Sandra är inte som andra

Det hela hände en höstkväll på ett konfirmationsläger utanför Skara.

Vi hade ställt upp som extra ledare för konfirmanderna under läger helgen. Det behövdes några extra ögon då vi hade begett oss ut i skogen men en drös tonåringar. Det var Jag, Sandra och Mikael. Sandra var 19 som jag, hade sett henne ibland på gymnasiet. Tror hon gick natur. Själv var det barn och fritid som gällde. Mikael var året yngre än oss och gick media, han verkade inte riktigt vara camping typen och hade klagat över det blöta vädret hela första dagen. Vi hade blivit tilldelade ett militär tält och det fanns gott om ved. Så när natten föll så tände vi kaminen och myste ner oss i våra sovsäckar.

Jag vaknade mitt i mörka natten. Det var kallt, kaminen hade slocknat och jag hörde inte ett knyst från mina två kamrater.
Petade på sovsäckarna, dom var tomma.
Mikael hade inte varit diskret under dagen om vad han tyckte om Sandra. Stirrat var en bra beskrivning. Hon såg till att ge mig extra uppmärksamhet mest bara för att han störde henne. Jag klagade inte det minsta. Hon var länge än mig, över 180cm, tränade friidrott och jag hade sett henne springa. Ingen på lägret hade haft ens en chans. Hon bar alltid sitt blonda hår i en rätt stram fläta, antog att det var praktiskt med all träning.

De båda var som bortblåsta och jag klev i mina råkalla skor och tog mig ut i natten. Regnet hade slutat men allt var fortfarande blött. Stod och lyssnade efter några livstecken. Det snarkades i tälten, alla andra sov tryggt.

Jag började vandra in till stora grillringen för att se om de kanske satt där och myste i smyg. Efter ett tag insåg jag att fullmånen lyste upp hela lägret, jag behövde inte ens den röd vita ficklampan. Snubblade plötsligt över något och blev liggandes raklång. En kropp!
Var fort på knä, letade efter huvudet. Hittade andning, värme. Det var Mikael. Han var medvetslös och höll Sandras jacka i sina händer. Skyndade mig att få honom upp från marken och in i vårat tält igen.
Bäddade ner honom och tände kaminen som falnat.
Han kvicknade till när jag pysslade om honom.
– Sandra…sprang…
Hans röst var svag.
– Vadå sprang? Varför?
Han verkade lite snurrig och pekade lite på måfå.
– Sandra sprang uppåt…
Måste varit berget och utkiksplatsen han menade. Varför sprang hon? Om han hade hennes jacka så. Min hjärna drar en miljon slutsatser, har han försökt något när hon klivit upp för att kissa? Måste hitta henne. Han fick klara sig själv den lille jäveln.

For ut ur tältet och upp efter stigen mot berget. Hoppades att det inte var så allvarligt som min fantasi gjorde det till.
Blev ganska fort andfådd. Kändes som om någon var efter mig så jag ökade takten. Det tog på krafterna och jag stannade för att hämta andan. Känner hur något ryckte av mig kepsen och hör hur det försvann in i skuggorna igen. Nu var jag rädd på allvar. Rusade upp för kullen och jag kan lova dig att jag hörde något som höll jämna steg med mig.

Toppen av det lilla berget badade I månsken, det var isblått och skuggorna var skarpa. Stod där och hörde bara dunket i mina öron.
Något petade mig i ryggen och jag vänder mig blixtsnabbt. Min keps ligger på marken. Någon lekte med mig. Tittade mig omkring och ser plötsligt två små prickar som reflekterade månens silverglans. De syntes först nära marken,var det ögon som tittade på mig ur skuggorna?Sakta men säkert lyftes de och snart kunde jag urskilja en kontur. Vad jag tittade på var svårt att beskriva, men det rörde sig emot mig och månskenet avslöjade snart vad jag såg. Höfternas vinkel, axlar och armar hade en avslappnad gång, definitivt feminin. Snart insåg jag att gången var utstuderad, nästan modellartad, som en dans eller en utmaning.

Ett moln gled undan från månen och effekten blev som en strålkastare på en scen. Hon stod där. Två meter lång, slank och muskulös, konturen av den nästan nakna kroppen fick mig att tänka på päls. Den var klädd i Sandras linne och rester av hennes byxor som verkade ha blivit avslitna just ovanför knäna. Gisses! Den hade inte ens fötter längre, den hade långa tassar.
Drömde jag? Vad var det som stod framför mig? Min röst kom av sig själv, testade en hypotes utan att fråga hjärnan först.
– Sandra?
Figuren lade sitt huvudet på sned och först då märkte jag öronen och nosen. Hon toh ett steg till och gjorde en liten nick med huvudet.

-Vad…vad händer?

Hon pekade på månen och sen på sig själv. Tecknade med händerna att bli större. Pekade på öron och tänder. Ett svagt gnyende hörs och hon sträcker ut sina armar och närmar sig försiktigt.

Vet inte vad som for i mig, stod som förstenad. Lät hennes armar sluta sig om mig. Hon var stark, men det visste jag ju. Hon kändes stel, lite obekväm, men så fort jag lade mina armar runt henne midja så var det som om hon smälte. Hennes klo försedda händer tryckte mig mot henne.
Kännde den mjuka värmen och den korta pälsen mot mig. Det var nästan som om vi dansade tryckare, lutade mitt huvud försiktigt mot hennes nyckelben. Hörde hur hon snusade mig i håret och det låga gnyendet hördes igen, nästan direkt i mitt öra.

Det kändes mysigt nu, som om en vän berättat en stor hemlighet och att det inte längre var någon fara. Händerna på min rygg klämde på mig, kände och höll mig hårt. Då märker jag det, hon sköt fram höften och gnuggade sig emot mig. Mitt lår flyttades ofrivilligt in mellan hennes och hon gnider sig.

Tankarna for genom huvudet. Vad I hela världen hände. Andetagen vid mitt öra blev kortare, hetsigare, följde höfternas rytm.
Lite tafatt flyttade sig mina händer, smekte upp och ned för hennes rygg. När jag närmade mig svansen darrade hon lite och gav ifrån sig ett litet stön. Kunde inte låta bli och lät mina fingrar kratta genom pälsen och ut på svansen. Hon kramade hårdare och hennes tunga smekte snart min hals.

En rysning for längs efter ryggraden och jag kände att jag styvnade. Tydligen märkte hon det med för snart kände jag en hand på mitt skrev. Hon tog på mig och gnydde i mitt öra, vädjade till mig.  Jag nickade långsamt och gav henne en liten knuff, bad  henne om utrymme. Hon backar ett par steg och tittar frågande på mig. Jag log och frigjorde mitt bälte. När hon såg mina plagg falla så gjorde hon processen kort med sina egna.

Ljudet av rivet tyg skar genom nattens tystnad men snart stod vi där. Hennes blonda päls skimradr i månljuset, min kropp verkade naken och skör. På något vis såg jag Sandra på riktigt, hennes sanna jag. Jägaren från tider som flytt, ursprunget till myter och legender.

Hennes rörelser var graciösa. Naturliga utan att för den skull vara enkla. Hon rörde sig runt mig, gav mig enkla smekningar med händer och svans. Ett slags dans där hon både inspekterade mig och hetsade mig. Lusten brann inom mig och någonstans djupt i min själ öppnades ett lås, något hungrigt och djupt begravet väcktes till liv. Vet inte om det var något som vilade inom oss alla, men urkraften hon väckte gick inte att förneka. Nästan gång hon var alldeles nära kastade jag ut en hand. Den greppade bara tom luft och jag kunde se utmaningen brinna i hennes ögon. Ta mig om du kan. Förtjäna mig. Du har det inom dig. Släpp på bojorna du låtit dom lägga på dig.

Hennes dans blev allt vildare, gick fortare. Det liknade snart brottning, någon slags sensuell katt och råtta lek. Vet inte hur länge vi for runt i den lilla gläntan på kullens topp men till slut fick jag tag om hennes fotled. Vet knappt hur men jag stod på knä bland barr och småsten, halade in henne mot mig där hon låg fälld på mage. Hon vred på kroppen och tittade på mig över sin egen axel, log och jag såg hur hon lyfte på svansen. Med hennes ben på varje sida om min kropp lutade jag mig över henne. Hennes muskulösa kropp och mjuka päls gneds mot mig när jag tryckte henne mot marken. Snart hade jag min näsa i hennes hår, kännde hennes doft.

Hon lyfte sina höfter, pressade sig upp mot mig. Jag gav svar och hon suckade i njutning. Någonting inom mig gav en signal, vet inte alls varifrån eller varför. Min mun öppnades och jag kysste hennes nacke, tryckte mig mot hennes bak. Min hand letade sig ner för att styra, ville ha henne nu, skulle ge henne vad hon bad om och vad jag längtade efter.

Mitt kön fann snart hennes, vi var båda så redo att ingen försiktighet krävdes eller efterfrågades. Djuret i mig tog vid och snart hade jag munnen full av hennes päls. Jag höll henne bokstavligen i nackskinnet med mina tänder när jag tryckte mig allt djupare in i henne. Hon stönade och gnydde, gav motjuck och hennes klo-försedda händer rev i marken under oss.
Ju ivrigare jag drog i henne desto vildare svar fick jag. Hennes muskulösa rygg spelade mot min kropp. Hennes klor i marken tog spjärn och hon lyfte oss båda upp på alla fyra. Jag hamnade bakom henne och när jag väl funnit balansen igen så tryckte jag på allt jag orkade.
Mina händer på hennes höfter drog i pälsen och för varje drag så krökte hon ryggen allt djupare. Varje stöt fick mig att bottna, min pung slog mot hennes kropp om och om igen. Det pirrade i slutet av min ryggrad och den bekanta varningen blandades med den djuriska drift hon väckte i mig.
Sandra var min och jag var hennes. Månen vittnade om hur vi kom och ylade tillsammans den natten. Jag kom djupt i henne, våg efter våg. Hennes kropp kramade mitt kön och drog säden ut mig. Det kändes som det aldrig skulle ta slut.
Mina tankar flöt runt i en dimma av njutning. Jag hade ingen tanke eller vilja annat än att hålla henne så nära mig jag bara kunde. Månen gick åter i moln och allt blev svart.

Jag vaknade i tältet av ljuden av fotsteg utanför, jag kunde se att det redan var ljust utanför. Tittade mig omkring yrvaket. Var allt en dröm? Sandra låg tryggt i sovsäcken bredvid, vänd bort från mig.
Måste ha varit en våt dröm bara.
Tills hon rörde sig, håret som var oflätat faller åt sidan och jag såg bitmärken i hennes nacke…