Det här är del 3 av 4 i Mitt liv som manlig eskort

Med rumpan bar? Lika bra att vänja sig.

Hailey hörde av sig snabbare än jag hade anat.

–Är du redo, hojtade hon i telefonen.

En liten klump växte till i min mage. Nu var det plötsligt på allvar.

–Redan?

–Ja. Fast ändå inte. Det är inte förrän i slutet av nästa vecka.

Lite tyst andades jag ut för mig själv.

–Okej.

Jag hörde hur hon skrockade lite i andra änden.

–Nervös?

–Vad tror du?

–Lugn. Du har absolut ingenting att vara orolig för. Var bara dig själv så kommer det att gå bra.

–Mmmm. Det är den sociala biten. Det är det andra som oroar mig mer.

–Du menar sexet? DET fixar du galant. Och du har lite tur. Din första kund är relativt enkel.

–Hur menar du då?

–Du får detaljerna närmare inpå.

Hon gjorde en liten paus.

–En annan sak, fortsatte hon. Har du något snyggt att ha under?

–Eeeeh, va’?

–Kalsonger. Underkläder.

–Alltså. Jag fattar ju vad du menar. Men vad tänker du dig att jag ska ha?

–Vad som helst. Bara de är exklusiva. Ta något du känner dig sexig i.

Jag skrattade till.

–Det kan jag säga direkt att det äger jag inga. Och jag har inga pengar att köpa för i alla fall.

–Beställ på nätet. Då kan du ta det på trettio dagar och hinner tjäna ihop till det.

–Men vad ska jag ta?

–Vänta.

Efter en halvminut kom ett sms med en länk. Jag öppnade den i helskärm. Det var ett välkänt märke med loggan CK och jag kunde konstatera att priset inte motsvarade mängden tyg på långa vägar. Jag satte telefonen på högtalare.

–String. Menar du att jag ska ha stringkalsonger? Är inte det lite … ?

–Tyst på dig. Jag tycker absolut att du ska ha såna. Det finns inget sexigare på en man än en vältränad röv.

–Okej?

–Ja. Det antyder att han har lite att trycka på med. Varför dölja den bakom en massa tyg.

–Om du säger det så … . Hur många ska jag ta?

–Ta fem par till att börja med.

–FEM PAR! DET BLIR JU ETT PAR TUSEN!

–Lugn. Det löser sig. Det finns erbjudanden där det blir billigare när man köper fler, så det behöver inte bli fullt så dyrt. Beställ nu på en gång så hinner du få hem dem till på måndag.

–Okej. Jag ringer när de har kommit. Okej?

–Det blir bra. Vi hörs.

Vi lade på och en halv timme senare hade jag lagt min beställning via en sida där jag fick sex par för strax under femton hundra kronor, och precis som Hailey hade sagt så kom den med posten redan på måndagen. Jag tog telefonen och ringde min vän.

–Har de kommit, var det första hon sa.

Jag lade telefonen på bordet och satte den på högtalare.

–Ja.

–Har du provat?

–Nej. Inte än. De kom just i brevlådan.

–Men vad väntar du på? Du måste prova. Och jag vill se hur de sitter. Okej? Skynda dig nu.

Lite snabbt skalade jag av mig mysbrallorna jag hade på mig och packade upp ett av paren. Framifrån såg de ut som ett par vanliga tangakalsonger, svarta, med vit resår och loggan “Calvin Klein” tydligt invävt i det vita bandet. Det var när jag vände på dem som pulsen ökade lite. Skulle jag ha på mig de där?

–Hur går det, hojtade Hailey i telefonen.

–Vänta lite, tjoade jag tillbaka.

Jag drog ett djupt andetag. Det här var så långt ifrån vad jag var, eller i alla fall trodde att jag var. Jag klev i dem och började dra upp. Det första jag reagerade på var hur bekvämt mitt “paket” landade i den lilla påsen framtill. Inte så dumt. Sedan kom den hisnande känslan när stringen började tränga in mellan mina skinkor. Jag rättade till resåren i midjan och sedan, utan att jag egentligen tänkte på vad jag gjorde, drog jag isär skinkorna så att det smala tygstycket gled in på sin plats. Haileys röst skramlade till i telefonen igen.

–Hur går det? Har du dem på dig?

–Ja.

–Får jag se?

–Vill du att jag ska ta kort igen?

–Ja. Självklart. Har du något mer på dig?

–En t-shirt.

–Av med den och ta ett par bilder i spegeln.

Jag rev av mig T-shirten, tog ett par bilder rakt framifrån, skickade dem och väntade.

–Hmmm. Ser ju bra ut. Men det var inte det jag ville se.

–Inte? Vad … ?

–Ta några bakifrån.

–Bakifrån? Hur … ?

–Men! Hur dum … ? Ryggen mot spegeln och ta över axeln.

Det var inte utan att jag kände mig lite korkad. Jag borde ha fattat. Jag vände mig om som hon hade sagt, knäppte ett par bilder till och skickade.

–Hahaaa, skrattade hon. Härligt! Hade jag varit där så hade jag bitit dig i en av de där saftiga skinkorna. Mmmmm.

Hon blev tyst ett par sekunder innan hon fortsatte.

–Sååå. Hur bögigt känns det där på en skala?

–Vad menar du?

–Jag hörde det på dig när jag skickade länken. Jag hörde vad du tänkte. Du, precis som de flesta andra killar, tror att det bara är bögar som använder stringkalsonger.

Lite motvilligt var jag tvungen att ge henne rätt.

–Mmmmm.

–Om jag frågar såhär då. Sitter dom bra?

–Ja.

–Sitter dom skönt?

–Ja. Faktiskt.

–Känner du dig på något sätt annorlunda än nyss?

–Nej.

–Dåså. Då kan vi väl enas om att din oro var obefogad? Hur många par köpte du?

–Sex par.

–Sex! Fantastiskt. Då vill jag att du använder dem dagligen, bara för att vänja dig. Men spara ett par till på lördag. Okej?

–Okej. Så det blir på lördag?

–Ja.

–Och hur går det med bilen?

–Det ser ut att lösa sig, men det är inte helt klart än. Jag hör av mig på onsdag, så går vi igenom detaljerna då.

Vi sade hej och lade på.

Hela måndagen och tisdagen förflöt. Sakta men säkert vande jag mig vid mina nya underkläder och kom till slut att tycka att de var riktigt bekväma. På onsdagens förmiddag åkte jag en sväng till gymmet, men då hade jag dem inte, osäker på vad de skulle framkalla för reaktioner i en hundra procent manlig miljö. Väl där insåg jag att mina farhågor hade varit helt ogrundade. Runt omkring mig såg jag alla varianter, verkligen ALLA, även de som var helt utan och jag bestämde mig för att ha dem nästa gång.

Efter träningen åkte jag hem igen, duschade en extra gång och gjorde mig lite lunch. Precis som jag skulle sätta mig till att äta ringde det på dörren. Lite snabbt svepte jag morgonrocken om mig och gick och öppnade. Utanför stod ett UPS-bud.

–Alexander?

–Ja.

–Var god och signera här.

Han höll fram en dosa, som till hälften bestod av en skärm, och en liten pinne som jag antog var något slags penna. Jag tog pennan och skrev min signatur så gott det gick på det ovana underlaget.

–Tack. Det här är till dig. Ha en bra dag.

Han räckte över ett tjockt vadderat kuvert och hastade sedan iväg nerför traporna. Jag gick in, öppnade kuvertet och hällde ut innehållet på bordet. Där fanns ett brev från Hailey, ytterligare ett kuvert och en bilnyckel. Jag ställde mig att läsa brevet.

“ Alexander. Min vän.

Nu börjar det att bli allvar. Jag har skickat dig nyckeln till den bil du kommer att få använda de kvällar du är i “tjänst”. Den kommer att stå parkerad på plan två i parkeringshuset på Regeringsgatan. En grå Ferrari. Ägaren, som har den andra nyckeln och som är skyldig mig en tjänst, ställer den där på lördag förmiddag. Du kan hämta den när du vill, men du bör kanske undvika att parkera den utanför ditt hus. Ibland vill man synas och ibland inte, som du säkert förstår.

Bifogat finns även de uppgifter du kan tänkas behöva om din första kund. Allt finns i kuvertet. Läs på noga.

Du kommer inte att höra något ifrån mig förrän efteråt så jag vill därför önska dig lycka till och hoppas att du får en trevlig arbetsdag.

Hailey

PS. Ditt efternamn, Johansson, fungerar inte i de här sammanhangen. Jag har därför gett dig “artistnamnet” Alexander Winter, eller kort och gott Alex. DS.”

Jag skulle alltså inte höra av min vän förrän tidigast söndag. Lite sorgsen över att inte ha någon att tala med, nu när saker och ting verkligen skulle ställas på sin spets, öppnade jag kuvertet som hon hade skickat med. Det innehöll ett foto och tre A4-sidor med information. Det mesta var torra fakta om namn, adress, telefonnummer, ålder, civilstånd m.m.

Hon hette Miranda och var fyrtio år gammal. Jag tittade på fotot. Fyrtio år? Hon såg inte ut att vara särskilt många dagar över trettio. Slank, bystig, blond och med ett mycket vackert ansikte. Vad var det som fick henne att köpa en eskort för en kväll, bortsett från att hon var singel då. Men det var väl knappast ett skäl till att lägga ut stora pengar. Hon kunde tveklöst få det hon behövde utan att kontanter skulle behövde byta ägare.

Hur som helst så skulle jag hämta henne vid hennes bostad, en lägenhet på en av de snofsigare adresserna i stan, vid halv sju och sedan skulle vi gå och äta på en av stjärnkrogarna inne i centrum. Vad som skulle hända efter det var oklart. Eller var det det? Hon stod för bokningen, och faktiskt allt det andra också, vilket var en lättnad med tanke på min knackiga ekonomi. Jag behövde inte princip bara “åka med”.

Det blev lördag och fjärilarna i magen liknade numera en skock kajor som flaxade runt, levde rövare och gjorde mig allmänt illamående. Och inte nog med det. Jag insåg att jag hade ett problem. Bilen skulle ju hämtas i ett offentligt parkeringshus. Men jag fick inte ta med den hem. Alltså måste jag byta om innan jag hämtade den. Det betydde att jag skulle behöva ta tunnelbanan i min Armani. Uteslutet. Vad skulle jag göra?

Svaret kom när jag fundersamt gned mig om hakan. Givetvis! Barberaren! Jag kunde ju gå dit för att bli lite tillsnyggad. Och sedan låg ju klädbutiken rätt nära. Jag kunde kanske byta om där. Sedan var det inte så långt till parkeringshuset. Så fick det bli. Efter en dusch, med lite rakning i de nedre regionerna, plockade jag fram kostymen som hängde i sin resegarderob tillsammans med en av skjortorna, packade ner livremmen, skorna, slipsen och klockan i en bag och gav mig iväg.

Barberaren sken upp när han fick se mig, visade mig ner i en stol och ägnade sedan en timme åt att pyssla om mig. När jag sedan ville betala viftade han bara avvärjande med händerna.

–Nej nej nej. Det är redan ordnat.

–Säkert?

–Ja ja. Det är ordnat. Du är välkommen hit när du vill. Du behöver inte tänka på betalningen.

–Okej. Konstigt att hon inte har sagt något.

–Hon ville se om du skulle komma på själv. Kommer bli mycket glad höra att du varit här. Hälsa henne så gott nästa gång du träffar?

–Tack så mycket. Det ska jag göra.

Vi skakade hand och jag gick ut på gatan. Det var dags att ta sig an nästa problem.

Att gå till barberaren hade varit naturligt. Men klädbutiken var en helt annan sak. Jag hade ju inget riktigt ärende. Jag drog ett djupt andetag, öppnade dörren och steg in. Det var tomt. Inte en människa.

–Hallå!

Inget svar.

–Hallåååå!

–Ett ögonblick.

Rösten kom inifrån lagret. Så hördes steg, högklackade skor mot parkettgolv, innan hon steg in på den mjuka mattan som täckte golvet i själva butiken. Så snart hon såg mig tvärstannade hon. Hennes överraskning övergick snart i glädjen av att se mig.

–Heeej!

Hon brände av ett bländande leende. Sedan såg hon plötsligt bekymrad ut.

–Är något fel?

–Nej nej. Jag tänkte närmast att jag skulle be dig om en tjänst.

–Okej?

–Alltså … jag har tillbringat större delen av mitt liv i T-shirt.

–Ja?

–Så jag undrar … skulle du kunna lära mig att knyta en slips? Jag har gjort det någon enstaka gång och behöver nog få träna lite.

Hon sprack upp i ett lyckligt leende.

–Givetvis. Absolut. Har du den med dig?

–Visst.

Jag fick fram slipsen ur resegarderoben och räckte över den.

–Här.

–Tack.

Hon började genast måtta in var hon skulle börja, lade den i långa slingor, än åt ena hållet, än åt det andra, trädde igenom och drog sedan åt. Det såg så enkelt ut, och det blev snyggt, men jag hade inte alls hängt med.

–Wow. Men … vänta nu … jag tror inte att jag hängde med riktigt. Kan du ta det igen … lite saktare.

Hon log, och hennes kinder fick en lite rödare färg, när hon knöt upp slipsen och började om.

–Såhär. Lägg den i kors. Den breda över den smala.

–Ja.

–Dra sen den breda delen under den smala … upp på andra sidan … ner genom öglan … upp och över den smala delen … ner under … upp genom öglan … trä in under den loopen du just fick på ovansidan … och dra åt.

Så knöt hon upp den igen.

–Här. Prova nu.

Jag försökte memorera hur hon hade gjort och började. Hela tiden fokuserade hon på mina händer samtidigt som hon kommenterade tyst för sig själv.

–Så … bra … och igenom … över … under … igenom igen … såja … bra … under och dra åt. Bra! Sen kan man …

Hon tog mina händer.

–… om man vill ha en ännu snyggare knut, klämma till här …

Hon klämde lite vid knutens nedre del och drog åt lite hårdare.

–… och dra åt. Så!

Hon VAR klar, men hon släppte inte mina händer. Inte förrän hon insåg att det blev pinsamt.

–Åh! Förlåt!

Hon torkade handflatorna mot den snäva kjolen.

–Ingen fara.

–Mmmmm. Är det något annat jag kan hjälpa dig med?

–Faktiskt. Skulle det vara okej om jag bytte om här? Det börjar bli lite bråttom och jag hinner inte hem emellan.

–Självklart. Varsågod.

Hon visade med handen mot provhytten och jag gick snabbt dit, drog för draperiet och började klä av mig. Utanför hörde jag hur hon rörde sig fram och tillbaka, drog lite i kläderna som hängde på ställen. Så stannade hon upp.

–Så du ska på date ikväll?

–Njaaa. Jag skulle nog inte kalla det en date.

–Så det är jobb? Såhär dags? En lördag?

–Mmmm.

Jag hade tagit av mig t-shirten och hade byxorna nere vid knäna när draperiet rasslade till bakom mig. Hon drog häftigt efter andan och jag rätade upp mig. I spegeln kunde jag se henne där bakom mig, i öppningen, med blicken fastnaglad vid min bakdel. Så höjde hon blicken och mötte min.

Min hjärna gick för högtryck. Vad skulle jag göra? Vad tänkte hon göra? Skulle jag klä på mig igen eller skulle jag fortsätta byta om? Jag bestämde mig för att fortsätta. Det var ju oundvikligen så att jag måste vänja mig vid att visa mig naken för vilt främmande kvinnor. Så varför inte börja nu?

–Åh förlåt, viskade hon hest. Jag ville bara kolla … hrhmm … kolla så att allt var … .

Jag böjde mig framåt för att dra av mig byxorna.

–Det är okej.

I spegeln såg jag hur hennes ögon sökte sig neråt igen. Ner till mina bara skinkor. Hade detta hänt för en vecka sedan så hade jag klätt på mig så fort jag hade kunnat och stuckit därifrån. Nu kände jag istället, till min förvåning, en kittlande tillfredsställelse i sättet hon såg på mig, hungern i hennes blick, upphetsningen i hennes andetag.

Jag lade ner byxorna och t-shirten i bagen och reste mig upp, fortfarande med ryggen mot henne. Hon mötte min blick igen.

–Får jag … ?

Hennes röst var om möjligt ännu hesare, orden stockade sig och hon bet sig lite i underläppen innan hon började om.

–Får jag känna?

Känna? Känna på vaddå? Det skulle väl visa sig.

–Visst.

Hon tog ett steg närmare mig, med blicken låst i min över min axel, och så kände jag en hand på min vänstra skinka. Fingertoppar. Smekande fingrar. Uppåt och neråt. Ner. Ner till punkten där skinkan mötte låret. In. In mellan mina lår. Så släppte hon min blick med sin. Sänkte den. Såg genom spegeln sin andra hand, som börjat smeka min mage, leka med hårstråna, räkna mina magrutor.

Jag höll andan. Väntade på hennes nästa drag. Vart skulle hennes händer ta vägen? Spänning och förväntan gjorde att det började pirra så smått och jag kände hur det började bulta lite lätt nere mellan mina ben. Hon måste ha märkt hur det stod till för hon flyttade sakta handen hon hade på min mage neråt, med blicken låst på den växande bulan i mina kalsonger.

Bara tanken på att hon faktiskt snart skulle röra vid mig gjorde att den växte ännu mer. Jag vågade inte titta längre utan slöt bara ögonen och väntade. En darrande suck hördes från henne i samma ögonblick som hennes hand grep om mitt stånd genom tyget. Med ens var jag klarvaken.

–Nej. Stopp. Det här går inte.

Hon släppte mig med en besviken suck.

–Varför inte?

Jag började omedelbart klä på mig.

–För att jag måste vara på topp sen.

Hon backade undan och lät mig klä på mig igen ifred. När jag kom ut från provhytten stod hon vid entrédörren.

–Du, sa hon. Vad heter du?

–Alexander. Men du kan kalla mig Alex.

–Alex. Om du ska göra vad jag tror att du ska göra … .

–Ja?

–Lätta lite på trycket innan.

Hon öppnade dörren och fortsatte.

–Jag hade gärna hjälpt till. Bara så du vet. Och du är alltid välkommen tillbaka.

Hon log, och jag nickade lite förläget tillbaka, och så klev jag ut på gatan samtidigt som hon låste dörren bakom mig. Stängde hon nu? Jag tittade på dörren där öppettiderna stod. 17:00. Jag tittade på klockan. 17:30. Hon hade alltså stannat kvar efter stängning. Man kunde undra … . Nåväl. Halv sex. Det gav mig en timme att hitta bilen och sedan köra till Mirandas adress.

 

Delar i serien

<< Mitt liv som manlig eskort. Del 2.Mitt liv som manlig eskort. Del 4 >>

Mitt liv som manlig eskort

• Mitt liv som manlig eskort. Del 1
• Mitt liv som manlig eskort. Del 2.
• Mitt liv som manlig eskort. Del 3.
• Mitt liv som manlig eskort. Del 4