Michael och Amanda Bok 4 Elvira…

Bok 4.
1.
Sara ser på kaoset, hon ser på mannen som är uppspikad på väggen. Hon slickar sig om läpparna. Stanken är väldigt obehaglig och påtaglig. Hon ser på polisen som står utanför huset och kräks in en buske. Hon förstår honom, hon skulle vilja göra samma sak själv.
Mannen är torterad enligt den första analysen av teknikerna. Så någon har spikat upp honom på väggen och sen torterat honom innan han dödat honom. Han kan inte ha varit ensam. Det måste ha varit minst två personer till här. Hon går ut i trädgården och hon andas in den kalla och råa luften…
2.
Jag ser på kvinnan som står utanför min dörr. Jag har inte sett henne sedan jag var sexton år och sommarjobbade på Ica Maxi på Ystadsvägen. Den yngre versionen av henne fladdrar förbi.
– Klara.
– Michael.
– Kom in.
– Tack Michael.
Jag släpper in henne och vi går nerför trappan. Hon sätter sig på en stol vid bardisken.
– Vad har hänt Klara?
– Jag är rädd för att de dödat min pojkvän.
– Vem?
– Jag vet inte, det var fyra män. Eller jag hörde fyra olika röster, tre av dem talade svenska och en talade engelska. De ville ha något som Olof, det är min pojkvän. De ville ha något som Olof hade eller visste var det fanns. Han hävdade hela tiden att han inte visste. När jag hörde honom skrika så sprang jag. Jag var i källaren i vårt hus, ja tvättade när de kom och jag hörde honom skrika. Det var för två dagar sedan, jag har irrat runt i Malmö i två dagar Michael.
– Hur hittade du mig?
– Dina kusiner, min pojkvän känner dem. En kväll när vi träffade dem så ondgjorde de sig över dig. Det tog ett litet tag innan jag förstod att det var du.
Jag ser på henne och jag ler lite snett.
– Har du ätit?
– Nej inte på två dagar, jag har irrat runt därute i två dagar Michael. Sen hamnade jag här hos dig. Jag vet inte, det bara kändes rätt att ta mig hit.
– Det gjorde du rätt i Klara, nu äter vi frukost och sen så tar vi tag i problemet.
Hon ser på mig och hon ler.
– Du vill kanske duscha av dig, jag kan tyvärr inte erbjuda dig ombyte.
– Tack, det gör inget. Men jag lånar gärna din dusch Michael.
– Kom.
Vi reser oss och jag visar henne till badrummet, jag öppnar dörren och hon går förbi mig. Jag börjar att vända mig, hon tar tag i mig och hon kysser mig. Jag svarar på kyssen. Vi kysser varandra hungrigt och jag slutar att tänka. Jag lyfter upp henne och hon slår sina ben runt mig.
Jag bär in henne i sovrummet, vi delar på oss och vi klär av oss snabbt. När vi är nakna så kysser vi varandra hungrigt igen. Våra händer smeker varandras kropp, min tunga går på upptäcktsfärd på hennes kropp. Jag kommer fram till hennes slida och jag sträcker ut min tunga och den möter hennes läppar och jag börjar att slicka henne. Min tunga, leker, smeker och smakar på henne. Den leker med hennes klitoris, jag för inte ett finger i henne.
Jag smeker henne med fingret samtidigt som jag slickar henne. Hon kommer med ett skrikande och jag slickar henne genom orgasmen. När hon kommit färdigt så kysser jag mig mjukt uppför hennes kropp. Jag greppar min penis och jag smeker den till fullt stånd. Jag ser på henne och jag säger.
– Är du säker Klara?
– Ja Michael det är jag.
– Så bra,
Jag sätter ollonet mot hennes öppning och jag trycker mig långsamt in i hennes varma inre som smeker mig. Jag spärrar upp ögonen och känslan är magisk. Jag ser henne spärra upp sina ögon när hon känner samma sak. När jag når botten av henne och jag trycker till lite så kommer hon igen.
Skriket som lämnar hennes läppar nu är fyllt av förvåning. Jag börjar att röra mig och min penis gör sin resa i hennes magiska inre. Vi båda andas tungt, vi kysser varandra hungrigt emellanåt och jag ökar takten emellanåt och jag tar henne snabbt och bestämt nu. Våra ögon är fastlåsta i varandra och vi är på väg mot förlösningen båda två.
– Lite till Michael bara lite till sen kommer jag, kom med mig då. Kom i mig jag är skyddad.
Jag ler och jag tar henen lite snabbare och hennes ögon spärras upp och hon kommer med ett skrik som är på gränsen till ett vrål och jag är glad att jag inte har några grannar. Jag ser på henne och jag kommer jag med. Min säd exploderar ur mig och jag fyller hennes inre med min den. Vi kommer länge och vi kysser varandra…
3.
Jag hör duschen strila, hon ville duscha själv och jag förstår henne. Hennes blivande make kan vara död och vi gjorde det vi gjorde. Vi träffades på Ica Maxi när vi sommarjobbade där båda två. Det var om inte kärlek vid första ögonkastet så nästan.
En vecka efter att vi träffats där så älskade vi med varandra. Det var betydligt fumligare än vad det var idag. När sommaren var slut så hade vi älskat fler gånger och betydligt mindre fumligt. Hon kommer ifrån Gräddhyllan och jag bodde där jag bodde med mina speciella föräldrar.
Duschen tystnar och jag ser på den framdukade frukosten. Hon kommer ut ur badrummet och jag ser på henne. Hon ser på frukosten och hon skiner upp. Hon sätter sig och hon börjar att äta. Jag gör detsamma, jag äter inte med samma iver och hunger som henne. Men jag äter.
– Jag känner en polis jag kan ringa om du vill. Jag kan fråga henne om hon kan köra till ditt hus. Eller förlåt ert.
– Det är mitt Michael, han är pojkvän. Vi är inte ens förlovade.
– Jag förstår. Vill du att jag ringer henne?
– Ja Michael, jag måste få veta.
Jag tar min telefon och jag letar upp Saras nummer. Jag ringer upp henne, hon svarar på tredje signalen.
– Det är Sara.
– Hej det är Michael, jag har en förfrågan kan man säga.
– Det har varit en jävlig natt Michael.
– Jag ber om ursäkt Sara.
– Ingen fara.
– Får jag fråga vad som hänt.
Hon säger inget och jag väntar ut henne. Sen säger hon.
– Vi är på Gräddhyllan i en finare villa. En man i vår ålder är uppspikad på en vägg.
– Vad heter han?
– Olof Vaktel.
Jag tar en klunk av mitt te, vad fan är sannolikheten?
– Jag har hans sambo sittandes i mitt kök Sara.
– Förlåt?
– Ägarinnan till huset är en kvinna som heter Klara Af Krook.
– Ja.
– Hon sitter och äter frukost i mitt hus, vi känner varandra sedan innan.
– Vi kommer.
– Tack Sara.
– Ingen fara Michael.
Vi lägger på och jag ser på Klara hon ser på mig.
– Polisen var i ditt hus, jag befarar att Olof är död Klara.
Hon ser på mig, jag ser färgen lämna hennes ansikte.
– Oh herregud…
5.
Sara lyssnar på Klaras berättelse, jag ser på de andra tre poliserna. Anders känner jag igen, men inte de andra två. De presenterade sig som Jonas och Helena. Klara håller min hand när hon berättar om vad hon hörde och vad hon gjorde. Sara ställer frågor till henne, Klara svarar på dem.
– Varför kom du hit Klara?
– Jag vet ärligt talat inte. Men Michael är Michael.
– Hur känner ni varandra?
Jag ser på Jonas som ställer frågan.
– Vi sommarjobbade tillsammans på Ica Maxi när vi var sexton, sommaren mellan nian och gymnasiet. Klara och jag blev ett par den sommaren. Sen började vi på olika gymnasium. Så det tog slut.
Jag säger inget om att vi var från olika världar. Att det var fördomar som särade på oss. Fördomar från bådas olika världar. Sen så var vi sexton år.
– Vad menade du med din kommentar om att Michael är Michael?
Klara ser på Helena, sen på mig och sen på henne.
– Michael löser allt, han är en trygg och lugn person.
– Så ni ses inte på tolv år och när det händer och du irrar runt i Malmö i två dagar så är det honom du kontaktar inte polisen.
– Jag förstår att det verkar konstigt, men jag var inte rationell. Som sagt Michael är Michael. Vi talar med er nu.
– Finns det någon du kan kontakta Klara?
Det är Sara som säger det, de andra två stänger sina munnar. Anders ser på dem, hans blick är en varning. Fortsätt inte ställa sådana frågor.
– Mina föräldrar.
– Bra, då tycker jag att du ska göra det säger Sara.
Jag räcker henne min telefon och hon tar den, hon ringer upp sina föräldrar. De pratar i ett par minuter sen lägger hon på och hon räcker mig telefonen. Jag tar emot den och jag stoppar den på mig.
Sara ställer ett par frågor till, sen reser vi oss och vi går uppför trappan. Vi kramar varandra på trottoaren. De kör i väg och jag går in i huset igen. Jag dukar av frukosten, när jag är klar så går jag till badrummet och jag duschar av mig länge…
6.
Jag byter blöja på Ida, vi hade hennes dop för ett par veckor sedan och det gick bra. Både ceremonin och sedan dopkalaset. Till och med mina kusiner uppförde sig. Vilket gjorde mig misstänksam. Men jag sa inget om det. Jag blir klar med bytande av blöjan. Jag lyfter upp henne och vi går tillbaka till köket och jag sätter mig på en av stolarna.
– Så Klara?
– Ja Klara.
– Det var som fan Michael.
– Haha ja det kan man säga Amanda.
– Och ni?
– Vi tog en promenad nerför minnenas allé ja.
– Där ser man. Men?
Jag ser på henne, hon läser mig bättre än någon annan människa.
– Hennes pojkvän blev mördad och vi låg med varandra. Jag slutade att tänka, tusen känslor sköljde över mig på en gång och jag slutade att tänka.
– Bra.
Jag ser på henne.
– Det visar bara att du är mänsklig Michael.
– Att jag ligger med en kvinna som är upptagen, eller var upptagen. Hur fan säger man när han är död. Fast det visste vi inte då, även om vi båda nog misstänkte det. Fan jag vet varken ut eller in längre.
Amanda ser på mig och hon ler, jag svarar inte på det. Jag tar en klunk av kaffet, jag sväljer och jag sätter muggen på bordet.
– Ibland Michael så framstår du som en robot. Du är alltid väldigt korrekt och din moral är väldigt rätt eller fel. Jag säger inte att det gjorde var rätt, men det visar också att du inte är mer än människa du med. Som sagt jag säger inte att ni gjorde rätt.
Jag ser på henne, jag vet att jag framstår som väldigt speciell. Med min moral osv. men jag trodde inte att det var så pass illa. Jag säger.
– Jag är mänsklig Amanda, jag har gjort mina misstag i livet.
– Ja Michael jag vet, men du ska inte slå på dig för att du är människa. Vi gör misstag varje dag. Eller kanske inte varje dag, men du förstår vad jag menar.
– Ja.
– Bra, så sluta slå på dig själv är du snäll. Var det bra sex?
Jag ser på henne och jag ler.
– Ja det bästa på länge.
– Och i magen?
Jag tar en klunk av kaffet.
– Nej, nog för att det var en massa passion iblandat. Men nej jag kände inte det där lilla extra. Det har runnit för mycket vatten under broarna för det.
– Bra släpp det då Michael, ja ni älskade när hon fortfarande tekniskt sätt var sambo. Men det var inte mer än så, han blev inte dödad för att ni låg med varandra. Han kan inte ens ta illa upp Michael.
Jag hör cynismen i hennes röst. Tonen antyder att jag ska sluta älta och slå på mig själv. Jag ler mot henne och säger.
– Jag hör dig Amanda.
– Bra Michael. Nu ska Ida äta.
Jag reser mig och går runt bordet och jag räcker Ida till henne. Ytterdörren öppnas och hennes mor kommer in i huset. Hon kommer ut i köket.
– Amanda, Snillet.
– Frun.
– Pft frun för dig.
– Pft Snillet för dig.
Hon ser på mig och hon går fram till mig och hon kramar mig mjukt. Jag kramar henne.
– Hur är det Michael?
– Det är bra Ewa hur är det själv?
– Det är jämna plågor som man säger. Hur är det med din mor?
– Det är bra, hon saknar era samtal. Skulle du vilja besöka henne?
Ewa ser på mig och hon ler lite.
– Risken finns att jag kanske stannar.
– Har du behov av det Ewa?
Hon ler lite skevt.
– Nej Michael, jag blev ren på egen maskin. Det och AA/NA där jag föredrog AA före NA, Så hon vill träffa mig?
– Ja det vill hon, om det kan hjälpa min mor så betalar jag för resan och hotell om du vill stanna ett par dagar.
– Jag kan betala för mig själv Michael.
– Det vet jag Ewa, men som jag sa. Om det kan hjälpa min mor så betalar jag gärna.
– Då vet jag det, var finns den där kliniken?
– Utanför Zürich.
– Då vet jag det.
Hon tar kaffetermosen och slår upp kaffe åt sig i en mugg. Sen talar vi om andra saker än min mor…
7.
Sara ser på mannen som hänger på väggen, metoden är densamma. De är på Gräddhyllan igen. Ytterligare en rikeman är död, hans fru och treåring är omhändertagna. Eller frun är på psykakut och barnet är hos hennes föräldrar. De tvingades att se på tortyren.
Vad är det för sjuka människor som håller på med sådant skit? Det är för fan rena galenskaperna. Hon tar fram sin telefon och hon letar fram mitt nummer. Jag har en massa inofficiella kontakter som skulle kunna hjälpa dem.
Jag är redan inblandad genom Klara, hon måste följa upp det med. Hon trycker på mitt namn. Jag svarar på andra signalen och jag låter väldigt pigg fast att klockan är fem på morgonen.
– Ja?
– Det är Sara.
– Hej Sara vad kan jag göra för dig?
– Det har skett ett liknande mord. Eller utförandet är exakt samma.
Jag säger inget, hon väntar ut mig.
– Vi ses på Haket om en halvtimme, men det kan bara vara du Sara.
– Ok då ses vi där om en halvtimme.
– Det gör vi Sara.
Hon lägger på, hon ser på de andra poliserna. Hon går fram till Anders.
– Jag har fått ett tips, men jag måste åka själv.
– Vad är det för tips?
– En från denna världen vet något.
Han ser på henne.
– Michael?
– Ingen kommentar.
– Tog han illa upp av deras frågor?
– Ingen kommentar.
– Ok smit iväg jag tar detta.
– Tack Anders.
Hon lämnar huset och hon går till sin bil. Hon sätter sig i den och sen kör hon i väg…
8.
Jag lägger på, sen letar jag fram Organisationens nummer. Jag ringer och en röst säger.
– Ja?
– Det är Michael.
– Vad kan jag göra för dig?
– Någon har skickat en galning till Malmö. Jag vill veta vem det som gjort det.
– Är du säker?
– För jag skulle hitta på något sådant?
– Nej givetvis inte, men de ska vara utrotade.
– Tydligen inte.
– Jag undersöker och återkommer.
– Tack.
Vi lägger på, det kommer att sätta igång deras maskineri. Som hon sa, de ska vara utrotade. De är galningar, fullständiga galningar som är totalt empatilösa och jävligt farliga. Jag packar ihop mina saker och jag stoppar ner dem i min väska. Jag lämnar mitt hus och jag sätter mig i min bil och jag kör i väg…
9.
Jag går in på Haket och jag köper en frukosttallrik med kaffe och ett glas mjölk. Jag sätter mig vid ett av borden. Jag börjar att äta, Sara kommer ett par minuter efter mig. Hon köper bara en mugg med kaffe. Hon sätter sig framför mig. Hon ser på min tallrik med mat.
– God morgon Michael.
– God morgon Sara. Hur är det?
– För jävligt.
– Jag ser det.
– Har du hört något?
– Nej Sara inte ett skit, men jag kommer att börja undersöka. Hur fungerar din tystnadsplikt?
– Så länge du inte begått något brott som du vil erkänna så är den som alla andra tystnadsplikter. Varför?
– Därför att jag kan hjälpa er, men då måste jag berätta vissa saker för dig. Saker som du inte får andas om till någon annan person. För då kan det sluta illa för dig, mig och den du berättar om det för.
– Och med illa menar du att de dödar oss?
– I alla fall försöker. Eller till sist så kommer de att lyckas. Så om jag ska berätta så vill jag att du ska veta att jag lägger mitt liv i dina händer Sara.
– Men det kan hjälpa oss?
– Ja det kan hjälpa er.
Hon ser på mig, hon ser mig in i mina väldigt ljusblå ögon.
– Jag förstår.
– Är du säker?
– Ja Michael jag är säker.
– För två tusen år sedan så var det två syskon som hette Ceasarion och Amunthep. De var barn till Ceasar och Kleopatra. När de föddes så hyrde deras mor fem munkar från en speciell orden som hon läst om i Alexanders dagböcker. Hon hämtade dem till Egypten och hon sa åt dem att skydda hennes barn. De gjorde det och samtidigt så lärde de barnen att ta hand om sig själva. Sen hände det som hände, Ceasar blev mördad och Markus övertog Ceasars roll som hennes älskare. De fick på öronen av Romarna och hon tog sitt liv. Men innan hon gjorde det så skickade hon i väg sina barn och munkarna. De reste i ett år och en dag tills de kom fram till en övergiven Borg på en plats som kallas för Världens Tak. De slog sig ner i Borgen och de skapade en speciell organisation där. Den organisationen finns fortfarande kvar. De kallar sig för De Första, de är outstanding bäst av alla de organisationer som sysslar med sådana saker. Jag är mästare i den organisationen. Jag är en väldigt speciell mästare där, för jag är inte knuten till en borg. De har tio borgar på olika platser på jorden. De Första är en sådan organisation. Det finns fler, många fler. De tillhör det som jag kallar för Skuggvärlden. Det är den andra sidan av samhället. Jag har en fot i båda världarna. Både i Skuggvärlden och i den vanliga världen så att säga. Den mannen som gjort detta tillhör skuggvärlden. Han är en väldigt farlig person, den organisation som han tillhör. Den ska vara utrotad. Nu visar det sig att den inte är det eller att någon av dem överlevde och startade om på ny kula.
– Och vad eller vem är de?
– Totalt empatilösa personer som älskar att utsätta andra människor för smärta. De skapades av nazisterna innan kriget. De använde dem för att tortera krigsfångar, politiska fångar osv. De förfinade sina tekniker i koncentrationslägren. Efter kriget så plockade ryssarna och amerikanerna upp dem och använde dem. Två av dem smet och skapade de som de är idag. Eller som de skulle varit, de arbetar alltid i par. Eller de gjorde det förr, en mästare och en lärling. Saken är den att de lärde sig inte bara att tortera människor. Nej de lärde sig självförsvar och att hantera vapen med. Men deras specialitet så att säga är att tortera människor. Så de två som är döda, de vet något om något. De är involverade med någon i Skuggvärlden och de har lurat någon på något vis. Mest troligt så är det droger, men om det är det så handlar det inte om ett eller två kilo utan om flera hundra kilo. De är dyra att hyra de där förbannade galningarna.
– Kan du ta reda på vad det är? Och om fler kommer att dö?
– Jag kommer att göra mitt bästa Sara.
– Och vad kommer du att göra med honom om du hittar honom?
– Förhoppningsvis så kan vi ta in honom.
– Och om inte det går?
– Så kommer han att på ett eller annat vis att dö. I Skuggvärlden så finns det en Organisation som heter just det. Organisationen, den styrs av tio personer som kallar sig för det Högsta Bordet. Man kan säga att de håller flertalet av de olika organisationerna i öronen. De ser till så att de sköter sig. De har en förmedling som du kan kontakta för att beställa vad du behöver beställa. De lägger ut kontraktet och någon av de andra organisationerna nappar på erbjudandet. Sen kan det vara så att du redan vet vem du vill ha hjälp av då säger du det i din beställning. De Första är lite speciella så vi hur ska jag säga. Vi följer reglerna, men det var vi som skapade Organisationen. Så vi har lite längre snöre än de andra. Som att man kan kontakta Mästarna på Borgarna själv utan mellanhänder. Vi kan ställa vissa frågor till Förmedlingen som andra inte kan osv. utgångspriset för våra tjänster är 2,5 kilo guld. Där börjar förhandlingen. Om du vill att någon ska dö, då meddelar du vem du skulle vilja att de dödar. De undersöker om den personen eller personerna förtjänar att dö. Gör de det, så börjar förhandlingen. Gör de inte det så tackar Mästaren för Borgen nej till att utföra mordet. De säger nej till betydligt fler erbjudande än de tackar ja till. Idag så är den sidan av verksamheten den som är minst. Idag så är spioneri mer vanligt. Det och livvaktsjobb.
Hon ser på mig, jag möter hennes blick.
– Så du har dödat?
– Ingen kommentar. Det är det svar du kommer att få om du ställer den frågan. Så får du tolka det som du vill.
– Dennis.
– Nej, hade jag velat döda Dennis så hade jag gjort det tyst och snyggt. Ingen hade någonsin fått reda på det. Det hade varit som om han gått upp i rök. Så nej, jag döda inte honom, Tatjana eller Ivan.
– Vet du vem som dödade honom?
– Ja och ni kommer aldrig att kunna sätta dit den som gjorde det.
– Varför?
– För att han med all säkerhet är död, eller hon. Det finns en massa väldigt duktiga kvinnliga lönnmördare. Du förstår Dennis trampade väldigt farliga personer på tårna. Personer som verkligen inte ska trampa på fötterna.
– Som vem.
– Frågan din chef, han vet med all säkerhet en del av det.
Hon ser på mig.
– Din chefs chef är nära vän med Rådet och Frun. Det är de och hon som styr Malmö. Om han dödades i Malmö så kontaktade de med all säkerhet dem. En sådan sak gör du inte i Malmö utan deras vetskap. Dennis var ett högprioriterat mål av er och andra. Så att döda honom skulle rubba på balansen. Men de gjorde en kalkylering att det var smidigast att Dennis försvann i det tysta. Så då försvann Dennis i det tysta med polisens, åklagarens och de andras goda minne. Din chefs chef informerade honom eller henne.
– Honom.
– Han kommer att förneka det och säga åt dig att inte sticka näsan i den röran.
Hon ser på mig, jag ser på henne.
– Varför berättar du detta för mig?
– För att ni inte kommer att kunna stoppa honom utan min hjälp. Han är något som ni aldrig träffat på innan. Han dödar er utan att tveka, att ni är poliser skiter han i. Han skiter i vem han mördar om det så skulle vara Putin, Trump eller påven om de stått mellan honom och hans mål. Han hade dödat deras livvakter utan att förta sig. Verkligen utan att förta sig. Den andra anledning är att han ger sig på folk på Gräddhyllan. Det kommer Den Innersta Ringen inte att acceptera. Så då hyr de någon som ska ta leta reda på honom och sen så är kaoset igång. Jag erbjuder dig ett annat alternativ.
– Som är?
– Att du och jag letar reda på honom, du gör exakt som jag säger. När vi hittar honom så stoppar jag honom och du arresterar honom. Vi går till botten med vad fan det handlar om och återställer ordningen så att säga. Om du går med på mitt förslag så kommer du att få höra och se saker som du aldrig får tala om Sara, inte ens med honom du arbetar med. Din chef kommer att bli informerad. Om du säger ja så kommer jag att sätta bollen i rullning. Eller det har jag redan gjort. Jag har inget val så att säga, Skuggvärlden vill inte att de ska springa lösa så att säga. Då är det illa Sara, för det finns en del av de där Organisationerna som är väldigt speciella. Där dessa sticker ut. De är väldigt, väldigt speciella Sara.
Hon ser på mig, minuterna tickar iväg. Efter sju minuter säger hon.
– Jag är på Michael.
– Bra Sara.
Jag tar fram min telefon och jag ringer till Hampus. Han svarar på tredje signalen.
– Ja?
– Det är Michael, vad vet du om de två morden Hampus?
– Vi är inte inblandade.
– Det var inte det jag frågade Hampus, jag frågade vad du det?
– Inte jättemycket, Duva blev kontaktad av ett motorcykelgäng om att ombesörja smuggling av något. Jag vet inte vad Michael, men de skulle agera mellanhand i en stor affär. Eftersom du strypt tillgången till våra pengar så kunde vi inte vara med. Inköpssumman var två miljoner.
– Hur många är de?
– Med Dufva så är de fem.
– Varav två är döda, vem är de andra Hampus?
– Jag vet inte Michael, jag svär på att jag inte vet vem de är. Dufva var den som ställde frågan till oss.
– Tack Hampus, du ska vara väldigt tacksam att jag stoppat era pengar. Annars så hade det varit ni som blivit uppspikade på en vägg och torterade till döds under flera timmar. Så Dufva?
– Ja.
– Tack Hampus.
Jag lägger på, jag ser på Sara.
– Nu kör vi till Frun.
– Javisst.
Vi lämnar Haket och går till hennes bil, vi sätter oss i den och hon kör i väg.
– Vi ska till Kronprinsen.
– Visst, så vad sa han, vem är han?
– Hampus är en av mina kusiner, jag har tre kusiner. Freja, Erik och Hampus. Freja arbetar och sköter sig. Hon är en väldigt trevlig person, Erik och Hampus är två väldigt bortskämda rikemans snorungar. Jag och Freja satte dem på plats i somras. Vi satte det rejält på plats, så de är gramse på oss för det. Erik mer än Hampus. Erik är den drivande i deras galenskaper. Hampus vill egentligen inte hänga med på allt som Erik gör. Men han försöker att balansera Eriks galenskaper.
– Är de så illa?
– Ibland så är de det.
Hon ser på mig, jag ser ut genom framrutan. VI kommer fram till Kronprinsen, hon parkerar och vi går in på köpcentret. Vi går fram till hissen och vakten som står där. Jag presenterar mig och han öppnar hissen och vi går in.
– När vi kommer upp så kommer hennes livvakter att muddra oss. De kommer att be dig lämna ifrån dig din pistol.
– Ok.
– Bara gör det, annars så får du inte komma nära henne.
Hissen stannar och vi går ur den. Livvakterna muddrar oss, hon lägger ifrån sig sin pistol. Vi går fram till bordet och Frun ser på oss.
– Michael.
– Frun.
Hon ser på Sara.
– Sara.
– Angenämt, kaffe?
– Tack gärna.
Vi sätter oss och en av hennes livvakter går iväg.
– Så vad gäller det Michael?
– De rika och belevade har klantat sig.
– Berätta.
Jag berättar vad jag vet, när jag är klar så ser jag på Sara. Hon berättar vad hon vet. När hon tystnar så säger Frun.
– Och vad vill du göra Michael?
– Stoppa honom, jag vill att du ger mig två dagar på att fånga in honom innan du skickar ut vargarna. Jag kommer att samla den Inre Ringen, detta kommer att kosta Dufva sin plats i Den Innersta Ringen.
Frun ser på mig, kaffet kommer och vi slår i mjölk i kaffet och vi dricker av det. Frun ser på mig.
– Berätta mer om galningen.
– Som jag sa de är produkter av Gestapo och SS, där vissa av dem fick fortsätta med sina galenskaper i efterkrigstiden och det Kalla kriget. Två av dem skapade det de blev. Skuggvärlden markerade hårt mot dem när de gick för långt.
– Hur gick de för långt?
– De gav sig på fel person, de tog fel person. De skulle gett sig på en annan person. De dödade fel person, som jag sa till Sara innan när jag berättade om Skuggvärlden. Det finns regler där, det måste det göra för att det inte ska bli totalt kaos.
Frun ser på mig.
– Vem var det de gav sig på?
– En av De Tio som styr Organisationen. De lekte med henne i timmar Frun, de två var galnare än de andra och det Frun vill inte säga lite. Så de köpte en av De Förstas borgars tjänster. Någon av dem måste ha klarat sig, så det har med De Förstas ära att göra för mig med. Och att de mycket väl kan få för sig att skicka tio av sina bästa lönnmördare hit. Det är bekymmer vi inte behöver Frun.
– Hur kan det bli ett bekymmer?
– De kan få för sig att symmetrin i Malmö är korruption, då kommer det att bli käbbel. Vi vill verkligen inte att det ska bli käbbel med De Första frun. De har fått imperier att falla Frun. Från Romarriket till Sovjetunionen.
– Du får två dagar Michael.
– Tack Frun, vi vill verkligen inte få käbbel med dem.
– Nej Michael.
– Tack för kaffet.
– Ingen fara, kan jag hjälpa till på något vis?
– Tala med Saras chefs chef om att Sara har specialtjänst tills denna röra är utredd.
– Visst.
– Tack Frun.
– Ingen fara Michael.
Vi lämnar henne, Sara får tillbaka sin pistol. Vi går in i hissen och vi åker ner.
– Var ska vi nu?
– Ha ett samtal med Erik.
– Din kusin?
– Min kusin.
– Och du vet var han är?
– Nej men det kan jag ta reda på.
Vi går till hennes bil, hennes telefon ringer.
– Ja Sten.
– Du ska hjälpa civilisten på alla sätt du kan.
– Ja Sten.
– Vad fan rör det sig om?
– Du skulle inte tro mig Sten.
– Håll mig uppdaterad.
– Ja Sten.
Hon lägger på och hon ser på mig.
– Chefen.
– Och du ska hjälpa mig?
– Ja Michael.
– Som jag sa, din chefs chef känner Frun.
Vi sätter oss i hennes bil. Hon ser på mig, jag tar fram min telefon och jag ringer Erik.
– Ja?
– Var är du Erik?
– På gymmet.
– Vilket?
– På Gräddhyllan.
– Bra stannar där tills jag kommer.
– Visst.
– Se så, lägg ner med attityden Erik.
– Visst.
Han lägger på och jag ler lite.
– Vi ska till gymmet på Gräddhyllan.
Hon startar bilen och kör iväg.
– Jag vet vem Frun och Rådet är, jag är ifrån Malmö. Men hur har de fått så mycket makt?
– Den som la grunden för Rådet var en Greve som var något av en visionär. Han på femtonhundratalet förutsåg Malmös utveckling kan man säga. Så han bildade Rådet med fyra andra personer. De fyra personer har alltid bytts ut, men Herrn eller Frun har alltid kommit från den förste grevens släkt. Det är en gammal släkt, de hänger på samma vägg som min släkt gör i Riddarsalen. Där min släkt hänger först. Deras är på sjunde plats. Hon hade kunnat göra anspråk på en plats i den Innersta Ringen. Men det gör hon inte, det är inte passande att sitta på två stolar. Här i Malmö så är det Rådet som bestämmer över Den Innersta Ringen. Deras makt är om inte absolut i Malmö så i det närmsta. En meter utanför Malmös stadsgränser så försvinner den makten. De gör inga anspråk på att utvidga den makten i heller.
Hon parkerar utanför gymmet.
– Jag får be om ursäkt på förhand.
– För?
– Min kusin, Erik är jävligt speciell. Hon kommer att komma med kommentarer om dig. Gör inget med honom innan jag är klar med honom.
– Vad göra något?
– Du kommer förstå, om han är ensam i ett rum så börjar han att reta sig själv. En sak till.
– Ja?
– Lägg dig inte i vad jag kommer att göra med honom.
– Ok.
Vi går in och jag går fram till Erik och hans lilla hov. Hampus ser på mig, han slickar sig lite om läpparna. Jag stannar och jag ser på de andra.
– Jag är Michael Af Kraft, jag vill tala med min kusin.
De ser på mig, sen på Erik och de går iväg. Eriks käkar spänns.
– Nu kommer följande att hända Erik. Jag kommer att ställa ett par frågor till dig. Då kommer följande att hända. Du ska spela macho och då kommer du att få ont. Faktiskt ondare än vad du någonsin fått förut. Sen pratar du, eller två. Du bara svarar på mina frågor och du slipper att få ont. Så hur ska du ha det?
– Vad fan vill du veta?
Jag rör mig snabbare än vad de ser, jag trycker honom på halsen och sen på tre punkter på hans kropp. Hans kropp spänns och jag ser på honom.
– Jag är trött på din attityd Erik, jag är väldigt trött på den. jag tryckte på tre punkter. Det finns tretton, ingen har överlevt åtta. Ska vi se om du är den förste?
Han skakar intensivt på huvudet. Jag trycker på punkterna igen och han rasar ihop. Jag sätter mig på huk och jag trycker honom på halsen.
– Så då försöker vi igen, vem mer än Dufva är med?
– Vinge, En Reuterskiöld, Grönkvist, en Dolk och Dufva.
– Grönkvist och Vinge är döda Erik. Vad är det de har gjort?
– Jag vet inte Michael.
– Med de där triggerpunkterna så kan jag göra dig impotent. Vill du leva resten av livet som impotent? Inte ens blåpiller hjälper.
Jag trycker honom på halsen, sen trycker jag på två triggerpunkter. Hela hans kropp spänns. Han stirrar på mig.
– Du har en minut på dig att bestämma dig hur ditt framtida sexliv ska se ut. Så vad är det för skit de sysslar med?
Han ser vädjande på mig, väldigt vädjande. Jag trycker på punkterna, han rasar ihop igen.
– Så ska du sluta ljuga för mig Erik? Vad är det för skit de sysslar med?
– Jag vet inte riktigt, men det är inte droger. Det är något annat, något farligare. Jag backade i ett tidigt skede. Dufva har alltid varit en farlig fan.
– Jag vet, så farligare än droger?
– Ja, väldigt mycket dyrare med. Men de skulle få runt tjugo miljoner när affären var klar.
– Det var smart att inte gå med på affären Erik. För då hade du kanske slutat såhär. Visa honom bilderna är du snäll Sara.
Hon ser på mig och hon tar fram sin telefon. Hon visar dem för Erik, Hampus ser dem han med och han rusar till en papperskorg och han kräks. Erik blir väldigt vit i ansiktet.
– Man kan säga att jag och Freja räddat dig och Hampus ifrån att sluta så.
– Fy fan!
Hans röst är en viskning.
– Så Erik vet du något mer?
– De gör affären med ett motorcykelgäng.
– Som heter?
– Lone Wolf Riders.
– Tack Erik.
Jag hjälper honom upp på fötter. Jag ser mig om i lokalen.
– Visar det sig att ni vet något och inte säger något nu och det visar sig sen att ni gjorde det så kommer det att delas ut reprimander i Den Innersta Ringen. Jag sitter vid Bordet, jag kommer att hänga ut alla som inte samarbetar med oss. Ni håller era släkters öde i era händer mina herrar. Oavsett vad han sagt så är det jag som är Greve Af Kraft och inte han. Så vet ni något så är det dags att börja tala. Dufva kommer att vara ett minne blott ikväll.
De ser på mig och sen på Erik, jag växer och han sjunker i deras ögon.
– Dufva har försvunnit.
– Vet du vart?
– Han gömmer sig i sina föräldrars hus. Han är beväpnad.
– Tack?
– Henrik Dolk.
– Tack Dolk.
– Ingen fara Af Kraft.
Han nickar lite och jag svarar på den, efter honom. Det är en markering. De andra ser den.
– Innan du säger något till henne kusin, du hade inte klarat av att hantera henne. Hon är inte nyrik eller ett socialfall som blir imponerade av dig. Du är inte man nog för henne. Verkligen inte. Sen så är hon väl lite för gammal för dig eller hur?
Han slickar sig om läpparna.
– Jag vet allt om dig Erik, det är dags för dig att du inser det. Lägg ner med ditt skit eller så kommer jag att få utesluta dig ifrån släkten. Vill du det?
Han blir ännu vitare i ansiktet.
– Nej!
– Bra då lägger du ner med din skit, förstår vi varandra Erik?
– Ja Michael.
– Bra Erik, som sagt jag kan göra dig impotent. Den smärtan du kände blir värre för varje sekund som går. När smärtan slutar då är det slut med att få erektion Erik. Är det, det du vill?
– Nej!
– Bra Erik, då meddelar du dem att du inte kommer att göra några som helst affärer med dem. Förstår vi varandra, en sak till Erik. De retar just nu väldigt farliga personer. Du ska inte höra av dig till dem mer, jag har fått köpa din frihet och det Erik gjorde jag bara för mosters skull. Förstår vi varandra?
– Ja Michael.
– Ni ska kanske tillbringa mer tid i skolan än här och på andra ställen. För om ni tror att ni får ett jobb i Kraftsfären bara för att ni delar efternamn med oss andra så tror ni fel mina herrar. Jag har sett er försöka att arbeta och det imponerade inte. Så gå till skolan, plugga väl så ska jag överväga att anställa er när ni är klara. Hampus.
– Ja Michael?
– Han kommer att dra ner dig rejält i skiten en dag. Det är dags för dig att klippa navelsträngen. Du gör bra ifrån dig i skolan, bättre än honom. Hade du varit där så hade du gjort ännu bättre ifrån dig. Han försöker leka gangster, med betoning på försöker. Han lyckas inte så väl.
Jag reser mig och jag ser på Hampus. Han ser på mig och sen på sin bror.
– Jag hör vad du säger kusin.
– Bra kusin.
Vi lämnar dem, Erik stirrar på min rygg. Han stirrar med skräck i sin blick…
10.
Den lätt överviktige mannen ser på de utslagna medlemmarna i sitt motorcykelgäng. Han ser på den långe mannen som har väldigt intensivt lysande ljusblåögon. Han slickar sig om läpparna. Mannen och kvinnan som är snut kom i deras lokal som de kallar den renoverade ladan.
Han gick fram till Tommy som mannen heter. Mannen med lysande ljusblåögonen ställde frågor till Tommy. Denne bad mannen fara åt helvete och han sa åt två av sina män att kasta ut dem. Sen slog mannen ner alla förutom Tommy och han fattade inte vad som hände.
– Så då börjar vi om från början, nu har du gjort mig lite irriterad. Jag ställde en fråga i all välmening. Nu får jag ställa den igen. Vem är nästa offer och var gömmer han sig?
– Jag vet inte, jag lovar jag vet inte. Han ringer när vi ska träffas, vi kör dit och bistår honom. Inte jag, det är tre Prospekts.
– Och de kommer att få sina ryggtavlor när han är klar?
– Ja.
– Saken är den att han kommer att döda er allihop. Ni är vittnen och han lämnar inga vittnen efter sig. Visa honom bilderna är du snäll Sara.
– Visst.
Hon visar Tommy bilderna, han stirrar på dem.
– Har du hört av de tre männen?
– Nej inte på ett par dagar. Eller inte sen den senaste gången, det betyder ingenting. De har jobb, de är som sagt bara prospects.
– De andra är informerade om vad fan ni sysslar med. Det större motorcykelgänget med. När jag satt dit det svinet så kommer de att höra av sig Tommy.
Han slickar sig om läpparna.
– Konsekvenser Tommy.
– Vad vill du ha i utbyte?
Jag ser på honom och jag ler.
– Vad är det han letar efter och när han hör av sig för att få hjälp så hör du av dig till mig.
Han slickar sig om läpparna.
– Plutonium. De har lurat någon på plutonium. Vi hade inget med det att göra, det svär jag på. Vi har bara stått för hans beskydd så att säga.
– Och hur fick ni det jobbet?
– Vi köper vissa saker av en man, den mannen hörde av sig och erbjöd oss nästa parti av sagda varor gratis plus en bonus.
– Och hur stor var den bonusen?
– Två miljoner.
– Det var en rejäl bonus, han hade kunnat lova er det tio dubbla. Han hade inte behövt betala ut summan. För den mannen kommer att döda er. Dig sist eftersom du är ledaren. Så om du vill slippa sluta som dem, så ringer du mig när han ringer dig.
– Ja.
– Bra, för annars så meddelar jag de andra fem att du inte spelade boll så att säga. Frun har gett mig två dagar på att återställa ordningen så att säga. Sen skickar hon ut sina vargar och jag kommer att hänga ett stort köttstycke runt dig hals Tommy om du inte spelar boll så att säga.
– Jag lovar att ringa.
– Bra Tommy.
– Du är polis?
Han ser på Sara.
– Ja.
– Ska du inte arrestera honom?
– Nödvärn Tommy, de attackerade honom. Han bara skyddade sig, ensam mot dina femton män. Vem tror du att åklagaren kommer att tro på, dig eller honom?
Han slickar sig om läpparna.
– Här är mitt nummer Tommy.
Jag räcker honom ett visitkort. Han tar emot det, han ser på numret och sen stoppar han det i fickan.
– Servar ni bara Harleys?
– Va?
– Servar ni bara Harleys?
– Nej.
– Då kanske jag kommer förbi med min en dag. Jag kanske får lite rabatt?
– Jag skulle inte tro det Michael.
Jag ser på honom och jag ler.
– Nä jag trodde inte det.
– Vad kör du?
– En Hayabusa.
– En riskokare?
– Ja Tommy, med den så kan jag om jag vill köra ifrån polisen. Det kan inte du på din. Friheten är densamma Tommy.
Vi går iväg och Tommy ser på våra ryggar, snuten var en snygging…
11.
Vi sitter på Haket, vi äter middag och jag tar en klunk av mjölken.
– Vad gör vi om han inte agerar inom de två dagarna som du fått av Frun.
– Då får jag bli mer direkt.
– Mer direkt än att slå ner femton bikers?
– Ja mer direkt än det.
– Förvarna då så stannar jag hemma Michael.
– Inte då, du har alldeles för roligt Sara och det stör dig lite. Det rubbar dina cirklar och du gillar inte att få dem rubbade eller hur?
– Vem gör det?
– Få personer kan jag tänka mig. Men det stör dig lite mer än andra. Det stör din polisiära sida att du har så pass roligt som du har just nu. För du gillar inte att jag i princip fått ett frikort att göra vad fan jag vill. Samtidigt som du tycker om att jag trycker till dem på ett sätt som ni inte kan göra det.
Hon ser på mig.
– Man lär sig att läsa andra människor när man växer upp som jag gjort. Sen tog de den förmågan flera steg vidare på den plats jag varit på. Så jag är väldigt bra på att läsa andra människor.
– Som om vem jag tänder på och inte tänder på?
– Ja faktiskt Sara. Du träffar män för att ha sex inte för att ha ett förhållande med. Du är expert på att läsa de som är ute efter samma sak och det är väldigt sällan som du träffar fel. Du skulle träffa min kusin, hon delar ditt sätt att leva på.
Hon ser på mig, hon slickar sig lätt om läpparna.
– Jag har inga fördomar Sara, verkligen inte. Det har jag aldrig haft. Eller det finns vissa saker som jag kan ha starka åsikter om och mot när det kommer till sex. Jag har blivit utsatt för övergrepp av min far. Sexuella och andra övergrepp. Så pedofili är en sådan sak, även sex med djur är en sådan sak. Där går min gräns för det som jag anser vara ok. Men i övrigt så har jag inga synpunkter på vad två människor gör med varandra om de båda är med på det. Som jag sa, min kusin besöker vissa platser för sex. Kravfritt sådant.
– Det kostar pengar Michael.
– Hon får ta med en vän så att säga.
– Vi känner inte ens varandra Michael.
– Vem vet vad framtiden har i sitt sköte Sara. Jag skulle vilja träffa den personen som sårat dig så mycket så att du inte vågar öppna upp dig igen.
Hon ser på mig, jag möter hennes blick. Hon kan inte läsa den, hur mycket hon än försöker så kan hon inte det och det stör henne. Det stör henne jättemycket.
– Nej Michael, du skulle verkligen inte vilja träffa honom.
Jag ser smärtan fast att hon försöker dölja den.
– Det var han som fick dig att bli polis, du ville egentligen bli något annat. Men han fick dig att bli polis i stället.
– Ja.
– Han var äldre, fem år äldre?
– Sex.
– Du var sexton?
– Ja, första året på gymnasiet.
– Hur länge pågick det?
– I tre år.
Jag ser på henne.
– Hur kom du loss?
– Min far räddade mig, min mor är död. Det är bara jag och min far. Min mor dog i cancer när jag var tio år.
– Jag beklagar Sara.
– Tack.
– Var är han nu?
– Ingen vet, min far räddade mig och vi gick till polisen. De gjorde allt de kunde för att sätta dit honom. Eller för att hitta honom, men han är försvunnen. Hans identitet var falsk. Allt med honom var falskt.
– Jag förstår Sara.
Hon ser på mig, hon ser min deltagande min. Men den är inte för deltagande, den är precis lagom beklagande.
– Tack Michael. Du då?
– Jag var förlovad, vi skulle gifta oss. Men hon dog.
– Jag beklagar Michael.
– Tack Sara.
Min telefon ringer.
– Ja?
– Han har ringt.
– Vem ska han till?
– Reuterskiöld.
– Tack.
– Ingen fara, nu låter du oss vara?
– Om det stämmer så ja.
– Det stämmer.
– Då vet jag det Tommy.
Jag lägger på, jag dricker upp mjölken och jag ser på henne.
– Han ska till Reuterskiöld. Det är inte bra.
– Vadå då?
– De är efter Af Kraft på den där väggen.
– Ok.
Vi reser oss och vi sätter brickorna i brickstället. Sen lämnar vi Haket. Vi går till hennes bil, vi sätter oss i den och sen kör vi iväg.
– Vi får köra hem om mig först.
– Varför?
– För att jag måste hämta en sak.
– Vadå?
– Mitt trävsvärd.
Hon ser på skeptiskt på mig.
– Du får helt enkelt lita på mig Sara…
12.
Min far ser ut genom fönstret, han tar en sipp av whiskeyn. Han hör dörren öppnas bakom honom. Han vrider på huvudet och han ser på sin fru. Han och hans mor hade ett allvarligt samtal idag igen.
Samtalet handlade om mig, om han ska erkänna mig eller inte. Min farmor vill det, oavsett vilka komplikationerna kan bli. För henne så är fördelarna större än nackdelarna. De ser på varandra, hon ser hans bekymrade ansikte.
– Vad är det Richard?
– Vi måste tala Caroline.
– Om vadå?
– Vi sätter oss, ta dig en drink. Du kommer att behöva den.
Hon gör som han säger, de sätter sig och han samlar sig.
– Har du varit otrogen?
– Nej Caroline, aldrig. Men jag har en son.
– Förlåt?
– Jag var en rätt så vild ung man innan vi träffades. Jag besökte vissa sammankomster under den tiden. Vid en av de sammankomsterna så träffade jag en ung kvinna som delade min aptit om man säger så. Vi älskade med varandra och hon blev gravid. Vi träffades aldrig igen, hon berättade aldrig om sonen. Jag fick inte reda på det förrän för ett par veckor sedan.
– Vem är han?
– Michael Af Kraft, Kraftsfärens nye greve. Han är en väldigt driftig ung man.
– Det var han som räddade dig och Gunnar?
– Ja Caroline.
– Vem av döttrarna var det?
– Den äldsta. Isabella. Vi var unga och vilda. Två veckor senare så träffade jag dig och insåg att jag aldrig skulle se åt en annan kvinna igen.
Hon ler mot honom. Han svarar på leendet.
– Om jag erkänner honom så slipper vi att välja ut en lämplig kandidat. Men det finns en del komplikationer kan vi säga.
– Som?
Han tar en klunk av whiskeyn.
– Det får jag inte berätta än, men det är allvarliga sådana. Som kommer att kräva en massa smidighet så att säga. Min mor vill att jag erkänner honom.
– Vad vill du Richard?
Han ser på sin fru.
– Han är en väldigt fascinerade ung man, jag är stolt över att han är min son. Men som sagt det kan komma att bli komplikationer.
– Som innebär?
– Förutom att han är tjugoåtta år och inte kan genomgå vår utbildning? Att han är för gammal för att bli gift som vi blev gifta.
– Ja förutom det Richard.
– Förutom det så är han Mästare utan Borg hos De Första Caroline. Det är det största hindret.
Hon ser på honom, hennes ögon är stora av förvåning.
– Är det ens möjligt Richard?
– Tydligen, våra efterforskningar visar att det är så. Eller det är så, han överlevde ett år och en dag i en grotta som ingen sedan de två första gjorde det. Åtta år senare så är han mästare hos dem. Som jag sa han är en fascinerande ung man. Som på sex månader tagit igen Af Krafts position som den ledande släkten efter två svaga grevar. På sex månader Caroline.
Han sveper i sig det sista av drickan. Han ser på det tomma glaset, han ställer det på bordet. Sen reser han sig och Caroline gör detsamma.
– Erkänn honom Richard, du kommer att hitta en utväg. Som du sa, vi slipper det andra. Erkänn honom så får vi hantera hindren som de kommer.
Richard kysser fin fru ömt, hon svarar på kyssen. Den blir hetsigare…
13.
Jag ser på mannen och han ser på mig, de tre bikersen ser på oss båda.
– Lämna så slipper ni att få ont eller bli arresterade.
– Visst.
De springer i väg och Sara ser på dem, hon har dragit sin pistol. Hon ser mig stå avslappnad. Min blick lämnar inte mannen och hans lämnar inte mig. Reuterskiöld, hans fru och deras tre åriga son stirrar på oss.
– Det slutar här.
Jag säger det på tyska, han ler lite.
– Så du vet om vårt ursprung?
– Jadå, jag vet om ert ursprung.
Han kastar tre skalpeller, vem som helst annars hade blivit träffade av dem. Men inte jag. Jag slår iväg dem sen attackerar jag honom. Han stoppar de tre första attackerna med stort besvär. Sen exploderar jag i rörelse, jag träffar honom tre gånger och han rasar ihop.
Jag snurrar runt och jag rör mig ännu snabbare mot den andre. Sara stirrar på mig och sen passerar jag henne och möter attacken bakom henne. Hon hör ropet av smärta och sen blir det tyst. Jag ser på de två kropparna. Jag tar silvertejpen som ligger på ett bord och jag börjar att arbeta med de två männen. Sara ser på mig.
– Ring efter polisen och ambulanser Sara.
– Ja visst.
Jag blir klar med de två männen, jag går fram till Reuterskiöld.
– Var är plutoniumet?
– Dufva har det.
– Jag var inte här, förstår ni?
– Ja.
– Bra.
Jag tar bort tejpen från hans sons mun. Han hjälper sin fru.
– Jag räddade livet på dig Reuterskiöld. Meddela din släkt det, meddela dem att om de inte lägger mer med sitt skitsnack om mig så blir jag irriterad.
– Jag säger till dem.
– Bra, vad Erik sysslar med får stå för honom. Han och din syster hade förtjänat varandra.
Han ser på mig och han ler elakt.
– Ja verkligen.
– Meddela din farmor att hon talar med min mormor. Hälsa henne att jag inte motsätter mig det.
– Jag ska göra det.
– Tack, Sara vi måste iväg.
– Visst.
– Polisen och ambulanser är på väg. Säg till dem att de två är de som mördat dina två kumpaner, Reuterskiöld. Sen kontaktar du er släkts advokat och sen håller du käften. Ni har klantat er rejält, det kan slå tillbaka på er. Det kan bli så att kungen blir informerad. Inte av mig, men av de andra tre. Ingen av dem är med på detta.
Han blir vit i ansiktet. Jag lämnar huset med Sara efter mig.
– Var ska vi Michael?
– Till Dufva, något säger mig att han kommer att göra något dumt med plutoniumet.
Hon ser på mig och hon slickar sig om läpparna…
14.
Jag ser på muren, jag ser på Sara som sitter i skydd bredvid bilen. Dufva väntade på oss eller på någon. Han började att skjuta när vi kom fram. Jag kastade mig mot Sara och knuffade ner henne och drog henne i skydd.
– Vänta här.
– Vad ska du göra?
– Slå ner idioten, ring och slå på den stora trumman. Plutoniumet är här.
Jag springer iväg innan hon hinner protestera, hon svär tyst och tar fram sin telefon. Sen ringer hon. Jag kommer fram till muren, jag tar mig över den. Jag landar på andra sidan och jag börjar att springa direkt.
Jag kommer fram till huset och jag ser hur hans föräldrar sitter bundna i varsin stol. Jag klättrar uppför väggen och in på en balkong. Jag tar mig in i huset och jag rör mig mot rummet där han sköt ifrån. Jag stannar och jag hör honom nerifrån.
Jag svär tyst och tar mig ljudlöst till trappan. Jag ser ner och jag ser att han står med ryggen mot mig. Jag samlar mig och sen rör jag mig snabbt nerför trappan. Han börjar att vända sig, men jag hinner fram först och slår ner honom.
Jag sparkar undan vapnet och jag tar silvertejpen och spänner fast hans armar och ben. Jag hör hur polisen närmar sig. Jag går fram till hans föräldrar, jag drar av silvertejpen.
– Var är det?
– Vad talar du om?
Jag ser på hans far, sen på hans mor.
– Du vet vad jag talar om var är det?
– I garaget i en tunna.
– Tack, har ni gått nära garaget sen tunnan kom hit?
– Givetvis, vad tror du?
– Er idiot till son har smugglat plutonium, han har lurat fyra andra släkter till att vara med. Bland annat Reuterskiöld. Så vad fan jag tror Dufva är att antingen så visste ni om det och försöker att spela dumma. Eller så är ni dumma och inte visste ett skit. Där du ska be till alla gudar om att du kan övertyga de andra vid bordet om att det är så. Annars så lär de rösta ut er snabbare än fort. Fattar du nu?
Han stirrar på mig, hans fru visar ingenting. Vilket får mig att se lite extra på henne. Något med hennes reaktion, eller brist på retar mig. Sara och flera poliser gör sitt intrång. De ser mig och Sara stoppar dem ifrån att göra något dumt.
– Plutoniumet är i en tunna i garaget.
– Ni hörde honom.
Någon från bombskyddet går fram till garaget. De har en strålningsmätare med sig. De har speciella dräkter på sig, de går in i garaget. Sara ser på mig och på Dufva som ligger på golvet. Hon ser på hans föräldrar, hans far ser väldigt nervös ut. Hans mor gör det inte, hon visar ingenting vilket retar henne med. Poliserna tar loss dem från stolarna.
– Vi visste ingenting Michael.
– Två av hans kumpaner är döda, de blev brutalt mördade. Reuterskiölds kommer att få skicka iväg en av de sina. De andra två kommer att slå bakut de med. Han har smugglat in plutonium under Rådets näsa. Han sitter i skiten Dufva, vilket innebär att det gör du med.
Två poliser drar upp den yngre Dufva. De bär iväg honom hängandes mellan sig.
– Där inget läckage, vi kommer att ta hand om det.
– Tack.
– Ingen fara.
De går iväg, jag ser dem lasta på tunnan på en mindre lastbil. Den kör i väg och polisens tekniker börjar sitt arbete. Jag ser på Dufvas mor, hon visar fortfarande ingenting. Vilket retar mig, hon är som ett vitt papper.
– Jag får ta hand om detta Michael.
– Ja Sara, jag ska informera de som behöver informeras.
– Tack för hjälpen Michael.
– Det var det lilla Sara.
Jag lämnar Dufvas hus och jag går till släktens överdimensionerade hus. Jag öppnar porten och jag stänger den efter mig. Jag går fram till ytterdörren, jag öppnar och går in. Jag letar upp min mormor, hon sitter i tv – rummet och hon ser på någon amerikansk deckarserie.
– Hej mormor.
– Michael, vad gör du här?
Jag sätter mig och berättar om Dufvas galenskaper, om de två lönnmördarna. När jag är klar så reser jag mig och går till ett barskåp. Jag tar vodka och slår upp i ett glas. Jag går till köket och jag tar is och jag lägger ett par kuber i glaset. Jag tar en klunk av vodkan, jag fyller på glaset. Sen tar jag fram min telefon och jag ringer Frun.
– Ja?
– Hotet är stoppat, både lönnmördarna och idioten som startade skiten.
– Vad gällde det?
– Plutonium.
– För helvete!!!
– Det kan man säga, Dufva är slut. Frågan är vad det innebär för deras släkt.
– Det skiter jag i Michael.
– Ja Frun, tyvärr så kan jag inte göra det. Vi behöver inte fler lönnmördare här i stan.
Hon säger ingenting.
– Vad kommer du att göra?
– Kalla till möte med Den Innersta Ringen. De kommer att rösta för en uteslutning. Frågan är vad Dufva den äldre gör då?
– Vad tror du att han gör?
– Tar livet av sig, skammen kommer att bli för stor.
Hon säger ingenting, jag tömmer glaset och slår upp ett nytt. Min mormor ser på mig, jag tar en klunk till.
– Jag kan inte backa Michael.
– Nej det begär jag inte och jag förstår det. Men du behöver inte hyra en lönnmördare. Vi ska inte hamna på De Förstas radar. Är du snäll pekar med hela handen till den Innersta Ringen så tar jag hand om det andra Frun. Dufva den yngre den dumme idioten kommer att vakna i morgon bitti med en sprängande huvudvärk.
– En som du gett honom?
– Ja en som jag gett honom, han sköt på oss med automatvapen. Det störde grannarna. Så kunde vi inte ha det.
– Haha nej det kunde ni inte. Så han är i häktet?
– Ja och ingen kommer att hjälpa honom, han kommer att bli dömd inlåst och bortglömd.
Jag tömmer halva glaset med vodka. Jag fyller på det igen, jag tar en iskub till.
– Vi har att göra Michael, men jag pekar med hela handen.
– Tack Frun.
– Nej det är du som ska ha tack Michael.
Vi avslutar samtalet. Jag tömmer glaset och jag säger.
– Du behöver inte bli orolig mormor. Jag kan inte bli full.
– Året i grottan?
– Ja året i grottan. Jag får kalla samman kobrorna, de kommer att kasta sig över Dufva mormor.
– Ja det kommer de, de har retat de andra i flera år.
– Ja, frågan är hur det kommer att sluta för dem.
– Illa misstänker jag.
– Jag med. Som du säger de har retat en massa människor.
Jag ringer upp mannen som är samordnare för Den Innersta Ringen, jag kallar skyndsamt till möte. När jag säger skyndsamt så kommer de att samlas så fort som möjligt. Jag tömmer glaset med vodka och jag går till diskmaskinen och jag ställer glaset i den…
15.
Elvira tar fram sin telefon, hon går in i rollen.
– Är det polisen?!
– Ja, vad gäller det?
– En pedofil.
– Förlåt?
– Det gäller en pedofil som har en massa barnporr på sin dator och han har just nu en väldigt ung pojke i sitt hus som han håller fången.
– Vad är adressen och namnet på mannen?
Hon säger de båda sakerna, sen säger hon med panik i rösten att hon måste lägga på. Tjugo minuter senare så stormar polisen huset, de hittar mannen, den unge pojken och mannens dator. Hon ser på när de leder i väg svinet. Hon ler med hela ansiktet. Hennes telefon ringer, hon svarar där hon står en bit bort i skuggorna.
– Ja mor?
– Kom hem till mig, det är viktigt.
– Visst mor.
De lägger på och hon tänker.
– Två nere och en kvar…
16.
Jag ser på den brutne Dufva, han är likblek. Hans fru visar fortfarande ingenting. De får leda bort honom, han rasade ihop och ingen ägnade honom en blick. Jag ringde efter en ambulans när jag såg han väldigt bleka hy. Jag hörde hans hjärtslag, de sa mig att en ambulans skulle behövas. Jag reser mig och jag går fram till min mormor.
– Vi lämnar mormor, vi behöver inte stanna längre.
– Nej Michael.
Vi försvinner lugnt och stilla. Vi går uppför den lilla trappan, vi kommer upp på innergården. Vi går över den och ut genom porten, vinden från hamnen träffar oss hårt. Det har blåst upp, vi vänder och med sidan mot vinden och vi börjar att gå mot Stortorget.
– Vad vet du om Dufvas mor?
Min mormor ser på mig.
– Varför?
– Därför hon inte visar någonting, inga känslor alls. Ingen kan dölja dem så väl, om man inte är en fullblodspsykopat med total känsla för empati. Vad Dufva den äldre kände och visade är tydligt. Hon har inte visat någonting. Inte ens överraskning när vi meddelade vad deras son sysslat med.
Min mormor ser på mig, hon ser på mitt bekymrade ansikte.
– De gifte sig som unga, de fick sin son sent. De var närmare fyrtio år. Deras giftermål var arrangerat. Hennes släkt flyttade hit på trettiotalet från Tyskland.
– Var de oliktänkande?
– Det måste de ha varit Michael, annars så flyttade man väl inte från Tyskland då?
– Jodå om man var spion så gjorde man. Sverige var en allierad, eller neutral. Ett viktigt neutralt land där man transporterade järnmalm tvärs genom Sverige till hamnen i Trelleborg. Ett av de största nazistiska fästena i Sverige. De har inge speciell adel där så de fick säkert bosätta sig här på Gräddhyllan. De hade säkert en hel del status innan kriget. Frågan är hur den var under kriget. Efter detsamma så måste de ha hållit en väldigt låg profil i ett tio-tal år. Visade det sig att de kom från Väst så var det ingen fara. Om de däremot kom ifrån öst…
Jag avslutar inte meningen, vi är framme vid mormors hus. Hon ser på mig.
– Vill du att jag hör mig för på Bridgeklubben Michael?
– Ja mormor. Min magkänsla säger att hon är inblandad.
Min mormors telefon piper till, hon tar fram den och hon läser meddelandet.
– Dufva den äldre är död. Han fick ett slaganfall på väg till sjukhuset.
– Fan!
– Du ville tala med honom?
– Ja jag ville tala med honom. Dufva den yngre sitter inlåst i häktet. Så att få tala med honom är uteslutet. Men hör dig för på Bridgeklubben är du snäll mormor.
– När du ber så snällt Michael. Varför la du ner din röst?
– Därför att jag tror att han är skyldig till detta. Han har säkert en massa annat skit i garderoben så att säga. Men detta är han oskyldig till, verkligen oskyldig. Vilken normal människa skyddar inte sitt barn. Jag menar ni har blundat för en hel del av Eriks och Hampus skit genom åren.
Min mormor ser på mig.
– Jag kastar ingen skit på er, men det är sant eller hur?
– Ja.
– Det finns nog ingen familj eller släkt här som inte gjort det.
– Nej.
– Precis, så jag la ner min röst för att jag inte har samma hämndbegär som de andra har. Han har trampat en massa folk på tårna genom åren. Jag försöker undvika det mormor.
– Klokt Michael.
– Tack mormor.
Jag ser på henne, det är något annat som trycker henne.
– Vad är det mormor?
– Din farmor kommer att höra av sig. Hon har talat med din far. Han kommer att erkänna dig som sin arvtagare.
– Där ser man.
– Tvekade du?
– Nej egentligen inte, han tyckte nog att det var jobbigt att berätta för sin fru. Men hon såg fördelarna med att han erkänner mig.
– Att de slipper inseminera en ung kvinna?
– Ja och att de slipper bli föräldrar nu. De är inte gamla men de är inte unga i heller. Deras döttrar är över tjugo år, så det hade blivit en omställning. De ska få barnbarn inte egna barn.
– Var du där?
– Haha nej mormor, men det känns som det logiska en kvinna skulle tänka. Vi män blir ofta överraskade över kvinnors logik. Vi män har ofta en förmåga att underskatta kvinnors fåfänga logik som jag kallar den. Ni är väldigt mycket mer pragmatiska än vad vi män ger er kredd för. Det första misstaget många män gör är att tro att kvinnor är dumma. Intelligens har inget med kön att göra, inte listighet i heller. Det första misstaget kvinnor ofta gör är att tro att alla män är grottmän. Som med Dufvas fru, hon är intelligentare än vad hennes omgivning ger henne kredd för. Mycket intelligentare. Hon tror att alla män och kvinnor i hennes omgivning är grottmänniskor. Kanske till och med lägreståendevarelser.
Hon ser på mig och hon nickar.
– Du ska nog inte avslöja dina insikter Michael.
– Haha nej mormor, jag är inte dum.
– Nej Michael det är du inte. En sak till vem ska du gå med på Nobelmiddagen?
– Fruns dotter Elvira.
Hon ser väldigt förvånat på mig.
– Elvira Af Cronhielm?
– Ja, det var henne eller en eskort. Jag tänkte att du skulle uppskatta henne framför en eskort mormor.
Hon ser på mig, jag ser ogillandet i hennes blick.
– Jag kommer att säga samma sak till min farmor. Vad heter hon?
– Astrid.
– Då vet jag det, frågan är hur hon kommer att försöka att hantera mig.
Jag ser på mormor och ler lite skevt. Hon svarar på leendet och sen säger hon.
– Jag ska tala med henne Michael, jag tror inte att hon kommer att lyssna men jag kommer att tala med henne.
– Tack mormor.
– Ska du åka ner till din mor i helgen?
– Det är tanken, jag ska bara sy ihop detta sen åker jag till henne. Hon kommer hem veckan innan jul.
– Ja.
– Hur känner du inför det mormor?
– Det är pirrigt.
– Och hon ska bo i ett av husen på tomten?
– Ja.
– Bra.
Hon ser på mig.
– Jag misstänker att hon behöver trygghet och rutiner. Det kan hon få där, en önskan bara mormor.
– Som är?
– Tjata inte på henne om hennes framtidsplaner. Vi är väldigt lika jag och min mor och är det något som vi inte uppskattar så är det tjat. Vi blir som mulåsnor då och sätter hälarna i marken och spjärnar emot. Verkligen spjärnar emot. Det hon sagt till mig är att hon gärna vill arbeta med behandling och hjälpa andra som har samma problematik som henne. Hon kommer inte få svårt att få kunder om vi säger så. Det finns en hel del beroendeproblematik här på Gräddhyllan. Hon är en härifrån så de kommer att lita på henne och hennes diskretion. Hon är den av familjen så hon kommer att vara med på mötena vi har. Tvinga inte fram något, låt det komma naturligt så kommer hon att ta sitt ansvar.
Min mormor ser på mig.
– Tack Michael.
– Ingen fara mormor, jag kommer att tala med moster och Freja med. Hon kommer att läxa upp kusinerna och mosters man om det behövs. Hon är den hon är, din arvtagerska. Eller hon var det tills vi införde nyordningen.
Jag ser på henne och ler, hon ler tillbaka.
– Nu får jag gå in.
– Jag gör så mormor.
Hon kramar mig mjukt och jag kramar henne tillbaka. Hon går in i huset och jag kör iväg. Jag ska till Frun och rapportera kvällens övningar. Jag ler lite och jag får erkänna för mig själv att jag tycker att det här är rätt så roligt. Eller jag har förbannat roligt, vilket jag motvilligt får erkänna för mig själv…
18.
Elvira håller sig dold i skuggorna, hon ler när hon hör vakterna komma. Precis på sekunden. De passerar henne och låter dem gå iväg, hon lämnar skuggorna och tar sig ljudlöst fram till tavlan. Hon ser på den, hon ler och hon tar sig förbi larmet.
Hon skär loss tavlan från ramen och hon rullar ihop den och stoppar ner den i plasttuben. Sen lämnar hon rummet, hon springer tillbaka till samma plats och hon gömmer sig i skuggorna igen. Vakterna passerar henne, hon låter den gå iväg och sen lämnar hon skuggorna igen.
Hon lämnar herrgården och hon springer till sin bil. Hon sätter sig i den och hon startar den och kör i väg. Hon är två timmar från Paris, hon kommer att köra till flygplatsen. Skicka plasttuben med en budfirma till Sverige. Där kommer hon att hänga upp den i sin väldigt privata våning.
Det är hennes femte Chagall, hon bara älskar Chagall. Svinet som ägde den köpte den på svarta marknaden för ett par år sedan. Han har skapat sin förmögenhet på andra människors lidande. Inom porrbranschen, han är ett svin. Hon stjäler bara från svin…
19.
Sara ser på den unge Dufva. Han brydde sig inte om att hans far var död. Tvärtom så blev han glad, för nu så är han baronen inte hans far. Han tror att det innebär ett gå ut ur fängelset frikort. Vilket det inte gör, vilket hans advokat försökt förklara för honom.
Vilket inte fungerat, verkligen inte. Han har erkänt allt, eller han skyller på alla andra. De har fått in skrivna erkännanden från de andra två. Där de skriver att de inte haft med något att göra mer än att de varit tysta investerare så att säga.
De befinner sig på hemligort med tanke på vad som hänt med de andra två. Dufva ser på dem, han flörtar ganska så öppet med Sara. Hon håller sig professionell. Helst så skulle hon vilja mosa ansiktet på honom.
– Din mor verkade inte upprörd över att du gjorde det du gjorde. Hur kan det komma sig?
– Min mor är speciell, hon är emotionellt störd.
– Är hon utredd?
– Haha sådant håller vi inte på med i våra kretsar.
– De rika och belevade?
– Precis, eliten i Sverige.
– Och du anser att ni tillhör den?
– Givetvis.
– En vän till mig berättade att ni inte sitter med vid bordet längre. Att det var det som fick din far att dö.
Han blir lite spak, han svarar inte direkt.
– Så vi har inte kvar vår plats längre?
– Enligt mina källor så är det så.
– Och vem är det?
– De är hemliga.
– Hörde du inte vad jag sa? Jag tillhör eliten i Sverige.
– Nej det gör du inte, inte längre. Du kommer inte att få någon hjälp utifrån. Min kontakt ville att jag skulle meddela dig att kungen är informerad. Han överväger att plocka bort er sköld.
Nu stirrar han i fasa på Sara, hon känner hur hon fylls av skadeglädje mot den förbannade slemmiga grodan.
– Vad säger du?! Vem har rapporterat till kungen?!
– Den Innersta ringen, rösterna blev tre mot en nedlagd.
– Vem la ner sin röst?
– Af Kraft. Enligt min kontakt så ansåg han inte att din far skulle lida för vad du gjort. Han anser dock att du får vad du förtjänar just nu. Men din far förtjänade inte det. Var din mor inblandad i affären?
– Haha nej verkligen inte.
– Vad menar du med det?
– Hon är kvinna, en kvinna duger bara till att föda en arvinge. Sen så ska hon göra vad hennes man säger åt henne att göra. Varken mer eller mindre.
– Och din mor gör det?
– Givetvis, min far som han sa la golvet rätt. Du förstår, hennes släkt var på obestånd när de gifte sig. Min fars titel gav dem tillbaka en viss status.
– De är en gammal tysk släkt?
– Ja det är de.
– Och de kom hit innan kriget?
– Haha ja de fick fly med svansen mellan benen.
– Från nazisterna?
– Ja.
– Varför?
– Jag har inte en aning, jag bryr mig inte i heller.
– Ok, du förstår att du kommer att bli åtalad för en hel del allvarliga brott. Att vi säkrat en massa bevis på att det är du som ligger bakom kaoset.
– Haha jag kommer inte att bli åtalad.
– Jo det kommer du och du kommer att få minst livstidsfängelse.
– Nej det kommer jag inte.
– Jo det kommer du, som jag sa. Ingen kommer att komma till din hjälp. Ni är parior. Så vem skulle du sälja plutoniumet till?
Han stänger munnen, han lutar sig tillbaka i stolen. Sara svär tyst för sig själv…
19.
Jag kramar min mor och hon kramar mig, vi sätter oss. Det är snö och vitt utanför fönstret. Jag säger tack till min mor när hon räcker mig muggen med kaffet. Jag slår grädde i det och hon gör detsamma. Jag ser på henne och jag slås igen av hur vacker hon är. Hon ser betydligt yngre ut än sina 56 år. Hon ser på mig och hon säger.
– Vad är det Michael?
– Nej jag bara tänker på hur vacker du är mor. Du ser betydligt yngre ut än vad du är.
– Tack Michael. Tack för att du talade med Amandas mamma.
– Givetvis, så hon har varit här?
– Jadå ett par gånger.
– Kunde du övertyga henne om att hon skulle vara som klippt och skuren att arbeta för dig på behandlingshemmet som du planerar på att öppna.
Hon ser förvånat på mig.
– Haha ja faktiskt.
– Så bra, hon kommer att tröttna på att vara pensionär. Framförallt nu när vädret är som det är. Hon har en massa erfarenheter precis som du. Så hon kan hjälpa framförallt de unga kvinnorna att inte göra dumma val.
– Ja Michael. Så Richard kommer att erkänna dig?
– Enligt mormor så kommer han att göra det.
– Hur känner du inför det Michael?
– Det känns bra mor, något Jan kändes fel. Jag har träffat Richard ett par gånger. Med honom så känns det rätt.
– Så bra Michael.
– Mormor och farmor ser fördelarna med att han erkänner mig. Den där sociala stegen du vet.
– Haha ja jag vet Michael.
Jag hör ingen bitterhet i hennes röst längre när det kommer till familjen och vår status. Det gör mig glad.
– Ja du gör ju det. På fler vis än oss andra.
– Ja Michael, det gör du med.
– Kanske det mor, kanske det. De har fått betala förresten.
Hon vet dem de är. De som deltog i våldtäkten av min mor.
– Jag dödade inte dem mor, döden hade varit en alldeles för lätt utväg för de svinen. Men de är impotenta och de ligger på sjukhuset med en massa brutna ben och armar.
– Tack Michael.
– Det var det lilla mor, verkligen. Min Mästare i Borgen kanske har en synpunkt eller två för att jag inte dödade dem. Men jag ansåg att detta var rätt väg att gå. De kommer att lida i resten av sina usla liv.
Hon ser på mig och hon ler, hon kommer inte med några moralpredikningar. Hon har varit med om en hel del. Hon är glad att jag inte dödade dem. Hon håller med mig om att de fått vad de förtjänade och att döden hade varit en för lätt utväg för dem. En väldigt lätt utväg, så de fick vad förtjänade. Jag tar en klunk till av kaffet.
– Du ser lite bekymrad ut Michael.
Jag ser på henne och jag ler, hon är den ende som kan läsa mig. Det är rätt spännande faktiskt.
– Jag har inte hittat en lösning på hur jag ska se till så att allt det som Karl stulit och behållit kommer till de rätta ägarna. Eller jag har en plan men jag vet inte om den är idiotsäker. Jag vill inte att de ska kunna spåra sakerna tillbaka till mig.
– Men du har en plan?
– Jag har en plan.
– Berätta om den för mig.
Jag ser på henne och jag ler.
– Jag kommer att be personalen att packa alla sakerna. När de är klara så hyr vi en budfirma som hämtar sakerna i de tre länderna och kör dem till ett fjärde land där jag hyr en lagerlokal. Jag ser till så att någon öppnar den och de levererar alla sakerna där. Sen hyr jag en annan budfirma som levererar sakerna till olika muséer.
– Vad kan gå fel?
– Jag vet inte, det är det som oroar mig.
– Men det är inte du som stulit sakerna?
– Nej det är inte jag som stulit sakerna, inte de sakerna.
Hon ser på mig.
– Jag har ett visst behov av att tömma mig på adrenalin. Det har jag alltid haft och den känslan blev väldigt mycket starkare efter året i grottan. I Borgen så fick jag en massa kickar varje dag. Sen jag kom hem så har jag inte fått det. Så jag fick hitta något som kittlar till. Så jag när behovet blir för stort så snor jag tillbaka saker från väldigt elaka människor till de som fått sitt arv stulit. Det stimulerar mitt kickbehov. Det som hände med Dufva fick också blodet att rusa i mina ådror. Andra saker jag har gjort har också fått mitt blod att rusa. Skillnaden på mig och Karl är att jag inte har behovet av att stjäla för egen skull så att säga. Jag är inte konstintresserad, jag har inget behov av juveler, klockor osv. Om jag skulle behålla något så skulle det vara en speciell bok. Men numera så har jag råd att köpa de böcker jag vill ha.
– Men din plan verkar bra Michael, du ska inte leta problem där det inte finns några.
Jag ser på henne och jag ler mot henne.
– Tack mor.
– Ingen fara Michael.
– Jag längtar tills du kommer hem.
Hon ser på mig och jag ser hur det bildas tårar i kanterna på hennes ögon. De börjar att rinna på hennes kinder. Jag räcker henne en servett och hon säger tack och hon torkar sina kinder.
– Tack Michael.
– Jag älskar dig mor, det har jag alltid gjort.
Hon gråter ännu mer, men det är glädjetårar. Hon kramar mig och hon viskar att hon älskar mig med…
20.
Jag ser på lådorna, de som bor i husen packade ner sakerna i trälådor. Nu står de här i lagret och jag väntar på att de andra budbilarna ska komma och hämta sakerna. Det har tagit dem en vecka att packa ihop dem, sen två dagar för allt att komma hit.
Nu står jag här i arbetskläder och väntar på att budbilarna ska komma till lagret i en förort till München. Det är kallt utanför lagret, så jag står inomhus och ser ut genom den öppna porten. Den första lastbilen kommer, den backar till och chauffören kommer ut och jag pekar på vilka saker han ska köra iväg med.
Sen kommer nästa lastbil, samma procedur utspelar sig. Den utspelar sig sammanlagt sju gånger. Sju lastbilar som ska köra till sju olika muséer runt om i Europa och leverera sakerna. Alla med en hälsning från Helgonet/Simon Templar.
När den sista lastbilen kört iväg så stänger jag porten och lämnar byggnaden. Jag går till hyrbilen som står på en parkeringsplats. Jag sätter mig i den och kör till flygplatsen. Jag lämnar tillbaka hyrbilen, jag går till incheckningen och jag går in på flygplatsen. Jag går till gaten och sätter mig…
21.
Amanda ser på mig jag ser på henne, vi går på Emporia och handlar julklappar. Hon visar mig ett kniv set, jag nickar och hon lägger det i korgen som hon drar efter sig. Jag kör Ida i sin vagn, jag säger ja och nej till sakerna som väljer. Vi handlar julklappar till släkten.
Vi ska fira jul hos mormor tillsammans med resten av släkten. Min mor har kommit hem, det gjorde hon för en vecka sedan. Det tog två timmar sen fick hon sätta Erik på plats. Hon gjorde det så eftertryckligt så att Hampus och deras far inte vågade säga något. Erik har inte sagt något till min mor sedan dess.
Hampus har börjat ta skolan på allvar, det faller inte Erik i smaken men Hampus vågar stå på sig. Så han hittar på en massa skit längre. Erik är Erik, han har lugnat ner sig en hel del. Men han är fortfarande en handfull som man säger.
Rättegången mot Dufva närmar sig. Han sitter kvar i häktet, det har väl så smått börjat gå upp för honom att hans titel inte kommer att lösa hans problem. Han är väldigt förvånad över det. Vi lämnar affären och Amanda säger.
– Nu äter vi Michael.
– Visst.
Hon börjar gå mot foodcourten, jag går bredvid henne och jag ser på Ida. Hon ser på mig och hon ler. Jag ler tillbaka och Amanda ser på mig, sen ler hon med.
– Hur är det med din mor?
– Det är bra, hon har landat i huset. Hon lär känna sin mor och syster igen så att säga. Hon är med oss hela dagarna på företaget. Hon ska börja att plugga till terapeut efter jul, hon ska göra det på distans. Hon kommer att sitta på företaget och plugga. Samtidigt som hon ska hitta en lämplig lokal att ha behandlingshemmet i. Hon och din mor har redan hunnit fika ett par gånger. Hon har hittat en AA grupp som hon besökt två gånger. Hon bor i ett av husen vid herrgården. Så än så länge går det bra.
– Så bra Michael.
– Ja Amanda, det tycker jag med.
Vi kommer fram till foodcourten och jag beställer husmanskost och Amanda tar asiatiskt. Vi sätter oss och vi börjar att äta.
– Har du börjat fundera på när du ska börja att arbeta?
– Nej eller jag ska vara mammaledig tills Ida blir ett år. Men jag har börjat att fundera på att byta arbetsplats.
Jag ser på henne, hon ser på mig.
– Det är rätt mycket sena kvällar på akuten, det är en massa övertid med. Det kommer inte att fungera med Ida. Så jag kommer att söka en lugnare tjänst.
– Ok hur känns det?
– Det känns bra Michael, jag kommer inte att sluta som sjuksköterska. Jag får bara andra arbetsuppgifter.
– Så bra Amanda.
– Ja.
Vi äter under tystnad en stund, Ida jollrar lite och jag ler när jag hör det. Min telefon ringer och jag ser på namnet. Jag svarar.
– Det är Michael.
– Hej Michael det är Richard.
– Hej Richard hur är det?
– Det är bara bra, hur är det själv?
– Det är bra, jag är ute och julhandlar med en vän.
– Så trevligt.
– Ja det är det, så vad har du på hjärtat?
– Jag ville bara säga att jag kommer att erkänna dig som min son.
– Tack far.
Amanda ser på mig, jag ser ett litet leende på hennes läppar. Jag svarar på det.
– Vad säger din fru om det Richard?
– Hon accepterar det Michael. Jag har talat med mina döttrar med. De håller sig neutrala så att säga. De visste vad som gäller, nu slipper de få ett litet syskon.
– De får ett fullvuxet i stället, ett som har det efternamn han har.
– Ja, men som sagt de håller sig neutrala.
– Så bra.
– De vill gärna träffa dig, de och Caroline. Vi tänkte att du kunde komma hit vid juldagarna.
– Vi är hos mormor på julafton, men jag kan juldagen och annandag jul.
– Ska vi säga annandag jul?
– Det blir bra.
– Så bra och Michael.
– Ja far.
– Tack.
– Ingen fara far.
– Min son.
Jag känner en värme i magen när han säger det som känns ovanlig. Ordet far har aldrig inneburit värme i min mage innan. Jag ler lite och blinkar bort ett par tårar.
– Min mor kommer att höra av sig Michael.
– Min mormor sa det. Hon kommer säkert att försöka topprida mig. De som försöker det hamnar alltid på rumpan far.
– Det kan hon behöva.
Jag ler lite bredare.
– Du ska på Nobelmiddagen Michael?
– Ja.
– Då ses vi då.
– Det gör vi far.
Vi avslutar samtalet, jag torkar mina kinder. Amanda ser på mig.
– Så han erkänner dig?
– Ja han erkänner mig.
– Hur känns det?
– Det känns bra Amanda, det känns väldigt bra.
– Så bra Michael.
– När han sa min son så blev jag varm i magen som jag aldrig blev med min styvfar. Det var därför som jag började att gråta.
Hon ser på mig och hon ler, jag ler tillbaka. Vi äter upp och sen fortsätter vi att shoppa…
22.
Frun ser på Elvira, det är den fjärde klänningen som hon prövar. Hon ser på den och hon skakar på huvudet. Elvira ser på henne.
– Du ska på Nobelmiddagen, inte på en bordell Elvira.
– Så den var för vågad?
– Ja.
– Jag ska inte till ett nunnekloster mor.
Kvinnan som äger affären ser på mor och dotter. Elvira ser på mig och hon säger.
– Det var på tiden.
– Du skulle inte tro på mig om du visste anledningen till att jag är sen. Jag ber om ursäkt för det. Wow vilken klänning.
Elvira ser på sin mor, hon ser på mig.
– Du håller inte med Frun?
– Amelia.
– Du håller inte med Amelia?
– Nej jag håller inte, ni ska inte besöka en bordell.
– Man vet aldrig var natten slutar med mig.
Elvira frustar till av skratt, Amelia ser surt på mig. Kvinnan som äger affären stirrar på mig.
– Det var ett skämt, har du något lite mer konservativt i smaragdgrönt?
– Ja herrn.
– Då vill vi se på den är du snäll.
– Ja herrn.
Hon går iväg och Elvira ser på mig.
– För mig får du gärna ha den på dig, för mig så får du gå i jeans. Jag är inte så mycket för prålet.
– Nej jag kan inte ha jeans Michael.
– Kan, kan du väl. Om inget annat så hade det skapat rubriker. Min farmor den galna kärringen hade satt kaffet i vrångstrupen.
Frun ser på mig, Elvira gör detsamma.
– Inte här, det berättar jag inte här. Men hon är galen.
– Så farmor Michael?
– Ja Amelia, min riktiga far kommer att erkänna mig.
– Där ser man, vad säger hans fru om det?
– Det var hon som sa åt honom att erkänna mig.
Amelia ser på mig.
– Han är speciell.
– Jag vet vem hans släkt är Michael.
– Vet du också vad han är?
Hon ser på mig.
– Han är en av tolv riddare i Det Heliga Korsets Riddare. Jag är hans arvtagare, samtidigt som jag är den jag är. Så det var nog mest det som fick honom att tveka faktiskt.
Hon ser på mig, precis då så kommer Elvira ut och vi ser båda två på henne. Hon är den vackraste kvinnan jag någonsin sett. Till och med Frida står sig slätt.
– Den är perfekt Elvira, jag vill väldigt gärna att du har den på dig.
– Det Michael säger Elvira.
Jag tar fram en sammetsask av större modell. Jag räcker den till henne.
– Min mormor vill att du använder dessa, de är familjeklenoder som vår släkt alltid bär på Nobelmiddagen, middagar hos kungen osv. De kommer att matcha klänningen och ditt hår perfekt.
Hon öppnar asken och hon gör stora ögon. Det är ett halsband och örhänge i guld och röda rubiner. Där den största är stor.
– Herregud.
– Det sa jag med, jag frågade var resten av familjens juveler finns. De kan vara bra om jag klantar mig i en affär eller två.
Jag reser mig och jag tar upp halsbandet, jag sätter på henne det och hon ser sig själv i spegeln. Jag står bakom henne, vi ler båda två.
– Perfekt.
– Ja.
Jag räcker kvinnan mitt kort.
– Vi tar den med allt som tillhör.
– Ja herrn.
– Tack. Innan ni säger något så skulle min mormor och misstänker jag den galna kvinnan som är min farmor döda mig om jag inte betalade. Så nu betalar jag.
– Tack Michael.
– Det var så lite så Elvira.
Jag räcker henne asken igen och hon tar emot den. Jag hjälper henne av med halsbandet. Jag lägger ner det i asken. Hon räcker den till sin mor.
– Lås in det.
– Det ska jag göra Elvira.
– Tack mor.
– Ingen fara Elvira.
Kvinnan kommer tillbaka med mitt kort, hon tar hand om klänningen. Hon har plockat fram resten som behövs och hon packar ner sakerna. Vi lämnar affären, de går till sin bil och jag går med dem.
– Vi flyger upp dagen innan, vi ska bo på hotell. Vi har varsitt rum, förvisso vägg i vägg men varsitt. Vi ska vara med på prisutdelningen. Sen åker vi till där middagen är. Vi kan stå där och se på våra släkters sköldar. När vi gjort det så är det middagen. Jag ska sitta med en äldre dam från England och du ska sitta med en äldre herre från Tyskland. Sen äter vi, när maten är slut så är det dans. När vi anser att det passar sig så lämnar vi diskret i en taxi och åker tillbaka till hotellet. Vi går och lägger oss och sen vaknar vi och äter frukost innan vi åker hem igen.
– Det låter bra Michael.
– Så bra Elvira.
Jag tar hennes hand och jag kysser den lätt.
– Fröken.
– Herrn.
Vi ser på varandra och sen skrattar vi, jag säger hej då och jag går till min bil. Jag startar den och kör iväg. De ser på mig och sen på varandra. De sätter sig i Fruns bil.
– Säg inget mor.
– Nej Elvira.
– Bra.
Hennes chaufför kör i väg. Livvakten sitter bredvid chauffören…
23.
Jag ser på planen, inte för att jag behöver det. Men det lugnar mig lite, eller inte lugnar. Men det ger mig en känsla av säkerhet. Jag kommer att förena nytta med nöje i Stockholm. Vi åker inte upp en dag tidigare för att det är mest praktiskt att göra det.
Nej vi gör det för att jag ska stjäla en speciell bok på natten innan Nobelmiddagen. Det är nöjet, nyttan är att visa upp att Af Kraft är tillbaka. Att vi förtjänar den där placeringen på väggen. Min far kommer att offentliggöra att han är min far dagen innan Nobelmiddagen.
Så jag är arvtagare till två av sköldarna där på väggen. Frågan är om jag kan se till så att vi är etta och tvåa på den. Men det får bli ett senare projekt. Ett väldigt senare projekt, jag stänger ner planen och gömmer den väl på den bärbara hårddisken. Jag kopplar ur den ur datorn och lägger den i kassaskåpet.
Jag ser på mina träningssaker, jag tränar två pass om dagen. Ett härhemma och ett hos Ken. Vi har långa filosofiska samtal om livet, det har vi alltid haft. Vi sparrar när vi är själv, vi sparrar som man gör i Borgarna. Då håller vi inte igen.
När man sparrar i Borgarna så är det som om livet hängde på det varje gång. Jag släcker ljuset i källaren, men det är aldrig mörkt för mig. Jag kan sakna det ibland. Det är inte ens mörkt när jag blundar, jag lämnar källaren och jag går in i huset.
Min telefon ringer. Jag ser på namnet, jag överväger med mig själv om jag ska svara eller inte. Jag väljer att inte göra det, skulle jag inte träffa Elvira om ett par dagar så hade jag svarat. Det var sekreteraren…
24.
Jag stoppar ner boken i den speciella behållaren. Jag lägger i sin tur ner den i en kartong. Jag lägger kartongen i en påse från NK. Jag öppnar min dator och jag meddelar dem var de kan lösa ut kartongen när resten av betalningen är gjord till cancerfonden. Jag vill se överföringen.
Jag stänger ner datorn och klär av mig, jag går till badrummet och jag ställer mig i duschen och jag blundar. Jag njuter av värmen från vattnet när det träffar min kropp. Rushen från adrenalinet lämnar mig sakta men säkert. Jag blundar och tänker på Mei, jag smeker insidan på min handled…
25.
Vi kysser varandra mjukt, kyssen får oss att sluta tänka. Vi klär av varandra, när vi är nakna så ser vi beundrande på varandra. Hon tar mig i handen och hon leder mig till sängen. Vi lägger oss i den och vi kysser varandra mjukt, våra händer upptäcker den andre. Min tunga ritar våta spår över hela hennes kropp.
Mina händer smeker den perfektion som hennes kropp är. Min tunga når sitt mål, det som har varit målet för mig hela tiden. Jag smakar försiktigt på henne, min tunga smeker sig fram över hennes läppar. Jag öppnar munnen och min tunga möter vätan.
Jag slickar henne, min tunga leker med hennes läppar, hennes inre. Mellangården och hennes klitoris. Hon tar tag om min nacke och hon styr mig mot sin klitoris. Jag ler och fokuserar på den. Jag smeker hennes inre med två fingrar samtidigt som jag slickar henne.
Jag ser, hör och känner hur orgasmen byggs upp inom henne. Jag ökar intensiteten i mitt slickande så att det matchar hennes ökande begär. Hennes närmande av målet, hennes kropp spänns och ändan lämnar sängen. Hon kommer med ett skrikande som ekar i rummet, hennes rum.
Jag slickar henne som om det vore min sista önskan i livet. Hon kommer färdigt och hon andas ansträngt och tungt. Jag ler och jag slickar henne försiktigt. Hon drar upp mig och våra läppar möts. Vi särar på dem och hon greppar mig, hon smeker mig till fullresning. Hon sätter ollonet mot sin slida. Jag ser på henne och säger.
– Är du säker?
– Ja Michael, jag är väldigt säker. Är du?
– Ja Elvira jag är också väldigt säker.
– Så bra.
– Du är stor, ta det försiktigt.
– Jag lovar.
Hon håller i min penis samtidigt som jag trycker mig sakta in i hennes innersta. Känslan överträffar allt annat jag känt tidigare. Hennes inre kramar mig, masserar mig, smeker mig. Det är det skönaste jag någonsin känt. Jag har aldrig upplevt något liknande med någon annan tidigare. Jag når botten och vi ser på varandra med uppspärrade ögon.
– Herregud jag har aldrig känt något liknande Elvira.
– Inte jag i heller Michael.
Jag börjar att röra mig, först långsamt. Sen allt snabbare på hennes begäran. Vi andas snabbt båda två vi gör vårt bästa båda två för att hålla oss så länge som vi bara kan för vi vill inte att denna stund inte ska ta slut. Vi vill inte att den någonsin ska ta slut. Men vi vet båda två att den kommer att göra det. Vi stirrar varandra i ögonen.
– Nu Michael!
Jag förstår vad hon menar, vi kommer tillsammans. Hon med ett skrik och jag med ett vrål. Min säd lämnar mig och fyller hennes inre. Jag kommer kraftigt och länge, jag tar henne genom våra orgasmer. När min ebbar ut så gör hennes det med. Jag lutar mig fram och kysser henne mjukt, hon kysser mig och vi kysser varandra länge…
26.
Jag smeker hennes tatuering, jag vet vad den betyder. Var hon varit, jag kysser den mjukt. Vi har duschat, vi älskade en gång till i duschen. Nu ligger vi här i sängen och pratar. Vi pratar om våra tatueringar, mina brännmärken om vår träning. Hon hos Assassinerna. Jag hos De Första.
– Vet din mor?
– Ja, hon vet.
– Förstår hon vad det innebär?
– Jadå hon förstår, eller hon säger att hon förstår.
– Men varför Elvira?
– Varför reste du till De Första?
– För att min bäste vän i livet ville mörda mig. Det var De Första eller Främlingslegionen. Jag valde De Första för att där kunde jag bli det som jag var tvungen att bli för att få min hämnd.
– Och vad var det?
– Den bäste lönnmördaren någonsin.
– Så du är den bäste lönnmördaren någonsin Michael?
– En av dem i alla fall Elvira. Det är inget jag är stolt över, eller lite stolt över det är jag. Jag är stolt över det som jag uthärdat för att bli så bra på det jag gör som jag är. Sen så är jag inte stolt över att jag fått döda människor. Verkligen inte, men jag har vad jag vet aldrig dödat någon som inte förtjänat det.
Jag kysser henne mjukt, hon lägger sig på mig. Mina händer smeker hennes rygg och skinkor. Min penis reagerar och styvnar, hon ler och hon greppar mig och styr mig rätt. Hon trycker till och jag glider in i henne. Jag når botten av henne och hon börjar att rida mig…
27.
Amanda ser på mig. Hon ser att min blick försvinner i fjärran.
– Hör du mig Michael?
– Förlåt? Nej vad sa du?
– Hur var det i Stockholm?
– Det var bra, Nobelmiddagen var intressant. Jag fick viftat med flaggan så att säga. Min far erkände mig dagen innan, jag vet inte om det var för effektens skull. Men han gjorde det, han och hans fru var där de med. Vi talade med varandra och presenterade oss. Där spelade vi spelet av att jag var den förlorade sonen så att säga. Sen åt vi festmiddagen, jag är inte så mycket för sådan där fancy mat. Men det var gott, när vi ätit färdigt så blev det mingel och dans. När jag såg min far och Caroline smita i väg så gjorde jag och Elvira detsamma.
Jag tystnar, jag tar en klunk av kaffet. Amanda ser på mig.
– Vi åkte tillbaka till hotellet, vi stod i hissen. Hon var så vacker, Frida på Haket bleknade eller bleknar i jämförelse. Hon kysste mig i hissen, jag svarade på den. Hissen stannade och vi sket i det. Vi fortsatte att kyssa varandra, hissdörrarna stängdes och vi åkte ner och sen upp igen. Hon tog mig i handen. Vi gick in på hennes rum, vi klädde av oss. Sen älskade vi, vi älskade tre gånger innan vi somnade. Vi vaknade och älskade igen.
Jag tystnar jag ser på Amanda och jag ler.
– Vi åt frukost, packade våra väskor och sen åkte vi hem. Hon till sitt och jag till mitt.
– Du är kär Michael.
– Upp över öronen Amanda.
– Hur känns det?
– Magiskt Amanda, det känns magiskt. Jag var kär i Mei med, vi skulle gifta oss. Man kan kanske inte mäta kärlek men jag känner mer för Elvira än vad jag kände för Mei. Mycket mer.
– Grattis Michael.
– Tack Amanda.
– Vad hände sen?
– Inget, vi har inte hört av oss till varandra.
– Det har gått en vecka Michael.
– Jag vet Amanda, jag känner mig som en vilsen sextonåring.
– Men för…
– Inte svära Amanda.
– Ring henne Michael.
– Bara så där?
– Ja givetvis.
– Vad ska jag säga?
– Prova med hej.
Jag ser på henne, jag hör hennes ironi. Jag ser på henne, hon möter min blick.
– Ta fram telefonen och ring henne nu Michael.
Jag gör som hon säger, jag tar fram telefonen. Jag öppnar den och jag letar upp Elviras nummer. Jag trycker på luren och det börjar ringa. Det går till hennes svarare.
– Hej det är Michael, jag ville bara höra så att allt är bra med dig. Jag skulle gärna vilja träffa dig om du vill. Ring mig när du kan.
Jag lägger på och ser på Amanda.
– Nu har jag ringt.
– Bra Michael.
Hon ser på mig och hon ler. Jag svarar på leendet…
28.
Jag tar en klunk av vattnet, jag ser på tv:n. Jag ser kroppen som ligger på marken. Det är Dufva som ligger där. Man sköt honom på ett avstånd på över femhundra meter. Vilket är långt, någon ville inte att han skulle prata. Frågan är vem?
Jag knyter slipsen och tar på mig västen. Jag tar kavajen, jag går uppför trappan till ytterdörren. Jag öppnar den och går ut i mörkret. Jag går till min bil, jag sätter mig i den. Jag startar den och kör i väg. Jag kan inte släppa mordet på Dufva och vem som ligger bakom det.
De tankarna snurrar i mitt huvud tills jag kommer fram till Kraftsfärens fastighet. Jag parkerar i garaget och jag går till hissen och åker upp till vår våning. Jag går in och jag går till köket och jag lagar kaffe. Sen går jag upp till mitt kontor.
Jag startar datorn, jag går fram till fönstret och jag ser ut genom det och ner på Stortorget. Jag tar en klunk av kaffet, jag sväljer och tar en klunk till. Jag går till mitt skrivbord och jag sätter mig. Mina tankar snurrar fortfarande på mordet på Dufva. Jag blundar och sen fokuserar jag på det som står på skärmen…
29.
Jag ser på de andra som sitter här, jag lyssnar på Freja som berättar om Pentagon och att de är redo att slå upp portarna på nyårsafton. Det kommer att vara invigningsfest då och vi är bjudna allihop. Jag har inget annat planerat så jag tackar ja direkt. Freja ser på mig och hon ler, jag ler tillbaka.
Min telefon burrar till, jag ser på meddelandet. Jag svarar på det och sen fortsätter veckomötet. En timme senare så är det klart. Jag reser mig och jag läser meddelandet igen. Jag går till mitt kontor. Jag letar upp numret och jag ringer.
– Michael.
– Hur är det med honom?
– Han svävar mellan liv och död Michael.
– Vad hände?
– Någon attackerade honom i hans Borg.
– Vem?
– Vi vet inte, men det finns antydningar om att det var Lings män.
– Förlåt?
– Det finns de som säger att det var Lings män som gjorde det.
– Inte en chans.
– Jag känner likadant, men som sagt läget är spänt.
– Det förstår jag, jag ser vad jag kan få fram.
– Tack Michael.
– Ingen fara.
Vi lägger på och jag svär tyst för mig själv. Jag undrar vem fan det är som är så modig så att de vågar attackera en av Mästarna i hans Borg i hans allra heligaste. Det är inte Ling, det är jag övertygad om. Någon vill att de ska se ut som om det är han som ligger bakom attacken. Men varför.
– Michael.
Jag rycker till och jag ser på min mor.
– Ja mor.
– Du verkar långt borta.
– Ja det har hänt en sak.
– Något jag kan hjälpa till med.
– Tyvärr inte, det gäller den andra världen. Vad kan jag göra för dig?
– Jag börjar studera efter jul.
– Så kul mor.
– Tack Michael, jag vill starta upp behandlingshemmet nu.
– Javisst det är bara att köra.
– Det är du som måste skriva på papperna.
– Ge mig dem så skriver jag på.
– Du inser att det kommer att ta tid innan vi går med vinst.
– Ja, men det är en sund investering. Vi kommer inte att sakna kunder, framförallt inte när det sprider sig på Gräddhyllan att det finns en plats för dem. Som är diskret och styrs av en från deras värld. En som förstår dem. Det är egentligen min enda fråga till dig. Är du beredd på att spela det spelet med de människorna mor?
Hon ser på mig, hon ler lite och säger.
– Ja faktiskt Michael.
– Så bra, men sätt igång och börja företaget. Som sagt det är en sund investering över tid.
– Ja.
Jag reser mig och går runt skrivbordet. Jag ser på min mor och jag kramar henne mjukt. Hon svarar på kramen och vi står där en stund utan att säga något och kramas. Sen delar vi på oss.
– Vad är det som händer i den andra världen Michael?
– Mordförsök på en av Mästarna, det skrämmer de andra. För de får inse att de inte är odödliga. Deras egon tillåter dem inte att tänka i sådana banor.
– Varför kontaktar de dig?
– För att jag är en Mästare jag med, men jag har inga problem med mitt ego. Så jag kan se nyktert på problemet så att säga.
– Och vad är problemet?
– Att någon försöker slå split mellan två av Borgarna och det mor är allvarligt. Det är allvarligt på riktigt. Sen så retar mordet på Dufva mig. Vem betalade för det och varför? Sen så har jag lite kärleksbekymmer.
Hon ser på mig.
– Elvira?
– Ja mor.
– Ni?
– Ja mor efter Nobelmiddagen.
– Och det var bra eller dåligt?
– Det var magiskt mor.
– Det är väl bra?
– Jo men sen kom vi hem.
– Och ni visste inte hur ni skulle hantera det?
– Lite så ja, Amanda sa åt mig att ringa upp henne. Så jag gjorde det, jag kom till hennes svarare och jag lämnade ett meddelande.
– Ett som hon inte svarat på?
– Precis, det var för två dagar sedan. Jag vet inte hur sådant här fungerar, ska jag ringa? Ska jag inte ringa? Hur fan ska jag göra?
– Inte svära Michael. Har hon inte hört av sig idag så ringer du henne i morgon igen.
– Tack mor.
– Ingen fara Michael. Något mer jag kan göra för dig?
– Hålla min farmor långt borta från mig.
– Vad har hon nu gjort?
– Hon försöker skaffa mig en fru. Av någon anledning så är det panik enligt henne. Jag har fått markera två gånger redan. Behöver jag markera en tredje gång så lär hon inte uppskatta det alls.
Min mor ser på mig, först med ett litet leende sen ser hon min väldigt allvarliga blick och leendet suddas ut.
– Jag och mormor får tala med henne.
– Tack mor.
– Ingen fara Michael.
Min telefon ringer, jag tar fram den och jag ser namnet på den som ringer.
– Aki.
– Michael.
– Hur är det med honom?
– Stabilt.
– Så bra, vad kan jag göra för dig?
– Åka till Ling och utmana honom.
– Det kan jag inte göra Aki, jag kan åka till honom och tala med honom om de andra mästarna ber mig om det. Det finns formalia att följa Aki.
– Så om de ber dig så åker du?
– Givetvis så gör jag det Aki. Jag vill gå till botten av detta lika mycket som ni vill. Jag respekterar din far en hel del Aki.
– Jag vet Michael, jag ringer runt och talar med de andra.
– Gör så Aki.
Hon lägger på och jag svär tyst.
– Vad är det Michael?
– Det kan bli så att jag får resa bort i ett par dagar kanske så mycket som en vecka.
– Är det så allvarligt?
– Ja mor, tyvärr så är det, det. Jag får åka hem och packa min väska och göra mig klar för det som kommer.
Jag kramar henne, jag tar mina ytterkläder och jag lämnar mitt kontor…
30.
Jag ser på de andra Mästarna, de är alla här förutom Ling och Akis far Tomi Kozo. Vi är i De Förstas första borg, den borg jag var i. De sitter runt bordet, jag står vid ena väggen. Jag hör vad de säger, jag är inte en mästare av en borg.
Så jag sitter inte med de andra. Jag hör hur käbblet böljar fram och tillbaka. De ska vara neutrala men de har sina favoriter. Just nu så är det fem mot tre, fem för Kozo och tre för Ling. Vem man tror på.
– Vad vet ni?
De blir tysta och de ser på mig. De vet om mina meriter och de skrämmer dem. De gillar inte att bli skrämda.
– Att någon som var klädda i Lings borg kläder tog sig in i Kozos borg Michael.
– Då måste de ha blivit insläppta av någon hans borg. Det finns en förrädare i Lings borg som försåg lönnmördarna med deras dräkter. Ling Kozo är vänner. Vilket det inte ses milt på varken i Kina eller Japan. Visste ni att Lings ena dotter och Kozos ene son träffades på Harvard när de studerade där. Att det växte fram romantiska känslor mellan dem? Men med tanke på de tidigare schismerna så vågade de inte visa sin kärlek. De träffade en man där som kallar sig för Mandarinen. Originellt eller hur.
Jag ser på de leende männen och kvinnorna.
– Den mannen spädde på deras rädsla, till den milda grad så att de attackerade hans far och de har planerat att attackera Ling med. Mandarinen är ute efter De Första, de två morden är bara de första av tio. Han är en man som är arg på De Första. Han har varit i både Lings och Kozos borg och han kom inte förbi det fjärde märket. De vägrade honom att få det femte märket. De visste vad han ville.
– Och vad var det Michael?
– Utmana och döda en av dem och sen bli Mästare, Indra. Det var hans plan, när han inte fick det så blev han gramse och startade en egen Borg. Där han tränar sina medlemmar i De Förstas läror och träningsmetoder. Det är därför som alla är övertygade om att det är interna stridigheter.
– Hur har du fått reda på allt detta Michael?
Jag ser på Mästaren här.
– Det finns få saker som är dolda om man vet var man ska leta. Denna gång så visste jag var jag skulle börja att leta. Ge mig tre dagar att återställa ordningen är ni snälla.
De ser på varandra, sen på mig.
– Tre dagar Michael.
– Tack.
Jag lämnar dem, jag ler lite. Vad gör man inte för att få en utmaning. Få känna adrenalinet spruta. För att käbblet ska sluta, ett käbbel som riskerar att skapa gamla allianser som inte är bra för De Första. Jag undrar ibland vad Ceasarion och Amunthep tänkt om de fått veta vad deras Första Borg utvecklats till?…
31.
Mannens uppspärrade ögon stirrar på mig. Jag drar ut svärdet från hans hjärta och jag svingar det och hans huvud flyger iväg. Mandarinen är död, jag tar hans huvud och jag lägger det i en säck. Ling och Kozos son vill se hans huvud.
Då får de se hans huvud. Lings fru och deras dotter är i Kozos borg efter mitt avslöjande om kärleken mellan de unga tu. Hur de blivit lurade av Mandarinen. De erkände direkt när jag konfronterade dem. Jag mer eller mindre tvingade fram en förening mellan dem.
Det står nu utom alla tvivel att Kozo kommer att överleva. Så nu ser man på det som ett kärleksbekymmer. När de får se hans huvud så kommer de att börja planera bröllopet. Jag lämnar hans Borg och sätter mig i bilen som väntar på mig.
– Du får tjugo procent mer om du kör in tid.
– Visst chefen.
Sen börjar hon att vissla och hon kör i väg…
33.
De två kvinnorna ser på ansiktet på den döde mannen. Jag ser igenkännandet i bådas ögon. Jag ser föraktet med, de bekräftar att det är mannen. Sen går de in i ett annat rum och förhandlingen börjar. De unga tu sitter och stirrar på den stängda Shojindörren.
Jag ler och lämnar dem sittandes där. Jag går mot utgången går ut ur borgen. Snön lyser upp omgivningen. Det är sådär vykorts vackert. Aki kommer efter mig.
– Michael.
– Aki.
Jag bugar mot henne.
– Tack Michael.
– Ingen fara Aki.
– Vad ska du göra nu Michael?
– Jag ska åka hem och fira jul hade jag tänkt. Min mor har kommit hem, så vi ska fira jul tillsammans. Det är den första julen på många år som vi ska fira jul tillsammans. Så det ska bli trevligt.
– De kommer att vilja tacka dig Michael.
– Det är väl inte lönt att säga att det inte behövs?
– Haha nej Michael.
– I en annan tid Aki.
– I en annan tid Michael.
I en annan tid så hade vi kunnat röra vid varandra. Det kan vi inte nu, då skulle det börja käbblas. Vi vet om det båda två, men den största anledningen är att jag inte känner så för henne längre. En annan kvinna upptar mina tankar.
Jag räcker min väska till chauffören. Han lägger den i bagageutrymmet. Jag bugar mig djupt mot Aki. Hon svarar på den, sen sätter jag mig i bilen. Chauffören kör iväg, jag vinkar och hon svarar på den. Jag ser ut genom fönstret, jag längtar hem…
34.
Jag tar vattenflaskan och jag tar en djup klunk vatten. Det ringer på ytterdörren, jag lämnar källaren och jag går in i huset och uppför trappan. Jag öppnar dörren och Elvira står där. Jag ser på henne och hon ser på mig.
– Får jag komma in?
– Givetvis.
Jag släpper in henne, vi går nerför trappan och jag säger.
– Häng av dig jackan och ta av dig skorna så ska jag bara gå ner i källaren och släcka.
– Javisst.
Jag lämnar henne och går snabbt ner till källaren. Jag släcker i taket och går upp igen. Jag ser henne sitta på en av stolarna vid bardisken. Jag stänger dörren till trädgården. Jag går runt bardisken så att jag står framför henne. Vi ser på varandra.
– Jag vill först be om ursäkt för att jag inte hört av mig. Säg inte att det är ok, för det är det inte Michael. Det finns en förklaring, men oavsett det så är mitt beteende inte ok.
Jag ser på henne, jag säger ingenting. Hon slickar sig om läpparna.
– Min förklaring, haha jag känner mig som en sextonåring.
– Jag vet hur du känner dig Elvira.
Hon ser på mig, på mitt leende. Hon svarar på det, sen säger hon.
– Jag var tillsammans med en kille från nian till jag var tjugotvå år. Vi älskade varandra, vi var förlovade och allt var rosaskimrande. En dag när han vaknade så var där en blodfläck på örngottet. Vi tänkte inte så mycket på det, sen hände det fler gånger. Han gick till vårdcentralen. Två veckor senare så var vi mitt uppe i en cancerbehandling. Sex månader senare så var han död. Jag kastades ner i ett mörkt hål. Jag blev deprimerad och skit. Det enda som höll mig uppe litegrann var min utbildning. Jag pluggade och sörjde. Jag stack till Spanien och Assassinernas borg. Jag var där i sex år, jag avslutade min utbildning. Jag blev den jag är hos dem. Jag bestämde mig för att aldrig träffa någon, att aldrig förälska mig så igen. För jag skulle inte klara av att förlora någon jag älskade så igen. Sen träffade jag dig, jag har läst om kärlek vid första ögonkastet. Men jag har alltid jag ska inte säga förkastat idéen om att sådant existerar. Men nästan, jag har avfärdat det som att författarna romantiserat för att göra historien bättre. Sen såg jag dig Michael och jag kände tusen gånger mer än vad jag gjorde med Simon som han hette. Så jag blev irrationellt livrädd för det jag kände när vi älskade med varandra. Det var magiskt Michael, inte bara att vi älskade. Utan allt Michael, allt var magiskt. På alla plan.
– Jag älskar dig Elvira.
Hon ser på mig, hennes ögon spärras upp. Hon ser på mig och jag möter hennes blick. Vi ser på varandra och hon ler brett. Jag svarar på leendet.
– Jag älskar dig med Michael.
Jag går runt bardisken och jag sätter mig bredvid henne. Jag snurrar på stolen så att vi sitter mittemot varandra.
– Jag var också förlovad.
Jag visar henne märket.
– Ringar är i vägen, så i Borgarna så tatuerar man sig.
Jag ler mot henne, hon ler tillbaka.
– Jag älskade henne, men som jag sa till min bästa vän i livet. Att det jag kände för Mei är som liten droppe i den flod av kärleken som jag känner för dig. Jag beklagar att du också fått uppleva att din älskade dog. Du levde med det varje dag. Jag kan inte ens föreställa mig det du kände Elvira. Mei dog framför ögonen på mig. Vi utförde en hämndaktion, jag skyddade Nyissas liv. När jag gjorde det så dog Mei framför ögonen på mig. Jag begravde henne själv. De andra firade och plundrade platsen som vi var på. Jag lämnade dem och gick till våra bilar som väntade på oss. Jag grät länge, jag grät väldigt länge. Jag gjorde fler uppdrag och sen uppnådde jag det jag ville uppnå. Jag lämnade dem och åkte hem. Sen ser jag dig och något inom mig öppnades upp igen. Min bästa vän i livet sa häromdagen när vi talades vid att när jag såg dig så kom hennes vän Michael tillbaka hem igen. Min blick förändrades, det var som en hinna av något fult och hemskt lämnade mig.
Jag smeker hennes kind och hon ler mot mig, hon greppar min tröja och ho drar mig närmare sig.
– Om vi kysser varandra nu Elvira så släpper jag dig aldrig igen. En sak till, jag kommer inte att få cancer eller någon annan sådan sjukdom.
– Det kan du inte lova Michael
– Faktum är Elvira att det kan jag visst.
Hon öppnar munnen, jag sätter ett finger på hennes läppar och jag ser henne i ögonen.
– Jag lovar dig Elvira, jag kommer inte att dö av cancer. För jag kan inte få cancer. Jag kan inte få någon annan dödlig sjukdom. Inga vanliga sjukdomar överhuvudtaget. Jag lovar dig Elvira. Jag lovar att förklara för dig varför det är så. Men först så vill jag kyssa dig och aldrig släppa dig igen.
Vi möts, våra läppar möts och vi särar på dem och sen kysser vi varandra…
35.
Jag minns knappt hur vi hamnade i min säng. Jag minns vårt intensiva älskande, det var inget finlir. Vi har all tid i världen till finlir. Där och nu så ville vi älska. Vi ville älska intensivt. Bara hänge oss åt lusten och kärleken som vi känner för varandra. Hon ligger på sidan med sitt huvud på mitt bröst, jag ser på M: et innanför ringen.
– Må du alltid varandra med den Vise Mei.
Jag sluter ögonen och jag somnar jag med…
36.
Mannen hör pipandet, han öppnar ögonen. Han ser vattnet i den speciella tanken tömmas. Han måste stå i den två gånger om dagen. Den fylls med den speciella blandningen som gör att han överlever i tolv timmar till. Varje gång han står i tanken så minns han sin fru och två barn.
Dörren till tanken öppnas och han går ur den och han tar en handduk. Affären stoppades och han skyller på sig själv för att han beblandade sig med amatörer. Nu förlorade han både pengarna och materialet. Inte nog med det, någon stoppade specialisterna. Hans båda specialister.
Han erbjöd dem en fristad när de stoppade deras organisation. Skulle det komma ut så skulle han vara illa på det. Men det kommer inte att komma ut. Han klär på sig medan tankarna rusar i hans huvud. Han lämnar det speciella rummet.
Ett rum som bara han har koden till. Han går genom den stora lägenheten som är högst upp i skyskrapan. Han är en väldigt rik man, men ingen vet om att han är rik. Ingen vet vem han är, var han kommer ifrån och varför han gör det han gör.
Han sätter sig vid bordet och han blir serverad sin frukost. Han äter ensam och under tystnad. När han ätit klart så lämnar han matsalen och går till sitt kontor. Han går in, han ser på mannen och kvinnan. De är tvillingar, han hittade dem på gatan. De tiggde för att överleva, han såg ärret på pojkens hals. Pojken var lik hans son.
Men det som drog mannens blick till sig var ärret på halsen. Han tog med sig dem hem, han gav dem mat, tak över huvudet och sen utbildade han dem till att bli hans livvakter. De heter Istvan och Esmeralda, han ser på dem och han säger.
– Jag vill att ni åker till Malmö och tar reda på vad som hände. Om det är möjligt så tar ni tillbaka det som är mitt. Går inte det så, reser ni hem igen. Ni ska inte dra uppmärksamheten på er förstår ni.
– Ja herre.
Han ser på Esmeralda och sen på Istvan.
– Du med Istvan?
Istvan tecknar.
– Ja herre.
– Bra.
De lämnar kontoret och går till hissen. Mannen ser på den stängda dörren, han hoppas att Esmeralda kan hålla Istvan i schack. Annars så kommer det att bli reprimander. Malmö är en speciell stad…
37.
Jag ser på henne och hon ser på mig. Hon sitter i mitt knä i min soffa, vi är svettiga båda två. Hon har precis ridit mig, vi började att kyssa varandra när vi dukade fram frukost. Två minuter senare så var vi nakna och vi kom till soffan. Hon grenslade mig och började att rida mig.
Hon red mig hårt och snabbt, hon kom, hon kom mer än en gång. Sen drev hon mig till orgasm och jag exploderade i henne. Nu sitter vi här och kysser varandra mjukt. Vi ler och hon viskar.
– Jag är väldigt kär i dig Michael.
– Och jag är väldigt kär i dig Elvira.
Hon ler och jag svarar på hennes leende.
– Hur gör vi nu?
– Jag reser mig och du slår dina väldigt vackra ben runt mina höfter och jag bär in dig i duschen. Vi duschar av oss och sen så äter vi frukost.
– Orkar du det?
– Jadå Elvira det orkar jag.
Jag reser mig och hon slår benen runt mig och jag bär in henne i badrummet och duschen. Jag sätter på vattnet, det träffar oss och hon ser på mig och säger.
– Ta mig.
– Din önskan Elvira är min lag.
Sen tar jag henne igen…
38.
Sara sätter nyckeln i dörren, hon får ingen som helst förvarning när hon känner handen över sin mun.
– Du ska inte gå in Sara. Det är Michael, du ska inte gå in i lägenheten Sara.
Jag släpper henne och hon stirrar på mig.
– Du har en lönnmördare efter dig.
– Förlåt?
– Den personen som fick Dufva mördad, har ett horn i sidan till dig och mig Sara. Jag fick en headsup av Organisationen. De är känsliga när någon tar ett kontrakt på oss från De Första. Man kan säga att de flesta därifrån är lite känsliga för sådant. Jag är extra känslig för sådant. Frågan är om lönnmördaren vet om vem jag är. Frågan är om han tagit kontraktet då.
– Så någon har tagit ut ett kontrakt på mig?
– Ja, mig med. Så om du följer med mig så ska jag se till så att vi kan lämna lugnt och städat. Sen ställer vi oss väntar på att han ska lämna lägenheten som han befinner sig i. Jag har någorlunda koll på var han kan vara.
– En prickskytt?
– Samme man som dödade Dufva. En väldigt skicklig prickskytt.
Hon ser på mig, hon stänger och låser dörren igen. Vi går in i hissen och vi åker ner. Hon ser på mig, något är annorlunda med mig. Men hon kan inte sätta fingret på det. Hissen stannar i källaren och vi går genom den och upp på andra sidan av fastigheten. Jag går fram till en dörr som leder in i fastigheten mittemot den som där lönnmördaren väntar i.
– Hur länge tror du att han väntar?
– Inte så länge, han vet när du ska komma hem. När du inte gör det så kommer han att lämna. Antingen så har han dödat de som bor i lägenheten och han kommer inte att vilja stanna kvar med liken. Eller så är de bortresta och kanske riskerar att komma hem. Är de bortresta så vet grannarna det och han vill inte riskera att stöta ihop med dem i trapphuset. Så han kommer att vänta i max en timme.
– Vad gör vi när han kommer ut?
– Följer efter honom, eller beroende på vem han är så följer vi efter honom. Är han från någon av de mer sofistikerade organisationerna så får vi se. Vissa av dem känner på sig när andra följer efter dem. Så vi ska inte riskera något.
– Då vet jag det Michael.
Vi tystnar och jag ser mot dörren till den andra fastigheten. Jag står så att jag ser källaruppgångarna med.
– Att denna person som hyrt lönnmördaren dödar Dufva förvånar mig inte. Men varför döda oss?
– För att vi retade den personens ego, varken mer eller mindre.
– Vet du vem det är Michael?
– Jag har mina misstankar Sara.
– Som är?
– Dufvas mor.
Sara ser på mig.
– Så du märkte av det du med Michael.
– Ja Sara.
– Hon visade inga känslor alls.
– Nej precis, hon var helt känslokall.
– Ja det var hon Sara.
Vi tystnar och jag ser på fastigheten. Sara gör detsamma.
– Vad ska du göra till jul Michael.
Jag ser på henne och jag ler lite. Hon är inte så avslappnad som hon vill ge sken av.
– Jag ska fira dem med släkten i vårt väldigt stora hus. Det kommer att bli en speciell jul. Min mor har kommit hem så vi är samlade allihop. Sen på annandagen så ska jag åka upp till Stockholm och träffa min far, styvmor och mina tre systrar. Halvsystrar, min farmor kommer också att vara där. Jag kommer att presenteras som arvtagaren till min far. Sen äter vi middag tillsammans och lär känna varandra. Så mycket man nu kan lära känna varandra på en kväll. Jag sover över där och åker hem dagen efter.
Hon ser på mig, jag ser på henne.
– Det låter trevligt Michael.
– Vad ska du göra?
– Fira med släkten, jag, mina föräldrar, mina två syskon och deras barn. De har två var. Vi kommer att fira julafton där, sen arbetar jag juldagen och annandagen. I mellandagarna så ska det laget jag tränar i handboll spela en turnering i Lund som heter Lundaspelen. Det är världens största inomhus handbollsturnering.
– Det låter trevligt.
– Det ska det bli Michael. Förutom det vanliga tugget om varför jag inte träffat någon.
Jag ser på henne. Dörren på andra sidan öppnas, jag ser på mannen som lämnar fastigheten. Sara ser honom också, jag svär tyst.
– Vad är det?
– Han är väldigt farlig, han kommer att känna av oss direkt om vi försöker följa efter honom.
– Hur vet du det?
– Hans kläder, hans frisyr, hans sätt att gå. Väskan i hans högra hand, vapnen som han har på sig. Han är inte billig, så den som hyrt honom har pengar. En hel del pengar. De är inte billiga.
– Och vem är de?
– Har du sett Hitman?
– Jag har spelat spelet.
– De är som dem. Barnhemsbarn som är tränade i extrema miljöer till att bli lönnmördare. De har ingen streckkod i nacken, men de har streck på sin kropp som visar hur många de dödat. Han har minst tjugo streck på sin kropp.
Han stannar och jag drar undan Sara, jag blundar och jag ser honom se på porten där vi står. Jag rör mig snabbt och tar Sara hand i min och jag rör mig snabbt mot källarnedgången. Jag tar fram mitt speciella verktyg och öppnar dörren snabbt. Vi går in och jag stänger dörren snabbt.
Jag sätter mitt finger mot hennes läppar. Hon nickar, vi hör dörren till porten öppnas och jag drar iväg med henne. Jag drar in henne i skuggorna och gömmer henne, jag ställer mig framför henne och jag blundar. Jag ser honom öppna dörren till källaren, han går in i den och han går mot oss.
Jag ser pistolen, när han kommer fram till oss så agerar jag. Varken han eller Sara hinner med att se vad som händer. Tjugo sekunder senare så ligger han utslagen på golvet.
– Har du buntband med dig?
– Nej men jag har handklovar.
– De kommer inte att hjälpa. Ring efter dina kollegor Sara.
– Visst.
– Tack.
Jag tar loss hans slips och jag knyter fast hans fötter med den. Jag sätter på honom handklovarna. När jag är klar så lägger jag honom på sidan och jag ser på honom. Han har varit med ett tag, han ser lite äldre ut än vad de brukar vara.
Det jag inte sa till Sara är att de tar på sig de svåraste och farligaste uppdragen. De som inbringar mest pengar. De får sällan se något av de pengarna. Deras arbetsgivare betalar deras omkostnader men inte så mycket mer än så. Sara kommer tillbaka och hon ser på mig.
– Tack Michael.
– Ingen fara Sara.
Min blick släpper inte honom.
– Sa de hur lång tid det skulle ta för dem att komma hit?
– Nej.
– Ställ dig här i stället Sara.
Jag pekar bredvid mig, hon gör som jag säger. Jag ser fortfarande på honom, han är på väg att vakna. Just nu så samlar han sig inför att dra sin tumme ur led så att han kan dra över handklovarna.
– Gör det så kommer du att få ont.
Jag ser reaktionen, jag tror inte att Sara gör det. Han slappnar av och han öppnar ögonen och orienterar sig.
– Får jag sätta mig upp?
– Visst.
Han sätter sig upp i en sammanhållen smidig rörelse. Han ser på mig och jag ser på honom.
– Var har du varit?
– Hos De Första.
Jag ser förändringen i hans blick.
– De sa inget om det?
– Nej, frågan är om de vet. Vi vill inte stöta oss med er. Inte för några pengar i världen.
– Det var inte du som sköt mannen vid Tingsrätten.
– Nej, jag har aldrig varit i denna stad förut. Den är fascinerande.
Jag tar fram min telefon.
– Kan du kontakta Centralen?
– Ja.
– Gör det och meddela dem att du är här för att döda Tikhaya Smert.
Han slickar sig om läpparna. Han säger ett nummer, jag slår i siffrorna och trycker på den gröna luren. Det går fram två signaler, sen hörs det en kvinnlig röst.
– Ja?
– Det är Matteus. Är de medvetna om att mitt kontrakt inbegriper att jag ska döda Tikhaya Smert?
– Ett ögonblick.
– Visst.
Jag hör det lätta hånet i hans röst. Det går en minut sen hörs rösten igen.
– Avbryt uppdraget.
– Ja.
– Bra.
Jag lägger på, jag ser på honom.
– Du kommer att få åka med polisen och tillbringa ett par timmar i häktet. De kommer inte att kunna binda dig till något. Sen får du åka hem, en varning. Ser jag dig igen så kommer jag inte att vara lika vänlig. Hälsa din arbetsgivare det med. De såg bara pengarna och gjorde inte sitt förarbete ordentligt. Malmö är off limits för dem fortsättningen. Jag kommer att kontakta de som bestämmer och meddela dem det. Förstår du?
– Ja.
– Bra.
Jag tar hans väska och ställer den bredvid mig.
– Priset för att du ska få slippa stanna längre i häktet.
– Jag förstår, tack.
– Ingen fara, du verkar lite äldre än dina bröder.
Han ser på mig och han ler lite skevt.
– Jag visar mig sällan på styva linan.
– Men du får jobbet gjort.
– Precis.
– En varning, jag känner av er på två mils avstånd. Hälsa dem att svälja harmen annars så kommer jag och besöker dem i deras kloster. Jag vet precis var det finns.
Jag lutar mig fram och jag viskar adressen i hans öra. Sara ser hur han slickar sig om läpparna.
– Jag ska framföra det till dem. Jag kommer inte att ta fler kontrakt här. Men som sagt det är en fascinerande stad.
– Om du pensionerar dig så hör av dig.
Han ser på mig, jag möter hans blick.
– Tack.
– Ingen fara Matteus.
Poliserna som Sara ringde efter kommer. Jag hjälper honom upp på fötterna, han går lugnt med dem till polisbilen. Han sätter sig i baksätet, poliserna sätter sig i framsätet. Polisbilen kör iväg. Jag ser på den, frågan är om han smiter innan de är framme vid polishuset eller om han åker med. Sover i ett par timmar innan de får släppa honom. Jag hoppas på det sista, annars så kommer poliserna att få ont.
– Vem är Tikhaya Smert och vad betyder det Michael?
– Det är den jag är i den andra världen, den som får en ärrad lönnmördare som honom att slicka sig nervöst om läpparna. Det är en väldigt speciell person som är en legend i den världen. Vi har ett par timmar på oss att plocka in Ester Dufva.
Hon ser på mig.
– Hon är dödsdömd. Hon är ett bevis på att de misslyckats. De misslyckas aldrig, det gör de men de som är vittne till deras misslyckanden dör. Så vi ska köra till hennes hus och arrestera henne.
– Vi har inga bevis på att hon gjort ett skit.
– Hon kommer att bekänna.
Sara ser på mig.
– Lita på mig, jag har träffat sådana som henne förr. Hon kommer att erkänna villigt. Det handlar bara om att trycka på rätt knappar.
Hon ser på mig, jag tar hans väska. Jag tog den för att det kommer att köpa oss ett par timmar. För han kommer att få ordern att skjuta henne. Nu kommer det att ta honom lite längre tid innan han får det han behöver. Vi lämnar källaren och vi går till min bli. Jag lägger väskan i bagageutrymmet. Vi sätter oss i bilen, jag startar den och kör iväg.
– Tack igen Michael.
– Det var det lilla Sara.
Vi säger inte mer, vi kör genom Malmö till Gräddhyllan och Dufvas hus. Jag parkerar bilen och vi går fram till porten. Jag tar fram mitt universalverktyg och jag låser upp dörren i porten och vi går in. Hon ser på min hand, jag visar henne verktyget. Det är en bulligare version av en fickkniv.
– Navy Seal skapade dem, nu är de en del av de flestas arsenal.
– Där ser man.
Hon räcker tillbaka den.
– Behåll den, jag har fler. Se det som en tidig julklapp Sara.
– Tack Michael.
– Ingen fara.
Jag trycker på knappen vid dörren. Det låter därinne, vi väntar i ett par minuter. Sen öppnas dörren, hon ser på oss. Hon inser att spelet är förlorat. Hon ler lite skevt.
– Så de misslyckades.
– Ja Ester de misslyckades. Hur känns det förresten?
Hon ser på mig och hon slickar sig om läpparna.
– Jag menar att dina föräldrar gav dig ett judiskt namn? Får vi komma in förresten?
– Visst.
Vi går in och hon går före oss till ett matsalsbord, hon sätter sig och vi gör detsamma.
– Så varför gav de dig ett judiskt namn Ester?
– För att jag inte skulle funnits till. Jag var något som inte skulle funnits och min familj lät mig få veta det. De gifte bort mig till svinet när jag var arton år. Han förgrep sig på mig från första dagen tills jag blev för gammal för honom. Då slutade han att våldta mig.
– Du är inte mor till Erik?
– Haha nej det är jag inte. Sven kom hem med honom en dag och sa att jag skulle ta hand om honom. Han betalade ett av sina luder för att avla fram en arvtagare. Hon fick betala för det.
– Vad gjorde du?
– Vad tror du? Jag dödade henne, de andra brydde jag mig inte om. Det feta svinet gillade dem unga. Han gillade dem väldigt unga.
– Hur unga?
Det är Sara som frågar. Hon ser på Sara.
– Den yngsta som jag vet om var tolv år, han köpte henne från en man här i Malmö.
Sara ser kallt på henne.
– Och du brydde dig inte?
– Nej, hon var importerad så nej jag brydde mig inte. Som sagt jag slapp att stå ut med hans förbannade kuk.
Jag ser på henne.
– Dina släktingar flydde inte, de placerades här.
Hon ser på mig, ett svagt leende syns på hennes läppar.
– Ja.
– De skulle spionera på svenskarna?
– Ja det skulle de.
– Sen förlorade ni kriget och ni kunde inte skylla det på judarna eller politikerna. Vad skyllde ni på?
Hon ser på mig, jag ser hatet i hennes ögon.
– Du spetsade Svens dricka med ett gift som skapade hjärnblödningen som skyndades på av det som hände vid bordet.
– Ja.
– Sen köpte du kontraktet på Erik?
– Haha ja.
– Men varför döda oss?
– För att du räknade ut det direkt att jag låg bakom det. Det var därför som du inte röstade på att han skulle uteslutas.
– Nej jag la ner min röst för att jag inte ansåg att han skulle få skulden för något som du låg bakom. Det var du som stod för kontakten med säljarna och köparna. Det var du som övertalade Erik att lura sina kumpaner. Du har de två liven på ditt samvete med. Eller du har inget samvete, du är en högfungerande sociopat. Så vem är köparen?
Hon ser på mig, sen på Sara och sen på mig igen.
– Det kommer jag inte att avslöja, det får du själv räkna ut.
– Det kommer jag att göra Ester, när jag gör det så kommer jag att hälsa den personen att det var du som skvallrade. Du ska nog ringa efter en bil till henne Sara.
– Ja.
– Ni har inga bevis.
– Du har erkänt två mord, jag har spelat in samtalet. Så att försöka spela förvirrad gammal dam kommer inte att fungera Ester. Finns det hemliga rummet i källaren?
Hon ser på mig, jag möter hennes blick.
– Far åt helvete!
– Så i källaren alltså. De kommer att skriva böcker om dig Ester, inga positiva sådana. Verkligen inte positiva sådana.
Sara lägger på och hon ser på mig och sen på Ester.
– Hemligt rum?
– Hennes släkt var eller är nazister. Riktiga sådana, så att hennes föräldrar gav henne ett judiskt namn. Det visar vad de tyckte om henne, frågan är vem hennes mor låg med. Vilken av de överlevande topparna som hon låg med. Det finns vissa drag av Eichmann hos henne. Men de ville bara ha pojkar.
Jag ser på henne.
– De våldtog din mor. Hon ville inte bli en avelsko åt dem. Så när du blev flicka så gav hon dig namnet Ester.
Hon ser på mig, jag ser på henne.
– Var det du eller din far som dödade henne? Din far fostrade dig som han skulle fostrat en pojke till den som våldtog din mor. Dödade han henne direkt eller han väntade tills du var tillräckligt gammal och du dödade henne?
– Vi dödade henne tillsammans.
– Hur gammal var du?
– Fem år, jag var fem år när vi dödade henne.
– Sven var med i något sällskap som din far var med i. Han var över din far i rang. Han såg dig och han ville ha dig, de tvingade din far att gifta bort dig med Sven. Som du sa, han gillade sina flickor unga. Du var en skönhet, du var pappas flicka som fick allt hon ville ha. Var din far din förste?
Sara ser på mig, sen på Ester.
– Han gillade också unga flickor, framförallt sin egen dotter. Han började tidigt med dig. Väldigt tidigt, när Erik var tillräckligt gammal så ”fostrade” du honom. Du förde familjetraditionen vidare.
Hon ser på mig, båda kvinnorna ser på mig.
– Kom Sven på er? Eller vänta du såg till så att han kom på er. Han visste inte hur han skulle agera eftersom du inte var Eriks mor. Men det visste inte Erik.
Ett leende sprider sig på hennes läppar.
– Du har rätt.
– Din hämnd på honom.
– Haha ja verkligen. Jag duschade länge när jag varit med honom. Men det var det värt för att sätta dit Sven. Han var ett svin, ett fruktansvärt svin. Den ultimata hämnden var att se till så att hans förbannade släkt blev utkastade från Den Inre Cirkeln. Det finns ingen kvar av dem nu, deras släkt dör ut och det var jag som låg bakom det. Jag bryr mig inte om de låser in mig. Jag har fått min hämnd.
Vi ser på henne och jag ser hennes väldigt nöjda leende.
– Hur fick du reda på lönnmördarna?
– Vår släkt har använt sig av dem så länge de funnits.
– De är inte nöjda med dig.
För första gången så syns det en antydan till att hennes mur skakar lite. Hon ser på mig och jag ser på henne.
– Vad menar du?
– Jag är en speciell person, en som de är rädda för.
– Varför?
– För att jag är farligare än dem. Du har blivit en belastning för dem, de lyckades med att döda Erik. Så du kommer inte att bli ett större besvär för dem.
– Jag visste inte.
– Det bryr de sig inte om. Om du vill ha specialbeskydd så säger du vem som var köparen av plutoniumet.
Hon stirrar på mig, nu är hon rädd på riktigt.
– Erkan Musa.
– Tack.
Det ringer på porten, Ester reser sig och går till en kontrolldosa på väggen. Hon trycker på knappen och porten öppnas. Sara reser sig, jag sitter kvar vid bordet och jag ser ut genom fönstret.
– Vill du kontrollera så att lönnmördaren kom fram till häktet Sara.
Hon ser på mig, sen tar hon upp telefonen. Hon ringer och jag ser på henne, jag ser hennes ögon vidgas och jag reser mig. Jag rör mig snabbt, jag drar ner Sara på golvet och glaset splittras och Ester träffas centralt.
Hon kastas in i väggen av kraften i skottet. Hennes kropp rasar ihop och jag ser på den. Jag ser ut genom fönstret. jag nickar snabbt. Jag reser mig och jag hjälper Sara upp på fötterna.
– Tack Michael.
– Ingen fara Sara.
– Hur?
– Det är svårt att förklara Sara. Du ska nog ringa efter teknikerna.
– Va? Ja, javisst.
Jag går fram till trappan som leder ner i källaren. Jag blundar och jag ser lönnrummet. Jag öppnar ögonen och jag går in i ett rum. Jag ser på väggarna, jag hittar knappen som öppnar dörren. Jag går fram till den och jag drar upp den. Jag tänder i taket och jag ser på minnena från nazisterna. Sara kommer ner i källaren och hon kommer in i rummet och hon ser på sakerna.
– Herregud!
– Ja, det var tre förvirrade människor.
– Ja verkligen, så hur visste du?
– En känsla, när man varit på en sådan plats som jag varit på så lär du dig att känna av fara. Sen som jag sa så lämnar de inga lösa trådar efter sig.
– Och hur visste du om detta?
– En hel del av de släkterna som ”flydde” flydde inte. De var spioner, som såg till så att regeringen i Sverige skötte sig. Efter kriget stannade de kvar för att inte bli dömda i Nürnberg. En del av de släkterna var etablerade med den svenska adeln. Så de stannade kvar och levde på sina titlar här. Nu är de en integrerad del av den svenska adeln genom ingifte. Ingen i min släkt har gift sig med en av dem.
Jag går fram till en bild med tre män, Hitler, Göring och en tredje man. Jag ser på den mannen. Det är säkert en släkting till dem. Vi lämnar källaren och jag ser på Sara.
– Du har en del att göra Sara.
– Ja Michael.
– Jag tar mig hem själv, vi hörs.
– Det gör vi.
Jag lämnar huset och uppståndelsen som är på platsen…
39.
Jag ser på Elvira och hon ser på mig, vi ler båda två. Sen kysser vi varandra, våra tungor möts och de smeker varandra mjukt. Mina händer smeker hennes kropp och hennes smeker min. Mina fingrar på min högra hand smeker hennes slida, klitoris och de glider in i hennes inre.
Jag använder vätan till att smeka hennes klitoris och läppar. Hennes hand greppar mig och den rör sig ett lugnt tempo. Min penis reser sig direkt. Jag stönar tungt och hon ler, jag smeker henne lite intensivare och hon svarar på mitt tunga stönande. Mina fingrar, vårt alltmer intensiva hånglande för henne till kanten för orgasm och över den så att hon kommer.
Jag smeker henne genom orgasmen. När hon kommit färdig så sätter hon sin hand på mitt bröst och hon knuffar mig lätt och jag lägger mig villigt på rygg. Hon grenslar mig och sjunker sakta ner över min penis. Jag når botten av henne, hon stannar och hon ser på mig.
Hennes inre vänjer sig vid mig. Sen börjar hon att rida mig. Först långsamt sen allt intensivare. Vi andas snabbt båda två och jag ser på henne och hon ser på mig. Sen exploderar vi i våra orgasmer. Vi kommer tillsammans och vi kommer länge…
40.
Vi ser på varandra, hon ler lite och jag ler tillbaka.
– Så du frågar chans på mig Michael?
– Ja Elvira, jag vet att vi sagt att vi är kära i varandra. Men jag frågar dig lite mer formellt om du vill vara min flickvän. Där vi presenterar varandra för våra släktingar osv.
Hon ser på mig, hon ser på mitt leende. Men hon ser även allvaret i min fråga i mina ögon. Hon sväljer sin kommentar och hon blir lite seriösare.
– Jag är jättegärna din flickvän Michael.
Jag ler mot henne och jag lutar mig fram och kysser henne. Hon svarar på kyssen och vi kysser varandra länge. Vi avslutar kyssen och jag smeker hennes kind. Hon smeker min och vi ler mot varandra.
– Min pojkvän.
– Min flickvän.
Vi kysser varandra igen…
41.
Syskonen ser på mannen som är ledare för motorcykelgänget som hjälpte dem.
– Jag vet inte vem som stoppade affären.
– Ta reda på det så för du tio kilo gratis.
Han ser på henne, sen på hennes bror och sen tillbaka på henne.
– Jag hör mig för, men jag lovar inget. Malmö är en speciell stad. Det är andra regler här än vad ni är vana vid.
De ser på honom, Erkan mannen som är deras chef sa samma sak. Malmö är en speciell stad.
– Var är denna adress?
Hon visar en lapp för mannen. Han ser på den och sen på henne.
– Det är en adress i rikemansområdet.
– Hittar någon av dem dit?
– Ja.
– Vem av dem?
– Allihop.
– Då får en av dem visa oss.
– Jag kan göra det, har ni bil?
– Ja.
– Då kör vi.
De lämnar lokalen, han meddelar de andra att han ska visa dem till en adress på Gräddhyllan. De nickar, han och de andra två lämnar lokalen. De går fram till hyrbilen och sätter sig i den. De två i framsätet och han i baksätet. Hon startar bilen och de kör iväg.
42.
Amanda ser på mig och jag ser på henne.
– Så ni är ett par nu?
– Ja vi är ett par nu, du är den första jag berättar det för.
Hon ser på mig och hon ler. Jag svarar på leendet.
– Hur känns det Michael?
– Väldigt, väldigt bra Amanda.
– Så bra Michael.
– Ja Amanda.
Jag kramar henne mjukt, hon svarar på kramen och jag säger.
– Det finns någon för dig med därute Amanda, en dag så kommer du att träffa honom. Han kommer inte att bry sig om ditt förflutna och han kommer att älska dig och Ida.
– Lovar du Michael.
– Jag lovar Amanda.
Hon kramar mig lite hårdare och jag svarar på kramen.
44.
Jag ser ut på Stortorget, det är tillbaka till det normala igen. Byggföretaget som skapat Pentagon är klara. Invigningen sker på nyårsafton, jag och Elvira kommer att gå dit tillsammans. Det är julafton i morgon, den första normala julaftonen på flera år. Jag ser fram emot den, jag tar en klunk av kaffet.
– Michael.
Jag vrider på huvudet och jag ser på min mor.
– Du ville tala med mig.
– Ja mor.
Jag ser på henne, hon är en väldigt vacker kvinna. Jag ler när jag ser på henne.
– Jag och Elvira Af Cronhielm är ett par.
Min mor ser på mig och hon ler, jag svarar på hennes leende.
– Det lät väldigt officiellt Michael.
– Haha ja kanske det. Det är väl miljön som påverkar mig, men det är allvar mor. Vi är väldigt allvarliga med våra intentioner. Vi är ett par, vi kommer att förlova oss och sen kommer vi att gifta oss. Hon berättar samma sak för sin mor nu. Vi är väldigt allvarliga mor.
Hon ser på mig, leendet försvinner och hon säger.
– Jag förstår Michael.
Hon går fram till mig, hon kramar mig mjukt. Jag kramar henne.
– Är du lycklig Michael?
– Ja mor jag är väldigt lycklig, jag är väldigt kär i henne och jag älskar henne. Jag har inte sagt det till henne än. Men det är faktum, jag älskar henne.
– Så bra Michael.
– Ja mor.
– Vet de andra?
– Nej, eller Amanda vet. Jag träffade henne innan, jag berättade för henne. Jag kommer att berätta för mormor när Elvira berättat för sin mor.
– Det kommer att knorras Michael.
– Vi bryr oss inte mor.
– Nej det förstår jag och det ska ni inte göra. Men det kommer att knorras.
– Låt dem knorra.
– Du kommer att bli orörbar Michael.
– Det är jag redan mor, både här och i världen utanför Malmö. De som vet, vet.
– Det kan finnas de som anser att Af Kraft biter för mycket av kakan.
– De får gärna försöka sig på något mor, det kommer att bita dem i rumpan. Ni har inte en aning om dem makt som jag har. Ni är så förblindade av den släkt vi är. Vår status i den världen, min status i Skuggvärlden är så mycket större än adeln här mor. Än Frun osv. De är små fiskar i det stora havet. Där mor, där är jag en väldigt stor man om jag skulle vilja. Det ligger inte för mig att gå runt och skryta. Men jag kommer inte att tveka när det kommer till att visa min makt. Att använda den för att sätta de som utmanar mig på plats. Min far vet precis vilken makt jag sitter på. Där hans arv är mindre än det som jag har nu. Hans position är jag ska inte säga ingenting, men den är inte lika stor som min är. Jag är något unikt i Skuggvärlden, jag är min egen och ingen kan tvinga mig till någonting. Det mor är makt på riktigt, eller det är en fastare form av den illusion som makt är.
Hon ser på mig.
– Så de får gärna klaga, de får vara avundsjuka. Jag kunde inte bry mig mindre, om de försöker sig på något så kommer jag att möta de attackerna och slå tillbaka dem. Elvira kommer att göra detsamma, för de kommer att bli avundsjuka på henne med.
– Jag är glad för din skull Michael, hon är en intelligent och vacker kvinna.
– Ja mor.
Hon kramar mig igen.
45.
Elvira står och ser utöver Öresund. Hennes mor kommer fram till henne.
– Hej Elvira.
– Hej mor.
– Du ville tala med mig?
– Jag och Michael Af Kraft är ett par.
Frun ser på sin dotter, hon ler lite sen säger hon.
– Där ser man, ja jag såg blickarna som ni delade när vi köpte dina kläder till Nobelmiddagen.
– Vi älskade på natten efter Nobelfesten, det jag kände då skrämde skiten ur mig så jag drog mig undan från honom. Sen träffades vi igen, jag kunde inte hålla mig borta. Jag ville inte hålla mig borta. Jag älskar honom, jag har inte sagt det till honom än. Men jag älskar honom, vi kommer att förlova oss, sen gifta oss och få barn tillsammans.
– Han är en farlig man Elvira.
– Jag vet mor, jag vet precis hur farlig han är. Dit jag åkte för att hantera min sorg. Vi är bleka kopior om man jämför med de som varit hos De Första. De Första har en massa respekt för Michael. Så jag vet precis hur farlig han är, jag vet vem Af Kraft släkten är, vem hans fars släkt är. Vi vet allt om våra släkter och att det kommer att finnas människor som kommer att vara avundsjuka på oss. Vi är beredda på att möta den avundsjukan mor.
Frun ser på henne, hon ler och hon kramar sin dotter.
– Ni kommer inte att möta den ensamma Elvira, jag, din far, Michaels släkt. Vi kommer att stå bakom er.
– Tack mor.
– Givetvis Elvira.
De kramar varandra lite hårdare…
46.
Syskonen ser på mannen som stoppade deras affär. Eller han såg till så att plutoniumet beslagtogs av polisen. De är på invigningen av en nattklubb. De ser på gästerna som är uppklädda till tänderna. De känner av makten som mannen utstrålar. Den är starkare än deras herre.
Det överraskar dem båda, känslan de känner. Det har tagit dem lite mer än en vecka att komma hit. Till att hitta mannen som störde deras herres affär. De har tagit reda på vad som hände. Hur han stoppade de två specialisterna. De ser på den väldigt vackra kvinnan som står bredvid honom.
På de båda vackra kvinnorna som står bredvid honom. Den ena är hans kusin. Den andra är hans flickvän. Det är två väldigt vackra kvinnor. De hälsar på gästerna som hälsar på dem. Esmeralda tar ett glas champagne. Istvan ser på henne. Han skakar på huvudet, mannen ser rakt på dem.
Hans blick är riktad rakt mot dem. De ser leendet på hans läppar, han kysser sin flickvän på kinden och han säger något åt kvinnorna. Sen går han rakt mot dem.
– Istvan, Esmeralda. Så Erkan vill få reda på varför jag stoppade hans affär. Det finns ett väldigt enkelt svar på det. Han bröt mot reglerna när han gav de två galningarna en fristad. Han bröt mot reglerna när han köpte plutoniumet. Organisationen har satt upp tydliga regler när det gäller köp av det. Det är förbjudet, Erkan har meddelat att han respekterar reglerna som gäller. Han spelade ett högt spel och han förlorade. Jag vill poängtera att det är Bordet som sagt åt mig att säga detta till er. De är missnöjda med er herre. Men med tanke på hans tidigare bidrag så är de villiga att se åt andra hållet denna gång. Men de kommer inte att göra det igen. Jag hade inte en aning om att det var hans plutonium. Jag var ute efter de två galningarna, för det är det de är. Två galningar. De störde ordningen här i Malmö och är det något som vi gillar här i Malmö så är det ordning. Varken mer eller mindre, en sak till. Oavsett vad jag personligen tycker om mina kusiner så är de min släkt. Mitt blod, försök hota dem igen. Eller försök köpa dem igen så blir det konsekvenser. Jag är en väldigt farlig man om man väljer att hota mig, min släkt eller min flickvän och hennes släkt. Förstår vi varandra?
– Ja.
– Bra, inte här, inte idag Istvan. Idag så är det min kusins dag. Detta är hennes verk, vi ska inte förstöra hennes kväll. Håll honom hårt i kopplet Esmeralda, för gör du inte det så kommer Erkan att bestraffa er. Jag är en väldigt mäktig man, en som Erkan inte vill reta. Hälsa honom från Den tysta döden. Det är mitt smeknamn i Skuggvärlden.
– Han kommer inte att göra något.
– Bra Esmeralda, du ska lyssna på din bror Istvan.
Han ser på mig, jag möter hans blick.
– Ha en trevlig kväll.
Jag nickar åt dem, sen vänder jag dem ryggen och går i väg. Esmeralda slickar sig om läpparna. Jag går tillbaka till de två vackra kvinnorna. Som nu blivit fyra vackra kvinnor. Esmeralda ser på de två kusinerna, de ser henne och Istvan och de sväljer tydligt och sen går de iväg.
– Jag rekommenderar er att lyssna på honom.
Esmeralda hoppar till lite, Istvan vänder sig mot rösten. De ser på mannen som har ett väldigt alldagligt utseende. Men det är något med det som får de två syskonen att slicka sig lite lätt om läpparna.
– Vem är du?
– En som kommer med en vänlig varning. Reta inte honom, Skuggvärlden som han kallade den kommer inte att uppskatta det. Han är något unikt i den världen. Han har ingen herre i den världen. Han svarar inte inför någon. Till och med er chef har personer som han svarar inför på ett eller annat vis. Det gör inte han. Vilket gör honom till en väldigt speciell man, en man som Skuggvärlden inte vill se uppretad.
– Och vem är du?
– En neutral person som delar ut varningar när de behövs. Erkan är varnad, reta inte upp honom. För då kommer Erkan att inse hur liten världen kan vara. Som han sa, ha en trevlig kväll.
Mannen går i väg, han ser väldigt alldaglig ut…
47.
Vi dansar tätt tillsammans, Pentagon kommer att bli en hit. Det finns något för alla här. Tre olika restauranger, vanlig fransk mat. Mat från östern och asiatisk mat. Här är två olika dansgolv, karaoke, roulett och black jack. Fem barer med något för alla.
Jag ler lite när Elvira viskar vad hon vill göra med mig när vi kommer hem härifrån. Jag svarar att jag vill göra samma saker med henne. Men att vi måste stanna en stund till. Hon kysser mig lätt och jag svarar på kyssen.
Det är snart dags för fyrverkerierna. De är förberedda på Stortorget, detta kommer nog att bli sista dansen innan vi ska gå ut och se på fyrverkerierna. Jag tänker snabbt på min farmors väldigt förvånade min när jag presenterade Elvira som min flickvän.
Hon vet precis vem Elviras mor är, vem Elvira kommer att bli. Hon blev väldigt spak, hon hade en lista med kandidater som hon ville att jag skulle träffa. Min mormor hade rekommenderat henne att inte visa mig den listan.
Min farmor hade inte lyssnade inte på henne. Hon hade fått ångra sig om jag inte presenterat Elvira som min flickvän. Nu kunde hon kasta listan, eller lägga undan den för den händelse att det skulle ta slut mellan oss. Man vet inte med ungdomar idag.
Mitt möte med min far, Caroline och mina tre systrar gick bättre än förväntat. De verkar vara fyra trevliga personer. Mina systrar känner kanske samma som deras mor gör. Att de slipper börja om så att säga. Att ett barn som är väldigt mycket yngre än dem ska säga åt dem vad de ska och inte ska göra.
Jag är lika gammal som dem, jag kommer från en väldigt fin släkt och jag kan spela spelet så att säga. Jag kommer inte att lägga mig i deras liv, för jag förstår att de lever sina liv. Vi hade en trevlig kväll och frukost dagen efter.
Sen reste jag hem, Min far och Caroline är här ikväll. Min mor och far träffades innan. De utbytte ett par meningar sen var det inte mer med det.
Min mor står med min moster och de ler båda två. De har funnit tillbaka tillvarandra. Min mor hjälper till mer och mer på kontoret. Hon sitter med vid förhandlingar tillsammans med moster och mormor. Samtidigt som hon letar efter den perfekta platsen för hennes behandlingshem.
Musiken tystnar och vi hämtar våra ytterkläder och går ut på Stortorget. Klockan slår tolv och fyrverkerierna lyser upp natthimlen. Jag kysser Elvira, jag kramar min mor, mormor, moster, Freja och Amanda. Vi kramar varandra länge.
Vi delar på oss och jag ser på resten av mina släktingar. Kusinerna och min morbror. Erik har fått napp, Hampus ser på sin bror. Han går fram till oss andra.
– Gott nytt år.
– Detsamma Hampus.
Han kramar kvinnorna och han skakar hand med mig. Jag ler mot honom och säger.
– Känner de varandra?
– Ja, de har haft ett på och av förhållande innan.
– Han vet vad hon arbetar som?
Hampus ser på mig.
– Hon har pluggat till jurist.
– Det är möjligt, men hon har arbetat med.
– Som?
– Lyxeskort.
Hampus ser förvånat på mig.
– Är du säker?
– Ja Hampus jag är säker.
– Det var son fan, det tror jag inte att han vet. Hon gick på Lundblads.
– Jag vet, hon och fyra till arbetade som lyxeskorter. De vet hur man ska föra sig. När jag skulle gå på Nobelfesten så sa jag att jag skulle gå med en eskort. De man väljer då är sådana som är fostrade i den miljön. De tillhör en av två kvinnor från Gräddhyllan som sköter den verksamheten där.
– Jag hade inte en aning Michael.
Jag ser på Hampus, han menar allvar. Med tanke på all den skit de gjort så känns det som otroligt att han inte vet. Men han ser genuint överraskad ut.
– Så det är inget ni utnyttjat?
– Inte jag i alla fall. Vad Erik gjort eller vet har jag inte en aning om.
Vi ser på Erik och kvinnan, de kysser varandra. Det är ingen ytlig kyss, den är allvarligt menad. Han kommer inte att betala henne. Fyrverkerierna tar slut, vi går in igen och festen fortsätter…
48.
Erik ser på Hampus, han tar en klunk av kaffet. Hampus har precis frågat honom hur allvarligt det är med Anna som kvinnan heter. Erik svarade lite avvaktande. Hampus frågade honom om han visste vad hon arbetat som. Om hon inte fortfarande gjorde det. Han frågade vad Hampus menade, han berättade och Erik ser genuint överraskad ut.
– Så du visste inte Erik?
– Nej, så hon är en hora?
– Lyxeskort Erik. De ligger sällan med sina kunder och om de gör det så är det dyrt så att säga.
– Hur fan vet du så mycket om det helt plötsligt?
– Därför att jag undersökte det när jag fick reda på det.
– Vem berättade för dig?
– Michael.
– Givetvis och han gottade sig?
– Nej det gjorde han inte Erik.
Han öppnar munnen, innan han hinner säga något så hör han en kvinnoröst som säger.
– Jag skulle råda dig att inte säga något dumt Erik.
Han ser på sin mor.
– Så du tar hans parti igen mor?
– Nej jag tar ingens parti, men Michael gottar sig inte över andras misstag.
– Så nu gjorde jag ett misstag igen?
– Nej Erik, men han berättade för Hampus för att han visste att du inte skulle lyssna på honom. Han skulle aldrig lägga sig i vem du träffar. Men det är väl rätt så bra om du vet vad hon sysslar med? Eller sysslade med. Eller hur?
Erik ser på henne, han kan inte säga nej till det.
– Jag ska fråga honom hur han visste om henne.
– Är du kär i henne Erik?
Han ser på Hampus som ställer frågan.
– Ja.
– Spelar det då någon roll vad hon sysslat med innan? Det är ju inte så att du är oskuld du i heller precis Erik.
Han ser på Hampus, det är ingen av dem.
– Förvisso.
– Precis, det är ingen av oss. Har hon bett om betalning när ni varit med varandra?
– Givetvis inte.
– Då betyder du något för henne med, med lite slutledningsförmåga så bör hon ha slutat med det andra eftersom ni träffats varje dag denna vecka.
Erik ser på sin bror, han möter hans blick. Erik har inte festat på en hel vecka, han har till och med varit på veckans föreläsningar. Allihopa, inte bara de som varit obligatoriska.
– Jag ska tala med dem båda två.
– Prata med Michael först Erik.
Erik ser på sin mor.
– Visst.
Han tar en klunk av kaffet…
49.
Elvira ser på blåmärket, hon ser min blick på det.
– Vad hände Elvira?
– Jag slog i en vägg.
Jag trycker lätt på det. Hon rycker till lite.
– Gör det så ont?
– Ja.
– Då ska du kanske få det röntgat så att det inte är något brutit Elvira.
Hon ser på mig, jag ser på henne.
– Ring det privata läkarhuset. De ställer inga frågor Elvira.
– Följer du med mig Michael?
– Givetvis Elvira, fick du det du var där för?
– Givetvis Michael.
– Så bra hjärtat mitt.
Jag kysser henne mjukt, hon svarar på kyssen och vi delar på oss.
– Är du förberedd Michael?
– Jadå, jag har en plan och den kommer jag att följa.
– Hur länge blir du borta?
– Tolv timmar. Jag reser vid fem, sen kommer jag hem tolv timmar senare.
– Var ska du?
– Milano.
– Vad ska du stjäla?
– Juveler, väldigt fina juveler. Väldigt stulna juveler, de såldes på en svart auktion för tjugo år sedan. Det har tagit familjen som ägde dem från början tjugo år att hitta dem. De vågar inte försöka stjäla dem själv.
– Varför inte?
– För att den som äger dem är en väldigt farlig man.
– Maffian?
– Högre upp än så.
Hon ser på mig, jag ser på henne. Om han är farligare än en maffialedare så är han farlig.
– Hur kommer han att reagera på att du stjäl dem?
– Han kan inte ringa polisen precis Elvira. Han kommer aldrig få reda på att det är jag som stulit dem.
– Är du säker på det?
– Jadå Elvira det är jag väldigt säker på.
– Bra.
Jag kommer inte att lämna mitt vanliga visitkort. Helgonet figuren.
– Ring nu läkarhuset Elvira.
– Ja Michael.
Hon ringer till läkarhuset…
50.
Esmeralda ser på Erkan, Istvan står bredvid sin syster. De reste hem dagen efter nyårsafton och de rapporterade till Erkan. De rapporterade vad de fått fram, när Esmeralda rapporterade det jag sagt så hade Erkan sett på henne.
Hon såg något som hon aldrig sett förut i dem. Hon såg en skymt av rädsla som byttes ut med en blick av respekt.
– Ja herre.
– Ni reser om en timme.
– Ja herre.
– Bra, vi sköter det utan mellanhänder denna gång.
– Ja herre.
De går iväg, de ska till Milano. Köpet kommer att ske där…
51.
Jag ser på Erik, han ser på mig. Han ställde frågan om Anna, hur fan jag visste om henne.
– När jag var yngre så var jag inte guds bästa barn Erik. Jag umgicks med personer som hyrde eskorter. De ville ha en vacker kvinna vid sin sida. En ung kvinna med klass. Första gången jag träffade Anna så var hon sexton men såg ut som tjugo. Hon var en vacker kvinna som var en mäktig mans dejt. En vän till mig skulle slutföra en affär med den mäktige herren. Eftersom det var jag som såg till så att det inte blev några överraskningar vid affären så hade jag tagit reda på allt om de som kom dit. Bland annat Anna. Sen träffade jag henne fler gånger innan jag lämnade Malmö. Du hade inte lyssnat på mig om jag berättat det för dig. Du avskyr mig Erik, för att du anser att jag tog din plats. Saken är den, att den aldrig varit din Erik. Hampus är äldre än dig. Tre minuter, det är orättvist kanske. Men det är faktum. Så om jag inte funnits så hade du ändå inte suttit på min plats. Du tror att du kanske kunnat manipulera Hampus. Saken är den, att mormor, din mor och syster aldrig tillåtit det. De styrde när Karl inte gjorde det och de hade styrt Hampus om han inte skött sig. Att vara Greven Erik är ett ansvar större än dig själv. Det har inget med det materiella att göra. Verkligen inte.
Han ser på mig.
– Så du har inte legat med henne?
– Nej Erik jag har inte legat med henne.
– Så bra.
– Ja Erik, du är kär i henne Erik. Då spelar hennes historia ingen roll. Du är inte oskyldig Erik.
Han ser på mig.
– Vad fan menar du med det?
Jag tar fram ett USB minne.
– Roger rörmokare.
Han stirrar på mig, han blir väldigt vit i ansiktet.
– På tal om att inte kasta sten i glashus Erik.
– Hur fan…
Hans röst är en viskning.
– Karl visste om det.
– Hur fan…?
– En av männen han träffade visade honom filmen. Den är borta från internet Erik. Vad jag vet så är det den enda kopian som existerar. Som sagt du är inte oskyldig Erik. Karl betalade mannen det du var skyldig honom. Det var därför som du slapp spela in fler filmer. Han hade aldrig släppt dig annars.
Han ser på mig, han slickar sig om läpparna.
– Ingen annan vet Erik. Det är en del av att vara Greven. Att städa undan skit från er andra. Det är dags för dig att växa upp Erik, du är inte arton längre. En sak till Erik.
– Vadå?
– Jag vet allt, jag får alltid reda på allt. Hon är ute, hon slutade för ett år sedan. Hon sålde sin bok till en ung tjej som går andra året på natur på Lundblads. Hon vill berätta för dig, men hon vet inte hur bara. Du ska kanske lyssna på henne utan fördomar Erik. Vem vet, du kanske blir lycklig. Skulle det vara så fel Erik? En sak till, ansvaret är tungt som ett berg, men plikten är lätt som en fjäder. Det är ingen dans på rosor att vara greven Erik. Verkligen inte, varje dag är en kamp. Det finns hela tiden människor som attackerar mig eller oss för att förgöra oss. Varje dag Erik, så att vara Greven är inte det minsta glamouröst. Jag längtar tillbaka till bergen ibland. Men då får jag intala mig att ansvaret är tungt som ett berg, men plikten är lätt som en fjäder. I slutändan så handlar det bara om en sak Erik.
– Vadå?
– Om du älskar henne eller inte, allt annat Erik är egalt. Så frågan du ska ställa dig är om du älskar henne eller inte kusin.
Han ser på mig och jag ser på honom…
52.
Jag ser på juvelerna, jag tar dem och stoppar ner dem i min väska. Sen lämnar jag rummet. Jag stänger dörren bakom mig, den smälter in perfekt med väggen. Frågan är hur många fler än jag hade sett dörren? Inte många tror jag.
Jag ler lite och lämnar huset. Jag tar mig till mitt hotell och jag åker upp till mitt rum och jag går in på det och jag tar av mig väskan. Jag packar upp den och jag öppnar asken igen och jag ser på juvelerna.
Jag stänger locket stoppar undan asken. Jag går in i duschen och jag ställer mig under strålarna och blundar. Jag ser Elviras vackra leende innanför mina stängda ögon…
53.
Jag ser på meddelandet, jag svär tyst för mig själv. Det kommer att bli rena konventionen här om ett par timmar. Jag kommer inte att stanna här, jag kommer att åka dit där källan för bekymren är. De är inte här, de kommer att bli dödade.
Det kommer att bli bullrigt i Milano i ett par dagar. Tvillingarna är dödsmärkta, men det är inte de som är skulden till att det är liv. Frågan är om han offrar dem för att kunna slutföra affären själv? För så hår indiskret har han inte varit innan.
Jag packar mina saker snabbt. Jag tar fram min telefon och jag hittar första bästa plan till Istanbul. När jag gjort det så ringer jag Elvira, hon svarar med en sömndrucken röst.
– Vad har hänt?
– Inget, jag ville bara säga att affärsförhandlingen drar ut lite på tiden så jag kommer att komma hem ett par dagar senare.
– Då vet jag det.
– Vill du hälsa min mor det och att hon vidarebefordrar det till min mormor. De får sköta affärerna ett par dagar.
– Javisst.
– Tack hjärtat mitt, jag älskar dig.
– Jag älskar dig med Michael.
Vi lägger på, jag lämnar rummet. Jag åker ner till receptionen och checkar ut…
54.
Mannen står i sitt rör, tvillingarna lever fortfarande. De överlevde när lönnmördarna störde affären i Milano. Inget får stå i vägen för hans hämnd. Något förvarnar honom, han känner en kall ilning längsmed ryggraden. Han öppnar ögonen och han ser på mannen som står på andra sidan.
Han kan inte slicka sig om läpparna. Munstycket som förser honom med syre stoppar honom ifrån det. Mannen trycker på knappen som kontrollerar vätskan. Den lämnar röret och när det är tomt så öppnar han dörren.
– Välkommen ut.
– Tack, hur kom du in här?
– Jag har koden till din dörr. Dina vakter sover, de kommer att sova i ett antal timmar till. Jag varnade dig Erkan att inte utmana mig. Men det blir väl så när man är förblindad av hat.
– Du vet inget om hat.
– Jodå jag vet en hel del om hat, om hämnd. Hämnd skapade mig, avundsjuka och hämnd skapade mig. Så jo Erkan jag vet en hel del om hämnd. Kvinnan jag älskade dog i mina armar. Jag utkrävde hämnd för hennes död, vill du veta en sak.
– Vadå?
– Den fick inte henne tillbaka. Oavsett vad du gör Erkan så kommer de inte tillbaka.
– De dödade min familj.
– Jag vet Erkan. Men det du planerar kommer att döda en massa oskyldiga människor. Hade du bara gett dig på honom och de som beslutade om attacken så hade jag inte brytt mig. Men du planerar att döda oskyldiga. Det Erkan kan jag inte tillåta. Det kan jag verkligen inte tillåta.
– Så du ska döda mig?
– Tyvärr ja Erkan. För du är för förblindad av hat.
Jag glider undan attacken och jag greppar hans hand och använder kraften i hans rörelse till att sticka honom i hjärtat med kniven. Han stirrar på mig, jag möter hans blick. Min hand är fortfarande omsluten om hans. Hans ben viker sig och jag följer med i hans rörelse. Hans ögon lämnar inte mig.
– Må den vise se på dig i sin nåd.
– Jasmina.
Hans röst är en viskning. Jag sluter hans ögon och jag reser mig. Han är död, jag ser på hans ärriga och missbildade kropp. Gasattacken dödade hans fru, barn och hela hans släkt. De var kurder som blev attackerade av regeringen här i landet.
Jag lämnar rummet och jag går fram till hissen. Jag går in i den och jag trycker på knappen. Hissdörrarna stängs, jag åker ner till första våningen. Jag går ut ur byggnaden. Jag tar fram min telefon och jag trycker på en app. Kamerorna startar igen…
55.
Tvillingarna ser på mannen som står framför dem, de ser på hans dräkt. Där hans ansikte ska vara så är där bara ett svarthål. De ser på de nedslagna lönnmördarna.
– Erkan är död, han lurade er och såg till så att ni skulle dra lönnmördarna till er. Så att han kunde slutföra den riktiga affären. Hans hat förblindade honom.
Jag räcker dem en väska, Istvan tar emot den.
– Där är tillräckligt med kontanter för att ni ska kunna försvinna. Jag skulle rekommendera er att försvinna till Sydamerika eller Latinamerika. Ligg lågt ett tag sen kan ni sälja era tjänster till de som behöver två som er. Jag skänker er era liv. Om ett par dagar så får de reda på att de inte ska jaga er mer. Sen är ni fria.
– Varför?
– För att ni förtjänar bättre Esmeralda. I väskan finns adressen till er far.
De stirrar på mannen…
56.
Min tunga ritar blöta streck på hennes kropp, den når fram till sitt mål. Hennes slida, den delar på läpparna och den smakar på henne. Den njuter av smaken av henne. Den fortsätter att smaka på henne, på uppmaning av henne så lämnar den hennes innersta och fortsätter upp till hennes klitoris. Den leker med den, samtidigt som jag för in ett finger i hennes innersta. Jag smeker det försiktigt samtidigt som jag slickar hennes klitoris.
Jag vill skänka henne njutning samtidigt som jag vill ligga här och slicka hela natten. Jag älskar att slicka henne, jag hör hur hennes andning förändras. Jag ler lite, jag slickar henne intensivare och intensivare. Hon kommer med ett skrik, hennes rumpa lämnar sängen och jag slickar henne genom orgasmen.
Hon drar upp mig vi kysser varandra, min hårda penis trycker mot hennes varma, svullna och blöta slida. Jag trycker till och glider in i henne. Jag når botten och hon rister till, hon kommer igen. Jag tar henne genom orgasmen. Jag fortsätter att ta henne, vi ser varandra i ögonen. Vi ler, vi viskar ömma ord till varandra.
Vi kommenterar vad våra kön gör med varandra. Mina rörelser driver henne till fler orgasmer. Tills hon säger att hon inte orkar komma mer. Hon ber mig att komma.
– Din önskan min sköna är min lag.
Sen släpper jag på murarna jag satt upp och alla känslor rusar in i min kropp. jag tar henne snabbare och snabbare sen exploderar jag. Jag kommer hårt, kraftig och länge…
57.
Jag ser på den nya tatueringen på insidan av min andra handled, jag ser på ringen i guld. En enkel slät guldring. Jag friade och hon sa ja. Vi tatuerade insidan på våra handleder och vi satte ringarna på våra fingrar. Jag smeker hennes rygg, jag blundar och ler. Jag ser vad som finns i hennes livmoder…