Min frus kompis Lisa – Del 4

Det här är del 4 av 4 i Min frus kompis Lisa

Tidigare: 

När min frus gamla klasskompis Lisa kom in i våra liv växte en förbjuden attraktion som jag inte kunde kontrollera. Samtidigt som jag och Kristina hittade en ny och intensiv passion blev mina fantasier om Lisa allt starkare. Jag försökte hålla avstånd, men begäret blev allt svårare att ignorera.

 

Fortsättningen:

På tisdagen jobbade jag hemma när telefonen ringde. Det var Kristina som ringde och frågade om jag kunde vara världens snällaste och åka över till Lisa som fått stopp i avloppet i badrummet. I tanken var jag redan på väg och jag såg tusen bilder fladdra förbi mitt inre. För att inte verka för ivrig och kanske för att jag inte riktigt litade på mig själv, så frågade jag ändå:

-Kan hon inte ringa en rörmokare eller vicevärd eller något?

-Hon bor i bostadsrätt, så det finns ingen vicevärd och dessutom har hon inte riktigt råd med hantverkare. Snälla, du kan väl ställa upp? Eller har du för mycket med jobbet just nu?

-Nja..

-Alltså du är ju så jäkla bra på att fixa sånt där. Det är ju ingen idé att jag åker dit för jag kan ju ingenting om vad man ska göra. Dessutom kommer jag inte ifrån förrän sent idag. Inte en chans.

-Ok då, jag åker.

Jag packade ihop det som jag trodde skulle behövas och åkte över. På vägen dit bestämde jag mig för att bara fixa avloppet och åka hem igen. Inte stanna längre än nödvändigt. Inte ge mig själv chansen att fantisera. Den planen sprack i samma ögonblick som Lisa öppnade dörren. Hon hade en tunn morgonrock om sig och såg både stressad och lättad ut.

-Kom in.

Jag ställde ner verktygslådan och tog av mig skorna.

-Åh, vad skönt att du är här, sa hon och gav mig en snabb kram. Jag trodde nästan att jag skulle få bada i badrummet.

Hon skrattade åt sitt eget skämt. Jag log tillbaka, mest för att jag inte visste vad jag annars skulle göra.

-Visa mig.

Hon tog ett par steg före mig genom hallen.

Badrummet var översvämmat nästan ända fram till tröskeln.

-Är det riktigt illa? frågade hon.

-Nej, det ser värre ut än det är.

Jag satte mig på huk vid golvbrunnen och började jobba medan Lisa stod kvar i dörröppningen. Hon småpratade om jobbet, om hur typiskt det var att sådant här alltid hände när man var ensam och om hur värdelös hon var på allt praktiskt.

Efter några minuter lossnade proppen och vattnet började äntligen försvinna.

-Herregud, sa hon och drog en lättnadens suck. Du räddade verkligen min dag.

Hon räckte mig en handduk.

-Tack.

Jag torkade fötterna och stoppade ner verktygen.

-Då var det klart.

Hon tvekade ett ögonblick.

-Får jag be dig om en sak till?

-Visst.

-Sängen känns alldeles vinglig. Jag har försökt dra åt den själv men jag får inte ordning på den.

Vi gick in i sovrummet där det stod en 140-säng längs ena väggen. Den var bäddad, men i övrigt var det ett halvorganiserat kaos med en stor klädhög på en stol. Lisa log ursäktande. 

Jag lade mig på golvet och lyste in under sängen. Skruvarna hade arbetat sig lösa och det verkade vara ett enkelt jobb. Medan jag skruvade gled blicken ofrivilligt åt sidan. Ett par hopknölade, svarta stringtrosor låg under sängen.

Jag tvingade mig att fokusera på skruvarna igen.

-Hur går det? frågade Lisa.

-Det var precis det jag trodde. Några lösa skruvar bara.

-Skönt. Jag började tro att jag behövde köpa en ny säng.

Några minuter senare reste jag mig och gav sängen en ordentlig knuff. Den stod stadigt.

-Så där.

Lisa log brett.

-Jag börjar förstå varför Kristina skickade över dig.

Jag skrattade lite generat och sträckte på nacken som stelnat av att ligga på golvet.

-Ont?

Jag vred försiktigt på huvudet.

-Lite.

-Då får du faktiskt låta mig säga tack på mitt sätt. Jag är förvånansvärt bra på nackmassage, sa hon med ett leende och klappade lätt på sängkanten. Sätt dig.

Jag skrattade lite osäkert men gjorde som hon sa och satte mig. Lisa kröp upp bakom mig i sängen och lade händerna mot mina axlar. Fingrarna var varma och betydligt starkare än jag hade väntat mig. Hon arbetade metodiskt längs nackens muskler och jag kände hur spänningen sakta började släppa.

-Men herregud, sa hon lågt. Du är ju alldeles stel.

Hennes tummar tryckte varsamt längs nacken.

-Om det känns okej får du gärna ta av tröjan. Det är mycket lättare att komma åt då.

Jag tvekade ett ögonblick innan jag drog tröjan över huvudet.

-Så där, sa hon mjukt.

Massagen fortsatte. Hon arbetade sig från nacken ut över axlarna och ner mellan skulderbladen. Rörelserna var lugna och säkra, som om hon gjort det många gånger tidigare. Ibland kom hon så nära att jag kunde känna värmen från hennes kropp bakom mig och hur hon andades alldeles nära mitt öra. Doften av hennes schampo blandades med den svaga doften av tvål, och jag märkte hur svårt det blev att hålla tankarna i styr.

Efter en stund drog hon sig lite bakåt.

-Lägg dig ner i stället, så kommer jag åt bättre.

Jag lät mig sjunka bakåt på sängen. Hon satt på knä med aningen särade ben och mitt huvud hamnade mellan hennes knän. Hennes händer fann åter nacken och fortsatte med samma lugna rytm. Fingrarna följde musklerna ut mot axlarna och tillbaka igen. Jag tittade uppåt och mötte hennes leende blick. I yttre synfältet noterade jag glipan i morgonrocken och därinne kanten av ena bröstet. För att inte råka låta ögonen vandra dit slöt jag dem ett ögonblick.

När jag öppnade ögonen igen lutade hon sig fram en aning för att komma åt bättre. Morgonrocken gled isär utan att hon verkade märka det. Först såg jag den bara huden mellan slagen, sedan fortsatte tyget att glida tills jag, rakt ovanför mitt ansikte, skymtade hennes nakna kön, blygdläpparna och en välansad mörk trekant. Hjärtat började banka.

Jag försökte titta bort, men blicken drogs tillbaka. Hon såg fuktig ut, men kanske var det bara min fantasi som spelade ett spratt. När Lisa sträckte sig lite längre framåt såg jag också hennes bröst. Små, fasta och precis så fina som jag hade föreställt mig dem under alla gånger jag fantiserat om dem. Vårtgårdarna var knottriga och ljust bruna och bröstvårtorna som styva, platta knappar. Det såg ut som att den laddade stämningen mellan oss också påverkade henne. 

Lisa fortsatte ändå att massera helt lugnt, som om hon inte märkt att morgonrocken glidit isär.

-Är det för hårt? frågade hon.

-Nej… det är perfekt, svarade jag med ansträngd röst.

Mina egna ord lät främmande i öronen. Jag försökte tänka på något annat, vad som helst, men hennes närhet gjorde det omöjligt. Doften av henne, värmen från hennes kropp och den flyktiga synen av hennes nakna kön och bröst blandades till ett enda virrvarr av förbjudna tankar. Plötsligt halkade hon ut lite med ena knät så att underkroppen kom närmre.

-Ojdå, utbrast hon med en flämtning och klev runt lite med knäna för att hitta balansen igen. 

När hon kom närmare anade jag en svag, intim doft och kände hur kroppen reagerade allt mer mot min vilja. Resningen i jeansen gick inte längre att dölja. Jag slöt ögonen ett ögonblick och förbannade mig själv. Om hon bara inte märkte något.

Massagen fortsatte några sekunder till innan hennes händer stannade upp. Det blev alldeles tyst i rummet. Jag vågade inte öppna ögonen. Hela kroppen var spänd, som om minsta rörelse skulle få ögonblicket att spricka. Jag hörde bara våra andetag. Hennes var lugna men djupare än förut. Mina korta och orytmiska.

Sedan drog hon sig sakta tillbaka.

Jag öppnade ögonen och mötte hennes blick. Hon satt alldeles stilla. Det fanns något sökande i hennes ansikte, som om hon själv försökte förstå hur vi hade hamnat här.

-Det här är nog en väldigt dålig idé, sa hon tyst.

Jag svalde.

-Ja…

Ingen av oss rörde sig. Tystnaden lade sig mellan oss. Jag hörde bara våra andetag och kände hur nära vi var varandra.

-Vi borde inte…, viskade hon.

Meningen dog ut.

-Jag vet.

Utan att riktigt tänka lät jag handen söka sig bakåt. Fingrarna vilade försiktigt mot utsidan av hennes ben. Hon såg ner på min hand men gjorde ingen ansats att flytta den. I stället drog hon ett långsamt andetag och slöt ögonen ett ögonblick.

När hon öppnade dem igen log hon nästan urskuldande.

-Jag måste väl ändå göra färdigt massagen, sa hon lågt. Det vore konstigt annars.

Jag mötte hennes blick och nickade.

-Ja… kanske.

Hon drog sig försiktigt tillbaka och lade åter händerna mot mina axlar. De första rörelserna var försiktiga, nästan trevande, som om hon försökte hitta tillbaka till det som hade varit anledningen till att vi hamnat där från början.

Ingen av oss sa någonting.

Efter en stund märkte jag att hennes händer stannade upp oftare än de rörde sig. När hon lutade sig fram för att komma åt nacken möttes våra blickar igen, och den där besvärliga tystnaden var tillbaka. Den var inte obekväm för att vi saknade ord, utan för att vi båda visste vilka ord vi försökte undvika.

Till slut drog hon undan händerna helt.

-Nej…, sa hon nästan för sig själv. Det här går inte.

Jag satte mig långsamt upp och vände mig mot henne.

Hon satt kvar en stund och våra blickar möttes. Hon tog tag i morgonrocken, men blev sittande ett ögonblick innan hon drog den tätare omkring sig. Blicken vilade kvar på mig, som om hon fortfarande vägde något inom sig. Sedan slöt hon morgonrocken om sig.

-Jag tycker alldeles för mycket om Kristina, sa hon lågt. Och jag vill inte vara den som sårar henne.

Jag nickade.

-Inte jag heller.