Det här är del 1 av 18 i Nelly

ALLA personer i novellen är fiction och har aldrig arbetat på Karlsson&Starck. Däremot är saker och platser, som de verkligen var, under våren 1955.

———————————–

Nelly (fetisch, onani)

Hon jobbar på en underklädesfabrik i 50-talets Göteborg. Avdelningschefen styr sömmerskorna med järnhand och låter ingen slippa undan klädpolicyn. Här gäller det för kvinnorna att bära företagets gördlar, korsetter och korseletter under arbetstid, annars ser han genast till så det blir rätt.

”Släng spillet i den stora blå lådan!” skrek Nelly till killen som i morse hade börjat på Konfektionsaktiebolaget Karlsson&Starck här vid Skanstorget i Göteborg. Han såg rätt bra ut, men hade han lagt lika stort intresse på jobbet att samla ihop tygspill från klippbord och symaskiner, som han la på att titta på kvinnorna, då hade det inte varit några problem. Ännu hade Nelly inte fått en chans att prata med honom. Mesta tiden gick åt att hålla ett litet vakande öga över hans arbetsprestation.

***

I måndags, två dagar tidigare hade avdelningschef Persson ropat på Nelly. Ja han kallade henne inte för Nelly, utan vid hela hennes riktiga namn Ellen Sägberg.
Han hade bett henne komma in på sitt kontor och stängt dörren mycket noga efter sig. Dörren dämpade oväsendet från alla maskiner och annat som förde liv där ute. Riktigt skönt tyckte Nelly, då ljudet tystades.

Hon hade ställt sig framför skrivbordet och inte vågat sätta sig på besöksstolen innan chefen bett henne.
Plötsligt kände hon att hennes vida kjol åkte långt upp över ändan! Tittade förskräckt, ja egentligen mest förvånat bakåt och såg att han hade lyft upp tyget med sin promenadkäpp. Utan att ändra min, lät han kjolen falla ned igen.

”Så fröken Ellen Sägberg tycker inte att våra produkter är till belåtenhet?”
Det var mer en sarkastisk kommentar än en fråga. Nelly visste mycket väl att företaget inte såg med blida ögon att de anställda kvinnorna gick omkring med andra underkläder än det de själva tillverkade. Klädpolicyn var helt klar och bara att helt enkelt lyda. Under arbetstid skulle företagets fritt utdelade underkläder av märket Kronan användas, om inget annat var beordrat. Enda undantaget var herrarna, för Karlsson&Starck tillverkade enbart damunderkläder.

Hon fattade vad som nu skulle hända. Avklädning och stå där naken medan han mätte henne och sen valde ut de underkläder, som han ansåg att en 22-årig tjej skulle ha på sig 1955, för att vara välklädd under.
Egentligen borde hon inte chansat och köpt både BH, nylontrosor och strumpebandsgördel på EPA och framförallt inte tagit på dem till arbetet. Lite motvilligt började hon treva efter bandet till förklädet. Lossade knuten och slängde det vita skyddsförklädet på skrivbordet. Fortsatte med knappen till kjolen. När dragkedjan åkt ned en liten bit, så rasade kjolen till golvet.

”Sjåpa sig inte, av med allt nu. Har väl sett nakna fruntimmer många gånger, så det är inget jag fäster mig vid.” hörde hon, när Persson otåligt stod bredvid henne med måttbandet i högsta hugg.
Visst mätte han modellerna och de som provade plaggen, när det var ny kollektion som skulle fotograferas, men Nelly kände sig inte alls bekväm att stå naken framför sin chef och bli uppmätt. Inte hjälpte det att han trots fyllda 46, såg riktigt bra ut. Promenadkäppen hade han lagt sig till med, mest för att spela lite finare än han var. Avdelningschef över 60 kvinnor på syavdelningen gav inte så mycket status. Gick som en tupp för att syna av sina ”undersåtar” och hade makten att avskeda eller förlåta. Peka med käppen om något inte föll i smaken och gärna klappa till en och annan kvinna över baken, när han gick förbi. Här var han kung och ingen vågade sätta sig upp mot honom i hans ”rike”. Inte ens högste chefen la sig i Perssons arbetsmetoder, så länge han fick kvinnorna på sin avdelning att prestera mer än de andra.

Blusknapparna stretade emot, som om de inte ville bli uppknäppta och visa avdelningschefen vad som dolde sig där bakom det rosa bomullstyget. Fingrarna darrade lite, men till sist åkte också blusen av och den lade hon snyggt på skrivbordskanten, intill förklädet. Hon fortsatte med att knäppa upp strumpebanden och nylonstrumporna kasade nerför låren, när de inte fick någon hjälp att sitta kvar där uppe. Vant hakade hon av hyskorna till BH:n. Tvekade lite för att kanske slippa, men chefens blick sa mer än hon behövde veta. Drog ner axelbanden och la bh:n ovanpå blusen. Höll kvar ena handen över bysten för att i alla fall dölja lite, medan hon trevande drog i midjeresåren till trosorna, med den andra.

”Benkläderna kan hon behålla på”
Lättad rättade hon till trosorna och kände hur det kalla måttbandet omfamnade hennes midja. Vant tog Persson de mått han behövde.

”In med magen ordentligt och armarna rakt utåt” Nelly vågade inget annat utan gjorde som han sagt. ”… midja 66, höft 92 och byst 90, det var en rar liten pinuppa vi har här.”
Nelly skämdes av den kommentaren och ville helst bara rusa därifrån, men det var inte smart, om man ville vara kvar på företaget. Hon såg hur Persson letade i sina provkollektionslådor och plötsligt sken han upp!

”Fröken Ellen Sägberg, här har jag en korselett som säkert sitter som en handske på er. Inte från vår kollektion, men från en konkurrent och vi måste ju testa hur de är att bära. Inte sant?”
Nelly svarade inte utan tittade bara storögt på plagget han hade fått fram.
Laxrosa blommönstrad rayonsilkebrokad med planschettknäppning där fram och säkert snörning i ryggen. Sådana underkläder kunde mamma och moster ha på sig. Det var inget för unga kvinnor.
Hon sträckte fram armen och lät honom dra upp de breda axelbandet och hjälpte till då han även drog upp det andra. Korseletten satt nästan som en städrock, men hon sträckte sig och drog in magen så mycket hon kunde, när han började knäppa igen planschetten på framsidan. Ville få brösten dolda så fort det bara gick.

Varsamt drog han ihop ryggsnörningen och plagget började strama. Bysten klämdes ihop och kändes som den skulle fara upp till hakan, medan magen och baken på ett ögonblick blev plattare.

Nelly drog med handen över det hala glansiga materialet och passade på att trycka till brösten, så de i alla fall kom rätt i kuporna. När han var nöjd med snörningen, så kände hon sig som en insnörd mumie. Inget plagg att röra sig smidig i och framförallt inte att sitta vid symaskinen och sy i hela dagarna.

Persson hjälpte villigt till med att dra upp nylonstrumporna och smekte samtidigt hennes innerlår, så att det gick en ilning genom kroppen. Tänkte, att han bara skulle veta hur känslig hon blev, när någon smekte henne där över nylonet. De fyra rejäla strumpebanden fäste han vant fast och kontrollerade sedan att sömmarna på strumporna satt rakt, innan hon fick sätta på sig blus och kjol.
Nu var kjolen lite för stor i midjan. Trots att korseletten var i sådant kraftigt tyg, hade hopsnörningen gjort hennes midja smalare än förut. Persson upptäckte också dilemmat och öppnade ena skrivbordslådan och räckte över en säkerhetsnål.

Nu såg hon ut som tidigare, men betydligt mer insnörd av plagget han letat upp. Hon sträckte sig efter bh och strumpebandsgördeln, men han la kvickt sin käpp över hennes hand.

”Tror inte fröken Ellen Sägberg behöver släpa hem den där EPA-skiten hon hade på sig. Om hon nu testar plagget fram till onsdag, så lovar jag henne, att hon får välja några ur vår nya kollektion. Så… tillbaka till arbetet nu!”

Nelly sa inget utan släppte taget om underkläderna. Vände sig om och öppnade dörren till kontoret och gick rätt stelt till sin arbetsplats. Tusan vad korseletten klämde och stramade när hon tog stegen. Strumpebanden hade en egen liten kamp med nylonstrumporna. Särskilt de där bak. De tryckte ordentligt mot låret när hon satte fram foten.

Precis när hon lite mödosamt satte sig vid sitt sybord, sträckte sig Anna, som satt tvärs emot, över mot henne.

”Så du har fått Personska specialare på dig, du Nelly. Tusan sån grann madam, vi fått här i sysalen. Rak i ryggen och hög i barmen.” Anna skrattade så ögonen började tåras, när hon sagt det.

Nelly fnös bara och fattade att nu visste hela avdelningen att hon hade fått byta underkläder på kontoret. Hon var inte den första som fått de som kvinnorna kallade ”Personska specialare” på sig och säkert inte den sista. Persson hade säkert röntgenblick, för han såg medsamma om någon av ”töserna” på hans avdelning hade något plagg från någon annan tillverkare.

Redan började korseletten skära in i magen när hon satt. Armarna blev också lite mer orörliga då tyget drog i skuldrorna. Hur tusan skulle hon nu kunna hålla ackordet? Tog ändå en bunt rayonsidenatlas och började foga ihop tygbitarna till det som skulle bli midjekorsetter.

Förbannade sig själv att hon inte lyssnat på Anna, när hon redan i morse påpekade vid klädbytet i omklädningsrummet att EPA-grejorna inte skulle passera Perssons argusögon.

Vid eftermiddagspausen undvek Nelly att gå ut till lastbryggan och sätta sig med de andra kvinnorna. Hon gick istället bort till toan, för att försöka rätta till korseletten. Släppa lite på snörningen, så inte magen blev så hårt klämd, men Persson hade knutit en riktigt hård knop där bak. Det gick inte att lirka upp den utan att bryta naglarna.

Passade på att än en gång smeka det lena hala tyget. Brösten var väl inpackade, men bröstvårtorna kännes ändå genom det tunnare tyget på bh-kuporna. Det ilade ned genom kroppen mot fittan, när hon snurrade ena pekfingret över vänstra bröstvårtan. Den växte och hennes andra hand trevade ivrigt under korselettkanten mellan benen. Hon särade benen så mycket hon kunde inne i toabåset och strumpebanden stretade, där de försökte hålla kvar sitt grepp om strumpkragen.

Fittan låg inbäddad i nylontrosorna som oturligt nog hade resår runt låren som inte gick att dra åt sidan, men hennes fingrar kunde ändå känna genom tyget hur skåran var våt och blygdläpparna svullna. Tur att ena pekfingret nådde fram till den känsliga knoppen. Hon pullade sig själv genom nylontyget och det kändes ovant, men upphetsande. Tryckte in det tunna sträva tyget i sitt vidöppna fitthåll och drog långfingret fram och tillbaka från öppningen och ända fram till klitoris. Varje gång stramade trosorna över fittan och det var en underbart skön känsla. Hon ökade takten och nu fick tre fingrar massera i skåran. Fortare och fortare gick det. Hennes andetag blev mer och mer ansträngda.

Pekfingret på bröstvårtan hade fått sällskap av tummen och hon nöp nu så hårt hon kunde, om den lite ömma vårtan. Det var det sista hon behövde, för att få igång orgasmen. Hon riste i hela kroppen och fick samtidigt en kraftig snärt över handen som höll om fittan. Kom lite av sig, men blev lugnare när hon såg att ena strumpebandet hade gått upp och piskat till henne. Första tanken var att avdelningschefen hade överraskat henne och rappat till med käppen!

Nelly satt där och pustade ut och tänkte, att korseletten kanske inte var så dum i alla fall. Fick hon sådana orgasmer när hon hade den på sig, så skulle den säkert vara användbar fram till onsdag.

Precis när klockan ringde för att kalla tillbaka alla efter rasten, stod Nelly återigen anständigt klädd och redo för att fortsätta testa konkurrentens korselett. På handen hade hon ett litet blåmärke efter strumpebandets metallspänne. Hon log lite illmarigt, när hon tittade på det.

”Orgasmmärke!” tänkte hon för sig själv.

© 2009 Tina WAMPyrella

Delar i serien

Fröken korselett >>

Nelly

• Nelly
• Fröken korselett
• Nelly på bio
• Nelly bakonsdag
• Snokstraffet
• Nellys lillördagsnöje
• Nelly upptäcker nya korseletter
• Nelly leker med en schampoflaska
• Bara två kan leka så…
• Första dan på nya jobbet.
• Handla utan baktanke?
• Nelly en fredagskväll i en DeSoto
• Nelly möter herr Dingeldang
• Nelly friserar sig lördagsfin
• Nelly blir lite villrådig.
• Inte bara Nelly
• Nelly en lördagskväll
• Söndag o inte enbart slut på Nellys vecka.