”Jo, istället för att hålla på med varann där borta, borde ni koncentrera er på henne”, sa Mats.
”Va, men, det är väl olagligt?” stammade Klara.
”I högsta grad?” sa Sara.
”Kanske hemma i Sverige, men här i Långtbortistan är det lite mer slappt med såna lagar”, stönade Josefin.
”Ni vill ju, det ser jag på er”, sa Mats och Klara och Sara log blygt medan de rodnade till hårfästena.

Men, nu går vi händelserna i förväg igen. Det är nog bäst att vi går tillbaka till hösten 2022 då allt började.

Det var runt höstlovet som Mats först såg Josefin, riktigt såg henne som den fantastiska människa hon är, på en turistinformation uppe i Fjällivare. Den friska fjälluften hade gjort underverk med hans humör och det var kanske därför han plötsligt insåg vilken fin människa hans syster var.
”Nja, vi kan väl försöka oss på klättring eller kanot?” sa Josefin till den korta tjejen som stod bredvid henne.
”Men, mamma, det är häftigare med forsränning!” protesterade tjejen och rynkade argt på sin lilla näsa.
”Ja, men det står från 17 år och du är bara 15, Klara”, sa Josefin strängt.
”Och? Sara håller med mig. Vi ser ju nästan ut som 17. Det är bara att fejka lite”, sa Klara.
”Robert, hjälp mig”, sa Josefin åt sin man som stod och valde bland souvenirerna.
”Öh, va? Ja, precis, helt riktigt”, sa min svåger Robert utan att titta upp.
”Sara?!” ropade Klara och en identisk tjej kom pilande från läskkylen.
”Ja, vad är det?” frågade Sara.
”Ska vi inte….?” sa Klara.
”…åka på forsränning?” avslutade Sara?
”Grattis, nu har de synkat igen”, sa Josefin och såg bedjande på mig.
”Asså, jag har hört att de kollar leg och det är rätt strängt med sånt. De portar en från alla andra aktiviteter om man blir påkommen”, sa Mats försiktigt.
”Fan, det hade…”, sa Klara.
”…varit grymt kul”, avslutade Sara.
”Ja, men vi kan väl ta den där kvällsturen och se på stjärnorna? Vi får grilla vid midnatt och träffa en äkta shaman”, sa Josefin och tjejerna nickade uppgivet medan Robert köpte en hel kasse med krimskrams borta i andra änden av rummet, omedveten om den blick som min syster gav mig, en blick jag aldrig hade fått förr.

Sagt och gjort, vid mörkrets inbrott stod vi färdiga vid hotellets ingång och väntade när en minibuss kom rasslande runt hörnet och stannade framför oss.
”Är det ni som är familjen Rövadott? Skulle inte ni vara fem?” sa mannen som klev ur bussen.
”Jo, det är vi, men Robert snackar i telefon”, sa Josefin.
”Jaha, det var mor och far med två döttrar och en morbror, va? Vi har ju ett specialpris för familjen, men morbrorn får betala fullt pris”, sa mannen.
”Fullt pris?” sa Sara som var lite sur eftersom hennes pappa hade skällt på henne strax efter middagen.
”Jo, det är nästan dubbelt så dyrt”, sa mannen.
”Då lämnar vi…” började Klara.
”…morbror Robert här och åker själva, eller hur, pappa?” avslutade Sara lögnen som hennes tvillingsyster hade påbörjat.
”Jag ska bara kolla att ni inte fejkar”, sa mannen och läste på våra idkort.
”Du…” började Josefin.
”…är världens bästa pappa, eller hur, mamma?” avslutade Sara och Klara i kör.
”Eh…” sa Mats.
”Alla heter Rövadott, så det verkar vara i sin ordning”, sa mannen och gav tillbaka våra leg.
”Det ska bli så skönt att slippa…” sa Sara.
”…den där trista jobbiga Robert och vandra som familj”, avslutade Klara.
”Jo, okej, han verkar ändå inte sluta prata”, suckade Josefin och nickade.

Fjälluften var fantastisk för kropp och själ och när de andfådda och svettiga kom fram till vårt mål var det redan skymning och den varma nattluften doftade fjällflora. En stockeld brann lugnt och spred sitt varma ljus över fjällets topp. På en bänk satt en medelålders kvinna i traditionell klädnad och log mot dem.
”En familj av sällan skådad kvalitet”, mumlade kvinnan och familjens guide tog ett steg fram.
”Det här är herr och fru Rövadott och deras barn”, sa guiden högtidligt och kvinnan nickade vänligt åt dem.
”Det är rosensken inatt”, sa kvinnan och tvekade.
”De kan få pengarna tillbaka”, sa guiden när han såg kvinnans blick.
”Rosensken?” frågade Mats.
”Det är som ett norrsken men rosaaktigt och har mystiska krafter”, sa kvinnan försiktigt.
”Rosa norrsken! Grymt!” sa Sara.
”Grymt med norrsken, och rosa också!” sa Klara samtidigt.
”Det låter väl fint?” sa Josefin.
”Det är jättefint, men det är som sagt rätt mystiskt. Det kan ha oanade effekter”, sa guiden.
”Det är ingen fara, ni kan komma hit imorgon igen istället”, sa kvinnan tröstande.
”Men, gå…”, sa Sara.
”…hela vägen tillbaka?”, sa Klara.
”Det orkar nog inte tjejerna”, sa Josefin.
”Kan vi inte bara göra ceremonin imorgon och bara sova över inatt?” frågade guiden och kvinnan tvekade.
”Nja, rosensken kräver sin respekt”, sa kvinnan.
”Fast om vi går tillbaka kanske vi inte hinner hem innan det börjar”, sa guiden.
”Ni båda har väl varit gifta länge?” frågade kvinnan försiktigt.
”Det har de…” sa Klara.
”…verkligen, 25 år i sommar”, ljög Sara.
”Nja, okej, och de har barn också, men jag måste prata med tjejerna först, i enrum”, sa kvinnan.
”Är det så smart verkligen?” viskade guiden åt kvinnan som sakta nickade.
”Bättre än att de överraskas på väg hem”, sa hon osäkert.

Efter ett långt samtal med Sara och Klara nickade kvinnan åter sakta och påbörjade en ritual medan det rosa norrskenet vandrade över himlen. Mats log varmt när han såg att tvillingarna hade fattat varandras händer bakom ryggen, en trygg tröst utan att behöva visa att de var lite nervösa.
Medan norrskenet tilltog och fick ett nästan magiskt sken, vandrade Klara och Sara tillbaka till Mats och Josefin och log.
”Det är er tur nu, men försök”… började Klara.
”…att spela med, så hon inte blir ledsen”, avslutade Sara.

Mats och Josefin tog plats på den grova träbänken och kvinnan som bjöd dem att sätta sig räckte dem en kåsa med tallbarrste.
”Två älskande, under det rosa norrskenet…” började kvinnan och Mats himlade med ögonen tills Josefin gav honom en armbåge i sidan.
”Skärp dig nu, ’älskling’ som fått familjepris!”, väste hon och Mats harklade sig.
”Fatta varandras händer”, sa shamankvinnan och Josefin tog sin brors hand medan kvinnan läste en ramsa om trolltyg och smått och gott.
”Vilket båg”, muttrade Mats för sig själv.
”Välsigna deras relation med lust och njutning”, fortsatte kvinnan som inte låtsades höra honom.
”Skärp dig, spela med i dårskaperna”, väste Josefin.
”Gör dem fruktbara och deras kärlek oändlig”, fortsatte kvinnan.

Med ett väsande slocknade elden i ett rökmoln och vid kvinnans bänk stod plötsligt guiden med en stor spann vatten.
”Maja, du kan sluta. De är inte de de utger sig för att vara”, sa guiden kort.
”Vad då?” frågade kvinnan bestört.
”Det äkta mannen ringde just och han här verkar vara hennes bror”, sa guiden.
”Så, de försökte blåsa oss på pengar?” andades kvinnan.
”Jo, det verkar så”, sa guiden.
”Så de otrogna ljög för oss och fjällets andar?” väste kvinnan.
”Och de förnedrar vår tro”, muttrade guiden.

Josefin försökte släta över misstaget och erbjöd sig att betala fullpris, men shamankvinnan reste sig upp och blängde på henne med en iskall blick.
”Fjällets makter, ge dem er fulla kraft!” väste kvinnan och det rosa norrskenet ökade i styrka så att det snart var ljust som på blanka dan.
”Vad händer?” skrek Klara och sprang fram och klamrade sig fast vid sin mamma.
”Det känns så konstigt”, jämrade sig Sara som klamrade sig fast vid sin syster.
”Bara ett ljusfenomen”, försäkrade Mats men tog alla tre i sin famn som för att skydda dem.
”Förbannelse vila över er!” gormade shamankvinnan och det rosa norrskenet föll från himlen och omslöt sig Josefin, Mats och tvillingarna.

Med en blick över axeln hoppade shamankvinnan upp på sin skoter, med guiden bakom och drog iväg och lämnadeturisterna bakom sig.
”De lämnade oss…” mumlade Sara.
”…mitt ute i ingenstans”, mumlade Klara.
”Vi får ta oss tillbaka på egen hand”, sa Mats och reste sig.
”Det fixar vi”, sa Josefin uppmuntraqnde och tog Mats i handen.

Förläget släppte Josefin Mats hand medan tvillingarna började kränga på sig ryggsäckarna. Snart var de alla fyra på väg tillbaka genom skogen med Sara och Klara först. Mats såg att tvillingarna höll varann i handen och tog omedvetet sin systers hand. Josefin slöt sin hand om Mats och hand i hand vandrade de nerför fjället, genom den mörka skogen.
Terrängen var förrädisk och de fyra turisterna snubblade fram längs en stig som inte liknade den de gått på tidigare. Josefin tog ett felsteg och var på väg att ramla ner för en mindre brant, men Mats fångade upp henne med en snabb manöver.
”Tack”, mumlade Josefin och gav honom en kram…och en kyss på munnen.
”Oj, då…” sa Mats och såg förvirrat på sin vackra syster.
”Som tack”, viskade Josefin och gav honom ännu en kyss.

När Sara hade ramlat två gånger beslöt sig Josefin och Mats för att de borde stanna för natten. Sara och Klara rullade ut sina sovsäckar i en platt glänta på ena sidan vägen och Mats och Josefin på den andra, en bit bort. Josefins sovsäck hade dock blivit blöt när hon tappade den i en fjällbäck, så de bredde ut Mats sovsäck och delade på den. Mats låg bakom sin syster och kände doften av hennes härliga hår medan Josefin huttrade till.
”Fryser du, syrran?” frågade Mats.
”Ja, sovsäcken har vi ju under oss”, mumlade Josefin.
”Så här då?” frågade Mats och la armarna om henne.
”Mmmm, håll om mig”, viskade Josefin och Mats begravde näsan i hennes hår.
”Du doftar så gott”, mumlade Mats och kände hur kuken styvnade till mot Josefins rumpa.
”Så härligt”, mumlade Josefin, smekte Mats hårda kuk, vände på huvudet och kysste honom.

En djurisk lust vällde upp inom Mats och han mötte sin systers kyss medan hon lät handen glida ner i hans byxor och greppa kuken. Josefin låg på rygg och kysste honom medan Mats lät handen glida in innanför Josefins tröja. De härligt styva bröstvårtorna kändes ofattbart sexiga mot handen medan Mats började utforska sin systers tuttar. Josefin stönade till av njutning och kysste honom allt djupare medan hon sakta runkade hans kuk. Mats flämtade till när han insåg vad som höll på att hända. Han och hans syster var på väg att inleda ett samlag.
”Syrran…? Är det här så smart?” mumlade Mats medan Josefin tungkysste honom.
”Förmodligen inte”, mumlade Josefin medan Mats klämde på hennes bröst.
”Ska vi sluta?” viskade Mats medan Josefins hand lirkade fram hans kuk ur byxorna och drog ner sina egna.
”Aldrig i livet”, flämtade Josefin, grenslade sin bror och styrde in hans kuk i sin våta fitta.
”Som tack?” mumlade Mats medan han kysste sin syster, fattade henne om midjan och började stöta kuken i henne.
”Ingen aning”, mumlade Josefin medan hon krängde av sig tröjan och pressade sina stora bröst mot Mats ansikte.

Kyssarna avlöste varandra och Josefin red den härligt styva kuken i gallopp medan Mats sög och slickade på de stora melonerna. Josefin började snart att stöna och Mats vräkte ner henne på rygg, la sig mellan hennes ben och började knulla henne i missionären. Josefin smekte sina tuttar medan hon särade brett på benen och flämtade av kåthet.
”Jag vill spruta i dig, syrran”, morrade Mats medan han stötte ollonet mot Josefins innanmäte och såg rakt in i hennes vackra ögon.
”Ja, spruta i mig! Knulla mig hårt!” stönade Josefin och hennes ögon glittrade av upphetsning.

Med blicken fäst vid Josefins kåta ögon ökade Mats takten tills han sprutade i sin systers oskyddade fitta. Josefin njöt stort genom Mats orgasm och hjälpte honom upp tills han kunde lägga kuken mellan hennes bröst. Hungrig på mer sperma, tog Josefin ollonet i munnen och sög det medan hon smekte sin fitta och Mats knullade henne mellan pattarna. Snart kom Josefin och kort därefter sprutade Mats sin andra sats i hennes mun.
”Ja, Sara…” hördes en röst följt av ett hyschande.

Försiktigt smög sig Josefin och Mats bort mot platsen där tvillingarna låg. Tyst kikade de fram bakom en buske och fick syn på de kåta tjejerna som råhånglade med varann medan de smekte varandras fittor. Josefin kysste Mats ömt medan hon åter rotade fram hans kuk.
”Jag vill suga dig medan jag ser det här”, viskade hon och tog hans kuk i munnen medan Sara la sig på rygg med benen i vädret och Klara begravde tungan mellan hennes blygdläppar.

• Shamanens förbannelse