Sagor för barn som är vuxna nu – Hans och Greta

Det här är del 8 av 8 i Sagor för barn som är vuxna nu

Visst saknar man när mamma och pappa läste sagor för en som barn? Men de gamla folksagorna av bröderna Grimm och ”Gåsmor” var ju ursprungligen mer barnförbjudna. Både grymmare och sexigare. Så är det inte dags för några modernarnare versioner i den gamla andan? Dags för Sagor för barn som är vuxna nu.

Varför smög egentligen Hans och Greta omkring i skogen?

_________________________________________

 

Det var en gång två syskon som hette Hans och Greta. De växte upp i en fattig skogsarbetarfamilj, och de älskade varandra. Men inte bara så som vanliga syskon gör. Nej det här var något mer. Mycket mer. Alldeles för mycket mer.

Det hade börjat när lillebror Hans kommit upp i ålder, och började inse att hans storasyster hade fått intressanta former både runt höfterna och på överkroppen, och att hennes välformade armar och ben med sina lätta fjun, började bli riktigt snygga.

Greta i sin tur märkte att även hennes lillebror hade växt till sig. Borta var den tanige lille fjanten. I hans ställe hade kommit en mer muskulös ung man. Och vad var det egentligen som putade ut mellan benen när han såg på henne? Och varför knoppades hennes bröstvårtor så när hon såg på honom?

Trevande sökte sig deras nyfikenhet fram. När de var ensamma i skogen så blev det lite ”om du får se på min, så får jag se på din”. Sedan gick det från att titta till att känna. Och att bada nakna tillsammans blev inte lika oskyldigt, men betydligt mycket mer spännande än när de varit små. Och att sedan titta på när den andra stillade sin egen upphetsning, blev väldigt intressant.

Under en lång tid gick de inte längre än att just onanera tillsammans, och kanske känna lite. De visste ju någonstans med sig att det här var fel, och att föräldrarna inte kunde få veta. Men till slut tog lockelsen över. En första kyss blev till flera. Ömma omfamningar blev hetare. Nyfikna fingrar nådde det allra mest förbjudna. Och en dag, djupt inne i skogen, skedde det som inte fick ske.

– Vill du?

– Vet inte? Vågar du?

– Jag tror det?

– Det är så skönt?

– Ja. Jag vill?

– Kan jag?

– Ja. Stick in den.

– Åååh!

– Aaah!

– Ja, så skönt!

– Ja, mera!

– Ja! Jag kommer!

– Nej. Dra ut den! Dra ut den!

– Aaaarrrgggh!

 

– Oj. Vad kladdigt det blev.

 

Som tur var hade Hans och Greta lärt sig om blommor och bin i skolan. Så de visste att de måste vara försiktiga så att Greta inte blev med barn. Men att helt avstå från det sköna de nu upptäckt, de kunde de inte. Snart lärde de sig också att Hans första utlösning kunde följas av en så mycket skönare uthållighet innan en andra, vilket också gav dem båda tid att fullt ut njuta av sin älskog. Så snart fick även Greta sin första orgasm på det nya viset.

Allt detta måste ju naturligtvis hållas hemligt. Hemma fick de absolut inte låtsas om någonting. De sökte sig allt längre in i skogen för sina kärleksmöten. Så långt från allfartsvägar och allmänt kända badplatser om möjligt. Men där frodades och utvecklades deras relation, och blev mer och mer avancerad.

 

Men hur försiktiga de än var, så lurar man inte en mors intuition. Var inte barnen lite väl snälla och korrekta med varandra? Vart hade syskonbråken tagit vägen? Och vad var det för förstulna blickar hon anade? Till slut var hon tvungen att dryfta problemet med sin man. Först viftade han bara bort det. Det var väl inget konstigt med ungarna. De har väl bara växt upp helt enkelt. Jo, just det. Det var ju det hon menade. De är stora nu, och har bara varandra.

Till slut började även fadern inse att det åtminstone var värt att vara lite uppmärksam. Så de beslutade att hustrun skulle följa efter sina barn nästa dag, och se vad de hade för sig.

Så när mannen nästa morgon givit sig av till arbetet ute i skogen, och barnen vinkat adjö och gått åt det rakt motsatta hållet, smögs sig moderna efter dem på behörigt avstånd. Hon var noga med att inte bli upptäckt, trots att de noga såg sig om åtminstone den första biten. Men hon såg också till att inte tappa spåret. Vad än ungdomarna hade för sig i skogen, ville hon inte missa det.

När de väl stannade i en väl undanskymd sänka, och mamman kunde kika ner bakom en stor välplacerad sten, överträffades hennes värsta farhågor. Hon hade föresatt sig att inte avslöja sig och att inte ingripa, vad som än hände, utan att om det behövdes konfrontera barnen när det alla kommit hem. Därför stålsatte hon sig i det längsta, medan hon bevittnade en mer och mer avancerad älskog där i sänkan. Men när de gav sig på ett tredje samlag på kort tid brast det för henne, och hon tumlade förtvivlat skrikande ner i sänkan, och avbröt de skamliga aktiviteterna.

Det blev en dyster kväll i stugan, när mamman berättade för sin man vad hon bevittnat. Ungdomarna satt vid köksbordet och skämdes, medan färgen i deras fars ansikte stegrades från lätt rosa till ursinnigt högröd. Att bestraffningen skulle bli både hård och långvarig, de insåg de båda.

 

Först en månad senare blev de utsläppta. Till att börja med hade de fått utstå var sin lång bestraffning med riset. Och sedan hade det blivit ett långt utegångsförbud, under moderns stänga övervakning, där de i stället fick fylla tiden med hårda sysslor. Under hela tiden hade de knappt vågat titta på varandra, allra minst med några ömma och kärleksfulla blickar. Och när straffet var till ända, hade de med stor tvekan och många hårda förmaningar om att det absolut inte fick upprepas, på nåder fått gå ut i skogen igen.

Hans och Greta insåg ju att de nu måste vara mycket försiktiga. Att verkligen fortsätta den här påtvingade avhållsamheten, det var det inte frågan om. De längtade efter varandras kroppar så att det värkte i själen. Ju mer straffets slut närmat sig, desto mer olidlig hade väntan varit. De måste bara få älska igen. Men hur?

De måste helt enkelt hitta ett gömställe där de verkligen kunde få vara ifred, och undgå upptäckt. Men var hittade men ett sådant?

Flera dagar ägnade de sig bara åt att leta efter en sådan plats, allt medan längtan steg. Men till slut en dag så hittade de den. Långt in i skogen, omringad av en tät ridå av högvuxna granar, hittade de en gammal lada. Den verkade hel övergiven, men ändå i ganska gott skick. Där uppe på höskullen, bland skön gammal övergiven halm, hade de en säker utsikt över omgivningen, samtidigt som de äntligen kunde ägna sig åt varandra.

Det blev en lång, skön men väldigt intensiv stund. Så mycket uppdämd längtan och kåthet som fanns i de unga kropparna. Så mycket frustration som krävde utlopp. Så stora behov som måste tillfredsställas. Kanske inte så konstigt att det blev den bästa herdestunden i hela deras unga liv.

Hans och Greta återvände till sin hemliga lada varje dag, och fortsatte att förkovra sig i kärlekskonsten. En utbildning de ju så sorgligt hade fått sätta på paus i över en månad. Men den tredje dagen i ladan hände något.

Helt plötsligt, när Hans som mest intensivt skedade Greta bakifrån, upptäckte de att de var iakttagna.

– Jaså minsann, knarrade en gammal kvinnoröst, hör går det allt vilt till.

Hans och Greta spratt förskräckt upp och försökte skyla sig så gott det gick. De bara stirrade på den gamla gumman som dolde sig i halvmörkret. Hon såg gammal och knotig ut i sin mörka mantel med huvan halv neddragen över ansiktet. En lång och krokig näsa skymtade i halvdagern, och hon stödde sig på en gammal kvast. Hon såg nästan ut som en gammal häxa.

– Och vad har ni egentligen för er här, på min höskulle, i min lada?

– Åh ursäkta… det var inte meningen att störa… vi trodde… vi visste inte…

Barnen stammade fram sina ursäkter huller om buller.

– Och vad är ni egentligen för ena? frågade gumman. Vad heter ni?

– Jag heter Greta, och det här är min bror Hans.

– Bror?! Jo jag tackar jag, utropade gumman. Det var inte illa. Eller rättare sagt… det var väldigt illa.

Greta nästan bet av sig tungan. Varför sa hon det där om bror?

– Så här ligger ni, och idkar frändesamlag, i min lada, bara så där.

Hans och Greta stirrade skräckslagna på gumman. Nu skulle allt vara förlorat. Nu skulle hon gå till föräldrarna. Och till polisen. Och de skulle åka i fängelse. Säkert mamma och pappa också. Och hela socknen skulle få veta. Nu var det över. Nu var livet slut. Åh, vilket elände.

– Vore det inte bättre med en skön säng? Och en varm och ombonad stuga? Och kanske ett mål mat mellan varven?

Ungdomarnas gick från skräckslagna till häpna. Vad pratade hon om. Hon skulle ju anmäla dem. Eller?

– Vad gör det mig om ni bryter lite mot guds lagar och människornas förordningar, skrockade gumman. Alla syndar vi väl lite till mans någon gång. Jag är inte den som är den.

– Låt mig presentera mig, fortsatte gumman. Jag är häxan Dolcett, och jag bor här i stugan intill.

– Är… är du en riktig… häxa? Frågade Hans förundrad.

– En alldeles äkta, svarade gumman stolt. Men en snäll en naturligtvis, lade hon till med en blinkning.

Ungdomarna visste inte riktigt om de skulle känna sig lugnade eller inte. De visste över huvud taget inte vad de skulle känna, utan fortsatte att titta misstänksamt på den märkliga uppenbarelsen.

– Låt mig få ge er ett erbjudande, fortsatte häxan. Kom med in till min lilla stuga. Där får ni fritt ägna er åt vad… kärlek… ni vill med varandra. Jag kommer inte berätta för någon, det kan jag lova er. Betrakta det som er egen lilla fristad. Dessutom är det mycket bekvämare än här på höskullen.

Syskonen tittade tvekande på varandra. Kunde man verkligen lita på henne? En häxa? Men å andra sidan var det ju precis vad de behövde. Någonstans där de kunde älska med varandra utan att bli upptäckta av vare sig föräldrar eller myndigheter. Och en häxa går väl inte till polisen i första taget?

– Kom i alla fall in och se hur jag har det, sa häxan, så kan ni bestämma er sedan.

Med viss tvekan nickade syskonen till slut samförstånd åt varandra.

– Tack så mycket för erbjudandet, fru häxa, sa Greta. Vi vill gärna se ert vackra hem.

– Vem har sagt att det är vackert? svarade häxan illmarigt.

– Ja… jo… menade bara att… vi är väldigt… tacksamma…, stammade Greta.

– Ja, ja, det blir säkert bra med det. Häxan viftade bort hennes ursäkter. Kom med mig här bara.

 

Häxans stuga visade sig ligga bara precis bakom granhäcken. Den var större än deras egen stuga där hemma. Ytterväggarna var pepparkaksbruna med vita knutar. Invändigt fanns en väl tilltagen storstuga, belamrad med allehanda prylar av varierande art. Här fanns både spis och ugn och en rejält tilltagen diskbänk. Men också ett rejält matbord och en bekväm soffgrupp. I ett hörn stod till och med en väl tilltagen säng. Flera dörrar lät också ana flera rum där bakom, och även en trappa ledde upp till en övervåning. Den här häxan verkade då mycket mer välbärgad än den fattiga skogsarbetarfamiljen.

Häxan bad dem slå sig ner och känna sig som hemma. Som välkomstmåltid bjöd hon dem på både pepparkakor och kryddat vin, en dryck som de ännu inte hade smakat. Men häxans vin var både sött och gott, och väckte snart deras lustar till liv igen. Det gick inte häxan förbi, som genast bjöd dem att använda hennes säng. De skulle inte låta henne störa.

Syskonen tvekade naturligtvis lite först. Helst hade de velat låna något av de andra rummen, och få vara lite ifred. Men häxan insisterade. Om de skulle ha hennes hem som sitt kärleksnäste, så ville hon åtminstone titta på. Det var det minsta man kunde begära, sa hon. Men bara titta, inte röra, det lovade hon.

Hans och Greta hade inget val. Ville de kunna ha häxans stuga som fristad, så fick de väl följa hennes regler. Och nu började de ju faktiskt bli kåta igen. Inte minst av vinet. Så snart låg de nakna och omslingrade igen i häxans stora säng. Deras lustar gjorde att de strax hade glömt bort betraktaren. I stället njöt de ohämmat av varandras kroppar, och det skönaste och bekvämaste underlag de någonsin älskat på.

Till slut blev de ändå mer medvetna om häxans närvaro. Inte minst för att hon nu hade tagit av sig sin vida mantel och dess huva, och visade upp en klädsel av en helt annan typ. En kroppsnära korsett med tillhörande handskar, trosor och höga stövlar, allt i svart läder, kompletterades med ett par syndigt svarta silkesstrumpor med spets. Det framgick nu också tydligt att häxan var allt annat än en gammal gumma. Tvärt om var hon en väl bibehållen medelålders dam, med alla formerna på de rätta ställena.

Häxan betraktade dem från en välplacerad fåtölj, allt medan hon förstrött smekte sin kropp var helst hon kom åt. Märkligt nog blev ungdomarna inte så generade av att bli betraktade, som de hade trott. I stället blev de bara mer upphetsade, och sporrades till förnyad intensitet i älskogen. De till och med började anstränga sig för att häxan skulle få så full insyn som möjligt. Hans njöt av hennes ögon på hans stånd, och Greta såg till att puta lite extra med rumpan åt hennes håll, eller demonstrativt visa upp hur hon knådade sina känsliga bröst.

Häxan såg till att bara njuta av uppvisningen, och smekte sig själv alltmer vågat. Snart var både trosorna dragna åt sidan, och brösten befriade ur korsettens grepp, medan hennes flinka fingrar smekte både hennes fuktiga springa och hennes knottriga bröstvårtor.

Mer och mer hetsade de upp varandra. Mer och mer blev det ett samspel mellan ögon och kroppar. Snart uppstod en rent magisk dragningskraft mellan den onanerande värdinnan och de älskande ungdomarna. När det slog som mest gnistor om dem, och syskonen inte kunde slita blicken från sin värdinna, lockade hon på dem med ett fuktigt finger.

– Kom ni bara. Kom hit. Kom och smaka på min läckra lilla kaka. Jag ser att ni vill.

De båda syskonen var mycket riktigt redan halvt på väg, och kom nu krypande som små katter med sikte på mjölkskålen. Lystet dök de in mellan häxans ben, och turades om att lapa i sig av hennes safter. Men häxan ville ha mer uppmärksamhet. Bestämt drog hon upp pojkens huvud mot sina bröst, och lät honom suga och slicka och knåda dem, medan nu Greta helt kunde koncentrera sig på att slicka och pulla den mogna fittan.

Men häxan var inte nöjd med det. Snart var hon och Hans inbegripna i det mest intensiva tungkyssandet, allt medan hennes hand runkade hans läckra stake. Så när Greta tittade upp från sitt välsmakande mellanmål, hade hon den mest upphetsande utsikt. Tänk, inte trodde hon att det skulle var så hett att se hennes älskade bror kyssas och runkas av en annan kvinna.

Men det kom mera, för efter ett tag bytte häxan plats på barnen. Greta fick möta sin värdinna i sin första lesbiska kyss, och knåda och suga på sina första kvinnobröst, allt medan hon fick känna en annan kvinnas beröring mellan sina ben. Hans å sin sida fick återgå till den fuktiga häxspringan, allt medan han fick den mest upphetsade showen han någonsin sett. Nästan lika förbjuden som deras eget syskonförhållande.

När häxan som mest började åma sig av den sköna behandlingen, beordrade hon byte av ställning. Nu ville hon ha kuk. Hans fick ställa sig på knä mellan hennes ben, och trycka in sin unga stake i den väl uppvärmda fittan, allt medan Greta beordrades i position över häxans ansikte, där hon fick sin egen rinnande springa slickad av en erfaren tunga.

Något så fantastiskt hade Hans och Greta inte varit med om. De såg varandra djupt in i ögonen medan den blanksvettiga trion kom in i en gemensam gungande takt. Det kändes inte bara som att de älskade med häxan. Det kändes som att de knullade med varandra också samtidigt. Passionerat förenades syskonens läppar i en het, gungande, rullande kyss.

 

De älskade flera gånger den dagen. Ibland alla tre, ibland bara syskonen, och ibland kunde häxan antingen ha brodern eller systern för sig själv. Det syskon som då för tillfället vilade och betraktade, kunde fortfarande inte upphöra att fascineras av att se sin älskade knulla någon annan. Framför allt att se två kvinnor älska, något som de inte ens hade hört talas om förut, slutade aldrig att förundra Hans. Och då ska vi inte tala om Gretas upplevelse av att leva ut den inre flata hon inte visste att den ens existerade.

Till slut började det skymma bakom grantopparna, efter en lång dag av sexlekar. Hans och Greta hade alldeles glömt bort tiden, och nu blev de oroliga för vad föräldrarna skulle säga. Skulle de inte ana oråd nu, när det varit borta så länge? Skulle de förstå att de trots allt hade tagit upp sin förbjudna kärlek igen? I panik började de samla ihop sina kläder. För det första måste de i alla fall hem.

Men häxan hejdade dem. Var det då inte bättre att de stannade hos henne? Om de blev avslöjade nu som de sa, så skulle säkert straffet inte stanna vid en månad. Håll huvudet lite kallt och tänk efter. De fick mycket gärna stanna hos häxan. Så kunde de fortsätta att ha det skönt, utan att någon lade sig i. De hade ju sökt efter en fristad, och den erbjöd hon ju dem nu. Ett liv av härlig älskog, helt utan bekymmer, utan omvärldens fördömande blickar. Lät inte det bra så säg?

Syskonen velade fram och tillbaka. Å ena sidan ett fritt liv där de kunde älska så mycket de ville. Det verkade ju också finnas mycket mer att lära av häxan. Men å andra sidan, inte kunde de väl överge mor och far? Hur illa de än hade blivit behandlade, kunde de väl inte utsätta dem för sorgen att hel förlora sina barn? Men det var ju ändå frestande att ge efter för lustarna. Men å andra sidan…

Till slut bestämde de sig ändå för att tacka häxan för hennes gästfrihet. De var tvungna att gå hem och hoppas på det bästa. Kanske de kunde få föräldrarna att inte misstänka något i alla fall. Förhoppningsvis kunde de snart ses igen.

Men den gumman gick inte. Häxan tänkte inte alls släppa i väg dem, utan ställde sig att blockera dörren.

– Sakta i backarna, sa hon hotfullt medan hennes blick mörknade. Tror ni verkligen att jag släpper i väg er hur som helst? Här har jag upplåtit mitt hem åt er. Låtit er ägna er fritt ägan er åt olaglig incest. Och dessutom deltagit själv. Hur vet jag att ni inte anger mig, och anklagar mig för att ha utnyttjat er? Den risken tänker jag inte ta.

Syskonen bönade och bad. De skulle absolut inte skvallra. De var så tacksamma och skulle absolut inte missbruka hennes gästfrihet genom att ange henne för någonting. Men nu måste de få gå hem.

Men häxan var obeveklig. Med en förvånansvärd styrka grep hon tag i de båda syskonens armar, och tvingade in dem i en stor gallerbur, som Greta förstrött förut undrat vad den gjorde där borta i hörnet. Häxan låste buren med ett stadigt hänglås, och stoppade undan nyckeln. De var fast.

 

Nästa morgon blev de väckta tidigt av den elaka häxan. Inte för att de kunnat sova så mycket. Buren innehöll i och för sig en tunn madrass, men den var alldeles för obekväm för att kunna ge någon egentlig vila. Allra helst som syskonen var så oroliga och chockade över vad som hänt dem.

Nu blev de i alla fall utsläppta ur buren, och serverade en stadig frukost. Där fanns både ägg och bacon och feta korvar, både bröd och pålägg och söta frukter, och dessutom varmt te och god juice att dricka. Man kunde nästan tro att häxan försökte göda dem.

När måltiden var uppäten, förklarade häxan för dem att de nu var hennes fångar och slavar. Både arbetsslavar och sexslavar. De skulle både sköta hushållet och tillfredsställa hennes behov närhelst hon begärde. Fem mål mat om dagen skulle de få, inklusive mellanmål. Men om de trodde att de skulle kunna rymma, så var det bara att glömma. Hon hade lagt ett magiskt lås på hela stugan, som bara hon kunde låsa upp. Så det var inte någon idé att försöka.

För att demonstrera gick hon själv fram till ytterdörren, öppnade den hur lätt som helst, och passerade både ut och in genom den utan problem. Sedan uppmanade hon Hans att försöka. Men för honom gick inte dörren att rubba. Hur han än försökte rörde sig handtaget inte en millimeter. Häxan till och med öppnade dörren åt honom, och lät honom försöka passera. Det var som att gå in i en vägg.

– Jag är väl inte häxa för inte, skröt hon.

Ungdomarna fick nu börja med att städa hela stugan, både damma och sopa och skrubba. Och noggrant skulle det vara. Och de skulle göra det nakna. Häxan konfiskerade deras kläder, och låste in dem i en kista. När lusten föll på kallade hon till sig någon av dem, och lät dem tillfredsställa hennes lustar på ett eller annat sätt.

De utlovade matpauserna var däremot alltid väl tilltagna. Och när de tackade för maten och försökte hävda att de nu var mätta och belåtna, tvingade hon alltid i dem en extra portion. Bara det kändes väldigt märkligt.

Kvällen avlutades med att syskonen tvingades ge häxan en riktig live show i den stora sängen. De beordrades till att ha sex med varandra enligt hennes instruktioner, medan hon lystet tittade på. Och de fick inte sluta förrän hon var nöjd. Om de själva hade fått någon tillfredsställelse hade ingen betydelse.

Sedan var det in i buren igen, och att åter nakna försöka sova på den obekväma madrassen.

 

På så sätt gick både dagar och veckor. Hårt arbete, sex på begäran och mycket mat. De började även få hjälpa till med själva matlagningen. I alla fall Greta. Hans visade sig vara helt värdelös på det. Om det nu berodde på bristande talang, eller på att häxan hela tiden fördomsfullt rackade ner på hans minsta misstag. Det visste man ju att pojkar inte kan laga mat. Så i stället fick han antingen tillfredsställa häxan på andra sätt, eller så åkte han helt enkelt in i buren under tiden.

Vad gällde sexlekarna så fick ungdomarna ändå lära sig ett och annat som de inte prövat på förut. Häxan såg till att de höll sina tarmar vederbörligen tömda, för att kunna förkovra dem i analsexets mindre ädla konst. Därför fick nu Hans sätta på både häxan och sin syster i rumpan. Och eftersom häxan ändå gick så långsamt fram med just den här undervisningen, tyckte Greta snart att det var riktigt skönt. Även Hans fick faktiskt pröva på att få sin rumpa penetrerad av olika föremål. Men han var inte lika entusiastisk över det. Hans homosexualitet var trots allt mera begränsad.

Ju mer tiden gick, så blev alltså Hans och Greta mer och mer utbildade i erotikens ädla konst. Men de kom ändå aldrig ifrån känslan av att de ju faktiskt var både fångar och slavar. Att de gjorde allt detta under tvång. Dessutom längtade de något så oerhört efter sina föräldrar.

De blev i alla fall rundare och tjockare för var dag. Det kändes verkligen som om häxan försökte göda dem. Vad nu det skulle vara bra för. Hade hon kanske någon slags pervers förkärlek för tjocka människor? Det gjorde i alla fall inte att de kände sig mer trygga. Tvärtom.

 

Ibland lämnade ändå häxan dem ensamma i den låsta stugan, när hon hade något ärende att sköta. Om till exempel Greta skulle laga mat under tiden kunde hon få vara fri och ledig, medan Hans ändå låstes in i buren. Han gjorde ju ändå ingen nytta då. Detta gav Greta tillfälle att undersöka alla prylar lite närmare. Stugan var ju full av allahanda häxföremål av de mest skilda och ibland skrämmande slag.

Bland dödskallar, torkade spindlar och fladdermusöron, fanns även flera böcker. Både böcker i trolldom men även kokböcker. Och i kökshyllan var det särskilt en bok som väckte hennes intresse. Och hennes rädsla. Det var en kokbok som beskrev hur man tillagade människokött.

Den beskrev både hur man kokade i stora järnkittlar, helstekte människa på spett, och ugnsbakade en hel människa i en riktigt stor ugn, med garnering och allt. Greta tittade på ugnen. Jo nog var den stor nog att få plats med en hel människa alltid. Och som kokboken rekommenderade var det just en ugn utrustad med barnspärr. Inte så mycket som att stänga barnen ute från ugnen stod det, utan mer för att stänga dem inne.

Vad som menades med det förstod hon inte, förrän hon läste närmare i recepten och förstod att offret skulle stekas levande. När även recepten för spettstekning visade sig antyda liknande saker, slog hon ihop boken och ville spy. Sedan ville hon fly.

Var det detta häxan tänkte göra med dem? Steka dem levande och äta upp dem? Var det därför hon gödde dem som några slags slaktgrisar? Greta bara kallsvettades. Det fick ju inte ske. De måste fly. Men det gick ju inte. De var ju helt inlåsta. Hon sneglade på sin bror som låg och slumrade utmattad i sin bur. Hon hade inte hjärta att oroa honom med detta. Inte ännu. Inte innan det fanns hopp.

Greta tog sig för att än en gång kontrollera alla utgångar. Alla möjligheter till flykt. Men häxans magiska nät var verkligen vattentätt. Inga dörrar, inga fönster, inga luckor, inga gamla ruttna väggpartier, ingenting gick att tränga igenom ens med en pennkniv. De var verkligen fast.

 

Från den dagen var Greta på helspänn. Hon letade efter varje möjlighet att fly, och varje tecken på att det var dags att bli uppätna. Det förra uppenbarade sig aldrig, precis som hon fruktat. Men det senare, som hon fruktat ännu mer, började hon nu ana att det var i analakande. Häxan började nu allt oftare nypa i deras allt fetare hull, medan hon hummade fundersamt för sig själv. Och Greta hittade henne ofta i skafferiet, botaniserande och funderande bland grönsaker och kryddor. Ett förråd som fylldes på mer och mer.

En dag verkade då verkligen dagen vara inne. Häxan såg till att hetta upp ugnen till max. Det var så varmt i köket att även häxan hade klätt av sig naken, för att kunna jobba obehindrat. Det största fatet hade också plockats fram, och stora mängder grönsaker förbereddes. Greta, som misstänkte att hon nu var med och förberedde sin egen tillredning, eller möjligen sin brors, eller bådas, fick inga svar när hon frågade vad de skulle laga. I stället verkade häxan märkligt disträ och lite upphetsad.

Till slut var det dags. En stor bunke sås eller marinad eller vad det nu var stod redo på bänken. Det stora fatet med en bädd av grönsaker, rotfrukter och örter placerades på ugnsluckan, redo att skjutas in. Men häxan såg ut att fundera.

– Greta. Kryp in i ugnen och känn om den verkligen är varm nog, beordrade hon.

– Men hur ska jag komma upp? frågade flickan med spelad godtrogenhet. Jag är alldeles för kort.

– Kliv på pallen vet jag, svarade häxan irriterat.

– Men det går ändå inte, sa Greta som låtsades försöka. Jag når fortfarande inte att klättra upp.

– Ja, ja, suckade häxan. Kom ska jag hjälpa dig.

Hon ställde sig på pallen för att häva upp den lilla flickan till ugnsfatet. Men det bar sig inte bättre än att Greta hävdes över fat och lucka och allt, och föll ner på andra sidan. Häxan däremot landade snyggt och prydligt på fatet. Och när hon försökte kravla sig upp, för att kunna hopp ner, smet Greta runt och knuffade in fatet med häxa och allt i den heta ugnen. Igen med luckan och på med spärren.

Med skräckblandad lättnad stod Greta där och såg på hur paniken steg i häxans ögon. Hans som var instängd i buren, och som förbryllad hade betraktat vad som hände i köket, stirrade nu också som förhäxad på den skräckslagna häxan. Sakta men säkert såg de hur hon tillagades inför deras äcklade ögon. När häxan till slut svimmat av värmen, hördes efter ytterligare ett tag en stor smäll runt hela huset.

Först förstod de inte vad som hänt. Men när Greta kom på att känna på ytterdörren, gick den plötsligt att öppna. Häxans död, för nu var hon till slut död, hade brutit hennes magi. De var inte inlåsta längre. De var fria att lämna huset. Glädjestrålande försökte hon öppna buren också. Men den var ju låst med en vanlig nyckel. Fast den visste hon ju var den fanns. I en magisk ask som de annars inte kommit åt, med som nu var lätt att öppna.

När hon släppt ut sin bror, återstod bara en sak. De var ju fortfarande nakna. Kläderna var ju också inlåsta i en magisk kista, som nu även den var lätt att öppna.

Påklädda och fria såg de sig om en sista gång i stugan. Den som varit deras hem och fängelse i flera veckor nu. De såg på den allt brunare häxan i ugnen. Hon kunde gott få ligga där. Nu ville de bara hem.

 

Glädjen blev stor i den lilla skogsarbetarstugan när barnen kom hem. Föräldrarna hade varit så oroliga när de inte återvände den där dagen. De var så rädda att de hade skrämt bort dem. Att de hade rymt hemifrån med sin kärlek. De hade ångrat så att de varit så hårda. Känt att de överreagerat. Förbannat lagar och moralregler som fått dem att nästan förskjuta sina egna barn.

Nu grät de och bad Hans och Greta om förlåtelse. Sa att de aldrig skulle hindra deras kärlek igen. Syskonen i sin tur kramade om sina föräldrar, och sa att de naturligtvis förlät dem. Och att de var de som skulle be om förlåtelse. Att de hade låtit sin kärlek förblinda dem, så att de till och med gick i en så farlig fälla.

När alla gråtit ut i varandras armar och betraktade varandra, såg syskonen hur magra och avtärda föräldrarna såg ut. Och föräldrarna förundrades hur feta och välmående barnen såg ut.

Föräldrarna berättade att de varit så sjuka av oro att de knappt kunnat äta, och verkligen inte jobba. Pappan hade förlorat sitt jobb hos skogsbolaget, och nu kunde de inte ens ställa mat på bordet, aptit eller inte. Den fattiga familjen var nu fattigare än någonsin.

Hans och Greta tittade på varandra. Det tändes en ljusglimt i deras ögon. De hade nog en lösning på problemet. De bad föräldrarna att vänta, så skulle de nog kunna fixa mat. Ingen fara. De skulle snart vara tillbaka.

 

Medan de åter i häxans stuga väntade på att hon skulle bli färdig i ugnen, efter att de för smakens skull penslat henne med den förberedda såsen (eller marinaden eller glacen eller vad nu kokboken kallade den), tittade de sig omkring i stugan. Det var flera skåp och kistor som förut varit otillgängliga för dem, men som nu gick att öppna. Och i en av dem hittade de till sin stora glädje en stor skatt. Den bestod av både silver och guld och juveler. Att häxan var elak det visste de, men att hon var rik också.

De passade även på att vittja häxans skafferi, och kunde fylla en hel kärra med inte bara skatten utan även stora mängder mat och förnödenheter. Till slut kunde de även ta ut den färdiglagade häxan ur ugnen. Men de ville inte oroa föräldrarna med att ta hem en helstekt häxa. Så de bestämde sig för att först tranchera henne efter konstens alla regler (se kokboken), och transportera hem det färdiglagade köttet i lämpliga tråg, även det på kärran. Och ett stort härligt kärl med stekta grönsaker blev det ju också.

 

Glädjen blev åter stor när Hans och Greta kom hem igen. Föräldrarna kunde äntligen äta sig mätta. Och det kött som blev över, kunde man både salta in och röka, så att det kunde räcka i många veckor. Fast de fick aldrig reda på vad det var för slags kött. Men det smakade ju som kyckling. Och så hade de ju också rikedomar att köpa både mer mat och ett nytt hus för.

Så nu fattades dem inget, varken mat eller guld eller tak över huvudet. Eller sex.

 

Och så levde de lyckliga, i alla sina dagar.