(Första gången publicerad på Den Erotiska Bubblan den 12/12-21).

Olika, men ändå …

Där gick vi hand i hand. Hon, en kvinna vars namn jag inte kände till, och jag, en man vars namn ännu var okänt för henne. Från två helt olika delar av världen men med en och samma önskan.

 Oktober var en dryg vecka från att bli november och det var så där äckligt kallt som det bara kan vara i en stad nära vatten. Klockan var några minuter över sex på kvällen och jag stod vid en busshållplats och frös röven av mig i väntan på bussen hem. Det var fortfarande en dryg, och då menar jag verkligen dryg, kvart kvar tills bussen skulle komma.

Med mobilen i handen stod jag och chattade med en vän om saker som definitivt inte tålde en närmare granskning av utomstående. Det gällde alltså att ha uppsikt så att ingen kom för nära och kunde se vad som avhandlades i både bild och text. Snuskigt? Javisst! Och spännande.

Bäst som jag stod där och svarade på ett meddelande kom två skuggfigurer gående i rask takt mot mig. När de trädde in i busshållplatsens belysning såg jag att det var en medelålders kvinna och hennes son, som jag bedömde var runt fjorton, kanske femton år. De såg ut att komma från Mellanöstern någonstans. Mörkhåriga, hon med ljusare slingor som gav en guldaktig skiftning till hela håret, och aningen mörkare i hyn än oss nordbor. På sig hade hon en tjock midjekort dunjacka, ett par jeans, som i mitt tycke satt riktigt bra, och något som liknade bikerboots på fötterna.

Snabbt kastade de en blick på tavlan som talade om när nästa buss skulle komma, varpå sonen slog ut irriterat med armarna och gick iväg en liten bit. Han kom strax tillbaka, blängde surt på mig och gick iväg igen. Jag tror han tyckte jag var i vägen där jag stod, vid hållplatsens bänk, och hade ställt mina systempåsar och ryggsäcken på den. Kanske ville de sätta sig? Jag hängde ryggsäcken på axeln, tog kassarna och ställde dem närmare bänkens ena ände, flyttade mig ur vägen och lutade mig mot en av stolparna.

Kvinnan stegade genast fram och satte sig. Sedan såg hon på mig, klappade på platsen bredvid sig och sade något på sitt hemspråk. Till saken hör att, så svensk jag är, så är jag relativt mörk. Håret och skägget är visserligen tämligen gråsprängt, men det finns tillräckligt mycket mörkt kvar för att ge mig ett osvenskt utseende. Kanske chansade hon på att jag skulle förstå henne.

Jag tänkte att det nog var bäst att hålla distans med tanke på hennes sons uppträdande. Kanske skulle han få för sig att hans mors heder var i fara och måste försvaras, så jag tog det säkra före det osäkra, skakade på huvudet och svarade på svenska att jag gärna stod upp. Min baktanke var dessutom att jag, stående med ryggen fri, kunde fortsätta chatten.

Jag stod just och skrev när jag kände att hon såg på mig igen. Jag tittade upp. Hon log och bjöd mig att smaka ur den lilla påse chips hon hade i handen. Ännu en gång tackade jag nej, men en tanke smög sig på. Sökte hon kontakt? Sonen verkade i alla fall tolka det så, för han kom sättande och började tala snabbt och, som det lät, upprört. Kvinnan ställde sig upp och följde honom en bit bort. En snabb diskussion följde varpå hon ställde sig strax utanför kuren och tände en cigarrett.

Efter några minuter var han tillbaka, men nu gällde det något annat. Det var en förhandling. Samtalet fördes på deras eget språk, blandat med svenska och engelska. Jag förstod som sagt inte mycket, men det verkade gå ut på att han ville stanna i centrum och komma hem senare. Klockslag bollades fram och tillbaka och till slut så hade hon slagit fast att han skulle vara hemma vid halv åtta.

De verkade överens för en stund, men precis innan bussen kom sa han till henne ”åtta”, pussade henne snabbt på kinden och kilade iväg innan hon hann sätta sig på tvären. Hon såg efter honom med ett ansiktsuttryck som var en blandning av irritation, oro och kärlek. Jag tänkte att ”vilken mor skulle inte vara orolig för en son, som med trots och list, lyckas få sin vilja igenom?”.

Jag väcktes ur mina funderingar av bussens gnisslande bromsar när den svängde in på hållplatsen. Snabbt var jag innanför dörren, ”blippade” mitt kort och såg mig sedan om. Det var ovanligt mycket folk för att vara just den här turen. Jag siktade på närmsta dubbelsäte och satte mig, min vana trogen, på det närmast mittgången med ryggan och kassarna innanför mig.

Kvinnan kom strax efter. Jag såg hur hon ivrigt letade efter någonstans att sitta, men utan resultat. Hennes axlar sjönk något, och hon var på väg att ställa sig vid närmsta stolpe, när jag fångade hennes blick. Jag nickade till henne samtidigt som jag flyttade min packning och hasade mig över till det andra sätet. Med ett varmt leende kom hon fram och slog sig ner.

 

En märklig stämning infann sig. Ni som någon gång i livet åkt skolbuss vet kanske vad jag talar om. Den där känslan när den där tjejen, eller killen, ni haft ögonen på länge, trånat efter, haft på näthinnan när ni lekt med er själva, plötsligt sitter på sätet bredvid. Det känns plötsligt som om det finns alldeles för lite syre i luften, man blir yr, pulsen dunkar i öronen och man får kämpa med impulsen att sträcka ut handen och röra vid henne. Tala med henne? Inte en chans. Och även om man ville så fanns inte orden. Och om de gjorde det så kom de inte ut i rätt ordning. Där satt vi alltså. Tysta. Länge.

Men så plötsligt vände hon sig mot mig med ett frågande uttryck i ansiktet.

-Barn?
-Va?
-Du ha barn?
-Va? Ja. Nej. Jo. Jag menar. Jag har en son. Men han är vuxen nu. Flyttade hemifrån för några år sedan.
-Son. Nu man.
-Njae. Jo förresten. Det är han, även om jag tycker han bär sig valpigt åt ibland.
-Val-pigt?
-Barnsligt.
-Mmm. Min son femton. Bara pojke. Tror han vara man. Tror han måste. Vet inte hur … få honom förstå.
-Din make? Kan inte han … ?

En skugga drog över hennes ansikte.

-Han borta.
-Har han lämnat er?
-Nej nej nej. Inte lämna. Krig. Vi fly. Komma Europa i båt på … le méditéranéen … ni säger … Medelhavet. Storm. Han falla i vatten. Borta.
-Nej. Förlåt. Det var inte meningen att …
-Ingen fara. Flera år sedan. Bättre nu. Men son. Tror han måste vara man. Skydda mig. Samtidigt han pojke. Vill vara med kompisar. Du såg?

Jag log inombords. Situationen vid busshållplatsen hade varit nästan precis som jag hade trott, så jag nickade.

-Ja, jag såg. Och jag förstod. Är han orolig?
-Vad?
-För din heder?
-Heder? Neeej. Vi inte ha den heder…kultur du tänker på. Men svartsjuk.
-Har han någon anledning?
-Vad du menar?
-Att vara svartsjuk. Har han någon anledning? Har du träffat någon?
-Jag vet inte. Kanske …

Hon tittade försiktigt på mig och fortsatte.

-… kanske. Vad tror du?

Det här samtalet hade tagit en oväntad vändning. Jag hade alltså gissat någorlunda rätt tidigare, när hon erbjöd sittplats, ville bjuda på chips. Jag funderade lite innan jag svarade.

-Det beror på.
-På vad?
-På vad som händer härnäst. Och DET, det kan bara Du bestämma.
-Hur då jag bestämma?
-Det är ditt liv. Din son. Bara Du kan bestämma över era liv, hur ni vill ha det … hur Du vill ha det … och vilka uppoffringar Du är beredd att göra för att få det liv ni vill ha … eller Du vill ha. Det tål att tänka på.

Hon blev tyst.


Vi satt så en stund. Tysta. Ju längre vi kom på vår resa desto mindre med folk fanns det kvar på bussen. Ändå satt hon kvar bredvid mig, fast hon hade kunnat välja ett eget säte för länge sedan. Jag kände hur spänningen steg. Var skulle detta sluta? Plötsligt ringde hennes telefon. Hon tittade på skärmen och svarade..

-Ja. Mamma …

Sedan följde en massa ord som jag inte förstod, men de sista förstod jag.

-… Okej. Är okej. Ja ja. Du kommer hem imorgon. Tio. Okej? Okej.

Så lade hon på.

-Min son. Han stanna sova hos kompis i natt.

Hon sade det som för sig själv, drog en suck och försjönk sedan åter i tystnad.

 

Det började närma sig avstigning för min del, och jag var precis på väg att lyfta handen för att trycka på knappen när hon gjorde det åt mig. Jag vände mig förvånat mot henne. Hon log förläget.

-Bor du också här?

Hon skakade på huvudet.

-Men … hur vet du var jag ska av?
-Jag sett dig … nej, ser dig … varje morgon. Jag delar ut tidning här. Du går till jobb tidigt. Och hem sent. Alltid mörkt i lägenhet. Du är ensam?

Bussen hade börjat bromsa in för min hållplats och vi hade båda ställt oss upp. Jag nickade bara som svar på hennes fråga när bussen stannade, dörrarna öppnades och jag hoppade ut genom dörrarna.

 

 

Till min förvåning märkte jag att hon följde efter. Jag som trodde att hon bara ställt sig upp för att släppa ut mig i mittgången.

-Men … skulle du av här?
-Vet inte. Kanske.
-Kanske?
-Du sa förut. Beror på vad händer här…näst?

Jag granskade henne noga.

-Är du säker på det här?

Hon såg allvarligt på mig och nickade.

-Helt säker?

Hon nickade bara igen.

-Kom med här då.

Jag nickade med huvudet åt det håll jag tänkte gå och började dra mig mot hyreshuset jag bodde i. Det verkade som hon trots allt tvekade, stod kvar, kämpade med sig själv, men snart hörde jag snabba steg bakom mig och kände en hand som smög sig in i min.


Där gick vi hand i hand. Hon, en kvinna vars namn jag inte kände till, och jag, en man vars namn ännu var okänt för henne. Från två helt olika delar av världen men med en och samma önskan. Vi gick sakta i början, men allt eftersom vi kom närmare min trappuppgång så ökade vi takten. Sista biten och uppför trappen sprang vi. Vid min dörr blev jag så darrhänt att jag knappt lyckades få i nyckeln och bredvid mig stod hon och hoppade nästan jämfota av iver.

Låset gav med sig och jag fick upp dörren. Knappt hade jag hunnit vända mig mot henne för att bjuda henne att stiga in förrän hon kastade sig om min hals och kysste mig så våldsamt att jag tappade balansen och stapplade baklänges in genom dörren och slog skallen i motsatta väggen.

-AJ!!!

Hon släppte taget om mig.

-Åh! Förlåt! Hur gick det?

Jag satte ifrån mig ryggsäcken och systempåsen på golvet och gned mig lite bakhuvudet med handen.

-Det är nog ingen fara. Jag har rätt tjock skalle.
-Tjock skalle? Den ser inte tjock ut.
-Ååhh. Förlåt. Ett uttryck bara. Betyder egentligen att man är lite dum i huvudet.

Hennes mörka ögon blev näst intill svarta.

-Du inte dum.
-Nej nej. Jag bara försökte skoja lite. Driva med mig själv lite.
-Varför?
-Vet inte. Jag kanske är nervös.
-Nervös?
-Ja. Det är länge sedan nu, som jag gjort något sånt här.
-Det är länge sedan för mig med. Vi tar det lugnt. Inte stressa. Vi kan väl börja med att ta av oss jackorna.

Hon krängde av sig sin tjocka vinterjacka samtidigt som hon sparkade av sig de halvhöga stövlarna. Jag följde hennes exempel och hängde av mig jackan på rockhängaren i hörnan. När jag vände mig mot henne igen fick jag se henne stå där, i vit figursydd blus och svarta jeans, och osäkert stryka sig på överarmarna som om hon frös.

-Hur är det?
-Du hade rätt. Det ÄR länge sedan. Jag har glömt hur man gör. Vad gör vi nu? Klär av oss? Det är länge sedan jag klädde av mig för en man.

En idé tog form i mitt huvud.

-Vi klär av varandra …

Hon hajade till av mitt förslag.

… sakta och försiktigt … ett plagg i taget …

Nu tändes det något i hennes ögon.

… varannan gång … och du börjar.

Hade jag gissat rätt så kunde det här fungera bra för oss båda.

-Sockorna? frågade hon.

Jag skrattade till. Såg bilden av oss två nakna, men med sockorna på. Inte så hett.

-Sockorna av. Nu på en gång.
-Ska vi stå här? I hallen?
-Du har rätt. Vi går in i vardagsrummet. Vill du ha ett glas vin förresten? Jag har ju varit och köpt.
-Tack. Det vill jag. Om det inte är besvär.
-Inte. Och det är ingen brådska. Nu har vi ju en plan.


Medan jag talade drog jag av mig sockorna, parade ihop dem och kastade dem på skostället. Hon gjorde likadant och följde mig sedan ut i köket. Två vinglas stod snart på diskbänken. Så tog jag en av vinflaskorna jag köpt och hällde upp, tog det ena glaset själv och räckte det andra till henne.

-Skål.

Hon sa inget, men höjde sitt glas och tog sedan ett par rejäla klunkar. Lite mer än halva glaset faktiskt.

-Ta det med dig så går vi in i vardagsrummet.

Jag väntade inte på svar utan vände bara och gick in i mörkret.

-Ska vi inte tända i taket?
-Jag tror inte det. På det viset får vi känna oss fram, och det kan bli rätt mysigt.

Jag stannade och vände mig om. Hon framträdde bara som en skugga framför mig. Jag tog en klunk till av vinet, det gjorde hon också, och ställde sedan ifrån oss glasen på soffbordet. Med långsamma steg kom hon närmare och till slut stod hon tätt framför mig.

-Du börjar, viskade jag.

Jag anade bara hur hon nickade och sedan kände jag två händer på min bröstkorg. Först låg de bara helt stilla. Sedan började det röra sig smekande, upp mot axlarna, halsen, ner igen över bröstkorgen, ut åt sidorna, ner, ner, ner ner, ändå till de nådde tröjans nederkant. Där greppade de om kanten och drog den sakta över mitt huvud och kastade den en bit bort på golvet. En hand landade åter på min bröstkorg utanpå T-shirten.

-Nu är det min tur.


Jag lyfte bort hennes hand, följde armen upp mot hennes axel, över den, fram till kragen och ner till den översta knappen i hennes blus. Nu fick jag ta båda händerna till hjälp. Sakta, sakta knäppte jag upp knapp efter knapp. Jag hörde hur hennes andhämtning lät tyngre. Spänd? Kåt? Själv stod jag och höll andan tills den sista knappen var uppknäppt och jag kunde stryka blusen bakåt över hennes axlar och låta den falla till golvet. Sedan väntade jag.

Jag behövde inte vänta länge. Snabbt hade jag hennes händer på min bröstkorg igen. Sökande, smekande över hela min framsida, dröjde lite vid mina bröstvårtor som avtecknade sig styva genom T-shirtens tunna bomullstrikå. Jag anade, mer än såg, hur hon böjde huvudet framåt, för att till slut stödja pannan mot min bröstkorg, medan hennes händer varsamt drog upp T-shirten ur mina jeans.

När hon fått upp hela runt om letade sig händerna in innanför, smekte uppåt längs ryggen, ner igen och fram till min mage. Varma, försiktiga, letade de sig uppåt, smekte genom håren på mitt bröst och ännu en gång över mina styva bröstvårtor. Hon drog ett djup andetag, som för att supa in min doft, rättade upp huvudet, drog av mig den och lät den göra tröjan sällskap på golvet. Sedan stod hon blickstilla.


Nu gällde det. Ett enda felsteg skulle kunna förstöra allt. Om hon var det minsta osäker, eller om jag blev för ivrig, skulle hon definitivt backa. Därför lät jag ena handen söka upp hennes kind. Jag bara höll den där helt stilla tills jag märkte att hon lutade huvudet mot den, som ett tecken på att hon slappnade av, litade på mig.

Då som först lät jag också den andra handen vara med, smeka hennes kinder, ner längs halsen och ut över axlarna. När jag kom till behåbanden följde jag dem ner på framsidan, men bara så långt att jag kunde följa tygkanten in under hennes armar. När mina händer kommit så långt lyfte hon armarna och gav mig plats att fortsätta bakåt mot hennes rygg och spännet som var mitt mål.

Jag kände det mot mina fingertoppar, spännet, gjorde en rörelse som när man knäpper med fingrarna, och det öppnade sig på första försöket. Men i stället för att omedelbart ta av henne behån lät jag den hänga kvar lös på hennes kropp, lät fingrarna smyga sig under den, framåt mot hennes av behån delvis dolda kullar.

Oändligt sakta närmade de sig, och nådde till slut, sitt mål. De var inte stora. Men inte heller små. Den mjuka rundningen fyllde mina händer. Mjuka, men ändå fasta, spänstiga med hårda små bröstvårtor som kilade in sig mellan mina fingrar. Jag hörde hennes andning, kände bröstkorgen hävning. Hon var upphetsad … inte rädd. Jag lyfte bort mina händer, som tog behån med sig, och lät den falla till golvet.

Nu var det hennes tur igen. Hennes händer hittade min livrem, knäppte upp den och drog den ur hällorna. Så stannade hon upp.

-Räknas det som ett?
-Nej. Vi kan säga att den hör till byxorna.

Utan vidare diskussion kände jag hennes händer på byxlinningen. Fingrarna som kämpade med knapparna i jeansen och sedan började jobba för att dra dem neråt. Hon grymtade först irriterat men blev snart fnissig i stället.

Det slog mig att det förmodligen inte finns något sexigt eller sensuellt sätt att ta av någon ett par jeans. I synnerhet om de sitter bra.

-Det går inte, pep hon.
-Bara riv av dem. Jag kommer göra likadant med dig.

Med hela sin själ i det vrängde hon de motsträviga jeansen ner till mina fotknölar så att jag kunde krångla mig ur dem och sparka dem åt sidan. Sedan ställde hon sig upp och väntade.

Jag gick ner på knä framför henne, riktigt nära, med näsan i höjd med hennes navel, och drog in hennes doft i ett långt andetag. Hon luktade tvål och någon sorts hudlotion. Så knäppte jag upp livremmen, knappen och gylfen, trädde in händerna innanför jeansen och lät fingrarna söka sig bakåt mot hennes rumpa.

Mot fingertopparna kunde jag känna att hennes trosor var av något spetsmaterial, och mycket små då tyget tog slut där skinkorna rundning började. Jag märkte hur hon ryckte till när mina fingertoppar vidrörde den bara huden, men hon gjorde inget utan lät mig kasa ner jeansen över hennes rumpa och ner längs benen till hennes fötter. Där släppte jag dem så att hon kunde sparka dem av sig.

När jag ställde mig passade jag på att smeka hennes lår och trycka en lätt kyss på hennes mage, när jag passerade på vägen upp. Jag hade nätt och jämnt hunnit ställa mig innan jag kände hennes händer på mina höfter. Hon stod riktigt nära, för jag anade hennes bröstvårtor mot min hud samtidigt som hennes fingertoppar letade sig innanför resåren på mina boxer-briefs och lade sig på mina skinkor.

Jag kom på mig själv med att hålla andan i väntan på vad hon skulle göra. Händerna låg fortfarande på mina skinkor när jag kände ett par läppar omsluta min högra bröstvårta. Bara den lätta beröringen var nog för att saker och ting skulle börja röra sig där nere. När hon sedan kysste min vänstra, i gropen under bröstbenet, ner över magen, så började det bulta på allvar innanför bomullstrikån.

Nu hade hon kommit så lågt att kalsongerna började följa med i rörelsen neråt och jag behövde inte se för att veta var hennes ansikte befann sig. Jag kände hur resåren, efter att ha gjort lite motstånd, med ett ryck gled ner under mina skinkor.

Framstycket däremot hängde fortfarande envist kvar uppe men, efter lite lirkande från hennes sida, släppte sitt grepp om mig och min lem svängde ut framför hennes näsa. Jag hörde hur hon drog efter andan och svalde, och jag tänkte “att måtte hon inte backa nu”. Ur mörkret hörde jag hennes röst.

-Får jag?

Hon svalde en gång till innan hon slutförde frågan..

-Eller är det din tur att fortsätta?

Det var nätt och jämnt att rösten bar när jag med ett kraxande svarade

-Du får.

 

Knappt hade jag talat färdigt innan hennes fingrar slöt sig runt skaftet. De kramade, klämde, kände, som om de ännu en gång behövde bekanta sig med en mans lem. Försiktigt, nästan andäktigt, höll hon den i sin hand. Sedan kände jag hur den andra handens fingrar, först helt lätt, nuddade vid min pung, men sedan blev djärvare och greppade mera bestämt om mina kulor, kramade, masserade. Nätt och jämnt hann jag formulera tanken om hur jag önskade fortsättningen innan jag kände hennes läppar runt mitt ollon. Åhhh Gode Gud. Det var ljuvligt. Hennes varsamma rörelser, mjuka sugande mun, kittlande tunga förde mig till höjder av njutning som jag inte hade besökt på mycket mycket länge.
 

I det ögonblicket insåg jag även att detta skulle komma att gå väldigt fort. Jag behövde varna henne.

 -Du.

-Mmmm.

-Det var så länge sedan … det är så skönt … jag kommer inte kunna hålla …

 I samma ögonblick kom den där rusande, ilande känslan i underlivet. Det var för sent.

 

-Se upp. Jag kommer, väste jag.

 

Men hon reagerade inte. I alla fall inte på annat sätt än att hon faktiskt tog mig lite djupare i munnen, sög lite hårdare. Jag var förlorad. Bara några sekunder senare formligen exploderade jag i hennes mun. Stråle på stråle på stråle pulserade ur min kuk. Jag trodde aldrig att det skulle ta slut, men hon tog emot och svalde varenda droppe utan att spilla någonting, och när jag inte hade mer fortsatt hon suga en liten stund till. Jag sträckte ner händerna, greppade på var sida om hennes huvud och reste henne upp.

 

-Du hade inte behövt.

-Inte behövt vad? Tyckte du inte om?

-Jo, jag tyckte om det. Men ta sprutet i munnen. Svälja det. Du hade inte behövt.

-Varför inte. Jag ville. Min man älskade när jag gjorde det.

-Men du behöver inte göra det för min skull.

-Jag gör väl vad jag vill. Och jag gör ingenting jag inte vill.

 

Det gick runt i huvudet på mig. Det här var på väg åt ett håll som jag inte önskade. Vi fick inte börja tjafsa med varandra. Inte nu. Det var bara att ta tjuren vid hornen. Hon pratade fortfarande, men jag hade redan slutat lyssna, ville inte ge mig in i den diskussionen, så jag lade helt sonika ett finger över hennes läppar.

 

-Hysh. Nu är det min tur.

 

Utan att vänta på tillåtelse satte jag mig skräddare framför henne, böjde mig lite framåt och lät mina händer följa utsidan av hennes lår tills de slutligen landade på hennes höfter. Där lät jag dem vila för ett ögonblick. Jag såg hur hon vägde fram och tillbaka, från den ena foten till den andra. Orolig? Nervös? Otålig? Det skulle väl visa sig.

 

Med fingertopparna tog jag tag om trosans kant och började dra dem neråt. De följde snällt med till den punkt där de sträcktes något för att stringen hängde sig fast mellan hennes skinkor. De satt inte fast så mycket utan släppte ungefär som när man knäpper lite lätt på ett gummiband. Jag släppte dem vid hennes fötter och lät henne kliva ur dem. Så sträckte jag ut ena handen, följde insidan av låret upp mot hennes ljumske. Sakta sakta närmade jag mig. Ville inte gå för hastigt fram, inte forcera fram något. När min handflata färdats så långt det gick uppåt och min tumme nuddade hennes ljumske gick det som en skälvning genom henne.

 

Sanningens ögonblick var inne. Jag vinklade om handen och fortsatte uppåt och in mot mitten tills den täckte hennes kön. Där var varmt och lite fuktigt. Jag lät fingrarna fortsätta utforska henne. Hon var rakad från ljumskarna och inåt, men hade en centimeterbred sträng välansat könshår på var sida om skåran. Mina fingrar letade sig genom håren uppåt till toppen. Jag kom på mig själv att önska att ljuset varit tänt, för jag hade så gärna velat se hur hon såg ut, men jag fick nöja mig med att fortsätta känna mig fram.

 

Jag makade mig närmre, flyttade händerna till hennes höfter och lutade mig fram, nuddade hennes könshår med nästippen och drog in hennes doft. Den var lite lätt syrlig, och även här ett inslag av hudlotion, och jag hade precis öppnat munnen för en första slick när hon lade en hand på mitt huvud.

 

-Nej.

-Va?

-Jag sa nej. Du behöver inte. Det är äckligt.

-Är det äckligt? Att bli slickad? Eller tror du att du är äcklig?

-Jag är äcklig. Min man gjorde det aldrig. Han sa att det var äckligt.

-Men hur kunde han veta om han aldrig gjorde det?

-Vet inte. Han bara sa så. Jag vill inte. Du behöver inte.

-Du sa det själv förut. ”Jag gör väl vad jag vill. Och jag gör ingenting jag inte vill”. Jag vill. Och jag vill att du ska få uppleva det. I alla fall EN gång. Sedan får du bestämma. Kom närmre nu.

 

Hon tog ett litet steg framåt.

 

-Ännu närmare. Kliv över mina ben.

 

Efter ett ögonblicks tvekan gjorde hon som jag sa, klev fram över mina korslagda ben och stod nu med ett bar på vardera sidan om mig och med sitt kön precis framför min näsa. Jag lyssnade. Det fanns en liten darrning i hennes andetag. Nervositet? Spänning? Min nästipp nuddade hennes könshår och jag kunde märka en lätt skälvning i hennes kropp. Jag skulle vara tvungen att ta det mycket försiktigt. Försiktig är jag alltid, men det krävdes ännu mer nu.

 

 

Med händerna smekte jag min väg uppför baksidan av hennes lår upp till hennes rumpa. Så, med en hand på vardera skinka, tryckte jag henne varsamt emot mig. Jag kände hur hon höll emot lite, balanserade sig emot mina händer, men kapitulerade snart och lät mig komma nära. Med näsan precis i springan drog jag åter in hennes doft och grymtade gillande, bara för att bevisa att där inte fanns någonting som var det minsta misshagligt.

 

Så öppnade jag munnen och sträckte ut tungan, lät den leta sig in mellan de kortklippta stråna mot hennes blygdläppar. När den träffade den varma huden drog hon häftigt efter andan, men när jag försökte backa undan kände jag omedelbart hennes händer på mitt huvud som höll mig kvar. Jag hade lyckats. Lyckats få henne att slappna av, lyckats få henne att lita på mig fullt ut. Med stärkt mod närmade jag mig åter igen. Lät tungan bana sig väg, nu mera bestämt, längs skåran, pressa undan de yttre blygdläpparna för att ge utrymme åt de inre.

 

Hennes sköte öppnade sig nu, som en blomma i solen efter ett regn, välkomnade min tunga, tog emot den och ville ha mer. Med ännu större iver fortsatte jag slicka henne, fast besluten att ge henne den upplevelse jag trots allt utlovat. Med bred tunga masserade jag alla hennes veck och skrymslen tills jag kände att den väta som nu fanns där faktiskt var hennes egen. Då spetsade jag tungan och trängde djupare in mot hennes öppning, in mot den våta, varma tunneln.

 

Jag flyttade högerhanden, från hennes bakdel till framsidan, vätte två av fingrarna i min mun och stack dem, med handflatan mot mig, in i henne. Jag sökte den där lite skrovliga punkten på främre slidväggen, fann den och började gnugga samtidigt som min tungspets sökte upp hennes klitoris. Kvinnan i mina händer började nu flåsa och stöna, röra sig, skruva på sig, jucka underlivet mot mina fingrar och dra mig i håret.

 

Safterna från hennes inre flödade nu över mina fingrar och jag började röra dem allt snabbare in och ut i henne samtidigt som min tunga arbetade snabbt och hårt på hennes klitoris. Plötsligt började hennes ben skaka okontrollerat innan hon, med ett skrik, vek ihop sig och föll. Jag lyckades med nöd och näppe, hur vet jag inte, fånga henne i fallet och vi låg nu omslingrade på vardagsrumsmattan, jag på rygg och hon med huvudet på mitt bröst, med ena armen över min mage och ett ben uppdraget över mina och pustade ut.

 

 

Så sträckte hon på sig, ungefär som en katt som just vaknat, skruvade lite på sig och lade sig sedan tillrätta igen med en djup suck. Sedan sa hon.

 

-Det där … det där får du gärna göra igen.

-Jag sa ju att det skulle bli bra. Och jag gör det mer än gärna igen.

-MmHmm.

 

Hon borrade in näsan vid min hals och suckade igen. Lite skamset slog det mig att vi fortfarande inte hade presenterat oss för varandra.

– Jag heter Johan förresten.

Jag sa det lite försynt och som i förbifarten. Liksom för att inte göra en för stor grej av det.

– Jag vet, fnissade hon. Det står på din dörr. Jag heter Zahra.
– Sara?

Hon grimaserade sött.

– Nästan. Stavas med Z och H. Blir nästan som två ord. Zah-ra. Betyder ”Fin” … ”Lysande” … nej inte ”Lysande” … mer som … som stjärnan.
– ”Strålande”? ”Strålglans”?
– Ja! Just!
– Vackert. Det passar dig.
– Neeej.
– Jo. På allvar. Det passar dig. Strålglans … stjärnstråle … vad vill du göra nu?

Hon log brett och de vita tänderna strålade mot mig i halvdunklet.

– Joh-an. Du vet vad jag vill.

Hennes hand sökte sig ner till min halvslaka kuk, smekte den försiktigt, innan hon greppade den varsamt och började runka den sakta. Sakta men säkert ökade den i längd och omfång i hennes hand. Hon reste sig upp på armbågen och såg på mig.

 

-Vad du vill jag ska göra?

-Gör vad du vill … jag vill att du gör vad du vill.

 

 Jag hade knappt talat klart förrän jag kände hennes mjuka läppar omsluta min lem för andra gången den kvällen. Men denna gången var hon inte lika avvaktande i sitt närmande. Med ett stadigt grepp om skaftet sög hon hårt och metodiskt med en klar målsättning … att jag skulle bli hård … och det fort. När hon var nöjd, och min kuk stod hård som ett spett, slutade hon, vände sig runt och grenslade mig. Sittande på min bultande lem, och med händerna på min bröstkorg, började hon glida, med sina blöta blygdläppar på var sida längs det hårda skaftet.

 

-Det känns bra?

-MmHmm.

-Jag ska fortsätta?

-MnHmm. Gärna.

 

Utan att fråga mer fortsatte hon gnida sig mot mitt stånd. Fram och tillbaka. Fram och tillbaka. Sedan vet jag inte hur hon gjorde, men plötsligt hade hon fångat in toppen av mitt ollon med sin öppning och jag gled sakta sakta in i henne. Hon slöt sina ögon och en suck lämnade hennes strupe samtidigt som min kuk borrade sig längre och längre in i det våta och varma. När hon hade mig så djupt in det gick vände hon framåt igen. Men i stället för att vända bakåt igen när hon nått toppen, så lät hon mig glida ur och började glida fram och tillbaka över skaftet.

 

Jag började nästan undra om något var fel när hon fångade in mig igen och lät mig glida in i värmen. Hon gjorde det om möjligt ännu saktare nu, med slutna ögon och ett inåtvänt leende, som om hon ville känna hur jag trängde in, millimeter för millimeter, återigen den där sucken innan hon vände och gled av mig helt …igen … och började åter sin färd fram och tillbaka över mitt stånd. Nu kunde jag inte hejda mig. Jag tog tag om hennes huvud för att få kontakt. Hon öppnade ögonen, men fortsatte glida fram och tillbaka.

 

-Vad gör du, frågade jag.

-Det inte bra?

-Jo, det är jättebra. Men varför avbryter du hela tiden.

-Du inte förstår? Nej. Hur du kunna.

 

Hon gjorde en liten paus innan hon fortsatte.

 

-Ikväll som första gång. Nej, bättre än första gång, men ändå som första gång. Ikväll jag bli kvinna. Som då. Fast igen. Varje gång du komma in i mig, jag bli kvinna igen …

 

Hon fångade åter in mig och lät mig sakta glida in..

 

-… inte bara kropp … maskin … som jobbar, äter, sover och jobbar igen. Jag bli människa. Jag bli kvinna … och vill känna det igen, och igen, och igen.

 

Jag släppte hennes huvud och lyckades fånga in hennes höfter, och hindra hennes rörelse, så att hon inte kunde röra sig framåt igen och såg henne djupt i ögonen.

 

-Men förstå då Zahra … att den här maskinen har just blivit man igen. Och den mannen vill vara kvar inuti dig. Förstår du det. Och den mannen kommer också göra sitt bästa för att du skall känna dig som kvinna igen … och igen … och igen. Sätt dig upp …

 

Hon satte sig upprätt.

 

-… känner du mig? Känn mig. Känn hur hård jag är i dig … hur hård du gjort mig …

 

Jag kunde ana hur hon kramade om min lem med sina fittmuskler.

 

-… känner du? Rid mig.

 

Sakta, nästan lite prövande, började hon röra sig upp och ner över mitt stånd, och hela tiden kramade hon hårt om min lem, masserade den. Efter bara en liten stund ökade hon takten, dansade över mitt underliv. Hennes ena hand sökte sig upp till ett av brösten. Sedan den andra också. Kramade dem. Smekte. Jag sträckte ner högerhanden och började smeka hennes klitoris med min tumme. Det var som om det hade gått en stöt genom hennes kropp. Först stelnade hon till. Sedan sjönk hon, med ett stön, ner till botten och började skaka okontrollerat innan hon med ett skrik föll ihop över mig.

 

Helt stilla låg jag och kände hur hennes orgasm sakta klingade av, hur rörelserna i hennes underliv avtog. När jag kände hur hon var helt avslappnad slog jag armarna om henne och vände runt oss så att jag kom överst, reste upp överkroppen på raka armar och började röra mig in i henne, sakta men bestämt. Hon slog upp ögonen.

 

-Joh-an?

-Jag sa ju ”igen, och igen, och igen”, eller hur?

-Mmmmmm, ja.

 

Jag valde att inte prata mera. När jag var inne till roten så stannade jag där. Jag började i stället röra mitt blygdben fram och tillbaka över hennes klitoris, gnida mig utanpå hennes kön, som i sin tur gjorde att jag, fullt penetrerad, ändå rörde mig inuti henne. Zahra blundade och stönade till. Så kände jag hennes händer på mina skinkor, hur hon följde med mig i den gungande rörelsen, tryckte mig hårdare mot sig. Sakta började hennes inre krama hårdare om mig igen, strama åt om min lem, hårdare och hårdare, tills hon böjde nacken bakåt, kramade hårt med händerna om mina skinkor och stönade ut mitt namn.

 

-Jooooohaaaannnn … mmmmmm.

 

 

Den här gången väntade jag inte på att hennes orgasm skulle klinga av. I stället reste jag mig upp på knä, slängde upp hennes fötter på mina axlar, slog armarna om hennes ben och fortsatte knulla hennes krampande fitta. Taktfast tryckte jag på, dunkade mig in henne, gång på gång på gång. Invändigt var hon ömsom len och mjuk, ömsom hård, nästan ogenomtränglig, i sina kramper. Med armarna rakt ut och kastande med huvudet från sida till sida stönade hon högt och ropade, på sitt eget språk, saker jag inte förstod.

 

Jag släppte famntaget om hennes ben, greppade i hennes knäveck, tryckte dem ifrån mig och ner på var sida om henne så att jag vek henne dubbel och kastade mig fram, forcerade min bultande lem in i hennes savande fitta. Jag anade att hon var på väg att komma ännu en gång, så jag ökade takten ytterligare. Det slaskande ljudet när våra kön möttes blandades med hennes flåsande stön och det raspande ljudet från hennes naglar som klöste i mattan. Helt utan förvarning så lyfte hon armarna från golvet, knäppte händerna bakom min nacke och drog ner mitt huvud mot sitt.

 

Hennes blick brann med en kättja som gränsade till ursinne varje gång våra kroppar möttes, hennes min var nästan arg och hon hade en distinkt rynka mellan ögonbrynen, Plötsligt spärrades ögonen upp innan de rullade bakåt i sina hålor, munnen öppnades på vid gavel och hela hon låstes som i kramp samtidigt som ett djuriskt stön trängde fram ur hennes strupe.

 

-GggmmmmaaaaAAHHHH!!!

 

 

Men jag var inte klar. Snabbt drog jag mig ur, vände runt henne, så att hon låg huvudstupa med överkroppen ner i mattan, rumpan i vädret och med benen brett isär, och tryckte mig sedan in i henne. Hårt och bestämt. Ett förvånat …

 

-Uuuhhhh!?!

 

… kom ur hennes mun. Jag kunde känna hur hennes fitta fortfarande arbetade med den senaste orgasmen, hur den kramade och pulserade runt min kuk, och när jag började knulla henne igen var det som att den aldrig klingade av. Kramperna fortsatte och fortsatte. Hennes safter flödade och det smaskade och slaskade varje gång våra kroppar möttes. Jag hade inte satt ett allt för högt tempo från start, men nu tryckte jag på. Hennes konstanta sammandragningar gjorde fittan alldeles underbart trång och det kändes ända upp i hårrötterna varje gång jag trängde in i henne. Men jag började på allvar oroa mig för min egen ork. Det skulle inte gå att fortsätta så mycket längre på det här sättet. Jag måste se till att komma, och det snabbt.

 

Min oro var obefogad. Just som tvivlen drog igenom min skalle ropade Zahra.

 

-Kom Joh-an! Kom i mig! Knulla mig!

 

Jag greppade om hennes höfter och tryckte till. Stöt på stöt levererades i ett allt högre tempo, påhejade av hennes rop.

 

-Kom Joh-an!

 

Min kuk daskade mot hennes klitoris.

 

-Kom i mig!

 

Svetten bildade rännilar nerför hennes rygg.

 

-Joh-an! Ååååhhhh!!!

 

Hennes underliv låste sig hårt en sista gång runt min kuk.

 

-Kooomm!!! Joh-aaaaAAANNN!!!

 

Det var det sista som behövdes. Jag kände hur pungen drog ihop sig, hur det kändes som att jag växte ytterligare någon centimeter inne i henne, och till sist exploderade jag. Min kuk pumpade stråle på stråle av min varma säd in i hennes bultande, krampande inre. Jag vet inte hur länge det höll på, men det kändes som det var länge. Det började pingla i öronen och jag blev tvungen att lägga mig.

 

Som i dvala anade jag hur Zahra rörde på sig bredvid mig, smekte min bröstkorg och ner över magen. Så kände jag en hand runt min slaka, men rejält svullna, kuk. Jag lyfte huvudet bara för att få se den försvinna in i hennes mun. Hon sög mjukt och slickade den ren från våra gemensamma vätskor innan hon började suga hårdare, bearbeta den med en målsättning, massera den med tungan. Till min förvåning märkte jag hur jag började bli hård igen. En tredje gång? Det hade inte hänt sedan jag vet inte när. När hon var nöjd släppte hon ut den ur sin mun och såg på mig.

 

-Joh-an?

-Ja?

-Har du en säng?

 

 

/RuterEss/