-Jaan.
-Jaa?
-Imorgon måste vi resa hem. Det känns inte bra.
-Inte för mig heller.
-Så underbart vi har haft det här! Med varandra.
-Och nu känns det som om vi håller på att förlora
något. Eller hur?
-Ja, så känns det. Håll om mig!
-Men egentligen borde det inte kännas så. Vi har ju varandra.
-Ja. Men vi kan hemma i Sverige inte känna oss så fria som här.
Eller hur?
-Du menar att vi måste smyga med vår kärlek?
-Ja.
-Vara rädda för att bli ”avslöjade”? När vi inte är ensamma?
-Ja. Just så.
-Och folk kan undra varför jag fortsätter att bo hemma hos min
mamma istället för att bo på studentkorridor.
-Det kan vi förklara med att det är svårt att hitta studentrum. Och
att det är billigare att bo hemma hos mamma. Och bli ompysslad
av henne. Det kan man få bli, även när man är nitton. Man kan
nog också våga säga att Mamma känner sig så ensam och över-
given, om det enda barnet plötsligt är borta.
-Ja. Vi måste utarbeta en strategisk plan. Som sitter i huvudet.
Så vi inte gör bort oss.
-Och alltid tänka på att inte smekas eller se förälskade ut, när
vi har folk runt oss. Svårast blir det med nära vänner. De kommer
nog att märka att det är något nytt i vårt förhållande.
-Bäst är nog att Mamma redan i början inför vännerna klagar över
att hennes son har börjat ett mera självständigt liv. Ha svårt för att
acceptera att han nu är vuxen. Och så vidare.
-Ja. Det blir jobbigt.
-Tänk om de kunde ta bort den där paragrafen som förbjuder oss att
leva ut vår kärlek öppet. Nuförtiden får folk leva ihop utan att vara gifta.
Man får vara homosexuell och leva i partnerskap. Att vara Hbtqi är helt
O.K. Men mor och son får inte älska varandra.
-Ja. Det är ju ologiskt.
-Men här har vi lov till det. Låt oss passa på att älska!
-Ja, min älskade! Kom i min famn!
Kommentar
Incitamentet till mina incesthistorier fick jag av ungliberalerna
i Stockholm som bl a föreslog att incest skulle avkriminaliseras.
Det blev stor skandal och moderpartiet tog indignerat avstånd
från förslaget.
Jag själv hade då kvar en avvisande hållning till incest med grund
i samhällets socialisering (moralföreställningar) men också i
genetiska överväganden. (Ökad risk för gemensamma barns
missbildningar).
Ungliberalerna tänkte i första hand på tonåriga syskon som hade
sex med varandra, men jag funderade över incest mellan föräldrar
och mogna barn. Det var bara att fatta pennan och börja skriva. Mina
personer växte fram, fick kropp och själ och tog långsamt över författaren
som villigt lyssnade till dem.
Genom skrivprocessen ändrades min inställning till incest. Till förståelse.
Mina figurers incestuösa sexualitet är en del av kärleken till varandra. De tar
ansvar för den. Och då är den enligt min mening inte bara försvarlig utan acceptabel.
Eller åtminstone tolerabel. I flera europeiska länder är incest en privatsak, som
samhället inte ska lägga sig i. Även om det finns en moralisk standard som säger
att det är förbjudet. Och jag själv håller idag med ungliberalerna och säger: Låt oss
tolerera (ansvarsfull) incest! Och stryk den diskriminerande paragrafen! Jag vill gärna
tillägga: Kärleken känner inga gränser.
F ö kan jag påpeka (nog till mångas förvåning) att den dåvarande regeringen 1977 hade
ett färdigt propositionsförslag, som godkänts av lagrådet, om avkriminalisering av incest.
Det lades dock aldrig fram för riksdagen. En riksdagsman med namnet Christer Nilsson
lade då fram en motion om avkriminalisering, men den avvisades av riksdagen.
Det är snart femtio år sedan. Hur länge till måste vi vänta, innan den förhatliga paragrafen
försvinner ur lagboken?
F ö får mina läsare fritt förfoga över innehållet i mina texter. Hoppas dock att någon inte
bara ska använda dem som masturberingsunderlag utan också kunna få en estetisk upplevelse
och kanske t o m upptäcka ett eller annat latent budskap. God läsning!
Rollspel
- Rollspel, del 1
- Rollspel, del 2
- Rollspel, del 3
- Rollspel, del 4
- Rollspel, del 5
- Rollspel, del 6
Lämna ett svar
Du måste vara inloggad för att publicera en kommentar.