Sagor för barn som är vuxna nu – Tre små svinpälsar

Det här är del 5 av 5 i Sagor för barn som är vuxna nu

Visst saknar man när mamma och pappa läste sagor för en som barn? Men de gamla folksagorna av bröderna Grimm och ”Gåsmor” var ju ursprungligen mer barnförbjudna. Både grymmare och sexigare. Så är det inte dags för några modernarnare versioner i den gamla andan? Dags för Sagor för barn som är vuxna nu.

Vad var det nu för slags problem de tre små grisarna hade? Visst ja. Byggnadstekniska!

__________________________________

 

Det var en gång tre systrar. De brukade kalla sig systrarna Svinpäls, eftersom det var deras gemensamma, och ofta omgifta, mammas flicknamn. Men egentligen hette de Mikaela Lustig, Carolina Hurtig och Pernilla Winst, men brukade kallas ”Syster Lustig”, ”Syster Hurtig” och ”Syster Duktig”. De var alltså halvsystrar men hängde ihop i vått och torrt. De delade på allt, hjälptes åt med det mesta, och var i största allmänhet väldigt… kärleksfulla med varandra.

Däremot hade de ingen större önskan att hålla sig inom regler och normer. Till exempel byggnormer. De bodde i var sitt hus, som de byggt själva. Men det där med att be om bygglov, det var för småborgare och veklingar.

”Syster Lustig” hade byggt sig ett enkelt hus av halm. Nå ja, hus och hus. Det var kanske mer en koja. Men det var luftigt, ljust och välventilerat. Och ”Syster Lustig” kände sig som att hon bodde på en söderhavsstrand. Så det gick ingen nöd på henne.

”Syster Hurtig” å sin sida hade i alla fall byggt sitt hus av trä. Eller snarare pinnar. Och rep. Kanske inte världens mest hållbara konstruktion det heller. Men inte heller ”Syster Hurtig” behövde känna sig instängd.

”Syster Duktig” däremot hade byggt sig ett rejält hus av sten. Närmare bestämt tegelsten, och murbruk. Inte för att hon hade följt några som helst byggnormer. Sånt struntade hon blankt i. Men här kände hon sig i alla fall trygg. Hennes hem var hennes borg.

Den som inte var lika nöjd var byggnadsinspektör Richard Varg vid byggnadsnämnden. Av kollegorna kallad ”Vargen”. Han hade länge fört en hård kamp mot systrarnas svartbyggen. Hittills hade han gått pappersvägen, men det hade hjälpt föga. Nu skulle han ta i med hårdhandskarna. Nu var det dags för hembesök.

 

”Syster Lustig” låg som bäst och onanerade, alldeles naken på sin sköna bädd av halm, när det knackade på dörren. Eller knackade och knackade. Och dörr och dörr. Det rasslade lite extra i draperiet som hängde framför dörröppningen. ”Syster Lustig” hejdade sig med ett finger i fittan, och ropade

– Vem där?

– Detta är byggnadsinspektör Richard Varg. Jag kommer från byggnadsnämnden. Kan ni vara så god att öppna? Jag skulle vilja tala med er.

– Jag är lite upptagen för tillfället, svarade ”Syster Lustig”. Går det bra att komma tillbaka lite senare?

– Tyvärr fröken Lustig. Det är ett brådskande ärende, som har fått vänta alltför länge. Jag måste insistera.

– Ja, ja, jag kommer, suckade ”Syster Lustig”, och tänkte i sitt stilla sinne att det var just det hon inte hade fått göra. Hon drog ut sitt finger och sög förstrött av det, medan hon reste sig ur sänghalmen. Så drog hon på sig en stor t-shirt, som knappt täckte rumpan, och gick för att öppna. Men aj då, tröjan täckte inte ens så mycket, märkte hon. Men va f-n. Skit i det. Alltid skrämmer det någon.

”Syster Lustig” gläntade på dö… draperiet och kikade ut. Utanför stod en grånad herre med grå kostym och en gråbrun portfölj i högsta hugg. I den andra handen, i ännu högre hugg, höll han en bunt papper.

– Fröken Lustig. Det är min sorgliga plikt – han såg inte det minsta ledsen ut – att överlämna en stycke vräkningsorder, en stycke rivningsorder och en stycke stämning till inställelse till domstol angående grov överträdelse av bygglagen §…

– Men vänta nu här, sa ”Syster Lustig”, och klev ut genom dörren, så att ”Vargen” helt kom av sig. Han bara stirrade på hennes välansade fittbuske, som tittade fram under t-shirten. Han svalde.

– Vad menare du med att komma här och vilja riva mitt hus? fortsatte ”Syster Lustig”. Det är ju mitt hus. Jag bor här. Jag har byggt det själv. Var ska jag bo om jag inte har något hus.

– Det är inte mitt bekymmer, svarade ”Vargen” nervöst, med blicken en hel meter för lågt. Bygget saknar tillstånd. Vi har skickat flertalet anmodanden och varningar.

– Hallå, svarade systern och viftade med armarna. Här uppe är jag, din perversa mansgris. Titta på mig när jag talar med dig. Och läs mina läppar – nej inte dem – Jag Flyttar Inte!

”Syster Lustig” vände på klacken, och smällde igen dörren efter sig. (Rasslade hårt i draperiet.)

– Försvinn här ifrån! avslutade hon.

Men ”Vargen” lät sig inte avskräckas.

– Öppna genast, fröken Lustig. Släpp in mig och låt mig avlägsna er från fastigheten, annars ansvarar jag inte för konsekvenserna.

– Aldrig i livet! svarade systern.

Nu hade inspektören fått nog. Med våld försökte han forcera den tunna dö… draperiet. Men möttes bara av ”Syster Lustigs” blockerande rygg (och nakna rumpa). Men in i huset (…kojan) kom han inte.

– Flytta på er! hojtade han.

– Aldrig! hojtade hon tillbaka.

– Nå då så. Då ska jag huffa och puffa och blåsa kojan ner!

”Va?” tänkte ”Syster Lustig”. ”Vad snackar han om? Har han blivit helt tokig?” Hon glömde nästan bort att hålla för dörren.

Men ”Vargen” gick för att hämta sin tjänstelövblås i sin tjänsteskåpbil, och gjorde sig redo att göra slag i saken.

– Nu ger jag er en sista chans, fröken Lustig. Antingen kommer ni ut frivilligt, och ingen kommer att komma till skada. Eller så blåser jag ner kojan så stor den är. Och sedan kommer jag lära er retsamma lilla mus, att inte hetsa upp anständ… visa upp sig så där för anständigt folk, menar jag.

– Ett, två, tre, räknade ”Vargen”, och när inget hände satte han i gång sin apparat.

Stickor och strån rök kring ”Syster Lustig”, där hon stod och försökte hålla emot. Men hennes ansträngningar hjälpte föga. Taket blåste all världens väg. Väggarna skingrades för vinden. Och inredningen (halmmadrassen) var som bortblåst. Till slut insåg ”Syster Lustig” att det inte ens fanns någon dörr att hålla emot, och att ”Vargen” nu själv närmade sig med stormsteg.

Någon lektion för hennes ”retsamma lilla mus” var hon inte intresserad av. I stället störtade hon i väg hals över huvud genom skogen, med t-shirten fladdrande kring (eller snarare rätt långt ovanför) den bara rumpan.

Byggnadsinspektören försökte följa efter. Men snart stod han verkligen och huffade och puffade med händerna på knäna. För hans kondition var verkligen inget vidare.

 

”Syster Hurtig” låg i godan ro på sin pinnsoffa, i sitt pinnhus, och petade in en pinne… f’låt en rejäl dildo i sin fuktiga fitta. Hon hade gått och längtat efter det hela dagen, nåja sedan i morse, när hon senast lekte med sig själv. Hon var lika naken som då, och började få det minst lika skönt.

Du bultade det plötsligt på dörren. Nåja, bultade och bultade …, ja ni vet. Skramlade lite extra i pinnarna som utgjorde en slags… ja, låt oss kalla det dörr för enkelhetens skull.

Hur som helst. Det skramlade lite till, och utanför hördes ett skrämt flåsande.

– Syster… ”Syster Hurtig”! ”Syster Hurtig”! Öppna! Det är ”Syster Lustig”! Jag är förföljd! Rädda mig!

Förvirrad masade sig ”Syster Hurtig” upp ur sängen. – Jag kommer, jag kommer. För skams skull drog hon på sig ett linne och såg sig omkring efter åtminstone ett par trosor. Men de stod ingenstans att finna, så hon ryckte på axlarna och tänkte att nåja, det är ju ändå bara ”Syster Lustig”.

När hon till slut öppnade dörren, störtade ”Syster Lustig” gråtande in i hennes famn.

– Åh snälla, rädda mig! Han är efter mig! Han vill…!

”Syster Hurtig” tittade ut över ”Syster Lustigs” axel, men såg ingen förföljare alls så långt ögat kunde nå. Så hon lugnade sin syster, satte henne ner på pinnsoffan och kramade om henne.

– Lugna dig nu ”Syster Lustig”. Du har nog sprungit ifrån honom. Eller vem det nu var som förföljde dig. Så ja, berätta nu vad som hänt.

Så ”Syster Lustig” berättade. Om Richard Varg från byggnadsnämnden.  Om hur hon skulle vräkas och sättas i fängelse och betala en massa böter och hängas ut på internet och säkert bli arbetslös också. Buhuuu!

”Syster Hurtig” påpekade milt att hon redan var en arbetslös musiker, och att hon säkert överdrev en smula. Det skulle nog ordna sig. Kom lägg dig här så ska jag trösta dig.

Varsamt lade ”Syster Hurtig” ner sin olyckssyster på soffan, och lade sig själv bredvid. Ömt tröstande smekte hon henne över kinden, över håret, över ryggen. Försiktigt kysste hon bort tårarna från hennes kinder. Sen ledde det ena till det andra. Smekningarna blev hetare, och spreds över hela den lilla kroppen. Kyssarna blev mer vågade, och gick från hals till örsnibbar till läppar. Och sedan fortsatte de nedåt.

”Syster Lustig”, som nu började bli riktigt väl tröstad, började besvara smekningarna och kyssarna. Och snart hade de båda klätt av sig på överkroppen igen, och låg och fullt ut hånglade med varandra. Hetare och hetare blev det. Munnar hittade bröst. Fingrar hittade sköten. Munnar hittade sköten. Och innan det stod på låg de båda systrarna omslingrade i en sextionia, och tog för sig av varandras läckra fittor.

Det här var nu inte första gången det hände. Så plocka upp hakorna om ni skulle ha råkat tappa dem. Minns att jag sa i början att de brukade vara väldigt kärleksfulla med varandra.

 

Bäst som de låg där på pinnsoffan, i pinnhuset, och älskade, så knackade (skramlade) det åter på dörren. Nu var ju systrarna så upptagna, så det krävdes flera omgångar av ihärdiga knackningar, för att över huvud taget väcka deras uppmärksamhet.

– Vem e’ de’? sluddrade ”Syster Hurtig” med slaskig stämma.

– Detta är byggnadsinspektör Richard Varg. Jag kommer från byggnadsnämnden. Kan ni vara så god att öppna? Jag skulle vilja tala med er.

– Det är han! utropade ”Syster Lustig”. Han har kommit hit också. Nu är det kört.

– Är det där ni, fröken Lustig? Så trevligt att få två flugor på smällen… Jag menar… Vad bra…

– Vad är det ni vill mig och min syster, frågade ”Syster Hurtig” morskt, medan de två flickorna drog på sig sina, föga skylande, toppar igen.

”Vargen” tog ett djupt andetag.

– Fröken Hurtig. Det är min sorgliga plikt – han såg nu snarare mer uttråkad ut – att överlämna en stycke vräkningsorder, en stycke rivningsorder och en stycke stämning till inställelse till domstol angående grov överträdelse av bygglagen §…

– Men vänta nu här, sa ”Syster Hurtig”, och klev ut genom dörren, så att ”Vargen” helt kom av sig. En till naken fitta. Denna gång renrakad. Och bröst som knappt får plats i linnet. Vad är det här för dag?

– Vad menare du med att komma här och vilja riva våra hus? Fortsatte ”Syster Hurtig”. Jag hörde nog att du hade varit hos ”Syster Lustig” också. Att du inte skäms, människa.

– Jag gör bara min tjänstemannaenliga plikt…

– Hållå, här uppe är hon. Det var ”Syster Lustig” som lade sig i diskussionen, som helt riktigt verkade föras med ”Syster Hurtigs” mellersta regioner. – Och jag är här, fortsatte hon, när inspektören åter fann sig stifta bekantskap med den välansade busken.

”Vargen” suckade och lyfte blicken.

– Förstår jag er rätt att ni, han nickade mot ”Syster Hurtig”, bestrider mina anmodanden, precis som er syster? Han nickade mot ”Syster Lustig”.

– Det kan du hoppa upp och klappa dig på!

– Du så, sa byggnadsinspektören med ännu en suck. Då har jag inget annat val än att ta till hårdhandskarna.

Han vände på klacken och gick tillbaka till sin tjänsteskåpbil, för att hämta tjänstebyggfläkten ”Carola”.

När systrarna förstod vilka hårdhandskar det var som var på gång, smet de snabbt in i huset, och försökte med förenade krafter blockera den rackliga dörren.

Men nu var fläkten uppställd, inkopplad och igångsatt. Den lilla pinnstugan var som fångad av en stormvind. Pinnarna rök en efter en, och flög all världens väg ut över nejden. Till slut var bara dörren kvar, och rasslade från deras spända ryggar ner i en liten sorglig och trasslig hög vid deras anklar. Själva hukade systrarna i vinden, så att till och med deras tröjor blåstes av dem.

Förskräckta rusade de nakna systrarna i väg genom skogen igen. ”Vargen” försökte än en gång ta upp jakten. Men det slutade som förra gången. Med ett huffande och ett puffande.

 

I sitt hus av tegelsten, på sin mjuka, egensnickrade säng, låg ”Syster Duktig” med snickarbyxorna runt anklarna, och tillfredsställde sig själv med sin mest kraftfulla vibrator av märket Hitachi. Hon var helt enkelt väldigt förtjust i power tools. Hennes bara bröst böljade i takt med hennes njutningsfulla skakningar. Hon var så nära nu. Bara lite…

Hon avbröts av vilda knackningar på den stabila ståldörren. En dörr som för övrigt varken var godkänd av försäkringabolaget eller var säkerhetsklassad. Inte för att den inte med råga skulle ha klarat alla säkerhetskraven, för det skulle den, men bara därför att.

De vilda knackningarna åtföljdes av vilda rop och skrik. Så ”Syster Duktig” hade inget annat val än att stänga av sin magiska massagestav, dra upp sina snickarbyxor, och gå och öppna.

In störtade hennes två skräckslagna, och nakna, systrar.

– Vad har ni nu ställt till med, muttrade ”Syster Duktig”, så storasyster hon var. Hon var van vid att småsyrrorna trasslade till det för sig, och att hon sedan fick reda upp allt som vanligt.

– Det är ”Vargen”! flåsade ”Syster Lustig”.

– Vi är förföljda! flämtade ”Syster Hurtig”.

– Han kommer och tar oss!

– Av byggnadsnämnden!

– Det är förfärligt!

– Helt hemskt!

– Han tänker riva våra hus!

– Han har faktiskt redan rivit våra hus, syrran, rättade ”Syster Hurtig” plötsligt saklig.

– Det har du rätt i, kom ”Syster Lustig” på. Det är förfärligt!

– Och han har vräkt oss också.

– Och stämt oss! Och kastat oss i fängelse! Och vi har fått böta massa pengar. Och…

– Alltså lugna er, sa ”Syster Duktig” till slut. Ni sitter ju i alla fall inte i fängelse nu. Eller har ni rymt?

– Nej, alltså, vi sprang genom skogen.

– När han blåste ner våra hus.

– Med en Carola-fläkt, förtydligade ”Syster Hurtig”.

– Och en lövblås, tillade ”Syster Lustig”.

”Syster Duktig” tittade skeptiskt på sina systrar. Sen sa hon åt dem att lugna ner sig, och bjöd in dem på en kopp te i sitt rustika kök. Medan hon satte på tekitteln i sin stora öppna spis, fick systrarna berätta i lugn och ro. När berättelsen var klar och teet färdigt, satte sig ”Syster Duktig” ner med en bekymrad rynka i pannan, och en rykande tekopp mellan sina grova händer.

– Så det är allvar nu. Inga mer bruna kuvert. Nu är det dags.

– Men bara lugn, fortsatte hon, och tittade upp på sina förskrämda systrar. Det här huset blåser han inte ner i första taget.

 

Ju mer teet värmde deras nakna kroppar, desto lugnare kände sig ”Syster Lustig” och ”Syster Hurtig”. Nu var de i alla fall i säkerhet. ”Syster Duktig” skulle ordna upp det. Det gjorde hon ju alltid. Man var alltid så trygg i hennes hus. I hennes famn. Alltid så mysigt i hennes säng. Det skulle nog bli bra.

När teet var urdrucket, bäddade ”Syster Duktig” ner sina båda systrar i sin stora, breda bädd, och kröp själv ner mellan dem för att trösta och trygga. Snart låg de alla tre och smekte varandras nakna kroppar. Det här var systrarna Svinpäls favoritsysselsättning sedan många år. En systerlig, kärleksfull trekant. Inte ett bröst var till slut ledigt. Inte en springa övergiven. Inte en rumpa försmådd. Ja här kunde man verkligen alltid räkna med tre fullständiga helkroppsbehandlingar. Och snart började det gnys, stånkas och njutningsfullt stönas under det sköna täcket.

Då bultade det åter på dörren.

– Kom ut fröken Winst! ropade byggnadsinspektören, och bultade igen. Kom ut alla tre! Jag vet nog att ni är här. Den här gången ska ingen komma undan.

Systrarna Svinpäls störtade upp ur sängen, de båda yngre fulla av oro, den äldre snarare bestämd och irriterad. Hon drog slarvigt på sig sina snickarbyxor, och stegade mot dörren.

Utanför stod mycket riktigt byggnadsinspektör Richard ”Vargen” Varg, som än en gång hajade till. ”Syster Duktigs” ena hängsle hade halkat ner, och hennes ena bröst svällde ut ur bröstlappen. Inte för att det andra bröstet var helt dolt heller för den delen. ”Vargen” suckade. Vad var det här för en dag egentligen.

– Vad vill du? frågade ”Syster Duktig” barskt, och lade armarna i kors så att de något dolde den distraherande utsikten.

”Vargen” drog ännu en djup suck och började sin harang.

– Fröken Winst. Det är min sorgliga plikt att…

– Äh håll käften! avbröt ”Syster Duktig”. Jag vet redan vad du har att säga. Det har både mina systrar och alla din skrivelser gjort tydligt och klart.

”Äntligen någon som läser sina brev”, tänkte inspektören.

– Men se så roligt ska vi inte ha, fortsatte systern. Här ska inget rivas, ingen vräkas, och ingen kommer att komma till någon domstol. Så ge dig i väg härifrån bara, innan jag tar fram bössan.

– Jaså minsann. Hot mot tjänsteman också. Ovan på allt annat. Det börjar bli riktigt allvarligt det här. Jag tror att det är bäst att ni kommer med mig här, och era systrar också, innan jag kallar på polisen.

– Ja gör det du, ”Lilla Vargen”, svarade ”Syster Duktig” med rösten full av spydig ironi. Du vet mycket väl att du inte har sådana befogenheter. Men kalla på snuten du. Jag väntar här.

Och med det vände ”Syster Duktig” på klacken, eller snarare på den bara hälen, och smällde igen dörren.

Men byggnadsinspektören lät sig inte nöja. Han var allt förberedd på det mesta. Ur sin tjänsteskåpbil plockade han fram sin tjänstemurbräcka. Han kallade den ”Grond”. Han var nämligen en stor ”Sagan om Ringen”-fantast. Så med denna murbräcka började han nu taktfast dunka mot den stora ståldörren.

Men det var naturligtvis lönlöst. Inte en repa ens blev det på den bastanta porten. Det enda som blev märkbart slitet var ”Vargens” klena armar, och snart stod han där åter och huffade och puffade, och förbannade det kortsynta regelverk som hade avslagit hans beställning på tjänstedynamit.

 

Inne i köket samlades åter de tre systrarna. ”Syster Lustig” och ”Syster Hurtig” irrade mest runt som förvirrade fjäderfän snarare än svinpälsar. Men ”Syster Duktig” förberedde sig metodiskt för alla eventualiteter, och plockade fram den låda som alltid stod färdig för sådana här situationer. Det första hon gjorde var att ta fram hagelbössan, vederbörligen ladda den med två patroner, och lägga den lättillgänglig på köksbordet bredvid asken med patroner.

Snart hörde det hur det rasslade utanför, ett klankande och ett klonkande som ledde upp på och över det stadiga tegeltaket och fram till skorstenen. ”Syster Duktig” skyndade fram till öppna spisen, där askan efter tekoket fortfarande låg och pyrde, och kikade misstänksamt upp genom skorstenspipan. Där såg hon först bara den klara blå himlen, men snart förmörkade sikten.

– Han kommer genom skorsten, utropade hon. Kvickt, hjälp mig med den stora kitteln.

Med gemensamma krafter lyfte de tre systrarna fram en tung järnkittel, och sköt in den i spisen. ”Syster Duktig” brukade mest använda den som badkar, där hon kunde värma upp badvattnet till lagom temperatur direkt i karet.

– Synd att vi inte hinner fylla och koka upp kitteln, sa ”Syster Duktig”. Men det här får duga så länge. Alltid hindrar det honom något.

Spända av förväntan hörde de hur det började rassla i skorstenen. Sot ramlade ner i kitteln, medan man hörde hur den spinkiga inspektörskroppen kom närmare och närmare. Snart dök ett par sotiga skor och ett par skitiga byxben upp ur skorstenen. Och vilt sparkande och svängande för att krångla sig ner hela vägen, damp till slut den smutsiga inspektören ner i den tomma grytan. Han hade verkligen behövt sig ett bad.

Men det var inte inspektörens främsta bekymmer. Han var mer irriterad över att inte kunna störta direkt in i köket, och gripa de motsträviga svinpälsarna. Nu var han tvungen att klättra ur någon jädrans gryta. Och medan han gjorde det, var han en lätt match att fånga för systrarna. Snart låg ha där på golvet, bunden till händer och fötter, och stirrade upp på sina tillfångatagare. Två nakna och en fortfarande med hängselbyxorna på svaj.

Inspektören själv var en sorglig syn. Inte bara byxor och skor var lortiga. Den förut vita skjortan var nu alldeles kolsvart av sot, och kavajen, som han glömt att ta av sig innan klättringen, hade korvat sig och knölat sig och sakta men säkert åkt upp över hans huvud, så att den till slut på ett ganska effektivt sätt hade bundit ihop hans händer. Nu låg den i en sorglig hög bredvid honom, och händerna hade i stället fått stifta bekantskap med ett stadigt rep.

– Vad ska vi göra med honom? frågade ”Syster Lustig” med en bekymrad min.

– Vi kan väl inte hålla honom fången bara så där? undrade ”Syster Hurtig”.

– Ja, vad säger du själv? frågade ”Syster Duktig”, vänd till sitt sotiga offer.

– Snälla ni släpp loss mig, gnällde inspektören. Det här är förhindrande av tjänsteutövning, kidnappning, olaga frihets berövande. Så här kan ni inte göra.

– Så lustigt då, sa ”Syster Duktig” lakoniskt, för det är ju just vad vi har gjort. Och det verkar gå alldeles utmärkt.

Inspektören stirrade misstroget på sin knappt hängselprydda tillfångatagare. Hon kunde inte mena allvar.

– Men det är klart, fortsatte ”Syster Duktig” begrundande, nu när du ändå är här, och ändå inte har något annat för dig, kan vi ju lika gärna ha lite roligt.

– Vad menar du? undrade ”Syster Lustig”.

– Ja vad menar du? undrade även ”Syster Hurtig”.

– Ja, vad menar du egentligen? frågade även ”Vargen” oroligt.

– Ja vad kan man ha för roligt med en naken karl? funderade ”Syster Duktig”.

– Men jag är inte naken, genmälde karlen i fråga, och tittade på de enda två som var nakna i rummet. Men de båda systrarna tittade bara förvirrat på varandra.

– Ja visst ja, påminde sig ”Syster Duktig”. Men det är ju lätt att åtgärda. Kom igen flickor. Den här lortgrisen behöver få av sig kläderna.

Med förenade krafter drog så systrarna av byggnadsinspektören hans sotiga kläder. Skor och strumpor, skjorta och slips, och till slut byxor och kalsonger. Det var ett smutsigt arbete, och snart var de tre systrarna nästan lika sotiga som sitt offer, vars avklädda kropp också blev rejält nedsvärtad av kamp och krångel med de smutsiga paltorna.

Men nu låg han ändå där. En naken och sorglig syn, och kved i sin förnedring. Det enda som inte var riktigt så sorgligt som man skulle kunna tänka sig, var det han hade mellan benen. Även i sitt halvslaka tillstånd, var hans kuk ändå ganska stor och imponerande. Den lovade gott, och systrarna Svinpäls slickade sig om munnarna.

– Jojo, den där ska man nog kunna ha roligt med, gottade sig ”Syster Duktig”. Men han kan nog behöva lite mer uppmuntran. Vad säger ni flickor, ska vi ge honom en lite show?

Nu fattade även de båda andra galoppen. Inte minst när ”Syster Duktig” med utstuderat sexiga rörelser närmade sig sina båda systrar, och gav dem var sin riktigt djup och slaskig kyss. Systrarna fortsatte att lystet kyssa sin storasyster över både ansikte och hals, medan de sakta drog av henne snickarbyxorna.

Med svängande nakna rumpor, fortsatte de att hångla upp varandra, inför den till lika delar förvirrade som upphetsade inspektören, som nu verkligen hade mycket att inspektera. Det var alltid minst en rumpa som putade åt hans håll, och som visade upp en fuktig och lockande springa. Och svällande bröst som smektes, knådades, kysstes eller sögs, fanns också till riklig beskådan. Snart nådde även pockande fingrar ner till de fuktiga fittorna, vilket spred slaskigt sköna ljud till de spetsade vargöronen.

Det är inte var dag en byggnadsinspektör får bevittna en lesbisk trekant på nära håll. Allra minst en så förbjuden sådan. Och det märktes. Den förut halvt slaka kuken, stod nu som ett järnspett mellan hans ben, och visade nu exakt hur välutrustad han var. Både lång och grov var den, och toppen började redan glittra av försats.

Det här var inget som gick systrarna förbi. Sensuellt kom de nu krypande mot sitt bakbundna offer. Och de slickade sig nu ännu mera lystet om sina trynen… f’låt munnar. ”Syster Duktig” var den som kom först fram, och som tog initiativet.

– Det ser ut som att du också vill vara med och leka. Så trevligt. Då kan du först ta och förbereda min lilla fitta. För det ser ut att behövas, om jag ska få plats med den där kuken.

Med det gränslade hon ”Vargens” huvud, och tryckte ner sin savande fitta över hans flämtande mun.

– Så ja, slicka på bara… Ja, just så… Duktig liten vargusling… Slicka och sug… Och in med tungan… längre in sa jag…

Under tiden smekte de båda lillasystrarna honom över ben, höfter och mage, medan de fortsatte att ivrigt kyssa varandra. Han skulle allt få vänta på sin tur. Inte för mycket på en gång. Hållas på halster lite till. Smekas och retas men inte låta snoppen få sitt. Inte ännu.

Till slut när ”Syster Duktig” hade fått sin första orgasm av den långa ”vargtungan”, förbarmade hon sig över honom. Hon lutade sig fram och tog varligt hans ollon i sin mun. ”Vargen” ryckte till av vällust, och lät sig sedan ljuvt behandlas av de erfarna läpparna och den skickliga tungan, samtidigt som hennes grova hand masserade hans stake. Men just som det var som skönast avbröt hon. Besviket flämtande låg den stackars ”Vargen” där och våndades.

– Snälla, sluta inte. Jag var så nära. Snälla.

Det ryckte av upphetsning i kuken, men mer än så blev det inte. Besviket började upphetsningen lägga sig, men utan att ståndet avtog något nämnvärt. Då tog ”Syster Lustig” över. Med bred och fuktig tunga slickade hon det saftiga skaftet nerifrån och upp flera gånger, innan hon tog det i sin mun. Skönt slickande och sugande skickade hon ”Vargen” upp på nya höjder igen. Emellanåt gav hon också kulpåsen en sugande behandling, vilket inte gjorde att ”Vargen” stönade mindre. Och snart började även ”Syster Lustig” känna att det närmade sig för honom. Så hon avbröt. Obarmhärtigt.

– Nej! Snälla! Sluta inte! Snälla fröken Lustig! Förbarma er.

– Som du förbarmade dig över mitt lilla hus? svarade hon. Din lilla bopåle står ju i alla fall kvar. Det är mer än vad min gör. Men jag är i alla fall glad att du uppskattar mitt blåsjobb mer än jag uppskattar ditt. För det var verkligen uselt.

Byggnadsinspektören tittade slokörad tillbaka på sin tillfångatagerska. Det såg ut som att den piken tog, och att han faktiskt började skämmas lite.

Men nu var det ”Syster Hurtigs” tur. Hon varvade slick och sug ända från toppen av staken ner till pungen, och till och med nedanför den. Förvånad kände herr Varg hur hennes tunga med jämna mellanrum bearbetade hans anus. Det var verkligen inget han hade räknat med. Och inte hade han varit med om det heller. Men till sin förvåning märkte han hur skönt det var.

Ännu skönare blev det när ”Syster Hurtig” började ta in den långa kuken längre och längre in i munnen. Helt plötsligt började hans ollon stöta emot själva svalget, vilket redan det var en upplevelse. Men när hon dessutom försökte pressa ner staken i själva strupen, då visst han inte vart han skulle ta vägen. Det var den märkligaste känslan han någonsin upplevt, när någon gång på gång försöker svälja hans ollon. Nu fanns det ingen återvändo. Nu skulle det verkligen gå för honom…

Då drog sig ”Syster Hurtig” ur. Och kvar låg ”Vargen” på tröskeln till himmelriket, utan någon utlösning och bara flämtade. Han orkade inte ens få fram några vädjanden. Bara några frustrerade men utmattade suckar.

I ett par minuter fick han ligga där och flämta, tills hans pillestång började visa tecken på att slakna. Du tog ”Syster Duktig” tag i saken, handgripligen, och runkade upp honom i lagom stånd igen. Därefter gränslade hon honom, och sänkte sin blöta fitta över hans väntande stake. Först sakta men sedan med ökande takt red hon honom så, medan hon knådade sina böljande bröst inför hans åsyn.

Länge red, gned och rullade hon över hand sköna kuk. Ibland genom att extra massera sin känsliga klitta. Hon såg verkligen ut att njuta av leken, och snart, innan han var riktigt redo, kom hon i en ljuvlig orgasm. Matt rullade hon av vid hans sida, och låg där och flämtade av njutning.

Nu var det ”Syster Lustig” tur. Men hon ville pröva en annan ställning. Med hjälp av ”Syster Hurtig” drog de upp den halvt utmattade ”Vargen” på knä. Sedan ställde sig ”Syster Lustig” på alla fyra framför honom, och måttade in hans stake. ”Syster Hurtig” fick för all del hjälpa till lite, med att runka upp honom igen med några drag, och sedan rikta in honom i hålet. ”Vargen” fick stränga order att jobba för det, och juckade nu för kung och fosterland, så bakbunden han var.

Ibland fick han också hjälp av att ”Syster Lustig” juckade tillbaka. Och snart hade de lyckats uppnå den där berömda ”sköna rytmen”, som man alltid brukar eftersträva i sexsagor av den här typen. Så skön var rytmen, att ”Syster Lustig” till slut dråsade ner framför sin påsättare, skakande i en härlig orgasm. Precis (typiskt!) som det skulle gå för ”Vargen”.

Men han fick inte mycket ro. För nu knuffade ”Syster Hurtig” bort sin lillasyster, och lade sig raklång på rygg framför deras älskare för dagen. ”Syster Duktig”, som nu hade återhämtat sig, hjälpte till att lägga honom rätt. Och placerade honom ovanpå mellansystern, med svansen… f’låt staken… mellan hennes ben.

In gled han, och åter fick han jucka för allt vad tygen höll. Vilket inte är så lätt när man är bakbunden. Men på något märkligt sätt lyckades han ändå ta spjärn med sina sammanbundna fötter mot golvet, och få till ett riktigt bra juckande. Till slut så bra att det även gick för ”Syster Hurtig”, som skönt tillfredsställd helt sonika knuffade av sig sin älskare.

Fortfarande utan att ha fått någon utlösning, låga alltså ”Vargen” där på rygg, och hade givit upp. Han tänkte att de nog inte skulle bli något sprut för hans del idag. Det här skulle ju vara ett straff. Han började faktiskt tycka att det var lite rättmätigt trots allt. Han hade ju faktiskt gjort dem hemlösa. I och för sig helt enligt regler och föreskrifter. Men det finns ju något som heter barmhärtighet också.

Men bäst han låg där och tänkte ångerfulla tankar, kände ha hur ett par händer slöt sig om hans, fortfarande inte helt slaka, organ. När han tittade ner hade alla tre systrarna samlats kring hans stora snopp, och hjälptes åt att runka och suga upp den igen.

Med systrarnas gemensamma och sköna behandling, började det snart pirra skönt i kulorna, och pungen synbarligt dra ihop sig i ”Syster Lustigs” sugande mun. Med några extra duktiga runktag sprutade byggnadsinspektör Richard ”Vargen” Varg den största satts han åstadkommit på mycket länge, upp över sin mage, sin bröstkorg, sin hals och till och med upp över ansiktet. Några stänk fastnade till och med i det gråa håret.

 

Skönt tillfredsställda låg nu alla fyra och pustade ut på det svala stengolvet. När alla återhämtats sig, lossade de på inspektörens rep, och sa att de hoppades att han nu lärt sig en läxa. Det sa han att han hade gjort, och att han bad om ursäkt för sitt uppförande och allt han hade ställt till med. Trots att han till slut hade njutit av behandlingen, hade det fått honom på bättre tankar. Han lovade därför att redan i morgon dag författa bygglovsansökningar för deras räkning, som han lovade att själv godkänna. Om det bara var okej att han tittade förbi för en enkel underskrift. Han lovade att det inte skulle vara något fuffens.

Systrarna Svinpäls tackade för erbjudandet, och för den sköna stunden. Bara de fick bygga sina hus som de ville, kunde de väl få ha sitt roliga pappersarbete på nämnden, om de nu så gärna ville. Och ”Vargen” fick gärna komma tillbaka om han ville och leka ”Tre små svinpälsar och vargen” om han ville. Så länge det inte innefattade nedblåsande av hus.

Sagt och gjort. ”Vargen” fixade generösa bygglov, mot svart betalning i natura. ”Syster Lustig” och ”Syster Hurtig” flyttade in hos ”Syster Duktig” så länge, medan hon hjälpte sina småsystrar att bygga var sin lite mer hållbar bungalow på sina gamla tomter. Allt i praktiken enligt de flesta gällande byggnormerna. Men det skulle ”Syster Duktig” aldrig medge.

”Vargen” kom ofta och hälsade på hos systrarna Svinpäls, och deras lustfyllda lekar gick långt utanför alla normer. Men de var mycket, mycket sköna.

Och alla var lyckliga och hade knorr uppå svansen.

 

(Alla eventuella likheter med verkliga person… fotbollsspelare och andra kulturpersonligheter, är att betrakta som rena tillfälligh… hyllningar. 😊 )