Dagarna efter inlämningen av uppsatsen var hemska. Jag kände det som om jag gick på glödande kål varje gång jag var i närheten av Eva. Jag försökte vara helt oberörd, som om det jag gjort inte alls var något särskilt, som om jag lämnat in en helt vanlig skrivuppgift, som en analys av en text. När Eva hade klassen försökte jag att undvika att se på eller tala till henne. Jag insåg att jag fick ett skyggt beteende, undvek att komma in först eller gå ut sist ur klassrummet, ständigt mitt i en grupp av elever, allt för att inte sticka ut och synas.
Det kändes som om jag var sjuk och hade feber. Det var en sådan där nervös känsla i magen varje gång jag såg henne. Jag ville gå under jorden eller gå upp i rök, tvärtemot vad jag egentligen ville.
Eva sa heller ingenting särskilt och jag upplevde det som om vår relation blev ännu mer strikt lärare och elev, inte längre några skämtsamheter eller lekar med ord eller slänga käft på skoj som vi brukade göra. Nu så här efteråt inser jag att det nog var mest jag som ändrade beteende. Jag ångrade mig bittert, önskade att jag aldrig lämnat in den där uppsatsen. Försent insåg jag att det nog varit att gå långt över gränsen och att jag varit mer än lovligt naiv som inte trott att hon skulle förstå att det handlade om henne och mig.
Riktigt hur jag fick ihop det där var väldigt oklart, för jag hade inte ändrat hennes utseende, inte heller den där typiska grejen hon gjorde med munnen när hon var koncentrerad och inte ens hennes namn. Det enda jag ändrat var mitt namn, men inte ens det hade jag gjort ordentligt eftersom karaktären i min novell var mitt högst officiella smeknamn. Så de närmaste dagarna och veckan var extremt jobbiga. Jag saknade vår skojfriska och lite flörtiga samvaro.
Till slut gjorde jag allt etter värre när jag inte längre kunde hålla det inom mig. Jag berättade om uppsatsen för Rasmus. Han var min allra bästa vän i livet. Jag visste så klart att han varken skulle döma eller förråda mig men han tyckte uppriktigt och med all rätt att jag var lite knäpp och han menade att det var tur att hon ignorerade mig, för annars hade en utskällning varit välförtjänt. Så även om han inte vände mig ryggen så fick jag inte heller den förståelse som jag kanske hade hoppats på.
Men det var väl det som kännetecknade en riktig vän, som både kunde vara osvikligt lojal och ändå påtala när man gjort något dumt. Däremot höll han förbehållslöst med om att hon var extremt het för att vara så gammal, men han delade inte alls min dragning till äldre mogna kvinnor.
Första gången som det sakta kändes som om isen tinade var en vecka senare. Hon gick runt och delade ut en stencil och jag bävade allt mer desto närmare mig hon kom. Jag både ville rusa ut som för att plötsligt behöva gå på toaletten samtidigt som jag ville ha tillbaka allt som det varit innan uppsatsen, då jag kunnat titta på henne och dagdrömma om oss ostört. Nu visste hon vad som rörde sig i mina tankar och det kändes som om jag avslöjade mig genom att bara titta på henne.
Plötsligt stod hon tätt bakom mig. Det var trångt mellan raderna av bänkar. Jag kunde känna hennes höft mot min rygg. Samtidigt som hennes hand med stencilen sänktes mot min bänk, kände jag hennes andra hand på min ena axel. Så hade hon gjort säkert hundratals gånger förr, men nu var det så otroligt mycket starkare och en våg av värme och lycka strömmade från hennes hand in i min kropp, hela vägen ner till maggropen och ytterligare lite längre ner.
– Undviker du mig? Frågade hon tyst.
Jag visste inte vad jag skulle göra så jag ryckte på axlarna.
– Det behöver du inte göra. Det var fint skrivet.
Det var allt hon sade. Sedan kramade hennes hand om min axel, handen gled nästan som förstrött ner över min rygg och sedan gick hon vidare.
Jag blev alldeles varm inombords. Beröringen var inte normal, den kändes ömsint, smekande och mitt inre gjorde volter. Visst hade jag undvikit henne men helt i onödan? Jag försökte att inte övertolka gesten. I min fantasi var den het och inbjudande, som en bekräftelse och jag fick inre bilder av hur hon låg hemma i sin säng och läste min uppsats samtidigt som hon smekte sig och viskade mitt namn. I verkligheten var det helt säkert än vanlig vänskaplig gest till en orolig elev som bara gått lite för långt. Jag bestämde mig för att njuta av mina fantasier men fortsättningsvis hålla dem strikt för mig själv och inte skriva några flera uppsatser om erotik och kärlek eftersom jag visste att allt jag skriver blir som att läsa mig som en öppen bok.
– John, får jag två sekunder med dig?
Jag såg förvånat på Eva. Runt omkring plockade mina klasskamrater ihop sina grejer och började strömma ut ur klassrummet. Det var fredag igen och sista lektionen.
– Nu ska John få en uppsträckning och det förtjänar han. Jag väntar vid skåpen, sa Murre och dunkade mig vänskapligt i ryggen.
– Okej jag kommer strax.
Jag tyckte att Murre var indiskret och jag rodnade. När jag tänkte efter så var det ju bara han som visste vad jag hade gjort och nu skulle tillrättavisningen komma.
När den sista klasskompisen lämnat klassrummet och det bara var vi kvar såg vi på varandra. Mitt hjärta slog och jag kände mig nervös och antagligen rodnade jag. Dörren till klassrummet stod på glänt och utanför i korridoren strömmade elever förbi åt olika håll. Jag bävade inför det som alldeles säkert skulle komma, en tillsägelse om att jag gått över gränsen.
– Du skriver väldigt fint, vet du det?
– Öh, tack, stammade jag.
– Skriver du mycket privat?
– Jo jag skriver dagbok nästan varje dag och sedan en del berättelser.
– Vill du bli författare?
– Tror inte det. Det är roligt att skriva av sig bara. Men det var inte meningen…
Mina ord tog slut.
– Vad var inte meningen? Du menade inte det du skrev?
– Alltså jo, men att lämna in.
Eva såg på mig en lång stund. Det var hennes vanliga vänliga ögon och leende som jag så hopplöst förälskat mig i. Åter igen fladdrade bilder av att kyssa henne för mitt inre.
– Du behöver kanske inte lämna in det som en skoluppgift men jag läser gärna mera, privat om du vill ha synpunkter på språk och handling. Jag gillar verkligen hur du skriver.
Nu var det Eva som rodnade lite.
– Nog om det. Jag undrar om du skulle vilja hjälpa mig med en sak? Frågade Eva och log tvetydigt.
– Visst, vad?
Mitt hjärta slog okontrollerat fort och hårt.
– Det är min vecka med barnen nästa vecka och jag har blivit utbjuden av mitt tjejgäng. Hon som brukar sitta barnvakt kan inte och vårt gäng ses inte så ofta. Så jag undrar om du kan och vill passa mina raringar?
Jag fattade ingenting. Ändå var ingenting oklart. Här satt vi och pratade om min uppsats och repliken måste ha varit en nästan exakt upprepning av det jag skrivit i den. I kombination med hennes leende var det väl en signal som med sunt förnuft inte gick att missförstå. Ändå fattade jag ingenting.
– Visst, gärna.
Mina händer skakade och jag var torr i munnen.
– Det blir nog inte så sent. Vi ska bara ut och äta. Funkar fredag?
– Vilken dag som helst.
På väg mot skåphallen var jag tvungen att passera en toalett och skölja ansiktet i iskallt vatten eftersom det kändes som om mina kinder brann. I skåphallen väntade Murre på mig som han lovat.
– Nå hur gick det, var hon arg?
– Inte direkt, men jag lär inte göra om det.
Att jag förmodligen inte skulle göra om samma sak igen var förmodligen helt sant. Däremot valde jag att tills vidare hålla även min bästa vän utanför och inte berätta vad hon sagt. Det här hade jag ingen aning om hur han skulle reagera över. Kanske även han hade gränser och jag visste inte ens själv vad det betydde. Min fantasi hade så lätt att skena iväg med mig och minsta leende ville jag tolka som något mycket större än vad det kanske var i verkligheten, så kanske hade jag missförstått allt.
Den kommande veckan sniglade sig fram men till slut var det äntligen fredag. Vi hade håltimmar och inställda lektioner på eftermiddagen så jag slutade redan före lunch. Jag fick leta lite för att hitta Eva och när jag gjorde det försökte jag se ut som om det var av en slump.
– Bra där är du. Klockan fem, går det bra? Frågade hon.
– Funkar fint, jag kommer klockan fem.
Sedan lämnade jag skolan med svåra koncentrationsproblem och ett virvlande inre i uppror.
Vägen hem till Eva, in genom porten och upp för trapporna fram till hennes dörr hade jag gått tusentals gånger men bara i mina dagdrömmar. Att nu göra det alldeles på riktigt kändes helt galet. Nu var ljudet av mina ekande steg, dofterna och alla ljud bakom de stängda lägenhetsdörrarna i allra högsta grad verkliga.
Hemma hade det blivit lite genant när jag plötsligt berättade att jag skulle passa en lärares barn en fredagskväll. Jag ändrade att jag kunde bli sen till att jag kanske till och med sov kvar på soffan så att ingen blev orolig om jag inte kom hem. Mamma, som nog saknade den sortens fantasi tyckte det var bättre att jag sov kvar på soffan hellre än att gå ensam hem mitt i natten trots att det var så nära. Min syster Tess log och blinkade åt mig och när jag duschat och kom in på mitt rum för att byta om satt Tess på sängen.
– Är det någonting du inte berättat för mig min älskade bror?
– Nej det är ingenting. Jag ska bara vara barnvakt.
Jag kände det inom mig och såg i hennes ögon att hon inte trodde mig.
– Fy vad du suger på att ljuga. Är det något mellan er?
– Absolut inte.
– Men du är lite sugen på henne?
– Om det skulle vara så så lär det knappast vara ömsesidigt tyvärr.
– Okej men händer något så vet du att jag ska få veta?
– Jag lovar men förvänta dig ingenting.
Tess lämnade mitt rum och gav mig en retsam puss på munnen när hon passerade.
Nu stod jag framför Evas dörr och hörde dörrklockans ljud där inne. Hjärtat slog som en hammare, så hårt i mina öron så att jag var övertygad om att det lät i hela portuppgången. Jag hörde steg och barnskrik där inne, sekunden senare klickade låset och dörren öppnades. Där stod Eva, min svenskalärare, klädd i jeans och stickad tröja och med håret uppsatt, stort leende mot mig.
– Hej John, kom in.
Hon höll upp dörren och jag steg in i hallen. Hennes två barn kikade blygt fram runt ett hörn och det hördes glatt fnitter och sedan springande fötter.
– Det är bara Erik och Ellen. Kom och hälsa gullisar! Ropade hon, men inget barn uppenbarade sig.
– Kom in. Vill du ha något? Te, kaffe eller läsk? Tror jag har Fanta.
– Fanta gärna i så fall.
Eva försvann ut mot det som måste vara köket och jag hängde av mig jackan och följde efter. Jag kände mig skakis och nervös, undrade vad tanken med allt det här var. Hon hade bytt om så att det faktiskt såg ut som om hon skulle iväg. En svindlande konstig känsla av att det var konstigt att gå i strumplästen i min lärarinnas privata lägenhet. Jag kände mig nästan naken på ett konstigt sätt trots att det bara var skorna som fattades.
– Känner du dig trygg med det här nu då, med barnen menar jag?
– Det ska nog inte vara något problem.
– Nej det tror inte jag heller. Det finns spel och lego och ja, faktiskt också pärlplattor.
Hon stannade upp framför mig och såg mig liksom prövande djupt i ögonen samtidigt som hon långsamt lät hårborsten glida genom håret. Jag fick en så stark lust att fråga om jag fick borsta ut det åt henne, men det skulle jag naturligtvis aldrig våga fråga. Det var alldeles uppenbart att hon åter igen syftade på det jag skrivit i min uppsats.
– Det finns ett telefonnummer uppskrivet vid telefonen i hallen som går till min mamma. Hon bor några kilometer bort och har lovat att komma om det händer något eller om barnen blir okontrollerbart ledsna.
– Okej, det ska nog gå bra.
Eva for runt i lägenheten och jag stod som tappad bakom en vagn mitt i köket med mitt glas Fanta och kände mig förvirrad och konstig inombords. Hon stannade plötsligt framför mig igen och la en hand på min arm. I min överhettade hjärna tänkte jag förvirrat att jag gärna skulle haft en T-shirt istället så att jag kunnat känna hennes hand mot min hud.
– Det tror inte jag heller och jag blir inte borta så länge.
– Stressa inte för min skull. Jag klarar det här, log jag och kanske varken lät eller såg helt övertygande ut.
– Det tror jag också. Jag kommer sen.
Jag tyckte mig se, eller vilja se något tvetydigt i hennes blick. Sedan satte hon på sig ytterkläderna, kramade sina barn som verkade måttligt intresserade och sedan vinkade hon och försvann ut genom dörren.
– Vad vill ni göra? Frågade jag när jag samlat mig en aning.
– Vi bygger Lego!
– Tittar på film!
Barnen ropade i munnen på varandra. Jag skrattade och skakade på huvudet.
– Okej, vi gör båda på en gång.
Barnen for iväg in mot deras lekrum och jag följde efter. Lego älskade jag och höll på med fortfarande så det var inte svårt att mobilisera intresse. Legot bars ut i vardagsrummet och snart rullade en barnfilm samtidigt som mattan fylldes med legobitar.
När jag drygt två timmar senare, vid 19:30-tiden med lite möda och stort besvär hade fått båda barnen i säng, matat med välling, borstat tänder och läst två godnattsagor, sjönk jag ner i soffan i vardagsrummet och andades ut. Min största skräck hade varit om jag inte lyckades få barnen i säng innan Eva kom hem och de hade också varit ganska uppspelta och svåra att få att varva ner. Inte så konstigt egentligen. De ville väl testa den nya barnvaktens gränser, men jag hade klarat det.
Plötsligt ringde telefonen. En trådlös lur låg på vardagsrumsbordet och plingade. Jag plockade tveksamt upp den och tittade på den, osäker på om jag borde svara eller inte.
– Hemma hos Eva, det är John.
– Hejsan. Det är Evas mamma Marie. Jag lovade Eva att ringa och kolla så att allt går bra med barnen?
– Jodå det har gått jättebra. Vi har lekt och tittat på film och nu sover de som stockar.
– Ja men så bra. Och Erik fick sin välling?
– Absolut och åt utan problem.
– Ja men vad bra. Eva skulle inte bli så sen men skulle det vara något kan du alltid ringa så kommer jag på direkten. Vi har gäster här så jag kunde inte passa barnen just ikväll.
– Jag lovar att höra av mig om det skulle vara något.
Vi utbytte några ömsesidiga artighetsfraser och avslutade samtalet.
När vi lagt på tog tystnaden över igen. Bara det svaga ljudet från TV:n hördes. Jag visste vad jag ville göra innan Eva kom hem, visste att jag skulle ångra mig om jag inte försökte men var osäker på om jag skulle våga.
Jag tassade ut i hallen och in i badrummet. Där stod tvättkorgen. Jag kände mig som en tjuv när jag luktade på hennes privata dofter och smugglade ner ett väl använt par i min jackficka.
Jag ryckte till när telefonen på det lilla bordet i hallen ringde. Det lät oväntat högt i tystnaden. Trots att det bara var telefonen så kände jag mig påkommen.
– hej, går allt bra?
Evas röst hördes lite buskigt och i bakgrunden hördes såra och musik.
– Allt går bra. De sover.
– Så bra. Jag tänkte fråga om det är okej att jag kommer hem senare? Det var så länge sedan vi träffades.
– Inga som helst problem. Du behöver inte säga någon tid.
– Tack fina du. Du kan gå och lägga dig när du vill så väcker jag dig när jag kommer hem.
När jag la på luren igen slöt sig tystnaden kompakt omkring mig igen. Jag smög förbi barnens rum där dörren stod på glänt. Jag tittade in och lyssnade. Lugna jämna andetag från två små varelser var det enda som hördes, så jag sköt igen dörren igen och gick mot vardagsrummet. På väg dit tittade jag in i Evas sovrum. Var det här hon menade att jag skulle gå och lägga mig och hon skulle väcka mig, precis som i uppsatsen? Det visste jag att jag inte skulle våga.
Jag la mig i den stora soffan i vardagsrummet och bläddrade lite förstrött på TV:n och hittade en svensk film som jag lät stå på på låg volym.
Tiden gick ganska långsamt. Det var lite långtråkigt att vistas i någon annans hem där jag varken hade tillgång till någon av mina gitarrer eller att inte fritt kunna ringa vem jag ville så där hur som helst. Just för att jag var tvungen att stanna här och vakta barnen, kände jag mig märkligt rastlös. Samtidigt var det spännande och märkligt. Jag drack te och kunde inte låta bli att dofta på hennes tröjor, parfymflaska och underkläder då och då. Jag kände mig nästan besatt och definitivt som en tjuv.
Ändå var det fint på något sätt. Hon hade läst min uppsats. Där beskrev jag också hur jag doftade på hennes underkläder. Hade hon tänkt på det eller avfärdat det som en fantasi som inte skulle hända i verkligheten? Hon hade i alla fall inte gjort någonting för att förhindra det då hennes tvättkorg var full av underkläder. Jag landade i att hon nog inte ens tänkt på det.
Till slut, när klockan passerade elva på kvällen la jag mig till ro i soffan i vardagsrummet efter att ännu en gång tittat till barnen. De sov lika lugnt och sött som tidigare. Jag drog en filt över benen och koncentrerade mig på en ny film som jag inte kunde ha sett särskilt mycket av innan ridån gick ner och jag somnade.
Lägenheten var mörk och tyst när jag väcktes av ljud från hallen. Jag kände mig så där som man kan göra när man väcks mitt i sin djupaste sömn, att jag först inte visste vart jag befann mig. Den obekanta soffan, den tysta flimrande TV:n och rummet jag inte kände igen kändes först otäckt innan jag var helt vaken och mindes vart jag befann mig.
Från hallen hörde jag försiktigt skrammel av nycklar som lades på en hylla, tyst prassel av en jacka och skor som togs av och ställdes i skostället. Sedan hörde jag bara sett och jämt de tysta stegen som gick från hallen, via köket och till sist in i vardagsrummet. Jag blundade och låtsades sova och hörde hur Eva stannade i köksdörren innan hon tyst fortsatte allt närmare soffan där jag låg.
Soffkuddarna rörde sig när hon försiktigt satte sig ner och sedan kände jag handen på min överarm. Jag njöt några sekunder av beröringen samtidigt som jag kände krogdofterna av cigarettrök, mat och svagt av alkohol. Sedan slog jag upp ögonen.
– Hej, viskade hon så tyst så att jag knappt hörde henne.
– Vad är klockan? Frågade jag med en röst som lät nyvaken.
– Halv två. Har allt gått bra?
– Allt har gått jättebra, inga som helst problem.
– Och de somnade ordentligt?
– Jadå, efter godnattsaga sov dem. Din mamma ringde också och kollade så allt gick bra.
Eva nickade och log. Vi sa ingenting mer på en stund men hon satt kvar, ganska nära och med handen kvar på min arm. Av någon anledning började mitt hjärta slå snabba nervösa slag och det började pirra i bröstet och magen. Tiden passerade den stund då hon borde sagt något om tack för ikväll, rest sig och gått för att göra natt och jag borde rest mig och gått mot hallen. Men hon satt kvar, såg på mig med de där vackra ögonen och munnen som log.
Hennes lediga hand vilade på hennes ena ben. Med mikroskopiska rörelser flyttade jag min hand närmare hennes tills våra fingertoppar möttes. Då fnissade hon till och slängde med håret så att det samlades över ryggen.
Sedan hände det bara, det som jag fantiserat och drömt så ofta om. Eva böjde sig ner, närmade sig försiktigt min mun. När jag kände hennes andedräkt stryka över mina läppar kunde jag inte förhindra en kort flämtning. Våra läppar möttes blygt och försiktigt, liksom prövande till en början. Sedan, med ett tyst gny tryckte hon sin mun mot min och kysstes djupare och allt mer intensivt. Blygt la jag min arm runt hennes rygg och drog ner henne över mig från sin halvsittande ställning.
Vant och självklart la hon sig över mig, särade benen och styrde sitt underliv mot mitt hårda stånd. Jag kände i hennes tunga och hörde på hennes andetag när hon kände min hårdhet. Min arm över hennes rygg pressade henne hårdare mot mig och mitt underliv rörde sig som i symbios med hennes. Det var gudomligt skönt samtidigt som de trånga hårda jeansen gjorde ont. Jag trodde att min hjärna skulle explodera och kortslutas av upphetsning. Jag började få panik över att jag skulle komma alldeles för tidigt och i kalsongerna vilket vore mycket pinsamt.
Mina händer började blygt leta sig in under hennes kläder, drog upp T-shirten och jag kände till min glädje hur hon lyfte och vred sig för att underlätta. Plötsligt slutade Eva kyssas och för en sekund trodde jag att allt var kört. Hon reste sig upp och satt gränsle över mitt stånd och fortsatte röra underlivet i cirklar samtidigt som hon drog upp min tröja hela vägen upp till halsen. Rummets plötsliga svalka gjorde att huden knottrades och bröstvårtorna styvnade. Hon drog med fingertopparna över magen och upp över bröstet och böjde sig sedan ner och tog bröstvårtorna en och en mellan sina varma läppar och tungan virvlade. Jag kunde inte låta bli att stöna tyst av njutningen. Det kändes som om jag skulle komma om hon rörde sina höfter några gånger till och slickade bröstvårtorna så där, det fick inte hända…
Eva reste sig upp, tog min hand och drog mig upp ur soffan. Hela kroppen genomfors av förväntan och upphetsning när hon, som jag hoppades satte kurs på sovrummet. Där inne klädde vi av varandra tills ingenting längre fanns som dolde någonting. Åter igen fascinerades jag av att stå naken i min lärarinnas sovrum och se henne naken alldeles framför mig. Mitt stånd pekade stort och hårt snett uppåt och det gjorde mig generad.
Jag hamnade på rygg i hennes mjuka säng. Hon gränslade mig, styrde in mig i sig och sjönk ner med ett gny. Samtidigt böjde hon sig fram och vi kysstes. När hon började röra sig var jag redan farligt nära och ingenting blev bättre av hennes ögon, mun, tunga och långa hår som föll ner runt omkring oss. Hennes rörelser var bestämda och målmedvetna. Jag ville så gärna ge henne det hon ville ha, vara den som fick henne att komma och sedan få komma djupt inne i henne. Tanken drev mig farligt nära gränsen.
Mjukt kupade jag min ena hand runt hennes bröst, lät bröstvårtan cirkla i handflatan samtidigt som jag förde ner min andra hand mellan oss, in mellan hennes lår. Fascinerat kände jag hur min lem försvann in i henne, den öppna våta springan och jag njöt av hennes reaktion när jag började smeka runt och över hennes klitoris med två fingrar. När hon kom råkade hon bita mig lite för hårt i läppen. Samtidigt som smärtan drabbade mig kände jag det så välbekanta pirret i mellangården, bakom pungen som rusade upp längs skaftet och in i henne. Det var så skönt att det nästan svartnade för ögonen.
Vi låg tysta länge efteråt. Hela mitt inre var som bomull och ljuv musik på en gång och jag ville att stunden aldrig skulle ta slut. Jag ville ligga så här in i evigheten med henne på min arm, hennes andetag som först var korta och snabba men som blev allt längre och långsammare. Mina fingertoppar gled över hennes nakna rygg hela vägen från nacken ner till klyftan där stjärten började. Samtidigt undrade jag hur hon kände, om hon var tyst för att hon njöt eller ångrade sig och skämdes. Jag hoppades inte det.
Jag vaknade av att armen hade domnat så att jag knappt kände min hand. Eva vaknade också och smög naken iväg ut på badrummet där jag hörde hur hon kissade, spolade och tvättade händerna. Sakta kom känseln tillbaka till handen med smärtsamma stickningar när blodet åter fick fritt tillträde ut i blodådrorna.
Eva kom tillbaka, fortfarande naken. Jag tyckte hon var så vacker och sexig och det väckte min lust igen. När jag sneglade på klockan på sängbordet såg jag att det redan var morgon.
– God morgon, viskade hon när hon kröp ner under täcket igen.
Hon var lite kall vilket skapade behagliga rysningar över kroppen som inte direkt minskade mitt tillstånd. Eva märkte det, fnissade lite och kröp ner under täcket.
Med handen i hennes hår njöt jag när hon tog mig i sin varma mun. Det var det här som var så upphetsande och spännande med mogna och erfarna kvinnor. Tveklöst, självsäkert, erfaret och så underbart när någon som tyckte om det utförde det. Man kunde känna om personen ogärna ville riskera utlösning i munnen eller om den inte hade något emot det. Hon sög mjukt, djupt, bestämt och lät tungan spela och det kändes som om hon kunde ta in hela mig i munnen utan problem.
Jag försökte vrida mig, smeka och dra lätt i hennes ben. Till slut förstod hon, vred kroppen, lyfte ena benet över mig och gränslade mitt ansikte och pressade ner sitt våta sköte över min mun samtidigt som hon tog mig ännu djupare. Insidan av hennes lår var kladdiga och hon luktade starkt och ljuvligt av underliv och samtidigt som min tunga började leka insåg jag att det nog var lika mycket från mig själv som från henne som rann ur henne, ner över mina kinder och in i min mun.
Vi kom samtidigt. Hon knep hårt med låren och låste fast mig som i ett skruvstäd när hon kom. Min utlösning måste ha varit stor för jag kunde känna henne svälja och höra hur hon stönade med munnen full av mitt kött.
Vi somnade om i sked. Jag vaknade av att hon åter trasslade sig lös och smög ut på toaletten.
– god morgon, viskade hon när hon kom tillbaka.
Hon satt på sängkanten och tog min hand i sin. Jag ville dra ner henne i sängen, älska ännu en gång men kunde se att hon var rastlös eller orolig.
– God morgon.
– Vill du ha något? Te och macka? Frågade hon och strök mig långsamt över armen.
– Gärna te och macka om du också ska ha?
Eva drog på sig en morgonrock och försvann ut i köket. Jag kunde höra hur hon plockade i kylen och satte vatten på spisen. Hon plockade fram koppar. Jag låg kvar en liten stund, rörde vid min kropp, luktade på min arm och mina fingrar. Det doftade av hennes parfym och starkt av sex och min lust vaknade igen. Jag behövde inte röra vid mig själv särskilt länge innan det gick för mig och min säd ökade på den redan stora våta fläcken på lakanet.
Lite sorgsen över att stunden var över, reste jag mig ur sängen och gick ut på toaletten. Sedan drog jag på mig kalsonger och T-shirt innan jag gick ut i köket. Blygt la jag armen runt hennes midja och lutade huvudet mot hennes axel. Jag ville inte att avståndet skulle växa av blygsel eller i värsta fall av ånger.
– Hade ni trevligt igår? Frågade jag
Det kändes fortfarande helt absurt att stå här i hennes kök, nästan naken bredvid henne medan hon bredde mackor.
– Trevligt, vi ses inte så ofta men skönt att vara hemma igen.
Handen som bredde mackorna skakade lite och hon fumlade med osten. Kanske var hon bara nervös eller trött, eller så tyckte hon också att det var stelt att hennes elev stod i hennes kök alldeles för nära och med elevens sperma i sig och längs insidan av låren. Hur skulle det kännas att mötas i skolan efter det här?
Plötsligt släppte hon vad hon hade för händerna och vände sig mot mig. Jag försökte att inte vika med blicken trots att jag blev nervös och skakis. Det kändes som om mina läppar darrade när jag försökte se helt vanlig ut men kände att jag log fånigt mot henne. Hon var så fruktansvärt sexig och fin. Blygt närmade jag mig hennes mun igen. Vi kysstes, men det kändes att hon tvekade lite.
– Du förstår att det här är fel va?
Hennes röst var tyst och svag, kanske lite darrig.
– Fel, det tycker jag inte.
– Jag kan råka illa ut, kanske få en varning eller i värsta fall förlora jobbet.
Jag förstod plötsligt att hon oroade sig.
– Jag kommer inte berätta för någon, det fattar du väl? Frågade jag och höll henne närmare mig.
– Du får absolut inte berätta för dina kompisar, inte någon enda, lova det?
Hon såg nästan gråtfärdig ut.
– Det lovar jag.
Vi kysstes igen och min hand gled upp och ner över hennes rygg, ner över stjärten och min lust väcktes på nytt.
En nyvaken sexåring kom plötsligt vinglande ut ur barnrummet. Eva gjorde sig snabbt lös och guidade barnet till toaletten. Jag hade nästan glömt bort barnen och insåg att det nog inte skulle bli mer kärlek. Efter toalettbesöket tryckte Eva ner barnet i soffan framför TV:n och gick sedan mot sovrummet. Jag följde efter och vi klädde oss under lite generad tystnad. Hon besvarade mina närmanden och kyssar, men alla möjligheter till mer var definitivt förbi.
Efter en kort frukost kände jag att min närvaro störde henne och jag blev lika störd av att inte längre få röra henne. Avskedet kändes formellt jämfört med vad vi upplevt tillsammans. Jag ville fråga hur vi skulle hantera fortsättningen men det blev inte av. Jag vandrade hemåt extra långsamt för att få mera tid på mig. Jag hade både en lycklig och fascinerad och samtidigt lite sorgsen klump i magen. Jag ville inte att detta skulle bli den enda gången.
Men jag fick inte träffa Eva flera gånger. Vår samvaro i skolan kändes först lite konstig. Jag ville bara vara nära henne, uppleva det underbara på nytt, känna att vi hade en hemlighet tillsammans, ville att det skulle fortsätta för evigt. Men det räckte med en blick för att förstå att vi bara skulle bete oss som vanligt.
En eftermiddag efter sista lektionen dröjde jag mig kvar i klassrummet. Jag ville verkligen träffa henne igen. Medan de sista eleverna troppade av såg jag att hon noterade att jag dröjde mig kvar och det verkade göra henne nervös. Det syntes på rörelserna när hon plockade ihop papper och böcker. När den sista eleven lämnat klassrummet upphörde hennes rörelser och vi såg på varandra.
– John, jag…
Hon tystnade mitt i meningen.
– Kan vi inte ses igen? Frågade jag för att hjälpa henne på traven.
Jag anade vad svaret skulle bli men hoppades ändå.
– Det var jättefint men det går inte. Det är fel och dessutom farligt för oss båda. Jag ska sätta betyg på dig och jag kan förlora jobbet om det kommer fram.
Jag gav upp. Jag visste redan att det var kört och hade nog på något sätt förlikat mig med det undermedvetet. Jag samlade ihop mina grejer och gick mot dörren.
– Jag förväntar mig bara femmor i dina ämnen, sa jag med ett leende som jag hoppades skulle göra det tydligt att jag skämtade.
– Jag bara skämtade Eva, fortsatte jag när jag såg att hon måste ha missat skämtet. Det var fint och jag kommer aldrig berätta något, så oroa dig inte för det.
Jag kunde se lättnaden i hennes ansiktsuttryck och det gjorde mig glad.
– Tack John. Du är fin.
På väg bort mot skåphallen kämpade jag mot tårarna med ett försök till stolthet och självsäkerhet i andra vågskålen, men det gick dåligt. Jag behövde verkligen få känna kärlek och närhet och hatade att förlora någon. Riktigt varför jag alltid tycktes ta alla nederlag så hårt visste jag inte säkert.
I skåphallen träffade jag mina vänner. De gjorde sitt bästa för att muntra upp mig och de förstod inte alls varför jag inte såg glad ut. Men de skulle aldrig få veta och ändå aldrig förstå.
Eleven och lärarinnan
- Uppsatsen
- När jag kysste lärarinnan
Lämna ett svar
Du måste vara inloggad för att publicera en kommentar.