. Jag är Michael Trust, alla papper som finns om mig säger det.
– Men det är inte ditt riktiga namn?
– Nej, det är inte mitt riktiga namn. Det är något helt annat, det kommer jag som sagt inte berätta.
– Och ingen kan få reda på detta?
– Nej, du förstår. Den jag var är död, han dog. Han existerar inte mer.
– Kan man göra så?
– Ja, om man har rätt resurser så kan man göra så.
– Och det har du?
– Hade, den jag var då hade det. Eller min fars namn gav mig den makten så att säga. När jag ”dog” så försvann den.
– Vad fan är det för en värld?
– En korruptvärld, jag vet inte vad min far sysslade med. Men han skaffade sig farliga fiender, fiender som försökte döda honom och hans familj. De dödade min far, mor och syster till slut.
– Men du klarade dig?
– Ja, hade jag inte fått en sten i skon så hade jag inte suttit här. En bomb exploderade och jag kastades i väg. Jag vaknade upp och försvann, nu sitter jag här med dig på ett plan. Nu har du en viss bakgrundshistoria, jag kommer inte berätta mer. Det gäller som sagt din säkerhet.
Hon ser på mig och jag möter hennes blick.
– Jag är inte annorlunda nu mot för en stund sedan, jag är samma person. Låt inte min berättelse färga dig, det är inte synd om mig. Det som har hänt, har hänt så att säga.
– Nej, men det verkar helt galet.
– Det är det, det är galnare men som sagt. Vi ska inte hoppa ner i det hålet.
Planet taxar ut och det lättar och vi kommer upp i luften och jag lutar mig tillbaka i sätet och Freja gör detsamma.
***
Jag ser på utsikten från fönstret i sviten som vi bor i, de har inte sparat på krutet. Vi började spela in igår, det är jag, Duplantis, en tennisspelare och en fotbollsspelare. Vi gör varsin reklam och en gemensam som ska klippas ihop sen, det är rätt kul att spela in.
Det är mycket greenscreen och trix, men jag får dyka i en riktigt pool i alla fall. Vi filmade hela dagen igår och det mesta av dagen idag, vi ska göra en kort grej i morgon innan vi åker hem. Nu ska vi träffa Omega och Huawei, Freja hade sagt till dem vad jag sagt att hon skulle säga och de hade faktiskt lyssnat.
Hon hade sett på förslagen och gjort ett par ändringar, de hade sett på dem och gått med på dem. Så nu ska jag bara skriva på.
– Är du klar, Michael?
– Jadå.
– Bra då åker vi ner.
– Ja.
Vi går till hissarna och jag ser åt höger, jag ser på de två männen som står utanför en dörr. Något med dem får mig att bli på tårna, jag trycker på knappen till hissen och jag ser inte på männen. Men jag ser dörren öppnas och de går in på rummet. Hissen stannar och dörrarna öppnas och vi går in i hissen. Jag trycker på rätt knapp och dörrarna stängs, vi åker ner och hissen stannar.
– Vi kommer träffa Omega först, tala med dem. Du skriver på papperna, du får en speciellklocka och sen så blir du fotograferad med dem. Vi dricker champagne och sen så säger de tack för sig. Vi går till Huawei, du får en telefon eller mer av dem. De skriver på papperna och sen så bjuder de på middag.
– Där ser man.
Vi kommer fram till Omegas representanter, det hela utspelar sig som Freja sagt. När vi är klara så tackar de för att jag valde dem. Jag säger att det är jag som ska tacka för att de valde mig. Jag sätter på mig klockan som jag fått, den är tunn och väger ingenting.
Enligt Freja så kostar den cirka 420 000. Vi tar bilder och sen lämnar de, vi går till Huaweis representanter. Jag får en telefon av dem, den absolut senaste modellen och jag får en påse med tio mobiler till att ge bort till vänner och bekanta.
Jag tackar dem och vi skriver på papperna, tar bilder och sen äter vi middag och jag imponerar väldigt mycket på dem när jag talar kinesiska med dem, hela deras attityd förändras när jag gör det. Vi har en trevlig kväll och efter tre timmar så bryter vi upp och vi tackar återigen för allt.
De svarar att det var en ära. Vi går till hissarna och jag ser på de två männen igen, de sitter i ett samtal med en tredje person. De tre männen är FSB, frågan är vem de är här för.
Jag är inte orolig för att det är mig, men det kan bli otrevliga komplikationer om de är här på ett uppdrag. Vi åker upp och vi går till sviten och vi går in, jag säger god natt och går till mitt rum.
***
Jag kysser henne mjukt, hon svarar på den. Jag öppnar hennes klänning på baksidan, jag för ner axelbanden och hon knäpper upp knapparna på min skjorta. Jag smeker hennes nakna hud, hon tar av mig min skjorta och hennes händer öppnar livremmen och knäpper upp knapparna i byxorna.
De faller ner på golvet och jag känner hennes händer smeka min kropp, vi går till sängen och hon säger åt mig att jag ska lägga mig på rygg i sängen. Jag gör som hon säger och hon drar av mig kalsongerna, hon smeker min penis och jag stönar när hon smeker den.
Jag känner hennes tunga börja leka med mig, den smeker mig, slickar mig och leker med mig. Min penis står hård och redo, jag drar upp henne och säger åt henne att hon ska sätta sig över mitt ansikte, hon sänker sig och jag börjar slicka henne. Min tunga leker med hennes läppar och den slickar hennes inre.
Den leker med hennes klitoris, jag känner smakerna av henne mot min tunga. De är fylliga, jag slickar henne till orgasm och hon skriker till och hon stönar högt och gnyr när hon kommer, hon glider ner och vi tar fram en kondom och hon grenslar mig och sätter penisen mot sin slida.
Hon trycker till och jag glider in i henne och hon stönar tungt och jag svarar på hennes stönande och jag når botten av henne och hon sitter där och ser på mig och ler, jag svarar på hennes leende.
– Jisses, jag hade nästan glömt hur skön den är Michael.
– Detsamma, Maria. Verkligen detsamma.
Hon börjar rida mig, jag känner hennes inre massera mig. Hennes fantastiska inre, hon rider mig snabbare och snabbare, hennes kropp stelnar till och hon kommer med ett djupt stönande och hon kommer länge.
Jag rullar runt oss och jag ser på henne och jag börjar ta henne, jag tar henne med långa rörelser och jag tar henne snabbare och snabbare och jag känner hur min orgasm närmar sig.
Jag ökar takten och jag kommer med ett högt stönande och jag känner hur säden lämnar mig och jag kommer länge. Jag tar henne genom hela min orgasm, när jag är klar så ser jag på henne och hon på mig.
– Orkar du mer Michael?
– Ja, det gör jag.
– Så bra.
– Visst är det.
Vi ser på varandra och ler.
***

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kapitel 7.
***
Jag hade sett Maria när jag träffade de från Omega, när vi var klara så gick jag på toaletten och Maria gick efter mig. Vi såg på varandra och hon sa sitt rumsnummer, vi åt med kineserna och sen gick vi till rummet. Vi sa god natt, jag till mitt rum och Freja till sitt.
Jag väntade fem minuter och sen så gick jag till Marias rum och jag knackade på och hon släppte in mig, vi älskade hela natten och jag gick tillbaka till mitt rum, halvsex på morgonen. Klockan nio så väckte Freja mig, det var frukost innan sista inspelningen. Sen så skulle vi åka hem, vi åt, sen åkte vi i väg och vi spelade in.
När vi var klara så tackade vi varandra för en trevlig helg. Vi tog våra saker och åkte till flygplatsen, vi gick ombord på planet och flög hem. Vi landade och Freja åkte till Stockholm, med två telefoner och en del kläder till henne och hennes man. Cecilia och Olle fick också varsin telefon och lite kläder.
Jag har sex telefoner som ligger därhemma och en massa kläder och skor. Frågan är om jag ens hinner använda alla kläderna. Jag är väldigt nöjd med klockan, den är snygg. Väldigt snygg.
***
Det har gått tre månader sen jag kom hem, Danielle valde att stanna två månader till i Australien. Träningens möjligheterna är fantastiska där enligt henne, det är nog inte bara de som lockar men det är inget som vi talar om. Inte på våra telefoner eller datorer.
Vi talar om hennes simning, min skola och simning och om det kommande SM som är kval inför EM om en månad. Hon kommer att komma hem innan SM, oavsett hur duktiga vi är så måste vi kvala. Jag kommer ställa upp på medley med, ryggsimmet har gått över förväntan.
Cecilia är en väldigt duktig teknisk tränare, den bästa jag haft. Med det och min talang för simning och att lära mig så går det väldigt bra, som sagt jag har chans på medalj.
– Så vi har samma sponsor nu.
– Om du menar Huawei så ja.
– Precis dem menar jag.
– Jag frågade om det skulle påverka dig och ditt avtal jag blev lovad att det inte skulle innebära det, ändrar de på det så blir jag förbannad.
– Nej då, det kommer inte innebära något för mig.
– Så bra.
– Ja, men tack för omtanken.
– Självklart, du är min bästa vän.
– Tack Michael och detsamma. På tal om det, kan jag sova hos dig under SM?
– Givetvis.
– Tack, jag är inte sugen på att bo på hotell.
– Som sagt det är självklart Danielle.
– Tack, Michael.
Vi pratar vidare en stund och sen stänger vi ner, jag diskar min burk och jag ställer den i diskstället och jag går utifrån huset och jag sätter mig på cykeln och jag cyklar till simhallen.
Jag går in och byter om, jag hälsar på de som är i bassängen och bredvid den. Jag går fram till Cecilia och hon säger vad jag ska träna på. Jag går till startpallen och jag hoppar i och börjar simma.
***
Jag ser på tiden och jag ler och knyter handen, jag har krossat det svenskarekordet och jag är inte långt ifrån världsrekordet på 4*100 meter medley. Jag har bara femtiofritt kvar, eftersom jag är världsmästare och har världsrekordet på distansen så är jag redan kvalificerad, men Fredrick ska simma den distansen.
Så då kommer jag också göra det, han ska inte vinna och förhoppningsvis så har han slog honom sist tränat bättre än Fredrick. Jag går ur bassängen och jag går till mina saker, jag torkar mig och går till duscharna och duschar av mig och torkar mig igen. Jag tar på mig kläder och går till Cecilia, jag sätter mig och hon ser på mig och ler.
– Tack Michael.
– För?
– Att du lyssnade på mig.
– Du ska tacka Danielle som lyssnade på mitt ultimatum.
– Haha, ja kanske det. Vi får lägga upp ett schema för att spara dig så mycket som möjligt på EM.
– Ja, det blir nog bra Cecilia. Så du följer med?
– Ja, jag har blivit tillfrågad och jag får ledigt från jobb så jag kommer att följa med.
– Så bra.
Det är dags för nästa start, jag ser på Danielle. Hon ser extremt vältränad ut, de fem månaderna i Australien har gjort under för henne. Vi har pratat en hel del, om sådant som vi inte kunnat prata om på telefonen eller datorn.
Hon har testat sig fram så att säga, inget överdrivet men hon har varit med ett par killar och det var fantastiskt som hon uttrycker det. Hon frågar om mina erövringar, jag säger som det är att det varit skralt med det, för att inte säga obefintligt. Hon hade sett på mig och sen frågat varför.
Jag sa som det var, för Cecilias varning, för att jag tränat som en tok och satsat på skolan. Det känns inte som jag har tid för något annat. Men framför allt för Cecilias varning, vilken framtoning vill jag ha? Och kommer tjejer att utnyttja läget så att säga.
– Så du förutsätter att alla kvinnor är svin som bara vill sätta dit dig?
– Nej, givetvis inte.
– Nähä så vad menar du?
– Att jag inte har tid att lära känna folk, om de inte simmar. I skolan så har de andra lärt känna varandra på de aktiviteter som sker utanför skolan, jag har inte tid att delta i dem. Eftersom jag inte dricker så hade jag inte gjort bort mig så att säga men jag har inte tiden till det. Framför allt inte när ni fick som ni ville med medleyn, jag har fått träna ännu mer än innan. Men som sagt, Cecilias ord ska inte säga skrämde mig men de varnade mig. Så jag är väldigt försiktig kan jag säga.
– Du kan för fan inte sluta leva.
– Det gör jag inte.
– Jaså?
– Nej, jag är försiktig. Det är allt, försiktig och sen så tränar jag som en galning, när jag inte pluggar.
Vi hade fortsatt diskussionen tills det var dags att sova, vi sa god natt och sen somnade vi. Diskussionen hade fortsatt vid frukostbordet, vi kom inte fram till så mycket nytt. Vi åkte hit och nu står hon på startpallen och jag har simmat min medley. Igår så var det fjäril och frisim, fem starter och fem vinster.
Bara femtiofritt kvar, starten går för Danielle. Vad jag inte sa till Danielle är att jag jämför de kvinnor jag ser numera med henne, det är en av anledningarna till att jag inte varit med någon.
De kommer inte upp till hennes standard, men det vågar jag inte säga till henne. Starten går och jag ser henne dyka i vattnet och hon bryter vattenytan och jag ser henne börja simma och jag ler. Hon kommer att vinna.
***
– Jaha, då ska du bli tvåa eller sämre igen Fredrick, hur känns det?
– Far åt helvete!
– Jisses, känslig?
Vi går upp på startpallen och jag ser på honom, han har vuxit. Inte tillräckligt men han har vuxit i muskelmassa, ganska mycket sen i vintras. Starten går och jag skjuter ifrån och jag simmar jag känner kaklet och jag vänder mig och ser på tiden.
Det är inte världsrekord, men det behövs inte. Jag vann över honom, det räcker. Jag ser på honom och jag ler lite. Jag simmar intill kanten och går ur bassängen, jag går till mina saker och jag torkar mig och dopingkontrollanterna pekar på mig och Fredrick, jag följer med dem och jag lämnar mitt prov.
Jag ser på Fredrick, han ser lite nervös ut. Han lämnar provet och vi går till duscharna och vi duschar av oss. Vi går in igen och det är dags för prisutdelning på medley. Jag får min medalj och jag går till Cecilia.
– En bomb kommer brisera.
– Vad menar du?
– Fredrick dopar sig.
Hon tittar på mig och sen mot Fredrick.
– Han är ganska mycket större än vad han var i vintras, sen så var han ganska nervös när vi lämnade våra tester. Känner du någon som känner någon så ska du be dem testa honom igen om ett par dagar.
– Är du säker?
– Så säker jag kan vara utan att veta, han har säkert ökat med fem eller sex kilo i vikt. Det gör du inte om du inte 1. Bor på gymmet, eller 2. Tar något som hjälper dig.
– Men du slog honom.
– Ja, men jag har också tränat sen jag var fem år, det har inte han. Jag är större och starkare än honom, utan hjälpmedel. Som sagt, känner du någon som känner någon så ska du ge dem en headsup. Han var jävligt nervös när vi blev uttagna till dopingkontroll.
Hon ser på mig och nickar.
***
Danielle har rest hem till sitt i Stockholm, lägenheten var hennes. Hennes f.d. har flyttat ut och träffat en ny tjej. Danielle var kluven inför var hon kände om det, jag lyssnar på föreläsaren och jag tänker på samtalet med Cecilia, Danielle hade haft ett samtal med henne angående mina bristande insatser med tjejer eller kvinnor och att Cecilias ord hade ”skrämt” mig.
Cecilia hade frågat mig om det stämde och jag sa som det var att de fått mig att vara på tårna. Men att det inte bara handlade om det. Givetvis så hade frågat vad det berodde på?
Jag sa som det var att jag jämförde alla med Danielle och ingen hade hitintills nått upp till henne. Cecilia hade sett på mig och frågat om jag var kär i Danielle, jag sa som det var att jag inte visste. Hon frågade om ur jag inte kunde veta det? jag påminde henne om min något dysfunktionella uppväxt.
Hon hade sett på mig och bett mig förklara vad jag känner när jag är med Danielle. Jag förklarade och innan jag var klar så log hon och sa att nog var jag kär alltid. Så det är jag kanske, men jag kommer inte göra något åt det. Jag vill inte förlora hennes vänskap, hon betyder alldeles för mycket för mig. Cecilia hade sett på mig och lett.
– Stackare.
– Kanske det, men jag överlever. Vem vet jag kanske blir kär i någon annan.
– Ja kanske det.
– Större under har skett.
– Haha ja Michael större under har skett. Men jag menade inte att avskräcka dig från att träffa någon med min lilla uppmaning.
– Nej jag förstår det också, men som sagt jag jämför alla med henne och de står sig slätt än så länge.
– Så du har inte varit med någon sen jag sa det?
– Det har jag inte sagt, men jag är på min vakt.
– Bra, det är bra. Men som sagt, du behöver inte gömma dig.
– Nej jag vet.
– Bra.
Sen lämnade vi den diskussionen.
***
– Ja?
– Hej jag heter Daniel och jag är journalist på Aftonbladet, vi har fått reda på att en manlig elitsimmare har fastnat i en dopingkontroll, är det du?
Jag slickar mig om läpparna och jag samlar mig.
– Egentligen så ska sådana hår frågor gå genom min agent eller tränare men jag kan dementera ryktet att det skulle vara jag. Säger någon något annat så kommer jag att vidta rättsliga åtgärder mot dem. Oavsett om det är journalister eller privatpersoner.
Jag tystnar och det är tyst på andra sidan luren, jag säger inget mer.
– Så det är inte du?
– Nej det är inte jag, förresten ringde du mig först?
– Ja.
– Varför? Så du misstänker att jag dopar mig? jag kan lova dig en sak. Ingen annan elitidrottare i Sverige har lämnat fler prover än vad jag gör och har gjort. Inget endaste av de proven har visat på minsta lilla. Så min fråga är varför, vem har du lyssnat på?
– Ingen.
– BS, men vi säger så här. Om du inte säger vem du lyssnat på så kommer jag aldrig mer att tala med er från din tidning, inte förrän du säger vem som anklagar mig för doping. Alla framtida samtal mellan oss kommer ske genom antingen min agent eller min advokat. Så hur ska du ha det?
Han säger inget och jag lägger på. Jag ringer upp Freja och meddelar henne, hon svarar mig och hon lyssnar och ställer frågor och jag svarar på dem.
– Det är Fredrick som dopat sig, hela sim Sveriges lille kelgris.
– Är du säker?
– Hur många fler elitsimmare finns det förutom han och jag?
– Sant.
– Så du får hantera media, de kommer att vädra blod. Jag kommer inte svara på några som helst frågor från dem. Säg till dem att det är den arrogante journalisten på Aftonbladets fel, hans falska och ogrundade anklagelser mot mig gör så att jag inte vill tala med pressen.
– Jag löser det.
– Tack.
Vi lägger på och jag ringer Cecilia och hon lyssnar och hon ställer frågor och jag svarar på dem. Hon frågar om jag är beredd på att stångas med pressen.
– Jag kommer inte göra någonting, men han ska ta mig fan inte komma undan med sådana ogrundade anklagelser från Fredricks entourage Cecilia. Deras gullegris har fastnat med handen i kakburken, allt skit de skrivit om mig, alla antydningar. Nu så är det han som åker dit och inte jag.
– Men det är inte alla journalister som skrivit det.
– Nej men de har inte skrivit något annat i heller.
– Sant.
Vi avslutade samtalet där, jag går till min väska och jag sätter mig på cykeln och cyklar till träningen. Från det att jag cyklat hemifrån och tjugo minuter senare kommer fram till simhallen så har bomben briserat. Hans namn är ute, hans A prov är positivt för anabola.
Det finns vissa indikationer för bloddopning med, enligt tidningen så är sim Sverige i chock. Inte jag, inte Cecilia. Men resten är säkert, deras gullegris är en fuskare. Jag går in och jag byter om och jag går till startpallen och jag ställer mig på den, jag dyker i och börjar träna. De som är på träningen läser nyheterna.
***
– Ingen av er kommenterar honom och hans dopning.
– Ingen fara, jag har inte talat med pressen sen jag blev oskyldigt anklagad. Hur ska vi hantera pressen när de vill intervjua oss efter loppen?
– Det är ingen kommentar som gäller angående hans dopning.
– Så ingen kommentar?
– Ja.
– Tack.
De andra säger inget, jag fick frågan om eget rum. Jag tackade nej och de andra simmarna såg på mig, Danielle såg på mig.
– Jag är inte förmer än någon annan, bara för att jag sätter ett mål så innebär inte det att jag är en diva. Jag är bara realistisk, jag vet vad jag kan. Jag vet vad mina motståndare kan. Så nej jag vill inte ha någon VIP behandling.
Ledarna ser på mig, frågan är hur många av dem som trodde att det var jag.
– Vi ska kanske rensa luften, jag tar inga otillåtna medel, jag testas mest av alla idrottare i Sverige, det är dopingmyndighetens ord inte mina. Det kanske lugnar ner sig nu när det var han som dopade sig och inte jag. Frågan är hur mycket hans tränare visste. Jag kommer aldrig medvetet att ta otillåtna medel, aldrig någonsin. Som sagt ingen blir mer testad än jag.
De ser på mig och jag ser på dem.
– Så det är ingen kommentar som gäller?
– Ja.
– Då vet jag det.
***
Jag går förbi journalisterna, jag svarar på frågor från journalister från andra medier. Jag svarar på deras språk när jag kan det, det blir bättre intervjuer då. Jag kommer fram till svenska media. Det ställer frågor, mitt svar blir.
– Ingen kommentar.
– Förlåt?
– Det kommer bli mitt svar på alla frågor, ingen kommentar.
– Varför?
– Som sagt ingen kommentar.
Han ställer ett par frågor till och mitt svar blir det samma hela tiden. Ingen kommentar, vi avslutar intervjun och han ser på mig.
– Varför?
– Fråga honom på Aftonbladet och vår ledning.
Jag lämnar honom och jag går till omklädningsrummen och jag duschar av mig. De kommer att testa oss svenskar mer än någonsin efter hans dopning. Det är tur att jag är van. Både från min tid i Ryssland och här, fast att de inte varit lika mycket på mig som när jag var ryss. Jo i Sverige så har de, men inte på internationella tävlingar.
***
– Det var inte så vi menade.
– Jag frågade, och jag frågade tre gånger, ni svarade mig att vi skulle säga ingen kommentar. Då gjorde jag som vi blivit tillsagda, frågan är vad de kommer säga när jag vinner sex guld och det enda svaret som svensk media kommer få är ingen kommentar. Med hänvisning till Aftonbladet, han ska inte komma undan med att han anklagade mig utan grund. Tänk om det varit Danielle eller någon av de andra som de anklagade, ska vi bara lägga oss ner och låta dem behandla oss hur som helst? Så mitt svar tills jag fått en ursäkt av honom är ingen kommentar.
– Du kommer aldrig vinna mot dem.
– Kanske inte men jag kommer inte lägga mig ner och dö, jag ska kanske sprida att han är pedofil för att någon antydde det.
– Nej för fan!
– Precis, det är precis lika mycket sant som att jag eller de andra dopar sig.
De ser på mig och de börjar inse att jag har rätt. En diskussion startar om hur vi ska hantera detta. Vi kommer inte fram till något, vi går till våra rum och lägger oss. min rumskompis ser på mig.
– Tack.
– Ingen fara, jag är medveten om att folk sett snett på mig. Men jag är inte dopad och jag kommer aldrig dopa mig. Inte medvetet, verkligen inte.
– Men varför gjorde han det?
– Jag har inte en aning, han var inte bäst längre. Det klarade han inte av, saken är den att han inte ens var nära ute i världen. Han var en hemmaplans kändis, talangen som aldrig blev något. Sen dök jag upp som gubben i lådan och han hanterade inte det så bra.
– Nej.
Vi borstar tänderna och vi lägger oss, jag tar min telefon och mina tankar rusar lite. Sen börjar skriva, jag läser igenom min text och jag tar en bild av mig och jag skickar i väg min text och bilden. Jag lägger mig på sidan och somnar.
***
Jag knyter näven och jag kramar om tvåan och trean, jag vann guld på medley distansen. Jag har vunnit guld på alla distanser hitintills, det är bara femtiofritt kvar. Som vanligt, jag går uppifrån bassängen och jag går förbi journalisterna och av vissa så får jag frågan om jämförelsen med Michael Kovalenko.
Jag svarar på den och jag går vidare. Jag ser på den svenske journalisten, han arbetar inte för Aftonbladet eller någon tidning. Han är reporter för SVT. Jag kommer fram till honom, han ser på mig.
– Innan du ställer dina frågor så vill jag bara säga att jag inte anklagar dig eller någon annan journalist för någonting, men en journalist anklagade mig för att vara dopad när det inte var så. Han ställde inte ens frågan, utan han bara förutsatte att det var jag, för att jag är duktig på det jag gör. Ni skulle följt med mig en vecka och sätt hur mycket jag tränar för att kunna uppnå detta. Vad jag äter, hur mycket jag äter. Mitt planerande av mitt liv för att kunna vara på denna nivån, samtidigt som jag pluggar på högskola. Tänk om jag anklagat honom eller dig eller någon annan journalist för att vara pedofiler, eller våldtäktsmän eller kvinnor. Bara på hörsägen, Fredricks tränare har aldrig gillat mig för att jag är bättre än honom. Så de skickade den journalisten i min riktning när det var hans prov som var positiva. Men för att fokusera på det som vi är här för att tävla så vill jag säga att jag är väldigt glad och stolt över att som svensk vinna medaljer, att slå rekord och att när jag står överst på prispallen höra nationalsången och sjunga med så är det stolta ögonblick för mig. Så ja, jag är väldigt glad för mina medaljer, jag är väldigt glad för alla våra framgångar här. Vi gör vårt bästa mästerskap någonsin, så ja jag är glad. Men samtidigt så är jag ledsen och besviken över att han får stå där utan att någon ifrågasätter hans motiv bakom att anklaga mig. Att det är ursäktat, jag är inte mer än människa jag i heller. Jag har också känslor, vi är inga maskiner. Så tills jag och alla andra som blivit oskyldigt behandlade av honom och den tidning han arbetar för så kommer jag att bojkotta media. Detta är det enda uttalande som du kommer att få av mig. Som sagt, jag beklagar att det blev så här. Du är en duktig och påläst journalist, jag drar inte alla över en kam. Men jag måste markera, eller vi måste markera. Det är inte okej.
Han lämnar honom och han ser på min rygg och kameran följer efter mig. Det blir en storm, mitt inlägg delas lavinartat. SVT visar min monolog ett flertal gånger. Jag går till callroom och sätter mig, jag ska snart simma final på femtio meter. Jag blundar och samlar mig, jag känner en hand på axeln och jag öppnar ögonen och jag ser på Danielle.
– Tack.
– Ingen fara, lycka till.
– Det lär behövas och detsamma.
– Detsamma,
Hon lutar sig fram och ger mig en puss på kinden och jag blundar och andas in, jag känner hennes lukt. Hon lämnar rummet och jag öppnar ögonen och jag ser på tv:n på väggen. Hon ska simma femtiofritt före mig, hon går upp på pallen och starten går och jag ser henne hoppa i och jag ser henne börja simma och jag ler hon kommer att vinna.
***
– Sex guld.
– Ja, Freja. Levererar jag?
– Haha, ja det gör du. Förresten, den där journalisten undrar om du menade allvar med att han skulle få följa med dig på din träning i en vecka.
Jag säger inget.
– Är du kvar?
– Jadå, så han vill följa med mig?
– Ja, det vill han.
– Jaha, frågan är om han är beredd på vad det innebär.
– Vadå då?
– Jag stiger upp halv fem varje dag och börjar min träning.
– Skojar du?
– Nej jag skojar inte.
– Halv fem?
– Ja, halv fem. Men be honom höra av sig till mig så får vi se vad som händer.
– Javisst, förresten på tal om journalister så skriver han på Aftonbladet en hel del om dig och de andra simmarna.
– Där ser man, det låter som om det inte är något trevligt.
– Nej, det är det inte.
– Jaja, han får skriva vad han vill. Jag bryr mig faktiskt inte, jag vet vad jag gjort. Det vet han också, annars så hade han inte gjort sig besväret att skriva skit om mig och de andra.
– Han anklagar både dig och Danielle för doping.
– Kan vi sätta dit honom för förtal?
– Han säger sig ha bevis.
– Då får han gärna presentera dem i en rättegång.
– Så du vill gå nerför den vägen.
– Om han säger sig ha bevis för att jag dopat mig så vill jag ha bevis på det, om han säger stämmer så har jag lyckats bluffa Wada vilket inte är möjligt över så lång tid och Danielle ska ha lycktas göra det över ännu längre tid. Kontakta mina sponsorer, de har säkert chefer som inte gillar att deras produkt blir smutskastad i tidningarna. Kontakta Anti dopingsmyndigheten att de får dementera alla hans anklagelser. Det är grovt förtal och jag kommer att stämma honom så långt det bara går, tidningen med om de fortsätter stå bakom honom. Det är grovt förtal och jag kommer inte tillåta det, det handlar om min heder och trovärdighet. Erbjud Danielles folk att ni gör gemensam sak, han ska ta mig fan inte komma undan. Jag ringer polisen direkt och polisanmäler honom, inte tidningen för grovt förtal.
– Smart.
– Tack, men börja du arbeta från ditt håll.
– Ja.
***
Jag ser på honom, han ser på mig. Det har gått sexmånader sen jag ringde polisen och stämde honom för grovt förtal, Freja drog i gång från sitt håll och vi satte i gång rejält. Jag har stora sponsorer, de hjälpte oss. De vill skydda sin produkt, jag bad antidopningsmyndigheten att skicka alla testsvar till mina sponsorer.
De sa att de inte kunde göra det, även om jag gick med på det, men de kunde garantera att de inte hittat minsta spår av doping i de mer än fyra hundra test de gjort på mig. De sa också att de testat mig mer än någon annan idrottare i Sverige och jag är den som är mest testad i världen och att jag bett om det själv för att slippa bli anklagad för det jag nu är anklagad för av honom.
Det blev en massmedial storm, vi uttalade oss i alla medier utom i Aftonbladet. De bevis som han sa att han hade mot oss kunde han inte publicera. Inte ens när de blev tvingade till det, för det fanns inga bevis. Varken mot mig eller Danielle, han fick sparken.
Aftonbladet bad oss om ursäkt och puddlade hårt, jag accepterade deras ursäkt. Det var inte tidningen som gjort fel, det var en journalist. Cecilia imponeras igen av min medieträning. Men jag drog inte tillbaka min stämning mot honom, nu sitter vi här i tingsrätten och rättegången är över.
Domaren meddelar domen och hans fälls för grovt förtal mot mig som person och mot Danielle. Vi vinner mot media och vi vinner en stor seger för de som blir oskyldigt anklagade. Han ska betala oss skadestånd, plus att han får dagsböter.
Efter domen så meddelar han att han ämnar överklaga, jag svarar att det står honom fritt att göra det. Jag räds inte en sådan, frågan är vad hans advokat säger om det.
***
Förutom det så fick jag reda på av Cecilia att jag skulle ha två veckors semester där jag inte fick träna, helst så skulle jag åka iväg till Ö någonstans och bara slappa. Jag hade sett på henne och frågat om hon menade allvar.
Det visade sig att det gjorde hon, hon och Olle skulle själv resa i väg, två veckor till en Ö i Grekland, Danielle skulle åka i väg med sin syster till Spanien och jag insåg att jag fick resa jag med. Det var bara det att jag inte visste vart jag ville resa, jag hade inte en aning. Jag hade verkligen inte en aning, jag frågade Cecilia och Danielle vad de rekommenderade?
De kom med en massa förslag med allt från Mallorca till Maldiverna, jag såg på dem och tackade för ingenting. Jag slog upp Europa i en kartbok, jag koncentrerade mig på Medelhavet och blundade och satte ner fingret på kartan och det landade mitt i vattnet, jag gjorde om det och då landade det på havet igen.
Jag slog ihop kartboken och gick till träningslokalen och jag satte mig på golvet och började meditera. Jag öppnade ögonen och började träna.
***
Jag sitter på planet som ska ta mig till Seychellerna, jag bestämde mig för att resa dit. Det var två anledningar, 1. Hotellet skryter med att deras pool håller olympiska mått. 2. Det finns rosa stränder där, det var jag tvungen att se. Jag läser i min bok och lyssnar på musiken och tar en klunk av mitt mineralvatten. Jag berättade inte om den stora poolen för Cecilia, då hade hon väl fått spader. Men jag hade fått spader om jag inte fått simma på två veckor, jag kommer inte träna men jag kommer att simma för att jag älskar att simma.
***
Jag ser på bungalowen och jag går fram till den och öppnar den och går in. Planet landade på huvudön Mahe, här ligger huvudstaden Victoria med. Hotellkomplexet som jag bor på ligger vid en lagun med den rosa sanden, min bungalow ligger på stolpar ute i vattnet. De är sammanbundna med land med en brygga som går i halvbåge. Jag ser på allrummet, där är en soffa och två fåtöljer på balkongen så är där två solsängar och från balkongen så kan man hoppa direkt i vattnet och klättra upp med sen stege som är vid balkongen, jag går in i sovrummet och jag ser på den stora dubbelsängen, jag öppnar badrumsdörren och jag ser på toaletten. Jag sätter min väska på sängen och jag packar upp den, när jag är klar så tar jag på mig badbyxor, jag smörjer in mig och går ut, jag låser dörren och jag går till hotellkomplexet och jag letar upp matsalen, jag ser på poolområdet och jag ser på den stora poolen, den håller olympiska mått, frågan är om jag ska föreslå att vi lägger nästa träningsläger här. Jag tar bilder på området och jag skickar dem till Cecilia och Danielle med kommentaren.
– Jag föreslår att vi har vårt nästa träningsläger här.
Jag tar av mig mina badshorts och min kortärmade tröja, jag lägger sakerna på en solsäng och jag går fram till kanten och jag hoppar i och jag börjar simma. Jag simmar långsamt och jag njuter av rörelserna, att bara simma för simmandets skull så att säga.
Tiden tappar mening när jag simmar längd efter längd, jag stannar och ställer mig på botten och jag hivar mig upp på kanten och jag sätter mig med underbenen i vattnet och jag tar vatten i handen, jag häller det på benen. Jag njuter av värmen och lugnet, det är väldigt lugnt här.
Det är knappt någon vid poolen de flesta ligger vid stranden, stranden tillhör hotellet och det är bara vi som bor på hotellet så får utnyttja den. Jag reser mig och går till min telefon jag läser svaren och ler. Danielle säger att hon är på och Cecilia påpekar att jag ska vila.
Men att hon gärna har träningsläger där men att det kan bli svårt att få någon att betala för det. Jag ler och går till baren och ber om en öl, jag får en och jag tar en klunk. Det var längesedan jag drack öl, det var på den där festen på OS tror jag.
Jag sätter mig och bartendern ser på mig och han frågar om jag är simmare. Jag säger att det är så. Han säger att det syntes. Jag frågar om varför de har en så stor pool, han säger att förre ägaren hade en vision om att bjuda in länder för träningsläger.
Den idéen slog inte väl ut och han blev bankrutt, det kom nya ägare som satsade traditionellt, då fanns poolen redan här. Jag nickar och tar en klunk till av ölen, jag ser på de som ligger vid poolen. Det är bara par, jag vänder blicken mot havet och jag ser att det är en hel del par där också men även en del kvinnor som är för sig själv så att säga och en del män med.
Efter en snabb blick på fördelningen så ser det faktiskt ut att vara en majoritet av kvinnor. Jag tömmer flaskan och går ner till havet och jag lägger mina saker på en tom solsäng. Jag går ner till vattnet och jag känner på det, det känns nästan ljummet.
Jag går lite längre ut och jag ser på fiskarna som simmar runt i vattnet, jag bestämmer mig för att jag kommer att köpa simfötter, snorkel och cyklop. Vi fick lära oss dyka i lägret, de transporterade oss till en sjö och vi fick lära oss att dyka i den sjön. Det var inte lika varmt som här, verkligen inte.
Men vi lärde oss, att misslyckas var inte ett alternativ. Inte för oss, misslyckades vi så blev det konsekvenser. Då talar jag inte om en utskällning, utskällningar var vardagsmat för oss. Det var normaltillstånd, de var väldigt kreativa med sina bestraffningar.
Jag minns en bestraffning, de band den som inte skött sig som ett kryss på marken. Man fick vara naken och de hällde vatten på den som låg bunden på marken. Sen fick man ligga där hela natten, eftersom våra kroppar inte är som andras kroppar så dog vi inte men det gjorde ont.
Vi är inte immuna mot smärta, ja vi helas snabbare men vi är inte immuna mot smärta. Men vi lärde oss att hantera den, göra den till en kär vän. Eller så la de oss i en låda där vi precis fick plats, de stängde locket och låste det. Sen fick man ligga där i ett dygn utan att kunna röra sig.
Fler sådana bestraffningar spelas upp framför mina ögon, fram till jag var tretton så fick jag en massa bestraffningar. Det fick vi alla, sen så bestämde jag mig för att jag inte skulle få fler. Det fick jag inte i heller, jag blev en mönsterelev.
Som jag berättat så var jag inte med när de försökte göra uppror, jag insåg att vi inte skulle lyckas. Jag rycker till och kommer tillbaka till verkligheten, de som väcker mig är en kvinna som tjuter till glatt, jag vrider på huvudet och jag ser på henne. Orsaken till det glada tjutet är att hennes väninna jagar henne med en vattenflaska. Fler än jag ser på dem, de flesta med lite irriterade blickar.
Jag ser blickarna men jag ler i stället jag ser deras brunbrända kroppar, den ena har en vit bikini och den andra har en röd bikini. Den ena är mörkhårig och den andra är rödhårig. De talar amerikanska med varandra, det är den rödhåriga som jagar den mörkhåriga. Hon träffar sin vän med vattnet, hon i sin tur springer ut i havet och dyker i. Hon gör det i en smidig rörelse, den rödhåriga ler och går tillbaka till deras solsängar. De mörkhåriga kommer upp ur vattnet och jag ser på hennes vältränade kropp, de fasta brösten och jag gillar det jag ser. Hon går upp ur vattnet och hon går till sin väninna, de talar med varandra och jag vänder mig mot havet igen och jag går ut en bit till och jag dyker ner i vattnet. Jag simmar under ytan en bra bit ut i vattnet, jag bryter vattenytan och jag lägger mig på rygg och jag flyter i väg. Jag njuter av den värmande solen och det varma vattnet, det kommer att bli två behagliga veckor.
***
Jag tar en tallrik och jag lägger upp mat ifrån buffén, resan är en all – inklusive resa. Jag går till ett av borden och sätter mig och börjar äta, jag reser mig efter en stund och jag tar ett glas med mineralvatten. Jag sätter mig igen och jag fortsätter äta, jag tömmer tallriken och jag reser mig och går och tar mer mat. Jag går tillbaka till bordet och jag sätter mig och äter vidare. Jag ser de två kvinnorna komma in i matsalen, de tar varsin tallrik och de lägger upp mat på tallrikarna. De sätter sig vid bordet som är närmst där jag sitter. De börjar äta och jag fortsätter äta. Jag försöker att inte lyssna, jag vill inte tränga mig på men det är svårt att låta bli att inte höra vad de talar om när de sitter så pass nära som de gör. Jag fokuserar på mitt ätande och jag tar en klunk av mitt mineralvatten.
– Dricker du vatten?
– Förlåt?
– Dricker du vatten?
– Mineralvatten men ja.
– Där ser man, får jag fråga varför?
– Jag tycker att det passar bäst till mat, det förstår inte smaken på maten.
– Där ser man, det finns de som hävdar att vin är den bästa smakhöjaren.
– Det är säkert en smaksak, jag föredrar mineralvatten. Ni dricker vin ser jag, höjer det smaken på maten?
– Haha jag vet faktiskt inte. Men både vinet och maten är god.
– Ja, verkligen ja angående maten då. Vad vinet smakar har jag inte en aning om. Jag heter Michael.
– Sam.
– Karen.
– Sam är det en förkortning av något?
– Ja, Samantha.
– Där ser man och ni är ifrån USA.
– Ja och du?
– Sverige.
– Där ser man, är du här själv?
– Ja, min vän reste i väg med sin syster och min andra vän åkte med sin sambo. Min andra vän är också min tränare och hon gav mig två veckors träningsförbud och meddelade mig att nu är det semester. Så jag valde att åka hit på grund av poolen och de rosa stränderna. Ni då?
De är två döttrar till två rika män, männen har varit vänner så länge de kan minnas. De gick i samma skolor och på samma utbildning på universitetet, vilket ledde till att döttrarna, Sam och Karen blev bästa vänner och de studerade också på samma universitet som deras fäder gjort och deras mödrar.
De frågar vad jag gör, jag berättar för dem. Att jag studerar ekonomi och är elitsimmare, de ställer frågor om båda sakerna. Jag svarar på deras frågor och jag ställer frågor till dem. När frågorna är slut så ser vi att vi är de sista i matsalen, vi reser oss och lämnar matsalen.
Vi går till baren som ligger vid poolen, vi sätter oss. De beställer varsitt glas vin, jag tar en öl. Mer för att slippa frågor om varför jag dricker vatten i stället för alkohol.
– Hur gammal är du?
– Tjugotre.
– De ser äldre ut.
– Jag får ofta höra det, men jag är bara tjugotre.
De är tjugoåtta år och är precis färdiga med sina studier, de har studerat juridik båda två. Målet är att arbeta i sina fäders affärssfärer. Nu ska de specialisera sig inom sina områden, affärsjuridik. Men det är inte förrän efter sommaren, de kommer ägna sommaren åt att resa.
De ska vara här i två veckor varav en har gått. Sen så ska de resa till franska Rivieran och bo på Sams pappas Yacht i en månad och åka runt på Medelhavet. De frågar vad jag ska göra, jag säger som det är. Efter de påtvingade semestern så ska jag träna, de ser på mig som om jag är konstig.
Jag tar en klunk av ölen, de dricker av sitt vin. Vi pratar en stund till sen bryter de upp. Jag ser dem gå i väg och jag reser mig och går ner på stranden och jag sätter mig i sanden och jag minns Tatjana, Irina och Anna. Mina bästa vänner i livet, fyra barnhemsbarn som utnyttjades av en galen man och hans drömmar om sina supersoldater. Jag känner tårarna rinna på mina kinder när jag minns dem, jag ser på månen och jag blundar och jag rider på minnena om dem.
***
Jag öppnar dörren och Karen står där, jag trodde att det var Sams som skulle komma, hon verkade mest på. Jag tar ett steg åt sidan och hon kommer in, jag stänger dörren bakom henne och hon vänder sig och jag ser på henne.
– Är du säker?
– Ja, jag är säker.
Hon går fram till mig, jag har bara kalsonger på mig. Hon sätter sina händer på mitt muskulösa bröst, jag känner värmen från dem. Jag lutar mig fram och våra läppar möts, jag kysser henne mjukt. Vi särar på läpparna och våra tungor hälsar på varandra, jag knyter upp hennes sarong och den faller ner på golvet.
Hon är naken under den, jag drar upp henne linne och jag smeker hennes fasta bröst. Mina fingrar smeker dem mjukt och försiktigt, hon stönar mjukt och lågt i min mun. Hennes händer smeker min mage och jag stönar tyst jag med, vi delar på oss och jag ser på henne och ler.
Hon ser på mig och ler tillbaka, jag tar henne i handen och vi går in i sovrummet och vi lägger oss i sängen och vi kysser varandra. Våra händer går på upptäcktsfärd på varandras kroppar. Vi lyssnar, känner och lär oss vad den andre uppskattar. Mina fingrar smeker hennes klitoris och jag hör hennes stönande, jag låter ett av mina fingrar glida in i henne.
Jag smeker hennes inre och mitt finger glider in och ut, jag lämnar hennes läppar och lägger henne på rygg med en lätt knuff. Jag lutar mig fram och jag tar hennes ena bröst i min mun och jag slickar på det, jag leker med hennes bröst samtidigt som jag smeker hennes inre.
Mitt finger gör sin resa i hennes inre, jag hör henne andas snabbt och jag ökar rörelsen i mitt finger och jag masserar den skrovligaytan i hennes slida och hon kommer med ett skrik, ett skrik som letar sig ur bungalowen och rullar över vattnet.
Hon stirrar på mig och hon kommer hårt och länge, jag sänker takten i mitt smekande efter hand som hon landar, vi kysser varandra och hon smeker min penis. Hon smeker mig och ser mig i ögonen, vi kysser varandra och jag växer till fullstorlek och jag ser hennes ögon vidgas när hon känner hur den växer och när den når fullt stånd så slickar hon sig om läpparna och jag ser på henne.
– Är du fortfarande säker?
– Oja, jag är fortfarande säker.
Jag tar en kondom från min väska, jag rullar på den och jag frågar vilken ställning. Hon väljer missionären, hon särar på benen och jag lägger mig mellan dem och jag tar min penis i handen och jag sätter den mot hennes slida och jag trycker till och jag glider in i hennes varma inre.
Jag rör mig långsamt framåt, jag ser hennes ögon vidgas igen och jag rör mig ännu lite försiktigare. Jag når botten och vi ser på varandra, jag lutar mig fram och jag kysser henne mjukt och våra tungor smeker varandra mjukt.
Jag börjar röra mig och hennes inre smeker mig och jag njuter, jag reser mig på rakar armar och jag tar henne med långa rörelser och jag njuter av hennes inre. Hon njuter av min penis, av min penis resa i henne.
Jag ökar takten och hennes ögon vidgas och hon kommer igen och skriket lämnar hennes läppar och det rullar över vattnet, jag tar henne genom orgasmen och jag ökar takten och ilningarna tar över mig fullständigt och jag kommer hårt och jag kommer länge.
Nu är det mitt orgasmvrål som rullar över vattnet och jag kommer hårt och länge. Väldigt länge…

 

 

 

Kapitel 8
***
Sam och Karen har lämnat, de lämnade igår. Det blev nästan lite drama, men det undveks som tur var. Sam trodde att jag skulle ligga med henne också, när jag sa nej så höll det på att bli drama. Karen hade först blivit lite ställd, de brukade göra så och killar brukade inte tacka nej.
Så som sagt de blev lite ställda men Karen blev nog glad, Sam tjurade lite men det la sig. Jag och Karen tillbringade fler nätter tillsammans, på dagarna så simmade jag i bassängen tre gånger om dagen. När jag inte simmade där så dök jag i havet med mitt cyklop, mina simfötter och snorkel.
Jag följde med dem intill staden och shoppade, vi käkade tillsammans och som sagt nätter tillbringade jag och Karen tillsammans, den där första nattens vaniljsex utvecklades ganska snabbt till att bli något annat än vaniljsex. Vi testade även på analsex, eller vi försökte men jag var helt enkelt för stor så vi avbröt.
Men vi älskade på stranden, vi älskade på min balkong. Jag stod bakom henne och jag tog henne bakifrån i månenssken. Vi var inte de enda som gjorde det, varken det eller älskade på stranden. Det var det fler som gjorde.
De åkte i morse, jag fick Karens nummer och vi lovade att höra av oss till varandra, vi vet båda att det inte kommer hända. Eller så ska jag inte säga, men om en vecka på franska Rivieran så är de tillbaka i sina gamla rutiner med att jaga män och dela på dem. I alla fall om Sam får bestämma, vilket hon brukar få göra.
Jag sätter på mig simglasögonen och jag hoppar i vattnet och jag börjar simma, jag simmar lite fortare än vad jag gjort de andra dagarna och jag märker efter ett tag att jag ökar takten omedvetet. Snart så simmar jag i vanligt träningstempo, jag ökar lite till. Nu ligger jag på vanligt träningstempo och jag matar på, längd efter längd.

Jag stannar och jag andas snabbt och jag samlar mig och jag tar ett djupt andetag, jag tar mig ur bassängen och jag går till mina saker och jag torkar mig och jag tar mina saker och jag går till stranden och jag sätter mig på en solsäng och jag ser utöver havet som ligger spegelblankt. Solen gassar och jag tar en klunk av vattnet och jag undrar vad som hände precis.
***
Jag sitter på balkongen och jag ser på månen och jag är fortfarande fylld av den där känslan av att det kryper i mig. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är jag känner, det är något i magen. Något som retar mig, som gör så att jag känner en frustration.
Jag känner hur det kryper i kroppen på mig, som om jag har tusen miljarder myror i systemet. Jag slickar mig om läpparna och jag läser meddelandet igen och jag ser på bilden, känslan i magen blir värre. Samtidigt som den blir bättre.
Jag svarar på meddelandet och jag trycker på skicka, det är bäst så. Hon har sitt och jag har mitt, jag reser mig och går in i bungalowen och jag går till sängen och jag lägger mig i den och somnar.
Jag blev kär, det inser jag. En intensiv känsla av välbehag som blandades av något annat när hon reste, en känsla av hopp som fyllde mig när hon skickade sitt meddelande. Men besvikelsen när hon avslutade det, innan det ens börjat. Hon ströp det i sin linda så att säga. Hon har mer erfarenhet av sådant än jag. Mycket mer. Men det gör inte mindre ont för det, verkligen inte.
***
Jag sitter på tåget från Kastrup till Malmö, de två veckorna är slut. Den andra veckan så simmade jag i träningstakt tre gånger om dagen, när jag inte simmade i bassängen så dök jag. Jag hittade hotellets gym en dag och jag körde ett par pass där också.
Övrig tid så solade jag eller åt, maten var förstklassig. Verkligen förstklassig. Jag går av tåget på centralstationen och jag går till busshållplatsen och jag ställer mig och väntar på bussen. Det är värmebölja här hemma, det känns varmare här än vad det gjorde där jag kommer ifrån.
Bussen kommer och jag går ombord på den och jag ställer mig mitt i bussen och jag ställer min väska på golvet och jag lutar mig bakåt och bussen börjar köra och jag ser ut genom fönstret. Jag åker genom staden och kommer fram till den hållplats på Kirseberg som jag ska hoppa av på, jag går över gatan och ner bland husen som ligger här.
Mitt ibland dem ligger mitt boende, jag går in genom grinden och jag går till huset och jag öppnar dörren och stänger av larmet. Jag går in jag sätter väskorna på golvet och jag går ut igen och jag går till affären på torget och jag handlar mat.
Jag går hem och packar in maten i kylen och frysen, jag packar upp mina väskor och jag laddar tvättmaskinen och jag sätter på den. Jag öppnar min post och betalar de räkningar jag fått, när jag är klar så går jag ut på baksidan.
Till min lilla trädgård och jag lägger mig på en av mina solsängar och jag sluter ögonen och jag ser Karen innanför mina stängda ögon, som blir till Danielle, som blir till Tatjana, Irina och Anna. Som blir Danielle igen, som blir Jennifer och så rullar det på. Jag vaknar med ett ryck och jag sätter mig upp, när kvinnorna försvann så byttes de till översten och hans sadistiska övningar med oss.
Jag slickar mig om läpparna och jag går in och jag går igenom huset och fram till dörren som går intill träningssalen. Jag sätter mig på golvet och jag börjar meditera, jag öppnar ögonen och jag går fram till träplattorna. Jag böjer mig framåt och jag börjar träna.
***
Jag visar tatueraren bilden, han ser på mig och jag på honom.
– Var vill du ha den?
– Här.
Jag visar på min högrasida på bröstet under armen, han ser på mig.
– Det kommer att göra väldigt ont.
– Nej, det kommer det inte. Vad skulle det kosta?
– 8500.
– När kan du börja?
– Nu?
– Javisst.
Han visar mig till sin plats, han säger åt mig att ta av mig tröjan. Jag gör det och han ser på bilden och han börjar rita den på min kropp. När han är klar så börjar han tatuera. Det är en sammansmältning av olika nordiska mytologiska symboler, jag hade sett bilden och blivit fascinerad och börjat läsa på mig om betydelserna. Jag blev så pass biten att jag nu står här och blir tatuerad.
Jag betalar och går i väg, han tipsade om krämer som ska underlätta läkandet. Jag säger inte att jag inte behöver dem, den kommer vara läkt senast i morgon. Jag sätter mig på cykeln och jag cyklar hem, jag lagar middag och jag sätter mig och äter.
När jag är klar så går jag till träningssalen och jag mediterar och sen tränar jag. Det är mitt tredje pass för dagen härinne, de andra dagarna så har jag tränat fyra pass härinne. I morgon så ska jag till simhallen och börja träna, jag längtar redan.
***
Danielle är hemma, vi talades vid innan idag. Hon kommer att komma ner och hälsa på när hon varit hemma hos sina föräldrar på deras sommarställe. De har haft det sen hon föddes och innan dess, det var tydligen hennes farmors ställe. En stuga i de småländska skogarna vid en sjö, hon lärde sig simma i den sjön som sen blev till den karriär hon har nu.
När jag talade med Danielle så försvann den där känslan i magen som Karen skapat, hon var sprudlande glad och talade länge om sin resa med sin syster. De hade rest runt i Spanien, från Barcelona i norr till Sevilla i söder.
Två veckor av att bara vara, två veckor utan pojkhistorier som hon sa. Två veckor med sin syster, bara de två. Jag lyssnade och ställde frågor, hon frågade om min semester och jag sa som det var att det var en skön semester på en vacker plats.
Där det inte fanns så mycket annat att göra än att simma i bassängen eller att dyka i havet. Vilket jag gjort, båda sakerna. Hela dagarna typ, när jag inte åt av den fantastiskt goda maten. Hon frågade om kvinnliga äventyr, då sa jag att sådant avslöjar inte en gentleman.
Hon skrattade och sa att det är rätt om jag nu var en gentleman. Vi pratade en stund till om allt möjligt och sen la vi på. Nu sitter jag här med en ny tatuering, jag reser mig och går till min säng och jag lägger mig naken med ett påslakan över mig. Jag stänger ögonen och somnar, jag drömmer om Danielle.
***
Jag står på startpallen och jag hoppar i och börjar simma. Jag flyter lätt framåt i vattnet, det är som om det inte finns något motstånd i vattnet. En känsla av välbehag fyller mig och jag njuter av varenda rörelse jag gör. Jag kör det som Cecilia sagt åt mig att göra, jag fick veckans träning av henne i går.
Hon har fortfarande semester så hon skickar mig träningsscheman på mejlen. Vi hörs två gånger om dagen och vi pratar om träningen och livet. Kanske framför allt livet, jag frågade henne om jag kunde komma förbi när de kommit hem.
Hon sa givetvis, jag cyklade hem till dem. Vi satte oss i deras trädgård, vi slog upp kaffe och sen började vi prata. Eller jag pratade och de lyssnade, när jag var klar så såg Cecilia på mig.
– Så du blev kär och sen så gjorde hon slut innan det ens hade börjat?
– Typ så ja, eller jag vet inte. Vi trivdes väldigt bra i varandras sällskap, sen så blev det som det blev. Men det är inte problemet.
– Vad är det då?
– Vad är det alltid Cecilia?
– Danielle.
– Danielle.
– Det är kanske dags för dig att prata med henne.
– Det är kanske det.
– Kanske det.
***
Jag ser på Danielle, hon ser på mig och vi kramar varandra. Vi går till min bil och vi sätter oss i den och vi kör hem till mig. Jag parkerar bilen i garaget och vi går in i byggnaden och hon tar sin väska och går upp till sovplatsen.
Hon sätter den på sängen och hon börjar packa upp, jag lagar kaffe och hon kommer ner till bardisken och jag slår upp kaffe åt henne. Hon tar mjölk och slår i muggen.
– Så vad händer?
– Vad vill du ska hända?
– Jag har inte en aning faktiskt, men du tränar misstänker jag.
– Haha, ja det gör jag.
– Men inte hela tiden?
– Nej inte hela tiden, men minst två pass om dagen.
– Galning.
– Kanske det, men som sagt resten av tiden så kan vi göra precis vad du vill.
– Så bra.
***
Danielle har varit hos mig i tiodagar nu, det tog mig tiodagar att komma hit. Hon ser på mig och jag på henne, jag har så gott jag kunnat utifrån mina brister när det kommer till att försöka förklara för henne vad jag känner för henne.
– Jag är väldigt kär i dig Danielle, du är en vacker, intelligent, rolig och ömsint människa. Jag har varit kär i dig sen jag såg dig första gången, då blev jag kär i det jag såg. Sen lärde jag känna dig och jag blev kär i personen i människan. Jag har inte vågat säga något innan, för jag var inte säker på om du kände likadant. Jag kunde inte läsa av dig, sen var jag rädd för att förlora din vänskap. Det vill jag fortfarande inte, men jag förstår om det kommer att bli konstigt om du inte känner samma som jag. Men jag kan inte hålla det inom mig längre, jag jämför de kvinnor jag träffar med dig och jag vill inte det längre. Så jag förklarar min kärlek för dig, känner du inte likadant så kan jag gå vidare. Känner du likadant så får vi ta det därifrån. Men jag måste få ett svar, för att kunna gå vidare så att säga.
Hon ser på mig, jag möter hennes blick och jag kan läsa henne. Knuten i magen blir värre, hon känner inte som jag. Inte på samma sätt, jag ser henne öppna munnen och jag hör vad hon säger.
Hon säger det jag fruktat, hon känner inte samma som jag. Eller hon kan inte säga vad hon känner, för hon har inte sett på mig så. Hon har sett på mig som sin vän, kanske hennes bästa vän. Men hon har inte känt efter så, hon vet inte om hon vill det.
***
Jag känner tårarna rinna på mina kinder, hon har rest i väg. Det gör förbannat ont i kroppen, ont i hjärtat, i själen. Jag går in i träningssalen och jag sätter mig på golvet och mediterar. Jag tömmer min hjärna, jag trycker undan alla tankar på allt. Min förste läromästares ord ringer i mina öron.
– Var som vatten, vatten är det starkaste elementet. Lär dig behärska vatten, bli vatten.
Jag andas in och sen ut, jag blir till vatten.
***
Cecilia ser på mig, hon ser på mitt ansikte och hon smeker min kind.
– Hur mår du?
– För jävligt men det är hanterbart, den där klumpen i magen är borta. Det var befriande att kunna och våga säga hur jag mådde och kände. Det känns skönt, men det gör ont att hon inte känner som jag. Att hon inte ens sett på mig på det viset, för henne så var vår vänskap viktigare för henne än att vara kär i mig.
– Förstår du vad hon menar?
– Ja, jag tror det.
– Och hur känns det?
– För jävligt men jag är glad att hon är ärlig. Frågan är vad detta kommer att betyda för vår vänskap.
– Kan du bara vara vän med henne?
– Ja det tror jag, som sagt klumpen i magen är borta. Jag kommer säkert fortsätta och jämföra andra med henne, eller så gör jag inte det. Jag gjorde inte det med Karen, så förhoppningsvis så kan jag gå vidare nu. Det kommer säkert göra ont ett tag, men jag har fått ett svar. Jag har landat i det, nu ska bara besvikelsen lägga sig.
Hon ser på mig och ler.
– Välkommen till livet Michael.
– Tack Cecilia och tack för att du bryr dig och för att du är du. Du är den mor jag aldrig haft.
Hon ser på mig och hon kramar mig.
– Tack för att jag får vara din ”mor”
Jag kramar henne tillbaka.
***
Sommaren är slut och skolan har börjat igen, vi hör av oss till varandra. Det blir mest messande, det är mindre personligt. Vi pratar om neutrala saker som träning, mat och sörjan som vi kallar det med förtalet och dopingskiten. Men vi talar mest träning och som sagt det blir i text.
Mina klasskamrater läser tidningen, de ser på mig när jag kommer in på skolan och de uttrycker sitt stöd för mig, för oss. De ställer frågor, de frågar hur jag mår och de visar empati för min situation. Till och med lärarna visar hänsyn och empati. Jag blir först lite överväldigad och faktiskt lite defensiv, det blir lite.
– Vad vill de nu?
Min tillit är inte den bästa, men jag visar inget och efter ett tag så inser jag att de är seriösa i sin välvilja. De blir ett stöd i en situation som tar mer på mig än vad jag vill visa. Cecilia, Olle och Freja är ett ännu större stöd, utan dem så hade jag inte orkat med.
Mina klasskamrater frågar om jag vill hänga med dem ut, jag tackar nej de första gångerna de frågar. Men de är envetna och till sist så säger jag, ja. Vi har varit tillbaka i skolan i en månad och de mer eller mindre avkräver mig ett löfte om att följa med på nation.
Jag säger att jag kommer, men att jag inte kommer stanna alltför länge för jag har träning i morgon. De köper det, men de vill att jag kommer.
Så nu står jag här och väntar utanför nationen, två av killarna i klassen kommer fram till mig.
– Skulle vi träffas utanför?
– Carro sa det.
De två killarna heter Johan och Ville, de är ett par år äldre än mig. Tjejerna som vi väntar på är Carro, Tina, Olivia, Petra, Hedvig och Johanna, förutom de och vi som är här så ska Dennis och Anders också komma.
– Är du säker på att hon sa att vi skulle träffas utanför?
– Ja, jag är säker, har någon av er hennes nummer så ring och fråga henne.
De ser på mig och Johan tar fram sin telefon och ringer, hon svarar och bekräftar det jag sagt. Hon är snart framme, jag ser henne komma runt hörnet på andra sidan gatan. De lägger på och hon går över gatan och hon kommer fram till oss och hon kramar oss och vi kramar henne.
– De andra är snart här de med, de har förfestat hemma hos Tina. Hon bor inte så långt härifrån.
Precis när hon sagt det så kommer de runt hörnet på huset, de hörs och de är glada. Ett kramkalas utbryter och när vi kramats färdigt så går vi in, vi hänger av oss och vi går in i lokalen och vi går fram till baren och beställer, när vi fått vår dricka så går vi fram till ett bord och sätter oss. Jag tar en klunk av ölen och sväljer.
– Får du dricka alkohol?
– Ja, vadå då?
– Ja påverkar inte det din träning negativt?
– Nja inte en öl, eller två. Men skulle jag supa mig full så påverkar det, men inte en öl eller två. Jag har inte druckit alkohol sen jag var på Seychellerna i somras.
De ser på mig.
– Var inte det dyrt?
– Jo, men jag unnade mig det. Jag lägger inte pengar på så mycket annat, så jag unnade mig en resa dit. Jag ångrar mig inte, det är väldigt vackert där. Vackert och varmt.
– Tjänar du pengar på din simning?
– Indirekt, jag har sponsorer, de betalar mig en summa pengar för att jag ska vara deras ansikte utåt. Lögnaren i tidningen, han försökte eller försöker skada mitt varumärke med lögner. Som tur är så tror de inte på honom utan på fakta. Som är att jag är den idrottsman som testades mest förra året, utan att en endaste gång åkt dit. För det finns inget att åka dit för, men utan de testerna och givetvis mina resultat så hade jag inte haft sponsorerna. Men ja, jag tjänar pengar på att simma bra. Jag får inget av förbundet, jag får pengar av mina sponsorer. För de pengarna så vill de ha något tillbaka, att jag tävlar i PUMA:s kläder, jag kör Fords E – Mustang osv. eller har Omega klockan på mig, Huaweis telefon osv.
– Så de är dina sponsorer?
– Ja, jag och Duplantis delar på Puma och Omega, Danielle och jag delar på Huawei, Ford är jag ensam om, men de gjorde det bara för att Duplantis blev Polestars ansikte utåt. Jag har en väldigt bra agent, som sköter det åt mig.
– Tjänar du bra?
– Jag får faktiskt inte tala om vad jag tjänar, mina kontrakt förbjuder mig det. Men jag hade råd att resa till Seychellerna och ändå ha en slant över. Jag kan simma på heltid och studera utan studielån. Mer än så säger jag inte.
– Så inga studielån?
– Nej, inga studielån.
Vi pratar om annat, det verkar som de fått svar på sina frågor. Nu talar vi om utbildningen, vad vi tycker om den första månaden, om de kurser vi läser. Om den kommande tentan och sen blir det något annat osv.
Jag ser på klockan och jag dricker upp mitt mineralvatten, det är snart dags att gå hem. Carro ser att jag ser på klockan, hon lutar sig mot mig.
– Ska du hem?
– Om en stund, jag ska upp snart och träna.
– När stiger du upp?
– Eftersom det är lördag så kan jag sova till sex, sen tränar jag styrka. Käkar frukost och sen så antingen kör jag eller cyklar till simhallen. Jag simmar i två timmar. Sen tar jag mig hem och äter, när jag ätit så vilar jag en stund. Efter vilan så kör jag tillbaka till simhallen och tränar igen. Tar mig hem, äter igen. Sen så kör jag styrka, beroende på var vi befinner oss i planeringen så tränar jag ett simpass till eller så håller jag kväll. Sen så är det likadant på söndagen, i veckorna så tränar jag tre simpass per dag och ett styrkepass.
– Skojar du?
– Haha nej det gör jag inte.
– Hur fan hinner du plugga?
– Planering, jag gör inte så mycket mer än pluggar och tränar. Jag trivs med det, detta har varit väldigt trevligt. Men det är inget jag kan göra varje vecka, träningen är det som gör att jag kan åka till Seychellerna och inte behöva ta studielån. Men uppoffringen är att jag inte kan leva ett normalt liv så att säga. Det är därför som elitkarriärer oftast inte är så långa, man orkar inte mentalt hur länge som helst.
– Men tränar du så varje dag?
– Ja, varje dag året runt. Röda dagar så kan jag inte simma då får jag träna annat. Som sagt det är priset för det andra, för att bli attackerad i media. Att inte kunna lita på någon, bli anklagad för doping, bli förtalad. Inte kunna lita på att en kvinna vill vara med mig för att hon är attraherad av mig och inte för att hon vill sätta dit mig, eller för att jag är känd osv. Att jag om jag skulle hamna i en sådan situation blivit rådd att spela in samtycket på min telefon. Även att spela in hela akten. Så att det inte kan vändas mot mig, att de skulle ha sagt nej när vi är i akten så att säga. Sen avundsjuka osv. så man måste älska det man gör för att stå ut med det andra. Då har jag inte talat om attackerna på sociala medier, jag har inga sådana. Eller jag har ett instagram konto, jag uppdaterar det emellanåt. Men inget annat, det går inte. Det finns alldeles för mycket hat på nätet, människor som blir väldigt personliga. Det är bara att läsa på mitt Instagram konto. Jag försöker att vara så neutral jag bara kan i de uppdateringarna, så lite bilder på mig om det inte är för att några av märkena ska synas. När jag lägger upp bilder på mig i simbyxor så kommer hatet direkt, kommentarerna om min kropp, ur jag ser ut osv. Om de som önskar att jag ska dö, de som vill döda mig. För hur jag ser ut, så jag får vara väldigt försiktig. Jag uttalar mig aldrig om något, jo min personliga åsikt om doping, om sexuella övergrepp om ätstörningar osv. Sådant uttalar jag mig om, så länge jag kan vara personlig så att säga. Det är priset för att jag vill göra det jag älskar mest av allt i livet att simma. Så ja jag är kanske bortskämd för att jag slipper ta studielån, eller kan åka till Seychellerna. Men priset är att jag blivit utsatt för grovt förtal och mordhot på nätet när jag postade en bild med mina nya simbyxor. Förlåt för min monolog, men jag vill bara försöka förklara varför jag inte varit med innan. När jag vann mina fem första guldmedaljer så förändrades mitt liv radikalt, det handlar inte om att jag inte vill umgås med er. För det vill jag gärna, men det kommer med ett pris. Nästa gång vi går ut så kanske det tas bilder som säljs till tidningarna och sen så är spekulationerna i gång. Det kan drabba er med, en oskyldig kram kan tidningarna vända precis hur de vill. De behöver inte ta ansvar, tro mig jag har lärt mig den senaste tiden vad tidningar kan få för sig.
Jag tystnar och de ser på mig, jag ser deras blickar på mig.
– Fy fan, man tänker inte på det på det viset. Vi ser bara, klockan, kläderna och bilen. Inte vad som finns bakom de sakerna.
Jag ser på Johan, jag nickar mot honom. De andra instämmer och samtalet handlar om baksidorna med jag håller på med. Jag ser på klockan, jag reser mig och säger god natt och jag tackar för mig och för inbjudan.
***
Jag skjuter ifrån och jag dyker ner i vattnet, om tre timmar så ska jag vara på tingsrätten för att få reda på vilket straff han kommer få. Att han blir dömd tvivlar jag inte på. För mig finns det inte att han blir frikänd. Verkligen inte, både Cecilia och Freja har sagt att det kan bli så, att han blir frikänd. Som sagt det finns inte i min värld.
***
Jag kramar Danielle, det är första gången vi ses sen jag förklarade min kärlek för henne. Hon är lika vacker som vanligt men det känns inte konstigt att träffa henne, det är inte jobbigt. Hon vet vad jag känner, hur jag känner.
Vi går in i rättssalen och vi sätter oss på åhörarplatsen. Åklagaren sköter vår talan så att säga, vi ser på journalisten. Han ser kaxig ut, han tror att han kommer att klara sig. Andra journalister har klarat sig innan, från värre saker än detta.
De läser upp domen och jag knyter min näve i fickan, jag är nöjd. Vi går ut och pressen står där, jag svarar på de frågor jag får. Kortfattat och koncist, Danielle ger lite längre svar. Hon blir intressantare än mig så de drar sig till henne, jag ser på henne och jag går ut och jag kramar Cecilia och Freja och skakar Olles hand.
– Han kommer säkert överlaga.
– Åklagaren sa det, han sa också att om hans advokat är smart så rekommenderar han honom att inte göra det. Han kommer att bli fälld där också, det finns inga bevis. Han har ljugit och hittat på allt. Han kommer säkert att starta en kampanj mot mig eller Danielle på nätet, jag kommer tipsa Danielle om att inte gå in på de sidorna på nätet. Han har en svans, den svansen skiter i om vi dopar oss. De vill bara hata, för att de älskar att hata. Jag har bett mina sponsorer att ha överseende med att jag inte kommer posta något på en månad. De förstod och gick med på det. Vinsten kommer att bli en vinst för dem med. Deras affischnamn är så ärlig som han säger. Det säger det svenska rättssystemet.
De ser på mig och de nickar.
***
Danielles uttalande i tidningarna lämnade utrymme för tolkningar och det tolkades friskt. Hatarna hatade och han kastade bensin på hatet, han drog på sig offerkoftan rejält och hans svans kastade sig över henne på hennes sociala medier.
Så pass så att hon fick stänga ner dem, Twitter, Facebook, Instagram osv. han hoppade inte på mig. Jag gav honom inget bränsle och det retade honom, jag fick en del hat. Men det var hanterbart.
En kväll när jag satt och tittade på tv så slog tanken mig. Jag är tränad att döda honom utan att lämna ett endaste spår efter mig. Jag blev tagen av det jag tänkte, jag blev förvånad att jag inte tänkt den tanken innan. Samtidigt så blev jag stolt att jag inte tänkt och framför allt inte redan dödat honom.
Översten hade inte varit lika imponerad av mig. Jag går till min dator, jag öppnar den och jag laddar ner ett program. Jag installerar det, sen börjar jag ladda ner andra program och efter två timmar så är jag klar. Jag börjar göra min sökning, ett par minuter senare så plingar det till. Jag ler lite och jag börjar min attack.
***
Där är en bild på honom, i texten så står det.
– Ledare i en barnpornografihärva.
Jag valde en annan väg än att döda honom, detta blir mer beständigt. Hans svans försvann, jag lägger ner telefonen och jag går fram till startpallen och jag ställer mig på den och jag hoppar i vattnet. Nästa träningspass sätter i gång.
***
Jag sitter med mina klasskamrater och vi har druckit glögg och firat att sista tentan är skriven och att vi har gått på julledighet. Vi sitter hemma hos Carro i henne lägenhet, vi sitter i hennes lilla vardagsrum runt hennes bord.
Vi sitter på golvet, i soffan på köksstolar och vi pratar och har trevligt. När vi druckit glöggen så ska vi gå vidare. Vi ska gå till ett dansställe och dansa och festa som de säger. Jag kommer kanske att dansa men att festa är uteslutet, jag lyssnar på dem och vi diskuterar tentan och vad vi svarat.
Vi dricker lite glögg till, eller jag dricker lite. De andra dricker desto mer, efter en stund säger Carro att nu är det dags att gå vidare. Vi reser oss och klär på oss ytterkläderna och vi går ut i trappan och nerför den och ut på trottoaren.
När vi alla är ute så börjar vi att gå, vi kommer fram till dansstället och vi går. Vi hänger av oss och vi går till baren och vi beställer, ingen kommenterar mitt mineralvatten. Jag tar en klunk och sväljer, vissa går upp på dansgolvet och de börjar dansa. Jag och ett par av de andra står kvar vid baren, Johan försvinner till toaletterna.
– Dansar du Michael?
– Jadå, du Carro?
– Ja, ska vi?
– Gärna.
Vi går upp på dansgolvet och vi börjar dansa, Carro är lång blond och blåögd. Men verkligen inte blåst som elaka tungor säger om blondiner, hon ser ut som urtypen av de kvinnor som beskriver skandinaviskor. Vi rör oss till musiken och hon sätter sina händer på mitt bröst och jag ser mig omkring.
Det är ingen som har telefonen framme, hon ser vad gör och börjar dra tillbaka händerna. Jag fångar hennes händer mjukt och ler, skulle någon fota så får de väl göra det. Hon ler tillbaka och vi dansar vidare. Det blir en ny låt och ytterligare en, vi dansar vidare och våra ögon berättar en historia för oss.
Vi vet båda två vad vi vill, frågan är vem av oss som kommer att ställa frågan och frågan är om hon kommer att acceptera att spela in sitt medgivande på min telefon. Frågan är om jag kommer behöva fråga henne, det blir passande nog en lugn låt.
Hon smälter in i min famn, vi börjar röra oss till musiken och hon ser på mig. Jag ser på henne och jag nickar, hon ler lite bredare och hennes vita tänder syns lite mer. Jag svarar på leendet med ett lika brett som hennes, hon tar ett lätt tag om min nacke och drar ner mig till hennes läppar och de möter hennes och vi kysser varandra mjukt.
Hon särar på läpparna och vi kysser varandra med tungorna. Vi delar på oss hon ser på mig.
– Vill du följa med mig hem.
– Gärna.
Vi lämnar dansgolvet och vi går till garderoben och vi hämtar våra jackor och vi lämnar dansstället och hon tar min hand vi går hand i hand och vi kommer fram till hennes port. Så fort gick det inte, vi stannade med jämna mellanrum och vi kysstes. Mellan en av de där kyss pauserna så sa hon.
– Ta fram din telefon.
– Javisst.
– Spela in.
Jag ser på henne och jag ler. Jag sätter i gång inspelningen och hon säger sitt namn och personnummer och att hon ger sitt samtycke till att vi ska ligga med varandra, jag säger som hon och ger mitt samtycke. Jag stoppar inspelningen och sparar den.
Vi fortsätter gå och som sagt vi stannar för att kyssas. Vi kommer hem till henne igen. Det var knappt två timmar sen vi var här sist, lägenheten känns lite större nu när det bara är hon och jag. Vi tar av oss ytterkläderna och vi kysser varandra, lite aggressivare än innan. Vi hjälper varandra av med kläderna, de ligger som ett spår på golvet från hallen genom vardagsrummet till hennes sovrum.
När vi kommer in där så har vi bara våra underkläder på oss. Det enda ljus som är tänt i rummet är en adventsstake, en röd sådan. Jag ser på hennes nästan nakna kropp och hon ser på min. Vi båda gillar det vi ser, jag öppnar hennes bh och jag ser på hennes bröst. Jag sätter mina tummar i resåren på mina kalsonger jag drar ner dem och min halvhårda penis studsar ut.
Hon ser på mig och min nakna kropp, hennes ögon fastnar på min penis och hon ler lite. Hon drar ner sina trosor och jag ser på hennes rakade sköte. Hon är som jag renrakad. I mitt fall handlar det om att tjäna tiondelar i vattnet, i hennes fall vet jag inte. Just nu så bryr jag mig inte, vi kysser varandra vi lägger oss i sängen.
Vi ligger på sidan och vi kysser varandra. Vi smeker varandras kroppar och jag knuffar henne lätt och hon lägger sig på rygg och jag lutar mig fram och kysser henne. Jag drar mig bakåt och jag slickar mig nerför hennes kropp.
Min tunga leker med hennes hals, hennes nyckelben och hennes bröst. Jag smeker hennes slida samtidigt som jag slickar på hennes bröst. Jag slickar nerför hennes kropp och jag kommer fram till hennes slida. Jag lutar mig fram och jag slickar henne. Min tunga leker med hennes läppar, med hennes klitoris.
Jag för in ett finger i henne och jag smeker hennes samtidigt som jag slickar henne. Hon kommer och ett skrik lämnar hennes läppar och jag slickar henne genom orgasmen tills hon klappar mig på huvudet och lämnar slidan och jag pussar mig uppför hennes vackra kropp. Jag pussar henne på läpparna och hon kysser mig, hon ser på mig och ler.
– Det var magiskt.
– Så bra.
Jag svarar på hennes leende, hon tar min penis i handen och hon smeker mig och min penis växer i sin hand och den växer sig stor av hennes behandling. Hon öppnar sängbordet och tar fram en kondom och hon rullar på den hon sätter penisen mot hennes slida. Jag ser på henne och säger.
– Jag vill Michael, vill du?
– Ja Caroline det vill jag.
Jag trycker till och jag glider in i henne och jag njuter av känslan som hennes inre ger mig. Jag når botten och jag ser på henne och hon ser på mig, jag börjar röra mig och jag tar henne med långa tag. Vi ser på varandra hela tiden och jag ökar takten allteftersom och jag känner ilningarna ta över mig och ta över min kropp.
Jag hör hennes andning bli snabbare och snabbare och precis när jag inte kan hålla mig längre så kommer hon. Vi kommer tillsammans och våra rop och skrik blandas. Vi kommer länge båda två och vi öppnar ögonen och vi ser på varandra och ler. Jag lutar mig fram och jag kysser henne mjukt. Hon svarar på den och vi kysser varandra länge.
***

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kapitel 9
***
Jag trycker till i vändningen och jag maxar allt vad jag har i fjärilssimmet. Jag vänder och maxar i ryggsimmet. Vänder och maxar i bröstsimmet, vänder och släpper på alla krafter jag har kvar i frisimmet och jag kickar rejält. Jag känner kaklet mot handen och jag stannar och sjunker ner under ytan och jag bryter den och hivar upp mig på kanten.
– Bra fart och tid.
– Tack, vad blev den.
Hon säger den och jag ser på henne. Hand klockad under världsrekordet, som sagt hand klockad. Men jag är under mitt eget världsrekord på 4*50 meter medley i kortbana. Den stora bassängen är tom så vi får simma i den korta.
– Hur länge till är den långa stängd?
– I minst två veckor till.
– Det är snart VM.
– Jo jag vet Michael.
– Var är närmsta femtiometers bassäng?
– I Köpenhamn.
Jag ser på henne, hon ser på mig och säger.
– Du frågade.
– Förvisso, så Köpenhamn?
– Ja, det finns en i Landskrona med frågan är om vi får låna den.
– Vi behöver inte låna den, jag kan hyra den.
– Haha, det skulle varit något.
– Jag skojar inte.
– Nej jag vet, men vi hör med förbundet om de kan hjälpa oss så slipper vi trampa någon på tårna.
– Så bra.
***
Jag slickar Carros slida bakifrån, min tunga slickar från hennes klitoris och bakåt, jag leker med hennes läppar och jag fokuserar på hennes klitoris. Min tunga för henne till orgasm, hon faller framåt efter ett tag. Hon andas tungt och jag lägger mig bakom henne och jag smeker hennes rygg. Hon landar och vänder sig, vi kysser varandra och hon knuffar mig i bröstet och jag lägger mig på rygg.
Hon kysser mig och börjar smeka min penis. När den vuxit så slutar hon kyssa mig och hon öppnar munnen och börjar suga mig. Hennes tunga leker med mig, den leker med mitt ollon. Tungspetsen leker över undersidan på mitt ollon, jag känner ilningarna komma och jag drar upp henne.
Vi kysser varandra aggressivt och vi rullar runt så att jag kommer överst. Jag ser på henne och jag frågar henne.
– Hur?
– Bakifrån?
– Gärna.
Hon ställer sig på knä framför mig, jag ställer mig bakom henne och jag sätter min penis mot hennes slida. Jag trycker till och jag glider in i henne, jag når botten av henne och jag börjar röra mig. Jag tar henne med långa tag, jag ökar takten och vi stönar tungt båda två. Hon börjar gny och jag ökar lite till och hon kommer.
Jag kommer en liten stund efter henne, vi kommer tillsammans och vi landar. Vi lägger oss på sidan, jag ligger bakom henne och jag är kvar i henne.
Efter att vi älskat den där första kvällen/natten så fortsatte vi att höra av oss. Hon textade mig dagen efter, jag svarade på det. Vi textade fram och tillbaka under dagen och när kvällen kom så frågade hon vad jag gjorde. Jag sa som det var, vilade efter träningen.
Hon frågade om jag kunde tänka mig att vila med henne? Jag tänkte efter i en minut och skrev. Javisst, så jag klädde på mig och körde hem till henne. Jag parkerade på gatan och gick upp till henne, vi kysste varandra mjukt och vi satte oss i soffan.
Vi började prata och hon berättade vem hon är, jag berättade vem jag är. Min påhittade historia, eller lite delar av den. Hon berättade mer, om sin familj. Jag fick lära känna henne, hon är tjugoåtta år. Hon har arbetat med lite olika saker innan hon sökte in på universitetet.
Hon har haft ett par pojkvänner genom åren, men ingen längre. Aldrig varit sambo eller förlovad, jag berättar om mina erfarenheter på det området som är obefintligt. Vi pratade i ett par timmar, sen frågade hon mig om jag ville älska med henne igen. Jag sa gärna, hon log och jag svarade på hennes leende, vi klädde av oss och gick till hennes sovrum och vi älskade och pratade och älskade en gång till.
Sen körde jag hem, sen fortsatte vi att träffas på jullovet, hon tillbringade julhelgen med sin släkt. Vi textade med varandra, jag tillbringade julafton med Cecilia och Olle och deras föräldrar. Juldagen och annandagen tillbringade jag hemma, jag var i träningssalen och tränade. Som sagt vi textade med varandra under julen, när hon kom hem så frågade hon om vi skulle träffas.
Jag sa gärna och hon kom hem till mig, jag visade henne runt i mitt boende och hon var imponerad. Jag bjöd henne på mat och vi pratade om julen, när vi ätit så diskade vi och när vi var klara så kysste jag henne och hon mig.
Vi blev snart lite aggressivare och sen så åkte kläderna av, jag la upp henne på köksbordet och jag slickade henne och hon kom. Jag reste mig och jag såg på henne och jag satte min penis mot henne slida och jag tryckte till och jag gled in i henne.
Vi såg på varandra och jag tog henne, vi kom båda två. Jag drog mig ur henne och jag kom på hennes mage och bröst. När vi landat så såg vi på varandra och skrattade till.
Vi gick till badrummet och duschade av oss, jag bad om ursäkt för missen med kondomen. Det gjorde inget, hon är testad och är ren, jag säger det samma. Så vi älskar utan kondom numera, hon äter P – piller så hon är skyddad.
Hon frågade vad jag skulle göra till nyår, jag svarade ingenting. Hon frågade om jag ville följa med henne på en fest. Jag sa ja och hon log. Vi gick på festen och vi åkte hem vid ett tiden, hon följde med mig hem. Vi älskade och sen somnade vi, jag vaknade som vanligt tidigt och jag tränade.
Hon sov fortfarande när jag var klar och hade duschat. Jag lagade frukost och jag satte mig och åt. Hon vaknade ett par timmar senare och kom ner till köket. Hon såg på mig och på frukosten. Hon satte sig vid bordet och började äta.
Vi träffades som sagt resten av lovet, sen började skolan igen. VM närmade sig och min träning intensifierades och vi träffades när vi hann. Men vi träffades, framför allt i skolan. Men även på fritiden, hon var mer och mer hemma hos mig. Det blev lättast så, med tanke på min träning.
Nu ligger vi här i min säng och jag åker till VM i morgon, förbundet löste så att jag fick träna i Landskrona tills de var klara i Malmö, så det blev ett jäkla pendlande. Jag körde dit och hem ett par gånger om dagen, Cecilia behövde inte åka med. Jag tränade mest intervaller, det behöver hon inte vara närvarande för.
Jag kysser hennes nacke och hon ler, min hand smeker hennes bröst och mage.
– Jag kommer att sakna dig Carro.
– Och jag dig Michael.
Jag kysser hennes nacke igen och kramar henne lite hårdare.

Vi kysser varandra hej då och jag tar mina väskor och sätter mig i taxin och åker till Sturup, Cecilia står och väntar på mig. Jag går in och vi checkar in och vi sätter oss och köper frukost.
– Hur allvarligt är det Michael?
– Det är nog ganska så allvarligt.
– Har du berättat för Danielle?
– Ja, hon slapp läsa om det på sociala medier, som jag fick göra om att hon gått tillbaka till sin f.d.
– Sa hon varför?
– Varför vadå?
– Varför hon gick tillbaka till honom?
– De hade träffats och hittat tillbaka till varandra, så nu är de ett par igen. Han vill inte att vi pratar så mycket med varandra. Så vi pratar inte så mycket med varandra, frågan är om hon får tala med mig där.
Cecilia ser på mig, hon hör bitterheten i min röst.
– Saknar du henne?
– Jag saknar min vän ja.
– Det kan jag förstå.
Vi äter upp frukosten och vi reser oss och går till gaten. Vi går ombord på planet som ska ta oss till Budapest där VM går. VM är även en chans att bli uttagen till OS senare i sommar, jag är informellt uttagen. Men jag vill gärna bli formellt uttagen.

Vi sitter i ett konferensrum och vi lyssnar på förbundskaptenen och vi får den info vi ska få. Det öppnas upp för frågor och det ställs en del och det kommer svar. När frågorna är slut så reser vi oss och jag går till hissen och jag åker upp. Cecilia står bredvid mig i hissen.
– Vad är det?
– Jag vill bara att det ska sätta i gång, jag vill kvala in till OS och sen kunna lägga fullt fokus på det.
– Tvivlar du?
– Nej, men allt kan hända.
– Förvisso.
Hissen stannar och vi går ur den.
– Hissen kan fastna tillexempel så jag kommer att gå upp och ner i fortsättningen.
– Ok.
Jag går till mitt rum och öppnar dörren, jag ser på min klocka och jag ringer upp Carro.
– Hej.
– Hej, jag vill bara höra din röst.
– Är ni framme?
– Ja vi kom fram för ett par timmar sedan, jag messade dig.
– Det har jag inte fått.
– Trist.
– Hur är hotellet?
– Jodå ett gammalt hotell som har sett sina bästa dagar, med en knarrig säng.
– Så pass?
– Ja.
Dörren öppnas och min rumskamrat kommer in.
– Vem var det?
– Martin, min rumskamrat. Han som får stå ut med mina snarkningar och den gnisslande sängen.
– Haha, där ser man.
– Mm, men som sagt jag behövde höra din röst.
– Och jag din, jag saknar dig redan.
– Detsamma.
Vi pratar en liten stund till sen pekar Martin på klockan, dopningskontroll och sen middag. Jag säger till henne vad som händer.
– Dopningskontroll?
– Ja.
– Nu igen?
– Ja, nu igen.
Hon har blivit väckt mer än en gång när de ringt på dörren hemma hos mig. Vi avslutar samtalet och vi går ut ur rummet och vi går nerför trapporna. Martin är på väg mot hissen när han ser mig börja gå nerför trapporna.
– Tänk om den fastnar, då kanske vi missar tävlingarna.
– Sant.
Sen började vi gå nerför trapporna, vi går fram till de andra. Dopingkontrollanterna pekar på fem av oss där jag är en av dem. Vi får lämna prov och när vi är klara så går vi till matsalen och tar mat. Vi sätter oss och börjar äta. När vi är klara så går vi tillbaka till våra rum, tävlingarna börjar i morgon.

Första starten går och jag hoppar i så fort jag träffar vattnet så försvinner all oro. Jag kvalar till semifinalen, jag går upp ur vattnet och jag går till duscharna och jag ställer mig under duschen och duschar av mig. Jag ska simma nästa försök om en timme, jag går till läktaren och jag sätter mig och jag tar fram min telefon. Jag ser på de som simmar. Danielle står på startpallen och starten går, jag ser på hennes simning och jag vrider på huvudet och jag tittar på Cecilia.
– Ser du?
– Ja.
– Är hon skadad?
De andra från truppen hör vad jag säger och de tittar på Danielle, hennes tränare ser bekymrad ut. Hon går vidare men det är inte övertygande.
– Hon kanske sparar sig?
– Kanske det.
Vi tror inte på det, frågan är vad som händer. Hon ser också bekymrad ut, jag ser på nästa kval sen reser jag mig och går nerför trappan. Jag går till callroom, jag ser på de jag ska kvala emot. De ser på mig och jag ser respekten i deras ögon, jag ler inombords. Det blir min tur och vi går in till simhallen och jag ställer mig på startpallen och starten går och jag vinner mitt heat utan att förta mig.
***
Första finalen, hundra fjäril. Starten går och jag skjuter ifrån och träffar vattnet och jag börjar simma. Vändningen sitter perfekt och jag kickar och börjar simma, jag flyter fram i vattnet. Det känns så, det känns lätt, väldigt lätt. Jag sätter händerna i kaklet och jag ser på tiden och jag ler.
Jag vann och jag gjorde en väldigt bra tid, jag gick inte för världsrekordet. Jag ska försöka vinna fem finaler till, då får jag hålla igen med världsrekorden. Jag tackar tvåan och trean, jag går upp ur vattnet och jag vinkar till publiken och går till omklädningsrummet, eller först så är det dopningskontroll.
Jag kissar och sen så går jag till pressen och ger dem en snabb genomgång av loppet och jag ler avslappnat. Första guldet är bärgat, jag går i väg och förbereder mig för nästa final.
Jag vinner den med, inget rekord nu i heller, men en guldmedalj. Jag går förbi pressen igen, men jag får snabba mig igen. Det känns inte bra mot han från SVT.
– Jag ber om ursäkt men jag måste vidare, jag är ledig i övermorgon. Kom till vårt hotell så gör vi en längre intervju om du vill.
– Javisst, tack.
– Ingen fara.
Två nya finaler i morgon, fyra lopp i kroppen idag. Jag är mör, lite massage och sen mat och vila.

Jag andas in och sen ut, jag står på pallen och jag hör signalen och jag skjuter ifrån. Jag träffar vattnet och jag bryter vattenytan och börjar simma, jag gör första vändningen och den sitter klockrent. Jag har sju kvar, sju lika bra så är guldet hemma. Jag gör sju lika bra och jag vinner guld, jag tar mig upp ur vattnet och jag vinkar till Cecilia. Två nya guld, i morgon så är jag ledig. Det går inte så bra för Danielle, hon har missat medalj hitintills. En fjärde och en femteplats än så länge. Hon tar sig till final, men hon får kämpa. Det är inte lika vackert längre.

– Tack för detta Michael.
– Ingen fara, som sagt jag har varit väldigt stressad de senaste dagarna.
– Hård press?
– Ja, men det är jag så pressar mig själv ingen annan. Jag ställer höga krav på mig själv. Ibland kanske för höga.
– Fyra finaler, fyra guld. Du kan väl inte göra det bättre än så?
– Jag kunde satt världsrekord med, men som schemat ligger här så får jag hushålla med krafterna.
– Så du är inte nöjd?
– Givetvis så är jag nöjd, men inte så pass nöjd så att jag lutar mig tillbaka och tror att det löser sig själv, det är hårt arbete som gäller inget annat.
– Två finaler kvar.
– Nej, två sim grenar kvar. Ett försök, sen semi och sen final om jag går vidare.
– Tvekar du?
– Nej, men jag tar aldrig ut något i förskott.
– Men du har alltid sagt att du ska vinna guld.
– Ja, det är alltid mitt mål. Men det är ju inte givet, allt kan hända.
– Men om du skulle vinna sex guld, igen.
– Inte i VM.
– Förvisso, kommer du att satsa på samma grenar i OS?
– Ja, om det funkar i planeringen så ja. Om jag blir uttagen.
– Är du inte det?
– Nej, jag är inte uttagen.
Han ser lite chockat på mig.
– Du har inte fått beskedet på om du får åka till Paris?
– Nej, jag vet inte om jag får åka till Paris, förhoppningsvis så får jag beskedet efter veckan här.
– För träningen?
– Nej, för att kunna fokusera på OS. Jag tränar lika hårt oavsett om det är OS eller inte.
– Din träning ja, det sägs att du tränar extremt mycket.
– Vad är extremt?
Han ser på mig.
– Du säger att jag tränar extremt mycket, jag vet inte vad extremt mycket är. Jag har alltid tränat mycket ända sedan jag var liten, så min kropp är van vid att jag tränar varje dag och mycket.
– Du vill inte tala om din uppväxt.
– Nej, det är personligt, privat. Jag vet inte vad du hört. Men det är ingen trevlig period i mitt liv.
– Så din uppväxt präglade din träningsmiljö?
– Så kan man säga ja, du kommer inte få mig att tala om den tiden. Så gå vidare eller så kommer du inte få några svar alls på dina frågor.
Han ser på mig, han ser bestämdheten i mina ögon.
– Hur samlar man ihop sig efter det du fick utstå i fjol?
– Man knyter handen i fickan och ger sig fan på att ingen ska få sätta sig på en.
– Så det motiverade dig?
– Det gjorde mig inte mindre motiverad i alla fall.
– Du pluggar samtidigt som du satsar på detta.
– Ja.
– Hur går det?
– Det går bra, jag har inte missat någon tenta än.
– Men om man tränar så mycket som du, hur hinner du?
– Planering.
– Får du göra avkall på annat?
– Oja, det får jag. En väldigt massa olika saker.
– Som?
– Oj, träffa vänner, gå en runda på stan osv. jag kan inte vara spontan direkt.
– Är inte det jobbigt?
– Nej jag får göra det jag älskar mest i livet, simma och plugga.
– Det ryktas om att du har skaffat flickvän.
– Ingen kommentar.
– Så du vill inte bekräfta ryktet.
– Med tanke på alla inblandade så nej.
– Alla?
– Med tanke på att jag är en offentlig person så ja alla.
– Det har inte gått så bra för de andra simmarna, vad tror du att det beror på?
– Oj, tycker du att det gått dåligt? Vi har haft fler simmare i final än på tio år, konkurrensen är mördande och det kunde lika gärna varit fler medaljer med lite flyt. Men jag tar hellre dem på OS.
– Ja Danielle har inte gått så bra.
– Det är inte min uppgift att uttala mig om andra simmare. Jag tycker att vi gjort det bra hitintills. Där är fler finaler och medaljchanser kvar.
– Så du tror att ni tar fler medaljer.
– Vi kommer i alla fall att göra vårt bästa, så får vi se hur långt det räcker.
Vi avslutar intervjun, han tackar mig igen och jag säger att det inte var något speciellt. Jag går i väg och jag går till matsalen och jag sätter mig och börjar äta.
***
– Tack Michael.
– Givetvis, Danielle, men vad är det med dig? Mår du dåligt?
– Både och jag är gravid och jag vet inte om jag ska behålla eller inte.
– Grattis, jisses. Vad säger pojkvännen?
– Att vi ska ta bort det.
– Varför?
– OS, de senaste fyra årens satsning har handlat om att ta sig dit.
Jag ser på henne, för mig så känns det som en konstig motivering från hans sida. Fast det är klart, det kanske bara är jag som känner så.
– Jag förstår.
– Gör du?
– Nej, men det är väl det som förväntas att man ska säga. Jag tycker att det är en konstig motivering för att du ska göra abort. Visst du kan bli gravid efter OS med, men det låter märkligt i mina öron bara. För mig så låter det som att han inte vill ha barn.
Hon ser på mig och jag ser tårarna i hennes ögon och jag kramar henne. Hon kramar mig och vi säger inget mer. Det behövs inte.

– Varför grät hon?
– Därför att hennes pojkvän gjort henne gravid och vill mer eller mindre tvinga henne till abort. Danielle är en nära vän, behöver hon en axel att gråta ut på så lånar jag gärna ut den.
– Jisses.
– Det kan man säga, så hon har en hel del att tänka på. Ska hon göra abort och simma OS som hon satsat på i fyra år, eller ska hon bli mamma och hoppas på att hon kan komma tillbaka efter barnafödandet och ta sig till nästa OS. Just nu så är där en massa intressenter som försöker säga åt henne vad hon ska göra.
– Vad säger du?
– Att hon ska lyssna på sitt hjärta.
Någon hade sett oss kramas och de hade sett henne gråta, de tog en bild på oss och sen publicerade personen den på sin instagram och kom med antydningar om att jag gjort slut med henne, det spred sig givetvis och Danielles pojkvän ringde och Carro ringde. Tidningar och en massa andra ringde, jag svarade Carro och ingen annan.
– Tack förresten, Michael.
– För?
– Att du inte outade mig som din flickvän.
– Nej, vi har inte ens bestämt om vi är pojkvän och flickvän. Jag har aldrig haft en flickvän så jag vet inte hur det går till.
– Du frågar chans på mig, sen svarar jag. Ja eller nej.
– Aha, där ser man. Men då frågar jag chans på dig, Caroline skulle du kunna tänka dig att bli min flickvän?
– Hm, jag får tänka på det.
– Javisst.
– Vem vet jag kanske får bättre erbjudande.
– Kanske det.
Hon skrattar till.
– Ja Michael, jag blir gärna din flickvän.
– Så bra, för jag är gärna din pojkvän.
– Så bra.
Vi pratar om skolsaker en stund, Cecilia ser på mig och vinkar. Jag nickar och säger hej då till Carro. Jag stoppar ner telefonen och jag går fram till Cecilia.
– Vad är det?
– Danielle fick köra akut till sjukhuset.
– Varför?
– Hon försökte ta sitt liv, det blev kaos med pojkvännen. Bilden på er, hon är gravid tydligen.
– Ja, jag vet. Det var därför hon kramade mig, jag var hennes axel att gråta ut på igen. Carro ringde precis och frågade hon med, jag förklarade och hon köpte min förklaring, vi blev precis pojkvän och flickvän. Fan! Hur försökte hon ta livet av sig?
– Rakblad och hon skar sig över handlederna.
– Helvete, det kommer de aldrig kunna mörka. Det finns alldeles för många skvallertanter för det, Fan, fan, fan!!!
– Lugn Michael.
– Jag kommer köra till Stockholm när vi kommer hem och jag kommer ha ett väldigt allvarligt samtal med den pajasen. Han ville tvinga henne till att göra abort, han skyllde på hennes OS satsning. Han övervägde inte ens att bli pappa, han riskerade att förlora sin kassako, det sa jag inte till Danielle. Men det är det jag tror.
– Gör nu inget som du kommer få ångra Michael, frågan är om du ska lägga dig i överhuvudtaget.
– Hon är min vän.
– Ja var det då att slå ner honom gör dig inte till en bättre vän.
– Hur är det med henne?
– Det var stabilt när de körde i väg, de hittade henne snabbt så att säga och laf första förband osv.
– Vet hennes familj?
– Jag vet inte.
Jag tar fram min telefon och jag ringer hennes syster och jag berättar. Det visste inget, jag berättade allt snabbt och hon tackade mig och la på.
– De visste inget.
– Var det din sak att berätta?
– Han hade inte gjort det så ja. Vill hon tycka illa om mig för det så får hon väl göra det. Men han är inte bra för henne.
– Men det är du?
– Som vän ja, jag som jag sa har skaffat flickvän. Danielle är min bästa vän, min enda vän om man inte räknar dig och Olle som vänner, er ser jag mer som mina föräldrar. Tror du att vi får hälsa på henne?
– Nej, det tror jag inte.
– Fan!
– De kommer säkert att sätta ihop en krisgrupp så att ni får stöd.
– Jaja, det blir nog bra. Jag ska simma röven av mig i morgon, jag ska simma för henne.
Cecilia ser på mig, hon ser min bestämda min.

Jag andas in, sen ut. Jag går upp på startpallen.
– Ni kommer inte ha en chans mina herrar, Michail Kovalenko må han vila i frid kommer att förlora sitt världsrekord i dag.
De ser på mig, jag säger det på engelska. Jag böjer mig fram och jag skjuter ifrån när starten går. Jag träffar vattnet och sen börjar jag simma, 4*100 meter medley, fjäril, rygg, bröst och frisim. Jag kommer utföra varje armtag till perfektion för min vän som ligger på sjukhus. Efter självmordsförsök och ett missfall som följd på det. Jag bryter vattenytan och gör mitt första simtag och jag ler, kameran fångar mitt leende. Kommentatorerna kommenterar leendet. Jag trycker ifrån och jag ler igen.
Händer slår i kaklet och jag vänder mig om och jag ser på tavlan och jag vrålar ut min glädje, jag knyter händerna och spänner musklerna och jag vrålar ut min glädje igen. Jag slog rekordet, Michail Kovalenko är förpassad till historien. Jag tar mig uppifrån bassängen och jag vrålar igen. Jag går fram till Cecilia och jag kramar henne hårt, väldigt hårt. Hon kramar mig tillbaka och jag lyfter upp henne och jag skakar henne.
***
Jag vinner femtiofritt med, jag får min biljett till Paris och OS. Jag får en hel del bonusar för mina medaljer och världsrekordet från mina sponsorer. Freja ringer mig när jag sitter på rummet på hotellet, jag har precis avslutat ett samtal med Carro.
– Hej chefen, vad har du på hjärtat?
– Bara gratulera till en väldigt bra insats.
– Bara vänta till i sommar, jag kommer vinna de sex gulden. När jag gjort det så kommer jag att meddela att jag ska vinna åtta i nästa OS.
– Så pass.
– Ja chefen, så pass.
– Lyckas du med det så kan jag lova dig att med lite smarta placeringar så kommer du inte behöva arbeta mer i ditt liv.
– Det behöver jag inte ändå.
– Du vet vad jag menar.
– Så sponsorerna är nöjda?
– Oja, det är väldigt nöjda. De kommer att visa sin uppskattning när du kommer hem.
– Så trevligt.
– Visst är det.
– Förresten han den där andre agenten ringde och ville värva mig, jag sa tack men nej tack och undrade varför jag skulle byta ner mig. Ryktet säger att han försöker dumpa Danielle efter det som hänt, skulle det ske så skulle jag se det som en personlig tjänst om du tog dig an henne.
– Tack, för de vänliga orden och givetvis Michael.
– Tack, Freja.
– Nej det är du som ska ha tack för att du trodde på mig.
– Självklart.
Vi lägger på och jag klär av mig och packar min väska. Jag tar fram min sex guldmedaljer och jag klär av mig naken och tar en bild i spegeln och jag skickar den till Carro. Jag tar av mig medaljerna och jag lägger dem i min väska. Jag lägger mig på kudden och jag stänger ögonen och somnar.

– Vi ses i morgon.
– Det gör vi.
– Då får du planera om semestern.
– Nej, jag åker med som tränare så de kommer ersätta mig för förlorad arbetsförtjänst, Olle får kanske boka om semestern.
– Kanske det, jag pratade med Freja igår Cecilia. Jag kommer vinna sex guld där. När jag gjort det så kommer jag att säga att jag ska vinna åtta om fyra år.
– Varför inte nio.
– Jag vill inte verka kaxig.
– Så du kommer att satsa på bröst med?
– Eller tvåhundra och fyra hundra medley.
– Är du galen?
– Vi har fyra år på oss att bestämma oss.
– Och vad ska du göra fyra år senare efter det?
– Vi får se, kanske bara satsa på simhopp.
Hon ser på mig och sen börjar hon skratta.
– Du det skulle inte förvåna mig, men vi tar Paris först, sen LA så får vi se vad som händer i Brisbane.
– Ja, när får hon åka hem?
– Jag vet inte, hennes familj kom ner igår. De pratar inte med någon.
– Hennes agent ringde mig och ville värva mig, jag tackade nej.
– Hur tackade du nej?
– Jag frågade varför jag skulle vilja byta ner mig, men eftersom han vill värva mig så kommer han att dumpa henne. Så jag bad Freja att ta henne under sina vingar. Hon kommer att göra det.
– Så bra.
– Ja jag tyckte det.
– Men vi ses i morgon, nu ska jag hem och kramas med min man.
– Och jag med min flickvän.
– Då kanske du hoppar morgonträningen.
– Inte en chans.
– Jag misstänkte det.
Vi kramar varandra.
***
Jag tar henne mot väggen, jag tar henne hårt och snabbt. Det är nästan på gränsen till för hårt, men jag ligger på rätt sida så att säga. Jag öppnade dörren och hon hoppade upp min famn och jag släppte väskorna på golvet och vi öppnade mina byxor.
Vi drog ner hennes sen hoppade hon upp i min famn igen och jag satte min hårda penis mot hennes slida och jag tryckte henne upp mot väggen och jag gled in i henne och jag började ta henne. Hon kysser mig aggressivt och jag svarar på hennes kyssar minst lika aggressivt.
Jag tar henne snabbare och snabbare och vi kommer båda två. Jag kommer i henne och hon kommer med mig och våra kroppsvätskor blandas i hennes inre. Jag bär in henne i badrummet och vi tar av oss på överkroppen och vi ställer oss i duschen och vi duschar av oss.

– Välkommen hem.
– Tack hjärtat.
– Hoppas att det var ok att jag bara attackerade dig.
– Oja det var det verkligen.
– Så bra.
– Visst är det.
Vi kysser varandra, kyssarna blir aggressivare och de leder vidare till annat. Till att vi älskar mjukt och stillsamt, vi älskar länge och vi kommer till slut och nu ligger vi nyduschade i sängen. Hon ligger med sitt huvud på mitt bröst.
– Sov gott.
– Detsamma.
Vi somnar och jag vaknar halv fem och jag lirkar mig loss ifrån henne och jag går till träningssalen. Jag går in och jag sätter mig på golvet och jag blundar. Jag börjar med min meditation.

Jag öppnar dörren och Danielle står där vi ser på varandra.
– Kom in.
– Stör jag?
– Nej, kom in.
– Tack Michael.
Hon kommer in och hon sätter sina väskor på golvet, Carro ser på henne och sen på mig.
– Danielle, Carro min flickvän, Carro, Danielle min bästa vän.
– Hej.
– Hej, jag vill inte tränga mig på.
– Jag sa att du inte störde eller hur?
– Ja, men…
– Som sagt du är min bästa vän, förutom Carro då. Sätt dig så sätter jag på kaffe.
– Säkert?
Hon ser på Carro.
– Ja det är säkert.
– Tack.
Hon kramar Carro och jag slappnar av när Carro kramar henne. Jag går till kaffekokaren och jag laddar den.
– Hur mår du?
– Skit, men jag håller ihop. Hela mitt team har hoppat av.
– Förlåt?
– Tränare, ledare och min agent.
– Han försökte värva mig, jag vad honom hoppa. Freja kommer ringa dig.
– Varför?
– För att bli din agent givetvis.
– Skojar du?
– Nej jag skojar inte, angående tränare så kan du stå ut med Cecilia så ställer hon säkert upp över OS.
– Var ska jag bo?
– Här tills vi löst något permanent.
– Tack men jag vill inte tränga mig på.
– Du tränger dig inte på, som sagt det är bara tills vi hittat något mer permanent.
– Vill inte ni vara själva?
Jag ser på henne, jag förstår vad hon antyder.
– Det är lugnt, det är den där perioden i månaden så vi kan inte göra så mycket sådant ändå.
Jag vänder huvudet och jag ser på Carro och jag ger henne en tacksam blick, jag tittar på Danielle och hon ser på Carro.
– Är det säkert?
– Jadå, det är säkert.
– Tack Caroline.
– Säg Carro det gör alla andra.
– Jag lovar.
– Orkar du berätta vad som hände?
– Det blev kaos och jag tappade det, jag vet inte vad som hände egentligen. Jag såg rakbladet och jag bara skar, när smärtan kom så vaknade jag till och undrade vad fan som hände. Jag jagade upp mig och jag fick missfall, tidningarna fick reda på vad som hänt och det skrevs upp. Min agent drog öronen åt sig och som tränarna och ledarna tackade för sig.
– Och han?
– Är ett minne blott, du hade rätt. Han är ett svin, det är rätt jag vet inte om jag ska säga skrämmande eller irriterande.
– Vadå?
– Att du har en förmåga att se rakt genom människor och veta om de är att lita på eller inte.
Jag ser på henne, jag ser på Carro och hon ler lite.

Cecilia ser på mig, hon ser på Danielle.
– Lovar du att göra som jag säger?
– Ja.
– Inga egna idéer?
– Nej.
– Bra, om hon bryter mot sitt ord så är dörren där och du är mitt vittne, Michael.
– Ja Cecilia.
– Bra då börjar vi, du vet vad du ska göra Michael.
– Ja jag vet vad jag ska göra.
Jag går fram till startpallen och jag går upp på den och jag skjuter ifrån och jag träffar vattnet och jag börjar simma.
– Våga inte gå emellan dem Danielle för då vet jag inte vad jag gör.
– Nej, jag har verkligen inga sådana planer. Jag älskar honom som en lillebror, jag hyser inga sådana känslor för honom. Men precis som för honom så jag inga andra vänner, jag har min syster men hon förstår inte detta. Denna besatthet som vi delar han och jag, eller alla vi som håller på med detta. Så nej, jag kommer aldrig gå emellan dem Cecilia.
– Bra, kör intervaller. Två hundra av varje *5*5. Inte maxfart men nästan.
– Ja.
– Bra och en sak till.
– Ja?
– Skräm oss inte så igen.
– Nej Cecilia.
– Bra.
Danielle går upp på startpallen och hon hoppar i.

– Kan hon bo i din lägenhet? Hon betalar vad hyran och elen går på, du bor ju ändå här mer eller mindre.
Carro ser på mig, hon ser på min bedjande blick.
– Vi kan inte skylla på att du har mens längre.
– Nej jag vet, hur länge kommer hon att vara i gymmet?
– En halvtimme till.
Hon ser på mig och sätter sig på diskbänken och lyfter upp kjolen, jag blir hård på en sekund. Jag drar ner mina byxor och kalsonger och jag sätter penis mot hennes väldigt blöta slida och jag trycker till och jag glider in i henne. Jag börjar röra mig och jag börjar försiktigt, ett en liten stund så hetsar hon mig till att ta henne fortare och hårdare. Jag gör henne till viljes och hon kommer med ett litet skrik, jag kysser henne och jag dämpar skriket. Jag fortsätter ta henne och hon hinner inte komma färdigt innan hon kommer igen. Jag kan inte hålla emot utan jag kommer med henne och jag känner hur min säd lämnar mig och fyller hennes inre. Ingen av oss lägger märke till Danielle som står i dörren och är röd flammig på halsen. Hon går in i träningssalen igen och väntar i ett par minuter, hon samlar sig och går ut genom dörren. Hon ser på Carro och hennes röda kinder, hon hör duschen strila och hon ler lite.
– Danielle.
– Ja?
– Vi har pratat jag och Michael, du kan låna min lägenhet tills du hittat något eget. Jag mer eller mindre bor här redan, så jag kan göra det mer permanent medan du lånar min lägenhet.
– Är du seriös?
– Ja, jag är seriös. Vi är kåta båda två så ja jag är väldigt seriös, jag har varit med en del män. Men ingen Danielle går att jämföra med honom och hans penis, han teknik när vi älskar. Den slår allt jag upplevt.
– Där ser man.
– Varför har du aldrig testat?
– Jag tänder inte så på honom, jag ser på honom som min bror.
– Så du kommer inte att gå mellan oss?
– Nej, jag lovar. Jag älskar honom som en bror inget annat, jag kommer inte gå mellan er. Du behöver inte vara orolig, jag ser hur han tittar på dig Carro. Han älskar dig, tveka inte om det.
Carro ser på henne och hon ler och kramar Danielle, hon kramar henne tillbaka. Hon sluter ögon och hon ser mig ta Carro, det kittlar i hennes slida.
***
Skolan är slut för detta läsår, två år har gått. Vi skrev våra sista tentor för ett par veckor sedan Vi fick tillbaka resultaten och vi klarade oss båda två. Vi älskade som kaniner när vi fick beskeden, vi älskar som kaniner hela tiden. Eller när min träning och vår skola tillåtit det, vilket är ofta nog.
Nu när vi inte har skolan så har vi mer tid, vi älskar ofta. Som sagt när träningen tillåter det, vi ska resa om två veckor. En veckas för läger, sen så är det OS och jag ska försöka vinna sex medaljer. Danielle bor i Carros lägenhet, hon är här ofta eftersom vi tränar tillsammans men hon drar sig tillbaka hyfsat tidigt.
Jag vet inte om Danielle har en inbyggd radar, eller om hon och Carro hittat på ett eget språk, men det är precis som om Danielle vet när Carro är sugen och hon drar sig tillbaka och cyklar till Carros lägenhet, för två minuter efter att hon lämnat så är vi nakna och vi börjar med förspelet.
Jag tränar på och Danielle sitter på kanten och vilar, hon är klar med sin första intervall. Jag är snart klar med min, jag ökar takten och jag blir klar. Jag hivar mig upp och jag sätter mig bredvid henne, hon ser på mig och jag ser på henne.
– Jag vet att jag sagt det innan, men utan dig och Carro så vetifan hur det hade gått för mig. Tack känns så jävla fjuttigt men jag hittar inga bättre ord faktiskt.
– Det är lugnt, vi älskar dig med Danielle.
– Tack, tack för detta med Michael. För att du talade med Cecilia och Freja.
– Som sagt, det är lugnt. Du är min vän, min bästa vän. Jag ska inte säga enda vän, det skulle inte vara rätt mot Carro. Jag har ett par till på utbildningen som jag talar med och umgås med i skolan. Sen så har jag, Cecilia, Olle och Freja. Men de är inte mina vänner på det viset, inte som du.
– Detsamma Michael.
Vi ser på varandra och ler, jag reser mig och ställer mig på startpallen och jag skjuter ifrån och jag träffar vattenytan och jag fortsätter med min träning. Danielle ser på mig och hon ser på min teknik och hon känner ett stygn av avundsjuka som hon skakar av sig. Hon kan inte vara avundsjuk på mig, eller jo lite.
***
Planet landar, vi går av det och vi hämtar våra väskor. Vi blir vallade till de officiella bussarna, vi sätter oss i dem och de kör i väg. Det är en massa olika idrottare på bussen, med alltifrån karate utövare till handbollsspelare.
Jag har mina hörlurar på mig, vi kommer fram till vår OS – Byn och vi går av dem och jag tar mina väskor och jag går med Cecilia till den plats vi ska samlas på och få våra rum. Utdelningen börjar, jag får min nyckel och den jag ska dela med.
En ryggsimmare, han är yngre än mig. Han är yngre än de flesta här, han är en talang och han är med för att se och lära. Min ryska sida förstår inte det konceptet, min ryska uppfostran. Förvisso min något speciella uppfostran, det var väl veckans underdrift. Vi kommer fram till rummet, jag öppnar dörren och vi går in.
– Välj du först.
Han tar sängen vid dörren, orutinerat. Då är det han som får öppna dörren när det knackar på den, jag lägger väska på en stol och öppnar den. Vi har varit på för läger på kanarieöarna i en vecka och tränat. Jag har talat med Carro så fort jag fått tillfälle till det.
Vi pratar om att hon ska flytta in på mig på hel tid att vi ska göra det hela mer officiellt. Jag har en ask i min väska, det är en förlovningsring. Jag ska fria till henne, efter att jag vunnit min sista medalj så ska jag fria till henne.
Hon och Olle kommer att komma ner, de kommer att bo på hotell härnere. Jag betalar, priserna har trissats upp rejält. Så jag betalar, jag sa att jag tog från sponsorfonden. Det gjorde jag inte men det vet inte de. Inte för att det spelar någon roll var pengarna kommer ifrån.
Jag har inte talat så mycket om Carros föräldrar, så då får jag göra det. Vi kan sammanfatta det kort, Carro har ingen kontakt med dem. De är med i en frireligiös sammanslutning som inte är så förlåtande med de som inte delar syn på tro. Så hon har ingen släkt, hon hade en moster som hjälpte henne när hon hoppade av. Vilket mostern också gjort en gång i tiden, det var hon som hjälpt henne med arbete och bostad.
Mosterns man i sin tur var rik, vilket mostern också var. Hon dog för ett antal år sedan, Carro fick ärva henne. Vilket gjorde att hon kunde köpa lägenheten och sen satsa på sina studier. Så hon som hon säger är lika föräldralös som jag.
Det knackar på dörren och Max som han heter öppnar dörren, Cecilia står där.
– Vi ska till simhallen.
– Javisst.
Hon har sett spänd ut den senaste veckan.
– Vad är det?
– Va?
– Du är spänd som en fiolsträng Cecilia vad är det?
Hon tittar på mig.
– Det är OS.
– Ja, som jag har längtat.
Jag ser på henne och jag ler, jag reser mig och går ut ur rummet. Det är full aktivitet utanför i korridoren, det är som ett större studentboende. Jag har min ryggsäck på axeln, vi går nerför trapporna och vi sätter oss på en buss där det står sim arenan på. Jag ser ut genom fönstret, Danielle kommer upp på bussen och hon sätter sig på andra om mig.
– Nervös?
– Haha, nej. Men Cecilia är.
Danielle ser på mig och sen på Cecilia.
– Så det är därför som du varit spänd den senaste tiden?
– Hur känns det att vara tränare för de två idrottare som vunnit flest medaljer under OS, vad blir ditt nästa mål?
Hon ser på mig och på min hand som kramar en fantasimikrofon. Hennes blick är inte road. Jag ler mot henne och Danielle ler hon med. Bussen börjar köra och jag ser på de andra simmarna, i den byggnad som vi bor i bor de andra nordiskaländerna med. Så det är en del danskar och finnar med på bussen.
Vi kommer fram till sim hallen och vi går in, jag går fram till bassängen och jag sätter mig på huk och tar vatten i handen och smakar på det och spottar ut det.
– Så det är så sex guld kommer att smaka.
De som hör det ser på mig, jag möter deras blickar. De tittar bort, jag ser på de tomma läktarna, på simhopps delen. Jag ser på prispallarna, där ska jag stå överst sex gånger. Jag sluter mina ögon och visualiserar att det händer.
– Har du somnat?
– Haha, nej. Jag ser framför mig att jag står däruppe sexgånger. Pröva, se dig själv stå däruppe fyra gånger.
Hon gör som jag, Cecilia ser på oss hon skakar lite lätt på huvudet.

Hundrafjäril första finalen, jag ler när jag ställer mig på startpallen. Det blir tyst i hallen, starten går och med den tjutet från läktarna. Jag träffar vattnet och jag kickar, bryter vattenytan och börjar simma. Jag ler hela vägen och jag sätter handen i kaklet. Nytt världsrekord och första guldet bärgat, jag skriker rakt ut i luften. Jag pekar på läktaren där Cecilia, Carro och Olle sitter. Jag kramar tvåan och trean. Vi går upp ur bassängen, jag går till där de samlat våra saker. Jag tar dem och går till dopingkontrollen, de ser på mig. Jag går in och de testar mig, jag går ut och jag duschar av mig. Jag torkar mig och jag lämnar rummet och jag går ut. Jag ser Danielle på startpallen, hennes första final. Hon är inte favorittippad, även om det är hennes favoritsträcka, hon har världsrekordet på sträckan. Men de talar om hennes turbulenta vår och vilka spår den satt i henne.
– Le!!!
Jag skriker det precis när de ska böja sig fram, kameran fångar henne precis när jag skriker det. De filmar hennes leende mun, starten går och hon skjuter ifrån och jag ser på storbildskärmen. Jag ser första simtaget, jag ser kicken och jag ler med hela ansiktet. Hon kommer att vinna, det är ingen tvekan om det. Jag ser vändningen och jag ler, Cecilia har lärt henne min vändning. Hon distanserar de andra, hon bryter ytan och första taget exploderar och jag sträcker upp armarna i luften och jag vrålar.
Hon går i mål och vi ser på tavlan, nytt världsrekord och OS – guld. Jag ser tårarna som rinner på hennes kinder, jag ser henne skratta och gråta samtidigt. Hon pekar också på Cecilia och skickar en slängkyss till henne och vi skriker båda två.
***
Vi står bredvid varandra och kamerorna smattrar, överledaren drar i oss det är dags att åka tillbaka. Vi går på bussen, den stannar och de andra svenska aktiva gratulerar oss. Vi tackar dem och äter av tårtan och vi håller ett tacktal. Sen går vi och lägger oss. Det är en ny dag i morgon, nya försök och nya semifinaler och finaler.

Sexdagar senare, sista finalen. Fem guld ligger på skrivbordet i rummet, Danielle har vunnit två guld och ett silver till. Sexdagar och ett lopp kvar, sista finalen. Jag går upp på startpallen. Jag ser på de andra, på andra sidan bassängen väntar det sista guldet. Jag andas in och sen ut, jag böjer mig fram och starten går. Jag skjuter ifrån och träffar vattenytan och jag börjar simma. Handen träffar kaklet och jag vänder mig och jag ser WR och tiden, jag ser mitt namn stå överst. Jag skriker ännu högre än innan, de andra ser på mig. Jag har vunnit sex guld, slagit sex världsrekord. Jag lyckades, jag känner tårarna rinna på mina kinder. Jag torkar dem, jag går upp ur bassängen och jag vinkar till de mina. Jag pekar och skickar slängkyssar till Cecilia och Carro, jag går fram till dem och de kastar en flagga till mig.
– WOW!!!!
– Du är ta mig fan inte klok!!
– Åtta eller nio?
– Va?
– Ska jag säga åtta eller nio?
– Nio.
– Då gör jag det.
Vi ser på varandra och vi skrattar så att tårarna rinner igen, jag vrålar ut min glädje. De kommer och drar i mig, jag går med dem. Dopingkontroll och sen dusch och påklädning, de stressar på mig och jag går ut till prispallen. Jag hälsar på de andra två, en fransman och en australiensare. Ingen ryss och ingen amerikan. Vi går upp på prispallen och jag får medaljen och jag sjunger med i nationalsången.
Jag går längsmed raden av journalister och jag kommer fram till Sveriges representant här, Carro står där vi kramar varandra och jag kysser henne och jag sätter mig på ett knä och tar fram asken med ringen och hon stirrar på mig. Det är fortfarande en massa människor i hallen det är fortfarande tävlingar i gång. En massa kameror riktas mot oss, hon tar asken och öppnar den och hon ser på ringen och sen på mig.
– Ja din förbannade galning.
Jag reser mig och jag sätter ringen på hennes finger och vi kysser varandra. Jag lyfter upp henne och jag kysser henne intensivare än någonsin tidigare.

Klockan 03.43 på natten så hörs det fem explosioner i Paris, fem hotell attackeras simultant. Över tusen döda, flera tusen skadade och OS stoppades i två dagar. Jag vaknar med ett ryck och säger.
– Vad fan, explosioner?!
Jag ser på Max han sover vidare, jag går uti korridoren och går till samlingsplatsen som den kallas och jag sätter på tv:n fler har hört smällen och de kommer ut.
– Vad fan händer?
– Bomber, terrorister har smällt bomber.
Jag ser på det hotell som Olle och Carro bor på, jag ser förödelsen och jag sjunker ner på knä. Cecilia kommer ut hon ser på mig och sen på tv:n.
– Oh helvete.

Jag ser på kistan, den är tom. Detta är bara en symboliskhandling, det är för att jag och de andra ska få ett avslut. Ett avslut på det galna som hänt, jag och flera tusen andra har förlorat nära och kära för att galna människor valde att framföra sitt budskap med att döda oskyldiga. Olle klarade sig, det gjorde inte Carro. De hittade inte ens hennes kropp, jag hade klätt på mig och försökt att ta mig utifrån OS – byn vi kan säga att de inte släppte ut mig. Det höll på att sluta i totalt kaos när jag slog ner fem gendarmer som försökte stoppa mig. Som sagt de blev inte glada på mig, det tystades ner. Det tog tre dagar innan jag fick beskedet, bomben hade exploderat precis vid hennes rum. Olle bodde på andra sidan gången in mot gården. Hon bodde ut mot gatan, där bomben exploderade. Fem hotell, flera tusen oskyldiga drabbades och de vann ingenting på det. Inte mer än att folk hatar dem ännu mer. Jag reser mig och går fram till prästen, jag tar fram ett papper från fickan. Jag håller det i handen och sen börjar jag tala. När jag är klar så sätter jag mig igen. Prästen säger sina sista ord och hon ser på mig. Jag möter hennes blick, den är tom. Hon ser en tom blick möta hennes och hon ryser till.
***
Cecilia och Danielle ser på mig, de går fram till mig och de tar mig i armarna.
– Jag ska vinna nio medaljer i OS om fyra år, mitt enda fokus nu är nio medaljer i Los Angeles. Det är det enda som betyder något för mig, när jag vunnit dem så ska vi fyra sätta oss och sen så ska jag berätta en historia för er. Om jag varit dedikerad innan Cecilia så har du inte sett något ännu, jag har bara ett mål i livet nu. Vinna de där förbannade nio medaljerna, sen sätta mig ner med er och berätta.
– Vadå, Michael?
– Om mitt liv och vad Carro betydde för mig.
De ser på mig och sen på varandra.
***

 

 

 

 

 

Kapitel 10.
Fyra år senare.
***
Planet landar, det stannar och vi reser oss. Jag tar min ryggsäck och jag följer efter de andra som är på väg av planet, vi går in på flygplatsen och går till bagageutlämningen och jag tar min väska. Cecilia och Danielle tar sina väskor och de går efter mig.
Vi går till bussen som ska ta oss till OS – byn. Vi går ombord på den och jag sätter mig på en av platserna, Cecilia sätter sig bredvid mig och Danielle sätter sig på andra sidan och känsla av deja – vu kommer över mig. Jag ler lite och Cecilia ser på mig.
– Vad är det?
– Vi satt så här för fyra år sedan med.
De ser på mig och sen på varandra och de ler de med. Bussen kör i väg och vi åker igenom Los Angeles och vi kommer fram till OS – byn, säkerheten är rigorös. Väldigt rigorös, vi går av bussen och vi ser på poliserna i deras munderingar.
Jag ser solkatterna från prickskyttarna på taken, drönarna som cirkulerar ovanför oss. Vi går in och vi får våra rumsnycklar, jag delar rum med Max igen. Nu är han inte med för att se och lära, han är med för att ta medalj. Vi går fram till dörren och jag öppnar den och vi går in.
Jag tar sängen vid balkongen, jag öppnar den och släpper in luft. Jag sätter väskan på en stol och jag öppnar den, det knackar på dörren och Max öppnar den. Cecilia står där.
– Vi ska besöka bassängen.
– Javisst.
Vi lämnar rummet och vi går ut ur byggnaden och vi går på bussen och vi sätter oss och jag lutar huvudet mot rutan och jag stänger ögonen. Som alltid när jag stänger ögonen så ser jag Carro framför mig, jag ser hennes leende. Hennes vackra ansikte, jag spänner ögonen lite och jag känner tårarna rinna på mina kinder.
– Hur är det?
– Minnen.
– Ok.
Sen jag avgav mitt löfte, så har jag fokuserat på en enda sak. Hur jag ska vinna nio medaljer på OS, jag tog studieuppehåll och jag har dedikerat de senaste fyra åren på en enda sak. De nio medaljerna här, det enda som brutit mina rutiner är de åtaganden som mina sponsorer haft på mig.
Annars så har jag ätit, sovit och tränat i fyra år. Jag har inte gjort något annat, tjugo timmar om dygnet så har jag ätit, sovit och tränat. Cecilia och Danielle blev oroliga, de bara väntade på att jag skulle kollapsa, det gjorde jag inte. Tvärtom, jag klarade av det. Danielle flyttade in till mig, hon flyttade ner på heltid.
Efter ett år så träffade hon en kille, hon flyttade ut. Hon flyttade in hos honom, de är gifta nu. Efter OS så kommer hon att sluta, hon är 32 år och inne på sista versen som hon säger. Ingen har frågat hur jag kommer att göra, inte ens Freja.
Hon brukar inte fega ur annars, jag är tjugoåtta år gammal. Inte ens på höjden av min kapacitet, frågan är var taket på min kapacitet är. Jag har inte varit med en kvinna på fyra år, mina behov tar jag hand om själv så att säga.
Det tog ett år innan jag fick lusten tillbaka och det enda som kan ge mig stånd är minnena av våra stunder. Jag torterar mig med minnen av vad vi delade när jag onanerar, jag kommer och gråter.
– Vi är framme.
Jag öppnar ögonen och vi går av bussen, vi går in i simhallen. Jag går fram till bassängen och jag sätter mig på huk och jag tar vatten i handen och smakar på det. jag spottar ut vattnet och säger.
– Så det är så nio guld smakar.
Jag ser på prispallen och jag blundar, jag ser mig själv stå överst på den. Jag ser mig själv sjunga nationalsången nio gånger och peka upp mot himlen.
– Vad ser du?
– Att jag står överst på prispallen, nio gånger.
– Galning.
– Kanske det, men vill du veta en hemlighet?
– Javisst.
– Jag är inte galen.
– Nej, jag vet Michael.
Jag öppnar ögonen och jag kramar henne mjukt.
– Vad som än händer Danielle så ska du veta att jag älskar dig.
– Javisst, jag älskar dig med.
Vi lämnar arenan, i morgon så börjar jakten. Jakten på nio medaljer, jag kommer få försvara mig mot anklagelser. Men det skiter jag i, det har jag fått göra de senaste tio åren. Vi går på bussen och den kör oss till där vi bor. Jag går in och jag går till vårt rum, jag tar fram mina hörlurar och jag sätter dem på huvudet och jag blundar.
***
Jag andas in sen ut, första finalen av nio. Hundra fjäril, jag går upp på pallen och jag ser på de andra. Jag har rakat av mig allt, mitt skägg och mitt hår på huvudet. Jag lät mitt skägg och hår växa när Carro mördades, jag har trimmat håret och skägget med jämna mellanrum men jag har inte klippt mig eller rakat mig.
Det gjorde jag igår, jag bad en handbollstjej som är frisör hjälpa mig. Jag gav henne min trimmer som jag köpt för tillfället och jag bad henne raka bort allt på huvudet och skägget. Jag rättar till glasögonen, jag ser upp mot taket. jag kysser mina fingrar och sträcker på armen.
Jag har en ny tatuering på ryggen, två änglavingar med en hopkrupen kvinna kropp som håller sig om benen. Inledningen på Carros favorit dikt skriven på vingarna. De börjar på mina vader och sen täcker de baksidan på mina ben och över skinkorna och upp på ryggen. Jag rättar till glasögonen och jag ler.
– Ni kommer förlora.
Starten går och jag träffar vattenytan och jag kickar två gånger och bryter vattenytan och jag börjar simma. Ett stort leende syns på mina läppar, jag trycker till och jag ökar farten. Jag vänder och kickar och bryter vattenytan och trycker till, jag simmar fortare än någonsin. Jag krossar mitt eget världsrekord, jag vinner mitt första guld. Jag visar ingenting, jag lämnar bassängen och går till doping kontrollen. Jag kommer att få gå hit fler gånger.
***
Sexdagar senare, åtta guld senare. Spänningen är galen, jag har inte snabbast tid in i finalen, en ung australiensare slog mitt världsrekord. Han är ung och kaxig och han har gjort en hel del uttalande om att han ska knäcka mig. Han är som sagt ung, ung och kaxig. Vi simmade inte i samma semifinal, vi sitter i callroom.
– Junior.
Alla ser på mig, jag tittar på den unge mannen.
– Du kommer aldrig slå mig så länge jag simmar, du kommer alltid vara nummer två, eller sämre. Du förstår, jag har aldrig tagit i på femtio fritt. Jag har inte behövt, idag junior så ska jag ta i. Jag ska simma det snabbaste jag kan, jag kommer att krossa ditt rekord och jag kommer att krossa dig och vinna mitt nionde guld. Du har retat mig, tro mig du vill inte reta mig.
Tystnaden är total i rummet, alla ser på mig och sen på honom. Jag ser färgen stiga på hans kinder.
– Vem fan tror du att du är?
– Världens bäste simmare genom tiderna, vem fan är du junior?
De andra sex ser på honom, sen på mig.
– Jag hoppas att ni andra också krossar honom och sätter honom på plats, han behöver lära sig ödmjukhet.
De andra ser på mig och sen på honom, spänningen i rummet ökar. De kallar på oss och vi reser oss.
– Vi kommer att krossa dig junior, du kommer att komma sist. För du förstår, vi höll igen allihop. Eller hur mina herrar.
– Haha, ja givetvis.
Det är en av amerikanerna som säger det, de andra stämmer in. Vi blir presenterade och vi går och fram till våra banor.
– Tjuvstarta inte nu junior? Det är bara ett par miljarder som tittar på oss, på mig om jag ska klara det jag sagt. Om det bara varit skryt eller om jag kan leverera, tro mig junior jag kommer att leverera. Jag kommer simma badbyxorna av dig.
Vi ställer oss på startpallarna och han tjuvstartar och det går ett sus genom publiken, tv kamerorna fångar sju stycken simmare som ler och småskrattar. Vi går nerifrån startpallarna och han tar sig uppifrån bassängen. Han ser inte på oss.
– Mina herrar det ska bli en ära att dela bassäng med er.
Vi ställer oss på startpallarna och starten går och jag träffar vattnet. Jag kickar under ytan och bryter den, sen släpper jag alla spärrar och jag simmar det fortaste jag kan på femtio meter och jag känner kaklet mot händerna.
Jag vänder mig och jag ser på tiden och jag inser vad jag gjort, jag landar och jag skriker ut min glädje. Jag krossade hans rekord, jag vann mitt nionde guld och blev historisk. Jag skrek ut min glädje, jag höjde mina armar och jag spände dem och jag lyfter huvudet och jag pekar upp mot himlen.
Jag går upp ur bassängen och jag publiken reser sig och de ger mig stående ovationer, jag ser på dem och jag känner tårarna rinna på mina kinder. Jag bugar mig mot dem och jag går fram till Cecilia och jag kramar henne, jag kramar henne länge.
Publiken står fortfarande upp och klappar åt mig. Jag tar den svenska flaggan och jag draperar den runt mig. Jag går med funktionären och jag går till dopingkontrollen. Vi passerar callroom och Danielle ser på mig och hon kramar mig och jag kramar henne. Vi kramar varandra länge, de som sitter där klappar åt mig och gratulerar mig. Jag tackar dem och jag går med kontrollanten och jag lämnar mitt prov och jag går uti simhallen. Jag ser på Danielle och jag skriker.
– Le!
Hon böjer sig fram och jag ser leendet på hennes läppar och starten går. Det är hennes sista lopp i karriären, efter detta så slutar hon. De går i mål och jag ser på tavlan och hon vinner, hon vinner i sitt sista lopp. I de två andra grenarna så har det blivit silver.
Hon får avsluta med guld, jag tjoar och springer fram till henne och vi kramar varandra och vi skriker båda två och vi ser på varandra. Jag ger henne flaggan och går till mina saker och jag duschar byter om och gör mig klar för ceremonin.
De kallar på mig och jag skakar hand med amerikanen och fransmannen. De gratulerar mig, jag säger tack och gratulerar dem. Vi går ut och vi går fram till prispallen och jag går upp och jag gråter när de hänger medaljen runt min hals.
Det är inte bara Carro som varit i mina tankar, det är även Irina, Anna och Tatjana. Alla de andra barnen som dött, för en galen mans skull. Dessa medaljerna är en hyllning till dem, till offren. För det är det de är, offer. Nationalsången spelas och jag sjunger med i den.
Jag går ner och vi blir fotograferade, vi går vidare och vi kommer fram till reportrarna. Jag svarar på samma frågor hela vägen ner, jag kommer fram till reportern för SVT, det är inte de som sänder så de står långt ner i raden.
Jag kommer fram till honom och jag ger honom en kram, han svarar på den. Vi delar på oss och han börjar intervjun.
– Det finns väl egentligen inga bra frågor att ställa, det finns en massa givna. Som hur känns det, vad händer nu och hur ska du toppa detta?
– Underbart, vi får se och som jag sa till min tränare. Jag ska kanske satsa på simhopp, jag sa till henne innan förra OS att jag skulle vinna sex guld där och sen nio här. Fast då sa jag åtta, sen hände det som hände med min flickvän och tusentals andra. I deras minne så ville jag göra något unikt, så jag sa till henne och Danielle på Carolines begravning, om fyra år ska jag vinna nio guld. Nu har jag gjort det, vunnit nio guld. Vem vet jag kanske satsar på simhopp.
– Hur är det möjligt?
– Du tränar och äter tjugo timmar om dygnet sen sover du i fyra, 365 dagar om året i fyra år. Det är vad som krävs, total dedikation.
Han ser på mig, min röst är allvarsam.
– Var det attentatet som fick dig så motiverad?
– Inte bara, jag har alltid varit dedikerad. Men det blev en extra tändvätska, fega svin gav sig på oskyldiga där en av dem var min blivande fru. Jag kunde inte hämnas på dem så jag valde denna vägen att hedra henne och de andra offren för den tragedin.
– Du är inte rädd för att de ska ta illa upp.
– De får gärna försöka göra mig något, jag är inte rädd för dem. De använder sin fega taktik för att vi ska bli rädda för dem. Jag är inte rädd för dem, verkligen inte. Som sagt de är fega svin som gärna får försöka göra mig något.
Han ser på mig och han slickar sig om läpparna. Jag hoppas verkligen att de hör vad jag säger och de försöker något med mig. Då kommer de att få uppleva den andra Michael, eller Michail.
– Vad vill du säga till svenska folket?
– Tack för ert fantastiska stöd, inte bara här utan även då för fyra år sedan. Utan era magiska ord av vänlighet så hade jag inte orkat stå så pass rak som jag gör. Tack för ert fantastiska stöd här under dessa dagar, alla era vänliga och stöttande ord. Till er andra som delar med er av ert hat, jag kommer att polisanmäla er allihop. Nu har jag tid att ge mig på er med alla lagliga medel som finns, ni som tyckte att det lika gott när Caroline dödades och som sen under fyra år spytt ut ert hat mot mig och henne. Nu kommer polisanmälningarna att komma.
Jag nickar och lämnar reportern och han ser på kameramannen och de ser mig gå i väg.
– Det kommer ta hus i helvete.
– Ja.
Jag går fram till Cecilia och jag sätter mig på läktaren med henne och vi väntar på Danielles prisutdelning. Hon kommer in och vi reser oss till nationalsången och vi sjunger med. Hon får gå samma runda som jag och när hon är klar så åker vi tillbaka till OS – byn och byggnaden som vi bor i och de andra aktiva firar oss. Vi tackar dem, Danielle håller ett tack och avskedstal. Vi gråter och vi klappar när hon är klar, jag håller ett tacktal jag med.
– Vi njuter ikväll så pratar vi i morgon.
De ser på mig och de minns också mitt löfte om att berätta.
***
Vi sitter för oss själva, jag tar muggen med kaffe.
– Jag har egentligen bara en önskan.
– Vad är det?
– Att ni försöker ha förståelse och att ni inte hatar mig för mycket.
– Vad menar du?
– Jag har inte varit helt ärlig med er, men anledningen till det är att om jag berättat sanningen så hade ni inte trott på mig och ni hade befunnit er i livsfara.
– Och det gör vi inte nu?
– Nej, för den man som hade varit ett hot för er är död. Jag dödade honom i natt.
De stirrar på mig.
– Mitt namn som jag fick på barnhemmet i Ryssland när min mor dumpade mig där som nyfödd var Michail Kovalenko. Fem år senare så kom en överste från en eller annan avdelning i ryska underrättelsetjänsten och hämtade oss. Det skulle skapas supersoldater av oss. De pumpade oss fylla med diverse dekokter och såg vem som överlevde, de som gjorde det fick fortsätta med dekokterna. De andra dog, då tog man in nya och gav dem den blandning som funkade. I femton år så var jag deras lydiga verktyg, första gången jag dödade någon så var jag åtta år och jag gjorde det för att överleva.
De ser på mig, de ser tårarna som rinner på mina kinder. Jag fortsätter berätta.
***
Jag tystnar, tiden har flugit i väg. Det finns inte mer att säga, jag dödade översten i natt. Han somnade in och dog av en hjärtattack, hans specialgift blev hans fall. Jag tog mig in på hans rum och jag dödade honom, det har kommit människor som velat tala med oss. Vi har bett dem gå, inget är viktigare för mig än att äntligen få berätta sanningen för de jag älskar.
– Ni är min familj, ni förtjänar sanningen. Som sagt, det enda jag önskar är att ni inte hatar mig alltför mycket.
– Så det var därför du inte ville simma medley?
– Haha, ja. Du hade avslöjat mig direkt. Historien om min specielle far är översten, han dödade mina syskon, hans handlingar fick fyra kvinnor jag älskade dödade, mördade. De försökte döda mig men jag klarade mig och jag smet.
– Och använde pengarna som du stal av oligarken?
– Ja, tro mig jag hade inga betänkligheter för det. Han var ett svin.
– Hur mycket?
– Över hundramiljoner Euro, jag delade med de andra två. Men de blev mördade så jag tog allt.
– Så du är dopad?
– Nej, jag är förändrad. Jag har aldrig dopat mig, framför allt inte sen jag flyttade till Sverige. Men den skit de fyllde oss med förändrade vår fysik i grunden från det att vi var fem år. Tre gånger om dagen så fick vi injektioner som förändrade oss i grunden, de gjorde benmärgstransplantationer på oss. De gjorde en massa skit med oss. De medaljer jag vann som Michail Kovalenko kanske är tveksamma. Men de jag vunnit som Michael Trust är helt rena, det svär jag på.
– Varför dödade du honom?
Jag ser på Danielle.
– Därför att han är eller var ondskan själv, satan själv var rädd för honom. Alla var rädda för honom, han var värre än en psykopat. Jag har planerat i åtta år för att kunna komma honom nära och döda honom, första gången jag skulle tävla under mitt nya namn så höll jag på att pissa på mig för han satt på läktaren. Jag var livrädd för att han skulle förstå att det var jag, när han inte gjorde det så var min lycka total. Jag hade hittat ett medel för att döda honom, åtta år senare så lyckades jag. Jag kommer inte be om ursäkt eller ångra mig, han var värre än de värsta fångvaktarna i koncentrationslägren. Han tvingade oss till saker som jag inte vi berätta, saker som fått er att ifrågasätta allt ni tror er veta om mänsklig ondska. Det enda som jag ångrar är att jag inte kunnat vara ärliga mot er innan, varje dag har varit ett helvete. Lögnerna har gjort ont, ni öppnade upp era hjärtan för mig och jag tvingades att ljuga för er.
– Varför?
– Därför att om ni ens antytt att jag inte är Michael Trust son till en väldigt speciell far som jag inte vill tala om, en mor och syskon som är döda. Som dog en våldsam död. Vilket mina systrar gjorde, Tatjana, Irina och Anna. Tre av de varmaste och vackraste kvinnor jag mött, vi fyra skapade ett eget teckenspråk för att kunna prata utan att avslöja oss. åtta av våra vänner försökte att göra revolution kan vi säga. De blev slaktade framför oss, han tog in åtta nya barnhemsbarn som finns i det lägret nu, de är tretton år gamla och blivande mördarmaskiner. Frågan är vad som kommer hända med dem nu, det finns en viss risk för att de ”försvinner”
– Du menar?
– Ja, det menar jag.
– Herregud.
– Det är Ryssland, där finns inte gud.
De ser på mig, de ser tårarna på mina kinder.
– Ni förstår inte vad det betyder för mig att kunna berätta detta för er, oavsett om ni ber mig fara åt helvete eller inte. Jag älskar er, jag älskar er väldigt mycket.
De ser på mig och sen på varandra, de säger ingenting och jag slickar mig om läpparna och jag känner mig mer nervös än vad jag gjort i hela mitt liv.
– Jaha, vad är målet nu?
– Jag ska kanske satsa på simhopp?
De ser på mig och sen börjar vi skratta, vi skrattar så att vi gråter. Vi skrattar länge. Väldigt länge…
***
Epilog.
***
Jag ser på Danielle, hon har sin vita klänning på sig. Hon håller sin far i armen och de kommer fram till prästen och hennes man står där och väntar på henne. Cecilia och Olle står bredvid mig, jag ser på kulan på Cecilias mage. Hon har blivit gravid till slut, de hade gett upp men till slut så tog det. Hon är över fyrtio så det finns en del risker involverade.
De säger ja till varandra och vi åker till lokalen där festen ska vara. Vi stannar till långt in på småtimmarna. Jag följer med en kvinna till hennes rum, nästan fem år senare så är jag med en kvinna igen. Det visar sig att den kvinnan är rätt för mig, hon flyttar in till mig.
Vi förlovar oss, vi gifter oss och vi blir med hund. Jag kan inte bli far, det satte experimenten stopp för. Evelina som hon heter är skådespelerska, hon är internationellt känd. Men hon lämnar Los Angeles och flyttar in i mitt hus. Malmö blir hennes bas, hon får sina roller ändå.
Fyra år senare så står jag på startpallen igen, målet vi satte var att jag ska vinna tio medaljer. Jag ser, första finalen. Hundra fjäril.
– Ni får ursäkta mina herrar, men ni kommer inte vinna.
Starten går och jag skjuter ifrån och träffar vattenytan. Jag kickar två gånger och jag bryter vattenytan. På läktaren sitter Evelina med Cecilia, Olle, Danielle och Jörgen hennes man. De har sina barn med sig, OS går i Brisbane. Jag kommer att vinna tio medaljer, sen så kanske jag börjar med simhopp…
***