Röd Corvette

– Prolog.
Kvinnan ser på kaoset i kyrkan, hon ser hur det nästan blir handgemäng mellan hennes far och brudgummens far. Hennes mor och brudgummens står och skriker åt varandra. Brudgummen blev påkommen i ett av de mindre rummen för tio minuter sedan när han tog en av tärnorna bakifrån över ett bord.
Bruden ser på kaoset. Hon reser sig och lämnar kyrkan utan att någon lägger märke till henne. Hon går fram till limousinen som skulle ta dem till fotograferingen och sen till festen.
– Skulle du vilja köra mig hem?
– Visst, vad har hänt?
– Jag är fri, jag är äntligen fri.
För så är det hon är fri, hon inser det och hon hoppar in i limousinen…

1.
Jag lämnar psykologens kontor, jag går nerför trapporna och ut i vårsolen. Jag är Michael och jag är trettioett år i år. Anledningen till att jag lämnar psykologenskontor är att jag efter närmare tolv år som elitsoldat har en massa skit som jag måste hantera.
Jag lämnade med utmärkta vitsord för tre månader sedan. Då var jag mer trasig än vad jag är idag. Det finns inget glorifierande med krig. Verkligen inte, alla mina kamrater. De första kamraterna är döda, när ett visst antal av dem dött eller lämnat så lärde jag mig att hålla en viss distans.
Jag byggde upp en fet jävla mur som skyddade mig mot känslor. Den blev så effektiv så när jag kom hem så insåg jag ganska så snabbt att jag blivit någon som jag inte ville vara. Mina föräldrar påtalade det de också. När jag kom hem så bodde jag ett tag i deras hus.
Det gör jag inte längre, nu bor jag i egen lägenhet en bit från mina föräldrar. Min mor gav mig en handskriven lapp en vecka efter jag kommit hem. På den så var där ett namn och en tid. Jag såg på lappen och sen på min mor.
– Vi är rädda om och för dig.
Jag såg lätt chockad på min mor.
– Vad menar du mor?
– Dina ögon Michael, vi är rädda för dina ögon. Där är ingen som helst värme i dem.
Jag såg på henne och hon på mig, mina föräldrar är jurister båda två. De är affärsjurister som gör affärer över hela världen. De ser sina kalla ögon varje dag och min mor sa att mina var döda. Att hon aldrig sett något liknande. Jag hör de skrikande däcken och jag ser ner på kofångaren.
Jag lyfter blicken och jag ser på kvinnan som sitter bakom ratten på Corvetten, det är en 63: a min favorit men det är fel färg. Den är röd jag vill ha en svart. Jag ser på kvinnan och min hjärna registrerar henne snabbt. Kort kjol, genomskinlig vit blus, en ljusröd bh under den.
Hon är en Ginger, med klassiskt vackra drag. Hon tar av sig solglasögonen och vi stirrar på varandra. Hon har gröna ögon, det är jävligt ovanligt. Jag hör tutande bilar som kastar mig tillbaka till verkligheten. Jag går över övergångsstället. Jag hör motorn vråla, det är den stora motorn. Där försvann det minst fem liter bensin.
Jag slickar mig om läpparna, jag har dansat med döden minst hundra gånger kanske fler men jag har aldrig blivit så rädd som jag blev nu och jag ler. Jag känner, min första riktiga känsla på flera år är rädsla…
– Så du kände rädsla.
– Ja, efter det så var det som om vred på en kran och alla känslor sköljde över mig. Det har varit ett par jobbiga dagar att landa i dem. Att landa i att jag känner igen. Jag träffade min mor igår, hon började att gråta när hon såg mig.
– Varför?
– För att hon såg mina ögon igen, hon såg sin son igen.
– Hur känns det?
– Som ett mirakel, varken mer eller mindre.
Hon ser på mig och hon gör en anteckning i blocket.
– Du ritar inte bara gubbar i det?
– Haha, nej faktiskt inte. Men jag får erkänna att det har hänt.
– Jag anade det.
– Men inte i ditt fall Michael.
– Så bra, för första gången på väldigt länge så bryr jag mig faktiskt.
– Om vad?
– Om jag lever eller dör, när hon nästan körde på mig och jag blev rädd. Jag blev livrädd för att dö och jag insåg att jag inte vill det. Att jag faktiskt vill leva.
– Så bra Michael, håll fast vid den tanken.
– Ja det ska jag göra…
Jag tar på mig den kortärmade röda med grådetaljer jackan och jag går ut i affären. Jag arbetar på Ica Maxi, det var det arbete jag hittade när jag kom hem. Mina gamla kamrater som alla numera tjänar hinkar med pengar och lever kvar i den bubbla som vi växte upp i.
Jag är verkligen inte en del av den. Det var den som fick mig att dra då när jag slutade skolan med högsta betyg i alla ämnen. Jag gick natur och jag lämnade som sagt med högsta betyg i alla ämnen. Vi festade hårt på den tiden och min student var absolut inget undantag. Verkligen inte.
Men jag hade bestämt mig, jag spelade ett spel och höll illusionen på plats. Sen stack jag till Marseilles och legionens kontor. Elva nästan tolv år senare så lämnade jag som Corpal chef, den högsta rang en utlänning kan få i Legionen med ett antal medaljer, de bästa vitsorden och ett totalt kraschat känsloliv. Ett som jag gör mitt bästa för att lappa ihop nu.
Enligt Kerstin som psykologen heter så gjorde jag ett stort genombrott när jag började att känna igen. Nu kan vi börja att arbeta med mina minnen. Lägga strategier för att hantera dem. Jag går till en vagn med varor och jag drar den efter mig uti butiken.
Everts slagdänga kommer till mig. – Carmenzita gör mig inte så besviken. Jag ler och jag känner, jag går till de hyllor där jag ska lasta upp varor. Jag stoppar mina airpods i öronen och jag sätter på musiken. Lågt så att jag hör om någon vill tala med mig, men tillräckligt högt för att det ska skvala i mina öron. Jag börjar att ställa upp varor på hyllorna…
– Ursäkta?
Jag vänder mig om och jag ser på kvinnan som står där, jag känner vagt igen henne.
– Ja?
– Vet du var Santa Maria Tacosåserna finns.
– Javisst, om du kommer med mig så ska jag visa dig.
– Tack.
Jag känner igen tonen, det är den där lätt överlägsna tonen som jag kom att hata efter att ha hört den från förskolan till jag slutade gymnasiet. Den där förbannade överlägsna tonen som kommer med modersmjölken där. Jag samlar mig, jag ler lite. Jag känner ilskan, det är bra. Nu får jag hantera den, jag går tre meter till höger.
– Där fröken.
Jag svarar henne med samma ton som hon hade. Hon hajar till, hon ser på mig. Vi känner igen den där tonen. Jag hade inte den från början.
– Tack och det är frun.
– Mitt misstag frun. Men där är tacosåsen.
Jag går tillbaka till vagnen och hon fnyser till, jag kan inte låta bli fast att jag egentligen ska men jag kan inte.
– Varsågod frun.
Hon ser på mig, hon skulle vilja men hon kan inte låta bli god ton kräver det av henne.
– Tack herrn.
Jag ler lite och hon hajar till igen. Hennes ögon smalnar lite, sen spärras de upp.
– Michael?
– Ja?
– Känner du inte igen mig?
Jag ser på henne som sagt där är något vagt bekant.
– Tyvärr inte frun.
– Ska jag bli sårad nu?
– Det hoppas jag inte frun.
– Anna Stolpe.
Nu är det min tur att spärra upp ögonen.
– Anna!
– Haha ja, så du lever Michael.
– Jadå, det var nära ett par gånger men ja jag lever. Du med.
– Haha ja jag med.
– Så fru.
– Ja du vet hur det är.
Jag säger nästan nej, men jag gör inte det. Det finns normer där, normer som jag bryter. Jag är över trettio år och inte gift, jag är övertygad om att nittioprocent av mina vänner från den tiden är gifta och för sina förbannade blod vidare.
– Vem är den lycklige Anna?
– Dolk.
– Viktor?
– Ja precis.
Den såg jag inte komma, men frågan är hur mycket de hade att säga till om? Det är en förvirrad värld där, väldigt förvirrad. Det var därför som jag stack.
– När kom du hem?
– För snart fyra månader sedan.
– Har du hört av dig till de andra?
– Nej, jag var rätt så trasig när jag kom hem. Så jag fick börja att laga det trasiga först.
– Är det bättre nu?
– Ja men inte helt bra.
– Evelina är gift.
– Jag vet min mor informerade mig om det. Hon bytte upp sig.
Anna, ser på mig, det är veckans underdrift. Hon gifte sig väldigt mycket bättre, eller så ska jag inte säga. Men hon bytte upp sig på den viktiga stegen. Hon är numera en Reutersköld, de har dock inget Af som vi har.
Det var väldigt viktigt för min farmor och farfar. De lever inte längre, jag fick ärva en slant som de säger där efter dem. Den slanten betalade mitt boende och mer därtill.
– Vart tog du vägen?
– Främlingslegionen Anna, jag stack dit för att jag var väldigt trött på spelet som spelades varje dag. Den eviga kampen om status, om att pressa gränserna, alkoholen, drogerna och tabletterna. Jag tröttnade på allt, så jag stack till den enda plats som de inte bara kunde hämta mig ifrån. Det blev ett jävla liv, men jag brydde mig inte. Om jag inte skulle hoppa från Turning Torso så var jag tvungen att göra det jag gjorde.
– Och nu så arbetar du på Ica.
– Ja och nu så arbetar jag på Ica. Jag har sökt in på universitetet. Fram till jag får besked på om jag kommer in eller inte så kommer jag att arbeta här. Det sätter bröd och smör på bordet och betalar min hyra.
Hon ser förläget på mig, hennes lätt överlägsna ton. Hon insåg att den slapp ut, jag markerade inte hennes misstag. Jag bryr mig inte om det förbannade spelet, mina mor och farföräldrar hade skällt ut mig efter noter. Dolk är inte Af Kraft.
Men jag bryr mig inte. Jag skäms inte för att jag arbetar, tvärtom jag är stolt över att jag gör det. Att jag kan sätta bröd och smör på bordet, att jag kan betala min hyra på min lägenhet.
– Var bor du?
– Inte så långt hemifrån, i en bostadsrätt. Jag trivs bra där, jag besöker mina föräldrar ett par gånger i veckan när de är hemma.
De är lite underliga, eller min mor är. Hon arbetar, det gör inte andra kvinnor i bubblan. Rättelse kvinnor i min mors ålder gör det inte. En hel del av de yngre gör. Frågan är om Anna gör det. Jag tror inte det, då skulle hon inte vara på Ica Maxi en torsdag och handla Taco sås.
– Jag får vidare Michael.
– Och jag får fortsätta med mitt, det var trevligt att träffas Anna.
– Detsamma Michael.
Hon tar Taco såsen och går iväg. Frågan är hur snabbt det kommer att sprida sig? Säkert bara ett klick snabbt. Jag får rätt, hon tar en bild av mig bakifrån och lägger ut på sociala medier.
– Den förlorade sonen är hemma!!
Sen lägger hon upp bilden och texten på sociala medier och bilden sprids som en präriebrand…
Hon ser på psykologen, de har talat om hennes år av helvete med en man som bröt ner henne fullständigt och den totala förnedringen när han låg med sin egen kusin på deras bröllopsdag i kyrkan.
Hur hon känt sig lycklig när hon kom ifrån honom. Samtidigt som var jävligt trasig av hans behandling. Men nu så kan hon sätta ord som hon mentalt förstår på vad som hände. Hon torkar tårarna när hon kan säga högt för sig själv och psykologen.
– Det var inte mitt fel…
Hon gråter mer, men det är lyckliga tårar…
Jag andas ut och sen in, jag öppnar ögonen och går fram till träplattan med spiken på. Jag böjer mig fram och jag sätter händerna på spiken. De Fem Elementen, så många gånger träningen här stoppade mig ifrån att hoppa.
Så många gånger den stoppade mig ifrån att bli galen i Legionen. Så mycket harmoni den gett mig genom åren, den skötte om min smärta, den tog hand om min ödmjukhet och den gav mig harmoni. Den gör fortfarande det, allt känns normalt och logiskt här. Eller i en träningslokal överhuvudtaget.
Jag skjuter ifrån och jag landar på fötterna. Jag går fram till buren och jag tar mitt svärd i handen och jag går in i buren och jag börjar att röra mig i mönstren. Här blir allt logiskt, här blir allt normalt här finns inte de förljugna värld som jag växte upp i med sina Anna, Michael, Evelina, mina bästa vänner Emil och Isak.
De är gifta båda två, de har båda en arvtagare. De har varsitt barn men inte fler, så frågan är hur lyckliga deras äktenskap är? Fast det kanske man inte mäter i antalet barn. I mina föräldrars fall så handlade det om att de inte ville ha fler barn och inte brist på kärlek.
Fast en hel del av de äktenskapen är arrangerade, Emil och Isak är gifta med två kvinnor från samma plats på stegen som de själva. Inte högst upp men en bit över mitten. Som sagt det är en snurrig värld därinne i bubblan, det är rätt så fascinerade att stå utanför och se in med den kunskap jag har av att ha varit mitt i det.
Jag var en av två kungar på skolan, jag stod på toppen med den vackraste tjejen som min och jag hatade varenda sekund av mitt liv till den gräns att jag var beredd på att hoppa från Turning Torso. Jag valde en annan väg för jag ville inte dö.
Ibland så ångrade jag mig, framförallt i början, vid utgallringen när de bröt ner en. Då ville jag bara dra och aldrig mer se mig om. Men jag uthärdade och blev en av de bästa bland de bästa. 2. Rep fallskärmsjägarna med bas på Korsika. Prickskytt med en massa meriter…
Hon ser på sin Corvette, den är handtvättad och polerad så att den nästan lyser. Hon ler och hon sätter sig i den. Hon startar den och hon kör i väg, hon lämnar sin bostad. Hon bor i bubblan, i det hus som hennes mor och far köpte till dem. Men nu så är det bara hon som bor där.
De hann aldrig bo där tillsammans, vilket hon är väldigt glad för. Det är en vackert enplanshus med källare, det är egentligen för stort för henne. Men hon bor gratis, vilket inte är fel. Framförallt inte om man ska bli student som hon hoppas på att bli.
Hon har sökt in på juristutbildningen, hon vill bli försvarsadvokat och hjälpa kvinnor mot män som behandlat dem som svinet gjorde mot henne. Hon svänger till höger och trycker på gasen, det är en jävla kontrast till alla Teslas som rullar i dessa kvarter. Hon vägrar att stödja Musk. Hon trycker lite till på gasen och hon ler…
Jag ser på visitkortet, jag skakar lätt på huvudet. Jag sätter det på kylskåpet, jag fick det av en kvinna som sa att hon representerar en modellagentur. Jag såg på henne och sa.
– Jaha och hur berör det mig?
– Du är vad vi letar efter.
– Förlåt?
– Du är väldigt vältränad, du ser väldigt bra ut och du har perfekt ögonfärg.
Jag såg mig omkring och sa.
– Förlåt är det dolda kameran?
– Nej, jag är väldigt seriös. Jag vill att du kommer till denna adress på lördag.
Hon skrev den på baksidan av kortet. Jag såg på den och sen sa hon hej och försvann. Jag blev uppraggad av en kvinna som ger mig sitt kort och säger att jag ska komma till en adress för att bli modell.
Detta händer på Ica Maxi, jag skakar lätt på huvudet och fortsätter att ställa upp varor. Nu ser jag på kortet och någonting kittlar i min mage. Det är den där magkänslan, den har räddat mitt liv flera gånger…
Jag vänder på mig, år av träning varnar mig när någon stirrar på mig. Jag ser på Emil och Isak, de är en äldre version av de två nittonåriga pojkarna som jag lämnade. Som en tjuv om natten försvann jag, eller på morgonen.
Det var tekniskt sett på morgonen. Jag stoppar ljudet i hörlurarna, jag ser på dem och de ser på mig. Isak går fram till mig.
– Michael.
– Isak.
– Hur är det?
– Det går framåt, själv?
– Det är bra Michael.
– Så Anna skvallrade?
– Sociala medier.
– Aha, det skulle jag tänkt på. Jag har inga sådana.
Emil kommer fram till oss, jag ser harmen i hans ögon.
– Jag kommer inte att be om ursäkt Emil, verkligen inte. Jag försökte berätta för er men ni lyssnade inte. Det var antingen det jag gjorde eller hoppa ifrån Turning Torso. Ibland så önskade jag att jag gjort det valet, men inte nu.
– Hade du tänkt höra av dig?
– Kanske senare, jag var jävligt trasig när jag kom hem. Det är mycket bättre nu, men jag är inte hel än.
– Kanske Michael?
– Jag har inte ändrat min inställning till bubblan, jag besöker mina föräldrar ett par gånger i veckan. De lever i sin bubbla inne i bubblan, de gör sitt och skiter i alla andra. Jag beundrar dem för det. Grattis förresten, gifta och pappor.
– Vad fan är det du stör dig på då?
– Allt Emil, eller inte allt. Men en jävla massa, det vi gjorde. Det var så jävla utflippat och något säger mig att det inte blivit bättre. Vill ni att era barn ska göra det vi gjorde, eller värre saker?
Isak ser på mig, jag ser ett svar i hans ögon och ett annat i Emils. Isak vill inte det, Emil lever fortfarande kvar i den världen. Frågan är om hans fru gör det med.
– Kliv ner ifrån dina höga hästar va.
– Det var det jag gjorde Emil, jag klev ner och lämnade. Du kommer aldrig att förstå varför jag gjorde som jag gjorde. Du lever kvar i den tiden, det gör inte jag. Jag lämnade den för tolv år sedan och jag ser inte tillbaka med glädje på den tiden. Visst fanns det saker som jag minns med glädje, men de är få. En av de få sakerna som jag ser tillbaka på med glädje är vår vänskap.
De ser på mig, Isak med värme, Emil med något annat.
– Kontakta aldrig mig Michael.
– Nej Emil.
– Så du arbetar på Ica, tungt ska de stora falla.
– Så ser inte jag på det Emil, detta är att leva för mig. Er illusion äter människor och skapar pirayor från tidig ålder som gör allt för att äta upp varandra för att komma upp på den där förbannade stegen. En stege där jag är högre upp än er om jag vill. Men jag såg igenom illusionen. För det är vad det är, en illusion.
– Hör på den, far åt helvete Michael.
– Där har jag varit mer än en gång Emil, så nej det kommer jag inte att göra.
– Jag väntar därute Isak.
– Visst Emil.
Han går i väg och jag känner en smärta i mitt bröst.
– Hur illa är det Isak?
Han ser på mig.
– Inte så illa som man kan tro.
– Han festar likadant?
– Hm inte lika vilt kanske men ja han festar en hel del.
– Men inte hans fru?
Han ser på mig.
– Du är dig lik Michael.
– Nja det vet jag inte.
– Du har inte träffat oss på tolv år, men du läser oss som öppna böcker precis som förr.
Jag ser på honom och jag ler lite.
– Du verkar lycklig Isak.
– Ja Michael det är jag, jag har väl också avslöjar illusionen på mitt sätt. Men jag känner inte det avog som du känner för vår värld innanför bubblan. Jag lämnar den varje dag och kommer tillbaka till den på kvällen.
– Blev det läkare?
– Ja Michael, det blev läkare. Jag gör min ST nu, jag ska bli barnläkare och kirurg. Så jag får se världen utanför bubblan varje dag.
– Vem är den lyckliga?
– Olivia Dufva.
Jag ler, de strulade en del när vi var yngre. Så det blev allvar mellan dem till slut.
– Grattis Isak.
– Tack Michael.
– Och Emil?
– Fredrika Vaktel.
Jag ser på honom, hon var en av partyprinsessorna. Hon festade minst lika mycket som Emil gjorde eller gör kanske.
– Festar hon lika mycket?
– Både och hon festar men inte som Emil, de har en dotter hon är med henne med.
– Men inte Emil?
– Inte så mycket som man skulle önska kanske.
– Och du?
– En pojke, han är fem år och tillsammans med Olivia så är han mitt allt.
– Grattis Isak.
– Tack Michael, du då? Ingen fransyska gömd någonstans?
– Haha nej, jag hade inget fast. Det hade inte varit rättvist mot henne, kvinnorna på Korsika vet spelreglerna med oss från basen. Det är få av oss som gifter sig.
– Och nu?
– Den som lever får se, det är min inställning numera.
– Har du sökt in?
– Haha ja det har jag. Jag har sökt in på juristutbildningen, jag följer i mina föräldrars spår. Sen får vi se vad jag väljer, men jag följer i deras spår. Vad blev det för Emil?
– En avbruten civilekonom utbildning. Det blev för mycket festande och för dåliga resultat. Så han lever på sina fonder och släktens pengar.
Jag nickar det finns inte så mycket att säga.
– Ditt nummer Michael.
Jag säger det och han skickar ett meddelande till mig.
– Håll kontakten.
– Gärna Isak, men jag håller mig ifrån Bubblan så långt det går. Så vi får träffas utanför den.
– Självklart som jag sa, jag får distans till den när jag lämnar för mitt arbete på morgonen.
– Vad gör Olivia förresten?
– Hon däremot klarade civilekonom utbildningen. Hon arbetar på ett större företag med marknadsföring och hon trivs som fisken i vattnet.
– Så bra.
– Jag får ta hand om Emil, men som jag skrev. Håll kontakten Michael.
– Du med Isak.
– Jadå, jag är väldigt glad att du är hemma Michael.
– Det är jag med Isak.
Han kramar mig och jag svarar på kramen. Sen går han i väg och jag fortsätter att packa upp…
Jag går in i byggnaden som jag fick adressen till av kvinnan från modellagenturen. Jag ser på de som sitter på stolar och väntar, de är minst tio år yngre än mig allihop och jag undrar om jag kommit rätt.
– Ah du kom.
– Ja jag gjorde det, Valentina. Så vad händer nu?
– Nu kommer du med mig.
Jag går fram till henne och vi går längre in i byggnaden. Vi går förbi olika rum där de fotograferar i rummen. Det dunkar musik ifrån de olika rummen, jag hör fotograferna som ropar instruktioner till modellerna. Hon öppnar en ståldörr och vi går in i en större lokal. Jag ser på den öppna ytan, vi går fram till två personer som står och pratar med varandra.
– Detta är Michael.
De två ser på mig.
– Peter, fotograf.
– Viola ägaren.
– Michael.
– Ingen titel?
– Före detta elitsoldat, numera arbetare på Ica Maxi.
De ser på mig, jag ser inte ut som elitsoldat. Eller deras föreställning om hur en sådan ska se ut tror jag.
– Så vad gör jag här?
– Valentina är övertygad om att du skulle passa bra till en kalsongreklam.
Jag ser på henne och hon ser på mig.
– Jaha och hur kollar vi det?
– Du klär av dig ner till kalsongerna och Peter tar bilder på dig. Vi ser på dem och sen säger jag, ja eller nej.
– Sen frågar ni mig och jag säger får jag se ett kontrakt som jag sen skickar till mina föräldrar som är två väldigt skickliga affärsjurister. Efter det så säger jag, ja eller nej. Så ner till kalsongerna?
– Ja tack.
– Vilken tur att jag tvättade igår sa att jag inte går kommando idag.
– Haha ja.
Det är Viola som skrattar, Peter och Valentina ler.
– Var ska jag stå?
– Där på det krysset.
– Ok.
Jag klär av mig och jag ställer mig på krysset och Peter ser på mig och sen börjar han att fotografera och han ger mig instruktioner och jag gör som han säger.
– Överraska mig.
Jag utan att tänka böjer mig fram och gör rörelserna som jag gör på spikplattan. Jag avslutar med volten och sen ser jag in i kameran med en mystiskblick. Eller jag försöker få den mystisk. Peter slutar att fota och han ser på mig och sen på Viola och Valentina.
– Var det för mycket?
– Nej för fan det var perfekt. Du kan klä på dig.
– Tack.
Jag klär på mig och de tittar på datorskärmen och de diskuterar olika bilder. Samtalet tar inte många minuter.
– Har du tid att vänta Michael?
– Jadå eller jag ska vara borta om fem timmar, så jag kan vänta i tre timmar.
– Så långtid kommer det inte att ta.
– Ok var ska jag vänta?
– Valentina visar dig till fikarummet.
– Tack.
Hon går iväg och jag går bredvid henne, vi går till fikarummet och det är tomt. Där är en massa mat, jag tar en tallrik och jag lägger upp av buffématen på tallriken och sen sätter jag mig. Valentina ser på mig och hon ler.
– Det är mer mat än vad tio modeller lägger upp tillsammans.
– Jag höll igen.
Hon ser på mig.
– Jag tränar mycket.
– Det syns, vad tränar du?
– Självförsvar, crossfit och sen försöker jag springa minst en gång om dagen. Det är bland det första du får lära dig som soldat, att springa. Först så hatar du det, nu så är det en naturlig del av min vardag.
– Legionen?
– Ja faktiskt, hur visste du det?
– Ni har en speciell blick, Korsika?
– Haha, ja faktiskt. 2 Rep. Fallskärmsjägare.
– Jag förälskade mig i en legionär.
– Och han tackade nej?
– Nej, men han dog.
– Jag beklagar Valentina.
– Du har inga tatueringar.
– Nej det blev inte så.
– Varför?
– Min uppväxt, min släkt är adlig. Då gör man inte sådant, det är bara fångar och patrask som tatuerar sig. Det sitter hårt fast i mig, men jag funderar faktiskt på att tatuera mig nu. Men vi får se.
– Så en ung adelsman som blir legionär. Det är stoff för en roman.
– Haha jag kanske det men den hade blivit starkt censurerad av adeln och sen av mina förra arbetsgivare.
– Men varför?
– Det är en väldigt speciell värld där innanför Bubblan som jag kallar den. jag stack hål på den och det som rann ut var svart och fult. Första gången den brast var när jag såg en sextonårig drogad tjej bli våldtagen av två pojkar som skrattade när de tog henne och de kallade henne för en massa öknamn. Där det värsta var nyrik. Det hände inget med dem, jo jag slog dem sönder och samman. De fick vara fem personer för att slita mig loss från dem. Tjejen skickades iväg och de klarade sig och de våldtog fler unga tjejer. Tre år senare och där de våldtäkterna nästan uppfattades som normala så stack jag. Tolv år senare så kommer jag hem och är trasig. Men det börjar att läka.
– Och du arbetar på Ica Maxi.
– Det sätter bröd och smör på bordet och jag kan betala min hyra. Som sagt jag stack hål på bubblan och det mörka och stinkande är precis likadant i dag. Jag bodde två veckor hemma hos mina föräldrar som bor i en bubbla av normalitet i den bubbla där som är allt annat än normal. Sen stod jag inte ut längre, jag gick emot mina principer men för att jag inte skulle åka tillbaka till Korsika och ge min överste rätt så tullade jag på mitt arv från min farmor och farfar. Jag köpte en lägenhet, jag inredde den och landade. Där befinner jag mig nu fyra månader senare. Jag landar och anpassar mig till ett civilt liv.
Hon ser på mig och hon nickar, har hon dejtat eller till och med levt med legionär så vet hon vad jag talar om.
– Han dog i Yemen, en terroristgrupp där. Uppdraget var lyckat men han och två andra dog. Hans kamrater kom till mig med hans saker.
Då var det allvar.
– Jag beklagar Valentina.
– Tack Michael.
– Ingen fara.
Vi talar franska, eller korsikanska. Vi ser på varandra, vi delar smärtan av att vara överlevare. Av att ha förlorat vänner eller in hennes fall en älskad man. Viola kommer in i fikarummet och stämningen förändras. Hon sätter sig, hon ser på mig och hon säger.
– Vi visade bilderna och filmen för företaget, vi kan säga att de blev eld och lågor.
– Där ser man.
– Detta är vad de erbjuder.
Hon visar mig kontraktet på sin telefon.
– Kan du skicka det till mig är du snäll.
– Javisst.
Jag ringer upp min mor.
– Hej Michael.
– Hej min älskade mor.
– Vad vill du nu ha?
– Din experthjälp och ett råd.
– Jaha, med vadå?
– Ett kontrakt, jag har blivit headhuntad av en modellagentur och de vill hyra mig för ett jobb. De har visat mig ett kontrakt, skulle du vilja titta igenom det?
– Självklart Michael.
– Tack då skickar jag det till dig nu.
Jag gör det och jag hör min mor klicka på sin dator, hon läser igenom det. Sen säger hon.
– Du måste ha gjort intryck Michael, det är ett bra kontrakt. Ett av de bättre jag sett i den branschen faktiskt så de måste gilla dig.
– Så det är säkert för mig att tacka ja?
– Jadå det är det. Men varför?
– Jag utmanar mina introverta sidor mor och givetvis för pengarna, hundra tjugofemtusen dollar är ändå en slant. Jag slipper leva på korv och makaroner ett tag.
– Du kan äta hemma hos oss.
– Du gillar det inte?
– Jag bryr mig inte, inte din far i heller och det vet du.
– Men?
– Tja det lär inte bättra på din relation med din mormor.
– Det lär jag aldrig göra ändå mor.
– Sant, tragiskt men sant.
– Tack mor.
– Givetvis Michael, kommer du på middag ikväll?
– Gärna.
– Då ses vi då.
– Det gör vi mor.
Jag lägger på.
– Var skriver jag på?
Viola ser på mig och hon ler, det gör Valentina med…
Hon andas snabbt, hon har sprungit det snabbaste hon kan. Porten är stängd, hon låser ytterdörren och sätter på skalskyddet. Hon går nerför trappan till det lilla fönsterlösa rummet och hon stänger dörren.
Sen skriker hon, hon såg honom i affären. Han gick med sin kusin, hon såg kusinens blick. Den var som hennes var, skräckslagen. Nu skriker hon tills hon inte orkar skrika mer…
– Drasuten.
– Hej mormor.
Jag kysser hennes kinder och sen hennes panna. Jag börjar att sjunga för henne på franska. Jag översätter en Cornelius låt från svenska till franska. Fredrik Åkare och Fröken Cecilia Lind. Mitt sjungande brukar stilla hennes värsta kommentarer.
Hon ser på mig, jag möter hennes blick och jag sjunger vidare. Drasuten är hennes mildaste namn på mig. Hon har minst tio som är värre, så Drasuten antyder att hon är på glatt humör.
Jag sjunger vidare och hon ser på mig och jag ser en liten, liten antydan till ett litet, litet leende. Jag ler mot henne och jag avslutar sången och hon ser på mig.
– Tack Michael.
– Det var det lilla mormor, vad vill du höra mer?
– Det vet du Michael.
Jag ser på henne och ler lite bredare och sen börjar jag att sjunga Änglahund. Det är en hennes absoluta favorit. Min mor ser på mig och sen på sin mor. Min mor sa inget om att min mormor skulle komma. Hon är fortfarande rädd för att vi ska börja att bråka som vi gjorde de första gångerna vi träffades.
Hon skällde rejält på mig, jag svarade emot. Sen spårade det ut och slutade med att jag lämnade rummet. Det gör jag inte längre, vi bråkar inte längre i heller. Jag har fått säga mitt och hon har sagt sitt. Nu har vi landat i det båda två, jag älskar min mormor.
Precis som jag älskade de andra med, min farmor, farfar och morfar. De dog när jag var i legionen. Jag fick inte åka hem, det får man inte där. Inte om man är placerad vilket jag var.
– Du skulle kunna uppträda Michael.
Jag ser på henne, min mor med.
– Jag sa inte att du skulle göra det, jag sa att du skulle kunna.
– Tack mormor, det värmer.
– Din frisyr är snyggare nu.
Jag ser misstänksamt på henne, två vänliga saker på samma gång och en antydan till ett leende.
– Tack mormor.
Jag har kort på sidorna och i nacken, sen jag kom hem så har jag låtit håret uppepå växa. Så jag har en långdragenbena åt höger.
– Hur är det ditt arbete?
– Det är bra, det sätter smör och bröd på bordet, det betalar hyran med.
– Så bra.
– Vad är nu detta mor?
Jag ser på min mor, hon vågade ställa frågan som jag inte gjorde.
– Vadå då får jag inte bry mig om mitt enda barnbarn?
– Givetvis mor, men senast igår så var han förtappad.
– Det sa jag inte.
– Andemeningen var den mor. Så vad har hänt?
– Fyra av de våras barn är arresterade för narkotikabrott, fyra från de högre regionerna.
– Och jag var inte en av dem.
– Nej du är skötsam Michael.
– Ja faktiskt mormor, vet du jag har testat droger två gånger. Båda gångerna så var jag sexton år på två fester här, på andra fester så testade jag tabletter. Men det var inget för mig, så jag höll mig till alkohol. När jag stack så hade jag abstinens de första dagarna på Farmen som det kallas. Om man får abstinens när man är nitton år mormor, då är det illa. Bubblan här är en galen plats för ungdomar och de som är äldre. Jag träffade mina bästa vänner häromdagen, eller en kvinna från min uppväxt frågade om min hjälp i affären. Hon använde tonen så jag svarade på den. Det var inte förrän jag gjorde det som hon kände igen mig.
– Tonen?
Jag ser på min mormor och sen börjar jag att tala med tonen och hon ser på mig och hennes kinder blir lite röda av skam. Jag tar en bit gurka och fortsätter.
– Den ene av dem lever fortfarande som vi gjorde, han är gift och far till en dotter. Men han festar som vi gjorde när vi var yngre. Det mormor är galet.
– Emil?
– Ja mor Emil, han gifte sig med en kvinna som är som honom. Hon festar inte lika mycket längre. Men han gör det, Isak antydde att deras arrangerade bröllop inte är så lysande. Jag såg det på honom, han är inte lycklig. Han hade andra ambitioner när vi var yngre.
– Vem är han gift med Michael?
– Fredrika Vaktel, jag ska inte säga att de avskydde varandra när vi växte upp men det var inte långtifrån.
– Hon blev gravid, de fick lösa det snabbt. Han vägrade först, så de fick göra ett faderskapstest. När det visade att han var far till barnet så kom han inte undan.
– Frågan är om de var lika påverkade båda två och inte mindes ett skit. Eller att Emil inte gjorde det. Det skulle inte förvåna mig. Stackars deras barn.
Min mormor ser på mig.
– Ja jag håller med.
– Tar de äldre sitt ansvar?
Min mormor ser på mig, jag möter hennes blick.
– Knappt.
– Det förvånar mig inte i heller, Emils föräldrar var vad de var när vi växte upp.
– Hur då?
– Jävligt speciella, de hade imponerat på Caligula med sina fester. Fester som de lät oss vara med på. Unga tjurar till de äldre och villiga kvinnorna. Som sagt Caligula hade blivit imponerad.
Min mor ser på mig.
– Jag lämnade för att jag inte orkade med galenskaperna längre, jag valde mellan att hoppa ifrån Turning Torso eller göra som jag gjorde mormor. Det fanns tillfällen i Legionen som jag ångrade mitt val. Men det gör jag inte i dag, jag är väldigt lycklig över att jag lever. Även om jag är en drasut mormor.
Jag börjar att sjunga igen…
Jag ser på den kvinnliga modellen, hon är runt tjugofem år och väldigt rutinerad. Vi är klara och Peter ser på mig.
– Kan du göra den där grejen du gjorde sist?
– Visst.
– Men då gör du den och jag vill att du gör som jag säger Erika. Michael gör rörelsen så säger jag vad du ska göra Erika.
– Ok.
Jag börjar mig fram och jag gör rörelsen och Peter berättar för Erika vad han vill att hon ska göra. Hon ser på mig och hennes ögon är stora.
– Förstår du Erika?
– Ja jag förstår.
– Bra då testar vi.
Jag ser på Erika och jag frågar henne.
– Är du beredd?
– Ja.
– Då kör vi.
Jag böjer mig fram och jag gör mina rörelser. Erika gör som Peter sagt och vi sätter det på första försöket och alla klappar åt oss. Jag ger Erika en snabb kram och vi delar på oss. Vi ser på filmen och den blev riktigt bra, sen kommer de säkert att redigera den för att det ska bli en flashig reklamfilm.
Vi går till våra kläder och vi klär på oss. När vi är klara så tackar jag personalen och frågar om jag kan få två speciella bilder som jag gillade. Peter säger självklart så länge jag inte delar dem med någon. Vilket jag lovar att inte göra, jag lämnar lokalen och byggnaden. Valentina och Viola var inte där idag. Jag sätter mig på min cykel och cyklar iväg…
Mitt i sommaren…
Jag ser på antagningen, jag ler med hela ansiktet och jag tackar ja till min plats. Jag kom in, jag tar en klunk av mitt kaffe och jag ringer min mor.
– Hej Michael.
– Hej min älskade mor. Jag kom in, jag börjar att plugga till hösten.
– Är det säkert Michael?
– Ja mor jag tackade precis ja till platsen.
– Tack gode gud.
– Mor?
– Vi har varit rädda för att du skulle sticka igen.
– Nej mor jag har stuckit vad jag ska. Jag kommer möjligtvis åka på en charterresa men inte mer än så. Jag lovar mor, jag kan svära på en hel hög med biblar om det hjälper.
– Vad skulle det hjälpa?
– Jag trodde att ni blivit religiösa när du tackade gud. Vad är det de säger, när fan blir gammal så blir han religiös.
– Kul Michael.
– Jag tyckte det.
– Kommer du förbi ikväll?
– Nej jag arbetar sent ikväll, men jag kan komma i morgon.
– Då vet jag det.
Vi lägger på och jag ser på skärmen igen och jag ler med hela ansiktet…
Hon ser på skärmen och hon ler precis som jag gjorde och hon tackar ja till platsen. Hon reser sig och går uti trädgården och hon lägger sig i sin insynsskyddade hörna och hon tar av sig den vita bikinin och hon lägger sig naken på rygg och hon solar vidare.
Hon smeker sin kropp emellanåt, det har tagit henne ett antal månader att kunna göra det utan att känna skam för sina känslor och lustar. Han vägrade att hon smekte sig själv, han straffade henne vid ett antal tillfällen när han på något vis visste vad hon gjort.
Hon skjuter undan tankarna på hans belöningar som han kallade dem. Hon har andra namn på det han gjorde med henne. Hon njuter av vad hennes händer gör med hennes bröst och mage. Hennes hand glider längre ner och det når hennes sköte och den varma känslan sprider sig hennes kropp och hon känner tårarna komma.
Hon är kåt och hon börjar att gråta av lycka. Hennes fingrar smeker henne till en orgasm. Den första på flera månader och den är fantastisk…
Jag ställer in micken på rätt höjd, jag harklar mig.
– Jag har inte spelat inför en publik på väldigt många år, det är femton år sedan om jag ska vara exakt. Så ni får ha lite överseende om jag verkar nervös emellanåt.
Jag börjar att knäppa på strängarna, sen börjar jag att sjunga mormors favoritlåt. Publiken sjunger med i refrängen. Så jag träffade rätt med första låten, jag sjunger klart och jag tackar för applåderna. Sen börjar jag att spela nästa låt, en annan av mormors favoriter…
Jag tar en klunk av ölen, jag lyssnar på trubaduren och jag ler lite. Jag är väldigt glad att jag vågade spela och sjunga. Det är öppen mick, man får sjunga och spela fem sånger. Sen får man lämna, om det inte finns fler som vill testa så får man spela mer.
Det kommer inte jag att göra, inte i dag. Jag får bredda min repertoar först. Jag tömmer ölen, jag tar min gitarr och sen lämnar jag baren. Jag går ut i sommarkvällen och jag går till min cykel. Jag hänger gitarren över axeln och sen cyklar jag i väg i sommarkvällen…
Kvinnan ser på sig själv i spegeln på dörren, det är en konservativ klädsel. Men ändå anpassad efter vädret. Det är fortfarande riktigt varmt, hon solar fortfarande naken i sin hörna av trädgården. Hon smeker fortfarande sig själv, hon har till och med köpt en massagestav.
Dildo låter så vulgärt. Hon fnissar lite, på tal om konservativklädsel. Hon har en stilren klänning på sig med enkla skor till det. Hon lämnar sovrummet och hon går till ytterdörren…
Jag går in i byggnaden där vi ska vårt upprop. Jag körde hit igår och rekade, jag körde min motorcykel hit och jag njöt av varje sekund. Jag älskar verkligen min motorcykel. Det är en Hayabusa 1300 r. Idag så tog jag tåget hit. jag cyklade till centralen och tog cykeln med mig på tåget och nu så står den utanför byggnaden.
Jag går in och jag sätter mig längst bak, inte med vilje. Det är fullt längre fram, jag sätter min väska på stolen bredvid mig. Jag har mina airpods i öronen, musiken spelar och jag läser nyheter på franska. De skriver ibland om insatser som legionen gör. Jag ser skuggan och jag vänder upp mitt ansikte, jag stoppar musiken samtidigt.
– Är här ledigt?
– Javisst.
Jag flyttar min väska och jag se på henne och jag känner igen henne. Det tar två sekunder sen har jag placerat henne. Corvette tjejen, eller kvinnan ser jag nu. Hon är betydligt mer konservativt klädd nu än när hon höll på att köra på mig. Jag säger inte över. Utan på.
– Michael.
– Frida.
– Trevligt.
– Detsamma.
Jag återgår till nyheterna och hon tar fram sin telefon och hon sätter den på ljudlös. Kursansvariga kommer in och jag stoppar undan telefonen och jag börjar att lyssna…
Jag varvar mitt pluggande med att arbeta på Ica, jag fick reda på av Viola att kalsongreklamen kommer ut lagom till julhandeln så att jag är beredd på det. Så att jag hinner att förvarna mina nära och kära. Det är ändå kalsongreklam så den kan uppfattas som vågad för de äldre kanske.
Det har jag inte ens tänkt på vad mormor kommer att säga. Frågan är om jag ska säga något eller om jag ska låta det vara och ta stormen när den kommer. Vi får se helt enkelt, företaget som säljer kalsongerna säljer jeans, T – shirts och skjortor med.
De är imponerade av kalsongreklamen så de vill ha mig till det andra med. De vill göra det direkt så att de kan köra båda kampanjerna samtidigt. Jag får tjugotusen dollar till i gage. Jag tackar ja, de kläderna kanske tonar ner kalsongreklamen…
Jag läser igenom tentan, sen reser jag mig och jag lämnar in den. Jag är först klar, jag ser att de andra ser på mig. Jag går ut och jag går till min cykel, jag tog en chans i morse och tog cykeln. Det får jag betala för nu.
Det regnar är grått och det blåser typiskt skånskt höst, vinter och vår väder. Fast sommaren varade långt in i oktober i år. Det var över tjugo grader varmt i mitten av månaden. Sen vände det, jag svär lite och sätter mig på cykeln.
Jag har varit med om värre, jag gjorde kampanjen för de andra kläderna i lördags. Det gick minst lika bra som det gjorde första gången. Det blev en hel del halvnaket denna gång med, men det var mest fokus på mitt bara bröst och mage. Jag kommer fram till stationen, jag är blöt.
Som sagt har varit med om värre. Det är bara att bita ihop, jag har inte blivit en mjukis så snabbt. Jag ler lite, min telefon burrar till. Jag tar fram den och jag läser meddelandet.
– Har du tid för en fika?
Det är Isak som frågar.
– Visst när?
– Om två timmar?
– Visst var?
– Lilla kafferosteriet.
– Jag är där om två timmar.
Jag lägger ner telefonen och jag ser på skylten. Tåget kommer om tio minuter…
Jag är bättre klädd för cykelturen nu. Jag har mitt speciella regnställ från legionen, tillsammans med kängorna på mig. Jag låser cykeln och jag går in, Isak är redan på plats. Jag letar upp honom, han har köpt kaffe åt oss. Jag tar av mig jackan och sen sätter jag mig. Vi har träffats ett tio tal gånger sedan den där första gången.
– Hej Isak hur är det?
– Det är bra, hur är det själv?
– Nu är det bra, jag skrev min första tenta innan idag.
– Hur kändes det?
– Det kändes bra, det gick nog.
– Så bra.
– Ja vad gäller det Isak?
– Emil, Michael. det gäller Emil.
– Är det så illa?
– Ja Michael, han är skyldig jävligt farliga personer pengar. Han dricker och knarkar mer än vad som är bra för honom. Det senaste som hände är att lappade till Fredrika när deras dotter såg det.
– För helvete! Vem är han skyldig pengar?
– Ryssarna, det är en hel del med.
– Vet du hur mycket?
– 150 000 kr, han har inte de pengarna. Hans pengar är slut och Fredrika kommer inte att betala. Det var därför som han lappade till henne.
– Jag kan bidra med hälften.
Han ser på mig och han nickar.
– Jag kan fixa den andra hälften.
– Men jag har ett krav.
– Som är.
– Att han lägger in sig på en behandling. De kommer att utnyttja honom och sen antingen sätta dit honom eller döda honom när de inte kan utnyttja honom mer. Jag har sett vad de kan göra, jag får inte prata om det men jag har sett vad de kan göra. Det är inte vackert, kan Fredrika och deras dotter bo hos hennes familj tills pengaproblemen är lösta?
– Ja det kan de säkert.
– Bra, när ska han träffa dem?
– I morgon.
– Jag följer med er, det finns en risk för att de inte släpper iväg er om inte jag är med. De är kalla och beräknande svin som inte skyr några medel. Du kan råka jävligt illa ut du med Isak. Men han ska in på en behandling om vi så ska slå in honom i silvertejp.
– Hur vet du så mycket om dem Michael?
– Jag har varit elitsoldat, idag så är man inte vara soldat, men är en hybrid mellan soldat, agent och polis. Jag har erfarenhet av dem, jag får inte säga mer än så. Jag kommer att tala ryska med dem i morgon. Bara spela med, hur vill de ha pengarna?
– I Bitcoin.
– Då vet jag det, jag löser det i kväll. Så för du över din andel till mig när du kan.
– Kan du ligga ute med de pengarna?
– Ja, det är också hemligt. Det är inget olagligt, men jag får inte tala om det. Inte än i alla fall. Men vi löser det, hur fan hamnade han i skuld till dem?
– Knark och prostituerade.
– Gärna unga?
Isak ser på mig.
– Han ville ha dem unga när vi var unga. Alla var förvisso över femton, men det var fler i den åldern än i vår ålder.
– Ja.
– Jag förstår att hon tappade det, men se till så att hon kommer i väg. Helst nu om det går.
Han ser på mig och han tar fram sin telefon…
Jag slickar mig om läpparna, jag blundar och samlar mig. Jag går igenom ”förvandlingen” jag blir Michail. Jag rättar till kavajen och jag öppnar dörren och går in. Emil och Isak har fått sin förhållningsregler, Emil hade försökt vara tuff tills jag visade honom vad de gör med sådana som honom.
Då hade han svalt, när han såg filmen med hundarna som åt upp en som inte kunde betala för sig. Då kräktes han. Vi går in i lokalen och de tre männen ser på oss, de ser på Emil och Isak och sen på mig. De sträcker lite på sig när de ser mig.
– Han är skyldig 150 000 kr, ni vill ha det i Bitcoin. Säg var jag ska föra över pengarna.
– Vänta lite nu.
– Nej vi väntar inte, ert vanliga skit gäller inte honom.
Jag har växlat över till flytande ryska med Moskva accent. Jag tar av mig kavajen, jag tar av mig västen och skjortan med. De ser på tatueringen som är på mitt vänstra bröst. Det är en Henna men det vet inte.
– Ni ser den?
– Ja.
– Bra.
Jag tar på mig igen.
– Var ska jag skicka pengarna?
Han slickar sig om läpparna.
– Vill ni att jag ringer Leonid?
– Nej.
– Bra så var jag ska jag skicka pengarna.
Han säger ett kontonummer med trumpen röst.
– Han är bannad för allt framtid, förstår vi varandra. Släpper ni in honom igen, eller kommer inom tusenmeter i närheten av hans fru och barn så kommer jag att få reda på det. Då ringer jag Leonid, just det jag presenterade mig inte. Jag är Belaya Smert.
De tre backar instinktivt, de slickar sig om läpparna.
– Ge fan i hans familj och han är bannad från alla era lokaler.
– Ja herre.
– Bra.
Jag gör överföringen, jag visar honom den.
– Jag tackar för affären.
– Ingen fara.
– Ingen fara vadå?
– Herre, ingen fara herre.
– Bättre.
Jag drar min pistol snabbare än vad någon av dem ser, jag sätter pipan mot ledarens panna.
– Nästa gång så ser du inte mig komma om du bryter mot ditt löfte. Förstår du?
– Ja jag förstår.
– Bra.
Jag sätter tillbaka pistolen och vi lämnar lokalen, jag trycker Emil på halsen när vi kommer till bilen och han svimmar. Jag lägger honom i baksätet, sen startar jag bilen och vi kör i väg.
– Var ska vi?
– Till en speciell klinik för sådana som vi så att säga. För sådana som kommer ifrån Bubblan. De är specialiserade på att ta hand om sådana som oss.
– Vem tipsade dig om det?
– Min mormor, han har varit uppe hos Den Innersta Ringen. Jag fick lova att lösa situationen. Jag gjorde det.
– Jag kände fan inte igen dig.
Jag har annan ögonfärg, en annan frisyr, ett ärr längsmed kinden och sen Henna tatueringen på det. Det enda som är äkta som jag inte behövde visa är brännmärket på insidan av min högra handled. Vagnshjulet med fem ekrar.
– Jag levde med dem i två år, jag var deras bäste hitman. Se John Wick filmerna, jag var som honom. Innan han slutade så att säga, jag lämnade dem efter två år. De tror att jag är verksam i USA. Mitt smeknamn är Belaya Smert. Det betyder den vita döden, ingen såg mig komma. Jag uppnådde mitt mål.
– Som var?
– Att döda tre Bratva ledare.
– Och du lyckades?
– Jag lever, du får aldrig berätta det för någon. För gör du det så kommer de att slakta alla du känner, sen blir de elaka på riktigt. Ingen får avslöja var Belaya Smert gjort. Jag är som ett spöke som de aldrig hittar. Han kommer att få stanna där i minst ett år. Han kommer att bli ren, sen kommer de att göra jävligt klart för honom vad som gäller i fortsättningen. Sen får han genomgå behandlingen. Hans familj kommer att vänta på honom när han kommer ut som en ny man. Den Innersta Ringen gick med på det som en tjänst åt mig.
– Vad kostade det dig?
– Att jag ska träffa min mormor en gång i veckan och lära mig det jag ska lära mig av henne. Af Kraft och Sparre är de, de är. Det är vad detta kostade mig Isak så nästa gång han ondgör sig över mig så hoppas jag att du trycker det i ansiktet på honom. Den Innersta Ringen betalade mig så du behöver inte tänka på det Isak. Om han pissar bort detta så kommer jag att jaga honom tills han sköter sig. Det kan du också hälsa honom.
– Ja Michael, jag är ledsen.
– Det är vad det är Isak, varken mer eller mindre. Han är ett svin, men han är vårt svin. Hans far ville inte att de skulle hjälpa honom.
– Fy fan!
– Ja det kan man säga…
Jag tar en klunk av vodkan, jag blundar och jag ser Ana. Jag hör knallarna tydligt, jag rycker till lite. Att fantasin kan vara så kraftig. Det trodde jag inte, jag ser de tre träffarna. Jag blev tvungen att skjuta henne, hon riskerade att avslöja mig.
Jag ser hennes ögon. Sen ser jag blodet från de tre träffarna. Det färgar hennes vita blus röd. Jag sveper vodkan och viskar.
– Ditt förbannade envisa fruntimmer…
Jag tar en klunk av glöggen, jag är hemma hos mina föräldrar. Vi ska fira julafton tillsammans. Reklamen har kommit, vi kan säga att den har fått genomslag. Den är en snackis. Det är ungefär som när Anne Nicole Smith gjorde HM:s underklädesreklam.
Det tog ett par dagar innan mina kursare insåg att det var jag. Det blev lite pinsamt, det blev jobbigt när min mormor ringde och frågade om mitt nästa tilltag är en porrfilm. Som sagt, jag exponeras. Det är en hel del närbilder på kalsongerna.
Jag trodde att det skulle blåsa över, men som jag sa. De fick genomslag. Så pass så att märket säkert kommer att välja en kändare person än mig till nästa års reklam. Reklamfilmen spelas en hel del på tv. De kvinnliga modellen Erika visar nästan brösten och mina nedre regioner syns om man säger så.
Jag är välvuxen och jag gör mitt bästa för att dölja det i de vanliga bilderna. Vilket går bra så att säga, det blev svårare i filmen där jag rör mig. Jag är glad att jag inte är på sociala medier, men jag har fått ett par skamliga erbjudanden ändå. Framförallt från kvinnor som är 35+
– Jaha vad är nästa projekt Michael?
– Att emigrera kanske? Det är ett jobb, jag gjorde det väldigt bra så pass bra så att jag inte behöver leva på korv och makaroner. Jag är kan inte hjälpa hur jag är skapt, att jag tränar så mycket som jag gör. Det är inte mitt fel att det finns människor som anser att jag är det sexigaste som hänt sedan Markus Schenkenberg. Mor fick lite glitter i ögat när hon hörde det, jag fick googla vem han är. Jag blev lite generad när de jämför mig med honom.
– Jag fick inget glitter i ögonen.
– Pft, det fick du visst det. Jag har enligt säkra källor Att far stal Anna Nicole Smith reklambilder.
– Det är preskriberat.
– Det är möjligt men sant.
– Ja.
– Jag skäms inte ett dugg för hur jag ser ut eller är skapt. Sen så är det klart att jag blir generad. Men jag skäms inte så varför skulle du göra det, mina tilltag är en mild bris i jämförelse med en massa andra härifrån. Jag smugglar inte droger, jag misshandlar inte kvinnor, jag ligger inte med femtonåringar, jag deltar inte i orgierna, jag är inte med i den hemliga klubben för de som vill leva ut sina swingerdrömmar osv. Jag gjorde en reklamkampanj för ett klädmärke för att slippa ta studielån. Precis som jag arbetar kvar på Ica för att sätta smör och bröd på bordet och betala min hyra. Jag är ingen parasit som lever på mina föräldrar när jag är över trettio år gammal. Det tog emot att använda av arvet från farmor och farfar till lägenheten. Men hade jag inte gjort det så hade jag nog stuckit till Legionen igen, jag avskyr bubblan här mormor. Jag har sagt det innan och jag säger det igen. Jag stack hål på den och det som kom ut var svart och hemskt. Verkligen svart och hemskt. Nej jag kommer inte vara med i vuxenfilmer mormor. Det var ett arbete varken mer eller mindre, ett modelljobb för ett klädmärke. Varken mer eller mindre, till nästa år så kommer de att ta in en kändis som kommer att sälja ännu fler kalsonger än vad jag gjort. Om ett par veckor så är detta glömt mormor. Jag vet inte om jag kommer att få fler erbjudanden. Skulle jag få det så får vi se om jag hoppar på det. Just nu så behöver jag inte pengarna. Jag tjänade nästan tre miljoner på de två jobben, galna pengar jag vet. Jag placerade dem, än så länge så har jag placerat dem smart. Som sagt jag behöver inte ta studielån än. Med det jag tjänar på Ica och småuttag från de andra pengarna så klarar jag mig helt ok. Det var ett jobb mormor varken mer eller mindre.
Hon ser på mig och jag möter hennes blick, hon viker undan med den före mig…
Frida ser på sina föräldrar, hon ser på resten av släkten som sitter runt bordet. Julen eller högtider överhuvudtaget har alltid varit jobbiga för henne. Men inte i år av någon anledning. Av någon anledning så känner hon sig lustig bubblig och fri för första gången på väldigt långtid.
Hon ser på sin far och hon ler, han ler tillbaka och någon börjar sjunga en julvisa. De stämmer in allihop och sen så äter de vidare. Hon hör musiken från reklamfilmen som jag är med i.
– Tänk att få leka med den kroppen.
Det är hennes kusin som säger det, den andra kusinen fyller i. Nu kommer det snart. Frida ser på reklamen, den bit de menar är när min penis exponeras rätt så rejält. Det blir en närbild i ett par sekunder, sen åker kameran bak och man ser mig gå upp i handstående igen.
– Han går i min klass.
Det blir tyst.
– Förlåt vad sa du?
– Han går i min klass, han heter Michael och han är trevlig. Han håller sig för sig själv och säger inte så mycket. Han verkar skärpt, vi har haft två tentor och han har klarat dem båda. Jag misstänker att han kommer att klara nästa med. Som sagt han håller sig mest för sig själv.
– Vet du vad han heter i efternamn?
– Kraft tror jag att de sa på uppropet.
En av kusinerna tar fram sin telefon och hon börjar att googla.
– Han är adlig.
De ser på henne, han heter Michael Af Kraft. Frida ser på henne.
– Är du säker?
– Det är en bild på honom när han är ung men det är han.
Hon visar en bild på mig från när jag gick ut gymnasiet. Det är mitt ansikte men jag är yngre på bilden.
– Det är han.
– Då är han adlig, han är sin fars arvtagare till Af Kraft och Sparre. Hans mor och mormor är Sparre. Man kan ju undra varför han gör sådant.
– Det är väl rätt så milt i jämförelse med vad många andra gör här.
De ser på Frida och de får ge henne rätt. Men givetvis så blir hon också nyfiken…
Jag skålar med Isak och Olivia, jag firar nyårsafton med dem i deras hus. Det är bara vi, de är inte så mycket för galenskaperna de i heller men de trivs med att bo här. Det är en säkerhet och de vet inte om något annat. Jag gör, jag har sett utsidan av Bubblan och den lockar mig mer. Vi ser på raketerna, deras son Karl sover. Olivia ser på mig.
– Du är alltid ensam Michael.
– Förlåt?
– Ja du har ingen kvinna vid din sida så att säga.
– Ah du menar så. Jag fick rådet av min psykolog att inte ägna mig åt sådant på ett år. Mitt känsloliv var väldigt kraschat, det som kickade igång det var att jag nästan blev påkörd av en av mina klasskamrater. Vi var inte det då och hon vet inte om det. Jag har inte sagt något till henne om det. Så jag följer bara min psykologs råd.
– Så ett år utan sex?
– Ja Olivia, jag har varit utan sex i flera månader innan. Vi var placerade på olika militärbaser. Under längre perioder, visst vid vissa av dem så fanns det horhus. Men jag besökte aldrig dem, jag tog igen det när vi kom tillbaka till Korsika. Vi raggade på turister och tjejer av någon anledning så tänder kvinnor på män i uniform. Det är väl som killar med sekreterare och sjuksköterskor. Så det var sällan man gick hem ensam så att säga. Jag förstår hennes tanke och jag har följt den hitintills. Jag var väldigt kraschad emotionellt. Det hade bara rört till mig ännu mer. Det är två månader kvar på mitt ”förbud” sen får vi se vad som händer.
– Du lär inte ha några problem att få napp så att säga.
– Kanske inte.
– Jag skulle kunna fixa tio dejter till dig om jag sa att jag känner dig. Den där reklamfilmen.
– Också talar man om hur kvinnor blir sexobjekt, men jag ska vara glad och tacksam? Det är tydligen vad de säger i det Instagramskonto som startats för fans till mig. Det är helt jäkla galet, jag är inte på sociala medier, men min mor är. Hon såg kontot, de har inte så mycket där. Eller de har alla bilder från fotograferingarna och de har filmen i en massa olika versioner med en massa olika musik till. Min mor reagerade på en del av kommentarerna som var långt utanför vad en mor vill läsa om sin son. Hon kommenterade det och fick till svars jag ska vara tacksam att kvinnor reagerar som de gör. Vilket har fått mig att förstå att det inte bara är män som är svin. Jag kommer nog inte att dejta någon som uppför sig som de kvinnorna gör.
– Det förstår jag och jag har också fått inse det, att kvinnor är lika goda kålsupare som män är.
Vi ser på varandra och vi skålar igen…
Frida skålar med sin lillasyster hon är tre år yngre än Frida. De firar nyår tillsammans. Ingen av dem var sugna på att festa så de bestämde sig för att fira hemma hos Frida bara de två.
– Dejtar du något Frida?
– Nej.
– Är du fortfarande rädd?
– Ja för honom är jag.
– För alla män?
– Jag vet inte, jag kommer att ha svårt för att lita på en man igen.
– Aldrig mer?
– Som min psykolog sa, aldrig är en långtid. Hon rekommenderade mig att inte inleda något på ett år. Jag förstår henne.
Hon ser på sin lillasyster.
– Han filmade mig, han hade placerat kameror i huset. Han bestraffade mig för minsta lilla och en av bestraffningarna var att vi inte hade sex. Så jag smekte mig själv. Han såg det i kamerorna, han kom hem och han bestraffade mig. Han gjorde det så grundligt så att jag inte vågade smeka mig själv förrän i somras. Och då så var jag livrädd de första gångerna för att han skulle komma på mig.
Hennes lillasyster som heter Ester ser på henne.
– Men nu så vågar jag göra det, jag köpte till och med en sexleksak som sen blivit ett par andra. Jag onanerar och just nu så är jag nöjd med det. Men jag önskar att jag en dag ska våga göra mer.
– Oh herregud syrran.
– Han hade en bur som han låste in mig i, jag var tvungen att vara naken. Jag fick stanna i den buren länge. Han är en sjuk man, en väldigt sjuk man. Jag såg honom och kusinen för ett tag sedan. Hon är skräckslagen för honom, jag blev livrädd och körde direkt hem. Jag sprang in låste dörren och satte på skalskyddet och sprang ner i källaren i ett av rummen där och låste dörren. Jag har sett honom efter det och då har jag hanterat det bättre. Men då har han varit ensam, det var hennes blick av skräck som skrämde mig. Inte han egentligen utan den han är.
Ester ser på sin syster hon ställer ner sitt glas och sen kramar hon sin syster mjukt…
Jag ser på de andra som är med på efter tenta öl. De frågade om jag ville hänga med och jag sa ja denna gång. Frida är också med, jag har fortfarande inte tackat henne för det hon gjorde för mig. Vi har väldigt trevligt, sen ser jag henne stelna till och en man kommer fram till bordet.
Han är full och han börjar att skrika åt Frida, hon svarar emot honom. Jag hör honom kalla henne för hora, jag ser honom höja handen. Tre sekunder senare så sitter han på knä och stirrar på mig. Jag har hans hand i ett järngrepp och han gnyr av smärta.
– Ni två verkar ha en historia, det finns två saker som jag föraktar väldigt mycket. Pedofiler och män som kvinnor och barn illa. Du ser ut som en som gillar att göra barn och kvinnor illa.
Jag ser vakten komma fram till oss.
– Vad händer?
– Fegisen här attackerade kvinnan där, jag förklarade bara för honom det dumma i det han gjorde.
Jag vrider lite på handen och han skriker till av smärta.
– Nu ska han be henne om ursäkt, annars så lär han bryta samtliga ben i handen.
Jag rör min arm så att han måste resa sig.
– Seså be henne om ursäkt nu din fege fan!
Han stirrar på mig och sen på Frida. Jag vrider lite till och han skriker till och sen säger han med hög röst.
– Jag ber om ursäkt!!!
– Det är väl det bästa du kan åstadkomma din sopa.
Jag släpper honom och vakten tar honom i armen och han leder honom ut ur puben.
– Är du ok Frida?
– Jadå jag är ok, tack så hemskt mycket.
– Ingen fara, som sagt jag gillar inte sådana som honom.
Jag sätter mig och jag tar min ölflaska, jag tar en klunk av den. Hans uppträdande gör att stämningen sänks betänkligt. Vilket gör att vi bryter upp och vi lämnar puben.
– Hur ska du ta dig hem Frida?
– Taxi.
– Då följer jag dig till taxin.
– Tack Michael.
– Han såg ut som en som inte kommer att ge sig.
Hon ser på mig, hon säger inget. Vi går över Möllan och fram till den större vägen. Det kommer taxi och jag vinkar på den. Den stannar och jag frågar.
– Vart ska du?
Hon säger adressen och jag säger.
– Jag ska åt samma håll är det ok om vi delar taxi?
– Javisst.
Hon sätter sig därbak och jag sätter mig därframme. Jag säger hennes adress och taxin kör i väg. Vi pratar om skolan tills vi kommer fram till hennes adress. Vi går ur taxin och den kör iväg.
– Vad är ditt nummer Michael?
– Varför?
– Så att jag kan Swisha dig pengar för taxin.
Jag säger det och hon swishar mig pengarna.
– Tack.
Jag följer henne till dörren.
– Om han kommer hit så ring mig så kommer jag.
– Tack Michael.
– Ingen fara jag gillar verkligen inte män som honom.
– Inte jag i heller, jag får gå in nu.
– Gör så, vi ses på måndag.
– Det gör vi Michael.
Hon kramar mig snabbt och sen går hon i huset. Jag går iväg och jag tar fram min telefon och ringer efter en taxi…
Jag tar min mat från mikron och jag sätter mig vid ett bord. Jag öppnar burken och jag börjar att äta.
– Är här ledigt?
Jag ser på Frida.
– Jadå.
– Tack.
Hon sätter sig och jag stänger av det jag tittade på, på telefonen. Hon ser på mig.
– Du läser ofta nyheter på franska Michael varför det?
– Jag bodde i Frankrike i nästan tolv år.
– Ah ok varför?
– Jag stack från Bubblan för att jag kände att jag hade två val, antingen gå med i Främlingslegionen eller ta livet av mig. Så jag åkte till Marseilles och gick med i Främlingslegionen jag stannade i tolv år och sen åkte jag hem.
– Bubblan är där jag bor?
– Ja precis, jag bodde där i nitton år och jag tillhörde gräddan av gräddan. När jag var sexton så sprack bubblan och jag såg att innehållet var väldigt svart och det stank. Så jag härdade ut i tre år och sen stack jag.
– Vad hände?
– Jag stoppade en gruppvåldtäkt, jag slog dem sönder och samman. De klarade sig undan. Hon var nyrik, de flyttade när de gamla pengarna såg till så att allt sopades under mattan. Där och då så insåg jag att det är väldigt rutten plats. Så jag stack.
– Herregud!!
– Det kan man säga.
– Är det stek?
– Ja.
– Får jag smaka, jag har inte ätit stek på flera år känns det som.
– Visst.
Jag skär en bit åt henne.
– Du får dela min gaffel med mig.
– Inga problem.
Hon tar emot maten och hon blundar och njuter av maten. Jag skjuter över burken åt henne.
– Är du säker?
– Jadå, jag har frukt i väskan.
– Tack.
– Ingen fara, vem var han?
Hon ser på mig.
– Min före detta, vi skulle gifta oss och min mor kom på honom med att sätta på sig kusin inne i kyrkan. Det blev livat om man säger så, det slutade med att min far sänkte hans far. Jag missade det, jag satte mig i limousinen och bad chauffören att köra mig hem.
– Jisses.
– Så du visste inte om det?
– Nej varför skulle jag göra det?
– För att det stod om det i en massa tidningar.
– Jag läser inte skvallertidningar, verkligen inte. Förresten jag får passa på att tacka dig. Du fick mig att känna igen.
– Förlåt?
– Du minns mig inte.
– Nej skulle jag det?
– Du körde nästan ihjäl mig för snart ett år sedan.
Hon stirrar på mig.
– Var det du?!
– Haha ja det var det. Men jag hade dött lycklig, det är min favoritbil med. Fast jag föredrar svart.
– Min far köpte den i USA och fick den renoverad där. Sen fick jag den i arton års present. Det är min ögonsten.
– Och han?
– Han är en fruktansvärd människa som äger och dominerar människor.
– Dig med?
– Framför allt mig, jag blev hans lydiga verktyg som löd hans minsta vink och jag var livrädd för honom. Han bröt ner mig fullständigt. Vad menade du med att jag räddade dig?
– Jag var väldigt trasig när jag kom hem, att vara elitsoldat är inte en dans på rosor så jag. Jag förlorade min förmåga att känna känslor, så när du nästan körde på mig så blev jag rädd. Jag kände igen och när jag kände rädsla så kom de andra känslorna tillbaka. Jag kunde gå vidare och läka, så du räddade mig Frida. Utan att veta om det.
– Där ser man.
– Så att jag offrar min mors söndagsmiddag är en liten uppoffring.
– Så bra, hur gör man det du gjorde med honom i lördags?
– Självförsvarsträning. Jag har tränat självförsvar sedan jag var fem år.
– Sen du var fem år?
– Ja jag hade en massa energi. Min fars lösning på problemet var att ta med mig till självförsvarsträningen. En av hans anställda tränade de fem elementen som det heter. Så vi gick dit och sen var jag fast. Slog han dig?
– Ja bland annat.
– Vad gjorde han mer?
– Han bröt ner mig fullständigt, jag var hans lydiga verktyg.
– Är du rädd för att han kommer tillbaka?
– Ibland så är jag det.
Hon har ätit upp jag ser på henne.
– Vad ska du göra efter skolan idag Frida?
– Inget speciellt varför?
– Jag skulle vilja visa dig ett par saker.
– Vad för saker?
– Hur du ska skydda dig mot honom.
– Ok…
Vi går in i lokalen och vi tar av oss skorna. Jag tar av mig min jacka och hon gör likadant. Jag går före henne till mattorna där vi sparrar.
– Alla killar förväntar sig att man ska sikta på pungen när man attackerar dem. Så därför ska du inte sikta där, nej du ska sparka allt vad du kan på utsidan av hans knä. Han får väldigt svårt att följa efter dig då. Om han försöker slå dig så tar du tag i hans handled och använder hans styrka mot honom. Slå mot mig.
Hon gör det, jag fångar hennes hand. Jag vrider den långsamt för att visa henne hur hon ska göra.
– Nu gör du det på mig.
Jag slår mot henne, hon greppar mig som jag gjorde och hon vrider på min hand. Jag backar lite.
– Nu sparkar du mig på knät, ja inte på riktigt men markera.
Hon gör som jag säger.
– Nu sätter du ihop fingrarna på din fria hand och slår dem i mitt öga.
Hon ser på mig och hon gör som jag säger, ja hon markerar.
– Nu har han väldigt ont, nu när jag sitter så här så sparkar du allt vad du kan på hans testiklar. Sen släpper du honom och springer. Nu gör vi det snabbare.
– Ok.
Hon gör som jag visat henne, vi gör det flera gånger till det sitter lite i ryggraden.
– Är det spik?
– Ja det är spik, det är den rörelsen som jag gör i filmen.
– På spik?
– Ja, på spik.
Jag tömmer mina fickor och jag ger henne sakerna, sen går jag fram till plattan med spiken på och jag gör rörelsen. Jag skjuter inte ifrån, inte i jeans. Jag ställer mig på fötterna och hon ser på mig. Mästaren kommer fram till oss, jag bugar mig och han svarar på den.
– Så du lär ut hur man slåss smutsigt Michael?
– Ja, hon har ett ex som är otrevlig.
– Min dotter har kurser för kvinnor som blivit attackerade, du är välkommen till den.
– Tack vilken dag?
– Måndag, onsdag och fredag klockan 18.00.
– Tack, men jag kommer gärna. Hur ska man vara klädd?
– Träningskläder, varken mer eller mindre.
– Ok då vet jag det.
– Har han slagit dig?
– Ja.
– Våldtagit dig?
– Ja och värre saker än så.
– Kom hit så lär min dotter dig att stoppa honom om han kommer nära dig.
– Tack.
– Ingen fara, sådana som honom måste stoppas.
– Ja.
– Kommer du senare Michael?
– Ja jag kommer senare, jag ska bara följa damen hem.
Ken som mästaren heter ler lite. Vi tar på oss våra jackor och skor, vi går ut ur lokalen och vi går till min bil. Eller min mors bil som jag lånar. De är bortresta så jag lånar hennes bil. Hon har tagit tåget idag. Vi sätter oss i bilen jag startar den och kör iväg. Vi pratar om skolan på vägen hem till henne.
– Varför jurist Frida?
– Jag vill kämpa för kvinnor som råkar ut för det jag råkat utför. Jag vill se till så att de svinen som gör det åker dit. Du då?
– Affärsjurist och tjäna hinkvis med pengar, sluta arbeta efter tio år och leva på avkastningen av mina smarta placeringar.
– Erh jaha.
– Jag skojar, ja inte med affärs sidan. Men att jag skulle sluta arbeta efter tio år. Mina föräldrar driver en väldigt framgångsrik juristfirma. De reser en hel del, tanken är att jag ska sköta markservicen så att säga. Det dagliga härhemma, jag är inte så sugen på att resa en massa det har jag gjort vad jag ska. Då menar jag inte semester osv. utan i mitt yrke. Jag var borta i nästan tolv år. Så nu vill jag vara hemma.
– Jag kan förstå det.
Hon trycker på en knapp på fjärrkontrollen som styr porten. Den öppnas och hon kör in. Jag stannar framför huset.
– Får jag bjuda tillbaka Michael?
– Gärna Frida.
– Så Ken blir inte sur om du inte kommer till träningen?
– Haha nej det blir han inte.
Vi går ur bilen och jag tar min väska med mig in. Hon trycker på en knapp och porten stängs. Vi går fram till dörren och hon låser upp den och hon stänger av larmet. Jag tar av mig skorna och vi går in i huset. Jag ser på den öppna planlösningen.
– Gå gärna husesyn, så börjar jag med maten.
– Eller så hjälper jag dig med maten.
– Så du vill inte se huset?
– Gärna, men det kan jag göra sen och du visar mig.
Hon ser på mig och jag ser på henne.
– Då lagar vi mat Michael.
– Då gör vi det.
Hon tar fram kycklingfiléer och hon berättar att vi ska köra en kycklinggryta med ris. Vi börjar att laga maten.
– Du använder inte ditt Af.
– Nej.
– Varför inte?
– För att det leder till frågor som jag inte orkar svara på.
– Som?
– Allt från hur stort mitt arv är och om jag går på Nobelmiddagen osv. sen så är jag inte lika imponerad av den världen som alla andra är. Som jag sa jag stack hål på bubblan och det var väldigt svart och luktade illa. Det är en väldigt förvirrad värld som jag försöker ha så lite som möjligt att ha att göra med Frida. Men mina föräldrar är bra, den har en bubbla av normalitet i den andra bubblan av förvirring. Men den var inte tillräcklig för att jag skulle må bra för de reser så mycket.
Jag har skurit färdigt grönsakerna, hon är klar med kycklingen hon lägger in den i grytan och fräser på den. När den har fått färg så lägger hon i grönsakerna.
– Vem är du då Frida, du har inte gått på Lundblads.
– Nej jag gick på Geiger sen Berga. Sen gick jag Ekonomi med juridik som inriktning på Petri. Jag ville det, jag hörde ryktena om Lundblads. Det ska vara en speciell skola.
– Oja det är det verkligen, jag ville också gå någon annanstans men mina mor och farföräldrar vägrade. Mina föräldrar gav med sig, jag blev kung på skolan och kastade mig ut i Sodom och Gomorra, men jag skötte skolan och fick bra betyg. Sen stack jag, alla blev förutom min bäste vän Isak blev förvånade. Så hur var det att gå i skola där?
– Det var bra, det är bra skolor allihop.
– Vad gjorde du sen?
– Sen blev jag hans dörrmatta. Vi träffades på sommaren efter gymnasiet, han svepte undan benen på mig och sen flyttade vi ihop. Han begränsade mig mer och mer. Jag fick inte göra något, till slut fick jag inte gå ut. Han övervakade mig med kameror. Det visste jag inte först, men jag lärde mig det den hårda vägen. Han hade en bur som han låste in mig i. Jag tvingades att vara naken i den och han förnedrade mig å det grövsta. Han slog mig, bestraffade med buren och andra saker, han använde ord. Men det värsta var buren, den var fruktansvärd.
Jag säger inget, hon har ett behov av att prata om det som hände. Så jag lyssnar, jag är sugen på att leta upp honom. Hon rör i grytan och hon kryddar den, hon slår i kokosmjölk och kryddor. Hon har mätt upp ris, hon slår på vattnet som kokat i vattenkokaren. Hon slår det på riset och sätter på plattan. Vi hjälps åt att duka och hon fortsätter att prata om det som hände henne.
– Han urinerade på mig när jag låg i buren, jag fick tömma mig när jag låg i den. Stanken var outhärdlig. Jag är så rädd för att han gör samma sak med kusinen nu. När det tog slut mellan oss så var det så mycket annat som var kaos så jag tänkte inte på henne. Men jag såg dem och jag såg skräcken i hennes ögon. Jag blev så rädd så jag körde så fort jag vågade hit och låste allt, jag satte på skalskyddet och jag sprang ner i källaren till ett rum där som inte har några fönster och jag skrek.
– En dum fråga men har du tänkt på att kontakta polisen?
– Han är en av er.
– Förlåt?
– Han är en av er, en härifrån. Gamla pengar, du sa det själv pojkar som våldtar en nyrik.
– Vad heter han jag kände inte igen honom och tro mig jag skulle känna igen honom.
– Gyllenkrok.
Jag ser på henne.
– Jag känner hans syster, eller känner jag vet vem hon är. Hon är inte den skarpaste kniven i lådan.
– Nej, hur känner du henne?
– Hon är två år yngre än oss, hon hängde på festerna. Alla visste att lyckades du inte med någon annan så lyckades du med henne. Hon kunde vara med fem eller fler killar på en kväll. Jag prövade aldrig.
– Varför?
– Jag låg väldigt sällan för att säga aldrig med tjejer där. Jag såg som sagt en våldtäkt där. Jag följer gärna med dig till polisen, du gör din anmälan om vad han gjorde mot dig. Något säger mig att han filmat det han gjorde osv.
– De kommer inte att göra något, som sagt han är härifrån.
– Jo för när du anmäler honom så kommer jag att kontakta min mormor och berätta för henne vad han gjort. Jag kommer att komma med en del hot mot henne. Hon kommer inte att tveka att sätta bollen i rullning här. Men vi ska inte göra det förrän polisen har gjort sitt. För annars så är där svin som kommer att förvarna honom. Jag följer med dig dit och jag kommer att stötta dig genom hela skiten. Jag förstår om du tvekar, jag är imponerad att du vågat berätta så här mycket.
Hon ser på mig och hon ler lite. Det är ett väldigt vackert litet leende, hela hon är vacker. Hon känner på maten och hon smakar på den.
– Det är färdigt.
– Då äter vi.
Vi sätter maten på bordet och vi sätter oss och hon säger.
– För jag tänka på det?
– Givetvis, jag kan inte ens i min livligaste fantasi ana vad du gått igenom. Men om du bestämmer dig för att anmäla så kommer jag att göra allt som står i min makt för att stoppa honom.
– Tack Michael.
– Givetvis Frida sådana som honom måste stoppas till varje pris.
– Kan vi prata om något annat nu?
– Ja Frida det kan vi.
Så vi gör det, pratar om något annat…
– Axel Gyllenkrok?
Isak ser på mig, han slickar sig om läpparna.
– Så illa?
– Värre han är ett jävla psykfall, vadå då?
– En vän till mig har råkat ut för sagda psykfall. Hon vågar eller vill inte anmäla för att han kommer härifrån. Att hon inte hamnat på psyket är ta mig fan ett under.
– Vem är hon?
– Frida jag vet faktiskt inte vad hon heter i efternamn. Han satte på hennes kusin på deras bröllopsdag i kyrkan. Det skrevs tydligen en hel del om det, hennes pappa är en smart affärsman. Han har tjänat hinkar med pengar. Ja hon är nyrik.
– Det är mig du pratar med Michael.
– Förlåt Isak.
– Jag vet vem hon är, de är medvetna om hur galen han är. Ingen av de gamla ville låta någon av deras gifta sig med honom. Han var inte ens uppe till diskussion.
– Så de brydde sig inte.
– Nej de brydde sig inte.
– De kommer att behöva bry sig nu Isak.
– Vadå då?
– Han gör det mot sin kusin nu, med deras goda minne.
– För helvete!
– De blundar för det nu med Isak, hon är hans kusin. Tack för informationen, nu har jag mer på fötterna. Nu så ska jag konfrontera min mormor. Hon kommer att få höra ett par sanningar. Hon kommer att få reda på precis hur lite jag bryr mig om deras förbannade blod Isak.
– Vad kommer du att göra?
– Ge henne ett ultimatum.
– Som är?
– Vill ni att blodet dör ut? Det finns ingen som kan föra Kraft och Sparre vidare. Tro mig de letade när jag var i Frankrike, de hittade ingen. De grävde jävligt djupt men de hittade ingen. Så du kan tro att de bad till gud om att jag skulle överleva. De har ingen makt över mig, ingen som helst. Inga hållhakar inte ett skit Isak. Det var nog det som störde dem mest när jag inte var som er andra på de där festerna. De har ingen skit på mig, efter våldtäkten så har de inte ett skit på mig. Medan jag har berg av skit på dem. Så min mormor kommer att få ett brutalt uppvaknande. Den Innersta Ringen kommer att få ett brutalt uppvaknande. Om de vägrar hjälpa mig, eller i alla fall inte göra ett skit så kommer skiten att träffa fläkten och Kraft och Sparre dör ut. Det är en av anledningarna till att jag bor där jag bor och klarar mig själv. De kan inte hota mig med något.
– Dina föräldrar?
– De sköter om 90% av pengarna åt dem, så nej Isak. Mina föräldrar är väldigt smarta, de gör inget väsen av sig. De ses på som lite excentriska, men de har 90% av alla pengar i sina fickor. Så nej Isak det lär de inte göra. Sen så är vi de vi är. Vi har en plats vid bordet, så nej Isak. Inte en chans.
– Är du kär i henne min vän?
– Jag känner något för henne, om det är kärlek vet jag inte än. Men jag känner en hel del för henne.
– Grattis Michael.
Han ser på mig och han ler. Han bryr sig inte om att hon är nyrik…
Min mormor ser på mig, min mor och far ser på mig.
– Han är ett svin, han är värre än ett svin han är en psykopat och ni låter honom härja fritt. Men det tar slut nu, nu får vi se var din lojalitet ligger mormor. Du kommer att få ett val, antingen så stöttar du mig eller så stöttar du mig inte. Oavsett vad så kommer jag att krossa honom. För nu är det inte en nyrik som han torterar. Nej mormor nu är det hans egen kusin och ni blundar fortfarande för att det inte drabbar er. Ni är monster mormor som låter honom fortsätta. Det här kommer att sluta på två sätt, jag och min vän går till polisen och gör en anmälan och ni gör inte ett skit. Ni låter lagen ha sin gång, lägger ni er så dör Af Kraft och Sparre ut. Du förstår ni kan inte tvinga mig till ett skit mormor och jag vet att det inte finns någon annan. Ni trodde det när jag stack, när ni pissade på mig när de förbannade svinen våldtog och fördärvade en ung tjejs, liv. Men det är slut på era förbannade fasoner nu. Det finns ett tredje alternativ, det är att jag går till kungen och berättar precis vad fan ni håller på med. Sen kontaktar jag ett antal stadsöverhuvud och inkasserar en del tjänster sen förvinner era pengar. Du förstår mormor, jag var en väldigt bra soldat som gjorde en hel del statsöverhuvuden en hel del tjänster. De kommer att bistå mig mormor. Jag kommer att krossa er, krossa ert förbannade spel med unga människors liv. Ni är fruktansvärda människor som utsätter unga människor för så mycket hemskheter så att det är galet. För att göra det enkelt för dig mormor. Det är vår släkt eller hans, det är bara att välja. En sak till, om jag bestämmer mig för att gifta mig så kommer jag att göra det med den jag vill. Inte den ni vill, ni har inte ett jävla skit att säga till om det. Bråkar någon av de andra alldeles för mycket så sätter jag ihop mitt gevär och gör ett visst uttag. Det mormor är inget hot, det är ett löfte. Jag har haft en del betänkligheter genom åren mot vissa som jag dödat men jag skulle inte förlora en sekund sömn, när jag drar ut kontakten som det heter på fackspråk och de hade aldrig kunnat sätta dit mig mormor. Så skicklig är jag på det jag gör, om ni väljer att bråka på riktigt så kontaktar jag Bratvan och stoppar all försäljning av droger och tabletter hit. Så ni har ett beslut att fatta, honom eller er.
– Jag ska ta det vidare.
– Tack mormor, en sak till. Det är jag som är Sparres överhuvud inte du, jag är morfars arvtagare inte du. Så om jag hade varit en elak person så hade jag sagt vet din plats. Men nu så är jag inte det, det är jag som bestämmer över dig mormor inte tvärtom. Jag vet precis vad mina rättigheter är, du förstår jag är en väldigt intelligent ung man. Jag är den intelligentaste personen du någonsin har träffat. Jag håller ert öde i min hand, så jag råder er att välja rätt. Det är inget tomt hot mormor, det är fakta. Du ska vara glad att jag inte kräver att du ska niga åt mig varje gång vi träffas. För det ska du ju göra om man ska följa era konventioner eller hur?
Hon stirrar på mig, hon inser att jag vet precis vad mina rättigheter är…
– Så de kommer inte att stoppa mig?
– Nej de kommer inte göra ett skit Frida. Om du inte vill polisanmäla, vilket jag förstår. Så kommer jag att göra det för det han gör mot kusinen. När de gjorde det, de gjorde mot den tjejen som blev våldtagen så lovade jag mig själv att de aldrig skulle komma undan med något sådant igen, aldrig någonsin Frida. Jag gjorde min mormor väldigt medveten om det när jag talade med henne häromdagen. Att jag skulle krossa dem om de satte sig emot mig när jag sätter dit honom. Vi kan säga att jag skrämde min mormor rejält. Så de kommer inte att lägga sig i när jag eller vi går till polisen och anmäler honom. Han kommer att åka dit för det han gjort. De kommer att låsa in honom på rättspsyk och kasta bort nyckeln. Jag kommer att stå bredvid dig hela tiden Frida, jag kommer inte att backa en millimeter.
Vi är hemma hos henne, hon ser på mig och jag möter hennes blick.
– Men varför?
– Av många anledningar, deras galenskaper måste få ett slut. Detta kan var början på slutet som Churchill sa. Den tjejen är en av hundra kanske som farit lika lilla, det han gjorde mot dig och gör mot sin kusin. Hur många andra sådana har man skyddat genom åren. Det finns hundra anledningar, de måste inse att de inte kan göra som de gör. Samtidigt som de fyller en funktion, men de måste lära sig att världen har utvecklats. En annan är vad är jag för en medmänniska om jag inte hjälper dig? men den viktigaste för mig är att du räddade mitt förstånd Frida. Dina vackra ögon och din bil räddade mitt förstånd. Du skrämde mig och du förtrollade mig, dina ögon förtrollade mig Frida. Sen lärde jag känna dig och jag blev kär i dig.
Hon ser på mig, jag står väldigt nära henne nu.
– Du är kär i mig?
– Ja Frida jag är väldigt kär i dig, min bäste vän frågade mig om jag är det. Kär i dig och jag sa att jag inte visste för jag mindes inte hur det känns så att säga. Så jag rannsakade mig själv och kom fram till att du inte bara räddade mitt förstånd Frida. Du har gett mig den största gåvan eller förmågan av dem alla. Att kunna känna kärlek. Jag är väldigt kär i dig, jag är analfabet när det kommer till sådana känslor men jag läser dig inte helt fel när jag tolkar det som att du känner för mig med?
Hon ser på mig, jag ser in i hennes gröna ögon och jag vill drunkna i dem för resten av mitt liv. Hon tar tag i min pullover och hon drar mig närmare henne och hon kysser mig och jag svarar på kyssen och jag stönar tungt när våra tungor möts och jag inser att jag kommer att leva resten av mitt med henne.
Vi kysser varandra försiktigt och lite trevande, eller kanske frågande. Vi delar på oss och hon ser på mig och jag på henne.
– Wow Frida.
Hon slappnar av lite, jag ser ett glitter i hennes ögon.
– Mm wow Michael.
– Jag vet att dina erfarenheter av män härifrån är katastrofala. Men jag lovar dig att jag aldrig kommer att göra dig illa Frida, aldrig någonsin.
– Men de kommer inte tillåta det Michael.
– Jag bryr mig inte om dem Frida, jag gjorde väldigt klart för min mormor och mina föräldrar att jag gifter mig med den kvinna jag vill inte den dom rekommenderar. Hon slickade sig om läpparna och nickade. Så jag gör som jag vill, jag kommer att stå vid altaret när den dagen kommer. Jag kommer att fälla tårar för hur vacker du är och inte fatta att du valt mig Frida.
– Friar du till mig?
– Om du vill.
– Du är galen Michael.
– I dig ja Frida. Jag är galen i dig, egentligen så är det bara en sak som står mig.
– Och vad är det?
– Måste vi bo här?
Hon ser på mig och hon ler, jag svarar på hennes leende. Sen kysser jag henne…
Min tunga leker med hennes läppar, hennes smaker berusar mig. De driver mig till vansinne och jag inser att jag aldrig vill sluta slicka henne. Jag vill ligga här och låta min tunga leka med henne, smeka henne, smaka på henne och skänka henne njutning till jag dör och jag hade dött med ett leende på mina läppar.
Min tunga finner hennes klitoris och jag leker med den. Jag för in ett finger i henne, jag smeker hennes inre samtidigt som min tunga leker med hennes klitoris. Kraften i hennes orgasm överraskar mig, men jag finner mig och jag drar ut fingret och ersätter det med min tunga och jag slickar henne genom orgasmen.
Hon drar upp mig och vi kysser varandra mjukt för att bli hungrigare. Hon greppar mig och hon smeker mig till full resning.
– Så stor.
Jag ler lite mot henne, hon svarar på det.
– Jag lovar att vara försiktig.
– Jag vet Michael, älska med mig.
– Din önskan är min lag min vackra.
Jag trycker till försiktigt och jag glider långsamt in i hennes inre. Känslan slår alla andra känslor som jag någonsin känt tidigare. De överträffar allt annat och vi stirrar på varandra och hennes blick säger mig att hon upplever detsamma som jag.
Jag når botten av henne och när jag trycker till lite så kommer hon. Hon kommer nästan kraftigare än när jag slickade henne till orgasm. Hennes kropp spänns och jag ser på henne. Jag börjar röra mig och jag tar henne genom orgasmen. Jag fortsätter att röra mig och vi ser på varandra och hon viskar.
– Jag älskar dig Michael.
– Jag älskar dig Frida.
Vi ser på varandra och jag ler hon ler. Vi har tårar i ögonen båda två, vi känner och det vi känner är äkta. Det mest äkta vi någonsin känt, jag ökar takten och vi stönar tungt båda två. Jag både vill dra ut på det och inte dra ut på det.
Till slut så vinner det första alternativet. Jag måste få orgasm, jag måste få komma och fylla hennes inre med min säd. Jag skiter i konsekvenserna, jag hoppas att hon blir gravid. Jag tar henne snabbare och snabbare och säger.
– Jag kommer igen!!!
– Jag med!!!
Sen exploderar vi tillsammans, min säd lämnar mig och den fyller hennes inre. Jag kommer kraftigt och jag kommer länge…
Epilog…
De kommer att göra som jag sa, de kommer att låsa in honom och kasta bort nyckeln. Det fick en massa exponering i media, de riktigt frossade i galenskaperna. Vi gick till polisen och Frida gjorde sin anmälan och polisen slog till och de hittade allt det som Frida sagt att de skulle hitta. De hittade kusinen i buren…
Min mormor svimmade på riktigt när jag berättade att jag skulle gifta mig med Frida, när vi fick liv i henne så svimmade hon igen när hon fick höra att Frida är gravid…
Jag drar lite i kragen och min mor säger.
– Sluta Michael.
– Ja mor.
Isak och Emil ser på mig och de ler. Emil är ute på permission. Han svarar bra på behandlingen, han och hans fru går i par terapi på hans behandling och de kanske kommer att hitta tillbaka till varandra de med. Prästen ler mot mig. Dörrarna öppnas och hon kommer in i kyrkan och mina ögon tårfyllds…
Min mormor ser på arvingarna, vi är lyckliga föräldrar till två pojkar. Min mormor släktforskade och det finns lite adligt blod i Fridas släkt…