Michael och Amanda Bok1 Hämnden

– Prolog.
Jag reser mig och jag ser på de sönderskjutna kropparna. Jag slickar mig om läpparna, jag lämnar lokalen. Något varnade mig så att jag kastade mig ner på marken innan jag blev träffad av kulorna.
De andra hade inte lika stor tur, jag märkte först inte det två kropparna som landade på mig. De räddade livet på mig, de och det faktum att jag hade sinnesnärvaro nog att blunda och hålla andan när de kontrollerade kropparna.
Jag börjar att springa, jag springer det fortaste jag kan. Jag är nitton år och jag står med mer än halva min kropp i den kriminella världen. Jag måste bort härifrån, från skiten, mina föräldrar och allt annat jävla skit.
Jag måste bort, Jag springer fortare än jag någonsin sprungit innan. Jag trycker till lite till, jag ökar takten. Jag vet inte var jag får kraften ifrån, det ska inte vara möjligt att springa så fort som jag gör nu…
1.
Jag ser på mitt pass, jag väljer mellan två alternativ. Båda kommer innebära väldigt stora förändringar i mitt liv. Båda valen kan få mig dödad, men efter ikväll så kan allt få mig dödad känns det som. Kläderna jag hade på mig är borta, min ryggsäck är packad med det jag behöver. Jag ser på kontanterna, jag har en väska till i ett skåp på centralen.
Jag kommer att öppna det i morgon bitti och sen försvinner jag. Det finns två alternativ för mig, varken mer eller mindre. Jag slickar mig om läpparna. Jag tar fram ett mynt, jag singlar slant. Jag ser på kronan, ödet har bestämt.
Jag tar väskan och jag lämnar lägenheten. Jag går upp på vinden, jag går genom den och nerför trappan i ett annat trapphus. Jag ringer på dörren, den öppnas av en kvinna som är klädd i en satinkimono som är öppen och visar hennes nakna kropp. Hon är Amandas mor, hon är prostituerad. Därav den lätta klädseln.
– Men är det inte snillet.
– Hej Ewa, är Amanda hemma?
– Nej tyvärr inte, eller det kanske inte tyvärr. Du får rabatt.
– Tack men nej tack, jag måste i väg Ewa. Vill du hälsa henne att Dennis försökte få mig mördad innan ikväll och att jag måste försvinna.
Hennes ansikte förändras. Hon drar ihop kimonon.
– Det förbannade svinet.
– Jag har inte varit här Ewa.
– Nej för fan.
– Tack, men hälsa henne att jag hör av mig när jag kan. Men att hon ska agera som om att jag är död. Det kan kanske skydda henne lite.
– Inte från den psykopaten. Var tar du vägen?
Jag ser på henne.
– Marseilles och Främlingslegionen. Vill du hälsa min mor med att jag lever. Om hon är nykter nog någon gång.
– Givetvis Michael, jag löser det.
– Tack Ewa, men jag är död.
– Ja.
Jag kysser hennes panna och sen lämnar jag henne stående där…
2.
Kvinnan ser på meddelandet från hennes kontakt, hon svär och tar fram sin telefon. Hon ringer ett av namnen.
– Ja?
– Mitt barnbarn är i fara.
Hon säger adressen till lokalen. Sen avslutar hon samtalet…
3.
Mannen ser på den unga kvinnan, han har varit hennes stammiskund sedan hon var femton år. Han är bisexuell och han träffar unga män och kvinnor. Eller sen han träffade den unga kvinna som ligger här i hans säng så har han inte träffat en annan kvinna. Han är för första gången i sitt liv förälskad.
Hans telefon låter och han öppnar den. Han svär till när han läser meddelandet. Han reser sig och går till sin dator. Han öppnar den och han följer konversationerna. Han svär igen, han ser på kvinnan i sängen. Han kommer inte att kunna berätta något för henne…
4.
Jag ser på min biljett, jag går fram till incheckningen. Jag visar min biljett, jag sätter min stora ryggsäck på bandet. Den försvinner, jag rättar till min andra ryggsäck. Jag går iväg och tar mig mot säkerhetskontrollen. Jag passerar den och jag tar mig längre in på flygplatsen.
Jag har dumpat alla mina saker, det finns inget sätt att spåra mig på. Passet är nästan äkta, jag har min mors efternamn i det. Där är mitt efternamn Af Kraft. Inte Järneld som min far heter. Min mor och far, de är två väldigt speciella människor.
De är alkoholister och tablettmissbrukare båda två. Deras missbruk skapade ett helvete för mig när jag växte upp med sex flyttar på åtta år. Innan vi flyttade till Kirseberg och lägenheten som vi bor i nu. Det var där jag träffade mina två bästa vänner i livet. Dennis och Amanda.
Jag kommer fram till gaten, jag sätter mig och jag gör mitt bästa för att inte somna. Planet lättar om en halvtimme, då får jag sova. Jag tar en klunk av vattnet jag köpte på promenaden genom flygplatsen. Jag ler åt mig själv när jag tänker på mitt ordval. Jag kämpar mot sömnen…
5.
Kvinnan hör av mannen som hon ringde igår kväll.
– Det var kaos på platsen.
– Och?
– Där är arton kroppar, jag vet inte om han är en av dem.
– Åk till hans hem, hans bäste vän bor där hon också. Men undersök deras lägenhet först.
– Ja.
De lägger på, det kommer att bli ett par timmars nervös väntan innan han hör av sig igen…
6.
Mannen har lämnat den unga kvinnan vid hennes adress. Han ser henne gå in på innergården. Sen kör han i väg, han ska köra till kontoret. Han behöver få reda på vad som hänt med mig…
7.
Amanda ser på sin mor, hon hör vad hon säger. Vad jag sagt till henne att säga.
– Så den galningen försökte döda Michael?
– Ja Amanda, han kommer att komma hit och fråga efter Michael. Vi ska bara säga att vi inte vet ett skit. För om han får reda på att Michael lever så kommer han att döda oss.
Amanda gråter tyst och hennes mor kramar henne mjukt.
– Han är en av de bra Amanda, han kommer att överleva.
– Lovar du mor?
– Ja Amanda jag lovar.
– Tack mor…
8.
Dennis ser på den av sina underhuggare som lurade oss andra till den där lokalen.
– De är döda.
– Michael med?
– Alla som var i lokalen är döda.
– Så bra, men jag vill se Michaels kropp.
– De är totalt sönderskjutna, de kommer ha ett helvete att identifiera dem Dennis.
Dennis ser på den underhuggare som inte dog. Han är ny, en av dem som hans nya chef tilldelat honom. Hon är Bratvans ledare här i Malmö. Hon i sin tur svarar inför en man som heter Konstantin.
I och med att Dennis gjorde det han gjorde. Klippte banden bakåt så blir han tillsammans med en annan ryss nummer två i Malmö. Eller nummer två hos ryssarna. Det finns fyra överhuvuden till. Sen så sitter Frun överst och styr allt i Malmö. Malmö är en väldigt speciell stad…
9.
Jag ser på klippväggen, jag var inte ärlig med Ewa. Det blev inte Marseilles, det blev en annan plats. En farligare plats, en mer spännande plats kanske. En plats där jag kan anta en utmaning som kommer att förändra mig för alltid.
En förändring som gör att jag kan hämnas på Dennis. Jag skulle vetat bättre, men jag trodde hela tiden att jag kunde förändra honom. Han var min bäste vän, nej han var min nästbäste vän. Min bästa vän är Amanda, hon är som min syster. Min tvillingsjäl. Jag älskar henne som man älskar ett syskon, vi har inte ens kysst varandra.
För mig så är hon den vackraste tjejen i universum. Men som sagt vi har aldrig ens kysst varandra. Jag ser på klippväggen igen, jag börjar att klättra uppför den…Jag tar av mig ryggsäcken och jag lägger mig på rygg och jag andas med djupa andetag.
Den var både högre och tuffare än vad jag trodde att den skulle vara. Jag ler med hela ansiktet. Första steget avklarat, nu ska jag be den som bestämmer därinne om en sak som ingen överlevt på två tusen år. Jag kommer att göra det. Jag kommer att överleva, jag kommer att klara av alla stegen och få de fem märkena.
Sen kommer jag att åka hem, krossa Dennis och hans chef. Jag kommer att se till så att Amanda blir fri från dem. Så att hon kan få det liv som hon förtjänar. Jag reser mig och jag går fram till porten. Detta är nykomlingarnas port. Den kallas så, jag vet en hel del om dem.
Min Mästare i De Fem Elementen. Han heter Ken och han är japan, en japan som levt i tio år i Borgen i Japan. Han uppnådde fyra märken, sen mördades hans far. Han lämnade Borgen, han hämnades sin far och sen flydde han ifrån Japan.
Han åkte till ö i Karibiska havet som tillhör Kuba. Där finns en klinik som är bra på plastikkirurgi. Han gjorde vissa förändringar. Inget dramatiskt, sen flyttade han till Sverige och startade sitt liv där. Han är gift med en svenska, en före detta modell. Som nu driver en agentur för modeller, idrottsmän och musiker.
De har två barn, två döttrar. Den ena är två år äldre än mig och den andra är lika gammal som jag. De är mina vänner, vi har tränat tillsammans sedan jag började där som åttaåring. Dennis tog med mig dit, jag stannade kvar. Det gjorde inte han, jag blev en väldigt dedikerad elev.
Det finns två saker som jag tagit på väldigt stort allvar. Skolan och De Fem Elementen, träningen där och Kens moralkakor är det som gjort att jag inte blivit en fullblods kriminell. Jag har dansat i utkanten av den världen.
Jag var Dennis lydiga hund, jag var det för att överleva. Han är en fullblodsnarcissist. Han är tvärgalen, eller inte tvärgalen. Men han är ett kallt beräknande svin. Som är beredd att offra sina vänner för lite mer makt.
Jag går fram till porten och knackar på den. Den öppnas och jag ser på personen som står framför mig. Jag ser inte om det är en man eller kvinna.
– Jag är en sökare, jag vill bli en av er.
Ken har lärt mig deras språk, om personen blir förvånad så visar den det inte.
– Du är välkommen sökare.
Rösten är en manlig. Jag går in genom porten, en känsla av att komma hem fyller mig. Tre andra personer som är klädda som honom kommer fram ur skuggorna. Jag såg dem inte ens. De går med mig genom korridorerna som leder till tronsalen.
Vi kommer in och jag ser på den stora salen. De visar mig fram till mannen som sitter på en stol, de andra står bakom honom. Det är fyra män, de är hans personliga livvakt. Det finns ingen annan i tronsalen. Jag sätter mig på båda knäna, jag böjer mig fram och innan någon hinner säga något så upprepar jag en önskan tre gånger snabbt.
– Jag är en vilsen sökare som vill gå in i Helvetets förgård.
Jag säger det tre gånger, jag säger det snabbt. Han ser på mig, han kan inte neka mig när jag bett tre gånger. Han visar ingenting, men inombords så fylls han av något. Något speciellt, han kan inte förklara det. Det är en känsla av att denne unge man är speciell.
– Är du säker unge sökare?
– Ja Mästare, jag är säker.
– Då ska du få din önskan uppfylld. Res dig unge sökare.
Jag gör som han säger, han reser sig och de fyra livvakterna går med honom. Han visar med handen att jag ska följa med honom. Jag går bredvid honom utifrån tronsalen. Vi går genom korridorer och träningssalar. Vi kommer fram till trappan som leder neråt. Jag går bredvid honom, vi säger ingenting. Innan vi når botten och jag ser på dörren.
– Du kan fortfarande ändra sig sökare.
– Nej Mästare det kan jag inte.
Han ser på mig, han ser övertygelsen i mina ögon. Det är något sällsamt runt mig.
– Klä av dig sökare.
– Ja mästare.
Jag klär av mig och han ser på min vältränade kropp. Jag är lång betydligt längre än de andra som är i Borgen. När jag klätt av mig och jag står naken framför honom. Så ser han på mitt leende. Han kan inte låta bli att fråga.
– Vad ler du åt?
– Jag känner frid Mästare.
Han ser förvånat på mig, en sekund senare så blir hans ansikte ett stenansikte igen. Sen slår han till mig. Min sista tanke är.
– Jag hann inte ens se slaget…
10.
Kvinnan lyssnar på rösten som meddelar henne att jag överlevt attacken. Att jag packat en väska och lämnat lägenheten. Att jag tömt skåpet på centralstationen. Att jag åkt därifrån till Kastrup, där jag köpte en biljett till en stad i norra Indien.
Därifrån så reste jag till en plats om lokalbefolkning i bergen kallar för Världens tak. De är ovilliga att tala om vad som finns där. Men mannen har tagit reda på det. Innan han hinner säga något så säger kvinnan.
– Han är hos De Första.
– Ja, jag har kontaktat vår kontakt där. Så fort han hör av sig så meddelar jag dig.
– Tack.
– Ingen fara.
De avslutar samtalet och hon ser rakt fram…
11.
Mannen hör samtalet, han avlyssnar sin systers och systerdotters kontor. Han avlyssnar allas telefoner, han ser vad de gör på sina datorer. Han är Greven, han är familjens överhuvud men arbetet tråkar ut honom så hans syster får driva det dagliga. Han har sin hobby, eller det som tilltalar honom. Han är en gentlemannatjuv…
12.
Jag tömmer matskålen, det är den sjunde jag tömmer. Jag har inte ätit på fem dagar, jag har fått i mig vätska. Jag vet inte hur men jag har fått det. Jag ser på antalet skålar. Sex om dagen, det står arton skålar här vid dörren. Så det har gått sex dagar.
När de öppnar luckan så ska jag fösa ut dem och få nya. Jag har inte en aning om vilken tid det är på dygnet. Jag tar en ny skål med mat, jag undrar hur många jag kommer att tömma innan ormarna kommer och biter mig igen. För de kommer att komma igen.
De har fasansfulla tänder, det gör så jävla ont. Då skriker jag och då stör jag fladdermössen och deras bett är värre för de är så många och de biter mig hela tiden. Deras gift är värre än ormarnas. Jag reser mig och jag går genom grottan.
Jag går till vattenfallet och jag ställer mig i det och jag gör mina naturbehov där. Jag blundar och njuter av vattnet, jag har utfört behoven där på stenaltaret. Det stinker, jag stinker och jag vill inte stinka…
13.
Amanda ser på Dennis, han är nyduschad och han lägger pengarna på nattduksbordet.
– Har han hört av sig?
– Vad jag vet så är han död, vi var båda på begravningen eller hur Dennis.
– Han är som en förbannad kackerlacka. Så det finns en risk att han överlevt. Om han hör av sig till dig, så vill jag veta det Amanda.
– Visst, men jag tror inte på att tala med andar osv.
– Skoj.
Hon ser hans glimt i ögonen. Hon ska inte trycka på mer…
14.
Jag dricker av vattnet, jag sväljer och tänker på min uppväxt med mina speciella föräldrar. Speciellt min far som är en sadist av sällan skådat slag. Men om han inte utsatt mig för det som han utsatt oss för mig och min mor så hade jag inte överlevt härnere. På något vis så har jag vant mig vid betten från ormarna.
Jag har vant mig vid betten från fladdermössen med. För att inte förlora förståndet så har jag samtal med mig själv. Med Amanda, med Ken och hans döttrar. Jag för filosofiska samtal med mig själv. När jag inte gör det så tränar jag i ringarna.
Jag minns första gången jag träffade Dennis och Amanda. Jag såg dem sitta för sig själv på skolgården. De såg ut som jag, vi som har haft en speciell uppväxt får en viss glimt i ögonen. De hade den, jag med. Så jag gick fram till dem. Jag presenterade mig. De sa sina namn, sen var vi vänner.
Det var vi tre mot alla andra. När vi slutade nian så var Dennis kung på skolan och jag var hans nummer två. Amanda var Amanda, senare den sommaren så tvingade Dennis henne att bli prostituerad. Men hon började på toppen, numera har hon mellan sex och åtta fasta kunder.
En natt med henne kostar mellan 10 – 25 000. Hälften går till Riita som är hennes madame. Hon i sin tur betalar Dennis femton procent av alla pengar som hon drar in. På fyra år så har hon blivit den bäst betalade eskorten i Malmö. Hon träffar både män och kvinnor. Amanda var den som först varnade mig för Dennis.
– Han är farlig Michael.
– Jag vet Amanda.
– Nej Michael, jag menar att han är farlig på riktigt. Jag har fått uppleva den sidan av Dennis vid ett flertal tillfällen.
Jag får ingen förvarning denna gång, de biter mig och jag vrålar ut min smärta. Då attackerar fladdermössen. Men jag svimmar inte längre, frågan är om det är en fördel eller nackdel?…
15.
Kvinnan ser på meddelandet från kontakten på insidan.
– Han lever fortfarande.
Kvinnan fick reda på att jag gått in i grottan. Hon vet vad det innebär, hon har läst på sig sen hon fick reda på vart jag rest. Jag har vari grottan i två månader och jag lever fortfarande. Kvinnan reser sig och hon lämnar sitt kontor och hon går till sin dotters rum. Hon öppnar dörren och går in. Hennes dotter ser på henne.
– Vad är det mor?
– Vi måste prata om din syster och framför allt hennes son.
– Michael, vad är det med honom?
– Förutom att han rent lagligt är den näste greven. Det är inte Erik.
Erik är hennes son, hon har tre barn. En dotter och två söner, dottern är äldst. Hon började att läsa till jurist efter gymnasiet. Hon är lika gammal som jag. De andra två är Erik och Hampus. De är tvillingar. De går första året på gymnasiet. Kvinnan räcker sin dotter en mapp.
– Detta är Michael, läs igenom den. När du är klar så ska vi ha ett samtal.
– Om?
– Hans framtid här, jag gjorde fel när jag slängde dörren i ansiktet på din syster. Han hamnade i mitten, han är ett barn. Han är oskyldig i den kamp som det blev mellan din syster och mig. Hans uppväxt har varit väldigt speciell vilket mappen kommer att berätta för dig. En viktig sak som står i mappen är att han är en väldigt intelligent ung man. Han har högre IQ än Iris.
Det är hennes dotters namn.
– Så han har högre än Iris?
– Ja, de började tidigt med att göra utredningar på honom. De kom ganska snabbt fram till att han inte har några bokstavskombinationer. Han har en eller två markörer för autism. Men det har de flesta av oss. Men läs och när du är klar så kommer du in till mig.
– Ja mor.
– Bra.
Kvinnan lämnar sin dotter rum…
16.
Mannen läser samma mapp som hans systerdotter läser. Han är väldigt tacksam att det inte är hennes bortskämda snorungar som ska ärva honom. För det är honom som de ärver. Han är Kraftsfärens överhuvud, även om han inte spelar det spelet så väl så är det så.
Hans syster är en väldigt mycket bättre greve än vad han är. Men vissa konventioner förhindrar henne för att vara familjens överhuvud. Fast att hon är det i praktiken, han läser igenom mappen och det är mer hans syster som ångrar att han inte agerat. Han vill göra obehagliga saker med Michaels pappa. Men han låter sin syster ta hand om dem…
17.
Jag sitter och lutar mig mot väggen. Jag ser genom väggen, jag ser mannen komma med brickan med mat och dricka. Maten är god det är mycket fisk, kyckling och ris. Drickan är vatten, jag ser mannen sätta sig på huk och öppna luckan. Jag öppnar ögonen och jag sätter ut de två skålarna.
Jag tar de nya och jag sätter mig och börjar att äta. Jag lägger fisk på stengolvet, de tre ormarna kommer fram till mig. De börjar äta av fisken, jag vet inte var de jagar annars men de rör sig säkert i väggarna här i Borgen och äter möss.
Det finns ett hål för fladdermössen som jag misstänker leder ut ifrån grottan. Jag äter med god aptit, jag lägger mer fisk på marken och ormarna äter av den. När jag ätit upp så retar jag ormarna att bita mig. De attackerar mig inte längre. Nu får jag reta dem för att de ska bita mig.
18.
Amanda ser på sina blivande klasskamrater, hon ska börja sin utbildning till sjuksköterska. Det har varit hennes dröm i hela livet. Nu får hon en chans att förverkliga den. Hon är väldigt bra på att spela spelet och hålla isär sina två liv. De två olika Amanda…
19.
Kvinnan ser på sin dotter,
– Var är han nu?
– På en plats där han kommer att lära sig speciella saker. Just i detta nu så utför han en utmaning som på de två senaste årtusenden är två personer som överlevt. Han har varit där i tre månader nu, för varje dag som går så ökar chanserna för att han ska överleva.
– Varför valde han att göra så mor?
– För att hans bäste vän Dennis försökte att få honom dödad. Så han stack, han hade två val som han såg det. Antingen där han är nu, eller främlingslegionen. Det skulle inte förvåna mig om han singlade slant. Eller något säger mig att De Första var hans första val. Men jag vet inte, han är där nu i alla fall.
– Hur ska vi göra med hans mor?
– Vi får avvakta ett tag till innan vi tar hand om dem.
– Ok mor…
20.
Mannen lyssnar på inspelningen, han ler lite. Han lyssnar färdigt och han tar ut hörlurarna. Han ser på klockan, Amanda kommer snart, frågan är om de kommer att älska ikväll eller det bara blir en myskväll? Hon kanske har sina böcker med sig så att han kan hjälpa henne med läxan. Han rör på sin arm, han skadade sig på sitt senaste uppdrag.
Det är vad han kallar dem för, han säger inte stölder. Han säger uppdrag. Han lyckades med uppdraget men han skadade en muskel i armen. Det ringer på dörren, han går genom lägenheten. Han har två sådana här i Malmö.
Han vill inte bo i det stora huset, eller herrgården eller vad man ska kalla boendet inne på Gräddhyllan. Denna våning är mjukare än den andra, i den andra så bjuder han inte in Amanda. Där träffar han sina män som han träffar emellanåt. Han öppnar dörren och hon kommer in…
21.
Jag lämnar vattenfallet, jag drar handen genom håret och jag kramar ut det. Det är långt, precis som mitt skägg är. Det växer en hel del på ett år, eller snart ett år. Jag har inte riktigt koll på dagarna. Men det närmar sig ett år, jag har överlevt härinne.
Jag är inte galen än, jag kommer nog inte bli galen på de dagar som finns kvar härinne. Jag går till min plats vid dörren, jag sätter mig och jag lutar huvudet mot väggen. Jag har precis tränat, det var därför som jag stod i vattenfallet.
Jag avslutar varje träningspass där med att stå med en större sten i varje hand. Jag ser fem personer komma nerför trappan, det är inte den vanlige personen som lämnar mat till mig. Personen utanför dörren öppnar den och jag reser mig i en smidig rörelse. Jag ser på Mästaren som öppnat dörren.
– Är det dags?
– Ja det är dags.
– Där ser man.
En av hans livvakter räcker mig kläder, jag tar på mig dem och den första reaktionen är att det kommer att ta tid att vänja sig vid att ha kläder på sig. När jag är klar så ser jag på honom.
– Jag är redo att lämna.
– Då går vi.
Jag går ut ur grottan och en känsla av lättnad och saknad kommer över mig. Jag ser hur Mästaren stänger dörren. Jag lägger min hand på dörren och blundar. Jag öppnar ögonen och jag vänder mig mot honom. Han börjar att gå, jag går bredvid honom. Vi går uppför trappan och han säger.
– Du kommer att bli en av oss ikväll.
– Ja Mästare.
– Du kommer att bli märkt två gånger, få draken och de två första raderna.
– Tack Mästare.
– Traditionerna säger så.
– Ja Mästare.
Han ser på mig.
– Får jag fråga varför du gick in där?
– Hämnd, varken mer eller mindre. En av mina bästa vänner i livet ville döda mig. Jag överlevde hans försök. För att jag ska kunna hämnas så var jag tvungen att gå in där. Sen givetvis för utmaningen med, ingen på tvåtusen år har lyckats med det jag lyckades med. Men mest för att få hämnd.
– Och du behövde gå in där för det?
– Hans chef är en av de fem i Bratvan. Han försökte döda mig på order av honom. För att han skulle få den plats han har nu så var han tvungen att klippa alla band bakåt. Så jag kommer inte bara att stoppa min bäste vän, nej jag kommer att stoppa dem allihopa. För att komma åt honom så var jag tvungen att gå in där. Mitt mål är att uppnå fem märken, men jag lovar och svär på att jag aldrig kommer att utmana dig Mästare.
– För jag fråga varför?
– För att du är bunden till Borgen, jag klarar inte av att vara så bunden. Du är en väldigt mäktig man. Men du är som jag sa bunden till Borgen.
Han ser på mig, det är en väldigt insiktsfull observation. Framför allt när den kommer från en så pass ung man som jag är. Det visar också på att jag inte jagar berömmelse, eller makt. Vilket också är ovanligt här i Borgen.
Han ser på mig och jag möter hans blick. Jag viker inte undan med den, men det blir kanske så när man överlevt att dansa med Shaytan som han kallas här. När man dansat med fan själv. Vi kommer upp och jag ser på de som tränar i den stora träningssalen.
Jag sjunker ner på ett knä och jag blundar och låter allt bara skölja över mig. Jag vänjer mig och samlar mig. Sen reser jag mig igen, jag slickar mig om läpparna. Sen går Mästaren vidare och jag går bredvid honom. Han visar mig vägen till badet. Han öppnar dörren och vi går in, jag ser på den stora naturliga bassängen.
Jag ser på de som är här och badar. Alla badar nakna, både män och kvinnor. Det är mest män och kvinnor med tre eller fyra märken som är här. De har passerat grundträningen kan man säga. Det gör man när man fått sitt tredje märke. Då får man valet om man vill stanna eller gå vidare.
– Du ska få bada, bli klippt och rakad om det är det du vill.
– Gärna.
Jag ler lite och han ler snabbt han med.
– Du får dagen på dig att bekanta dig med Borgen, ikväll så blir du märkt. I morgon så börjar din träning.
– Ja Mästare.
Jag bugar mig och han nickar snabbt, sen lämnar de badet. Han och hans livvakter. Jag klär av mig och går uti vattnet, jag känner blickarna på mig. Ingen ser direkt på mig. Jag möter inte deras blickar, jag dyker ner i vattnet och jag simmar iväg en bit.
Sen ställer jag mig på botten av bassängen och sen går jag tillbaka till en kvinna som gått ut i vattnet. Hon står redo med en svamp i handen. Jag bugar mig lätt mot henne.
– Michael.
– Indra.
– Angenämt.
Jag talar på deras språk, hon ler. Sen tvålar hon in mig och hennes mjuka beröring gör så att min penis växer och snart står rakt utifrån min kropp. Jag är välbyggd. Jag ser inte blickarna som de andra som badar ger mig. Jag ser på kvinnan som tvålar in mig.
– Jag ber om ursäkt.
Hon ser på mina röda kinder och hon säger.
– Det gör inget, det händer ofta.
Hon tvålar in hela mig, sen uppmanar hon mig att skölja av mig. Jag gör det och jag ser fascinerat på när allt mitt hår är borta. Hon undersöker mig snabbt. Sen tvålar hon in mig igen. Jag sköljer av mig igen, nu är hon nöjd. Vi går upp ur vattnet och hon ber mig sätta mig på en bänk. Jag gör som hon säger, hon frågar mig hur jag vill ha min frisyr.
– Bara kör maskinen genom håret och snälla raka av mig skägget.
Hon ser på mig och hon ler, sen börjar hon att raka av mig håret…
22.
Kvinnan läser meddelandet, det är kort.
– Han lever.
Sen står det inte mer, kvinnan märker det inte först men hon gråter. Hon torkar tårarna och sen reser hon sig. Hon lämnar sitt kontor och hon går till sin dotters kontor och hon knackar på hennes dörr. Hon öppnar dörren och går in.
– Han lever.
Hennes dotter behöver inte fråga vem han är…
23.
Mannen ser på meddelandet han med, han ler. Det måste vara något i deras blod. Sen ler han ironiskt åt sin tanke och undrar var fan den kom ifrån. Han stoppar undan telefonen och sen kysser han Amandas nacke…
24.
Jag står naken i vattenfallet, jag står med händerna rakt utifrån kroppen. De andra som tränar ser på min väldigt vältränade kropp. jag har stått alldeles stilla i tio minuter. Ingen av de andra står så länge, jag gör inga tecken på att röra mig.
De var med igår när jag blev märkt två gånger, de såg mig sätta mig på båda knäna och svära min trohet till Mästaren. Idag ser de mig stå i vattenfallet och inte röra en muskel…
25.
Dennis ser på sina föräldrar, de är nästa på hans lista som måste dö. Framförallt hans mor. Hon är ett psykfall på riktigt. Alla som är vid sina sinnesfullabruk är livrädda för henne. Till och med Dennis är rädd för henne. De senaste arton månaderna så har han konsoliderat sin makt över alla andra.
Han har befäst sin plats som nummer två i kvinnans organisation. Han lär henne hur det fungerar i Malmö. Både henne och Ivan som den andre nummer två heter. Han är ryss och gift med en dotter till en av de fem i badet i Moskva.
Så han är verkligen inte vem som helst. Han ser på sin far, han gråter och ber för sitt liv. Dennis har alltid föraktat sin far för att han är en förbannad fegis. Han höjer pistolen och han sätter den mot nacken på sin far och sen trycker han av.
Sen sätter han den mot sin mors nacke. Hon säger inte ett ljud, han trycker av och han ser på kvinnan. Hon nickar och sen lämnar hon lokalen.
– Få kropparna att försvinna, vi åker till Polen i morgon. Jag ska tala med de som producerar knark och tabletter åt oss.
– Ja Dennis.
Det är samme man som blev hans nummer två för arton månader sedan…
26.
Jag står i sanden igen, det har gått sexmånader sedan jag lämnade grottan. Ingen har uppnått det tredje märket lika snabbt som jag gjort det. Han sätter brännjärnet mot min kropp. Det svider till sen gör det över och såret är läkt innan han hinner lägga tillbaka det mot glöden.
Jag sjunker ner på båda knäna och svär min trohet åt honom. Sen reser jag mig och går med konstnären som han kallas till hans rum och han tatuerar in den tredje raden…
27.
Jag ser på de tre männen, jag ignorerar de tio andra männen som ligger på marken. Jag rör mig snabbt och jag dödar de tre sista männen. Jag ser på mannen som är mitt mål. Jag går fram till honom, jag dödar honom snabbt och sen lämnar jag platsen.
Jag lämnar den snabbt och försvinner som en ande i natten. Jag kommer fram till Hotellet. Det ägs av Organisationen som de kallar sig. Jag går in och jag går fram till receptionen. Jag ser på mannen som står där.
– 112 tack.
– Givetvis herrn, Ledningen vill tala med dig.
Jag ser på honom, sen nickar jag.
– Var?
– På hans kontor herrn.
– Tack vill du visa mig är du snäll?
– Givetvis herrn.
Han sätter en skylt på disken om att han kommer snart. Vi går fram till en hiss och jag går in i den. Han trycker på den översta knappen, hissen börjar att röra sig. Vi åker upp och den stannar. Vi går ur den och vi går in i ett större rum. Inredningen är kolonial som jag kallar den. Brittisk herrklubb.
– Michael, herrn.
Han ser upp från papperna framför honom. Han är en man i femtio årsåldern. Han ser på mannen som visat upp mig.
– Tack Kendricks.
– Ingen fara herrn.
Sen lämnar han oss.
– Dricka?
– Nej tack.
Han ser på mig, jag möter hans blick. Han reser sig och slår upp whiskey i ett glas. Han tar en sipp och sen säger han.
– Du börjar att få ett visst rykte.
– Jaså, det var jag inte medveten om. Vad handlar det om?
– Att du inte missar, att hamnar man på din lista så att säga så får man göra upp sitt testamente.
– Jag utför de uppdrag som min Mästare ger mig. Jag är trogen De Första och min Mästare. Har ni synpunkter på mig så ber jag er att ta upp dem med min Mästare. Så vad är ditt ärende?
– Inget egentligen mer än att jag ville se dig i ögonen.
Jag ser på honom och jag möter hans blick. Jag viker inte undan med min.
– När man dansat med Shaitan i ett år och en dag så finns det få saker som skrämmer en. Din blick och insinuationer är inte två saker som skrämmer mig. Läs er historia, det var De Första som skapade Organisationen. Som rekommenderade er att bygga Hotellen. Våra uppdrag är våra, vi respekterar era regler så länge ni respekterar vårt avtal. Du dansar på gränsen till det anständiga.
Han ser på mig och han inser att han släppt en kobra nära sig. En jävligt farlig kobra.
– Jag är mer som en svart mamba, du ser mig inte komma. Men döden är garanterad varje gång jag gör det. Om du är ett av mina mål. Du kan hälsa de tio att jag inte uppskattar att man försöker hota mig. Du är bara ett bud, varken mer eller mindre. Jag kommer att framföra deras hot till min Mästare. Jag kommer att göra det direkt. Frågan är vad han kommer att göra med avtalet?
Jag lämnar honom och hans våning, han slickar sig om läpparna…
28.
Jag ser på Mästaren, han ser på mig. Han nickar och jag blåser på kvinnans bröstvårta. Hon skriker ut sin orgasm, jag ser hur vätskan skjuts ut ur hennes slida. Hon får himlen att gråta, det är deras namn på fontänorgasm här.
Jag bugar mig mot honom. Nästa steg mot det fjärde märket är avklarat. Jag har bemästrat sex som vapen. Det har varit den skönaste utmaningen hitintills. Jag ler när jag går genom korridorerna till mitt rum.
– Michael.
Jag ler lite och jag vänder på mitt huvud.
– Du får träna mer Mei.
Hon kommer fram ur skuggorna, hon går fram till mig. Hon är trettiosex centimeter kortare än mig. Hon hoppar upp i min famn och hon kysser mig hungrigt. Jag svarar på hennes heta kyss och jag bär henne till mitt rum. Vi klär av oss snabbt och vi lägger oss nakna i min säng.
Jag behöver ingen uppvärmning efter det jag gjorde med kvinnan. Min tunga ritar våta spår över hennes nätta kropp. Jag når mitt mål snabbt, min tunga smakar på henne, på hennes innersta, den tillsammans med mitt finger för henne till en orgasm som låter så att det ekar mellan väggarna i mitt rum.
Hon greppar mig och hon styr mig rätt. Jag trycker till och jag glider långsamt in i hennes magiska innersta. Sen tar jag henne, första gången vi älskar så är det alltid hetsigt. Nästa gång så är det mjukare. Då njuter vi mer av varandra. Jag tar henne snabbare och snabbare, jag för henne till två orgasmer innan jag tillåter mig själv att komma. Då kommer vi tillsammans…
29.
Det är kaos runt oss, vi blir attackerade i vår Borg, i vårt allra heligaste. Jag skjuter tills kulorna tar slut, jag träffar med alla kulorna. Sen drar jag mitt svärd och attackerar de som är framför mig. Jag rör mig framåt och jag dödar alla som kommer i min väg oavsett vilket vapen de har.
Det ligger flertalet döda efter mig, jag rör mig snabbt fram till Nyissa. Hon är mästarens andra dotter, den första är Talia, sen har de en äldre bror. Han är arvtagaren, han är inte här och strider. Jag kommer fram till Nyissa och jag hjälper henne att döda de som attackerat henne.
Hon ser på mig och hon nickar, jag svarar på den. Jag blundar snabbt och jag ser handgranaten komma flygande. Jag tar henne i min famn och springer i väg med henne. Jag hoppar ut genom vattenfallet och vi landar i den lilla sjön därnere.
Jag släpper henne och vi simmar mot ytan. Sen springer vi tillbaka till vattenfallet och vi passerar det. Vi rör oss snabbt mot trapporna, vi ignorerar kropparna som vi ser. Vi kommer fram till Mästaren och hans fru, vi hjälper dem att döda de som attackerat dem.
Jag rör mig igen, jag hjälper till att slå tillbaka den sista fickan av motståndare. När de är döda så vrålar vi ut vårt trots, vår ilska, vrede och glädje av att leva. Mei kommer fram till mig och hon kysser mig och jag kysser henne.
Jag släpper henne och jag går fram till Jins kropp. Det är Mästaren son, arvtagaren. Nu är det Talia som är det, hon är lika gammal som jag. Hon är tjugofyra år. Jag firar min femårsdag här med att slå tillbaka en attack mot Borgen. Jag lyfter upp hans kropp och jag går med den till Mästaren.
Han ser på mig, jag hör hans mors skrik. Alla som ser på oss sjunker ner på ett knä och de böjer på sina huvuden. Mästaren ser på mig och sen på sin son.
– Följ med mig.
– Ja Mästare.
Jag går efter honom, de som ser oss sjunker ner på ett knä och de böjer på huvudena. Vi kommer fram till en dörr och han öppnar den. Han säger till en av sina livvakter. Två av dem är döda, han säger till livvakten att hämta liksveparen.
Han bugar sig och går i väg. Jag lägger Jin på britsen som Mästaren pekar på. Jag bugar mig mot Jins kropp. Mästaren ser på mig och han säger.
– Du väntar här Michael.
– Ja Mästare.
Vi säger inget medan vi väntar på liksveparen. Han kommer in i rummet och han ser på oss. Han bugar sig och han ser på Jins kropp.
– Gör honom redo för att brännas.
– Ja Mästare.
– Vi bränner honom ikväll.
– Ja Mästare.
Vi lämnar rummet och jag går med honom och livvakterna genom Borgen. Vi kommer fram till deras kvarter. Jag ser på vakterna som står här, Mästaren går förbi dem. Jag och livvakterna gör detsamma. Vi kommer in i en salong, hans fru och två döttrar ser på honom.
– Vi sänder honom till den Vise ikväll.
De ser på honom och de gråter.
– Michael.
Jag ser på Nyissa, sen på Mästaren. Han ser på sin dotter och sen på mig. han nickar.
– Ja dotter till Mästaren.
– Tack för att du räddade mitt liv.
– Självklart dotter till Mästaren, våra liv betyder ingenting jämfört med era.
– Räddade du hennes liv Michael?
– Ja Mästare.
– Hur?
– Någon kastade en handgranat, jag tog henne i famnen och jag hoppade med henne ut genom vattenfallet och vi landade i sjön. Sen sprang vi tillbaka in hit.
De ser på mig.
– Han räddade mig med vid ett tillfälle.
Jag ser på Talia, det är inget jag minns.
– En av dem skulle skjuta mig, men Michael hann före och sköt honom.
– Vi är dig evigt tacksamma.
– Jag lever för att tjäna Mästare.
Han ser på mig och han nickar.
– Talia du är nu arvtagerskan.
– Ja far.
– Du kommer att märkas ikväll.
– Ja far.
De tystnar och jag överväger om jag ska säga något.
– Mästare.
– Ja Michael.
– Det verkar som om attacken var riktad mot dina arvtagare.
Han ser på mig, de ser på mig allihop.
– Så någon vill utmana dig om platsen som Mästare. Vem skulle kunna vara dumdristig nog att försöka sig på det?
Han ser på sin fru, jag ser hur hans ögon färgas svarta.
– Din inavlade bror!
Nyissa och Talia tar ett steg tillbaka, hans fru stirrar på honom.
– Jag visste inget, min son är död. Han ville döda mina döttrar, han är galen min make.
– Han är värre än galen, han är något värre än så.
Jag säger inget, jag har aldrig träffat hennes bror.
– Michael.
– Ja Mästare.
– Hämta hit honom.
– Ja Mästare.
– Ni två uppdatera honom.
– Ja Mästare.
Livvakterna visar med handen att vi ska lämna salongen. Vi går till ett annat rum och de stänger dörren bakom oss. Sen berättar de vad jag behöver veta om hennes bror…
30.
Vi är båda svettiga, hon sitter grensle och hon rider mig långsamt. Detta är tredje gången vi älskar inom två timmar. Denna session så älskar vi långsamt, jag kom hem igår med hennes bror. Mästaren såg på mig och sen på sin svåger. Han skickade iväg mig.
Jag gick till badet och badade av mig. Sen rapporterade jag till Talia som är arvtagerskan. Mästaren tar hand om sin svåger, jag vill inte veta vad han gör med honom. Jag berättade för henne om hur jag fångat honom. När jag var klar så gick och la mig. Jag var väldigt trött. Mei kom till mig efter dagens träning.
Vi älskade snabbt och hetsigt två gånger, innan denna gång. Hon sitter i mitt knä och hon rider mig långsamt mot vårt gemensamma mål. Vi trolovade oss enligt Borgens traditioner. Vi tatuerade initialen på insidan av våra handleder innan idag. Innan vi gick hit och älskade. Hon har tre tatueringar, förutom den på bröstet. Hon har tre märken, hon valde att stanna kvar. Vi kommer mjukt, vi kommer samtidigt och vi rider på våra orgasmer…
32.
Jag får mitt fjärde märke, jag sätter mig på båda knäna och jag böjer mig fram och svär min trohet till honom. Jag reser mig och följer med konstnären till hans rum. Jag lägger mig på stolen och han tatuerar in den fjärde raden. När han är klar så lämnar jag hans rum.
Hans svåger lever fortfarande, han är uppspänd på en speciell ställning. Han får mat och vatten en gång om dagen. De vrider på fyra vred en gång om dagen. Han kommer långsamt att slitas i stycken. Han satsade högt och förlorade…
33.
Amanda ser på sina arbetskamrater, hon arbetar i ett speciellt akutteam som sätts in på de allra svåraste akutfallen. De väntar på patienter som fallit offer för en skottlossning mitt på gågatan i Malmö. Minst åtta personer är skadade, den första ambulansen kommer och hon möter den.
Hon lyssnar på ambulanspersonalens rabblande av siffror. Hon lägger dem på minnet, de kommer in i ett av rummen och hon ser på mannen som ligger på britsen. Det är en av Michael och hennes barndomsvänner.
En som lämnade skiten tidigt, han flyttade från Kirseberg till Kulladal innan de började gymnasiet. Han var en oskyldig åskådare till skottlossningen. De sätter igång och gör sitt bästa för att rädda hans liv.
34.
Frun ser på de fem som styr det kriminella som händer i Malmö. Hon har precis skällt ut dem efter noter. Det är ingen av dem som ligger bakom skjutningen. Inte direkt, men indirekt så är minst tre av dem skyldiga. Frun vet om det så det är därför som hon skäller som hon gör. Tatjana är inte van vid att bli utskälld som hon blir.
Men på inrådan av Dennis så håller hon sig lugn, de ska inte stöta sig med Frun för då för hela Malmö efter sig och det vill de verkligen inte. Polisen, skurkarna och politikerna hade gjort gemensam sak mot dem. Det hade bara slutat illa. Verkligen illa, det vill ingen. Så hon håller sig lugn och dementerar vissa av sakerna som kvinnan anklagar dem för. Inget av vikt egentligen men mer för formens skull…
35.
Kvinnan ser på meddelandet, hon läser det långsamt. Det är ovanligt långt och det beskriver mina senaste bravader. Det som oroar henne mest är min trolovning med Mei. Den passar inte i in i kvinnans planer för mig.
Hon ler lite och känner stolthet när hon läser att ingen någonsin har fått fyra märken så fort som jag lyckats med det…
36.
Jag ser på Meis kropp, den ligger slapp på marken. Jag går fram till den och jag sätter mig på knäna och jag ser på hennes livlösa kropp. Jag hör inte de andra som firar att vi lyckades med uppdraget. Jag räddade livet på Nyissa igen, det kostade Mei livet.
Eller det vet jag inte, men just nu så känns det så. Jag böjer mitt huvud och jag talar med den Vise och ber honom att ta hand om Mei på hans gröna kullar. Jag lyfter upp henne och jag går fram till en av eldarna. Jag kastar hennes kropp i elden. Sen lämnar jag lägret.
Det var inte bara svågern som låg bakom attacken mot Borgen. Deras andra syster var också delaktig i attacken. Det är hennes läger som vi slagit till mot. Jag ser hur elden förtär Meis kropp. Sen lämnar jag henne och elden.
Jag går till bilarna som vi kom hit i, jag sätter mig i den bil som jag kört hit. Vi är inte så många som har körkort. Dörren på andra sidan öppnas och Nyissa ser på mig.
– Tack Michael.
– Vi lever för att tjäna er.
– Jag kan väl få vara tacksam för det Michael.
– Ja, jag ber om ursäkt Nyissa.
– Älskade du henne?
– Ja jag älskade henne Nyissa.
– Jag beklagar Michael.
– Tack Nyissa. När är hyenorna klara?
Hon ser på lägret, jag kan säga så. Jag har fyra märken, då har man lite mer spelrum. Nyissa har också fyra märken.
– En stund till sen får det räcka. Du vill inte ha din del?
– Nej hon har stulit det från fattiga människor, så nej jag vill inte sko mig på dem.
– Inte jag i heller Michael.
Jag ser på henne och jag omvärderar henne…
37.
Vi är i Japan, vi är hos Mästaren i Borgen här. Det är Mästarnas årliga möte, jag är med eftersom jag har fyra märken och för att jag är den jag är. Han som överlevde. Ibland så känner jag mig som Harry Potter.
Jag står vid en av dammarna och jag ser ner i vattnet. Jag vänder mig inte om men jag hör och känner att en person närmar sig. Hon ställer sig bredvid mig. Jag kastar i lite bröd till Koi fiskarna. De attackerar brödet och de ser på mig. Jag ser på dem.
– Michael.
– Aki.
Hon är dotter till Mästaren för Borgen. Hon är den äldsta dottern, men hon är inte arvtagaren. Det är hennes ett år äldre bror. Hon har ett ärr som löper från hennes vänstra öga ner till munnen. Hon skadades i en attack mot hennes far.
Hon är en väldigt vacker kvinna. Alla tycker inte det för de kan inte se förbi ärret. Jag gör, så jag ser hennes skönhet. Jag vrider på huvudet och jag ser en av Mästarens livvakter.
– Michael.
– Ash.
– Mästaren vill tala med dig.
– Jag kommer.
– Tack.
Jag bugar mig mot Aki, hon svarar på den. Inte lika djupt som jag, vi ska inte utmana ödet. Jag menar jag är ändå en Gaijin, oavsett vad jag överlevt. Jag lämnar henne stående där. Hon ser på min rygg, jag går till Mästarens rum.
– Talias tillkommande kommer att attackera henne ikväll när hon blir arvtagerskan i allas ögon.
– För att han blir ett bihang?
Mästaren ser på mig, jag har genomgått en förändring när Mei dog. Jag är inte lika ödmjuk längre. Livets realiteter, det är vad Mästaren skyller på. Han vet inte ett skit om vad jag gått igenom.
– Ja.
– Så jag ska skydda henne?
– Ja.
– Han är död Mästare, han vet inte om det bara.
– Tack Michael.
– Jag lever för att tjäna er.
Shojindörren öppnas och hans fru och två döttrar kommer in i rummet. De ser på mig.
– Mitt liv är ditt Talia, jag är din livvakt ikväll.
Jag bugar mig och jag lämnar dem, jag går genom Borgen. Jag går till deras träningssal. Jag går fram till meditationsmattorna. Jag sätter mig och jag börjar att meditera…
38.
Mannen ser på mig, jag ser förvåningen i hans ögon. Jag ser inte blickarna som alla andra ger mig. Jag drar ut svärdet och jag svingar det snabbt och huvudet flyget i väg och det landar på marken framför hans far. Han stirrar på det avhuggna huvudet.
– Döda honom!!
Hans livvakter drar sina svärd, tre av dem dör innan de ens hinner dra sina svärd. Sen dödar jag resten och mannen stirrar på mig, jag möter hans stirrande blick. Jag har eggen på mitt svärd mot hans hals. Hans son och livvakter är döda.
– Mästare Yoshin, det är din Borg. Ska han leva eller dö?
Jag säger det på japanska.
– Dö.
Jag sätter tillbaka svärdet, sen slår jag till honom på tretton punkter på hans kropp. Han faller skrikande ner på marken. Sen hörs ett rosslande, alla ser på den skakande kroppen som ligger på marken och de ser honom dö.
– Inte så illa av en Gaijin. Är det någon mer som har synpunkter på min härkomst?
Tystnaden är total.
– Då drar jag mig tillbaka.
Jag går i väg och jag går till badinrättningen. Jag klär av mig mina kläder, jag går till en badtunna och jag sätter mig i den. Jag blundar och kvällen öppnar upp sig bakom mina stängda ögon. Jag ler när jag ser henne komma gående, leendet försvinner innan hon kommer fram.
– Aki.
– Michael.
Hon klär av sig och hon sätter sig i tunnan. Hon sätter sig mitt emot mig. Ingen kommer att kommentera detta. Inte efter det jag precis gjort. De har aldrig sett något liknande. Framför allt inte snabbheten i mina attacker. Precisionen i de samma. Jag öppnar ögonen när hon satt sig.
– Så du stannade inte kvar du i heller.
– Nej, Talia är arvtagerskan. Jag har sett sådana ceremonier tidigare. Varför lämnade du?
– Jag var blodig. Deras blod vill jag poängtera.
– Du skrämde en hel del personer Michael.
– Det var meningen Aki, du förstår jag är trött på avundsjukan som jag möter överallt. Avundsjukan på att jag överlevde, det är bara att gå nerför trappan till grottan och gå in.
– Hur var det i grottan Michael?
– Det värsta är ensamheten, de första veckorna så är det betten från ormarna och fladdermössen. Deras gifter, när du vant dig vid dem så är det ensamheten. I början så vet du inte vilken tid på dygnet det är, sen när du lärt vad som är frukosten så vet du på ett ungefär vad klockan är. Då blir det lättare att hantera. Men det som var värst var ensamheten Aki.
– Det kan jag förstå.
Vi säger inget mer…
39.
Jag går nerför trappan till badet, jag öppnar dörren och jag går in i badet. Jag går till dörren, jag slår ner vakterna. Jag öppnar dörren och jag går in i det första badet, jag går genom det och ingen stoppar mig. inte förrän jag kommer fram till vakterna. De försöker stoppa mig, tio sekunder senare så ligger de utslagna.
De andra i rummet attackerar mig. Jag ler och jag möter deras attacker…De fem männen ser på mig. Jag ser på Konstantin, tyvärr så är det inte honom jag är här för. Det är inte Ivans svärfar i heller. De fyra har köpt mordet på mannen som jag är här för.
– Detta är en markering från De Första, de uppskattar inte ert sätt.
Jag drar mitt svärd snabbare än vad de kan se, jag kör det genom hjärtat på personen framför mig. Han stirrar på mig och jag drar ut svärdet samtidigt som jag säger.
– De betalade min Mästare 25 kilo guld för att du skulle dö. Ingen annan än du kommer att dö idag.
Jag knuffar honom bakåt och jag sätter tillbaka svärdet i skidan. Jag ser på de andra fyra.
– Till nästa gång.
Jag lämnar badet och jag går i väg, sen stannar jag. Jag vänder mig mot dem.
– Som jag sa, ingen mer än han kommer att dö idag. Era vakter lever men de är utslagna. Vi dödar inte oskyldiga. Vill ni att hans vakter ska förlora livet så får ni döda dem själv. Jag är inte er städgumma. Jag har ett smeknamn, på ryska så blir det Tikhaya Smert. Den tysta döden. Mina herrar.
Jag lämnar dem stående där, de ser på den döda kroppen på golvet. Den lilla tid som de är handlingsförlamade på gör att jag kan smita i väg i tystnad…
40.
Kvinnan ser på meddelandet, hon slickar sig om läpparna. Det kommer att sprida sig som ringar på vattnet. Hon läser meddelandet igen, hon läser om vad jag gjort. Om vem jag dödat och var. Hur jag gick till väga när jag gjorde det. Hon lägger meddelandet i den mapp där hon samlar allt om mig…
41.
Jag ser på soluppgången, jag lutar mig mot stenen. Nyissa kommer fram till mig, hon sätter sig bredvid mig.
– Nyissa.
– Michael.
– När ska vi skrämma dem?
– Om en stund, jag vill se på soluppgången först Michael.
– Det förstår jag, den är väldigt vacker.
– Ja verkligen Michael.
Vi är i bergen och tränar med de som har ett eller två märken. Vi är väldigt bra på att leka här i bergen jag och Nyissa.
– När ska du ställa frågan Michael?
– När jag är redo Nyissa.
– Det har du varit länge Michael.
– Kanske det Nyissa, kanske det. Saken är den, om jag ställer frågan så måste jag lämna när jag är klar. Jag vill kanske inte lämna Nyissa.
– Varför skulle du vara tvungen till det Michael?
– Det kan bara finnas en med fem märken på en sådan här plats. Så jag hade tvingats att lämna. Så de har tagit upp det i Rådet?
– Ja.
– Skvallrade Talia till dig?
– Ja Michael.
– Så de vill att jag ställer frågan?
– Ja Michael.
– Då vet jag det.
Jag tar en klunk av mitt vatten, när vi är härute och leker så har jag inte vår dräkt på mig. Den är inte praktisk att leka med här i bergen. Jag har en egenkomponerad klädsel på mig. Jag reser mig och jag sträcker fram handen mot Nyissa.
– Då skrämmer vi skiten ur dem Nyissa.
– Det gör vi Michael.
Sen gör hon något som överraskar mig. Hon ger mig en kram.
– Du har räddat mitt liv två gånger Michael, då förtjänar man minst en kram.
Jag kramar henne tillbaka och viskar.
– Tack Nyissa.
Vi delar på oss och sen börjar vi att springa…
43.
Mästaren ser på mig, jag ser på honom. Jag har ställt frågan, han ger mig sitt bifall. Nu visste jag att han skulle göra det. jag vet vad de kommit överens om. Jag kommer att bli en Mästare utan Borg. Ingen bestämmer över mig, jag har ingen att bestämma över.
Det passar mig som handen i handsken. De vill inte att jag lägger mig i deras affärer. Jag vill inte lägga mig i deras affärer. Jag bugar mig mot honom. Sen börjar jag att klä av mig…
44.
Min mormor och resten av släkten är på ett bröllop i deras kretsar. Ett barnbarn till Tjaeder släkten gifter sig med en utanför deras krets. Hon är långt ner på listan, väldigt långt ner på listan. Så att hon gifter sig med en nyrik man är det ingen som reagerar på…
45.
Min mor ser på sin mor och på sin syster.
– Vad fan vill ni här?
– Hjälpa dig.
– Haha det var det roligaste jag någonsin hört. Vad fan ska ni hjälpa mig med?
– Få ordning på ditt liv.
– Far åt helvete!!
Min mormor nickar och två män griper tag om min mors armar. Sen sticker en tredje henne med en spruta med sömnmedel. Min mor blir slapp i kroppen och de lyfter i väg med henne. Min mormor ser på min moster.
– Se till så att någon kommer hit och städar lägenheten, vi magasinerar sakerna och hyr ut lägenheten till någon annan.
– Visst mor.
– Jag flyger med henne till kliniken.
– Då vet jag det mor, som det ser ut.
– Ja.
Min far är död, han misshandlade min mor så att hon hamnade på sjukhuset. Min mormor fick reda på det så hon agerade. Hon gav min far ett erbjudande han inte kunde tacka nej till. Sex månader senare så dog han. Nu skickar de min mor till en klinik i Schweiz. De lämnar lägenheten, min moster tar fram sin telefon och hon börjar att ringa…
46.
Mannen ser på Amanda, hon har köpt sin frihet. Hon har sparat ihop till den summa som de krävde henne på. Hon sålde sin bok och köpte sin frihet. Han kommer att skydda henne. Han hör hennes fråga, han slickar sig om läpparna. Sen säger han.
– Ja jag ställer upp.
– Tack Manfred.
– Givetvis Amanda.
Hon vill göra en IVF befruktning och hon vill ha hans sperma…
47.
Min mormor ser på graven, hon ser på namnet. Manfred Af Kraft. Han fick reda på för ett par månader sedan att han drabbats av aggressiv cancer. Nu är han död, hon tar fram sin telefon. Hon trycker på ett av namnen.
– Ja?
– Han måste komma hem.
– Han är på väg.
– Förlåt?
– Han är på väg, han lämnade igår.
– Varför har jag inte fått reda på det tidigare?
– För att jag fick reda på det precis.
– Så han är på väg hem?
– Ja han är på väg hem.
– Då vet jag det…
48.
Jag går uppför trappan och kommer upp på vid Triangelns station. Jag valde att hoppa av här för att det är nära till bussarna som går hem till min mor. Jag handlade ett par flaskor vodka i Taxfreebutiken på flygplatsen i Frankfurt.
Därifrån tog jag planet till Kastrup. Jag har lämnat De Förstas borg, jag kommer alltid att vara en del av De Första. Men jag har lämnat, frågan är hur stor suck av lättnad de drog när jag lämnade. Säkert en stor sådan oavsett hur ödmjuk jag varit hela tiden.
Så har de varit om inte rädda så i alla fall nervösa för att jag skulle stanna kvar. För att jag skulle utmana Mästaren. Men som jag sa till honom, jag är inte gjord för att vara låst vid en Borg. Så jag packade mina saker och lämnade när konstnären var klar med min tatuering.
Jag valde att tatuera mig på ryggen, en pojke med vingar som sitter med nedböjt huvud. Den är svart, grå och vitt. Den enda färgen är tre röda tårar som rinner längsmed mina kinder. Jag ler lite när jag tänker på konstnärens min när han såg teckningen.
Sen började han att tatuera mig. Den tog en vecka att göra klart. Sen tog jag mina väskor, jag satte mig på min motorcykel och sen körde jag till flygplatsen. Det tog mig en vecka att ta mig dit. Det finns stationer på vägen mellan Borgen och flygplatsen. Förr så bytte man hästar vid de stationerna.
Nu så sover man över där och tankar det fordon som man kör med. Det finns stall för hästar med. Jag körde till flygplatsen och jag skänkte min motorcykel till en man där. Jag köpte en biljett till Frankfurt, det var det närmsta Kastrup som jag kunde komma.
Nu står jag här i Malmö igen, det är åtta år sedan jag lämnade Malmö. Jag blundar och jag njuter av att vara hemma. Jag öppnar ögonen och jag tar fram min telefon. Jag öppnar den och jag öppnar Skånetrafikens app.
Sen letar jag upp vilken buss jag ska ta. Jag går till Södervärn och ställer mig vid hållplatsen och jag ser på tavlan att bussen ska komma om ett par minuter. Jag plockar upp min keps och mina solglasögon från väskan.
Jag sätter dem på mig och jag ler lite. Jag köpte dem på ett uppdrag i Egypten. Jag stannade vid ett stånd där och jag köpte kepsen och solglasögonen. Det stoppet räddade troligtvis mitt liv, för att den jag skuggade satte sig i en bil som blev sprängd av en drönare.
Jag hade stoppat honom ifrån att köra i väg. Jag stannade för att jag upptäckte att jag inte var ensam om att förfölja honom. Jag stannade vid ståndet och jag köpte kepsen och solglasögonen. Solglasögonen är pilotglasögon fast med mindre glas så att säga.
Bussen kommer och jag går på den och jag blippar min biljett på telefonen. Jag ställer mig mitt i bussen och jag ser ut genom fönstret på bussen. Den kör i väg och den tar mig på en tur genom Malmö. Det är sig likt men det finns en massa nya byggnader.
Trettiofem minuter senare så hoppar jag av på Kirseberg. Här bodde jag från det att jag var åtta år till jag stack när jag var nitton år. Jag hoppade av på torget, jag ser på apoteket och Coop affären. Den har legat där sedan Hedenhös. Apoteket med, jag går mot den fastighet där min mor och far bor.
Frågan är hur kärt vårt återseende blir. Frågan är hur om jag kommer att döda min far. Risken finns att jag gör det. Jag ser på porten, jag kastas tillbaka till en solig sommardag när jag, Amanda och Dennis var runt tio år och vi cyklade härifrån till Segevångs badet.
Där gjorde Dennis vad jag vet sin första drogaffär. Han hade snott med sig tabletter från sina föräldrar. Han har en blick för vem som drogar eller inte som är kuslig. För de pengarna så levde vi som kungar för en dag.
Vi levde som kungar och drottning resten av den sommaren. Det var också den sommaren som Amanda varnade mig för Dennis. Att han var mycket farligare än vad jag kunde tro. Hade det varit vem som helst annars som sagt det till mig så hade jag slagit ner dem. Men nu var det Amanda som berättade det så då trodde jag på henne.
Jag blinkar till och minnet försvinner. Jag går över gatan till porten och jag öppnar porten och jag går in på innergården. Jag ser på de tre trapporna, Dennis bodde längst bort, Amanda i mitten och jag i första trapphuset. Jag öppnar min port till trapphuset, jag går uppför trapporna.
Jag ser på de två dörrarna, jag känner på nyckeln i fickan. Jag bestämmer mig för att ringa på. Man ska inte överraska min mor. Hon reagerar inte så bra på överraskningar. Jag ringer på och jag väntar, jag hör steg innanför dörren.
Den öppnas och en kvinna i tjugo femårsåldern står där insvept i en handduk. Jag blir så förvånad så jag säger bara.
– Vem är du?
Samtidigt så säger hon.
– Ja?
– Var är min mor?
– Det har jag ingen aning om.
– Hur länge har du bott här?
– Är du Michael?
– Ja.
– Vänta lite.
Hon går i väg och jag ser på hennes rumpa som rör sig under handduken när hon går. Jag ler lite, jag är mig lik. Jag kan inte motstå att se på en kvinnas bak när den rör sig. Jag smeker M:et på insidan av min handled. Jag ser henne komma tillbaka.
– Kvinnan som hyrde ut lägenheten gav mig detta och hon bad mig att ge det till en Michael. Din mor bodde här innan?
– Ja, jag med.
– Är inte det lite tidigt?
– Förlåt?
Hon ser menande på påsen med vodkaflaskorna.
– Min mor är beroende, så de är en muta för att få komma in. Min mor och far är speciella. Väldigt speciella.
– Jag beklagar.
– Tack.
Jag ser på henne, hon ser bra ut märker jag nu när jag landat.
– Jag måste göra mig i ordning.
– Givetvis, jag ber om ursäkt. Ha en bra dag fröken.
Hon ler och hon säger.
– Detsamma herrn.
Sen stänger hon dörren, jag ser snopet på den. jag ser på visitkortet. Namnet på det är Caroline Af Kraft. Det är min mosters namn, jag går nerför trapporna. Jag går ut på innergården. Jag tar fram min telefon, jag öppnar den och jag trycker in siffrorna till numret som står på visitkortet.
Jag ser på Amandas port, frågan är om jag ska gå upp till Amandas mor. Jag hör signalerna gå fram, jag går in i porten efter att jag lämnat ett meddelande till hennes telefonsvarare. Jag lägger ner telefonen. Jag går fram till porten och jag öppnar den och jag går uppför trapporna till deras våning.
Jag ser på dörren, jag minns när jag stod här för åtta år sedan. Jag ringer på dörren, jag tar ett steg tillbaka. Jag väntar ett par minuter, hon öppnar inte. Det är samma efternamn, Järneld. Det låter adligt, men det är det inte. Amandas far och mor var inte gifta.
Hennes far är en av Malmös farligaste personer. Han sitter inne och det har han gjort sedan Amanda var tio år. Han var den som skurkarna ringde när de ville att någon skulle dö. Han var inte billig. De lurade honom i en fälla och de satte dit honom. De kunde knyta honom till trettiotvå mord bara i Malmö.
Frågan är hur han skulle reagera på Dennis uppträdande mot Amanda och hennes mor. Jag går nerför trapporna och ut på innergården igen. Frågan är var fan jag ska ta vägen nu? Jag står där och funderar på det samtidigt som minnen av min eller vår uppväxt sköljer över mig.
Jag öppnar Eniro och skriver in Amandas namn, jag får en träff. Jag läser numret och jag ringer upp det. Det går fram signaler, sen hör jag hennes röst på svararen. Det blir en så stark påminnelse så att mina ögon tåras.
Jag blinkar bort tårarna. Jag börjar att gå, jag kommer fram till en gata där det finns speciella gathus. Jag ser på skylten framför ett av dem, det var min dröm när jag växte upp. Att få äga ett av dem, Amandas var ett rött hus med vita knutar på landet. Jag går ner på den lilla gatan och fram till det hus som är till salu. Jag tar upp telefonen och jag ringer till mäklaren. Hon svarar efter tredje signalen.
– Jasmine.
– Hej mitt namn är Michael, jag står framför ett av gathusen på Kirseberg.
– Ja.
– Jag undrar vad priset är?
– 3,7 miljoner.
– När är det visning?
– Precis när du vill Michael.
– Nu?
– Jadå jag är där om tjugo minuter.
– Perfekt.
Vi lägger på och jag går fram till en större sten och jag sätter mig på den. Jag ser på det vita huset. Fönstren är målade i blått. Alla detaljer är målade i himmelsblått. Det är inte utan att jag undrar om det är MFF fans som bor där.
Jag ler lite bredare. Vi stod med Ultras, vi var med och slogs. Samtidigt som Dennis sålde sitt skit till dem. Min telefon ringer, jag ser på numret. Det är min mosters.
– Det är Michael.
– Hej Michael det är din moster.
– Hej moster, var är min mor?
– På en speciell klinik i Schweiz.
– Hon kommer att rymma.
– Nej, som sagt den är speciell.
– Låt mig gissa ni fick söva henne?
– Ja tyvärr.
– Tack.
– För?
– Att ni tog hand om henne.
– Vi skulle gjort det så mycket tidigare, framförallt för din skull Michael.
Jag säger inget.
– Så jag vill från djupet av mitt hjärta be om ursäkt.
– Tack, men ert agerande har ställt till det.
– Vadå då?
– Jag tänkte låna mitt gamla sovrum tills jag hittat något eget.
– Kan du inte komma till vårt huvudkontor.
– Kraftsfärens?
– Ja precis.
– Visst.
– Det är så att vi äger en del fastigheter i Malmö där vi har övernattningslägenheter. Du kan få låna en sådan så länge.
– Det låter bra, men jag kommer om en timme eller två. Återigen tack för min mor. Förresten, min far?
– Är död, han söp ihjäl sig Michael.
– Det var inte oväntat.
– Nej Michael.
– Vet du var han är begravd?
– På minneslunden på Östra kyrkogården.
– Tack Carolina då vet jag det.
– Ingen fara som sagt, vi agerade så fel mot dig.
– Ja kanske det.
– Jag måste tyvärr lägga på nu men vi ses om en stund.
– Det gör vi.
Jag lägger på och jag samlar mig. Båda beskeden skakade om mig lite, där att de fått iväg min mor till en klinik faktiskt är den största överraskningen. Jag ler lite när jag tänker på att de fick söva henne. Sen tänker jag på min far, det stora förbannade svinet.
Frågan är om jag inte dödat honom om vi konfronterats nu. Jo det hade jag. De hade aldrig hittat kroppen, aldrig någonsin. Sådant finns det metoder för. Det kostar mig ett guldmynt och ett samtal till städfirman. John Wick filmerna stämmer väldigt väl överens med verkligheten. Jag förlorar mig i tankar på mina föräldrar, i synnerhet min far och hans lekar med mig och min mor i det där källarrummet.
– Är du Michael?
Jag kastas tillbaka till nuet. Jag ser på ansiktet till rösten.
– Ja, Jasmine?
– Precis.
– Trevligt.
Vi skakar hand, jag tar upp väskan och vi går fram till huset. Hon öppnar dörren och vi går in och nerför en trappa. Det är det som gör husen här så speciella. De är typ nedgrävda. Så man går ner en halvvåning eller vad man ska säga. Jag ser på den stora öppna ytan.
De har öppnat upp allt som går att öppna upp och gjort det till det som mäklaren kallar för öppenplanlösning. Jag inser att jag gillar det, jag går igenom huset och jag ser på det. På golven med de breda ekplankorna som är mörknat av ålder.
På taket där man ser taknockarna. Jag öppnar dörren till den lilla trädgården på 400 kvm. Jag går fram till en trappa som leder ner i källaren. Jag öppnar dörren och det jag ser överraskar mig. Källaren är lika stor som hela tomten och det är minst två meter i tak.
Jag ler brett, jag kan ha en hel del av ringarna härnere. Det finns fiber indraget och solpaneler på taket med ett eget batteri. Vi är tillbaka i det som är köket, jag sätter mig på en av barstolarna.
– Alla möbler ingår.
Jag ser på henne och på möblerna. Det skulle innebära att jag slipper lägga pengar på det.
– Hur kan detta vara svårsålt?
– Läget och att det inte är anpassat till en barnfamilj.
– Om jag säger att jag tar det idag om de kan tänka sig att gå ner tvåhundratusen?
– Säger du hundratusen så behöver jag inte ringa dem så att säga.
Jag ser på henne, hennes ärlighet är uppfriskande. Jag hade inte väntat mig det av en mäklare.
– Så hundratusen?
– Ja, har du lånelöfte?
– Jag behöver inte det.
– Så du kan betala kontant?
– Ja, jag vann på Lotto för ett tag sedan.
Hon ser på mig, jag möter hennes blick.
– Jag har spelat samma nummer sedan jag var sexton år. Tobaksaffären på hörnan där.
Jag pekar i riktning mot den.
– De var inte så nogräknade på vem som spelade där. Jag spelade bara på Lotto. Jag har varit ute och rest, men jag spelade vidare och jag vann för ett par veckor sedan. Jag kom hem innan idag och jag skulle besöka min mor. Men hon var inte hemma, sen såg jag skylten. Nu sitter vi här och jag lägger ett bud på det pris som du säger att du får gå med på.
Jag tar fram mitt pass och jag visar mitt namn. Hon läser det, hon ser att det står Michael Af Kraft. De där två bokstäverna får henne att slicka sig lite om läpparna. Jag ler lite.
– Som sagt, jag lägger det bud som du säger att de kan godta.
– Ska vi skriva papper?
– Visst.
– Så bra.
Vi lämnar huset och jag åker med henne till henne den mäklarfirma som hon arbetar på. Vi går in och proceduren för att jag ska kunna köpa huset sätter i gång…
49.
Jag ser på porten som leder in till Kraftsfärens huvudkontor. Jag minns att jag var här när jag var runt åtta år. Det var precis innan vi flyttade till Kirseberg, jag minns svagt att jag satt på en stol utanför en stor dörr i mörkt trä. Jag hörde högt skrikande från två kvinnor. Min mor rusade ut och tog mig hårt i handen.
Jag minns att det gjorde så ont så att jag började att gråta. De skrek mer åt varandra, sen drog min mor mig efter sig ut till vår bil som stod väldigt felparkerad här på gatan. Sen körde hon hem, hon och min far började att bråka. Jag blinkar till och minnet försvinner och jag kastas tillbaka till nuet. Min telefon ringer och jag svarar.
– Michael.
– Var är du?
– Hemma Amanda, jag är hemma.
– Lovar du?
– Ja Amanda, jag lovar. Var är du?
– På jobbet.
– Givetvis, det är måndag och normala människor arbetar. Det kommer att ta lite tid att vänja sig vid.
– Att människor arbetar?
– Vilken veckodag det är, att sådana triviala saker är viktiga.
– Middag ikväll?
– Givetvis, var?
– Mando.
– Det blir perfekt Amanda. Vilken tid?
– Halv sex.
– Jag kommer.
– Så du är verkligen hemma Michael?
– Ja jag är verkligen hemma Amanda.
– Jag är ute Michael.
Jag blundar och ler.
– Så bra min vän.
– Jag måste tillbaka, men vi ses ikväll.
– Det gör vi Amanda.
Vi lägger på och jag ler med hela ansiktet. Jag blundar och ser henne framför mig. Bakom mina stängda ögon. Jag öppnar dem och ser mot porten, jag går fram till den och jag öppnar den. Jag går in i trapphuset, jag går uppför trappan till tredje våningen.
Jag ser på skylten där det står direktion. Jag öppnar dörren och går in, jag ser på dörrarna. Jag går förbi dem och kommer fram till en kvinna som sitter bakom ett skrivbord. Jag kommer ihåg skrivbordet men inte om det satt någon kvinna där då. Sist jag var här, jag harklar mig lite och hon ser på mig.
– Är det Michael?
– Ja.
– Så bra, välkommen.
– Tack, jag ska träffa min moster Carolina.
– Givetvis, men hon är upptagen med revisorerna så du får tala med din mormor i stället.
– Jaha.
– En sekund.
Hon trycker på en knapp och meddelar att jag är här. Tio sekunder senare så öppnar min mormor dörren till sitt kontor.
– Michael, välkommen hem.
– Tack mormor.
– Om du kommer med mig.
Vi går in på hennes kontor, hon ser på min väska och påsen med flaskorna.
– En muta till min mor.
– Ah, ja det hade nog behövts.
– Ja. Jag får tacka för att ni tog hand om henne.
– Alldeles för sent jag vet, men bitterhet kan leda till en massa skit.
– Så är det. Carolina sa att hon kunde hjälpa mig med min boende situation. Det gäller för en vecka, sen flyttar jag in i mitt hus.
– Hus?
Jag berättar om huset jag köpt, hon ser på mig.
– För att vi ska slippa gå som katten runt het gröt så vet jag var du varit.
– Förlåt?
– Jag vet var du varit, vad du gått igenom.
– Du vet kanske var jag varit men inte vad jag varit med om.
– Jag vet var du tillbringade ett år och en dag, jag vet vilka uppdrag du gjort.
Jag ser på henne.
– Vill du att jag berättar om dem Michael.
– Nej, det innebär att du har en spion där.
– Inte jag men ett företag som vi anlitar har sådana kontakter. Vi kom tio minuter försent för att hjälpa dig den där kvällen för åtta år sedan.
– Så du har hållit koll på mig?
– Givetvis Michael.
– Vadå givetvis?
– Du är den äldste manlige arvingen till Af Kraft titeln.
Jag ser på henne, jag lutar mig tillbaka i stolen. De få tillfällen när min mor var nykter så berättade hon om sådant för mig. Om mitt förbannade arv, samtidigt som hon lärde mig hur man för sig i dessa salonger som hon kallade dem.
– Med Af Kraft i ryggen så är du orörbar.
– Det är jag ändå.
– Inte i Malmö, inte på den lagliga sidan av saker och ting. Med Kraftsfären i ryggen så kan du hämnas på Dennis och de andra.
– Om du vet var jag varit så vet du att det inte är några som helst problem för mig.
– Men inte utan skydd, ditt arv ger dig det skyddet.
– Så vad menar du?
– Att du är den näste Greven, min bror dog för en månad sedan. Du är den nye Greven, innan du protesterar så vet jag om din pliktkänsla. Förutom den så ger dig titeln dig en större möjlighet att hämnas.
Jag ser på henne, hon ser in i mina väldigt ljusblå ögon. De lyser som två isbitar kan lysa.
– Och vad säger resten av släkten om det?
– De ska bara rätta in sig i ledet, Carolina vet vad som gäller. Hennes barn vet också vad som gäller. Hennes dotter arbetar här hon med.
– Och hennes bröder?
– Pluggar på universitetet.
– Vad är, vad heter hon?
– Freja.
– Freja utbildad till?
– Affärsjurist, hon är nästan lika intelligent som du.
– Ok, så du har fått tag på mina utredningar?
– Ja.
– Där ser man, frågan är om jag ska rota i det.
– Du kommer inte att hitta något Michael.
– Som du sa, jag är en intelligent ung man som är väldigt driftig om det skulle behövas.
– De kontaktade mig för att de ansåg att din mor och far inte var, hur var det de sa. De är inte de bästa av föräldrar.
– Det var veckans underdrift.
– Så det säger du.
Jag ser på henne, ett litet medlidsamt leende syns på hennes läppar.
– Du vet inte vad min far utsatte mig och min mor för.
– Förlåt?
– Övergreppen som han utsatte oss för, som slutade när jag var femton år och spöade skiten ur honom och satte en pistol mot hans panna och lovade honom att om hans ens tänkte tanken på att göra det fler gånger så skulle jag döda honom. Han trodde på mig för övergreppen slutade. Hur fick du honom att lämna min mor?
– 500 000kr och ett hot om att hans skit skulle komma till ytan. Då backade han och packade en väska och lämnade. Sex månader senare så dog han på sjukhuset. Han söp ihjäl sig.
– Han knaprade piller med.
– Ja jag vet.
– Så du vill att jag ska bli den näste Greven?
– Om jag ska hårdra det så har du inget val Michael.
– Men har alltid ett val, mormor. Sen får man ta konsekvenserna av det valet.
– Förvisso, men du är Greven oavsett om du vill det eller inte. Den förre greven, min bror. Han var ingen bra greve, han engagerade sig inte så mycket i företaget.
– Så det är du som driver det?
– Ja.
– Och nu vill du att jag ska bli en galjonsfigur?
– Nej, jag vill att du ska vara en engagerad greve. Men om jag får nöja mig med en galjonsfigur så är det bättre än inget.
Hon ljuger inte, jag blir lite förvånad faktiskt. Men hon ljuger inte.
– Du vet om mina utbildningar?
– Ja jag vet om dina utbildningar.
– Du vet om min titel i den andra världen?
– Ja jag vet om din titel i den andra världen Michael.
Jag smeker tatueringen på insidan av min handled, jag gör ofta det när jag tänker av någon anledning. Det öppnar en hel del dörrar åt mig, framför allt kontakter och ekonomiska fördelar. Jag lutar mig tillbaka och ser på henne. Jag kommer inte att komma undan detta.
Frågan är vad min pliktkänsla säger om att komma undan det. hon vet vilka knappar hon ska trycka på. Så att hon studerat mig råder det inte tvivel om. Det förvånar mig en hel del att det finns spioner där.
Fast det är klart. Girighet finns överallt, jag kan tänka mig att de begär en bra ersättning för att vara spioner på en sådan plats. Så frågan är om jag kommer undan detta, frågan är om jag vill komma undan detta.
– Jag kommer att hämnas mormor, det är en hederssak.
– Det förstår jag, som jag sa. Du får hela Kraftsfären till din hjälp.
– Så det är lockbudet för att jag ska hoppa på att vara Greven?
– En del av det ja, men som jag sa. Jag har en aning om din pliktkänsla.
– Kanske det mormor, kanske det. Om jag tackar ja, vad händer då?
– Vi går härifrån till vår advokat, du får ditt arv så att säga. Sen så går vi tillbaka hit och jag ber Britt därute ge dig nycklarna till din våning däruppe.
– Så jag har en egen våning?
– Greven sitter en våning upp ja.
– Där ser man.
Jag ser på henne, hon möter min blick.
– Ska vi gå?
Hon ser förvånat på mig.
– Så du tackar ja?
– Som du sa, jag har inte så mycket val.
– Nej egentligen inte.
– Vem vet du kanske ångrar ditt val en dag mormor.
– Nej Michael, det kommer jag inte att göra. Jag har ångrat många saker i mitt liv. Detta kommer inte att bli ett av de tillfällena.
Vi reser oss och vi lämnar hennes kontor, vi går nerför trapporna och ut på Stortorget. Vi går tvärsöver det och in i passagen mellan Stortorget och Hipp. Hon går fram till en dörr på vänstersida, hon öppnar den och vi går in i trapphuset.
Vi går upp en våning och hon öppnar dörren. Jag ser på kvinnan som sitter där, jag ler inombords när jag ser henne. Hon är klädd som den klassiska sekreteraren i de filmer som vi pojkar tittade på när vi växte upp.
Som pojkar som växer upp tittar på. Hon har till och med de svartbågade glasögonen och det röda läppstiftet. Vi ser på varandra, min mormor presenterar mig.
– Detta är mitt barnbarn, Michael Af Kraft. Han är den nye greven av Af Kraft.
– Angenämt.
– Detsamma frun.
– Fröken.
– Mitt misstag.
– Alice, jag heter Alice.
– Vi vill tala med Anders.
– Givetvis fru Af Kraft.
Hon reser sig, hon knackar på dörren. Hon öppnar den och meddelar att vi är här. Han säger åt henne att släppa in oss. Vi går in och han står upp och går runt skrivbordet när vi kommer in. Han hälsar på oss, vi sätter oss och han ser på min mormor.
– Michael är den nye Greven.
– Så bra.
– Vi vill att du aktiverar honom så att säga.
– Givetvis, ge mig en minut.
Han reser sig och går i väg. Han kommer tillbaka efter en minut. Han har en hög med saker med sig. Två olika mappar, en träask och två nyckelknippor. Han sätter sig, han öppnar den ena mappen.
– Detta är det officiella arvet så att säga. Du ska skriva på pappren där, när du gjort det så är det officiellt. Du får mappen här att läsa på dig om Af Krafts historia och vad du är greve över. Förutom Kraftsfären då. Som slottet osv.
– Så ett slott?
– Ja, det används sällan dock.
– Vi bor i huset här.
– Husen.
Min mormor ser på advokaten.
– Husen, vi har det stora huset. Sen två mindre hus på tomten.
– Ok.
Han räcker mig en penna och jag skriver på pappren. Han öppnar träasken och jag ser på ringen som han sträcker fram. Jag försöker sätta den på mitt högra ringfinger. Den passar inte.
– Då går du till denna juvelerare så tar de ut den.
– Tack.
– Nu kommer vi till den förre grevens privata arv, där allt går till dig.
Min mormor spänner sig lite.
– Så han hade alltså ett eget arv?
– Ja som var stort. Eller stort.
– Hur stort?
– Runt femhundramiljoner och då är inte lösöret inräknat så att säga.
– Lösöre?
– Två våningar i Malmö, ett garage med speciella bilar. Tre fastigheter i tre olika länder. Där finns det fler bilar.
– Vilka länder?
– Italien, Frankrike och England.
– Hur är pengarna fördelade?
– I tre olika fonder, en på en bank i Jersey, en bank i Luxembourg och en bank på Cayman öarna.
– Låt mig gissa, minst en fem års fond där pengarna är vita så att säga och de andra två är av skattetekniska skäl? Jag misstänker att det finns tre kort knutna till fonderna?
– Ja.
– Smart, fördelningen är 80, 10, 10?
– 70, 15, 15.
– Då vet jag det och det är den mappen där?
– Ja, han bad mig även informera dig om att han kände Amanda.
Jag ser på honom.
– Jag förstår.
– Han säger att detta kommer att svara på dina frågor.
Han räcker mig en bärbar hårddisk. Jag ser på den och jag stoppar ner den i min väska.
– Var ska jag skriva på för det arvet?
– Här.
Jag skriver på och han räcke mig mapparna och nyckelknipporna. Vi reser oss och vi lämnar hans kontor. Alice sträcker fram sin hand mot mig, jag tar den och jag känner papperslappen mot min hand. Jag säger hejdå till henne och jag stoppar handen i fickan.
Vi lämnar kontoret och vi går nerför trappan. Vi går över Stortorget till fastigheten. Vi går och uppför trapporna till direktionens våning. Hon ser på Britt, hon säger åt henne att kalla på de som sitter här. Britt gör som hon blir tillsagd och tre personer visar sig.
Det är min moster, min kusin och hennes far. Frågan är vad han gör på företaget. De kommer fram till oss och min moster ser på mig. Hon vet vem jag är, men det vet inte de andra två.
– Vi har en ny greve.
Hon säger inte mer än så.
– Jag kommer att vara en mer engagerad greve än vad min föregångare var. Vilket innebär att jag kommer att han en större insikt än vad han enligt mormor hade. Du är affärsjurist Freja.
– Ja.
– Mitt ena område.
– Vilket är ditt andra?
– Ekonomi, mitt tredje är datorvetenskap. Eller jag har en Suma Cum Laude i programmering. Mormor sa att du är nästan lika intelligent som jag.
Jag betonar nästan, vissa personer som har högre intelligens än andra behöver få reda på att de inte är de enda med hög intelligens. Hon ser på mig och jag möter hennes blick.
– Då vet jag det Michael.
– Så bra Freja, mormor ska visa mig mitt kontor. Det är tydligen en våning upp. Ska vi mormor.
– Javisst.
Vi lämnar dem och vi går till trapphuset. Vi går upp en våning och jag ser på de två dörrarna. Jag går till den högra och jag öppnar den. Jag går in på kontoret, jag sätter min väska och påsen med alkoholen vid dörren. Jag går fram till skrivbordet och jag sätter mig i stolen.
Jag tar fram ett USB från min ficka och jag sätter i det i datorn. Jag tänder skärmen och jag ser på inloggningsrutan. Jag klickar i den och lösenordet skrivs in av sig själv från USB minnet. Jag ser på bilden av honom och en man.
– Den är fingerad.
– Förlåt?
– Den är fingerad.
– Hur vet du det?
– Solen lyser fel på bilden i relation till skuggorna. Det är en sådan där geni grej.
Jag öppnar en av mapparna och mitt USB minne öppnar lösenordet. Jag ser på namnen på mapparna.
– Han spionerade på er.
– Förlåt?
– Han spionerade på er genom era datorer, era telefoner med. Det kommer jag inte att göra. Men ni kommer aldrig att kunna ljuga för mig. Vad är Eriks roll i företaget?
– Han är chef för säljarna.
– Din bror litade inte på honom.
– Förlåt?
– Läs detta, han litade inte på honom. Tydligen så har han affärer med kriminella element som man inte ska ha affärer med. Han får betalt i egen ficka från dem. D affärerna kommer att upphöra.
– Givetvis Michael.
– Vilka förhoppningar har tvillingarna närt?
– Vadå då?
– Din bror kallar dem för snorunge ett och två.
Hon ser på mapparna. Jag tar fram USB minnet från honom. Jag sätter i det i datorn. Jag dubbelklickar på en av filmerna. Jag ser på mannen på skärmen, han ser sjukare ut på filmen.
– Hej Michael, när du ser detta så jag död. Du ska veta att jag precis som min syster vet var du varit. Jag missade dig också, men den kvällen så skam och sägandes så älskade jag med Amanda. Om det är någon tröst för dig Michael så är hon den enda person förutom min syster som älskat. Jag hade nog kunnat älska dig med om vi lärt känna varandra. Vi delar en hel del passioner eller hobbys. Men du är nu den nye greven. Jag tvekade inte om att du skulle tacka ja. Min syster talade säkert om din pliktkänsla och dina möjligheter till hämnd. Det hon inte riktigt förstår är vilken maktbas du redan sitter på. Det gör inte jag i heller fullt ut men bättre än min syster. Som du ser på min dator så har jag hållit koll på familjen. De har sina böjelser allihop, vissa värre än andra. Jag vill att du säger åt min syster att jag beklagar att jag varit en usel greve. Men jag har gjort en del i det tysta. Problemet är att hon är en tio gånger bättre Greve än vad jag var. Jag tappade intresset snabbt för hela den skiten. Min far var en ärkeknöl som utsatte mig och din mor för övergrepp. Hennes tablettmissbruk kan inte bara skyllas på olyckan där hennes far, din morfar dog. Det var en del av det, men den största anledningen var vår fars övergrepp på oss. Min syster skulle aldrig tro på det, men nu när din mor är på kliniken så hoppas jag att hon blir nykter och fri från tabletterna och att hon vågar tala om övergreppen. Min far fick mig att hata att vara Greven, men det är inte bara därför som jag var en dålig greve. Jag har ett behov av kickar, ett behov som vi delar. Jag är en väldigt framgångsrik gentlemannatjuv. I vissa kretsar så kallas jag för Silver Fox.
Jag ler lite, jag har hört talas om honom.
– Jag är rätt övertygad om att du delar kickbehovet med mig. Så jag lämnar den delen av mina äventyr till dig. Du kommer att hitta mina planer, jag skulle se det som en ära om du väljer att fortsätta min tradition. Nu till det som är det viktiga. Amanda, hade jag kunnat så hade jag låtit henne ärva mig hon med. Som jag sa hon är den enda person förutom din mormor som jag någonsin älskat. Ja jag vet hur ung hon var när vi träffades. Det är tror jag en del av min fars övergrepp som gjort att jag bara kan vara med unga män och kvinnor. Jag är bisexuell. Men det har du säkert redan räknat ut, precis som du ser att bilden på datorn är fingerad. Sedan första gången jag var Amanda så är hon den enda kvinna jag varit med. Nästa gång du träffar henne så kommer du att veta vad mitt arv till henne är. Jag kunde inte dela med mig av pengarna, men jag vet också att du kommer att skydda henne mot Dennis och de andra förbannade blodsugarna. Du, min syster, Carolina och Freja kan tillsammans göra Af Kraft till någon att räkna med igen. Freja är en intelligent ung dam, ni två kan driva Af Kraft till nya höjder. Verkligen nya höjder. Vårda mitt arv väl Michael. Jag önskar att jag agerat tidigare, så att jag fått lära känna dig. Men jag lärde känna dig genom Amanda. Jag vet om er speciella relation, jag vet om Dennis. Sätt dit det svinet.
Filmen avslutas och jag ser på de andra mapparna på USB minnet. Jag drar ut minnet och jag stoppar det i fickan.
– Är du ok mormor?
– Va? Ja det är jag.
– Han ljög inte mormor.
– Om?
– Övergreppen, han ljög inte. Din far utsatte dem för övergrepp. Han ska vara glad att han är död. För annars så hade jag dödat honom. Hur dog han?
– Min far?
– Ja er far, hur dog han?
– I en säng med sin älskarinna.
– En ung sådan?
– Ja.
– En hjärnblödning?
– Ja.
– Frågan är om din bror arrangerade hans död.
– Förlåt?
– Jag ville döda min far tusen gånger om dagen. Jag kalkylerade med att jag skulle åka fast så jag lät bli. Men jag tänkte på det flera tusen gånger om dagen. Kunde jag låna en lägenhet?
– Va? Ja givetvis, så länge du behöver det. Det är din lägenhet med nu.
– Möjligt, men jag tar inget för givet. Jag vill duscha och byta om innan jag ska träffa Amanda.
– Vad menade han med det med Amanda?
– Att han är far till hennes son, han är spermadonatorn. Så hennes barn kommer att bli Af Kraft. Så de kommer aldrig att sakna något. Det blir hans arv till henne. De kunde inte gifta sig, hon älskade inte honom. Han var en kund, säkert en kund som hon kände något speciellt för. Men dock en kund.
Min mormor ser på mig.
– Du har två lägenheter.
– Som han älskat med Amanda i, hon var femton år första gången de träffades mormor. Så nej jag ska inte sova i samma säng som de älskat i.
– Är du kär i henne?
– Nej jag älskar henne som en syster, du kan inte ens i den vildaste fantasi föreställa dig vad vi två har gått igenom. Sådana saker skapar band mellan människor som är starkare än familjeband osv. Vi har inte ens kysst varandra, syskon kysser inte varandra. Dennis har säkert trängt sig på henne, för att visa att han äger henne. Han är ett svin, ett stort jävla svin.
– Han är gift med en från oss.
– Förlåt?
– Han är gift med ett barnbarn till Tjaeder släkten.
– Hon måste vara långt ner på listan.
– Ja det är hon, men hon är en Tjaeder.
– När jag säger till dig mormor så ska du tala med hennes mor eller mormor/farmor om hans verksamhet.
– Javisst Michael.
– Tack mormor. Ska vi berätta för de andra att han spionerat på er.
– Nej.
– Då vet jag det, men det slutar nu. Du ska nog kontakta IT som städar ut era datorer. Säg att du misstänker virus, så kommer de och städar ut dem. Jag kommer inte att använda den. Jag kommer att be IT att köpa en ny åt mig. De kommer att slicka sig om läpparna när jag kommer med mina önskemål.
– Varför?
– För att den kommer att bli dyr. Men ring IT och be dem att städa ut era datorer.
Jag öppnar min väska och jag tar fram mina tre diplom från väskan. Jag hittar en rulle tejp och jag tejpar upp dem på väggen.
– Sådant är viktigt för vissa.
– Som Freja?
– Nä andra. Jag kommer från ingenstans mormor. De tre kan förklara var jag varit de senaste åtta åren. Jag har varit i Tokyo och studerat. Jag har varit där och fått mina tre utbildningar. Jag har lite ärenden som jag måste ta tag.
– Följ med ner till mitt kontor först.
– Visst.
Vi lämna mitt kontor och vi går till hennes. Jag får en nyckel av Britt, det är till övernattningslägenheten. Den ligger vid Kungsgatan med utsikt mot Latinskolan. Jag säger tack, hon ler och går iväg. Jag ser på min mormor, hon öppnar en låda och hon tar fram ett kort åt mig.
– Där är inget tak på det.
– Tack.
– Ingen fara, de andra har sina kort. Men de har tak, du är Greven.
Jag ser på henne och jag nickar mot henne.
– Så länge ni inte börjar att niga så är jag nöjd.
Hon ser på mig och hon ler lite. Jag svarar på det.
– Jag kände en hel del negativt om er innan jag gick in i grottan. Nu så är jag mer neutral kan man väl säga. Jag hoppas att vi kan utveckla mer över tid. Jag kommer att läsa på mig om familjen och din brors äventyr. Men jag kommer att vara en delaktig Greve. Det kommer kanske att chocka de andra. Men du vet om min pliktkänsla, mormor. De gör inte det. Jag kan bara drömma om vad de två andra kusinerna sysslar med när din bror kallar dem det han kallar dem. Moster kanske har synpunkter när jag sätter dem på plats. Eller morbror. Men jag är greven, så det faller på mig att markera. Vilket jag kommer att göra mormor. Jag kommer att markera.
– Som sig bör Michael.
– De kanske inte kommer att gilla markeringarna.
– Nej det kommer de inte.
– Bara så vi är överens.
– Jadå Michael.
Jag ser på min telefon.
– Glöm nu inte att ringa IT så att de städar ut era datorer.
– Nej.
– Vad är deras nummer?
Hon letar fram det och jag skriver in det på min telefon, jag ringer numret. En man svarar. Jag presenterar mig, min mormor får bekräfta att jag är den jag är. När det är gjort så säger jag vad jag vill ha. Både som bärbar och stationärdator.
– Jag vill ha dem så snabbt som möjligt.
– Du kan få dem tidigast i övermorgon.
– Det blir bra, förresten datorerna på direktionen är infekterade. Kamerorna och spårningsprogram. Telefonerna är klonade och mer därtill. Lös det genast.
– Javisst.
– Med genast så menar jag genast. Inte IT genast utan nu genast.
– Ja.
– Bra, då vill jag få reda på i morgon när jag kommer att ni varit är annars…
– Vi kommer.
– Bra, för ni vill väl inte att jag begränsar er bandbredd?
– Nej.
– Så bra.
Jag lägger på och min mormor ser på mig.
– Minskad bandbredd?
– Så är det. De leker säkert en hel del på arbetstid. Sådant kräver bandbredd. Nu måste jag iväg mormor, men jag kommer i morgon bitti.
– Då ses vi då.
– Det gör vi.
Jag lämnar hennes kontor och hon ser på min rygg när jag går i väg…
50.
Jag ser henne komma gående, hon är lång. Hon är mer än 180 cm, hennes långa hår är borta. Hon har en kortare frisyr, den är snygg och hon passar väldigt bra i den. Sen så är det klart hon hade passat i allt.
Jag ser på hennes mage och det syns att hon är gravid. Vi ser på varandra och sen kramar vi varandra. Vi kramar varandra länge, vi säger inget. Vi bara kramar varandra. Vi delar på oss och hon ser på mig. Jag ser på henne.
– Hej du vackra.
– Hej du vackre.
Jag smeker hennes kind mjukt, hon smeker min.
– Du är verkligen hemma Michael.
– Jag är verkligen hemma Amanda.
– Kan vi äta, jag är vrålhungrig.
– Självklart Amanda.
Vi går fram till pulpeten, en servitris kommer fram och hon visar oss till ett bord på uteserveringen. Vi sätter oss och vi beställer mat och dricka innan hon ens hinner gå iväg. Hon ser på oss och hon ler. Hon går i väg och jag ser på henne. Jag ler och hon ser på mig och hon säger.
– Vad ler du åt Michael?
– Dig Amanda. Du lyser, hela du lyser. Det klär dig väldigt väl att vara gravid.
– Tack Michael. Ibland så känner man sig inte så väldigt vacker.
– Du är alltid vacker min vän.
– Du säger alltid så snälla saker Michael.
– Jag säger bara sanningen.
Min blick söker av omgivningen, jag ser inget konstigt. Sen ser jag på henne igen.
– Är vi säkra?
– Ja Amanda vi är säkra.
– Hur är det att vara hemma?
– Det känns väldigt bra Amanda, de senaste timmarna har varit omtumlande. Men annars så är det bra.
– Omtumlande?
– Min mors släkt är lite mer speciella än jag trodde när vi växte upp.
– På vilket vis Michael?
– Du känner till Kraftsfären?
– Ja.
– Jag är den nye chefen för det.
Servitrisen kommer med vår dricka. Mineralvatten till Amanda och ett glas mjölk åt mig. Vi ser på varandra, jag ser chocken landa hos henne.
– Då bjuder du ikväll Michael.
– Haha ja det gör jag Amanda.
Hon ler mot mig och jag ler mot henne. Vi tar en klunk av drickan.
– Du dricker fortfarande inte alkohol Michael?
– Det händer, men inga mängder och framförallt inte till mat. Sen så påverkar inte alkohol mig. Jag kan dricka tio liter ren sprit och jag blir inte påverkad.
Hon ser lite tvivlande på mig.
– Det är sant Amanda. Vi ska inte tala om det här, men jag har fått vissa fördelar kan man väl säga.
– Där att dricka tio liter alkohol är en sådan sak?
– Ja Amanda.
– Där ser man.
Jag ser en kvinna i vår ålder gå förbi, min blick fastnar på henne. Något med henne får det att kittla till i min kropp som det inte gjort sedan Mei dog. Hon är minst lika lång som Amanda, hon är en Ginger.
Hon har gröna ögon, vilket är väldigt ovanligt. Hon går som om hon tränar självförsvar. Vi går från höfterna och nedåt. Jag ser henne le och det leendet knockar mig. Hon träffar två vänner och hon kramar om dem.
– Jorden till Michael.
– Förlåt?
– Sitter du och spanar Michael?
– Ja, eller jag såg en väldigt vacker kvinna.
– Var då.
Jag visar med huvudet, Amanda vänder på det och hon ser på de tre unga kvinnorna.
– Det är Fruns dotter.
– Där ser man.
– De andra två kommer från Gräddhyllan.
– Det gör jag numera, enligt adelskalendern så är vi först på väggen i Riddarsalen. Det betyder en hel del på Gräddhyllan. Skulle du vilja vara min dejt på Nobelmiddagen?
Servitrisen kommer med vår mat, hon sätter den framför oss. Vi börjar att äta och mitt senaste avslöjande får tid att landa hos henne. Hon ser på mig och jag på henne.
– Skojar du?
– Nej min vän jag skojar inte. Det jag hunnit läsa på mig om min släkt så är vi äldst bland släkterna i Sverige. Vi har en plats vid Bordet i den Innersta Cirkeln. En plats som jag kommer att få kriga mig tillbaka till. Men vad vore livet utan en utmaning. Men först min vän så ska jag förklara för Riita och Dennis att du är ute och att om hans funderar på att låta sin skugga röra vid mig så blir det konsekvenser.
– Han är farlig Michael.
– Nej Amanda, han tror att han är en stor man. En farlig man, men i den stora stygga världen så är han ett dammkorn. Vilket han kommer att bli väldigt varse om Amanda. Om han kommer inom hundra meter från dig så ringer du mig. Sen tar jag hand om honom. Jag däremot Amanda är den farligaste personen du någonsin kommer att träffa och jag kommer att offra mitt liv för att skydda dig. Ingen kommer någonsin att göra dig illa igen. Det Amanda svär jag på.
Hon ser på mig, fast att mina ord egentligen ska skrämma henne så känner hon precis tvärt om. Hon har nog aldrig känt sig tryggare.
– Så Dennis är inte farlig?
– Inte så farlig som alla tror. Jag trodde också det innan jag reste i väg. Nu vet jag att han inte är det. Inte ens här i Malmö. Jag kommer att plocka ner honom, hans chef och hennes chef. Du förstår, det var hans chefs chef som fick dig att bli prostituerad och han stämplade mig. Och Dennis offrade oss båda utan att blinka. Det Amanda ska han få äta upp, varenda smula av den bajsmackan ska han få äta upp. De tre Amanda är slut, de vet inte om det bara.
– Du talar om Bratvan Michael.
– Ja Amanda jag vet och Bratvan kissar på sig när jag befinner mig i samma land som dem. Men nu talar vi om annat, så du lever din dröm Amanda?
– Haha ja, jag är sjuksköterska, jag bor i ett rött hus på landet och jag ska bli mor och göra det bättre än våra mödrar.
– Vet du, du är den modigaste personen jag känner.
– För att?
– Du vågar drömma och infria dina drömmar. Jag önskar jag kommer att bli så modig en dag.
– Vad är dina drömmar då?
– Att träffa en intelligent och vacker kvinna som älskar mig. Som står ut med mina små egenheter.
Hon ser på mig och hon ler.
– Bli far och som du säger göra det bättre än våra föräldrar.
Jag ser mot platsen där Elvira stod. De är borta, den där kittlingen ligger kvar i min mage.
– Få känna att jag duger, som make, far och försörjare. Att någon säger åt mig att jag duger för dem.
– Det gör du Michael.
– Tack Amanda. Jag kunde varit gift nu.
Hon ser på mig, jag möter hennes blick.
– Berätta Michael.
– Hon hette Mei, hennes släkt och hela by slaktades framför ögonen på henne när hon var åtta år. Hon tog sig till Borgen och började sin träning, tio år senare så träffades vi. Vi blev älskande, vi blev kära i varandra, vi började att älska varandra. Vi trolovade oss.
Jag visar tatueringen. M:et i en cirkel.
– Alla tror att det är min initial. Men det är det inte, det är Meis namn. Hon dog i en djungel på grund av två galningar som ville döda min Mästare. Men det satt en man och styrde de två galningarna. Han är den som är skyldig till Meis död. Hennes själ kommer inte att få ro förrän jag hämnats. Vilket jag kommer att göra.
– Vad var det alltid det du sa. – Söker du hämnd så gräv två gravar.
– Haha sen växte jag upp och insåg att livet inte är en lyckokaka Amanda.
Jag ser på henne och jag ler, hon ler inte.
– Jag är ute Michael.
– Bara så länge du är gravid Amanda, sen kommer de förbannade iglarna och tvingar dig att komma tillbaka. Det du gjort ska inte vara möjligt min vän. Du kostar dem pengar. Pengar som de inte vill vara utan, de lever på andra människor. Hur många unga flickor har Riita dödat med sin gummibatong, hur många har hon lärt upp med den? Hur många oskyldiga liv har de två på sina händer?
– Många Michael.
– Precis, det slutar här och nu Amanda.
– De är farliga Michael.
– Och jag är farligare och intelligentare än dem. Väldigt mycket farligare än dem. Du måste lita på mig Amanda. Om du verkligen vill göra det bättre än våra föräldrar så måste du lita på mig Amanda. För de båda bara bidar sin tid. De slinker runt i skuggorna och bara väntar på att få slå klorna i dig igen. Dennis sätter en pistol mot barnet i din mage. Vad gör du då Amanda?
Hon ser på mig, hon avskyr att behöva göra det men hon inser att jag har rätt.
– Lova mig att vara försiktig Michael.
– Jadå Amanda.
– Så bra Michael.
Vi har ätit färdigt, vi ser på varandra och vi ler.
– Jag måste åka hem.
– Jag följer dig till bussen.
Vi betalar och sen reser vi oss, hon krokar sin arm i min. Vi går mot busshållplatserna vid Gustav Adolfs Torg. Vi småpratar med varandra på vägen dit. Vi ställer oss vid hållplatsen.
– Var bor du Michael.
– Den närmsta veckan i en lägenhet vid Latinskolan, sen flyttar jag in i mina ena dröm.
– Ett gathus på Kirseberg?
– Precis Amanda. Det är inte så illa pinkat av två förlorare från Kirseberg.
– Haha nej Michael.
Hennes buss kommer, hon ska åka med den till Södervärn, där ska hon byta till en regionsbuss. Som hon åker med till Arrie.
– Jag jobbar i morgon, men jag är ledig i övermorgon. Kan du hjälpa mig och min kusin då.
– Kusin?
– Ebba, hon bor hos mig. Det skar sig med hennes mor och far när hon var sexton år. Så hon flyttade till mig, hon blev klar med gymnasiet förra året. Nu arbetar hon på Netonnet på Svågertorp.
– Där ser man, men det är klart jag hjälper er. Vad är det du vill ha hjälp med?
– Grävande.
– Då vet jag det.
Hennes buss kommer, vi kramar varandra. Hon går på bussen och jag vinkar tills jag inte ser henne mer. Jag lämna Gustav och går mot ett uteställe…
51.
Jag ser på mannen som sitter på knäna och kippar efter andan. Jag sätter mig på huk och jag sätter hans kniv som han hotade mig med mot hans öga.
– Så då frågar jag igen, var har Riita sitt numera?
– På Kalendegatan hon har två hela våningar i fastigheten. De två översta.
– Se så lätt det var. Vill du behålla ögat?
– Ja!
– Då har vi inte träffats, din telefon.
Jag trycker till lite med kniven, han räcker mig telefonen.
– Öppna den.
Jag gör som jag säger. Jag letar upp Riitas nummer.
– Ett tips.
– Vadå?
– Om du inte vill dö så lämnar du Malmö. Om du ens funderar på att droga en ung tjej igen och våldta henne och sen sälja henne till Riita eller värre personer så kommer jag att vara där och då, då kommer du att dö och försvinna. Förstår vi varandra?
Han ser in i mina ögon de lovar honom att det jag sagt kommer att hända.
– Ja vi förstår varandra.
– Så bra.
Jag stoppar kniven på mig, jag knäcker hans telefon sen går jag iväg…
52.
Jag ser på de två väldigt små kamerorna. Jag ler in i dem, de som sitter på andra sidan ser mitt leende. Dörren öppnas och jag ser på vakten.
– Skulle du vilja hämta Riita är du snäll.
Jag säger det på ryska, han ser på mig. Jag möter hans blick.
– Innan du nekar mig, har du hört talas om Tikhaya Smert?
– Ja.
– Det är jag, så skulle du vilja hämta Riita?
– Givetvis herre.
– Tack.
Han går iväg och en minut senare så kommer Riita gående, hon ser på mig och hon ser igenkännande på mig.
– Du ser ut som om du sett ett spöke Riita.
– Kanske det, vad vill du?
– Bara lämna ett besked, Amanda är ute, hon har betalat för sin frihet. Om ni inte respekterar det Riita. Då blir jag irriterad, han kan berätta för dig vad som händer då. Du förstår, jag spelade ett spel med er alla när vi växte upp. Jag vet precis vilket narcissistiskt svin som Dennis är. Det är det som skrämmer honom Riita, det är att jag vet alla hans sjuka hemligheter. Jag vill helst inte att du förstör min överraskning Riita. För som sagt, då blir jag irriterad.
Jag ser på livvakten.
– Du kan berätta för henne vad som händer då.
– Ja herre.
Riita ser på mig och sen på livvakten. Hon hörde respekten i hans röst.
– Så Amanda är ute Riita.
– Javisst Michael.
– Bra Riita. Vet du vem hon sålde sin bok till?
– En ung tjej som heter Nicole. Vill du ha hennes nummer?
– Nej tack, jag har aldrig betalt för det, jag kommer aldrig att betala för det. Du är en igel som lever på andra människors lidande Riita. Inviger du dem fortfarande med gummibatongen?
Hon slickar sig om läpparna, ärret över hennes öga fick hon av mig. Efter den incidenten så fick jag inte följa med Dennis till henne igen.
– Skit du i det.
– Så det gör du, där ser man. Du vill kanske få ett ärr till Riita, ett som matchar det andra. Han kommer inte att göra ett skit, eller hur?
– Nej det kommer jag inte.
– Du hör Riita, vad du och Dennis ofta glömmer är att det alltid finns större fiskar i havet. Till och med er lilla damm här i Malmö.
Jag ser på den ena kameran igen. Sen på Riita.
– Ge mig inte en anledning att komma tillbaka Riita.
Jag går nerför trappan och ut framför fastigheten. Jag ser på huset på andra sidan gatan. Jag ler lite bredare och sen går jag i väg…
53.
Dennis ser på sin fru, hon är jävligt het och vacker. De älskar som kaniner, de älskar minst två gånger om dagen. Sen knullar han sekreteraren på jobbet ibland. Han är viril och han är stolt över det. Det ringer på ytterdörren inte på porten, han blir lite vaksam. Han går mot ytterdörren, hans fru kommenterar vem det kan vara som ringer på ytterdörren så här sent på kvällen. Dennis säger att han inte vet. Han öppnar ytterdörren och han stirrar på mig.
– Dennis.
– Michael.
– Du har kommit upp dig i världen.
– Du anar inte.
– Jo då min vän jag vet precis hur liten du är i den stora stygga världen.
Jag ser honom spänna sig. Jag bara ler lite bredare.
– Fortfarande lika lättretad?
– Vad fan vill du?
– Bara en sak Dennis, ge fan i Amanda. Innan du spänner dig, hälsa din mellan chef att en Mästare från De Första är i stan.
– Vem är det Dennis.
– Förlåt mig fröken, Michael Af Kraft, Kraftsfärens nye greve.
– Oh angenämt.
– Detsamma fröken.
– Frun.
– Ah förlåt mig, frun. Så du är gift Dennis?
– Ja.
– Det var som…du skulle ju aldrig gifta dig.
– Det blev så.
– Där ser man.
Jag ser på hans fru från fötterna och upp.
– Du kommer att börja koka Dennis, jag känner dig. Din manlighet osv har fått sig en knäck. Men om du så mycket som ser fel på Amanda…
– Den…
– Säg det inte Dennis, tro mig du vill inte gå nerför den vägen. Vad du säger om mig, det skiter jag i. Men du säger inte ett ont ord om henne. Förstår du?
Han ser på mig, mina ögon naglar fast honom och han gillar inte det. Han gillar verkligen inte det. Men han säger inte mer.
– Sov gott båda två.
Jag vänder mig och går i väg. Dennis ser länge efter mig, han ser efter mig även efter att jag gått genom dörren i porten.
– Det har du inte sagt.
– Vadå?
– Att du känner en Af Kraft, han är till och med den nye greven.
– Han är ingen jävla greve.
– Han skulle inte våga säga det till mig om det inte är så.
Dennis vänder på sitt ansikte, han ser på henne. All den upphetsning han kände innan är som bortblåst.
– Ska vi älska Dennis?
– Nej, jag är inte sugen.
Han stänger ytterdörren bakom mig…
54.
Jag betalar taxin och jag går fram till garaget, jag låser upp det och jag tänder lampan i taket. Jag ser på bilarna, det är fem väldigt fina bilar. De har kostat en slant. Mitt leende blir bredare när jag ser på motorcykeln. Jag går fram till den, det är en Kawasaki Hayabusa 1330 r.
Jag ser på färgen, den är svart och guldfärgad. Jag sätter mig på den, jag låser upp den. Jag startar den och jag ler ännu bredare. Jag stänger av den, jag går fram till ett skåp och jag letar fram rätt nyckel.
Jag trycker på knappen som låser upp bilen, jag öppnar garagedörren och jag kör ut bilen. Sen går jag tillbaka och jag låser garaget och sätter på larmet. Jag går tillbaka till bilen och kör i väg…
55.
De två poliserna ser på varandra, de ser på mig när jag talar med Riita. Sara som den ena polisen heter skriver ner våra namn. De hör mig i det närmsta hota Riita, de hör mig sätta hennes monster till vakt på plats. Hon börjar att göra sökningar på våra namn.
– Vem fan är han Anders?
– Jag har inte en aning Sara men han verkar veta en hel del om Riita och Dennis.
– Vi skulle kanske ha ett samtal med honom.
– Hur ska vi få tag på honom?
– Genom Amanda.
– Och du vet vem hon är?
– Jag tror det.
– Och vem är hon?
– Hon var Malmös bäst betalda eskort. Vi kunde givetvis inte bevisa ett skit, men alla visste om det. Hon var jävligt bra skyddad, bland annat av vår högsta chef.
– Gun?
– Densamma.
Anders ser på henne, hon ser vidare på filmen. Malmö är Malmö…
Jag tar en klunk av teet, jag ser på skärmen. Jag kom tidigt i morse, jag var här vid fyra tiden. Klockan är sju och jag hör någon komma därnere. Jag misstänker att det är Britt. Jag fokuserar på skärmen igen, min blick läser av den.
Jag tar en klunk till av teet. Jag måste få min dagliga dos av teet från marknaden med deras honung. Jag hör stegen i trappan och jag lyfter på huvudet och ser mot dörren. Britt ser på mig.
– Är du redan här?
– Jag gillar att börja tidigt.
– När var du här?
– Vid fyra i morse. Jag är fortfarande jetlaggad.
– Aha då förstår jag. Tack för att du laddat kaffekokarna.
– Det var det lilla, vet du vem som är ytterst ansvarig för Skånetransport?
– Din morbror.
– Men han skriver inte på något som har med det företaget att göra. Är inte det lite underligt?
– Jo, är du säker?
– Ja, jag är säker. Det är alltid andras namnteckning, aldrig hans. Jag förstår varför han inte gör det.
– Och varför gör han inte det?
– För att de sysslar med olagligheter, sådana som Kraftsfären inte ska vara inblandade i. Så vi ska sluta med den skiten, sen så ska vi samarbeta med polisen när de kommer. För de kommer att komma Britt, när brukar min mormor komma in?
– Vid halv åtta.
– Vill du be henne komma upp hit direkt är du snäll.
– Givetvis Michael.
– Tack Britt.
Hon går nerför trappan och hon har en lätt bekymrad min…
56.
Amanda svarar.
– Ja?
– Hej mitt namn är Sara.
– Jag är inte intresserad av att köpa något.
– Och jag är polis.
– Där ser man, vad kan jag göra för dig?
– Har du en vän som heter Michael?
– Ja.
– Jag skulle vilja komma i kontakt med honom.
– Angående?
– Riita Virtanen.
– För att?
– Han besökte henne igår.
– Han gick aldrig in, han bad henne att ge fan i mig.
– Nej han gick aldrig in och ja han bad henne att ge fan i dig. Han skrämde henne och hennes livvakt.
– Michael har en viss pondus.
– Haha ja vi märkte det.
– Så vad vill du honom?
– Bara prata med honom, varken mer eller mindre.
– Visst jag kan ringa honom, jag står utanför barnmorskan. Jag ska vara därinne om fem minuter. Jag är jävligt gravid idag. Men jag ringer honom och ber honom att ringa dig.
– Tack.
– Ingen fara.
De lägger på.
57.
Jag ser på numret.
– Hej du vackra.
Min mormor kommer in på mitt kontor.
– Det blev passande för min mormor kom in på mitt rum. Hon är en vacker kvinna hon med. Så vad vill du Amanda?
– Polisen ringde mig precis.
– Om att jag talade med Riita?
– Ja, hon vill tala med dig.
– Visst skicka hennes nummer. Hur är det?
– Det var en tuff natt bara.
– Kan jag göra något?
– Nä, men tack för erbjudandet.
– Givetvis, när ska jag komma i morgon?
– Vid lunch.
– Då vet jag det, men skicka numret. Hör av dig om minsta lilla händer.
– Jadå Michael.
Vi lägger på och min mormor ser på mig.
– Britt sa att du ville tala med mig.
– Ja morbror är en ful fisk.
– Förlåt?
– Han gör affärer med personer som man inte ska göra affärer med. Han utnyttjar ett av våra speditionsföretag till att smuggla en massa skit åt ryska maffian i Malmö. Jag kommer att stoppa den skiten direkt, jag överväger om vi ska sälja företaget direkt. Men det kan drabba oskyldiga, men vi ska ta morbror i örat. Eller jag tar honom i örat och du står och ser farlig ut mormor. Eller sitter, det spelar ingen roll du ska bara se farlig ut.
– Visa mig.
Jag vänder på skärmen och hon börjar att läsa, jag ser på numret och jag ringer polisen som heter Sara.
– Hej det är Sara.
– Michael Af Kraft, du vill tala med mig.
Hon blir tyst i ett par sekunder längre än vad som är normalt så att säga.
– Ja du besökte en Riita igår.
– Jag gick aldrig in, till skillnad från två lokalpolitiker, en känd fotbollsspelare och ett par andra män. Så vad vill du?
– Tala om henne och hennes verksamhet.
– Visst, var och när. Eller jag kan inte före tolv, det är en liten intern kris på företaget.
– Ska vi säga 12.30 på Haket?
– Visst det blir bra Sara, jag har inte hunnit äta där sedan jag kom hem.
– Men då ses vi då.
– Det gör vi Sara.
Jag lägger på och min mormor ser på mig.
– Jag hade ett samtal med en speciell kvinna igår.
– Bordellmamman?
– Ja, känner du till henne?
– Du gör.
– Hur länge har du spionerat på mig?
– Sen du var åtta år och ni flyttade till Kirseberg. Jag har stoppat en del farliga personer ifrån att göra dig illa.
– Men inte min far.
– Jag hade inte en aning Michael.
Jag ser på henne.
– Då får jag visa dig, moster och Freja. Innan ni dömer mor alltför mycket. Min far ska vara jävligt tacksam att han är död. Annars så hade jag dödat honom. Men det får bli en annan dag mormor. Vi måste lösa detta snabbt, det är inte ohanterbart än. Men det är jävligt nära, vi ska kanske till och med överväga att polisanmäla oss själva så att säga. Eller företaget, vi får se. För det kan slå tillbaka på morbror. Inte för att jag bryr mig. Men ni andra gör kanske? Vi ska kanske be honom ta lite semester.
– Ja kanske det.
– Som sagt jag kommer att läxa upp honom mormor.
– Det blir bra.
– Förresten var köper ni kläder? Jag inser att jag måste uppgradera min garderob om folk ska ta mig på allvar.
Hon ser på mig och hon ler lite.
– Får jag låna din telefon Michael.
– Givetvis.
Jag räcker henne min telefon, jag öppnar den och hon öppnar min webbläsare. Hon går in på en sida, jag ser när hon laddar ner en app på min telefon. Fem minuter senare så trycker jag på appen och jag ser på kläderna som säljs där.
Det är en Secondhand butik för de rika och belevade. Jag ser på de olika kategorierna. Jag ler lite och jag ser på min mormor.
– Tack.
– Ingen fara, vi har ett familjekonto där.
– Då vet jag det mormor.
– Ska vi gå ner och ta honom i örat Michael.
– Ja mormor.
Jag tar min dator och vi går nerför trappan, vi kallar in de andra i konferensrummet. Tio minuter senare så är min morbror väldigt vit i ansiktet när han inser vem har gjort affärer med.
– Jag hade inte en aning.
– Nej du såg möjligheten att tjäna en extra hacka. För att mina två kusiner klantat sig och du inte kunde betala för deras knarkskulder med Af Krafts pengar.
Han stirrar på mig, jag möter hans blick. Min moster ser på mig och sen på sin make och hans vita ansikte avslöjar honom.
– De var med och köpte ett par kilo kokain, deras ena partner delade ut knarket gratis. Innan de betalat för sig, de, de köpte är människor som inte är så förstående. Räntan är på hundra till två hundra procent. Så det som från början var ett par hundratusen blev snabbt mer. Hur mycket fick de betala till slut?
– 2,5 miljoner.
– Och kusinerna?
– 750 000kr.
– För helvete!!!
– Det kan man säga moster.
– Men hur visste du Michael?
– Den förre Greven spionerade på er, jag läste igenom de mapparna i natt.
– Han gjorde vadå?
– Han spionerade på er, ni håller inte på med något speciellt skit. Men de två, de är som han kallar dem för snorungar. Så du ska ta tidig semester morbror, du ska åka till ett av husen på någon Riviera. Du ska stanna där tills denna storm passerat.
– Inte förrän jag är klar med honom Michael.
– Visst, moster, men det får inte ta för långtid.
– Nej då, det kommer att gå snabbt. Sen får han åka till Grönland eller något liknande.
– Det lägger jag mig inte i, men han kan inte stanna i Sverige. Vi ska helst bakdatera hans biljetter om det går.
– Vi har ett privatplan så det löser sig Michael.
– Bra, då går vi över till nästa affär eller projekt.
De ser på mig, sen går vi över till nästa projekt…
58.
Jag går in i träningslokalen, jag ler med hela ansiktet. Nu är jag hemma på riktigt, jag ser på ringarna, på de som sparrar. På Ken som ger tips till de som tränar.
– Michael!!!
Jag vrider på huvudet och jag ser på Kens två döttrar, de springer fram till mig och de kramar mig båda två. Jag kramar dem, all träning avstannar. Ken ler och kommer fram till oss. De släpper mig och de ser på mig.
– Så du överlevde?
– Ja Mästare jag överlevde.
– Det var som fan.
– Haha ja det var det.
– När kom du hem?
– I förrgår. Men en massa saker hände så jag kunde inte komma hit förrän nu.
– Så vad har hänt?
– Jag är numera Greve och den som styr Kraftsfären.
De stirrar på mig, jag ser på dem och jag ler. Sen börjar jag att berätta om mina två senaste dagar. Jag löser ett medlemskort, jag lovar att berätta mer nästa gång vi träffas. Ska jag i väg och tala med polisen. Jag lämnar lokalen och jag går till bilen och jag sätter mig i den och kör iväg.
Jag ska inte så långt, Haket ligger bara ett par gator från träningslokalen. Jag parkerar och går ur bilen, jag startar parkerings appen. Jag går in på Haket och jag går fram till brickorna och jag tar en. Jag går till luckan och jag står öga mot öga mot den vackraste kvinna jag någonsin sett. Jag får tunghäfta och hon säger.
– Vad får det vara?
– Erh, en dagens tack.
Hon lägger upp maten på en tallrik. När jag samlat mig så beställer jag två glas mjölk med. Jag tar brickan och går till ett av borden. Jag ser till så att jag sitter med ryggen mot luckan där hon står. Annars så kommer jag inte att kunna fokusera. Jag ser dörren öppnas och Sara kommer in.
Hela hon lyser av att vara polis. Hon ser på mig, hon vet hur jag ser ut. Hon går till luckan och beställer en dagens hon med. Det är köttfärslimpa, med kokt eller stekt potatis, sås och lingon. Jag tar en tugga av maten och inser att jag kommit till himmelriket. Jag ler och tar en ny tugga. Hon sätter sig framför mig.
– Michael.
– Sara.
– Så vad vill polisen mig?
– Hur känner du Riita?
– Känner gör jag väl inte, känner till är en bättre beskrivning av henne. Jag träffade henne första gången när jag var tio år. Hon försökte övertala Amandas mamma att vara med i en porrfilm, hon bad henne att fara åt helvete. Riita vågade inte göra Amandas mor något. Hon var tillsammans med Malmös genom tiderna farligaste lönnmördare. Skulle han få reda på vad Riita och andra tvingat hans dotter till. Det skulle sluta illa om vi säger så. Så hon backade. Dennis min nästbäste vän i livet, inledde ett samarbete med henne.
– Förlåt?
– Dennis har alltid varit driftig. Hans mamma var en av Malmös största drogsäljare. Hon ägde marknaden för Amfetamin från Polen, i den fabriken så tillverkar de piller med.
– Tillverkar?
– Dennis äger den, hans föräldrar är döda. Han dödade dem säkert själv. Han hatade sin mor, hon var den galnaste och farligaste människan jag någonsin träffat. Då har jag träffat en hel del människor av båda kategorierna. Bland annat Amandas pappa. Som jag sa är den han är. Sen träffade jag Riita vid fler tillfällen. Men en gång så gick hon för långt min närvaro. Så jag fick inte träffa henne fler gånger. Eller det gjorde jag men då fick jag stå långt borta från henne.
– Du gav henne ett ärr.
– Jag bröt båda hennes armar och ett av hennes ben och två revben. Innan de fick undan från mig från henne.
– Vad gjorde hon?
– Hon våldtog en tolvårig flicka med sin gummibatong. Hon skulle lära henne att ta gubbkuk i röven som Riita sa. Hon har en hel massa unga flickor och kvinnors liv på sitt samvete. Hon och hennes gummibatong har ändat många liv. Dennis fick gjuta mycket olja på vågorna för att det inte skulle bli ett fullskaligt krig. Det var då Tatjana fick upp ögonen för honom. Fyra år senare så får Dennis sjutton av sina närmsta män dödade. Den artonde, jag överlevde. Jag stack från Sverige och Dennis fick den position som han har nu. De sa säkert till honom att döda sin mor och far med. De sa åt honom att tvinga Amanda att bli det hon blev.
– Malmös bäst betalda eskort.
– Ingen kommentar.
– Hjälp oss att sätta dit dem Michael.
Jag ser på henne, jag ler lite inombords.
– Får jag din mejladress?
– Varför?
– Vill du kunna sätta dit Riita?
– Ja.
– Då får jag din mejladress och ett löfte från dig.
– Som är?
– Att Amandas namn inte ska nämnas i utredningen. Hon heter något annat i liggarna. Men hon ska aldrig nämnas, aldrig någonsin.
– Jag lovar Michael.
– Bra då får jag din mejladress så ger jag dig möjligheten att sätta dit Riita för skattesmitning. Det är hårdare straff för det än mord i Sverige. Ni kommer att få tillgång till hennes hemliga liggare, hårddiskar osv. hennes kombination till hennes kassaskåp. Mot ett löfte om att jag och Amanda inte nämns överhuvudtaget i utredningen.
– Som sagt jag lovar.
– Bra, då kommer ni att kunna slå till mot Riita så fort ni får en åklagare till att gå med på en husrannsakan. Hon är en överlevare och fegis så hon kommer att snacka. Dennis, Ivan och Tatjana är medvetna om det så de kommer att försöka döda henne. De har en massa poliser i sin ficka. Så du ska vara jävligt försiktig med vem du litar på. Du får en lista på de jag vet som är köpta av dem och de har varit det länge.
Sara stirrar på mig…
59.
Dennis ser på Amanda, han som jag ser hur hon lyser. Det klär henne att vara gravid. Amanda ser på honom. Han ser att hon inte är rädd för honom. Det är något nytt.
– Amanda.
– Dennis.
– Varför hörde du inte av dig.
– För att?
– Michael är hemma.
– Jag visste inte att jag är din fru?
– Du ska inte ta ton Amanda.
– Du ska inte hota mig Dennis.
– På grund av Michael?
– På grund av min far, du förstår han är väldigt mallig över att han ska bli morfar. Jag har aldrig varit rädd för dig. Med en far som min så lär du dig att inte vara rädd. Vill du att jag ringer honom?
Dennis slickar sig om läpparna, hon har aldrig spelat det kortet förut.
– Så Michael ger dig mod?
– Vad du inte förstått Dennis är att jag aldrig har varit rädd för dig. Du är vad du är, varken mer eller mindre. Så nej jag ringde inte dig när min ende vän någonsin kom hem. Han sa att han talat med dig. Han var speciell innan Dennis, vad han är nu kan vi bara spekulera om. Han har fått något i sin blick som påminner om min fars speciella blick. Fast ännu mer speciell. Så hota mig och lämna mig ifred Dennis.
Han ser på henne, sen går han iväg. Amanda sätter sig på en bänk och hon tar fram sin telefon. Hon ringer mig.
– Hej vännen.
– Dennis konfronterade mig.
– Det kommer aldrig mer att hända, jag svär på det Amanda. Han ska få reda på precis hur liten hans värld blivit. Du har inget att frukta Amanda, han kommer inte inom hundra meter från dig någonsin igen.
– Jag var inte rädd för honom Michael. Men jag var rädd för vad han skulle göra med mitt barn.
– Som sagt, han kommer att få reda på precis hur liten hans värld är. Att han är förbannad fjant. Åk hem, jag kommer till dig när jag löst vissa saker.
– Tack Michael.
– Givetvis Amanda.
Vi lägger på och jag lämnar kontoret, jag går nerför trapporna och jag sätter mig i min bil och kör i väg…
60.
Tatjana ser på Ivan och Dennis, de diskuterar den kommande veckans affärer. Det knackar på dörren och en av Tatjanas vakter kommer in, han går fram till Tatjana och han viskar i hennes öra. Hon ser skarpt på honom sen ser hon på Dennis. Båda två ser hennes blick, det är inte en av hennes varmaste blickar.
– Släpp in honom.
– Ja.
Han går ut och jag kommer in på hennes överdådiga kontor, jag går fram till hennes skrivbord. Jag ser på henne.
– Är det så man hälsar på en Mästare från De Första?
Hon reser sig snabbt, Dennis och Ivan stirrar på henne.
– Jag har ett speciellt smeknamn Tatjana. Om du lovar att inte sprida det så ska jag avslöja det. Men innan dess så har ett av dina barn gått emot mig.
– Han är död.
– Nej, nej vi behöver inte bli vulgära. Men en tillrättavisning är på sin plats. Jag bad honom att låta Amanda vara ifred. Han hotade en gravid kvinna, men med sådana föräldrar så blir man en barbar.
– Vem fan…
Tatjana drar en pistol, Dennis stirrar på den och på Tatjana.
– Som sagt han är ett stört barn, han behöver en fast hand.
– Tro mig om han så andas hennes namn så är han död.
– Bra, bra, hon står under mitt beskydd som en Mästare av De Första. Du förstår jag överlevde i Helvetets Förgård, jag vet att Konstantin har berättat alla historier om oss för dig. De är inte överdrivna, tvärtom faktiskt. Nästa gång jag kommer hit, så kommer jag inte i fred. Förstår vi varandra?
– Ja Mästare.
– Bra, bra. Som jag sa till dig Dennis du är en liten man i en liten kostym i en liten damm. Tatjana, Ivan. Ha en fortsatt bra dag. Jag hälsar inte på barn, framför allt inte en ouppfostrad snorunge som honom.
– Jag ska uppfostra honom bättre.
– Det vet jag.
Jag vänder mig och går mot dörren, jag ser på vakten som aktar sig. Jag går förbi honom.
– Du sa aldrig ditt smeknamn.
Jag ser på Ivan.
– Nej jag gjorde inte det. Din svärfar, jag har träffat honom. Säg åt honom att du också träffat mig. Han känner mig som Tikhaya Smert.
Både Ivan och Tatjana stirrar på mig.
– Så du har hört talas om mig Ivan, där ser man. Så din svärfar berättar fortfarande om den där dagen?
– Ja.
Hans röst är en viskning.
– Då kanske du ska berätta för Dennis vilken tur han har.
– Jadå.
– Tack.
Jag rättar till kavajen, sen lämnar jag hennes kontor. Jag rör vid mitt öra som om det kliade. Jag hör rösterna, jag ler. Den lilla tejpbiten fungerar, jag får skicka ett tack till teknikerna i Borgen.
– Varför i hela helvete berättade du inte för mig att han är Mästare i De Första!!!
Tatjana vrålar åt Dennis, jag ler när jag sätter mig i bilen och jag lyssnar på hennes utskällning. Tio minuter senare så tystnar hon. Jag hör Ivans röst.
– Han dödade en av de fem i deras bad i Moskva, han slog ner sextiotre vakter utan att de rörde vid honom. Sen dödade han galningen som han kallades av de andra fyra. Om John Wick funnits så hade man skrämt honom med Tikhaya Smert. Jag kommer att hålla en jävligt låg profil om han är i Malmö. Hur fan har du retat honom Dennis.
– Han är en förbannad nolla.
Han hör smällen från pistolen, han känner den brännande smärtan från kulan som nuddade hans kind.
– Säg så en gång till så dör du nästa gång Dennis. Oavsett vad du tycker så är han en Mästare hos De Första, han har överlevt något som bara två personer före honom på två tusen år har överlevt. Så vill du leva så håller du käften, det gör ni båda två. Ni håller käften, du går inte inom hundra meter från Amanda. Du ska ta mig fan inte ens tänka på henne förstår du Dennis.
– Ja.
– Bra, sätt dig ner och håll käften tills du blir tilltalad.
Han gör som hon säger, det är en svidande tillsägelse. Jag ler när jag hör den. Den kommer att reta livet ur honom…
62.
Två dagar senare…
Sara ser på materialet som hon fått skickat till sig, hon slickar sig om läpparna. Hon tar sin dator och hon säger åt Anders att följa med henne till deras chef. Hon öppnar dörren och går in i på hans rum. Sten som han heter ser på henne.
– Sara.
– Vad skulle ni två säga om att sätta dit Riita?
– Det skulle vi väl gilla väldigt mycket, hur ska vi göra det?
– Hon fuskar med skatten och jag har bevis på det.
– Får jag se?
– Givetvis, men vi måste agera snabbt som fan.
Sten och Anders läser på hennes dator…
63.
Jag torkar av mig på överkroppen, det är andra dagen som jag är här och gräver. Jag är klar och Amanda och hennes kusin ser på mig.
– Tack Michael.
– Det var det lilla Amanda. Får jag låna din dusch.
– Jadå.
– Tack.
Jag går in i huset, de ser på båda två på min tatuering på min rygg. Jag försvinner in i huset och Amanda säger.
– Tråna inte för mycket efter honom.
– Nej då, men man får väl titta?
– Jadå så länge det stannar vid det.
– Är jag inte fin nog?
– Jodå, men han är speciell. Väldigt speciell, han skulle inte ligga med dig Saga.
– Och varför inte det?
– För att du är blond, han tänder inte på blondiner. Alla har vi våra hang ups. Det är inte så att han avskyr blondiner. Men han tänder inte på dem, de kan vara hur jävla snygga som helst. De kommer inte innanför hans byxor. Så titta du kusin men gör dig inga förhoppningar bara.
– Så han tänder inte på blondiner?
– Nej han tänder inte på blondiner.
– Det var som fan.
– Inte svära kusin.
– Förlåt.
De går fram till där jag grävt…
64.
Riita stirrar på poliserna som gör sitt tillslag, hon fattar ingenting. Hon fick ingen som helst förvarning. Hon känner hur de drar upp henne på fötter. Hon ser hur två av poliserna tar hennes dator. Hon ser den kvinnliga polisen öppna hennes kassaskåp och tömma det. Nu blir hon rädd på riktigt.
– Frågan är om vi ska böja dig över skrivbordet och låta dig få känna på det som du gör med flickorna. Härdas med din gummibatong. Du är slut din förbannade häxa!
Hon stirrar på den kvinnliga polisen, hur fan vet hon om vad Riita gjort med gummibatongen? Poliserna från insatsstyrkan tar henne med sig. Torskarna stirrar på poliserna.
– De ska ta mig fan dras genom drevet därnere, med buntband och hela skiten.
Männen som är en hel del högt uppsatta män stirrar på Sara. De ser inte hennes ansikte för hon har en skidmask på sig. Det har Anders med, de är klädda som insatsstyrkan…
65.
Ivan ser på sin fru, sin väldigt vackra och virila fru. De är väldigt kära i varandra och de visar sin kärlek ofta. Men just nu så är hon inte speciellt sugen på att älska. Hon är mer sur för att hon blev nekad att betala för sig. När hon skulle handla.
– Vad menar du?
– Att våra konton är tomma Ivan, vi har inte en rubel på våra bankkonton.
Han säger inte emot henne men han öppnar sina bankkonton, både de gemensamma och hans högst privata. De är tomma allihop. Ett vrål lämnar hans mun. Han skäller högt och länge, alla andra flyr förutom hans fru som ser på honom.
– Ring min far.
Han tystnar och han ser på sin fru, sen ringer han till sin svärfar och förklarar sitt dilemma…
66.
Dennis ser på polisen framför sig.
– Så ni visste inte ett skit?
– Nej vi visste inte ett skit, vi vet inte var hon är i heller.
– Vad menar du?
– Att de vet att det finns poliser som tar emot mutor så de har gömt henne och vi vet inte vart. Vi har försökt att hitta henne, då får vi en massa frågor om varför vi ställer frågor om saker som inte rör oss. Så vi kommer att ligga jävligt lågt ett tag Dennis.
Han går i väg och Dennis ser på honom. Han svär tyst för sig själv. Hans telefon ringer.
– Så du har hört nyheterna Ivan.
– Vilka?
– Riita är arresterad.
– Jag skiter i det finska ludret, någon har stulit alla mina pengar.
– Förlåt?
– Någon har stulit alla mina pengar Dennis.
– Det är inte jag Ivan.
– Nej det vet jag Dennis, hade det varit du så hade du inte levt nu. Men jag måste sälja min andel. Så du får skicka hit min andel.
– Det bestämmer Tatjana.
– Skicka hit min andel så hanterar jag Tatjana.
Dennis vet vem han har bakom sig om han kan ställa sådana krav. Han har ringt sin svärfar.
– Visst men jag kommer att meddela Tatjana.
– Det skiter jag i, bara du skickar hit mitt skit.
– Visst.
Ivan lägger på, Dennis svär. Han ringer till Tatjana.
– Ja?
– Har du hört om Riita?
– Nej vadå?
– Hon är arresterad, polisen vet in te ett skit. De är rädda att andra poliser vet något om att de är köpta så de kommer inte kunna hjälpa oss på ett tag. Men det är inte därför jag ringer.
– Varför ringer du då?
– För att någon snott Ivans alla pengar, så han mer eller mindre hotade mig om jag inte såg till så att hans beställning kommer nu. Jag misstänker att han ringt sin svärfar.
– Du har säkert rätt Dennis. Skicka hans andel, men bara hans.
– Ja Tatjana.
– Vad fan är det som händer?
– Jag har inte en aning men jag ska försöka ska mig en överblick.
– Bra.
De lägger på och Dennis svär tyst för sig själv…
67.
Hon har bara svarta stay – ups på sig och sina svartbågade glasögon. Det hade hon inte för en stund sedan när hon kom hit till lägenheten. Jag ringde henne innan. Hon svarade och hon hade tid att komma hit. Jag hade ett önskemål som hon bifallde. Kom arbetsklädd.
Min tunga slicka på hennes klitoris, samtidigt som mitt finger smeker hennes inre och min andra hand kramar hennes fylliga bröst. Hon kommer med ett skrikande och jag slickar henne genom orgasmen. Hon drar upp mig och hon kysser mig hetsigt. Hon greppar mig och hon styr mig rätt. Hon ser på mig och hon viskar.
– Så stor.
– Ja.
– Var försiktig.
– Givetvis.
Jag trycker till och jag glider långsamt in i hennes inre. Det kramar mig mjukt, det smeker mig och jag njuter av varenda millimeter när jag glider in i henne. Jag når botten och jag ser på henne. Hon nickar och jag börjar att ta henne, mina höfter rör sig fram och tillbaka.
Hon hetsar mig att ta henne snabbare och hårdare. Jag bifaller hennes önskan. Jag ser på min penis som är glansig av hennes safter. Jag stöter till lite extra och hennes ögon spärras upp. Hon kommer med ett skrik som ekar mellan väggarna.
Jag ler och jag tar henne genom orgasmen. Jag ökar lite till hon kommer igen. Hon landar och jag tar henne fortfarande.
– Snälla Michael kom.
– Din önskan min sköna är min lag. Var?
– I min mun.
Jag ler och jag tar henne lite snabbare igen. Jag släpper på de murar som jag lärt mig att sätta upp. Alla de där magiska känslorna sköljer över mig och jag drar mig ur henne hon är snabbt framme vid min penis och jag kommer med ett vrål.
Säden exploderar ur mig och in i hennes mun. Hon kan inte ta emot allt så två kraftiga sprut landar på hennes glasögon. Jag ser på hennes väldigt porriga leende…
68.
Jag hör på konversationerna, jag ler lite elakt. Jag är sådär lagom avslappnad, hon lämnade mig för två timmar sedan. VI älskade två gånger till igår kväll och en gång i morse. Det blev en snabbis över köksbordet. Sen gick hon till sitt arbete.
Vi är båda väldigt tydliga med att det är sex och inget annat. Det var väldigt bra sex, men det blir inte mer än så. Det knackar på min dörr, jag vrider lite på huvudet.
– Ja?
Min moster kommer in på kontoret.
– Moster.
– Michael.
– Vad kan jag göra för dig?
– Dels så vill jag tacka för att du löste det så smidigt med min man.
– Det är inte hans fel, det är dina söners fel. Så han ska inte lida för att han ville hjälpa sina söner. Jag hoppas att de fått veta att de lever.
– Jadå.
– Så bra, men det är mer än det?
Hon räcker mig en mapp. Jag tar emot den och jag öppnar den och jag börjar att läsa. Jag går till min dator, min nya dator. Jag börjar att söka. Min moster ser på mig, på min koncentrerade blick.
– Du tycker att detta luktar moster?
– Ja Michael.
– Du har inte fel, vill de andra två att vi ska hoppa på detta?
– De är inte negativt inställda i alla fall.
– Men du är?
– Ja.
– Du har rätt, vi ska inte bli de som transporterar droger och annat skit genom Europa. Vi satte precis stopp för det, då ska vi inte göra affärer med en annan av de fem.
– Fem?
– Det finns fem Bratva ledare, de genom den oligarken äger de trailers som de vill att vi ska hämta i Estland och sen transportera vidare i Europa. Skillnaden är att denna gång så kommer de inte bara att backa. Han är en väldigt farlig och envis person. Han har en hel del muskler med. Både politiska och ekonomiska. Så jag får dansa lite annorlundare med honom. Säg till mormor och Freja att jag vill träffa er på mormors rum om en halvtimme.
– Javisst och tack Michael.
– Ingen fara moster, bra fångat.
Hon ler och går i väg, jag ler elakt mot hennes rygg. Ibland så har man lite tur. Jag ringer det nummer som står i mappen som går till deras kontaktman här i Sverige.
– Hans.
– Hej detta är Michael Af Kraft, du agerar mellanhand mellan oss och ett företag med bas i Estland.
– Ja det stämmer.
– Vi kommer att tacka nej.
– Det kommer att göra dem lite upprörda, får jag fråga varför?
– Om du inte vet det så är du korkad och om du är korkad så hade de aldrig vänt sig till dig. Ni får hitta någon annan.
– Det finns ingen annan.
– Inte med vårt transportnät nej, men det finns andra speditionsföretag. Sen så finns sanktionerna av en anledning. Vi får helt enkelt inte göra affärer med ryska oligarker och med Bratvan. Så vi kommer inte att gå vidare med ert anbud.
– Som sagt de kommer att bli upprörda.
– Du ska hälsa Konstantin att jag är Tikhaya Smert.
– Vem är Konstantin?
– Se så spela inte dum, han är den man som äger den oligark som du är hyrd av. Frågan är vad EU kommissionen säger om att du samarbetar med Ryska oligarker.
– Du har inga bevis.
– Det är faktiskt det jag har, så vi kommer inte att göra affärer med dem. Hota mig en gång till så ringer jag direkt till Konstantin.
Jag avbryter samtalet och jag ler ännu bredare. Det är ingen bra vecka för Tatjana och de två andra. De kommer att få uppdraget att ”övertala” mig. Jag börjar nästan att skratta…
69.
Amanda lyssnar på barnmorskan, hon frågar om hon vill gå en profylaxkurs och om i så fall vill ta med någon? Hon tänker på mig, inte på sin kusin. Jag har bara varit hemma i en dryg vecka och hon tänker på mig före sin kusin eller mor. Inte för att hon skulle följa med. Men ändå, hon undrar vad är för påverkan jag har på människor.
– Jag har en vän som jag kommer att fråga.
– Så du vill gå kursen?
– Ja.
– Bra då anmäler jag dig. Hur går det på jobbet.
– Det går, men det börjar att bli tungt.
– Vill du bli sjukskriven?
– Jag kommer att få mer administrativt på jobbet så det går ett tag till.
– Då vet jag det, men bara hör av dig om det blir för tungt så talar jag med vår läkare.
– Det ska jag göra.
Hon lämnar barnmorskan, hon tar fram sin telefon och hon ringer mig.
– Hej Amanda, hur är det?
– Det är bra, jag har varit hos barnmorskan.
– Är allt bra?
– Jadå det är rutinundersökningar. De frågade om jag ville gå profylaxkurs.
– En sådan där man lär sig att andas rätt?
– Ja, de går igenom förlossning, den första tiden hemma osv. men ja man lär sig att andas rätt. Vill du gå den med mig?
– Givetvis Amanda.
– Säkert?
– Ja det är säkert, jag blir väldigt glad över att du frågar mig.
– Men då hör jag av mig med tiderna.
– Gör så, nu ska jag arbeta lite.
– Vill du käka lunch idag?
– Javisst, var?
– Haket.
– Vid tolv?
– Det blir bra Michael.
– Då ses vi då.
– Det gör vi.
Vi lägger på och jag går ner till min mormors rum och jag förklarar för dem varför vi inte ska göra affärer med de som de vill göra affärer med…
70.
Jag ser på Amanda, hon ser på mig. Vi sitter på Haket med varsin dagens framför oss.
– Så hur går affärerna Michael.
– De går bra Amanda.
Jag ser på henne och ler, hon ser på mig och hon ler hon med.
– Vad gör du om dagarna?
– Förutom att göra affärer?
– Förutom det Michael.
– Jag tränar två gånger om dagen, jag försöker sälja en del av inredningen i mitt boende som jag får flytta in i morgon. Så jag kommer att ägna helgen åt att fixa med huset.
Jag säger inget om att jag varit i de två våningarna som Karl den förre greven hette ägde. Som nu är mina, den enda är en smakfullt inredd våning. Den andra är betydligt mer grabbig. I den ena så är där en hel del böcker och mer brittisk inredning.
I den andra så är där stora tv apparater, ljudanläggningar, biljardbord osv. där var en del sexleksaker, knark och blåa piller med. Han tog Amanda till den sofistikerade våningen. Han tog sina manliga eskorter till den andra. Han var den manlige så att säga vid de träffarna.
Jag hittade ett kassaskåp i den sofistikerade lägenheten. Där var ett USB minne i det, ett minne med alla hans framgångsrika stötar och hans vita val. Ett av Cortez flaggskepp, det hette Eldorado. Det ska vara lastat med en massa guld och juveler. Det ska finnas tre ledtrådar utspridda. Han visste var de fanns, två av dem hade han kunnat stjäla men inte den tredje.
Den finns i ett speciellt arkiv i Vatikanen. De andra två finns i Frankrike och England. Han har fastigheter i de tre länderna. Frågan är om det fanns en baktanke med det. Eller om det bara var en slump, det fanns fler saker i kassaskåpet.
Bland annat klockor för en ansenlig summa pengar, tjock svarta sammetspåsar med diamanter i. Där var även ask med en vigselring i. Jag ser på Amanda och jag slickar mig lite om läpparna.
– Jag vet vem som är donatorn Amanda.
Hon ser på mig.
– Innan du blir arg så låt mig förklara.
– Visst.
– Mannen som du känner som Simon Templar hette Karl Af Kraft och han var min mormors bror och förre Greve. Han var en vetgirig man, han tog reda på allt om framförallt oss två. När han fick reda på vad Dennis tvingat dig till så såg han till så att han fick träffa dig. Du uppfyllde en av hans fetischer.
– Han ville älska med unga människor.
– Du visste om hans läggning?
– Att han var bisexuell ja. Så han var din släkting?
– Ja, han ville hålla koll på mig genom dig. Sen hände något Amanda.
– Vadå Michael.
– Han älskade dig Amanda.
Jag tar fram asken, jag sätter den på bordet.
– Han ville fria till dig, men av olika anledningar så gjorde han det inte. Där den största var att han insett att du inte älskade honom som han älskade dig.
Jag ser tårarna i hennes ögon.
– Jag kände väldigt mycket för honom, vi älskade inte varje gång vi träffades. Vi gjorde annat. Vi lagade middag tillsammans, vi gick på bio osv. men vi älskade också. Han var en väldigt mild älskare.
– Ditt barn är en Af Kraft Amanda, det är hans arv till dig, till dig. Ni kommer aldrig att sakna något Amanda. Dina lån kommer att betalas och du kommer att få ett svart kort den dagen barnet föds. Det står i hans testamente där jag är ensam arvinge.
– Och jag har inget val?
– Inte till det jag sagt, min mormor vet också. Hon är släktens matriark. Jag hade inte kunnat hålla det hemligt för henne.
– Hur känner du Michael?
– Han ska vara glad att han är död, jag hade först pryglat honom och sen tackat honom.
Hon ser på mig och hon ler. Hon öppnar asken och hon ser på den väldigt exklusiva ringen.
– Oh herregud.
– Det kan man säga Amanda.
Jag sitter med ryggen mot Frida, jag ser mot dörren. Den öppnas och Elvira kommer in på Haket, hon är ensam idag. Hon är klädd i träningskläder, hon ser svettig ut. Hon går fram till Frida och hon beställer en dagens att ta med sig. Jag ser på Amanda.
– Nu vet du att jag vet Amanda.
– Jag hade inte en aning om att han var din släkting.
– Han var bra på att hålla hemligheter, han ville vara en hemligagent. Han älskade agentböcker, framför allt Ian Flemings böcker om James Bond. Men han kunde inte bli det så han blev en äventyrare i stället.
– Äventyrare?
– Det låter bättre än mästertjuv.
– Så han var en mästertjuv?
– Ja, den är köpt innan du frågar Amanda.
Hon ser på mig och hon ler.
– En annan av hans hjältar var Simon Templar, mannen som kallas för Helgonet. Han stal inte vad som helst, utan sådant som andra stulit från andra. Eller inte bara men nästan bara sådant. Han dolde sina privata pengar och saker bakom Kraftsfären. Han har två våningar här i Malmö på två väldigt fina adresser. Den ni träffades i på Gamla Väster och en mancave mitt på gågatan. Sen så hade han tre olika boenden. Ett i Italien, ett i Frankrike och ett i England. Han har en imponerande samling av bilar, klockor, tavlor och böcker. Han var som jag sa väldigt framgångsrik och det är väl egentligen det mest imponerande. Han åkte aldrig fast, där spelar det också in att han i nio fall av tio stal tillbaka sådant som andra stulit. Han höll på med det till han fick sin diagnos. Men mot slutet så gjorde han inte en massa stötar så att säga. Men ett par gjorde han.
Dörren öppnas och jag ser på Dennis som kommer in, jag ler lite och han ser på oss två. Han stannar i dörren.
– Kom du in Dennis, men din skugga får inte röra vid mig.
Han slickar sig om läpparna, jag märker hur allas ögon vänds mot mig och sen mot Dennis. Amanda ser också på mig, hon ser på Dennis och hon ser tvekan i hans blick. Hon ser något där som hon aldrig sett förut. Hon ser rädsla. Frida ser också på honom och sen på mig. Eller på min nacke, Elvira vet också vem Dennis är.
Hon var på deras bröllop. Hans och Erikas bröllop, hon och Erika Tjaeder gick i samma klass på gymnasiet. De gick ekonomi båda två, där Elvira valde att läsa vidare men Erika gjorde det inte. Hon vet precis vem Dennis är, hon är sin mors arvtagerska.
De sa inget om det när de gifte sig. Hon ser också rädslan i Dennis ögon. Hon ser också att han trycker undan den känslan och en annan blick syns. Den skrämmer henne, tills hon hör mig skratta.
– Det var en ny känsla Dennis, hur kändes det? Sen kom den vanlige Dennis fram, narcissisten, svinet, egot, galningen, mannen som är beredd på att gå över lik för att få som han vill. Svinet som hotar gravida kvinnor. Snälla försök Dennis, du är död innan du ens hinner dra pistolen. Eller hur Frida?
– Ja, du vet om reglerna Dennis.
– Han tror sig stå över regler, det har han alltid gjort. Hans galna sidor har alltid skrämt människor. Så han har alltid fått göra som han vill. Jag har träffat ett par galna personer i mitt liv. Du är topp fem av dem Dennis, din mor var nummer två. Jag har träffat en som var galnare än henne. Då kan du tänka dig hur galen han är. Jag ser på dig att du inte riktigt kan hantera att jag alltid lurat dig. För du förstår Dennis, jag har aldrig varit rädd för dig. Det har varken jag eller Amanda varit. Men vi insåg att vi fick lura dig för att du inte skulle döda oss när vi blev vänner. Eller du kan inte ha vänner Dennis, du anser att du står över sådana känslor. Du vet inte hur man älskar någon, jag kan bara beklaga din fru. Hon älskar dig Dennis, hela hon utstrålade det. Hon älskar verkligen dig, du har lyckats att dupera och lura henne. Men mig och Amanda, oss lurar du inte. Frågan är vad hon skulle säga om jag berättade vad du gjorde mot Amanda, vad du gjorde mot mig. Mot sjutton andra unga män, hur många unga tjejer du försett Riita med. Ryktet säger att hon sjunger som en kanariefågel i förhören med polisen Dennis. Frågan är vad hon sjunger om dig? Frågan är vad andra kommer att börja sjunga om? Som de två gravarna i skogen Dennis. Vågar du dra din pistol, vad är det alltid du säger när du är säker på utgången. När du hånar dina motståndare? Är du en man eller mus? Så Dennis är du en man eller mus?
Alla som är på Haket just nu ser på Dennis och han känner deras blickar på honom.
– Ska jag ringa Konstantin och säga att din skugga nästan rör vid mig?
Han säger ingenting, han lämnar Haket och jag ler.
– Som jag visste han är en mus.
Amanda och alla andra ser på mig, de som vet vem Dennis är undrar hur fan jag vågade tala så till honom.
– Du har velat säga det länge Michael.
– Du anar inte Amanda.
– Förbannade galning.
– Nej Amanda det har jag faktiskt papper på att jag inte är.
Elvira får sin mat, hon går iväg. Hon ser på mig och jag möter hennes blick.
– Din mor kommer att vilja tala med mig när hon får reda på detta av dig eller Frida. Mitt nummer är.
Jag säger det, hon ser på mig.
– Vem är du?
– Michael Af Kraft, kraftsfärens nye chef.
– Så det är inte tvillingarna?
– Haha nej det är inte tvillingarna. De kommer snart att få reda på precis hur liten deras värld är. Precis som Dennis fått inse Elvira. Nej jag är inte tankeläsare, min vän här berättade för mig vad du heter. Vems dotter du är, vems arvtagare du är. Det måste ha varit svårt att inte berätta för din vän om vem Dennis egentligen är. Fast det är klart, det är bara jag och Amanda som vet precis vem han är. Som sagt han är topp fem på listan över galna personer som jag träffat.
– Vem är nummer ett Michael?
– Hans chef.
– Tatjana?
– Nej Elvira, hon är inte hans chef. Hans chef är en man som heter Konstantin.
– Och hans mor var nummer två?
– Ja, det är den enda person som jag någonsin varit rädd för Elvira.
– Jag med.
Hon ser på Amanda. Sen ser hon på mig igen och hon känner ett kittlande. Ett som hon inte riktigt kan definiera.
– Så du är inte rädd för honom?
– Nej, om han försöker något med mig så kommer Tatjana att döda honom. Tro mig han vill inte dö. Så nej jag är inte rädd för honom. Jag kommer aldrig att vara rädd för honom. Jag har inte ens respekt för honom, den försvann när han försökte döda mig. Han lyckades med att döda sjutton andra, men jag överlevde. Då valde jag att lämna landet och åka utomlands och studera.
– Till?
– Affärsjurist, ekonom och ingenjör inom datorer och programmering. Om jag får skryta lite så har jag Suma Cum Laude i alla tre.
– Var pluggade du?
– I Tokyo. Japan var tillräckligt långt bort. Jag sökte och fick stipendier, så att jag kunde studera. Jag pluggade juridik och ekonomi samtidigt. Din mat blir kall Elvira.
Hon ser på mig och sen på påsen med mat.
– Tack.
– Ingen fara Elvira. Till nästa gång.
– Så du är säker på att vi kommer att träffas igen.
– Jadå när din mor ska försöka skälla på mig. Det funkar aldrig för jag slutar att lyssna. Fråga Amanda, hon har försökt skälla en massa gånger på mig.
– Det fungerar inte, han får något drömmande i blicken och slutar att lyssna.
– Skäll är inte konstruktivt.
Elvira ser på oss, hon skaka lite på huvudet och sen lämnar hon Haket. Frida ser på Elvira och sen på mig och Amanda.
– Du ska nog ringa direkt, Dennis kommer att bli skogtokig av att jag förödmjukade honom så han kommer att göra något våldsamt.
– Varför retades du med honom?
– För att han förtjänade det Frida, som jag sa. Jag och Amanda är de enda två som vet precis vad han gjort. Jag retades inte med honom, jag berättade bara vilket svin han är. Det är dags för alla att veta vilket svin han är.
– Ska vi Michael.
– Javisst Amanda.
Vi lämnar Haket…
72.
Jag ser på pengarna som jag stulit från Ivan, jag sätter in dem i fonden i Luxembourg. Jag har inga som helst betänkligheter angående det. Jag lyssnar på samtalet mellan Tatjana, Ivan och Dennis. De diskuterar Riita och vad följderna kan bli av hennes arrestering. De diskuterar även Ivans sändning av droger.
Jag ler lite när han berättar vart lastbilen ska köra. Jag skapar en ny mejladress, jag skriver ner vad de talat om. Jag berättar vart lastbilen kommer att köra, var de kommer att spå ut amfetaminet och packettera tabletterna. Jag skickar all information till Sara på polisen.
Dennis säger inget om konfrontationen med mig idag. Han säger inget om att han tagit ut ett kontrakt på mig. Det är bara på mig och inte på Amanda…
73.
Mannen lämnar kvinnans lägenhet, kvinnan är hon som övertog Amandas bok. Så att kalla henne kvinna är kanske en överdrift. Hon har precis fyllt arton. Hon går på gymnasiet, hon går ekonomi. Mannen går nerför trappan, han känner sig som vanligt skitig.
Han bedrar ingen, det skulle han aldrig göra. Men han vet hur gammal, eller ung hon är. Han själv är över trettio, han går ut på trottoaren. Han rättar till slipsen. En natt med henne kostar honom 15 000kr. han har råd.
Han är son till en nyrik affärsman. Han själv är åklagare. Han ser inte mannen som tar bilder på honom. Samme man tog bilder på honom och kvinnan när de kom hit igår kväll…
74.
Dennis ser på bilderna, han hoppar till när dörren slås upp och går i sönder. Han ser på mig, han ser på mannen som jag håller i nacken. Han ser på pistolen som jag håller i handen. Jag siktar mot de två livvakterna, de höjer armarna. Jag kastar mannen jag håller i nacken på Dennis så att han stönar högt och faller bakåt.
– Ta fram era vapen, lägg dem på golvet.
De gör som jag säger.
– Bra, ta två steg bakåt.
De gör som jag säger igen. Jag snurrar runt och jag sätter pistolen på pannan på dem man som Konstantin utsett till att hålla koll på Dennis.
– Så det är du som blev jag, där ser man. Är Dennis medveten om att du rapporterar allt han gör till Konstantin?
Jag ser på hans blick.
– Så det är han inte, men du rapporterar inte allt. Är Dennis medveten om att du vill ha hans plats?
Jag ler lite bredare.
– Så det är han inte, där ser man. Nu när han vet så kommer han att döda dig. Hans livvakter är lojala mot honom. De kommer inte att uppskatta att du försöker få honom dödad.
Jag slår till honom, han däckar. Jag vänder mig mot Dennis, han stirrar på mig.
– Hade jag berättar för Tatjana så hade det där såret blivit ett sår i nacken. Hon är expert på nackskott. Hon är en före detta svala som de kallas. FSB:s kvinnliga experter på våta jobb som de kallas. Konstantin vet precis hur bra sådan hon var. Jag vet inte om jag ska bli förnärmad eller inte för att du skickar amatörer efter mig. Snälla gör inte det, skicka inte fler amatörer efter mig. Eller försök med det igen så skvallrar jag för Tatjana. Det verkar inte som hon berättat om vad jag gjorde i deras högst privata bad i Moskva. Vill du veta vad jag gjorde Dennis?
– Visst.
– Så, så försök inte att spela stursk. Det passar sig inte Dennis. Jag tog mig in i deras allra heligaste och dödade en man därinne utan att döda en endaste vakt på min väg in där. Jag dödade honom Dennis och sen lämnade jag. De betalade min Mästare tjugo kilo i guld för det mordet. De andra fyra såg mig göra det. Så att du skickar en amatör efter mig Dennis, det är under både din och min värdighet. Men jag kan också tänka mig att Organisationen skrattade gott och la luren i örat på dig när du ville beställa någon annan än en amatör. De vet precis vem jag är, en Mästare i De Första. De skapade Organisationen. Nu säger jag det en sista gång Dennis. Du kan inte ens i din vildaste fantasi föreställa dig vem jag är i den där andra världen. Försök med en sådan sak igen Dennis så blir jag irriterad. Blir jag irriterad så kommer Tatjana att tappa det. Förstår vi varandra?
Han ser på mig och han slickar sig om läpparna.
– Ja jag har förstått Michael.
– Dina vakter lever, de är utslagna men de lever.
Jag delar på pistolen och jag kastar den i en papperskorg. Sen lämnar jag hans kontor. Jag nickar åt hans sekreterare…
75.
Min mormor går uppför trappan till mitt kontor, hon ser på mig där jag sitter bakom skrivbordet.
– Vad är det mormor?
– Det är dags att gå hem Michael, Britt berättar hur tidigt du är här varje dag.
– Jag behöver inte så mycket sömn mormor, året i grottan ändrade på det. Jag ska bara avsluta en sak sen ska jag också gå hem. Jag ska sova i mitt hus för första gången i natt. Jag flyttar in i det idag. Jag har lämnat nycklarna till lägenheten till Britt.
– Så trevligt Michael.
– Ja det ska det bli, det har varit ett av mina mål i livet att få äga ett av de husen. Jag blev väldigt fascinerad när jag såg dem första gången. Nu äger jag ett av dem.
Jag ler mot henne, hon ler mot mig.
– Vilka andra mål har du Michael?
– Att bada på de rosa stränderna på Seychellerna, bli en bättre far än vad min far var. På tal om den galningen så ska jag visa er hans belöningslokal på måndag. Vi ska inte förstöra helgen med det. Så du, moster och Freja ska träffa mig vid fastigheten där vi bodde på Kirseberg. Det är dags för det, det har hänt andra saker som gjort att vi fått skjuta upp det. Men nu kan vi inte skjuta upp det mer.
Hon ser på mig, jag reser mig. Jag packar ner min bärbara dator i min väska. Jag ser ut genom fönstret. Det är en varm och solig dag, så jag tar inte på mig kavajen. Jag hänger den på väskan och vi lämnar mitt kontor och vi går nerför trappan tillsammans. Vi går till dörren och utifrån kontoret.
– Vad ska du göra i helgen mormor?
– Det är möte i Bridgeklubben.
– Så länge du inte får mig bortgift mormor.
– Haha nej det kommer vi inte göra denna gång.
– Jag kommer att gifta mig med den jag vill mormor. Jag är medveten om att jag måste gifta mig och att en arvinge ska födas. Men det blir med den jag vill, inte den som de vill. Jag är medveten om mina plikter mormor. Tro mig jag vet precis vad som förväntas av mig. Men det blir med den jag vill, en sak till och detta är väldigt viktigt mormor.
– Vadå?
– Jag tänder inte på blondiner, vill ni att det ska födas en arvinge så kan hon inte vara blond. Förstår du mormor?
– Varför?
– Jag vet inte, alla har vi våra turn offs. Det är min, jag kan vara vän med blonda personer. Men jag tänder inte på dem. Mer än en blondin har försökt, ingen har lyckats.
– Så inga blondiner?
– Nej inga blondiner.
Vi kommer ut på Stortorget. Min mormor kramar mig mjukt, jag svarar på den. Vi delar på oss och hon ser på mig.
– Vi ses på måndag Michael.
– Det gör vi mormor.
Hon går iväg och jag ser på henne när hon försvinner runt hörnet. Jag går till min bil och jag öppnar den och sätter mig i den. Jag startar den och backar ut och kör iväg. Jag kör till mitt hus och jag går ur bilen. Jasmine står och väntar på mig, jag går fram till henne och hon räcker mig nycklarna till huset.
Jag tar emot dem och jag låser upp och vi går in. Vi går nerför trappan, vi sätter oss vid bardisken och hon lägger papperna framför mig. Jag skriver på dem och hon tar dem och ger mig en uppsättning.
– Då får jag önska lycka till Michael.
– Tack Jasmine.
Hon reser sig och går uppför trappan, det är säkert okonventionellt hur vi löste detta. Men om man heter det jag gör så får man göra saker och ting okonventionellt ibland. Jag ser på huset och jag ler, det är mitt. En av mina drömmar är uppfyllda.
Jag reser mig och jag går till dörren som leder ut i trädgården. Jag går ut i den och till nedgången till källaren, jag öppnar den och går in. Jag ser på kartongerna som ligger härnere. Jag har fått lämna dem här den senaste veckan. Ägarna gick med på det.
Jag ser på ett par av de platta paketen. Jag tar av mig väskan och lägger den på golvet. Jag tar fram en liten kniv som jag har dold. Jag skär upp tejpen på kartongen, jag tar fram beskrivningen. Sen sätter jag igång och börjar att sätta ihop mitt skrivbord som jag ska ha härnere…
76.
Petter som åklagaren heter som Dennis undehuggare fångade på bild, ser på dem och sen på Dennis.
– Jag vill ha reda på var de håller Riita.
– Jag har inte en aning Dennis.
– Det var inte det jag frågade, jag vill ha reda på var hon är.
Han ser på Dennis och sen på bilderna. Han inser att han är fast. Han har aldrig hjälpt Dennis förut. Han vet vem han är, de har träffats på en del partys. Petter har aldrig kommenterat att Dennis är den han är.
– Om jag börjar ställa frågor om det Dennis så kommer de att misstänka att jag är inblandad.
– Det är du Petter.
– Nej jag är inte inblandad än.
– Bilderna Petter.
– Vad säger de? Att jag följde med henne hem, ingen vet vad som hände däruppe.
– Hon kommer att berätta det, hon kommer att berätta vad du betalade henne för er natt tillsammans. För alla nätter som du varit med henne.
Petter ser på Dennis…
77.
Sten ser på numret. Han svarar.
– Sten.
– Det är Petter, vi måste träffas.
– Visst, kom till mitt kontor i morgon vid tolv. Frun veckohandlar då.
– Tack Sten.
– Ingen fara Petter.
De lägger på och Sten undrar vad fan som är på gång…
78.
Jag avslutar mitt andra varv i Ringarna. Jag tar en klunk av vattnet, träningslokalen är öppen 24/7. Ken har samma lösning som 24/7 gymmen har. Jag överväger om jag ska köra ett tredje varv men jag bestämmer mig för att inte göra det.
Jag går till omklädningsrummet. Jag öppnar mitt skåp och jag ser på ryggsäcken som står där. Den har stått i skåpet sedan jag lämnade. Ken tillät ingen att ta mitt skåp. Han var övertygad om att jag skulle komma hem. Vilket han hade rätt i.
Jag tänker på mitt hopsättande av möbler igår. Jag började när jag kom hem och jag höll på tills klockan tio över tolv. Då fick jag avbryta för att inte hålla på hela natten. Källaren är klar, skrivbordet, hyllorna och stolen är klara. Sen fortsatte jag med träningsredskapen.
De står på sina platser, jag tittade på klockan och insåg att den inte var så mycket så jag fortsatte. Jag har lyckats sälja en hel del av de möbler som jag inte ville ha. Där är ett par kvar, men det är inte så mycket. Jag har bytt ut dem med möbler som jag vill ha.
Jag slutade som sagt vid tolv, sen sov jag till halv fem. Jag steg upp, klädde på mig och sen joggade jag hit. Jag har inte så många platta paket kvar att packa upp. Jag går in i duschen och jag sätter på vattnet. Jag ler lite när jag tänker på en annan gång när jag duschade här och en av tjejerna kom in hit och förförde mig.
Jag var sjutton år, jag var inte okysst men jag var inte så rutinerad som jag trodde. Den villfarelsen plockades av mig ganska så snabbt. Vi älskade hett och jag kom två gånger tätt inpå varandra. Första gången så var det snabbt över.
Men jag var sjutton år och kåt. Så min penis blev aldrig riktigt slak. Så vi bara fortsatte, andra gången så tog det längre tid och hon hann komma en gång. Innan vi kom tillsammans, Det hände bara den gången. Jag träffade henne här efter det som hände.
Hon visade aldrig med en min att hon ens kände mig. Så då gjorde jag samma sak. Frågan är om hon talade om det med någon. Jag berättade för Amanda men ingen annan. Jag tvålar in mig, jag känner på min kropp att jag behöver använda svampen.
Men det får jag göra hemma. Jag lämnar duschrummet och torkar mig och klär på mig. När jag är klar så lämnar jag träningslokalen. Jag ser på klockan, den är knapp halv åtta. Jag som sagt joggade hit, nu när jag duschat så vill jag inte bli svettig igen och duscha en andra gång på kort tid. Så jag går till en busshållplats och jag ställer mig vid den och väntar på bussen. Jag ler lite åt mig själv…
78.
Sten ser på Petter, han i sin tur slickar sig om läpparna.
– Dennis har ett strupgrepp på mig, jag uppskattar inte det så det är därför som jag kommer till dig.
– Hur illa är det?
– Jag träffar en ung kvinna, jag betalar för det. Hon är vacker som en dröm och jag kan inte sluta att träffa henne. Jag är kär i henne, jag vet inte vad hon känner för mig. Han har bilder på oss, nej inga sådana bilder. När jag påtalade det så sa han att han kunde få henne att säga vad fan som helst. Jag tror på honom. Han är ett svin, ett farligt svin.
– Vi vet, vad vill han veta?
– Var Riita är.
– Det vet inte ens jag.
– Så bra då behöver jag inte be dig att ljuga för mig. Men jag behöver ditt råd.
– Jag misstänker att han kommer vilja att du tar med dig lönnmördaren till Riita.
– Ja jag med.
– Då gör du det så arresterar vi honom. Sen försvinner du tills vi har fått Dennis bakom lås och bom.
– Och det andra?
– Det är upp till din moral. Jag är inte din arbetsgivare.
– Tack Sten.
– Ingen fara, nu ska du göra följande…
80.
Amanda ser på de andra, hon får inse att hon inte hänger med. Hon fick rycka in idag. De behövde henne och hon hängde inte med. Hon får ringa barnmorskan på måndag. Hon svär tyst för sig själv, hon får äta falukorv mer än en gång i veckan.
Hon ler lite, eller hon har en slant kvar av sina sparpengar. Skulle Michael får reda på det så kommer han att vilja betala för henne. Förvisso så drabbar det ingen fattig, inte numera. Hon ler lite skevt igen, hon avslutar rapporten. Sen reser hon sig och går till datorn som hon sitter vid numera…
81.
Jag ser min mormor, moster och Freja komma fram till porten. Jag öppnar den och vi går in på innergården. Vi går till porten till vårt trapphus.
– Vi flyttade hit när jag var åtta år, det var både den mest fantastiska plats jag bott på samtidigt som det var den hemskaste. En av anledningarna till att det blev den hemskaste finns i källaren. Min mor var inte fullt så illa på det när vi flyttade hit. Men det min far gjorde med oss här, vi kan väl säga att det cementerade hennes missbruk. Min far var en galning, han var nummer sex på listan över de galnaste personerna jag träffat. Nummer två bodde i trappan längst bort. Det var Dennis mor, hon var galen på riktigt.
Jag öppnar dörren och vi går in i trapphuset. Jag låser upp dörren till källaren och vi går ner. Jag visar dem till skyddsrummet. Det sitter ett väldigt stort hänglås på dörren. Jag låser upp det, jag samlar mig och sen öppnar jag dörren och jag tänder i taket och de ser på sakerna som min far använde för att som han sa härda oss och leka med oss.
– Oh herregud.
Det är min mormors röst, den är inte högre än en viskning. Jag ser på min mosters och kusins förfärade miner. Jag ser på tortyrredskapen.
– Jag hade en massa ärr på min kropp innan, sen gick jag in i grottan. De försvann där. Detta förberedde mig på grottan, jag upplevde smärta där som var nästan lika illa som den jag upplevde härnere. Som jag och mor upplevde härnere.
– Hon sa aldrig något.
– Hon vågade inte, han hotade att skära halsen av mig. Men inte förrän han våldtagit mig. på det mest brutala vis som man kan våldta en människa på. Min mor trodde på honom. Han våldtog mig, men inte i syfte av att skada mig. det var för att dominera mig. Få mig att inse att det kunde vara värre och att han ägde mig. Han ägde mor med, med hans ord om vad han skulle göra med mig. Han förgrep sig på oss båda två. Han tvingade oss att se på när han gjorde det han gjorde. De två som gjorde så att jag inte blev galen var Dennis och Amanda. Framför allt Amanda, hon är som min tvillingsyster. Vi är så nära varandra. För er bådas information så är hennes barn Karls barn. Han är spermadonatorn. Så hennes barn är en Af Kraft. Så hon och barnet kommer att vara en del av släkten. Karl kunde inte gifta sig med henne, mest på grund av att hon inte kände det han kände och sen våra konventioner. Hade inte jag och tvillingarna fötts så hade man tvingat honom att gifta sig och avla fram en arvtagare.
Jag tystnar och jag ser på dem, ingen av dem yttrar några invändningar mot det jag säger. Jag hade förväntat mig lite kommentarer faktiskt. Men det kommer inga.
– En annan anledning till att jag visar denna lekstuga är för att din far mormor hade en liknande lekstuga. Dit han tog Karl och min mor, din far kände igen en like i min far. Det var därför som han tillät dem att gifta sig. På grund av min fars böjelser. Det och trafikolyckan som hon och morfar råkade utför. Ni vet om att han var en av Malmös bästa fixare?
Jag ser tre personer som är förvirrade just nu.
– Vad menar du med min morfar hade ett sådant här rum?
Min mormor stänger munnen och nästan samtidigt så säger Freja.
– Vad menar du med en Fixare.
– Hennes far, din morfar har ett liknande rum som detta i ett hus. Dit tvingade han Karl och min mor. Han har tvingat dit andra innan, han köpte prostituerade av sådana som säljer sådana. Han har en hel del liv på sitt samvete. Vill ni se hans hus?
De stirrar på mig.
– Karl berättade om det för mig i en film som han spelat in. Där han berättar vad han gjorde med min mor och honom. Han kommer med vissa antydningar om att det var antingen han eller min mor som dödade din far mormor. Han antyder även att er mor ska ha vetat om hans böjelser. Men att hon inte brydde sig. Det var ett arrangerat bröllop, hon hatade din far och han hatade henne. För att svara på din fråga Freja så är en Fixare just vad det låter som. Han Fixar saker åt dig, du går till honom eller henne och säger vad du vill ha Fixat så säger de ja eller nej. Varken mer eller mindre. Vår morfar var en av Malmös bästa Fixare. Enligt Karl så var ert äktenskap också arrangerat mormor. Men ni hatade i alla fall inte varandra, men han kunde inte säga om det bara var respekt mellan er eller om det var något mer.
– Det var mer än så, vi utvecklade känslor för varandra. Om det sen var kärlek vet jag inte faktiskt. Men han tvingade sig aldrig på mig, jag kände inget avog mot att älska med honom.
– Då förstår varför jag aldrig kommer att gå med på ett arrangerat äktenskap mormor.
– Ja.
– Bra, det gäller de andra med mormor.
– Ja Michael.
– Tack mormor, vill ni se hans hus?
– Har du varit där Michael?
– Ja, hans rum påminner om detta. Hans är lite mer avancerat. Men annars så påminner de om varandra. När jag var femton år så stoppade jag min far. Jag stoppade honom så eftertryckligt så att han fick ligga inne på sjukhuset ett bra tag. Vi arrangerade det så att det såg ut som om han blivit påkörd av en bil. Sen ringde Amanda en ambulans. Den hämtade honom, rätt poliser kom. De avskrev det snabbt.
– Vadå rätt poliser?
– Dennis har minst tjugo poliser som han betalar. Han har en del åklagare i sin ficka med. Om han har någon domare vet jag inte, han hade inte det innan jag stack.
– Varför stack du Michael?
– För att Dennis försökte få mig dödad, jag överlevde men det gjorde inte sjutton andra ungdomar som var våra vänner. De som hjälpt honom till den position som han hade. Bratvan som han ville bli en del av tvingade honom att klippa banden bakåt. Där att döda oss var en del av det, sen dödade hans sina föräldrar. Det hade han inga problem med. Nu är han nummer två i deras organisation här i Malmö. Han är löjtnant i en Bratva familj. Det innebär en hel del beskydd. Något varnade mig den kvällen så jag kastade mig på golvet innan de började att skjuta. Två av mina vänner landade på mig, jag spelade död och de trodde på mig. Sen stack jag till en plats där jag förändrades kan man säga. Eller förbättrades.
Jag ler lite mot dem.
– Mormor och moster vet en del om var jag varit. Jag är imponerad av att de som varit dina kontaktpersoner lyckats övertala någon där att vara spion. Men han eller hon har inte avslöjat något allvarligt. Ni som sagt vet om de grova dragen om vad jag kan, om vem jag är i skuggvärlden som jag kallar den. Jag är något unikt i den världen. Det var priset som de fick betala för vissa saker som jag gjorde för dem. De gick med på dem av två anledningar. Den första för att de är rädda för mig. Eller inte rädda men de vet inte hur de ska agera mot mig. Den andra anledningen är att de trodde att jag skulle dö när jag utförde vad som tillsynes skulle vara ett omöjligt uppdrag. Det var efter det som jag teatraliskt skaffade mig ett smeknamn. På ryska så är det Tikhaya Smert, på arabiska så är det Al’mawt Al’saamit. Det betyder den tysta döden. Eller tysta döden. I Skuggvärlden så är det den jag är. Ett tips för er är att se John Wick filmerna. Det finns en hel del likheter med verkligheten. De filmerna är som Gudfadern filmerna är för maffian. Eller var kanske jag ska säga.
– Så du är som John Wick.
Jag ser på Freja och säger.
– Det är mig de skrämmer John Wick med Freja.
Hon ser på mig och jag rör mig snabbare än vad hon kan se. Än vad någon av dem kan se. De tittar fortfarande mot den plats där jag stod. Nu står jag bakom henne.
– Hur gjorde du det Michael.
– Träning, varken mer eller mindre. I mitt fall extrem träning. När jag myntade mitt smeknamn, vilket bara skedde så att säga för det teatraliska. Så förkortade de i Borgen det till Al’Mawt. Vilket betyder döden, det är mitt smeknamn där. Men jag lyckades med uppdraget, jag fick det jag ville.
– Och vad var det Michael?
– Att bli Mästare där, en Mästare utan Borg. Jag ville inte utmana någon av dem. Vilket de inte förstod. De tycker att jag är galen som inte vill bli Mästare som dem. När jag förklarade varför så såg de på mig som om jag var sinnessvag.
– För att du bvr begränsad till den platsen, du är väldigt mäktig där men inte hundra meter utanför Borgen.
– Nja deras makt sträcker sig lite längre än så. Men du har rätt Freja, de är väldigt mäktiga i sina Borgar. Deras rykten ger dem makt i Skuggvärlden, men du blir väldigt begränsad. Det är sällan de kan lämna sina Borgar. Jag är en alldeles för fri fågel för att bli inburad. Så de gick med på mina krav med ett leende på läpparna. Jag fick bli Mästare och de sitter kvar i sina burar. Jag är fri som en fågel och om man ser på det ur en viss synvinkel så har jag mer makt än dem. Den blev inte mindre när jag kom hem och blev Greven. Karl hade en önskan om att vi skulle samarbeta för släktens skull. För Af Krafts växande och befästande av att vara de vi är. Den första släkten på väggen i Riddarsalen. Tillsammans så kan vi se till så att det blir så. Men då så måste ni acceptera att det är jag som är Greven. Dina söner och din make måste också acceptera det. Du kan inte gå mellan mig och dem när jag lär dem ett par sedelärande läxor moster. För jag kommer att behöva sätta dem på plats med jämna mellanrum. Både dina söner och din make.
Freja och min mormor ser på henne, hon håller om inte Af Krafts öde i sina händer så i alla fall sitt eget öde i sina händer.
– Jag förstår Michael, jag kommer inte att skydda dem längre.
– Det får du gärna göra mot angrepp utifrån, men inte när jag sätter dem på plats. Vilket jag inte kommer att tveka att göra moster.
– Jag förstår Michael.
– Tack moster. Har ni några invändningar?
Jag ser på Freja och min mormor.
– Nej då, mina bröder är av den värsta sorten när det kommer till personer från Gräddhyllan.
– Jag håller med henne, jag kan bara beklaga att jag inte satt dem på plats tidigare.
– Kan vi lämna detta rum?
Jag ser på Freja, jag säger.
– Givetvis, det känns inte lika hemskt längre. Ni får det att kännas mindre hemskt. Tack för det.
Vi lämnar källarrummet efter att jag satt på hänglåset igen.
– Får jag nyckeln Michael.
Jag ser på min mormor.
– Det är min fastighet. Den skiten ska bort.
– Visst mormor.
Jag räcker henne nyckeln och hon tar emot den.
– Kan vi skippa det andra huset?
Jag ser på Freja.
– Mig spelar det ingen roll Freja.
– För min del så kan vi åka tillbaka till kontoret och börja att arbeta. Säger min moster.
– Då gör vi det säger min mormor.
Hennes blick säger mig att hon vill dit en dag. Jag nickar att jag förstått hennes blick. Hon vill se vad hennes far gjorde med egna ögon. Vi lämnar källaren och går till våra bilar. Sen kör vi till kontoret, de går till sina kontor och jag går uppför trappan till mitt. Jag sätter mig i min stol och jag ser på skärmen. Jag lyssnar ikapp mig på konversationerna mellan de tre…
Sara ser på lokalen dit lastbilen kommer att komma, hon och Anders står här med insatsledaren och planerar hur de ska göra tillslaget. När de är klara så kör de tillbaka till polishuset och de lägger fram planen med hjälp av filmer och bilder på lokalen och de tre ruter som insatsstyrkan ska ta sig fram på. Lastbilen kommer att komma dit mellan 22 – 23.00. Tvi timmar senare så kommer de att slå till när de börjat att blanda drogerna…
82.
Jag ser på Dennis, han sitter med tre andra män. Det sitter sex tjejer med dem, Dennis kommer inte att ligga med någon av dem. Vad de andra kommer att göra skiter han i. De är de som äger Heroinmarknaden i Norden, en marknad som Dennis vill ta över.
De tre kommer att försvinna, de sitter här för att de tror att Dennis vill förhandla priser med dem. Han sitter här med dem för att kunna döda dem. Varken mer eller mindre, denna affär gör han bakom ryggen på Tatjana.
Hon om hon får reda på det kommer att markera hårt mot honom. Han gör det för att slippa från hennes klor. Han vill något mer än att vara hennes springsjas. Jag ler när jag hör vad de säger.
– Du ska inte titta för mycket på dem.
Jag ser på bartendern som säger det, hon ser bra ut. Men hon ser lite malplacerad ut.
– Du gör detta för att dryga ut ditt CSN?
– Ja.
– Vad läser du? Eller får jag gissa?
– Visst.
– Juridik?
– Ja, sista terminen. Hur visste du det?
– Vi jurister får hålla samman.
– Så du är jurist?
– Ja affärsjurist.
– Vi ser ut att vara ungefär lika gamla, var har du pluggat?
– I Tokyo.
Hon ser på mig.
– Det blev så bara, jag lämnade Sverige när jag var nitton år och klar med mina studier. Jag började att plugga i Japan, åtta år senare och tre utbildningar så flyttade jag hem.
– Tre utbildningar?
– Ja, jag pluggade juridik och ekonomi samtidigt. Sen så pluggade jag till ingenjör inom datorkunskap.
– Är du ett geni eller?
– Ja faktiskt. Michael förresten.
– Ester, vill du träffas om ett par timmar?
– Gärna Ester, när slutar du?
– Om två timmar, jag är extra idag. Jag arbetar på en pub i vanliga fall. Med ett annat klientel
– Som är?
– Hipsters, den ligger vid Möllan. Eller den ligger vid Nobelvägen.
– Är det Nobe?
– Ja.
– Där ser man, det var en sunkpub under min uppväxt.
– Det är det inte idag.
– Det var som fan.
– Haha ja kanske det. Men som sagt du ska inte stirra för mycket på dem. De är väldigt farliga.
– Och vad säger dig att jag inte är det Ester.
– Dina ögon Michael, dina ögon säger mig det.
Jag ser på henne och jag ler lite. Frågan är om jag ska visa mina farliga ögon. Nej varför skrämma henne?…
83.
Sara och Anders ser på männen och kvinnorna som arbetat med att blanda drogerna. Ivan är inte här, men hans nummer två och tre är. De säger inte ett pip. Det gör inte de som arbetar här i heller. De ser på varandra och på allt knarket som finns i metallskålar. Det knark som är färdigblandat och färdigpackat.
De är klädda som insatsstyrkan. Det enda som syns är deras ögon. De ser på när andra poliser börjar att organisera transporten av männen och kvinnorna. De säger ingenting, inte ens när den sista transporten lämnar lokalen. Det visar sig när de vägt drogerna och tabletterna att det är det största tillslaget i Malmös historia…
84.
Ester sitter i mitt knä och hon rider mig, vi är lika svettiga båda två. Klockan är nio på morgonen och vi har inte sovit sedan vi kom hem till mig. Vi har älskat tre gånger innan. Detta är den fjärde gången och vi drar ut på det båda två.
Vi klickar väldigt väl med varandra. Jag ser på hennes tatuerade kropp, hon ser på mina ärr efter brännjärnen. Hon såg på min penis, på ärret på den. Hon kommenterade det inte då. För då var hon upptagen med att som hon tänkte då. Suga på den vackraste kuk hon någonsin sett eller sugit på.
Den är stor och välformad och visade det sig. Den passar väldigt väl i hennes slida. Alla hennes orgasmer som hon fått i natt och nu på morgonen är ett bevis på hur bra den passar i henne. Min tunga och mina fingrar har fört henne till ett antal väldigt sköna orgasmer med.
Men ingen av dem har varit som de som min penis gett henne. Hon rider mig fortare och vi ser på varandra. Hon ler och sen kommer hon, jag svarar på hennes leende och sen på hennes orgasm. Vi kommer färdigt, sen kysser vi varandra mjukt. Hon sätter sin panna mot min.
– Detta var magiskt Michael.
– Ja Ester det var det.
– Men det blir bara sex Michael.
– Det är helt ok för mig Ester.
– Så bra.
– Får jag fråga varför?
– Inte än, får jag fråga dig?
– Jag var förlovad men hon dog. Så jag är försiktig när det kommer till känslor.
– Jag beklagar och jag förstår. Hur dog hon?
– Av en olycka, det gick snabbt sa de till mig.
– Duscha?
– Gärna.
Jag reser mig upp med henne i famnen så går jag in i badrummet. Jag sätter på vattnet och hon kysser mig. Jag svarar på kyssen, vi delar på oss och hon ställer sig på golvet. Sen börjar vi att tvåla in varandra…
85.
Freja vaknar och hon är behagligt seg i kroppen. Hon var på en speciell plats igår, hon besöker sådana speciella platser med jämna mellanrum. Det är diskreta platser med likasinnade. Freja är inte så mycket för vanilj. Men med rätt person så kan det också fungera.
Men hon vill helst gå på de där tillställningarna och känna kittlingen. Igår så var hon med i en trekant. Eller kvinnan är lesbisk, men hon och han är frukten av ett arrangerat äktenskap. Så mannen älskade med Freja medan kvinnan såg på och smekte sig själv. Freja slickar inte, hon kan smeka om det känns rätt.
Det gjorde det igår, mannens penis var magisk i alla hennes hål. Han tog henne i alla tre. Därav segheten idag, hon tar en klunk av sitt te och hon ler lite. Hon tänker på mig, på hur snabbt jag kommit in i det så att säga. Hur snabbt hon och de andra två accepterat att jag är Greven.
Det är nästan skrämmande, hon ryser inombords ibland när hon ser mina ögon. Den väldigt speciella ljusblåfärgen. De är ännu mer ljusblå än vad Daniel Craigs är. Hon trodde inte att det skulle finnas. Men det gör det, hon är imponerad av hans utbildningar.
Att han lyckades med samtidigt som han tränade att bli något annat. Något som gör att han kan röra sig snabbare än vad hon kunde se. Hon tar en klunk till av teet, tankarna på mannens penis får det att kittla till i hennes nedre regioner.
Hon reser sig och går in sängen. Hon öppnar sängbordet och plockar fram en sexleksak. Sen blundar hon och återupplivar minnena av nattens övningar…
86.
Min mormor ser på mig, hon ser mig se på skärmen.
– Är det något speciellt?
– Din brors vita val.
– Förlåt?
– Han var mästertjuv. Han hade en vit val.
– Mona Lisa?
– Haha nej faktiskt inte. Du känner till Cortez?
– Jadå.
– Myten talar om ett Eldorado, en stad av guld osv.
– Ja.
– Det är en myt, dock så är inte hans ena flaggskepp Eldorado det. Hörsägen säger att det skeppet lämnade Mexiko och seglade ut i Mexikanska Golfen. Där ska det förlist, en man ska ha överlevt och skrivit ner koordinaterna i sin dagbok. På tre olika sidor, de sidorna ska han ha rivit ut och skickat iväg. De ska befinna sig på tre olika platser. I Buckingham Palace, på Louvren och i Vatikanen. Han har planerat att sno dem, först så snodde han dagboken från de som hade den.
– Och vem var det?
– En kult liknande organisation som kallar sig för Polpo bläckfisken på italienska. De är åtta rika personer som driver kulten. Där myten om Eldorado är en stor del av den. Värdet på skatten om den finns är minst ett par miljarder. Din bror var en väldigt skicklig tjuv. Han imponerar på mig, men här så gick han bet.
– Varför?
– Därför att den sidan som han och Polpo vill åt förvarar i vad som kallas ett svart rum. Där är inget ljus, inget syre och du kan inte använda elektriska saker i det rummet. Så det är ett begränsat antal personer som kan stjäla den sidan.
– Hur många?
– Vad jag vet en person.
– Du?
– Ja jag.
Jag ser på henne och ler lite.
– Frågan är om han visste om det, men jag misstänker det. Du förstår mormor, jag ser även om mina ögon är stängda. Det är en blandning av hur nattormar och fladdermöss ser. Ormarna har en IR liknande syn och fladdermöss använder ultraljud. Deras småljud de gör är det som gör att de ser. I mitt fall så räcker det med mina hjärtslag. Om jag inte vill se längre, men då hjälper andra ljud till. Så jag kan ta mig in i det svarta rummet.
– Så han stal dagboken av dem?
– Ja.
– Och nu så har du den?
– Nej, han måste ha gömt den någon annanstans.
– Var?
– Jag har inte en aning faktiskt. Jag misstänker i ett av hans andra hus. Jag får se om jag bestämmer mig för att leta efter den när jag är klar med Dennis och de andra. Jag får ha något att göra i sommar. När ni andra åker på era semestrar.
– Din mor vill träffa mig. Så jag kommer att åka till henne innan jag åker till min vanliga plats.
– Vid Gardasjön?
– Ja.
– Det är jag som betalar räkningarna mormor. Jag betalar alla era räkningar. Kusinerna gör sitt bästa för att driva oss mot konkursensbrant.
– Förlåt?
– De lever jävligt utsvävande mormor.
– Hur?
– Väldigt, ni andra gör av med hanterbara summor. Det gör inte de två, förra månaden så gjorde de av med trehundratusen var. Det var bara förra månaden, jag har gått tillbaka ett par år. De som sagt lägger en massa av våra pengar på skit. De har passerat gränsen för det anständiga för länge sedan. Jag kommer att ta dem i örat, jag och Freja kommer att ta dem i örat. De är inte speciellt snälla med henne. Så hon ska få vara med och trycka till dem.
– Vad tänker du göra?
– Klippa korten, de ska få börja att betala hem. De lever som kungar och får allt serverat. Det gjorde inte Freja, hon bodde i en studentlägenhet. Hon arbetade i Sfären när hon kunde. Hon har en last eller två, men de är inte i närheten av sina syskons utsvävningar.
– Vad är hennes laster?
– Caffelatte och skor. Vad är det med kvinnor och skor?
– Jag vet inte, så caffelatte och skor?
– Ja mormor. Caffelatte och skor, moster ligger på gränsen för att vara shopaholic. Du däremot har inga speciella laster.
– Nej.
– Eller så sköter du det snyggare än de andra.
– Eller det Michael.
Jag ser på henne och jag ler, hon svarar på leendet.
– Du då?
– Har inga sådana laster. I en Borg på en bergssida så är sådana nöjen begränsade. Sen var min uppväxt inte speciellt fet så att säga. Det gick ingen nöd på mig. Men utsvävningar var inget som jag sysslade med. Ibland så handlade varje dag om överlevnad. Varken mer eller mindre. Vad säger läkarna på kliniken om min mor? Om hennes framsteg?
– Att de är påtagliga, att när hon fick reda på att din far var död så blev hon som en ny människa.
– Det förstår jag, han var en förbannad galning.
– Ja det var han Michael.
– Det var min mor som dödade din far mormor.
Hon ser på mig, hennes ögon smalnar.
– Hur vet du det?
Jag tar fram ett USB minne, jag räcker det till henne.
– Din bror bekänner det, hon tog sig loss vid en av sessionerna som han kallade dem. Hon slog honom i baknacken med ett rör i rostfritt stål som han använde för att värma upp dem med. Han däckade och sen fortsatte hon att slå. Sen tog hon loss sin morbror och han sopade undan spåren efter vad hon gjort. De talade aldrig om det igen. Så ja läkarna var frikostiga med hennes värktabletter efter skadan. Men det var inte för den som hon åt tabletterna och drack alkoholen. Det var för hans övergrepp på dem. På henne, berätta för henne att du vet. Det kan underlätta saker och ting för er båda mormor.
– Tack Michael.
– Givetvis mormor.
Hon samlar sig.
– Så du kommer att sätta dem på plats?
– Ja mormor det kommer jag.
– Bra.
– Det är på tiden om inget annat. De talar en hel del skit om mig med, det kommer de att ångra. De är rätt bittra över att jag finns och lever. De såg sig själva sitta här och i det andra rummet.
– Men du tar hand om det?
– Jadå mormor, jag löser mina problem själv. Det är dags att de får lära sig vad det innebär att säga emot Greven.
– Ja…
87.
Ivan är tvärgalen, två av hans livvakter ligger på golvet. De är döda, de km med de dåliga nyheterna. Inte ens hans fru kan lugna ner honom…
88.
Dennis ser på Tatjana.
– Så polisen har alla hans droger och tabletter?
– Ja.
– För helvete!
– Ja, hur går det med Riita.
– Den planen sket sig, åklagaren och min lönnmördare blev stoppade av polisen. Så nu sitter de i varsin cell på häktet.
– Saker och ting börjar att spåra ut.
– Ja Tatjana…
89.
Vi är i Kraftsläkten stora hus, mormor har en bjudning. Det är sommarens första sådan och i år så ska jag presenteras med. Hon kommer att ta mig i armen och gå runt med mig och visa upp Kraftsläktens nye Greve.
Framförallt så kommer hon att visa upp mig för de andra fyra släkterna som sitter vid Bordet i den Innersta Ringen. Jag står lite för mig själv och jag betraktar mina kusiner. Eller de två manliga kusinerna. Erik och Hampus. De ser väldigt bakfulla ut, de står med andra ungdomar. De är ett par år yngre än mig och Freja.
– Michael.
– Freja, vad skulle du säga om att sätta dina bröder på plats?
– Varför inte Michael. Hur hade du tänkt dig?
– Klippa deras kort, ta deras telefoner, bilar och andra saker som Kraftsfären betalat för. Göra en uträkning för vad det skulle kosta dem att betala hem.
Hon ser på mig och ett väldigt elakt leende spelar på hennes läppar. Det blir lite mindre elakt när hon säger.
– Far kommer att rädda deras rumpor.
– Inte med våra pengar, då får han ta av sina egna. Frågan är vad han säger om det när han inser vad de kostar en månad. För de är inte billiga i drift.
– Och det är jag?
– I jämförelse med de två så är alla billiga i drift. Din hemlighet är säker hos mig Freja.
– Hemlighet?
Jag ser på henne, hon ser på mig och hon inser att jag vet var hon tillbringar vissa av sina helger.
– Men…
– De sa att det inte skulle gå att spåra inbetalningarna?
– Ja.
– Få saker går inte att spåra Freja.
– Och de inbetalningarna gör?
– Ja, framförallt när de flyttas till en bank på Cayman öarna, då ringer vissa alarmklockor hos alla normalt funtade ekonomer. Jag är en sådan, så jag tog reda på vad pengarna gick till och jag vill säga att jag verkligen inte har några fördomar mot sådant.
– Sådant?
– Att man vill leva ut sina drömmar, så länge det inte är alltför snurrigt och att alla inblandade är med på vad som planerats och utförs så har jag verkligen inga som helst fördomar mot vilka sexuella preferenser man har. I Borgen så har man en öppen syn på sex så länge båda är med på det. Om man våldtar någon så finns det bara ett straff där.
– Och det är Michael?
– Döden, du får ett svärd genom hjärtat. Sen kastas din kropp till råttorna. Varken mer eller mindre. Det finns ett bad där, det är en sjö i en grotta med tempererat vatten. Där är baderskor där, om de fattar tycke för dig så älskar ni. Där i badet, det finns avskilda alkover som man använder. Män och kvinnor badar tillsammans. Och alla badar nakna. Så det förekommer en hel del sex där. Sex är en bra ventil för pressen som man utsätts för där. Den kan vi tala om en annan dag, men den är extrem på ett vis som är svår att förklara.
Hon ser på mig.
– Så vad säger du, hjälper du mig att sätta pris på de tjänster som de utnyttjar?
– Gärna Michael.
– Så bra Freja, då gör vi en kalkyl som vi presenterar för dem. Jag kallar dem till kontoret, så att det blir officiellt så att säga. Du får gärna vara med om du vill, jag vet hur de behandlat dig Freja.
Hon ser skarpt på mig.
– Den förre Greven spionerade på er genom era datorer och telefoner. Det kommer jag aldrig att göra. För det är ett grovt övertramp enligt mig. Men ni kommer aldrig att kunna ljuga för mig och jag är en väldigt bra på att få reda på eller ta reda på sanningen. Han delade med sig av sina fynd till mig. Dig kallade han för geniet, din mor för den godtrogna, din far för brunnäsan och de två för snorunge ett och två. Deras skit fyller många A4 sidor. Jag kommer inte att tveka att ta dem i örat. Din mor måste acceptera det Freja, så du kommer att få fånga upp din mor.
– Hon är starkare än vad hon ser ut för Michael.
– Jag vet, men jag kan tänka mig att det inte är lätt att inte kunna försvara sina barn. Även om man vet om att de gör fel. Och de två Freja gör en massa fel.
– Ja det gör de.
Jag ser på henne och jag ler, sen kommer mormor och hon tar mig vid armbågen och vi går iväg.
– Vad talade ni om?
– Hennes bröder, hur vi ska sätta dem på plats. Hon får en chans att ge tillbaka för den skit som de utsatt henne för. De är två bortskämda snorungar som kommer att få reda på att de lever.
– Bra.
Jag ser på henne och hon ser på mig.
– Jag är inte Greven Michael, jag har gjort vad jag kunnat men jag är inte Greven.
Jag förstår vad hon menar, jag nickar att jag förstått. Sen presenterar hon mig för en äldre man. De är alla äldre män som sitter vid bordet, eller två av dem är över sjuttio, en är sextio och en är femtio. Så de är äldre än mig, nu kommer de att ta mig på pulsen som man säger…
90.
Min mormor ser på mig.
– Så du vill att jag talar med Signe Tjeader om Dennis.
– Jag vill att du berättar för henne precis vem Dennis är ja. Utan att hon berättar vem hon fått reda på det av. För när skiten träffar fläkten, vilken den snart kommer att göra så ska den inte träffa dem. För det kan få obehagliga effekter som vi inte behöver mormor.
– Så den nakna sanningen om deras svärson?
– Ja berätta allt olagligt skit han håller på med. Sen talar hon med sitt barnbarn och hon flyr till Franska Rivieran. Hon festade hårt i S:t Tropez när det begav sig.
– Hur vet du det Michael?
– Instagram, varken mer eller mindre. Du vet att hon inte är naturligt blond.
– Förlåt?
– Hon har egentligen cendréfärgat hår. Men hon tyckte att det var för likt invandrarnas hårfärg så det kunde man inte ha. Hon dejtade en så kallad Sverige vän då. Sen så har hon behållit den blonda färgen. Du får gärna också nämna att Dennis är otrogen med sin sekreterare. Han ser det inte så, han har hög libido. Eller som han säger, han är kåt dygnet runt. Hon ska ha en viss aptit hon med hans fru. Men han gillar att dominera människor så han tvingar säkert sekreteraren. Eller så var han ärlig med det vid anställningsintervjun. Det skulle inte förvåna mig om han betalar henne extra för det.
– Skojar du?
– Nej mormor jag skojar inte. Han är väldigt speciell, han har gått till prostituerade sedan han var tretton år. Vissa tvingade han, andra behövde han inte tvinga. Framförallt inte när han började att göra affärer med Riita. Då hade han fri tillgång så att säga och han utnyttjade det.
– Inte du?
– Nej verkligen inte mormor, jag tycker att det är en fruktansvärd verksamhet. Han tvingade in Amanda i den världen när hon var femton år. Jag har bestämt träff med hennes far. Där kommer jag att berätta allt för honom om vad Dennis gjort mot henne och hennes mor. Risken finns att han rymmer från fängelset. Eller så ser han till så att Dennis kommer att hamna på samma fängelse som honom. Då skulle jag inte vilja vara i hans skor. Det vill jag ändå inte vara men än mindre då.
– Så när ska jag tala med henne?
– I övermorgon.
– Då vet jag det.
– Tack mormor.
– Ingen fara.
– Vi har fått en förfrågan om vi vill köpa en ganska så stor aktiepost i Post Nord.
– Det låter otroligt.
– Men sant mormor.
– Det betvivlar jag inte, men varför?
– Jag har inte en aning om det än, men vad säger du spontant?
– Att något inte känns ok med det.
– Då ska vi kanske börja undersöka från varsitt håll.
– Javisst.
– Tack mormor.
– Givetvis Michael.
Hon lämnar mitt kontor, jag ler lite elakt. Erikas mormor kommer att se till så att hon lämnar. Hon kommer att se till så att de skiljer sig. Samtidigt så kommer jag att tömma hans konton med. De ska bli desperata, de ska klanta sig så att Konstantin kommer hit för att ta dem i öronen. Då kommer jag att komma dit och strimlar honom långsamt…
92.
Min mormor ser på Erikas mormor, de äter lunch i Bridgeklubbens lokaler. Min mormor bad henne att sätta sig med henne.
– Vad gäller det Maude?
– Erikas man.
– Dennis?
– Ja, är ni medvetna om att han är en ulv i fårakläder?
– Förlåt?
– Så det gör inte?
– Nej vad menar du?
– Att han tjänar sina pengar på andra människors olycka. Den ny Greven har fått fram oroande information om honom. Han vill verkligen inte att ni ska dras med i hans fall.
– Fall?
– Polisen kommer snart att göra ett tillslag mot honom. Så när vi talat färdigt så råder jag dig till att se till så att Erika åker i väg. Kanske till er villa i Frankrike.
– Är det så illa.
– Det är värre Agnes det är värre än du kan tänka dig. Sen börjar min mormor att berätta om Dennis för henne och hon håller inte igen…
93.
Jag ser på min skärm, sen trycker jag på Entertangenten och Dennis pengar försvinner i cyberspace. Bankerna kommer att säga att Dennis själv flyttat pengarna. För det är så det ser ut för dem. Att Dennis tömt kontona själv.
Jag ler och jag reser mig och jag tillåter mig ett litet segervrål. Sen samlar jag mig och sätter mig på min stol igen. Jag ser på skärmen igen, jag läser Nyissas mejl om vad som händer i Borgen.
Enligt henne så händer det inget roligt längre när jag inte är där och skakar om stofilerna som hon kallar dem. Jag ler åt hennes mejl, sen svarar jag på det om min första tid hemma. Jag har varit hemma i lite mer än tre veckor. Men det finns ändå en massa att skriva om…
94.
Erika ser på sin mormor, hon ringde henne direkt och bad om att få träffa henne. Så nu sitter de vid hennes mormors matsalsbord. Sen börjar Erikas mormor att berätta för henne vem Dennis egentligen är. När hon är klar så är Erika alldeles vit i ansiktet…
95.
Dennis kommer hem, först så reagerar han inte på att Erikas mormor sitter vid deras matsalsbord. Sen ser han henne, han ser de sex vältränade livvakterna med. Då börjar han att ana oråd. Han slickar sig om läpparna, han går fram till matsalsbordet. Han sätter sig.
– Var är Erika?
– På väg till vår villa i Frankrike. Hon har fått reda på vem du är.
– Förlåt?
– Spela inte dum, vi vet båda att du inte är dum. Tvärtom faktiskt. Men vi har fått reda på precis vem du är Dennis. Vad du tvingat unga flickor till, vad du säljer, hur du försörjer dig. Hur dina lagliga företag tvättar flera hundra miljoner varje år. Vem som är din arbetsgivare så att säga. Vi vet allt och du är ingen som mitt barnbarn kan vara gift med. Skriv på pappren så för du fortsätta som du gör nu. Skriv inte på så ringer jag två samtal, sen så har du Skatteverket och SÄPO efter dig.
Dennis stänger sin mun, han tänkte protestera. Sen hör han skatteverket och SÄPO i samma mening.
– Vi har kontakter som du bara kan drömma om. Så släpp mitt barnbarn ur dina tankar. Här är skillsmässopappren. Hon har redan skrivit på dem.
Han ser på henne och på de sex vakterna. Har du råd så kan du hyra sådana snabbt. De har råd så de kan hyra sådana snabbt. Han får papperna och en penna. Han ser på henne sen skriver han på pappren.
Hon reser sig och hon tar dem. Vakterna står nära henne, sen lämnar kvinnan och han går till en barvagn och tar en flaska med vodka. Sen sätter han sig i soffan, han öppnar flaskan och sen börjar han att dricka…
96.
Jag smakar på Esters safter, min tunga leker med hennes läppar och hennes klitoris. Hon ringde mig innan och frågade om vi skulle träffas. Jag sa ja, hon kom hit och det tog inte många minuter innan vi låg nakna i min säng. Med mig smakandes på hennes hud innan min mun och tunga började att leka med hennes slida.
Hon smakar ljuvligt, mitt finger glider in i henne och jag smeker henne samtidigt som min tunga leker med hennes klitoris och hennes första orgasm kommer som ett brev på posten. Hon skriker ut sin njutning, jag njuter av att hon njuter…
97.
Jag tar en klunk av teet, Ester sover fortfarande. Jag lyssnar på samtalet som Dennis hade med Ivan för en stund sedan. De diskuterar att Dennis råkat utför samma sak som Ivan gjort med hans pengar. De talar om vem som skulle ha modet att ge sig på dem. Ivan säger ett namn, Dennis undrar om de har förmågan till det.
Om de får en del av vinsten, som varit stor. Så hade nog en del hackers hoppat på det. Jag ger Ivan rätt, det var mycket pengar och om en hacker eller två fått reda på att de fått behålla säg trettio procent av pengarna så hade de hoppat på det. Dennis håller också med honom.
– Vi behöver pengar båda två, har de snott våra pengar så lär det märkas på deras konto. Om det inte skulle vara dem så blir vi av med dem Dennis.
– Visst.
Dennis är bakfull och han fattar kanske inte de mest rationella besluten just nu.
– Men du får plocka in dem Ivan.
Så pass med är han.
– Jag löser det.
– Bara säg till var jag ska komma.
– Ja.
De lägger på och jag stoppar inspelningen, jag hör Ester röra sig i min säng. Vi älskade inte hela natten i natt, vi började tidigare igår. Jag ler lite, vi klickar väldigt väl i sängen. Jag får erkänna att vi klickar bättre än med någon annan kvinna jag varit med. Det skrämmer mig lite, jag vill inte ta reda på om vi klickar utanför sängkammaren…
98.
Min mormor ser på mig, jag möter hennes blick.
– Du såg ut att vara långt borta Michael.
– Ja jag var någon annanstans mormor. Verkligen någon annanstans.
– Var, var du?
– På ett berg, tillsammans med Mei. Det var första gången hon sa att hon älskade mig. Jag räddade hennes liv, när vi låg där på marken så såg hon mig i ögonen och sa att hon älskade mig. Sen älskade vi på en bergssida. Det var kallt men lusten tog överhanden. Vi ångrade oss lite efteråt, vi fick springa oss varma.
– Erh jaha. Jag har talat med Erikas mormor.
– Jag vet, enligt ryktena så hade hon med sig sex livvakter när hon hotade Dennis med hans undergång om han inte skrev på. Jag får ge henne att hon är modig den gamla damen.
– Vem har berättat det för dig?
– Spelar det någon roll mormor?
– Nej egentligen inte.
– Nej precis. I kväll så kommer vi att få en liten hämnd.
– Förlåt?
– De som sålt sitt skit till mina föräldrar kommer att råka illa ut ikväll. Mannen tvingade mor till en hel del osmakliga saker. Verkligen osmakliga saker, så vi kommer att få en liten hämnd ikväll.
– Vad kommer att hända?
– En uppgörelse i den undre världen mormor. Varken mer eller mindre, det är inget som vi ska lägga oss i.
Hon ser på min bestämda min. Jag reser mig och jag går förbi henne.
– De förtjänar det mormor, de är så pass stora så att polisen inte kan göra något åt dem.
– Ok, var ska du?
– På profylaxkurs med Amanda, hon ville gå på den och hon frågade om jag ville följa med. Det finns vissa fördomar mot kvinnor som väljer att skaffa barn som hon gjort. I en kontrollerad miljö och inte med ett engångsligg som hon ”lurar” men det finns en hel del människor som föredrar den lösningen i stället för IVF. Så jag är hennes pojkvän där, jag är med och stöttar. Sen så kommer jag att använda en viss ninjateknik för att milda hennes smärtor. Så hon kommer inte känna ett skit eller i alla fall väldigt lite.
– Ninjateknik?
Jag trycker henne på halsen och sen på två nervknutar och hennes ögon spärras upp. Jag trycker på de två nervknippena igen och sen på hennes hals.
– Det är väldigt användbart när du vill få fram sanningen från personer som inte vill tala. Jag kan trycka likadant på andra platser på kroppen, så att smärta mildras.
Jag kysser hennes panna.
– Vi ses i morgon mormor. Jag kommer in lite senare, jag ska träffa Amandas pappa i morgon bitti. Det har blivit uppskjutet ett par gånger. Vakterna är rädda för honom. Så jag har fått skriva på en hel del papper om att de frånsäger sig alla eventuella skador som han skulle kunna utsätta mig för. Är han inte snäll så kommer han att få ont.
Jag ler mot min mormor och hon ler hon med…
99.
Dennis ser på de två tunnorna, mannen och kvinnan ligger i dem. De är fyllda med syra. De kommer att levereras till deras familj. Dennis hade hellre sett att de bara försvunnit. Men Ivan är förbannad och ryss, då går det inte att resonera med honom. Så det fick bli denna lösning, de har pengar på sina konton igen. Inte lika mycket som innan men en hel del ändå. De är överens om att Tatjana inte behöver få reda på detta. De går till sina bilar och de åker iväg…
100.
Jag ser på mannen som sitter mittemot mig, jag ser på buntbanden.
– Är de inte medvetna om att du tar dig loss från dem?
– Det ska tydligen inte gå med dessa Michael. Så vad vill du?
– Berätta sanningen om vad din fru och dotter gått igenom.
– Vad menar du?
– Det mesta av ditt beskydd försvann när du åkte dit. Dennis tvingade din dotter att bli prostituerad när hon var femton år. På uppmaning av Konstantin. Han blev sur på dig när du tackade nej till ett uppdrag utanför Malmö. Han satte Riita på att bli hennes madame. Hon såg till så att hon fick börja på toppen, hon hade sina stammisar. Hon stoppade mig ifrån att stoppa Dennis, hon hade rätt. Jag var inte redo för det då, men det är jag nu.
Sen berättar jag om allt skit som Dennis gjort mot Amanda och hennes mor, om Riitas inblandning osv. men det mesta av skulden lägger jag på Konstantin.
– Jag förstår om du vill hämnas.
– Det kan du räkna med Michael.
Jag drar upp min tröja och jag visar min tatuering. Hans ögon smalnar.
– Jag svär på denna att du kommer att få din hämnd på honom. Om du inte rymmer.
– Hur skulle jag få den då?
– Dennis kommer att komma hit om tre till sex månader, då kommer du att få leka med honom så mycket du vill. Det enda jag vill att du tänker på är att döden är en alldeles för lätt utväg för honom.
Han ser på mig, jag möter hans blick och han ser ingen rädsla i mina ögon. Vilket förvånar och imponerar på honom.
– Så han kommer att komma hit?
– Ja han kommer att komma hit.
– Och Konstantin?
– Har retat fel personer.
– Och de andra?
– Kommer att få det de förtjänar.
– Lovar du?
– Ja jag lovar.
– Då håller jag mig i skinnet Michael.
– Klokt.
– Du tar hand om Amanda?
– Som om hon vore min syster. Hon och hennes framtid är tryggad. Den man som donerade sin säd till henne var en släkting till mig. Så hon och barnet kommer att bli en del av den släkten. De är väldigt rika så de kommer inte att sakna något. Förutom det så skyddar jag henne med mitt liv.
– Bra Michael, jag såg direkt på dig att du var något speciellt. Min dotter har den förmågan hon med.
– Jag kommer att se till så att hon får besöka dig med sitt barnbarn.
Jag ser tacksamheten i hans ögon.
– Tack Michael.
– Ingen fara.
– Men om han inte kommer hit…
– Så är det för att han är död.
– Bra…
102.
Ivan sitter i sin bil på väg till Tatjana, det som hänt har kommit till hennes kännedom. Dennis är också på väg dit, han kör inte sin vanliga väg. För han har inte varit hemma. Hans libido fick honom att besöka en eskort i natt. Hon är inte en av Riitas.
Ivan däremot kör sin vanliga väg dit, han tänker på snabbisen som han och hans fru precis avslutat. Så han ser inte lastbilen som kör in i sidan på dem. Han är avsvimmad när de bär ut honom från bilen. De lägger honom i en skåpbil och sen kör den i väg. De som är kvar på platsen skjuter vakterna, sen kastar de in två molotovcocktails. De ser hur bilen börjar att brinna…
103.
Tatjana ser på Dennis, han ser på henne att hon vet. Så han vet bättre än att ljuga för henne.
– Ivan var övertygad om att det var de som snott våra pengar.
– Det finns inga bevis för det, hur fan tänkte ni när ni dumpade tunnorna framför deras hus?
– Jag var emot det, men Ivan var som galen. Då är han inte resonabel.
Tatjana ser på honom, hon vet precis hur han är då. En av hennes vakter kommer in och han viskar i hennes öra.
– För helvete hitta honom nu!!!
– Ja Tatjana.
Vakten lämnar och hon ser på Dennis.
– De har tagit Ivan, nu får vi hoppas på att de hittar honom snabbt och att han inte är alldeles för förstörd. För då kommer hans fru att tappa det sen ringer hon sin far och sen så är cirkusen i gång.
Hon slickar sig om läpparna. Sen ringer hon Konstantin och uppdaterar honom. Han lyssnar och säger.
– Jag kommer i morgon.
– Ja far.
De lägger på, Tatjana ser på Dennis.
– Han kommer hit.
Dennis visar ingenting, inombords så jublar han. Han ska försöka att få ett samtal med bara honom. Han kommer att baktala Tatjana sådär lagom mycket…
103.
Jag ser på Amanda och hon ser på mig.
– Varför Michael?
– För att han förtjänade sanningen, för att hade han inte hoppat på det uppdraget så hade de inte kunnat sätta dit honom. Det var Konstantin som såg till så att han åkte dit. Hade han inte gjort uppdraget så hade de inte kunnat tvinga er till något. Framförallt inte dig Amanda. Svinet som ligger bakom allt är Konstantin. Han har varit nummer ett på min lista över personer som jag vill döda i så många år. Verkligen döda, slakta och göra en hel del hemska saker med. Vi får se hur hemska sakerna kommer att bli Amanda men inget på denna planet kommer att kunna stoppa mig ifrån att döda honom. Jag har gått genom helvetet för att få komma till denna stund. Han kommer i morgon, då kommer han att få träffa på mig. Sen dör han, Dennis kommer att läggas in på sjukhuset med en del benbrott och andra blessyrer. Bland annat så kommer jag att vira in hans nakna kropp i silvertejp.
– Och Tatjana?
– Kommer de fyra i Moskva att ta hand om. De vill verkligen få tag på henne, eller två av dem det. För hon som ung kvinna lekte med två av deras familjemedlemmar när hon arbetade för FSB. De kommer alla tre att försvinna i morgon. Jag eller vi kommer att få vår hämnd. Vi är många som kommer att få hämnd i morgon. Jag, du, Mei, mästaren och hans fru och en massa andra personer. Efter i morgon så kan jag börja att leva på riktigt Amanda. Jag kan börja att släppa på det hat jag burit på så länge. Du förstår, Konstantin fick min morfar dödad i den olyckan så skadades min mor. Efter det så började hennes tablettmissbruk. Så mitt hat började redan innan jag föddes Amanda.
Hon ser på mig, hon ser hur mina ljusblåögon lyser…
104.
Tatjana möter upp Konstantin på Kastrup, de sätter sig i bilen och han ber henne att uppdatera honom. Hon börjar att göra det, när hon är klar så tystnar hon. Han säger ingenting.
– De hittade Ivan i tid?
– Ja han lever, han är skadad, rejält skadad men inget allvarligt så att säga. De flög honom till en speciell klinik i Spanien. Där kommer han att stanna tills han är frisk nog för att resa hem.
– Bra, den andre?
– Väntar på ditt kontor.
– Bra, nu så ska jag tänka…
105.
Dennis står upp i vad som kan liknas vid givakt. Sen ser han på Konstantin, denne ser på Dennis. Han låter honom stå kvar, han sätter sig och sen ser han på Dennis. Dörren öppnas och han ser på mig. Han stirrar på mig, Tatjana sväljer när hon ser rädslan i hans ögon.
– Just nu så undrar du om vem svikit dig? Du kommer att då med ovetskapen. Ni två får en chans på er att försvinna.
– Visste de?
– Haha ja det gjorde de. Och ingen av de tre sa något. Ivan för att han är Ivan, Dennis för att han ambitioner, han trodde att han skulle Tatjanas plats. Han gör egna affärer bakom ryggen på henne. Bland annat hans planer på att ta över heroinsmugglingen och försäljningen i norra Europa. Vad den nollan inte visste var att de redan betalar dig en ansenlig summa för sin smuggling. Så lämnar ni nu så kommer ni att överleva. Lämnar ni så kommer ni att dö med honom.
Tatjana springer i väg, Dennis ser på henne, sen på mig och sen på Konstantin. Sen börjar han att gå när han går bakom mig så gör han ett utfall. Han missar och sen svimmar han.
– Han var lite med lojal, nu Konstantin så kommer räkningen för all skit som du ställt till med.
Han stirrar på mig, jag slår till honom på tretton platser på hans kropp. Han skrik fyller rummet, skriket blir till ett rosslande som sen blir till ingenting…
106.
Jag sitter på en bänk och jag ser mot Öresund. Som jag sa till Amanda, nu kan jag släppa mitt hat. Konstantin har legat bakom så mycket av mitt lidande. Nu kan jag gå vidare. De svinen som sålde sitt skit till min mor är döda, polisen har säkert hittat Dennis kropp som är invirad i silvertejp.
Tatjana kommer att plockas in av de fyra om fortfarande lever. Mästaren och hans fru kommer att få ett paket. I det paketet så ligger Konstantins huvud. Det var han som låg bakom mästarens frus syskons attack på oss. Som blev till Jins död, som så småningom ledde till att Mei dog.
Jag ler och jag blundar och njuter av den ljumma nattluften. Jag njuter av lukten av salt och tång. Av havet, eller Öresund. Ljuden av det som är Malmö. Min älskade hemstad. Jag kan äntligen börja att leva mitt liv, där det besvärligaste just nu är mina två bortskämda kusiner. Jag börjar att skratta, det är ett befriande skratt, ett livsgivande skratt…