Michael och Amanda Bok 3. Skuggvärlden

1.
Jag stoppar ner det jag behöver in varsin plastpåse. En kam och en tandborste. Jag lämnar hans badrum och jag går ljudlöst genom huset. Jag blundar och söker av huset igen. Jag ler lite och jag rör mig igen. Jag kommer fram till en dörr på första våningen, jag öppnar den och stänger den bakom mig när jag kommer in ett arbetsrum.
Jag går genom det och fram till ena väggen och jag öppnar panelen. Jag öppnar den lilla dörren som finns bakom panelen. Jag går nerför en trappa och fram till en annan dörr. Jag ser på deras märke, jag öppnar dörren och går in i rummet. Jag ser på rustningen, den har funnits i hans släkt sedan den förste riddaren.
Han var ingen lång person, jag ser på Richards rustning. Det är en ceremoniell sådan. Jag går fram till krönikan som ligger på en pulpet, jag börjar att läsa den från början…Jag lämnar rummet och går uppför trappan till arbetsrummet. Jag stänger dörren och panelen. Sen lämnar jag huset…
2.
Jag läser på skärmen, jag lutar mig tillbaka i stolen. Han dödade Dennis för att Dennis fått reda på att min far och mor tillbringat en vecka tillsammans. Dennis försökte utpressa min far. Om att han skulle se till så att det nådde pressen om han inte hjälpte Dennis.
Min far gillar inte att bli utpressad så han vidtog mått och steg. Han fick reda på vad Dennis gjort och vem han varit gift med. Så han kontaktade Erikas mormor, hon hoppade med glädje på erbjudandet om att få döda honom.
Gunnar förmedlade kontakterna, jag ser vem de kontaktade. Det är ett svenskt företag eller organisation. Som drivs av en före detta officer som värvar talanger från elitförbanden. De är väldigt skickliga på det de gör. Richard vet inte om att jag är hans son. Vilket jag är glad över, jag ska själv landa i att han är min far.
Jag stänger ner rutorna och jag reser mig. Jag går fram till mattorna som jag sitter på när jag mediterar. Jag sätter mig och jag sluter ögonen. Jag släpper alla tankar och jag börjar att meditera…
3.
Sara ser på kropparna som ligger överallt i huset, utanför huset och i källaren. Det är sammanlagt tjugo personer som är döda. Enligt vad teknikerna säger så har de blivit utsatta för tortyr. Hon ser på namnen på de som är döda.
De är judar, frågan är om det är en palestinsk attack. Medierna kommer att slå upp det som det. De är kriminella. De tillhör inte de fem stora, utan skiktet precis under de fem stora. Frågan är om det är en uppgörelse i den undre världen.
– Vad säger du Sara?
– Jag har inte en aning Anders, det känns som att medierna kommer att spekulera i om det är en terroristaktion.
– Säkert, men du tror inte det?
– Gör du Anders?
Han ser på henne, sen ser han på kropparna och han säger.
– Nej Sara det gör jag inte. De som gjorde detta var jävligt skickliga på det de gjorde. Det är nästan något militäriskt över det.
– Ja.
Uniformerade poliser kommer fram till dem, de har knackat dörr. Huset ligger i ett av de finare bostadsområdena. De lyssnar på poliserna som berättar samma sak, tre Mercedes minibussar kom till villan och körde in framför huset.
De var klädda i svarta kostymer, vita skjortor och ett av vittnena sa att de hade röda slipsar. De hade kepsar och solglasögon på sig. Enligt vissa vittnen så var det kvinnor med. Hela aktionen tog kanske tjugo minuter. Som ett vittne sa.
– Varför tog det så lång tid för polisen att komma.
Den uniformerade polisen som säger det. Säger också.
– Vi var här tre minuter efter att vi fick larmet. Då var de borta, frågan är om de filmade vad som hände innan de ringde till polisen. Frågan är och nu spekulerar jag friskt. Men frågan är om de inte ringde direkt för att de antingen visste att de var kriminella. Eller för att de var judar och att man inte gillar vad de gör med palestinierna.
Sara och Anders ser på polisen som säger det, han är en äldre rutinerad polis. En som varit med. En del av de andra nickar bifall till det han säger. Fler äldre och rutinerade poliser,
– Det kanske var båda sakerna.
Det är Anders som säger det. Poliserna nickar bifall.
– När kom de första larmen till 112?
– 11.52.
Anders och Sara ser på varandra. Frågan är om det kom när de körde i väg.
– Ni var här 11.55?
– Ja.
Sara ser sig omkring i villaområdet. Med tanke på hylsorna de hittat så använde de automatvapen. De hörs, de hörs rejält. Om de hade automatvapen allihop så var det tolv automatvapen. Även med ljuddämpare på så hörs det. De tackar kollegorna för ett gott arbete. De nickar och sen går de till sina bilar, två yngre poliser står kvar och motar bort nyfikna. Pressen har inte kommit än. Men det är bara en tidsfråga…
4.
Jag läser om attacken, jag ser spekulationerna om vem som gjort det. Politiker är ute och uttalar sig i tidningarna. Jag läser vidare, jag vet vem den familjen är. De är kända kriminella i Malmö. Vi hade en del med dem att göra när jag var yngre.
Jag bläddrar vidare bland nyheterna. Nästa nyhet som fångar min blick är en artikel om Eldorado och att de hittat skeppet. De tackar alla Helgon för att de hittat skeppet som är en stor del av Aztekernas historia. Jag ler när jag läser artikeln. Jag reser mig och jag sträcker på mig.
Jag går fram till fönstret och jag ser ut på stortorget. Det är varmt ute, det talas om en värmebölja som man inte ser något slut på. Min telefon ringer, jag ser vem det som ringer. Jag ler och svarar.
– Hej vännen.
– Hej Michael, skulle du kunna hjälpa mig och Ida idag?
– Visst med vadå?
– Jag behöver veckohandla.
– Självklart det löser jag, jag jobbar i en timme till kanske. Sen kommer jag.
– Tack Michael.
– Självklart Amanda.
– Har du läst om det som hänt?
– Menar du attentatet?
– Ja Michael.
– Ja, pressen är snabba på att kalla det för en terroristhandling.
– Ja det är de. De skriver inget om att de var kriminella.
– Nej det gör de inte, de var en av Malmös äldre kriminella familjer.
– Ja Michael det var de.
– Något med det kliar lite Amanda.
– Kliar?
– Det känns som ett beställningsjobb. Som om någon beställt aktionen. Som om någon vill få in en fot på marknaden här. De tre lämnade ett tom rum efter sig.
– Ja, så du tror att någon vill ha deras marknadsandelar?
– Du talar som vissa av ekonomerna här Amanda, de talar ofta om marknadsandelar.
– Målet är detsamma Michael. Att tjäna pengar.
– Förvisso Amanda. Jag tror inte att vi hört det sista om detta.
– Inte jag i heller Michael. Men då är du här om en timme?
– En och en halv.
– Då vet jag det.
Vi avslutar samtalet, jag sätter mig och jag börjar att göra mina egna efterforskningar…
6.
Jag blippar en påse med potatisgratäng som Amanda ger mig.
– Din mormor hörde av sig.
– Angående?
– Dopet, hon frågade om jag kunde tänka mig att ha dopet i er kyrka och hemma hos henne.
– Hur känner du inför det?
– Det känns bra, hon är Karls barn med som din mormor påpekade. Hon är en Af Kraft.
– Ja, så ni kom överens om att ha dopet där?
– Ja det blir en smidig lösning.
Jag ser på Amanda och hon ser på mig.
– Din far Amanda.
– Lär inte komma Michael.
– Har rymt, eller han blev fritagen för att döda Dennis.
Hon ser på mig, jag möter hennes blick.
– Hur länge har du vetat Michael?
– Ett par dagar, jag ville få det bekräftat innan jag berättade. Dennis hittade skit på en väldigt mäktig man. Han hotade den mannen med att exponera hans ungdomssynder om han inte hjälpte Dennis. Den mannen reagerar inte så bra på hot. Tillsaken hör att Dennis inte hade en om två saker.
– Som var Michael?
– Att den mannen är så pass mäktig som han är och att den mannen är min far.
Amanda ser på mig, jag möter hennes blick.
– Så Jan var inte din far?
– Nej Jan var inte min far.
– Det var som fan Michael.
– Inte svära framför Ida.
– Hon förstår ändå inte Michael så jag kan svära ett tag till framför henne.
Jag ser på henne och jag ler.
– En av hans ungdomssynder är jag. Det är tur att Dennis inte hittade det. Han tog reda på att han besökte vissa speciella platser i Malmö. Det gjorde tydligen min mor med. De träffades på en av de platserna. De tillbringade en vecka tillsammans. Resultatet av den veckan är jag.
Hon ser på mig, jag möter hennes blick. Jag blippar mjölken som ger mig, jag sätter den i vagnen. Sen kör jag vidare. Hon tar grädde och jag blippar den. Vi går vidare och hon säger.
– Vad ska du göra åt det?
– Min mor vill träffas, jag vet inte om jag vill träffa henne.
– Hon är din mor Michael.
Jag ser på Amanda, hennes mor speciell. Minst lika speciell som min mor är. Oavsett vilka tokerier som hennes mor gjort så har Amanda alltid stått bredvid sin mor. Hon är hennes mor helt enkelt. Jag blippar äggen som hon ger mig. Jag har inte sett på min relation med min mor på samma vis. Sen så har vi gått igenom lite mer galenskaper än vad Amanda har gjort.
– Ja hon är min mor Amanda.
– Precis då kan du i alla fall lyssna på vad hon har att säga Michael.
Jag ser på Amanda och hon ser på mig. Jag ser på hennes väldigt bestämda min. Det är minen där hon minsann kommer att avkräva mig ett löfte om att jag ska kontakta min mor. Jag blippar ketchupen, jag lägger ner den i påsen. Jag kör vagnen med maten och Amanda kör Ida i sin vagn. Hon ligger i babyskyddet och sover.
– Jag kommer att kontakta min mor Amanda.
– Bra.
Sen säger hon inte mer om det och vi handlar vidare…
7.
Amanda ser på mig, jag ser på henne.
– Så du ger mig din bil?
– Du kan låna den om det låter bättre. Jag har fler, denna är den mest praktiska av dem. Jag fick ärva dem av Karl, han var en stor bilentusiast. Jag har fler bilar i husen. En del av dem är väldigt speciella och väldigt dyra. Du behöver en bil, det är kanske så att jag inte alltid kan köra dig som idag. Försäkringen är betald osv.
– Tack Michael.
– Det var det lilla.
– Så min far har rymt?
– Ja, så han kommer säkert att för eller senare att kontakta dig. När han etablerat sig där han flyttat.
– Men varför befriade de min far?
– Jag vet inte än Amanda, jag ska göra mitt bästa för att ta reda på det. Men jag får trampa försiktigt. Dels så är Frimurarna inblandade och den Orden som min far tillhör. Han är högt uppsatt i den organisationen. De har väldigt bra kontakter, så jag får vara på tårna hela tiden.
– Jag förstår, ska vi börja med middagen?
– Gärna Amanda.
– Vi kör dig hem sen Michael.
– Tack Amanda.
– Nej Michael det är du som ska ha tack för att du är den du är.
– Detsamma Amanda, detsamma…
8.
Sara ser på de tre Mercedes minibussarna, hon ser dem försvinna bakom porten i koppar. Hon vet vem som bor därinne, hon har slagit larm. Hon parkerar bilen och hon går ur den till bagageluckan och hon öppnar den. Hon tar på sig den skottsäkravästen.
Hon pratar med Anders samtidigt, det är hennes lediga dag. Det är inte Anders lediga dag. Så han har lämnat polishuset tillsammans med flera poliser. Sara hör skottlossningen, hon hör skriken därinne på andra sidan av muren som är hög. Den är byggd innan det fanns regler om hur höga sådana fick vara.
Det hörs skrik från sårade, det är fullt krig därinne. Insatsstyrkan är först på plats. De hör skottlossningen som blivit mindre nu. De lyssnar på Sara som sammanfattar läget snabbt, porten öppnas och de börjar att skjuta…
9.
Jag ser på bilderna som kablas ut, det är direktbilder. Jag tar fram min telefon och jag ringer till Sara. Hon svarar.
– Ja?
– Hej det är Michael Af Kraft.
– Hej det är inte riktigt läge nu Michael.
– Jag har viss information, vill du höra vad jag har att säga?
– Visst.
– Hur är det med dig?
– Jag lever.
– De var klädda i svarta kostymer, vita skjortor och röda slipsar?
– Ja.
– De hade kepsar och solglasögon på sig?
– Ja Michael. Var du här?
– Nej, kan du få in mig på patologen?
– För att?
– Bli säker på att mina misstankar är rätt.
– Som är?
– Vi tar det på plats, man vet aldrig vem som lyssnar.
Hon slickar sig om läpparna.
– Vi ses där om en halvtimme.
– Då gör vi det Sara.
Vi lägger på och jag går nerför trappan. Jag ser på de stängda dörrarna till de tre kontoren.
– Jag ska iväg en stund Britt, jag är anträffbar på telefonen.
– Då vet jag det Michael.
Jag lämnar direktionsvåningen. Jag går snabbt nerför trapporna och ut i värmen. Den ligger som en varmfilt över Malmö. Min klädsel är inte anpassad efter vädret. Men det är kontorskläder, jag går fram till den bil som var nummer två av praktiska bilar. Det säger ingenting, för den är inte ett dugg praktisk. Jag får skaffa mig en praktiskbil. Jag startar Porschen och kör i väg…
10.
Sara och Anders ser mig komma fram till dem, Sara presenterar oss. Jag skakar hand med dem. Jag ser förändringen i Saras ögon.
– Var det första gången Sara?
– Förlåt?
– Var det första gången som du dödade någon?
Hon ser på mig, Anders gör detsamma.
– Man får en speciell blick efter det.
– Och hur vet du det Michael?
Jag ser på Anders.
– En annan dag på en annan plats. Mitt råd är att tala med någon Sara, det är aldrig lätt att ta en annan människas liv oavsett hur mycket de förtjänar det. Men jag kan tänka mig att det var han eller du.
– Hon eller jag. Så vem tror du att det är?
– Ariska riddarna. De svarta riddarna som de kallar sig.
– Så nynazister?
– Nej, riktiga nazister.
Vi kommer in i ett sterilt rum, en patolog står och väntar vid ett skåp. Han presenterar sig som Tomas. Han har träffat Sara och Anders innan. De nickar och han drar ut kroppen. Han tar det vita lakanet. Vi ser på hennes tatuerade kropp. Temat är talande, jag ser på sifferkombinationerna. Jag ser på henne gradbeteckningar.
– De skapades efter kriget, SS soldater som klarat sig undan utrensningen. Vissa flydde till Sydamerika, andra gömde sig. Framförallt i Österrike, ett par år efter kriget så började de att sälja sina tjänster till högstbjudande. Kvinnorna får lära sig att bli goda tyska mödrar som har ett mål i livet. Eller egentligen fler mål. Men där det största är att föda renrasiga ariska barn. Hon här har fött tre barn, de tatueringarna där säger det. Hon är motsvarande löjtnant i militären. Det är en hög grad, så hon har varit en god soldat. SS var de bäst tränade soldaterna i det tredje riket. Kanske i världen under andra världskriget. De som överlevde, de fortsatte den träningen. Så de är tyskar eller österrikare, de är uteslutande från de två länderna. Hur många dödade ni?
– Sex.
– Är alla sex här?
– Ja.
– Får jag se de andra kropparna med?
Patologen ser på de två poliserna. De nickar bifall. Hna öppnar och drar ut de andra kropparna. Jag undersöker dem, när jag är klar så säger jag.
– Detta är en av deras elitgrupper. De har varit med förut så att säga. Putin har en svaghet för dem.
– Putin?
– Ja Putin, han hyrde dem för att hjälpa Assad i Syrien. De plockade bort ogräset som Putin kallade dem. De har varit i vissa afrikanska länder med. En del av skiten som palestinier fått skit för som israeler råkat illa ut för är det de som ligger bakom. På uppdrag av andra. Men de har inte tvekat att ta de uppdragen. De har ett väldigt klart uttalat rashat. De verkligen hatar de som inte är rena arier.
– Hur vet du så mycket om dem Michael?
– Det talar vi inte om här Anders.
– Men vi ska tala om det Michael.
– Gärna Anders men inte här.
De säger hej då till patologen, jag ser på dem. De ser slut ut.
– Är ni säkra på att ni orkar med att lyssna?
– Ja Michael.
– Ska vi ta en kopp kaffe på Haket?
De ser på mig, Sara säger.
– Visst, vi åker till Haket.
Vi går till våra bilar och kör i väg…
10.
Jag tar en klunk av mitt kaffe, de gör detsamma.
– Så hur fan vet du så mycket om dem?
– Det finns en annan del av samhället som jag kallar för Skuggvärlden. Det är de som lever på den andra sidan av lagen. Eller inte bara men det är en del av Skuggvärlden. Det är den värld där det finns organisationer som den som de tillhör. Det finns flera sådana organisationer. Om vi tar Malmö, så är det som en triangel.
Jag ritar en triangel på bordet.
– Rådet, skurkarna polis och politiker. I Mitten så har vi Frun, hon är den som styr dem alla. Det ser likadant ut i den stora världen. I den ena delen av Skuggvärlden finns det en Organisation som håller alla andra i öronen. De agerar som vakthundar så att allt inte kastas ut i kaos. De kallar sig för det Höga Bordet. Det är tio medlemmar som sagt styr de Organisationer som är anslutna till deras nätverk. Sen finns det politiker och poliser och skurkarna. De som styr dem alla är de tio i Det Höga Bordet. Sen finns det de som är oberoende. Men som respekterar reglerna, det finns de som inte gillar det Höga Bordet. Så det är en röra och ett minfält.
– Och hur vet du så mycket om den världen?
– Jag var en del av Dennis organisation, då får man insyn. Sen så är jag en väldigt vetgirig person. Så jag har grävt djupare än de flesta. När jag sen blev arvtagaren till Kraftsfären så blev jag uppdaterad om Skuggvärlden av min föregångare. Vi som tillhör den Innersta kretsen vi har insyn i Skuggvärlden. Jag har en plats där. Det är en speciell värld, min mor började tidigt med mig. Sen hände vissa saker som gjorde att jag inte trodde att jag skulle få nytta av dem senare.
– Men det fick du?
– Det fick jag, jag är eller var arvtagaren till Kraftsfären. Jag är den äldste manlige arvtagaren. Min mormor pekade med hela handen, när hon gör det så lyder man. Varken mer eller mindre.
De ser på mig.
– Vem tror du har hyrt dem?
– En aktör som vill ta sig in på den nordiska marknaden. Jag kommer att uppdatera Frun när vi är klara här. Hon måste få reda på det. De är inte terrorister och de är inte klara. De slickar såren någonstans, de har kontaktat hemmabas så att säga. De kommer att fylla på leden med nya soldater. Det kommer de att göra tills de är klara med sitt uppdrag. Det som de blivit hyrda för att göra. De två familjerna var mellanskiktet av kriminella i Malmö, frågan är om det bara var övning inför att ge sig på de större familjerna. Eller så är de bara ute efter att döda all konkurrens. Men de större familjerna kommer att göra gemensam sak och stoppa dem. Det är det unika med Malmö, som få vet om. De som styr är som syskon, de bråkar inbördes. Men kommer det någon utifrån så sluter man ihop och gör gemensam sak. Vilket de som försöker ta sig in här kommer att bli väldigt varse om.
– Var är hemmabas?
– Jag har inte en aning faktiskt, men jag har blivit nyfiken så jag kommer att göra mitt bästa för att hitta dem. Lyckas jag med det så hör jag av mig. Ni ser trötta ut, ni ska nog åka tillbaka och stämpla ut för idag.
De ser på mig, sen på varandra.
– Sådan tur har vi inte, men vi måste åka tillbaka. Vår chef vill ha en uppdatering.
– Som sagt jag måste tala med Frun, hon måste få reda på detta direkt.
De ser på mig, vi reser oss och vi dukar av muggarna. De säger hej då och sen lämnar de Haket. Jag tar fram min telefon, jag letar upp Fruns nummer. Jag trycker på det. Hon svarar på första signalen.
– Ja Michael.
– Vi måste träffas Frun.
– Gäller det, det som händer i Malmö?
– Ja Frun, vi har problem.
– Kom hit.
– Jag kommer.
Jag lägger på, jag går till min inte så diskreta bil. Jag sätter mig i den och kör iväg…
12.
Jag ser på Frun och hon ser på mig.
– Så de är nazister?
– Ja Frun som säljer sina tjänster. De är vältränade, välorganiserade och fullkomligt hängivna sin ledare. De är totalt indoktrinerade i den läran. Den sanna nazistiska läran. Det är en indoktrinering som börjar i magen så att säga. Och de är jävligt skickliga på det de gör. Frågan är vem som hyrt dem.
– Ja, någon vill få in foten här i Malmö.
– Ja, Malmö är centrum för norra Europa.
– Ja vi är ju det.
Jag tar en klunk av kaffet, det är mycket kaffe drickande vid sådana här möten.
– Om jag hittar dem.
– Om?
Hon ser på mig och hon ler lite snett. Jag svarar inte på det leendet.
– Om jag hittar dem, vilka befogenheter har jag och vem ska jag kontakta för att samla ihop dem så att säga? Dig eller polisen?
Hon ser på mig, jag ser på henne.
– Jag meddelar dig under dagen.
– Då vet jag det.
– Vad kommer det att kosta mig Michael?
– En lunch Frun, varken mer eller mindre.
Hon ser på mig, sen ler hon.
– Vet du vem det var som dödade Dennis?
Jag ser på henne.
– Ja.
– Och det var inte du?
– Nej Frun, det var inte jag. Jag var inte hemma när det hände.
– Var, var du?
Jag tar fram min telefon, jag öppnar nyheten om Eldorado.
– Jag såg till så att den skatten kom tillbaka till de rättmätiga ägarna Frun. Jag ville att Dennis skulle förnedras. Men han hotade fel person, denna person tog det väldigt personligt. Han kontaktade en väldigt nära vän som har väldigt bra kontakter och muskler för att genomföra den bluffaktion som de utförde. De kontaktade en tredje person som hade ett personligt intresse av att Dennis dog.
– Och vem är de Michael?
– Du kommer inte kunna röra dem Frun, eller inte han som låg bakom det. Han bor inte i Malmö. Han har anknytning hit, men han är inte härifrån.
– Bara säg vem det är Michael.
Jag tar en klunk av kaffet.
– Richard Af Cronhielm. Gunnar Stolpe och Erikas mormor. De tre låg bakom det som hände. Dennis hade fått reda på skit om Richard, han besökte vissa speciella platser i sin ungdom som Dennis snokat reda på. Han hotade att avslöja det om han inte hjälpte Dennis.
– Och hur skulle han kunna göra det?
– För att han har kontakter som många andra bara kan drömma om. Gunnar är stormästare i Frimurarna. De är den Orden som Richard tillhör, de är deras jag ska inte säga springpojkar men nästan.
– Så nästan springpojkar?
– Ja.
– Så de har Frimurarna som springpojkar.
– Ja, på den nivån är det. De avskyr Det Höga Bordet som är de som håller en hel del av de där organisationerna på mattan. De kallar sig för Det Heligaste Korsets Riddare. De är ett väldigt slutet sällskap. De är tolv riddare som i sin tur styr bland annat Frimurarna. De är som sagt motståndare till en massa av de andra organisationerna. Dock inte De Första, få personer som är någorlunda intelligenta bråkar med De Första.
– För att?
– Vi är störst, bäst och vackrast.
Jag ser på henne och ler, hon ler tillbaka.
– Det finns tio borgar, i varje borg så är det sällan under femtio adepter vid varje borg. Det är femhundra lönnmördare, sen har du de som har tre eller fyra märken. Det är en tio till femton till per borg. Om det sen skulle knipa så kan de kontakta de som valt att lämna. Det är en hel del till som de kan ställa på fötter så att säga. Rena mördarmaskiner. Så få av de andra vågar bråka med oss. Det finns de som gör det, ingen har lyckats med att utrota oss än. Sen så är vi de som tränar mest av alla. Få personer förstår hur mycket som man faktiskt tränar i Borgarna. Varje dag så tränar du och studerar du i minst femton timmar per dag. Minst, vissa dagar smälter samman till flera dagar med väldigt lite sömn. Därför så är det få som stannar kvar efter att de fått det tredjemärket. Minst tre av fyra lämnar när de fått det tredje märket. Väldigt få försöker få det fjärde. Och utanför familjerna så är det bara jag som gått hela vägen. Det som tog min Mästare runt tjugo år att uppnå, klarade jag av på mindre än nio år. Ingen annan av de andra organisationerna tränar lika mycket som vi gör. Inte lika extremt i heller, vår träning är väldigt hemlig. Det är som filmen Fight Club, ingen talar om Fight Club. Ingen som varit i en borg talar om vad som händer i en borg. Inte mer än att du tränar mycket. Väldigt mycket. Både män och kvinnor, man gör ingen som helst skillnad på kön där. Män och kvinnor tränar på samma saker. Utan skillnad. Så när jag säger att vi är störst, bäst och vackrast så överdriver jag inte. Kanske på vackrast biten, men inte på att vara störst och bäst. De andra organisationerna vet om det. Jag är bäst bland de bästa och det skrämde skiten av de andra tio Mästarna. Det skrämde skiten av Mästaren i den Borg som jag var i. Trots att jag lovade att inte utmana honom om det kom till det.
– Utmana?
– Det är mitt privilegium, eller var det. När jag fick mitt femte märke så hade jag om jag velat kunnat utmana honom om hans plats som Mästare. Hade jag vunnit så hade hans familj hoppat från en klippa mot sin död. De kunde inte förstå att jag inte ville det. Varför jag inte ville ha den makten.
– För att den begränsar dig till Borgen?
– Precis Frun, precis som du är begränsad till Malmö. Till har en massa makt här i Malmö. Hundra meter utanför Malmö så har du inte lika mycket att säga till om. Så jag vill inte bli begränsad, sen så är all makt en illusion. Varken mer eller mindre.
Hon ser på mig, jag möter hennes blick och hon nickar eftertänksamt.
– Döda dem inte Michael.
– Nej Frun, jag hoppas att jag aldrig mer kommer att behöva döda någon. Jag hoppas att den siste jag dödade kommer att bli den siste jag dödat. Att ta någons liv oavsett hur mycket personen förtjänar det så kommer det med ett pris. Det kan ibland vara väldigt tungt att bära. Det sägs att du aldrig glömmer din förste. Jag får ge dem rätt, jag ser hans ansikte framför mig ibland.
Hon ser på mig, hon ser in i mina ljusblå ögon. Hon kan inte läsa dem, vilket är väldigt ovanligt. Ovanligt och faktiskt lite irriterande för henne.
– Men du meddelar mig hur jag ska göra?
– Ja jag meddelar dig hur du ska göra.
Jag ser på henne och jag nickar…
13.
Jag ser på skärmen, jag reser mig och jag går till kassaskåpet. Jag låser upp det och jag ser på selen. Jag plockar av de riktiga vapnen. Jag tar mina svärd som är gjorda av trä. Jag sätter dem på selen, jag tar selen i min hand och går upp till huset. Jag går till sovrummet, jag går in i garderoben.
Jag öppnar den dolda dörren som jag byggt. Jag går in i utrymmet bakom väggen, jag klär av mig och klär på mig kläder som passar sig för en nattlig räd mot dem. Jag har fått reda på var de ligger lågt. Jag går till min bil och jag kör i väg…
14.
Sara svarar.
– Ja?
– Vi har hittat dem, de är utslagna.
– Förlåt?
– Vi har hittat galningarna som ligger bakom kaoset här i stan.
– Och hur gick det till?
– Det var inte så svårt faktiskt. Någon gick förbi där de gömde sig och den personen såg vapnen som låg fullt synliga från utsidan.
– Skojar du?
– Nej jag skojar inte. De sov så tillslaget var lugnt och stillsamt. Ingen som försökte sig på något. Två av dem är lättare skadade från skottlossningen.
– Var är ni?
Han säger adressen, Sara har klätt på sig under samtalet. Nu lämnar hon lägenheten och kör iväg…
15.
Jag svarar i telefon.
– Den som ringer mig halvsex på morgonen ska ha en jävligt bra anledning till det.
– Det är Sara på polisen.
– Hej där Sara på polisen, vad vill du mig halv sex på morgonen?
– Var det du?
– Var det jag vadå?
– Som hittade och stoppade de sex som var kvar?
– Förlåt, som sagt klockan är halv sex på morgonen. Men vad talar du om?
Hon samlar sig, jag hör hur hon samlar sig.
– De sex sista av nazisterna är arresterade.
– Grattis, men vad har det med mig att göra?
– Så det var inte du som stoppade dem?
– Hur skulle jag kunna göra det själv? Som du sa, de var sex och jag är en. Nog för att jag är duktig på självförsvar. Men jag är ingen idiot. Jag skulle inte ge mig på sex vältränade legosoldater ensam. Men grattis till att ni fått tag på dem. De kommer inte att tala, men ni har fått dem från gatorna. Nu ska jag försöka somna om. Jag har ett väldigt viktigt affärsmöte om ett par timmar.
Sara känner sig dum. Hon blundar och samlar sig, hon slickar sig om läpparna och säger.
– Jag ber om ursäkt Michael.
– Tack Sara.
Vi lägger på, vad trodde hon att jag skulle erkänna en sådan sak? Jag lägger mig ner igen. Jag somnade för två timmar sedan, jag behöver minst ett par timmar till. Jag sa som det var till Sara, jag har ett viktigt möte senare idag…
16.
Jag ser på Amanda, hon är inte ensam vid bordet. Vi är ute på en fika, det har gått en månad sedan jag stoppade nazisterna som härjade i stan. De som var på väg hit stoppades på vägen. Jag lyfte det med Höga Bordet, jag förklarade vad de gjort. De tog kontakt med deras ledare och de backade.
Framför allt kanske för att jag är Mästare hos De Första. Att jag lovade att inte söva nästa grupp som kom hit. Ingen av de andra organisationerna vill bråka med oss. Eller väldigt få av de andra organisationerna vill bråka med oss. Så de gör inte det.
Så jag har tillbringat en månad med att lära mig mer om företagssfären och lära känna min mormor, moster och kusin bättre. Mina två andra kusiner håller sig vad jag vet i skinnet. Eller de är i Frankrike och festar, de åkte dit efter att jag stoppat dem ifrån att bli drogförsäljare.
Jag funderar fortfarande på vad jag ska göra med stöldgodset som Karl gömmer i de tre husen. 90% av den är sådant som de förra ägarna inte kommer att hävda är deras. Det är stulen konst helt enkelt. De andra tio procenten är sådant som de förra ägarna kan hävda är deras. Jag vill lämna tillbaka det till de förra ägarna. Men det är en svårare process än vad jag trodde.
Så jag funderar fortfarande på hur jag ska göra. Jag har videomöten en gång i veckan med de tre som sköter om mina hus. Jag går fram till bordet och jag ser på mannens tatueringar. Amanda ser på honom.
– Vems är du?
– En som vill tala med dig.
– Då får den personen ringa och boka tid. Tänk inte ens tanken, för då kommer du att få svälja dina tänder.
Han ser på mig, han lyssnar inte på vad jag sa, tjugo sekunder senare så bär två livvakter honom till en SUV. En dörr på annan SUV öppnas och en sen väldigt vacker och välklädd kvinna kommer fram till bordet. Hon ser på tänderna som ligger på marken.
– Jag varnade honom, så vad vill du mig?
– Jag vill inkassera en markör som jag har till din Mästare.
– Jag får tyvärr avböja Ivana.
– Det kan du inte Michael.
– Faktum är att det kan jag visst Ivana, jag är själv Mästare. En Mästare utan borg. Så reglerna för markörer till min borg gäller inte mig. Varför frågar du inte Mästaren själv?
– För att han inte svarar, jag kommer att ta detta vidare.
– Bara du är beredd på konsekvenserna av ett sådant beslut Ivana.
– Det är jag Michael.
– Då får du ta det vidare, där kommer du att få reda på att jag har rätt att neka dig Ivana.
Hon ser på mig, jag möter hennes blick. Hon viker undan med sin före mig. Det är hon inte van vid. Hon reser sig, jag gör detsamma.
– Tänk inte ens tanken Ivana. För om du gör det så kommer Tikhaya Smert och besöker dig. Det vill varken du eller din mor. Ni leker era speciella lekar, men inte med mig. Verkligen inte med mig.
Hon ser på mig.
– Detta är inte det sista ordet Michael.
– Nej jag misstänker det Ivana.
Hon går till bilen och hon sätter sig i den och de kör iväg. Tre suvar, jag ser efter dem och Amanda säger.
– Vad gällde det Michael?
– De har en markör som de kallas. Det är ett bindande kontrakt i blod, Ivana eller hennes mor har gjort min Mästare en tjänst. Nu vill hon använda mig för att inkassera den. Men eftersom jag är den jag är i den världen så kan jag tacka nej. Det verkar som om min Mästare och de andra mästarna har spridit det. Vilket man kanske kan förstå, för det skulle innebära att de inte är bäst längre. Eller något sådant.
– Kommer det att bli problem Michael?
– Det finns en viss risk för det, men inte nu. Nu så ska vi fika och prata Amanda.
Hon ser på mig och hon ler.
– Så vad ska vi tala om Michael?
– Om dopet kanske?
– Det kommer att bli i er kyrka, du och min kusin blir gudföräldrar och vi har kalaset i din mormors trädgård.
– Är där något du behöver hjälp med Amanda?
– Nej faktiskt inte, vi ska ha en genomgång med prästen dagen innan dopet. Annars så är det inget speciellt som händer.
– Då vet jag det Amanda.
– Min far har hört av sig.
Jag ser på henne.
– Jag fick ett vykort i morse, med en hälsning från Jamaica. Han skriver att han mår bra och har hälsan.
– Så han är på Jamaica?
– Kanske, det kan vara en fint med Michael.
– Ja förvisso. Sa han något om att komma hit Amanda?
– Nej, men det skulle inte förvåna mig om han gör det en dag. Men han utmanar nog inte ödet just nu.
– Nej det tror inte jag i heller att han gör.
Vi ser på varandra, vi ler lite åt det vi talar om. Det som precis hände. Vi är luttrade av våra uppväxter.
– Hur är det med din mor Amanda?
– Det är bara bra faktiskt, hon har gått i pension.
Jag ser på henne, hon ser på mig.
– Hon har sparat en hel del av det som hon dragit in. Jag hjälpte henne att placera pengarna. Eller jag lyssnade på dig och sen placerade jag pengarna. Hon lever bra utifrån hennes behov så att säga. Hon avslutade sin karriär för tre veckor sedan. Hon sålde sin bok och nu så lever hon livet som hon säger.
– Så bra.
– Ja verkligen, hon är ute hos mig ett par dagar i veckan.
– Har du berättat om din far?
– Jadå, hon ryckte på axlarna och sa – det är han värd. Sen var det inte mer med det. De älskade varandra, sen åkte han in och de har inte sett varandra på tjugo år. Min mor arbetade med det hon gjorde. Så de har inte haft någon kontakt. Eller ingen som jag vet om, vi talar sällan om min far. Det blev min mors skydd så att säga. Skydd för mig, så att jag skulle slippa behöva svara på frågor om min far. Har din mor hört av sig Michael?
– Nej, hon talar med min mormor en till två gånger i veckan. Enligt min mormor så samlar hon fortfarande mod för att kontakta mig.
– Du ska kanske kontakta henne Michael. Ett samtal kan räcka långt.
– Vi får se Amanda.
– Hon är din mor Michael.
– Jag vet Amanda. Tro mig jag vet, jag har en hel del frågor att ställa till henne. Men jag vill att hon ska ta initiativet.
– Och om hon inte gör det?
– Så får jag göra det, som sagt jag har frågor. En hel del frågor. Så jag kommer inte att vänta för länge. Men ett tag till ger jag henne.
– Bra Michael.
Jag ser på henne…
17.
Ivana talar med sin mor, hon är på väg till deras privatplan.
– Han sa att han inte ville ta emot markören, att han inte hade de skyldigheterna.
– Då får vi ta frågan vidare Ivana.
– Jag sa det mor, han sa att han inte hade några synpunkter på det.
– Jag kontaktar dem Ivana.
– Ja mor, ska jag åka hem eller avvakta?
– Avvakta. Jag ringer direkt.
– Ja mor.
Hon lägger på och hon ser ut genom bilfönstret, hon tänker på sin dotter…
18.
Rösten frågar.
– Vad gäller det?
– Vägran att uppfylla en markör.
– Vem gäller det?
– Michael. Eller Tikhaya Smert som han också kallas.
– En minut.
Kvinnan väntar, en minut senare så återkommer rösten.
– Paris i morgon klockan tolv.
– Vi kommer.
Rösten säger inget mer, hon har lagt på…
19.
Jag svarar.
– Ja?
– Paris i morgon klockan tolv.
– Ok.
Jag lägger på, jag reser mig och går nerför trappan till min mormors rum. Jag knackar på dörren och hon lyfter på huvudet.
– Michael.
– Mormor.
– Vad gäller det?
– Jag ska till Paris i morgon.
– För att?
– Den andra världen gör sig gällande. Det är ett missförstånd, ett som jag kommer att ta hand om.
– När kommer du hem igen?
– I morgon annars så hör jag av mig, som jag sa det är ett missförstånd. Ett som jag kommer att rätta till.
– Vad gäller det?
– Brist i information kan man säga. Ett som jag kommer att rätta till.
– Och det kan du göra?
– Jadå utan problem faktiskt. Som jag sa det är en miss i kommunikationen. Varken mer eller mindre.
– Ok så bra.
– Har du talat med min mor?
– Ja igår faktiskt.
– Hur är det med henne?
– Det är bra, enligt henne så går det framåt hela tiden.
– Då vet jag det.
– Vill du att jag hälsar henne något?
Jag ser på henne, jag tänker på Amandas ord.
– Hälsa henne att jag gärna träffar henne.
Hon ser på mig, jag ser på henne.
– Då hälsar jag henne det Michael.
– Jag har en del frågor som jag vill ha svar på.
– Det förstår jag, det gör nog hon med Michael.
– Kanske det mormor.
Vi ser på varandra…
20.
Jag går fram till disken.
– Michael.
– Välkommen sir, ditt rum är 512.
– Tack.
Jag får nyckeln och jag går till hissarna. Jag trycker på en av knapparna och det plingar till. Jag går fram till hissen jag går in i den och jag trycker på femman. Dörrarna stängs och jag åker upp. Hissen stannar och jag går ur den. Jag går fram till dörren och jag låser upp den.
Jag går in på rummet, jag lägger min väska på sängen. Jag har inget ombyte med mig, jag har datorn med mig. jag lämnar den sällan hemma. Jag går fram till fönstret och jag ser ut genom det. Jag ser på Eiffeltornet. Det är inte första gången jag är här, jag får alltid samma rum med.
Sist jag var här så var det för att döda en man. Han var på en speciell plats innan jag dödade honom. En speciell plats där han fick utlopp för sina bisexuella drifter. Han älskade med två andra män samtidigt. Han var gift och hade barn, han var samtidigt en av de ledande in barnpornografi ring. Ett av offrens släktingar köpte mordet på honom av min Mästare och jag fick utföra det. Telefonen på rummet ringer. Jag svarar.
– Det är dags, direktionen tar emot er på översta våningen.
– Då vet jag det.
Jag lämnar rummet och går till hissen som ska ta mig upp dit. Det är en speciell hiss. Jag trycker på knappen, hissen kommer och jag går in den. Jag ser på mannen som sköter den.
– Michael.
– Roger.
Han trycker på knappen, den läser av hans fingeravtryck. Hissen rör sig uppåt, den stannar och jag går ur den. Jag går igenom metalldetektorn. Jag får mina saker på andra sidan. Jag går till bordet och jag sätter mig på den lediga stolen.
– Vi är här för att Ivana och hennes mor anklagar dig för brott mot att genomföra en markör.
– Nej jag vägrar inte att genomföra markören. Jag sa att de inte rör mig eftersom jag är Mästare själv. Alltså är inte Mästaren för den första borgens markör min att uppfylla om jag inte vill.
– Vad menar du?
Jag ser på mannen som ställer frågan, de är tio runt bordet. Alla har samma ställning.
– Att jag är Mästare utan Borg. Jag är märkt fem gånger, jag har de fem raderna.
Ivana och de andra ser på mig.
– Så ni litar inte på mig, ni är medvetna om konsekvenserna av att inte lita på det som en Mästare av De Första säger.
– Vi har inte fått besked om att det förhåller sig som du säger.
Jag reser mig upp och jag tar av mig västen, sen skjortan. Jag tar av mig linnet och jag visar dem draken och de fem raderna. De ser fyra av fem brännmärken.
– Vill ni att jag visar det femte märket med? Eller skymfandet av mig är över?
De hör isen i min röst. Mer än en av dem blir besvärade. Ivana och hennes mor stirrar på mitt bröst. De spelade högt och förlorade. Nu sitter de med skägget i brevlådan. De har som jag sa skymfat mig, det har de vid bordet med gjort.
– Nå?
– Du behöver inte visa Michael.
– Så nu litar ni på mig?
– Som jag sa innan, vi har inte fått reda på det vi i heller.
– Så ni tvivlar på mitt ord. Ni vet om straffet som jag skulle ljuga om en sådan sak eller hur?
– Ja, så vad begär du i kompensation?
Jag ser på kvinnan som talar.
– Av dem eller er? För ni har skymfat mig lika mycket som dem.
Nu ser alla på mig med rädsla i ögonen?
– Av dem så vill jag veta vad det är de vill ha av min Mästare. Vad de vill att han ska göra. Eller som de skulle säga åt honom att göra och så då blivit jag.
De ser förvånat på mig.
– Min dotter är kidnappad av sin far.
Jag ser på Ivana, på hennes artonårsdag så såldes hennes oskuld till högstbjudande. Om det tog och de blev flicka så få hennes far inte ha något som helst med henne att göra. Han får skriva på ett kontrakt om det. Det tog och hon blev gravid.
– Vem är faren?
– Gregor Kamarov, Leonid Kamarovs son.
Han är en jävligt speciell man. Hela hans släkt flera hundra år tillbaka i tiden har varit speciella. Leonid har två barn, en som och en dotter. De är minst lika speciella som deras far är.
– Så han har kidnappat sin dotter?
– Ja, hon kämpar emot när han och hans vakter drar i väg med henne. De dödade hennes livvakter i den skola som hon gick i.
Hon tar fram sin telefon, hon öppnar den och hon spelar upp en film. Jag ser henne kämpa emot, så pass mycket så att de får söva henne.
– Leonid står inte under högsta Bordet?
– Nej.
– Ge mig all information ni har så tittar jag på det. Kan jag lösa det så gör jag det. Säger jag att jag inte kan lösa det så är det för att jag inte kan lösa. Förstår ni?
– Ja, så du kan tänka dig att åta dig uppdraget?
– Om det går att lösa så ja. Jag gillar inte människor som gör barn illa. Oavsett vem det är som gör det. Så ge mig all information ni har och ett par timmar så kommer jag hit upp igen och säger om det går eller inte. Vad mitt pris är för att göra det.
– Ok.
Ivana tar fram ett USB minne, hon räcker det till mig. Jag tar emot det, jag lämnar dem sittandes där. De tio kommer att ta de andra två under herrans tukt och förmaning. Jag går in på mitt rum när jag kommit ner till min våning. Jag sätter minnet i datorn och jag öppnar mappen och jag börjar att läsa på mig…
21.
Jag räcker tillbaka USB minnet, de två kvinnorna ser på mig. Jag ser spänningen som rider dem.
– Det går att göra, under rätt förutsättningar. Innan jag går vidare, så vill jag ha följande. En miljon Euro i guld, två tjänster som ni ska utföra utan ifrågasätta och min mästares markör. Går ni med på det så kommer jag att hämta din dotter Ivana.
– Taget.
Jag ser på Ivanas mor. Hon svarade inte, hennes dotter ser på henne.
– Svara mor.
– Taget.
– Men om hon säger att hon är där av fri vilja så kommer jag inte att ta med henne. Då gäller inte avtalet och ni får bara betala hälften av avgiften plus markören.
– Taget.
– Taget.
Hon vågade inte dra på tiden denna gång.
– Jag behöver hjälp med två saker, ett flygplan som kan släppa mig från hög höjd och en chaufför som står och väntar på mig utanför om exakt tjugosex timmar från nu.
De stirrar på mig…
22.
Jag flyger genom luften. Jag stoppar fallet och tittar på höjdmätaren. Sen faller jag igen. Jag stoppar igen och jag ser på höjdmätaren. Jag fäller in armarna igen och jag faller snabbt. Jag stoppar fallet, jag ser på höjdmätaren. Jag drar i snöret och jag styr mig mot den del av taket som jag vill landa på.
Jag landar och kopplar loss fallskärmen. Sen börjar jag att springa, jag drar mitt svärd i trä. Jag attackerar vakterna. Mitt svärd träffar dem på rätt punkter på kroppen. De ramlar ihop, jag tar mig in i slottet…
23.
Tjejen ser på mig, hon ser mig sätta mitt finger för hennes mun. Hon nickar.
– Vill du träffa din mamma?
Hon nickar ivrigt.
– Så du vill inte stanna här?
Hon skakar bestämt på huvudet.
– Då lämnar vi liten, håll dig bakom mig. Stannar jag så stannar du.
Hon nickar, jag hjälper henne ur sängen. Sen lämnar vi rummet, vi kommer ut i en korridor. Hon ser på kropparna som ligger på golvet. De rör sig ljudlöst framåt. Jag stannar en gång, jag gömmer henne. I skuggorna, sen försvinner jag.
Hon ser sin far och hans livvakter komma gående. Hon blinkar till när hon öppnar ögonen igen så ligger de utslagna på golvet. Hon känner mig ta henne i handen och sen lämnar vi slottet. Vi kommer fram till en bil, jag öppnar dörren för henne och hon sätter sig i baksätet.
– Du ska nog lägga dig ner och blunda.
– Ok.
Hon gör som jag säger, så fort jag satt mig så kör kvinnan iväg. Hon börjar att vissla och jag ser hennes bilkörning. Det är som att vara med i Fast And The Furious. Och Transporter samtidigt…Ett par timmar senare så kör hon in genom portarna till det slott som Ivana och hennes mor bor i. När hon stannar bilen så slutar hon att vissla.
– Dina pengar är på ditt konto, med tio procent.
– Tackar chefen.
Jag öppnar dörren och tjejen går ut. Hennes mor och mormor kommer rusande. Hennes mor kramar flickan. Hennes mormor ser på mig.
– Markören.
Hon räcker den till mig, jag tar emot den och stoppar den i min ficka.
– Skicka guldet till denna adress.
Jag räcker henne ett visitkort. Hon ser på det och hon nickar. Jag sätter mig i bilen igen och chauffören kör i väg och hon börjar att vissla igen…
24.
Jag går in i huset, jag går nerför trappan. Jag sätter min ryggsäck på köksbordet, jag går fram till dörren som leder ut till trädgården. Jag går nerför trappan till källaren, jag öppnar dörren och går in. Jag tar av mig den vita canvasväskan. Jag öppnar den och jag går fram till skåpet och jag öppnar det. Jag hänger upp mina saker i skåpet. Jag stänger det och jag lämnar källaren, jag tar fram min telefon och jag ringer min mormor.
– Hej Michael.
– Hej mormor, jag är hemma igen.
– Hur gick det?
– Det gick bra, det kommer en leverans om en dag eller två.
– Då vet jag det. Kommer du in i morgon?
– Jadå, jag kommer in i morgon.
Jag stänger dörren till trädgården bakom mig. Vi avslutar samtalet och jag går till köksdelen. Jag tar kastrull och jag slår vatten i den. Jag sätter den på spisen, jag startar plattan. Jag tar fram en mugg, te och honung.
Jag fyller tesilen med te, jag väntar på att vattnet ska koka. När det gör det så slår jag vatten på tebladen. Jag låter det dra en liten stund. Jag tar bort tesilen och ringlar honung i vattnet. Min telefon ringer. Jag svarar.
– Det är Michael.
– Hej det är Alice, vill du träffas?
– Gärna.
– Så bra, jag är hos dig om en halvtimme.
– Det låter väldigt bra Alice.
Vi lägger på och jag ler lite, jag tar en klunk av teet. Jag ler lite bredare…
25.
Jag tar en klunk av kaffet, jag ler när jag tänker på gårdagen och timmarna med Alice. Hon kom, jag öppnade dörren. Vi hånglade redan i trappan, första gången så kom vi inte längre än till köksbordet. Vi var nakna där, att klä av oss tog tio sekunder. Jag la upp henne på bordet och jag attackerade hennes slida direkt med min mun och tunga.
Den lekte med hennes läppar, med hennes klitoris, med hennes läppar. Jag förde in ett finger i hennes inre och det smekte henne samtidigt som jag slickade henne. Hon kom kraftigt och hennes skrik ekade mellan väggarna.
Jag slickade henne genom hennes orgasm. Jag reste mig och jag tog min penis i handen och jag smekte den snabbt till fullresning. Jag satte mitt ollon mot hennes slida och jag tryckte till och gled in i hennes inre i en enda rörelse.
När jag nådde botten av henne så kom hon igen. Jag började att röra mig direkt och jag tog henne genom orgasmen. Jag ökade takten i mina rörelser och hon såg på mig med ett djup i blicken. Jag mötte den och jag släppte på mina spärrar. Denna första gång så ville jag komma fort.
Jag hade ett behov av det, jag tog henne hårt. Nästan för hårt, jag drog mig ur henne och hon tog mig i munnen och jag kom med ett vrål. Jag kom så att det svartnade för mina ögon…Jag tar en klunk till av kaffet. Vi älskade två gånger till igår och en gång i morse. Hon åkte med mig hit. Hon kysste mig en sista gång och sen gick hon över Stortorget till sitt arbete. Jag gick upp hit, jag tog en mugg kaffe på vägen. Jag ser på skärmen och dagens arbete börjar…
26.
Leonid ser på Gregor, han ser på blåmärket så hans ansikte.
– Så någon fritog din dotter som du kidnappat. Du bröt mot ett avtal när du gjorde det och nu så vill du att jag ska jaga den som gjorde det?
– Ja far.
– Det kommer inte att hända, dödade de någon av dina vakter?
– Nej far.
– De dödade inte dig i heller?
– Som du ser.
– Så då finns det inget att hämnas Gregor.
Dörren till den stora matsalen öppnas och Gregors syster Natascha kommer in den. Hon går fram till sin far och hon kysser hans kinder. Hon är en väldigt vacker ung kvinna med ett speciellt utseende. Ett som är vackert, men speciellt.
– Vad är det Gregor?
– Någon fritog hans dotter.
– Varför har jag inte hört talas om detta blodbad?
– För att det inte blev ett blodbad Natascha.
Hon ser på sin far, något tänds i hennes blick.
– Vad sa du?
– Någon tog sig in i hans slott och fritog hans dotter utan att döda någon. Hur många vakter har du där?
– 42 plus mina sex närmsta livvakter.
– Slog de ner alla?
– Trettiofyra.
Natascha ser på honom.
– Får jag se övervakningsfilmerna?
– Visst.
– Tack Gregor.
Han ser på hennes blick. Den är nästan som besatt…
27.
Sara ser på kvinnan framför henne, hon är en av Malmös madamer. De känner varandra sedan tidigare. Sara och Nellie som hon heter gick i skolan tillsammans. De gick i samma klass, de hängde en hel del på högstadiet. Sen började de olika gymnasieutbildningar och de valde helt olika vägar i livet.
– Du är försiktig Nellie, de nya spelarna är inga som man ska leka med.
– Du känner mig Sara, jag är försiktigheten själv.
– Vet du vad de kallar sig Nellie?
– Sektion 19. De är före detta agenter i den polska underrättelsetjänsten. De som startade organisationen gjorde det efter murens fall när allt var kaos i Polen.
– Mitt råd Nellie är att inte försöka ta över efter Riita.
– Jag tackar för rådet Sara, jag ska tänka på det.
– Snälla gör det, de var de som låg bakom de två attackerna innan i somras.
Nellie ser på henne och hennes ögon smalnar. Det gör henne lite betänksam i alla fall. Nellie är ingen dumbom. Verkligen inte.
– Jag hör dig Sara.
– Bra Nellie.
De tar en klunk av kaffet. De sitter på Haket och har diskussionen…
28.
Jag torkar mitt ansikte, jag har precis tränat. Min mormor har meddelat mig att min mor vill träffa mig och att hon vill göra det nu till helgen. Jag sa ja innan jag hann ändra mig. Nu så är jag inte lika säker på att jag vill träffa henne. Jag reser mig och jag klär på mig. Jag lämnar omklädningsrummet, Ken kommer in och han ser på mig.
– Du är tidig Michael.
– Ja det blev så idag.
– Något speciellt?
Jag ser på honom.
– Min mor vill träffa mig Ken.
– Och du vill inte träffa henne?
– Jag vet inte, jag har fått reda på en sak som ställer vår relation på sin spets om man säger så. Den var ansträngd innan, den blev inte bättre av det jag fick reda på.
– Och det var hemskt?
– Tillräckligt hemskt Ken. Eller hela min uppväxt är en enda stor lögn. Förutom det faktum att jag är den nye Greven. Vilket min mor faktiskt förberedde mig på. Men som jag ”glömde” när jag sen växte upp. När drogs in i stormen som var min uppväxt. Där denna lokal och du var min enda trygga punkt i livet.
Han ser på mig.
– Vad är det du fått reda på Michael?
– Att min far inte är min far. Att hela min uppväxt är en enda lång lögn. Sen blir det inte bättre av att han är Heliga Korsets Riddare. En av de tolv som leder dem.
Ken ser på mig, han ser mitt sneda ironiska leende.
– Och han vet inte om dig?
– Nej han vet inte om mig. Han har ingen manlig arvtagare, det kommer de snart att kräva av honom. Även om hans frun är yngre än honom så är hon inte purung längre. Min mor fick mig när hon var ung. Inte fyllda tjugo år. Men de är snart femtio. Han har barn tre döttrar, mina halvsystrar. De får inte ärva hans plats. Så de kommer snart att tvinga honom att betäcka en lämplig ung dam tills hon föder honom en son. Men eftersom jag existerar så behövs inte det. Men jag är den jag är, vi ligger inte i blodsfejd med dem. Mest för att ingen vill ligga i blodsfejd med oss.
Ken svarar på mitt sneda leende. Ingen som är vid sina sinnens fulla bruk vill vara i blodsfejd med oss. Jag klappar mig lätt på vänstrabröstet och Ken gör detsamma.
– Jag förstår att det kan innebära en hel del bekymmer.
– Ja Ken det kan det. Den där plikten är väldigt tung ibland Ken.
– Ja Michael det är den.
– Jag får vidare Ken, jag ska förbereda tre kvinnor på att vi inte kommer att hoppa på ett väldigt attraktivt erbjudande.
– Och de kommer att bli besvikna?
– Ja de kommer att bli besvikna Ken.
– Och varför ska ni inte hoppa på det?
– För att de är en stor tvättmaskin åt väldigt farliga personer. Vi ska inte doppa våra tår i de vattnen. Vi skulle ingå i den tvättmaskinen, vilket vi inte ska göra. De Första hade blivit lite irriterade om vi gjort det.
– Lite?
– Jag gillar inte att överdriva Ken.
Jag går iväg och han ser på min rygg, sen frågar han den Vise hur mycket han kan lägga på en ung mans axlar. Han får givetvis inget svar, men frågan är ställd…
29.
Natascha ser på filmen för hundrade gången, hon ser på den i slowmotion. Det är en man som slog ner Gregors vakter utan att döda dem. Hon ser på perfektionen i varje rörelse, i varje träff. Det är som att se en erotiskfilm för henne. Hon slickar sig om läpparna. Hon måste ta reda på vem han är.
Hon har tränat självförsvar hela livet. Hon har avverkat den ene Mästaren efter den andre. Hon har inte bara lärt sig en stil utan flera. Hon ser på träffarna, de är perfektion. Varken mer eller mindre…
30.
Jag ser på de tre kvinnorna.
– Så de är en tvättmaskin åt flera stora skurkar?
– Ja, de tvättar minst hundramiljoner dollar åt de fem där om året. Sen tvättar de pengar åt fler. Men de fem är de farligaste av dem. Så vi ska inte beblanda oss med Titans.
– Vi hittade ingenting Michael.
– Det var det som gjorde mig misstänksam. Vi har alla våra småsaker som kostar pengar. Mormors parkeringsböter bland annat. De hade ingenting, inte ens parkeringsböter. De är för rena. De är ett multinationellt företag som inte ens får parkeringsböter. Då blir jag misstänksam. Jag har vissa fördelar som gör att jag kan gräva djupare än vad ni kan göra.
– Vilka fördelar Michael?
– Andra program än vad ni har. Andra kontakter, som sagt jag kan gräva djupare än er. Jag kommer att kontakta dem och meddela att de får söka sig vidare.
– Och om de inte godtar det Michael.
– Då löser jag det då.
De ser på mig, de tar inte fler diskussioner. Jag tar en klunk av kaffet.
– Nästa punkt?
Min mormor ser på mig, jag möter hennes blick. Det handlar om en hel del pengar.
– De tvättar pengar åt Mexikanska och italienska och flera andra sådana människor. De jag varit hos mormor skulle komma hit och ta mig och er i örat om jag gör affärer med dem. Så ska vi fortsätta diskutera om varför vi inte ska göra affärer med dem. Vill du stödja sådan verksamhet, vill ni andra två göra det?
– Givetvis inte Michael.
– Bra då ska vi inte hoppa i säng med dem. Jag har sett vad de förbannade svinen ställer till med. Jag har sett det på väldigt nära håll. Jag är uppvuxen med två personer som var väldigt beroende av den skiten som de säljer. Vill du att Kraftsfären ska dras genom den skiten?
– Nej.
– Bra kan vi då gå vidare till nästa punkt?
– Nej.
Jag ser på Freja.
– Varför inte?
– För att du inte berättar allt. Du säger att vi ska lita på dig, men vi kan inte hållas i mörkret Michael. Hur olagliga är dina program?
– Inte alls, men jag kan göra olagligheter med dem. Om de kommer på mig, vilket de inte kommer att göra.
– Och hur känner du till de där skurkarna?
– För att i Skuggvärlden så får man lära sig vem som är skurkarna. Jag har dödat en del av de värsta skurkarna. Bland annat en fullblodsgalning i Mexiko. Då fick jag ett annat smeknamn.
– Som är?
– Demonen från Cali. De andra från mexikanskadrogkartellerna köpte kontraktet på den störste av galningarna där. De betalade min Mästare och han skickade mig. Jag tog mig förbi hans vakter, jag gav honom en speciell blandning av gifter som skapade en massiv hjärnblödning. Det skulle se naturligt ut, jag lämnade utan att de märkte mig. På morgonen så hittade de honom död av naturliga orsaker. Jag har gjort en hel del spektakulära saker Freja. Saker som ger mig mardrömmar ibland. Men jag ser på dem som ett sundhetstecken. För om jag känner så för det jag gjort så är jag ingen sociopat.
– Det är klart att du inte är Michael.
– Nej mormor det är jag inte, men det är skönt att känna att jag inte är det.
– Det förstår jag.
– Så när jag ringer dem och meddelar dem om att vi inte kommer att göra affärer med dem så kommer de att spänna sig. Då kommer jag att spänna mig, det kan bli lite stökigt. Men de kommer att backa till slut. De har inget annat val.
De tre kvinnorna ser på mig.
– Du får aldrig tala med någon utanför detta rum om det jag berättade för dig Freja. Jag låter inte bli att berätta för att vara hemlig. Jag gör det för att om du ens andas om det utanför detta rum så kan det komma väldigt farliga personer hit. Jag kommer att få döda de väldigt farliga personerna Freja. Jag vill verkligen inte döda någon. Jag hade kunnat döda Dennis lika lätt som jag andas in och ut. Jag hade kunnat döda Tatjana och en massa underhuggare till dem. Men jag vill inte döda längre. Ibland så är det, den enda utvägen. Men jag vill verkligen att det ska vara den enda utvägen i så fall. Så snälla lita på mig när jag säger att vi inte ska göra affärer med vissa element. Jag gör det inte för att vara hemlig. Verkligen inte, det är för er säkerhet. Så länge jag andas så kommer inget ont att drabba er. Men då måste ni lita på mig, när jag berättar saker för er så får ni aldrig tala om dem med någon annan. Förstår du Freja?
– Ja Michael.
– Tack, så kan vi gå vidare nu?
– Ja.
Jag tar en klunk av kaffet och jag lyssnar på min mormor…
31.
Jag ringer kontaktpersonen på Titans.
– Det är Mark.
– Detta är Michael Af Kraft.
– Du vill diskutera vårt kommande samarbete.
– Det kommer inte att bli något samarbete Mark.
– Förlåt?
– Vi kan inte göra affärer med er av förklarliga skäl.
– Nu förstår jag inte.
– Det gör du Mark, du förstår jag vet precis vem ni är tvättmaskin åt. Kraftsfären kan inte beblanda sig med sådana element. Innan du spänner dig, vill du att jag ringer till José och frågar om jag ska stänga av hans tvättmaskin?
– Vi reagerar inte så bra på hot.
– Det gör inte jag i heller, så lyssna noga nu. Antingen så accepterar du att vi inte kommer att göra affärer med er. Eller så spänner du dig, då kommer jag att ringa fem samtal och meddela fem väldigt farliga personer att deras tvättmaskin kommer att stängas av och att det är ditt fel Mark. Inte Titans utan ditt. Jag har ett par smeknamn, innan du ringer de som ska försöka skrämma oss så vill jag att du ringer José i Cali och hälsar honom att du hotar Demonen från Cali. Eller vänta, jag ringer själv upp honom. Sen ger jag honom ditt nummer.
Jag lägger på, jag ringer till Växelstationen som den kallas för hos Det Högsta Bordet. De svarar.
– Ja?
– Det är Michael, jag vill bli kopplad till José i Cali.
– Visst.
– Tack.
Det går fram tre signaler, sen svarar José.
– Ja?
– Det är demonen från Cali.
– Ja?
– Det företag som tvättar dina pengar hotar mig. Jag gillar inte att bli hotad, mannen som hotar mig och din tvättmaskin heter Mark. Hans nummer är följande.
Jag säger det.
– Fick du det?
– Ja.
– Bra, det skulle vara olyckligt om han retade mig mer.
– Ja.
Vi lägger på, jag ler lite snett. Ibland så är det bra med hemska smeknamn…
32.
Jag svarar i min telefon.
– Det är Michael.
– Hej detta är Eric en av ägarna till Titans.
– Hej Eric.
– Vi beklagar den uppkomna situationen.
– Ingen fara, alla har vi ruttna äpplen i vår korg.
– Vi är glada att du tar det så.
– Som sagt ingen fara, nu hoppas jag att våra förehavanden är över?
– Ja.
– Om ni fortfarande söker ett företag som kan hjälpa er så hade jag ringt till Ostcomp.
– Tack.
– Ingen fara.
Vi lägger på, jag ler lite elakt. Ostcomp är konkurrenter som har en hel del ljusskygga affärer för sig. De kommer att hoppa på erbjudandet från Titans. När de är i gång så kommer vissa polisiära organisationer att få material skickat till sig som kommer att sänka både Titans och Ostcomp. Det kommer att göra oss rikare och mäktigare…
33.
Jag sitter på ett uteställe med Freja, vi behövde varva ner båda två. Utestället är ett uteställe för de rika och belevade. Vi skålar med varandra, hon med vin och jag med vodka och öl. Jag sveper vodkan och tar en klunk av ölen.
– Tack för frågan om detta Michael.
– Givetvis Freja, jag har inte så många vänner. Det är du och Amanda, jag kanske håller på att bygga upp en vänskap med en polis som heter Sara.
Jag pekar på vodkaglaset, bartendern fyller på det. Jag betalar och han går vidare. En kvinna i vår ålder kommer fram till Freja. Eller hon tränger sig mellan oss.
– Ursäkta?
– Förlåt?
– Du kan i alla fall be om ursäkt innan du tränger dig mellan två personer.
Hon ser på mig som om jag är svagsint.
– Innan du frågar så nej jag har inte en aning om vem du är. Jag är Michael Af Kraft. Oavsett vem du är så hänger ni inte före oss på den där väggen. Eftersom vi hänger först, tätt följda av Af Reuterskiöld och Af Cronhielm. Du är ingen av dem i heller. Så du ska kanske tona ner dig.
Hon slickar sig om läpparna, jag ser på hennes blick. Sen skrattar jag till lite.
– Funkar det med andra killar?
Hon ser förnärmat på mig.
– Ja.
– Jisses, två saker. Vet din plats och be om ursäkt.
Hon öppnar munnen, sen exploderar världen utanför. Jag drar ner de två kvinnorna och jag skyddar dem med min kropp. Sen smäller det fyra gånger till…
34.
Sara ser på kaoset som är på Stortorget, hon ser på bilarna som brinner. På de skadade uteställena. På ambulanserna som kör iväg och kommer hit. Hon ser på sina kollegor som gör sitt bästa för att organisera kaoset. Hon ser mig stå och hålla en kvinnas ben. Hon ser mig tala lugnt till kvinnan, hon går fram till mig.
– Michael.
– Sara.
– Vad hände?
– Fem bilbomber Sara, någon smällde av fem bilbomber här. Någon vill de rika och belevade illa.
– De kommer att lägga skulden på terrorister.
Kvinnan som ligger på båren är rätt så illa däran. En akutläkare kommer fram och Sara hör Michael tala som en läkare när han beskriver skadan. Läkaren lyssnar och han vinkar på fler sjukhuspersonal. De kommer fram till båren som hon ligger på, de tar över från Michael. Han tar ett steg tillbaka, hon ser på hans blodiga kläder.
– Det är inte mitt.
– Så bra, så någon sprängde fem bilar?
– Ja, vad vet ni?
– Ingenting, eller det är nya aktörer som är på väg att försöka slå sig in på marknaden här. De vill ta över efter Tatjana och de andra två.
– Lycka till, de andra har delat upp deras områden mellan sig. De kommer att göra gemensam sak mot dem.
– Jag vet Michael, men det vet inte de.
– Vad heter de?
– Sektion 19.
Jag ser på henne, jag vet precis vem de är.
– Det kommer att ta hus i helvete Sara.
– Vad menar du Michael?
– Det är inte vem som helst som besöker dessa uteställen. Det är de riktigt rika och belevade. Gamla pengar framför allt, gamla pengar och gamla familjer. Min mormor är en av de som kommer att bli väldigt arg. Men varken jag eller Freja skadade oss. Så hon kommer att vara mer balanserad än de andra. Jag med, det är jag som sitter med vid Bordet i den Innersta Ringen som de kallar sig. Så din magkänsla säger Sektion 19?
– Ja.
– Bra då vet jag det, din chef kommer att få reda på att ge fan i dem. Sen så ska ni jaga terrorister i stället.
– Och ni kommer att ge er på Sektion 19?
– Så kommer det att bli, en hel del av de med gamla pengar var därinne och de blev skakade. Vad jag hört så är ingen död, vilket är ett under i sig. Men det dåliga vädret spelar säkert in.
– Ja.
– Jag får åka hem och duscha.
– Ja Michael.
Jag tar av mig plasthandskarna och säger hej då till Sara. Hon går till sina kollegor och de börjar att diskutera det som hänt…
35.
Jag ser på skärmen, jag har dykt ner i deras organisation och jag har skaffat mig tillräckligt med information för att krossa dem. Jag tar fram min telefon och jag letar upp rätt namn.
– Ja?
– Det är Michael Af Kraft, jag vill sammankalla Den Innersta Ringen. Jag har ett sätt att stoppa de som ligger bakom attacken.
– Jag sammankallar de andra.
– Tack.
Vi lägger på, jag reser mig och jag rullar på nacken. Det knackar på min dörr, den öppnas. Min mormor, moster och Freja kommer in.
– Hur är det Michael?
– Det är bra, hur är det mig dig Freja?
– Det är så bra som det kan vara. Du räddade mig och Erika från att bli skadade.
– Det är självklart kusin.
– Du har nog fått en beundrarinna.
– Då får du ta hand om det mormor, inte ens om hon var den sista kvinnan på planeten så skulle jag gifta mig med henne. Förutom för att hon är blond så är hon en avskyvärd människa. Som mobbar Freja under deras skoltid.
Freja stirrar på mig.
– Ni skickade ut signaler Freja, de var lätta att läsa och tolka. Du kan sätta henne på plats så mycket du vill nu. Vi är ju ändå Af Kraft, vilket hon blev medveten om igår. Karl hade många bra sidor, men att vara Greven var inte en av dem. Er far var inte en bra Greve han i heller. Så Af Kraft har tappat status. Det försöker jag rätta till nu. En sak till som inte får lämna detta kontor. Jag ”äger” Stortorget, så attacken därnere var en attack på mig. På De Första och de pajaserna som ligger bakom attacken kommer att bli väldigt medvetna om det. Men vi ska använda Den Innersta Ringen till att få som jag vill.
– Och vad är det Michael?
– Att krossa fjantarna som attackerade oss och få tillbaka vår status vid bordet.
– Och hur ska du göra det?
– Genom att erbjuda de andra fyra mellan 20 – 25 miljoner dollar. I skattefria pengar. För de pengarna så kommer jag att få krossa dem med Den Innersta Ringens beskydd. Gunnar Stolpe sitter med vid bordet.
– Vad har det för betydelse Michael?
– Han är frimurarnas stormästare i Sverige. Han har kontakter som kommer att se till att den information som jag fått fram om de som gjorde det igår. De kommer att använda den informationen på rätt sätt. Men inte förrän jag snott deras pengar. Sen så är han min riktige fars närmste man.
Min moster och Freja ser skarpt på mig. Min mormor säger ingenting.
– Ni ville veta hemligheterna, men om ni så mycket som andas om detta innan det blir officiellt…
– Så smiskar jag er.
De ser på mormor.
– Och vem är din far Michael?
– Richard Af Cronhielm.
De ser på mig, jag ser deras väldigt överraskade miner.
– Han och min mor tillbringade en vecka tillsammans. De träffades på en speciell plats här i Malmö. En där man får leva ut sina fantasier. Vilka de är vet jag inte. Men de träffades där i alla fall. De låste in sig på ett hotellrum i en vecka. Där blev min mor med barn, hon var höggravid när hon tog studenten. Hon var även gift med Jan då. Hur ni lyckades med den bedriften imponerar på mig mormor.
– Allt går att lösa om man vill.
Jag nickar, sen säger jag.
– Jag kommer att få en tid om ett par minuter mormor. Vi kommer att bli kallade till Den Innersta Ringen. Du får informera Bridgeklubben i morgon.
– Ja Michael.
– Efter ikväll så är Af Kraft att räkna med igen. Om allt går riktigt väl så kommer Gunnar att informera min far om mina insatser. Då kommer jag att bli kallad till den verkligt innersta kretsen i Sverige. Där vi var med innan. Vi är ändå den släkt som hänger först på den där väggen. Men innan dess så ska jag besöka min mor och ha ett väldigt långt samtal med henne. Det kommer innebära en del förändringar för er med. De kommer att tala med en annan respekt med er. Jag kommer att hålla ett väldigt vakande öga på Hampus och Erik. De kommer att få reda på att vi ökat i status. De eller framför allt Erik kommer att försöka utnyttja det. Jag kommer inte att acceptera det.
– Nej Michael.
– Bra om du har något som helst inflytande på dem så hälsa dem att om de inte sköter sig så blir det konsekvenser.
– Ja Michael.
– En sak till mormor, du tackar kategoriskt nej till alla som ens tänker tankar att skicka sina yngre förmågor efter mig. Du kommer att få en lista på vad som jag inte går igång på. Där blondiner är den största av dem alla, det och brist på intelligens. Min största turn off är blondiner. Jag vill tillägga att jag inte anser att alla blondiner är dumma. Intelligens har inget med hårfärg att göra.
– Så blondiner är din turn off?
– Ja Freja.
– Där ser man.
Min telefon ringer, jag svarar.
– Det är Michael.
– Klockan 19.00.
– Då vet jag det.
Vi lägger på.
– Klockan 19.00. ikväll mormor.
– Då vet jag det, du vet var vi ska?
– Jadå jag vet var vi ska.
– Bra Michael och tack.
– Tacka mig när vi är i mål mormor, vi är inte i mål än.
– Skrockfull?
– Nä men jag förväntar mig för det mesta att saker och ting ska skita sig.
– Så du tror att det kommer att skita sig?
– Jag har inte en aning mormor. Det är därför som jag inte tar ut något i förskott. Verkligen inte. Så vi får se vad som händer.
– Ja Michael…
37.
Jag går nerför trappan med min mormor bredvid mig. Vi är i ett av Malmös äldsta hus. Vi går in i källaren, vi ser på de andra som är här. Det är alla de äldre släkterna. Förutom vi fem som sitter vid bordet så är där ett trettiotal släkter som sitter utanför bordet.
De sitter på stolar som står längsmed väggarna i det innersta rummet. Min mormor sitter där på vår stol, när jag gifter mig så är det min fru som kommer att sitta på den. Jag säger inte om, för det är inte ett alternativ för mig. När är det enda alternativet som finns för mig.
Min mormor presenterar mig för de som jag ska presenteras för. De andra fyra som sitter vid bordet är mer än dubbelt så gamla som jag är. Den som är sammankallande meddelar att vi ska gå in i det innersta rummet.
Vi går in och jag sätter mig vid vår stol. Jag ser på den andra fyra, det är Reuterskiöld, Stolpe Dolk och Af Crona. Min fars släkt har ingen vid Bordet här. De har sitt säte i Stockholm och deras Innersta Ring. Den som är sammankallande säger.
– Michael Af Kraft har kallat till detta möte, men innan han får ordet så vill jag från min släkts sida tacka för din insats igår. Det sägs att du räddade en hel del liv där. Bland annat mitt barnbarn.
De applåderar lågt, jag böjer på huvudet i tack.
– Jag tackar för de fina orden som sagt jag vet vem som skapade kaoset igår och att det är samma grupp som såg till så att två kriminella organisationer slaktades. Det var de som betalade för de morden. Gruppen heter Sektion19. De skapades i Polen efter murens fall. De har nu tentakler på de flesta kontinenter. Jag kan stoppa dem.
– Hur?
– Genom att slå till mot deras ekonomi, jag delar på deras pengar på oss fem. Jag delar med mig av den information som jag fått fram om dem till berörda polismyndigheter. Men utan pengar så är de slut. Då kan de inte skydda sig mot de angrepp som polisen och andra myndigheter gör mot dem.
– Så du delar med dig av pengarna?
– Givetvis, vi gör detta tillsammans. Den Innersta Ringen.
– Hur mycket talar vi om?
Jag ser på dem, inombords så ler jag. De är girigbukar, när de hör summan som de kommer att få hade jag kunnat att begära att få ligga med deras fruar på bordet framför dem.
– Mellan tjugo och tjugofem miljoner per person.
De slickar sig om läpparna.
– Om du ger mig informationen som polisen ska få så ser jag till så att de får den.
– Tack Gunnar. Så vad säger ni, ska jag tömma deras konton?
Jag ser på de andra fyra, de räcker upp handen. Jag nickar och jag tar fram min dator. Tio minuter senare så får de varsin lapp med ett kontonummer på. Jag räcker Gunnar ett USB minne med informationen på.
– Då hade inte jag mer mina herrar.
– Inte vi i heller, det är trevligt att Af Kraft är tillbaka vid bordet.
– Vi är glada över att vara tillbaka Reuterskiöld.
Vi reser oss och de skakar hand med mig, sen går de ut ur rummet och jag ser på dem och lismarna som går efter dem. Eller inte Gunnar, han är kvar i rummet med mig.
– Du vet vem jag är Michael.
– Ja Gunnar jag vet vem du är.
– Mina kontakter fick inte fram detta.
– En av mina vänner är polis, detta var hennes arbetsteori och jag fick den bekräftad. Det finns fler källor än Frimurarna Gunnar, jag vet om dina. Du behöver inte veta om mina. Jag vet att du kommer att försöka ta reda på så mycket som möjligt om mig. Det finns ett lätt sätt att göra det.
– Och vad är det?
– Du kan alltid fråga mig Gunnar.
Han ser på mig, jag möter hans blick och det är han som flyttar på den före mig. Det är han inte van vid, det är bara Richard som får honom att göra det annars.
– Det finns ett hål på åtta år i ditt liv.
– Ja studerade till mina tre utbildningar.
– I Japan?
– Precis, hålet är för att jag inte gjorde mer än pluggade. Det är inte mer exotiskt än så, jag har tre Suma Cum Laude. Det kräver sin dedikation.
Han ser på mig, han nickar.
– Jag kommer att fortsätta att undersöka dig.
– Jag hade inte förväntat mig mindre Gunnar, en sak bara.
– Vadå?
– Jag svarar inte så bra på utpressning, jag säger alltid sanningen. Så du kommer ingenstans med mig med det som du får fram. Verkligen inte Gunnar.
– Du var kriminell under din uppväxt.
– Nej jag umgicks med kriminella, jag är aldrig fälld för något. De var mina vänner, det är betydligt fler av deras barn och barnbarn som tillbringat tid i häktet. Det har jag aldrig gjort, men visst så har din dotter och hennes två barn gjort det?
Han ser på mig och han slickar sig om läpparna.
– Jag är ingen pajas eller amatör Gunnar, jag är en Af Kraft. Vi har dansat med större elefanter än dig. Trodde du inte att min mor och mormor skulle utbilda mig i att dansa? Hota de andra Gunnar, det bryr jag mig inte om. Men ta inte ton mot mig igen. För då kommer du att få reda på vad det innebär att hänga först på väggen i Riddarsalen.
Han ser på mig, mina väldigt ljusblå ögon naglar fast honom.
– Michael.
– Gunnar.
Han går i väg och min mormor ser på honom och sen på mig. Hon är imponerad och hon säger det.
– Jag är imponerad Michael.
– Detta var som en vanlig tisdag i Borgen. Där talar vi om intriger och skit. Alla letade skit på varandra för att sätta dit varandra.
– Oavsett så är jag imponerad Michael, du hanterade det utomordentligt.
– Tack mormor.
Vi lämnar rummet, vi minglar med de andra i en dryg timme. Sen tackar vi för oss och lämnar lokalerna…
38.
Natascha ser på vägen som leder uppför berget till mannen som hon hoppas ska kunna berätta mer för henne om mig. Det är en väldigt speciell man. Så när han säger.
– Så du är här för att ställa frågor?
Så hoppar hon till, hon hörde inte ens honom komma.
– Ja.
– Bra, kom med mig. Det är sällan som jag får besökare numera.
De går uppför en trappa till hans hus, de går in och Natascha överraskas av moderniteterna som finns därinne. Det är en väldigt stark kontrast till hur huset ser ut.
– Skenet bedrar unga fröken.
– Ja verkligen.
– Te?
– Ja tack.
Mannen gnolar på en visa medan han lagar teet. När han är klar så sätter de sig vid hans köksbord. De tar en klunk av teet, hon rycker till lite. Hon har aldrig smakat något liknande. Frågan är om hon någonsin kommer att smaka något liknande igen.
– Så vad vill du?
Hon tar fram en platta, hon startar filmen.
– Jag vill veta vem som tränat honom.
Mannen sätter igång filmen, han ser på den och han räcker tillbaka den till Natascha.
– Du undrar om det är jag som tränat honom?
– Ja.
– Det är det inte, vi har tränat på samma plats. Men han har gjort något som jag inte vågade att göra.
Hon ser på honom, det verkar otroligt att det finns något som denna legend till man inte vågat att göra.
– Han har levt i helvetet i ett år och en dag. Han överlevde det besöket, när han kom ut så tränade han i åtta år för att bli det han är.
– Och vad är det?
– Den bäste, varken mer eller mindre. Det finns ingen som kan mäta sig med honom. Oavsett vad du tränat eller hur mycket, det finns ingen som är som honom. När jag fick reda på att han överlevt i grottan så drog jag mig tillbaka. För att jag inte skulle vara bäst längre.
– Så han är tränad av De Första?
– Ja i deras första borg. Av min bror och de andra i Borgen.
Hon ser på honom.
– Jag är lillebror, min storebror är arvtagaren. Jag är den jag är.
– Den bäste.
– Den nästbäste. Som sagt han har gjort saker som vi andra bara kan drömma om.
Han tar tag om hennes handled, han känner med sitt ena finger över hennes förhårdnader.
– Du är nyfiken på hur bra han är, jag ser hur den nyfikenheten lyser om hela dig. Verkligen lyser runt dig. Vill du ha ett råd?
– Javisst.
– Stilla inte den nyfikenheten, den kan kosta dig mer än anar.
Hon ser på honom, han ser i hennes ögon att hon inte kommer att backa.
– Vill du veta mer om Michael så får du åka till min bror och svägerska. Det är henne som du kommer att få tala med om du vill veta något om Michael. Du får stanna här i natt, man ska inte ge sig ut på berget efter mörkrets inbrott.
Hon ser ut genom fönstret, det är becksvart därute…
39.
Mannen ringer sin svägerska.
– Svåger.
– Svägerska, en kvinna kommer att komma till er.
– Vem är hon?
– En som vill ha reda på mer om Michael.
– Är hon farlig?
– Hon har en farlig far, men Michael är inte i fara. Hon skulle inte våga göra något mot er. Svara lagom svävande på hennes frågor så reser hon vidare sen.
– Då vet jag det svåger, när kommer du och hälsar på.
– Vi får se svägerska.
De lägger på. Han ser på utsikten och han vänder sig och går till en dörr. Han öppnar den och går nerför en trappa till en grotta där han tränar. Han sätter sig och börjar att meditera…
40.
Richard lyssnar på Gunnar, han säger.
– Så han delade med sig av pengarna?
– Ja han delade med sig av pengarna Richard.
– Där ser man, han är inte girig.
– Nej det är han inte, tvärtom faktiskt. Han har skinn på näsan och han är inte rädd av sig. Jag tog honom på pulsen och han satte mig på plats. Rätt så grundligt med.
– Så han har skinn på näsan?
– Ja Richard. Jag erbjöd honom en plats hos oss, han tackade nej.
Richard ser ut genom fönstret. Nu är han fascinerad.
– Så han tackade nej?
– Ja han tackade nej.
– Jag vill träffa honom, bjud in honom till helgens träff.
– Javisst Richard.
De talar om annat än mig en stund…
41.
Jag ser på numret, jag svarar.
– Det är Michael.
– Hej detta är Gunnar Stolpe.
– Hej Gunnar, vad kan jag göra för dig?
– Vi skulle vilja att du kom ut på landet till helgen. Vi är en grupp män som ska träffas och umgås.
Jag ler lite, så han blev nyfiken är tanken som glider förbi.
– Visst vart ska jag åka?
Han säger namnet på herrgården. Den ligger på den skånska landsbygden. Vi lägger på och jag stoppar ner telefonen i fickan. Jag går nerför trapporna till min mormors rum. Hennes dörr är öppen, jag går in och min mormor ser på mig.
– Jag är bjuden till en helg på landet.
Jag ser leendet och stoltheten i hennes ögon. Hon reser sig och hon går runt skrivbordet. Hon kramar mig och jag svarar på kramen.
– Tack Michael.
– Det var det lilla mormor.
– Sätt dig vi har en del att tala om.
Jag gör som hon säger, sen börjar hon att tala om vad jag kan vänta mig till helgen…
42.
Elvira ser på de tre namnen, det är de tre namnen på de som låg bakom hennes fars död. Hon klickar ner rutan med namnen på. Hon ser på den andra rutan. Hon går igenom förutsättningarna igen. Planen håller, hon reser sig.
Hon går in i sin garderob. Hon öppnar den hemliga dörren, hon ser på sina kläder. Hon packar ner det hon behöver i sin väska. Hon går ut ur garderoben, hon ser på sig själv i spegeln som står i hennes rum. Hon ser på tatueringarna…
43.
Jag parkerar min bil, jag har köpt en mer praktisk bil än Porschen. Det är en fin bil, men mer praktisk. Det är en SUV enligt mormor så är det man ska ha nu för tiden. Så hon rekommenderade en AUDI, BMW eller Mercedes. Hon gillar tyska bilar. Jag gick på den jag tyckte var snyggast så det blev en AUDI Q8.
Jag tar min väska och jag går fram till porten. Gunnar står där och välkomnar oss. Vi blir visade till våra rum av personalen på herrgården. Frågan är om det är lägre medlemmar i Frimurarna. Jag packar upp min väska, min mormor hjälpte mig med packningen.
Inte för att jag behövde det, men jag lät henne hållas. Detta är viktigt för henne. Väldigt viktigt till och med. Jag hänger in kläderna i garderoben. Sen går jag ner för att hälsa på de andra och samtala som de säger. Jag kommer in i salongen. Jag tackar nej till champagnen.
Jag ser på männen som är här, det är en stor del av eliten i Sverige. Från adel till väldigt rika personer. Det är en del nyrika här. Jag ler lite inombords, jag undrar vad mormor sagt om det. Gunnar kommer fram till mig.
– Michael.
– Gunnar, jag tackar för inbjudan.
– Du är Af Kraft.
– Förvisso, men det var min morfar och morbror med.
– De var inte intresserade av detta Michael. De var tydliga med det.
Så de blev inbjudna men tackade nej. Frågan är varför?
– Så vem är vår värd Gunnar?
Han ser på mig, jag möter hans blick.
– Richard Af Cronhielm.
Jag vrider lite på huvudet, han kommer in i salongen. Jag ser på reaktionerna av de andra männen som är här. De visar honom stor respekt, han gillar den. Men han låter inte den stiga honom till huvudet. Han är en klok man alltså. Jag ser på Gunnar och han söker Richards blick. Han rör sig smidigt fram till oss.
– Detta är Michael Af Kraft.
– Michael.
– Richard.
– Du imponerade på en hel del personer med ditt agerande häromdagen.
– Girighet kommer man inte långt med.
– Nej, det gör man inte Michael. Måttfullhet är passande.
– Att inte förhäva sig med, jag behöver inte det. Jag vet min plats så att säga.
Han ser på mig, Gunnar rycker till lite. Det är en markering att jag inte kommer att krypa för honom.
– Jag är trots allt en Af Kraft.
– Ja du är ju det.
– Ni gör ingen skillnad märker jag, det är uppfriskande.
De ser på mig, de omvärderar mig båda två. Eller Gunnar mer än Richard.
– Du är en intressant ung man Michael.
– Detsamma Richard.
– Jag får mingla vidare Michael. Vi får talas vid mer under helgen.
– Absolut Richard.
Han nickar och går i väg, jag visar inte att jag ser hur de andra värderar hur länge vi samtalade. De noterade också att jag inte fjäskade för honom. Det mer än något annat får dem att tänka efter. Jag minglar inte, det är de som kommer till mig och inleder samtalen. Både Gunnar och Richard noterar det. Richard minglade, det gör inte jag. De kommer till mig…
Vi sitter vid middagsbordet i en stor matsal, det är huvudmiddagen för helgen. En sju rätters meny med skånska specialiteter. Det är en stjärnkock som står för menyn. Jag sitter på Richards högrasida och Gunnar på hans vänstra.
De fortsätter att ta mig på pulsen. Jag svarar på deras frågor och de svarar på mina. En timme in på middagen så får jag en förvarning. Jag kastar mig mot Richard och jag drar ner honom på golvet sen exploderar det i rummet.
Åtta beväpnade personer kommer in i matsalen. De börjar att skjuta gästerna med pilar, jag ser dem svimma direkt. Så det är starka saker. Jag rör mig mot en av dem, han pepprar mig med pilar. Jag ser förvåningen när jag inte rasar ihop direkt.
Fler börjar att skjuta mig. Det blir för många så jag svimmar jag med. De tar med sig fyra personer. Mig, Richard, Gunnar och en fjärde man som heter Jan. Helikoptern lättar och flyger iväg…
44.
Jag öppnar ögonen, jag sätter mig upp och jag använder min andra syn. Jag är i en cell, de tre andra ligger på golvet. Två av tre känner jag igen på lukten av dem. Det gör jag inte med den tredje mannen. Men jag sorterar dem i mitt huvud.
Jag hittar rätt doft och jag sätter namn på doften. Han heter Jan och är en nyrik. Han sysslar mest med att köpa upp företag som konkurrerar med hans och sen stycka upp dem och sälja dem vidare. Han är en girig man, en typisk nyrik som mormor skulle sagt. Jag ler lite åt mormor kommentaren.
Jag reser mig, jag stoppar handen i fickan. De har inte tagit mitt lilla verktyg. Jag går fram till dörren och jag låser upp den. Jag går ut och vakterna blir väldigt överraskade. Jag slår ner dem snabbt. Jag tar av ögonbindeln och jag tar upp ett av vapnen. Det är avancerade saker, de är fortfarande laddade med pilar. Jag lägger ner vapnet och jag börjar att gå genom huset, eller herrgården är ett bättre namn på det. Det kommer fler vakter. De ser på mig.
– Skulle ni vilja visa mig till våra värdar?
– Kom med oss.
– Visst.
Jag följer efter den som rör sig först, vi kommer till en mindre sal. Jag ser på mannen och kvinnan som sitter på varsin stol. Jag ser ut genom fönstren, jag ser på höstfärgerna utanför. Det är vackra färger, väldigt vackra färger. Jag vänder blicken mot dem.
– Så vem är ni och vad vill ni med oss?
– Varför räddade du honom?
– Han satt närmst, de var väldigt högljudda så jag hörde dem. Jag kastade mig mot Richard och Gunnar för att de satt närmst mig. Så vem är ni och vad gör jag eller vi här?
– Du är här för att du räddade dem och för att du stod emot våra pilar.
– Det gjorde jag inte.
– Nej men vi fick skjuta dig med en massa pilar.
– Förvisso, det är ett partytrick.
– Så du vill inte berätta varför du räddade dem?
– Som jag sa, jag hörde dem. Så jag knuffade den som satt bredvid mig. Sen kastade jag mig över de två. Jag reste mig och närmade mig en av era underhuggare.
– Det ska inte vara möjligt att stå emot så många pilar.
– Som sagt, ett partytrick. Så vem är ni och vad gör vi här.
– De dödade våra föräldrar.
– Richard?
– Han var med på det, han gav sina förbannade underhuggare order om det. Han är en av tolv personer som styr en organisation som har en massa makt. Gunnar är stormästare i Frimurarna.
– Förlåt?
– Visste du inte det?
– Nej varför skulle jag göra det. Jag är ifrån en adlig familj, mina två företrädare har av olika anledningar inte varit intresserade av den världen.
– Men du är?
– Det får tiden att gå. Vad är det för organisation som Richard ska tillhöra?
– De kallas sig för det Heliga Korsets Riddare.
– Så pass och de har Frimurarna som springer deras ärenden?
– Ja.
– Och de dödade era föräldrar?
– Ja.
– Varför?
– På grund av våra föräldrars företag. De ville ha det, våra föräldrar ville inte sälja. Så de dödade dem.
Jag ser på dem, det finns ingen lögn i deras röster eller kroppsspråk. Men det verkar osannolikt att Richard skulle låta döda någon för att få köpa ett företag. Det är inte deras stil så att säga.
– Kan ni väcka dem och ta hit dem?
– Nej de måste sova ruset av sig så att säga.
– Då går jag tillbaka till dem.
Jag lämnar dem innan de hinner protestera. Jag går till cellen, jag går in och låser celldörren bakom mig. Jag sätter mig och jag lutar mig mot väggen. Jag stänger mina ögon. Jag går igenom all informationen i mitt huvud…
45.
Vi står framför dem, de andra tre vaknade. Då öppnade vakterna dörren och vi gick ut. De bevakade mig extra noga. Vi kom hit och de har kastat anklagelser mot de tre. Gunnar har svarat på dem, han är deras språkrör.
Jag säger inget, jag bara lyssnar. Jag ser på Richard när de avslöjar att de vet vad han är. Det var inte meningen att jag skulle få reda på det. Jan visste inte om det i heller. Jag ser på honom. Jag lyfter min hand.
– De två har inte en aning om vad ni talar om. Han gör men inte de två.
De ser på mig allihop.
– De två trodde att det gällde ett vanligt uppköp. När era föräldrar nekade att sälja så blev han gramse. Så han hyrde in personer som han klädde i den organisation som ni säger att han tillhör. I deras kläder, de har säkert ett märke som i en B film som visar vem de är.
Richard och Gunnar rycker till.
– De var frimurare.
– De dödar inte, de får folk dödade men de dödar inte själv. De hyr in folk som utför deras skitgöra. De gör inte den själv, de samlar in informationen. Men de dödar ingen. Framförallt så våldtar de inte. Så han har lurat er allihop.
Jag rör mig snabbare än vad de kan se, ett par sekunder senare så hör de jan skrika av smärta. Alla rycker till, vakterna höjer sina vapen. Mannen höjer sin hand. Han heter Robin och hans syster heter Jasmine. Jag slår till Jan tre gånger och han slutar att skrika. Han sjunker ihop och jag sätter mig på huk och jag ser på honom.
– Jaha, så ska du erkänna eller du vill känna mer smärta?
– Far åt…
Jag slår till honom fem gånger och hans skrik blir ännu högre. Hans kropp spänns som en fjäder. Jag slår till honom och jag ser på honom.
– Det finns tretton punkter, ingen har överlevt åtta. Ska vi se om du gör det?
– Nej, nej!
– Bra, då talar du.
– Det är som han säger, jag lurade er och dem. Era förbannade judeföräldrar ville inte sälja de sa nej till mig! Till mig!
– Så de två var inte med på det?
– Inte morden på deras föräldrar nej. De trodde att det var en vanlig affärsuppgörelse.
– Men det var det inte?
– Nej det var det inte.
– För att?
– De konkurrerade på vissa speciella marknader med mig.
– Vilka?
Han ser på mig och han slickar sig om läpparna.
– De transporterade vissa varor för Bratvan, jag ville ha den marknaden för mig själv. De betalar väldigt bra. Så jag ville krossa dem och förnedra dem.
– Det kan man säga att du gjorde.
Jag reser mig, jag ser på de två som sitter framför mig.
– Vi kommer att lämna er med honom.
– Nej.
Jag rör mig snabbare än vad de kan se igen, jag avväpnar en av vakterna. Jag skjuter de andra och sen han jag avväpnade. Jag höjer vapnet och jag ser på dem.
– Som jag sa, vi lämnar nu. Vill ni attackera de två sen så för ni göra det. Men de är oskyldiga till era föräldrars död. Framförallt jag är det, så vi kommer att lämna. Vad ni gör med honom kunde jag inte bry mig mindre om. Men vi tre lämnar er nu.
Jag skjuter Jan i ögat, han skriker till sen somnar han.
– Vill ni också somna med en pil i ögat?
– Nej, ni kan lämna.
– Tack Robin, som jag sa. Jag är väldigt oskyldig, försök inget med mig. För då kommer ni att irritera mig. Ni vill inte irritera mig.
– Vi kommer inte att komma efter dig.
– Klokt.
– De två dock.
– De är oskyldiga till det som ni anklagar dem för. Ja de var med och skulle köpa deras företag. Men de låg inte bakom deras död och han duperade dem.
– Gå.
– Tack, då går vi mina herrar.
Vi lämnar salongen och vi går genom herrgården och ut på framsidan. Jag ser på bilarna och jag går fram till en av dem. Vi sätter oss i den, jag startar bilen och kör i väg. Nycklarna satt i tändningslåset. Jag kör i väg och efter ett par kilometer så startar jag gps:en. Jag ser var vi är, jag gissade på Frankrike. Vi är i Belgien, så min gissning var inte så dålig. Jag skriver in Bryssel på den. Jag trycker starta knappen och sen kör jag iväg.
– Tack Michael.
– Varsågod Richard.
– Hur gjorde du det där?
– Jag har tränat självförsvar väldigt länge, jag är en väldigt dedikerad person när det kommer till min träning. Jag tränar gärna två pass om dagen. Jag har en väldigt bra Mästare som lärt mig allt han kan. Han har inte lärt mig det med triggerpunkterna. De hittade jag i en bok, jag läste den och lärde mig den tekniken.
– Hur lyckas man med det?
– Som jag sa, man är dedikerad. Att Gunnar är en Frimurare visste jag, men vad är det för något som de sa att du är med i?
– Du ska inte rota i det Michael.
– Nej då, jag kommer inte att rota i något. Men som ni såg där, så kan jag ta hand om mig själv. Så jag vill inte få några överraskningar.
– Nej då Michael, du räddade oss.
– Ja.
Vi kommer ut på en motorväg, jag trycker till på gasen och jag följer gps:en till Bryssel. Där köper vi en telefon och ett kontantkort, sen ringer vi hem…
46.
Jag ser på min mormor, hon ser på mig.
– Så han är skyldig sitt liv?
– Så kan man se det.
– Hur ser du på det Michael?
– Som att jag tog oss ut därifrån.
– Och du räddade hans liv.
– Jag räddade bådas liv.
– Förvisso.
Jag rättar till väskan med min dator. Jag skulle varit hos min mor i helgen. Sen dök det andra upp, sen blev vi kidnappade. Så jag får åka idag i stället, tre dagar efter att vi kom hemifrån Bryssel. Frågan är hur Richard kommer att reagera på attacken från de två?
– Hälsa din mor.
– Det ska jag göra mormor, kör försiktigt.
– Var är det roliga i det?
Jag ser på henne, hon möter min blick. Det är svårt att se att hon är nästa sjuttio år. Jag går genom säkerhetskontrollen, jag går till den gate som jag ska åka ifrån. Jag sätter mig och jag blundar…
47.
Jag går in i byggnaden, det är en stor vit byggnad. Jag går genom en stor foajé framtill en reception. Det sitter två kvinnor där, de ser på mig och de ler.
– Vem söker du?
– Isabella Af Kraft.
– Ett ögonblick.
Hon lyfter en lur, hon talar tyska med någon. Hon lägger på och hon ser på mig och hon ler igen.
– Hon kommer genast.
– Tack.
Jag går bort ett par meter, jag ser mot trappan där jag antar att min mor kommer ifrån. Mycket riktigt, hon kommer gående nerför trappan. Det är mer än åtta år sedan jag såg henne sist. Hon ser väldigt annorlunda ut. Det är en väldigt fräsch kvinna som står framför mig. Vi ser lite avvaktande på varandra, sen tar hon ett par steg fram till mig och hon kramar mig hårt. Jag svarar på hennes kram.
– Förlåt mig Michael.
– Ja mor.
Hon kramar mig hårdare och jag svarar på den kramen med. Vi står så i flera minuter utan att säga något. Vi delar på oss och hon ser på mig med tårar i ögonen.
– Vill du ha kaffe?
– Tack gärna.
Hon krokar sin vänstra arm i min högra. Sen går vi iväg. Hon styr oss mot ett kafé och vi tar kaffe och en kaka och vi sätter oss vid ett bord. Vi tar en tugga av kakan och en klunk av kaffet.
– Hur mår du mor?
– Mycket bättre, både fysiskt och psykiskt. Framförallt psykiskt. De har väldigt bra personal här som hjälper dig att arbeta med dig själv. Vilket jag gjort, man kan säga att jag gjort upp med det mesta i mitt liv.
– Förutom mig?
– Förutom dig, eller jag har talat mycket om dig. Om vad du råkat utför, vad Jan gjorde med dig, med oss. Vad mitt missbruk tillät honom att göra. Mina brister som mor. Att jag inte fanns där för dig. Som en mor ska finnas där för sitt barn.
Hon tar en klunk av kaffet.
– Det har jag talat mycket om Michael.
– Visste Jan?
– Om att han inte var din far?
– Ja.
– Du förstår Jan. Jan föredrog män, så vi älskade kanske fem gånger på alla år som vi var gifta. Sen så tryckte jag det i ansiktet på honom vid ett par tillfällen.
– Var träffades ni?
– Jag och Richard?
– Ja.
– På en speciell plats.
– Jo det har jag förstått, var det i Malmö?
– Ja det var det. Det var kärlek vid första ögonkastet, ungdomskärlek vid första ögonkastet. Vi såg inte någon annan den kvällen. Vi älskade bara med varandra. Sen lämnade vi den platsen och åkte till ett hotell. Vi låste in oss på rummet och stannade där i en vecka. På ett skruvat vis så var det mitt livs bästa vecka. När jag blev gravid med dig så slutade jag med pillren och spriten. Jag hade abstinensen från helvetet men jag blev vit.
– Vad hände?
– Jan och hans tre kusiner.
– Vad gjorde de?
– De våldtog mig brutalt i en vecka. Jag fick amma dig, sen fortsatte våldtäkten. Jag började med pillren och alkoholen igen. Det blev värre än någonsin tidigare.
Jag ser på henne, hon ser något i mina ögon som skrämmer henne. Jag blinkar till då är den blicken borta. Det gick så fort så hon undrar om hon såg rätt.
– Jag förlåter dig mor, jag hade en massa som jag ville få ur mig. Men jag behöver inte det. Vi har fått en andra chans, harm och hat kommer inte få mig att må bättre. Verkligen inte, tvärtom. Vi kommer att tala om det som hänt. Det måste vi, men vi behöver inte kasta skit på varandra. Eller jag behöver inte kasta skit på dig mor. Det gör inte mig lyckligare och det gör inte dig lyckligare i heller. Vi har fått en chans att börja om mor. Då ska vi ta den tycker jag. Vad tycker du?
Hon ser på mig, jag ser förvåning i hennes ögon. Förvåning och ett visst mått av misstro. Jag möter hennes blick med ett leende och hoppas jag värme i min blick.
– Jag tycker att det låter väldigt bra Michael, så du bara förlåter mig så där?
– Inte bara så där, men ja jag förlåter dig. Så vad får du göra här, förutom att tala med bra människor?
– Jag tränar, både min fysik och min hjärna. Här är väldigt fint gym med bra instruktörer, jag tränar yoga minst två gånger om dagen. Jag läser böcker, jag skriver lite poesi ibland och jag talar med de andra som är här. Det är nog den bästa terapin att tala med andra som är som en själv.
– Har de sagt något om när du kan åka hem?
– Jag måste stanna i minst ett år, vilket jag förstår och vill. Så jag får stanna ett tag till. Sen kommer jag att åka hem, den första tiden så kommer jag att bo i det stora huset. Din mormor kommer att vilja hålla koll på mig.
– Hon är lite hönsig ibland.
Min mor ser på mig och hon ler.
– Haha ja det kan hon vara. Men det kommer jag nog att vara med dig med Michael.
– Det låter bra mor.
Vi ser på varandra och vi ler…
48.
Natascha svarar i sin telefon.
– Ja?
– Han bor i Malmö, hans namn är Michael Af Kraft.
Natascha säger tack och sen lägger hon på. Hon har ett namn på mannen som retar hennes sinnen. Hon reser sig och går till ett annat rum. Hon går fram till mannen som är ledare för hennes livvakter.
– Vi ska till Malmö.
– Ja.
Hon går iväg och mannen kallar på de andra livvakterna…
49.
Jag ser på halsbandet, jag tar fram min telefon. Jag ringer till Amanda.
– Hej Michael.
– Packa en väska, sätt Ida i din bil och kör till min mormors hus.
– Varför Michael?
– För att någon hotar mig genom dig. Jag har ditt halsband här Amanda. Det du fick av mig.
– Jag packar direkt.
– Tack Amanda.
Vi lägger på och jag ser på halsbandet. Jag går ner till min mormor och jag går in på hennes kontor.
– Michael.
– Du och de andra ska åka hem till huset. Amanda är på väg dit med Ida. Farliga människor hotar mig. Vi ska inte ta några som helst chanser. Ring företaget som hyr ut livvakter och se till så att de kommer till huset. Se till så att de andra också kommer dit mormor.
– Ja Michael.
– Tack mormor.
– Vad ska du göra?
– Ha ett samtal med personen som hotar mig och mina kära.
Jag räcker halsbandet till min mormor.
– Vill du ge Amanda detta?
– Javisst.
– Tack.
Jag lämnar hennes kontor, jag tar fram min telefon och jag trycker på ett av numren.
– Ja?
– Det är Michael, jag vill tala med direktionen.
– Ett ögonblick.
Jag går uppför trappan till mitt kontor. Jag går in och jag stänger dörren. Jag ser ut på Stortorget. På byggfirmorna som lagar det som bilbomberna tog i sönder. Ett litet konsortium köpte ut ägarna till restaurangerna och barerna därnere.
Sen bestämde vi oss för att bygga om och nytt. Freja är den som leder arbetet med ombyggnationen. Arbetsnamnet på projektet är Pentagon. Jag hör en röst på andra sidan.
– Ja?
– Familjen Kamarov hotar mig, jag vill skydda mig mot deras attacker.
– De tillhör inte oss.
– Tack.
– Ingen fara.
Vi lägger på, jag ringer ett annat nummer.
– Ja?
– Det är Michael. Leonid Kamarov och hans barn.
Det blir tyst på andra sidan. Sen säger rösten.
– Nämn ditt pris.
Jag ler lite, sen nämner jag mitt pris…
50.
Jag ser på bilarna, jag går fram till min ytterdörr. Jag ser på de två männen som lämnar den ena bilen.
– Vår chef vill tala med dig.
Jag ser på dem.
– Visst.
Jag följer med dem till bilen, jag sätter mig i baksätet. Där sitter en man till. De två andra sätter sig därframme. Bilen startar och den kör iväg… Vi stannar utanför en fastighet i utkanten av Gräddhyllan. Vi går ur bilarna och vi går in i huset. Jag ser på kvinnan som sitter vid bordet. Vi går fram till det, jag sätter mig på en av stolarna.
– Innan vi börjar tala med varandra. Tänker du ens tanken på att röra Amanda och hennes dotter så är det, det sista du gör i livet. Om jag gjorde det jag gjorde med din bror och hans livvakter. Vad får dig då att tro att jag skulle vara rädd för dig och dem?
Hon ser på mig, jag möter hennes blick.
– Jag kommer inte göra dem något.
– Bra, så vad vill du mig?
– Jag måste få veta.
– Vadå?
– Hur bra du är.
– Och hur ska du få reda på det?
– Vi åker till min fars slott, där möts vi.
– Förlåt?
– Du hörde mig Michael.
– Jodå men jag bara undrar varför?
– För att jag som jag sa måste få reda på vem som är bäst av oss.
– Och om jag inte gör som du säger så vad händer då?
– Då berättar jag för din far att han har en son och vem han är.
Jag ser på henne, som hot så är det klent.
– Så vi ska åka till din fars slott?
– Ja.
– För att tillfredsställa ditt ego?
Hon ser på mig.
– Ja.
– Där ser man, men visst vi åker.
Jag reser mig, de ser på mig och de reser sig också. Vi lämnar huset och sätter oss i bilarna. De lämnar Malmö och vi åker över bron till Kastrup och till ett privatplan. Vi sätter oss och spänner fast oss, jag stänger ögonen och jag somnar innan planet har lättat. Natascha och hennes livvakter ser på leendet på mina läppar. Det är inte så hennes andra gäster brukar göra…
51.
Elvira ser på mannen, hon gör en mental anteckning. Han går iväg och hon reser sig och följer efter honom. Han går in i en fastighet, Elvira ser på den. Hon vet vem som hyr lägenheterna här. Hon ler lite, hon går vidare och ler ännu lite bredare. Hon går till nästa adress och nästa man.
Hon kan snart de tre männens rutiner utantill. Hennes mor vill inte agera mot de tre männen. Trots att Elvira fått reda på precis vem hennes far var så kan hon inte låta bli att hämnas. Han var hennes far, han var en väldigt bra far för henne. Hon sätter handen på en av sina tatueringar…
52.
Jag ser på det väldigt stora slottet, frågan är om det var ett av tsarens slott. Vi går uppför en trappa och in i slottet. Vi går genom det till en stor matsal. Jag ser på de två männen som sitter vid bordet. Jag ser på de två väldigt stora dobermannhundarna. De sitter bredvid mannen som sitter vid ena kortändan. Vi kommer fram till bordet. Jag ser på de två männen, jag ler lite.
– Ligg.
De två hundarna lägger sig, jag ser förvåningen i deras ansikten.
– Det handlar om röstläget och ens doft har jag hört. Sitt Natascha.
Hon gör en ansats att sätta sig, sen kommer hon på sig.
– Som sagt röstläge och doft. Jaha Leonid, så vad vill du mig?
– Min dotter vill ta reda på hur bra du är.
– Det kommer hon aldrig att få reda på. Innan ni börjar att hota mig med än det ena och än det andra så vad jag menar är att. Jag kommer bara att använda precis så mycket av mina kunskaper för att stoppa henne. Jag använder aldrig mer än vad som krävs. Jag har varnat henne för att gå nerför denna väg. Nu varnar jag dig Leonid. Gå inte nerför denna väg. Du har inte tillräckligt med livvakter här, de två kan inte skydda dig. Inte de två i heller. Säg åt din dotter att släppa det, säg detsamma till din son. Din lillebror, tja vi kan väl säga att om inte jag dödat honom så hade någon annan gjort det.
Han ser på mig, han slickar sig lätt om läpparna.
– Jo jag vet att han var din lillebror. Inte ens de två vet om det. Men jag gör, jag vet om det.
Han stirrar på mig, hans två barn ser på honom.
– Vad talar han om far?
– Att er far säger sig hata Bratvan och att han står över den. Sanningen är den att hans lillebror var en av De Fem. Det är därför som jag är här idag. Er far vill inte ha hämnd för att jag tog tillbaka din dotter till sin mor. Eller för att tillfredsställa en nyck från din sida Natascha. Nej jag är här för att jag dödade hans lillebror Konstantin. En av de fem, de lurade alla. Det mesta av er fars makt baserades på deras dubbelspel. När Konstantin dog så underminerades er fars makt. Men på grund av er släkts hänsynslöshet tidigare så vågar inte de andra att ta ton. Men skulle det komma fram, deras dubbelspel…
Jag avslutar inte meningen, jag låter den vara hängande. Hans två barn ser på honom. Jag möter hans blick med ett leende på mina läppar.
– Hur tog du reda på det?
– Internet varken mer eller mindre, jag är väldigt bra på att gräva på nätet. Bättre än de flesta. Så när jag letade efter skit på din bror så hittade jag sanningen om er. Er far kunde inte förmå sig att döda din lillebror så han skickade iväg honom. Det får bara finnas en son i er släkt. Det får finnas hur många döttrar som helst. De är kvinnor, lägreståendevarelser. Varken mer eller mindre. Men som jag sa, det får bara finnas en son. Så hur utvald du än känner dig så är du bara en kvinna. Ett kjoltyg. Varken mer eller mindre, ett nyttigt vapen i din fars arsenal. Men skulle det komma till det så skulle han offra dig utan att blinka.
Jag exploderar i rörelse, jag avväpnar en av livvakterna. Jag tar hans vapen och sen skjuter jag vakterna i knäna. Jag avväpnar dem, de tre stirrar på mig. Jag ser rädslan i deras ögon. Jag går fram till hans son, jag sätter pistolen mot hans panna.
– Om du dödar henne så får han leva längre än dig.
Natascha stirrar på mig, jag kastar en av livvakternas pistol till honom. Gregor stirrar på mig, sen på livvakterna och sen på mig igen. Ingen av dem förstår hur jag kunde göra det jag gjorde.
– Du skulle lyssnat på mannen på berget Natascha, du skulle lyssnat på hans svägerska. Men nej din stolthet och ditt ego kostade dig livet. Varken mer eller mindre. Så döda henne så får han leva längre än dig.
Han höjer pistolen och han skjuter henne, sen skjuter jag honom och sen Gregor. Hundarna har inte rört sig. Jag ser på dem.
– Kom så går vi.
De reser sig och vi lämnar den stora matsalen genom en av dörrarna som leder ut ur slottet. Vi går runt slottet till framsidan. Där står en bil och väntar på mig. Eller oss, jag öppnar dörren till baksätet. De två stora dobermannhundarna hoppar in och sätter sig. Jag sätter mig i framsätet bredvid chauffören. Det är den visslande kvinnan.
– Kör är du snäll.
– Ja chefen.
Jag tar fram min telefon och jag skickar ett meddelande.
– Det är gjort.
Sen ser jag ut genom fönstret. Nu är den förbannade släkten utrotad. Jag fick döda vilket jag inte ville men jag hade inget val denna gång. De var tre förbannade galningar. Jag öppnar en av mina appar. Jag trycker på en grön knapp i appen. Jag snor alla hans pengar, jag snor alla Gregors pengar. Natascha hade inga. Hon var kvinna, ett kjoltyg varken mer eller mindre…
53.
Min mormor svarar på första signalen.
– Hämtar du oss på Sturup?
– Givetvis Michael. Men oss?
– Jag har skaffat två vänner. Vi ska vara framme om fem timmar.
– Då vet jag det Michael.
Vi lägger på och jag ser på de två hundarna. De sitter i varsitt säte. De ser på mig, jag ser på dem.
– Ligg.
De lägger sig, jag sluter ögonen och jag somnar…
54.
Min mormor ser på de två stora hundarna, vi kommer fram till henne.
– Mina två nya vänner.
– De ser farliga ut.
– Det är de mormor, men inte för oss.
Jag spänner fast dem i baksätet, sen sätter jag mig i framsätet. Min mormor kör i väg.
– Hur går det för Amanda?
– Det går bra hon har satt de tre på plats ett par gånger så de vågar inte ta ton mer.
– Bra, för eller senare så behövdes det.
– Ja.
– Vad hände Michael?
Jag börjar att berätta om de två bröderna och deras inverkan på mitt liv. Framför allt Konstantins inverkan på det, men även den andre förbannade galningens. Om Gregors kidnappning, om Nataschas ego. Ett som kostade henne livet. När jag är klar så står vi på hennes parkeringsplats vid huset. Vi går ur bilen.
– Vad heter de Michael?
– Jag har inte en aning.
Jag ser på deras halsband.
– Han heter Lojal och han heter Trohet, fast på ryska. Kan du ryskan mormor?
– Jadå.
– Bra, då har du fått ett par nya livvakter.
Hon ser på mig och sen på de två väldigt vackra hundarna.
– Tack Michael.
– Lojal, Trohet, vakta henne.
De ser på mig och sen på min mormor. Sen går de till henne och de ställer sig på varsin sida om henne. Hon kliar dem i nacken och jag ler, hon svarar på leendet.
– Du kan alltid hota kusinerna med dem om de inte sköter sig.
– Haha ja.
Vi går in i huset, de andra ser på oss och på hundarna.
– De är mormors nya livvakter, de gillar framförallt att bita ouppfostrade pojkar.
Jag ser på kusinerna och på min morbror. De slickar sig om läpparna. Jag ler och jag kramar Amanda och de andra kvinnorna…
55.
Sara ser på mannen, hon ser på kvinnan, på drogerna och Viagran. Hon är en lyxeskort. Mannen kommer från Gräddhyllan, de har honom för sexköp och drogerna. När de börjar att undersöka honom mer i sömmarna så kommer de att hitta barnporr på hans dator. Då växer åtalet och framför allt så blir skammen väldigt mycket större. Elvira ser när de sätter mannen i en polisbil. Hon ler elakt och hon tänker.
– En nere två kvar…
56.
Jag tar en klunk av drickan, jag ser på människorna som dansar. Jag är på Taket, en av tre neutrala platser i Malmö. Haket, Hålan och Taket, restaurangen, baren/puben och danspalatset. Lejonet inom mig morrar rätt så tydligt, Alice har inte svarat på mina inviter på sistone.
Frågan är om hon precis som Ester utvecklat känslor för mig. Känslor som jag inte besvarar. Så jag sitter här som en annan patetisk person och ska försöka ragga. Jag ler åt mig själv och hur förbannat patetisk jag är. Men lejonet inom mig behöver få tillfredsställse.
Jag slickar mig om läpparna och jag tar en klunk till av drickan. Vilket är öl, jag ser på det tomma vodkaglaset framför mig. Jag pekar på det och bartendern fyller på det och jag betalar. Jag dricker hälften av vodkan, jag sköljer ner den med en klunk av ölen. Det är lejonet som vaknade i grottan, jag var sexuellt aktiv innan grottan.
Efter den så blev behovet, större. Kan man kalla det för det? Jo det kan man nog, jag behöver få utlopp för den känslan. Inte så att jag kastar mig över kvinnor och våldtar dem. Men det kryper i kroppen på mig om jag inte får utlopp för känslan.
Det kryper i kroppen på mig nu, inte så att det är ohanterligt. Men det kryper, så jag sitter i en av barerna på Taket och hoppas på att rätt person ska sätta sig bredvid mig. Alltså patetiskt. Verkligen patetiskt. Jag ler lite skevt igen.
– Är här ledigt?
Jag vrider på huvudet och jag ser på Elvira.
– Javisst.
– Tack.
Hon sätter sig och jag ser på henne, hon är lika vacker som alltid.
– Vad dricker du Michael?
– Vodka och öl.
– Det låter gott.
– Får jag bjuda på en omgång Elvira?
– Jadå.
Jag vinkar på bartendern, han kommer fram och jag gör beställningen. Han slår upp vodka åt oss, sen sätter han två flaskor öl framför oss. Jag betalar och Elvira skålar med mig. jag svarar på den. Hon sveper sin vodka och jag gör detsamma. Hon pekar på våra glas och bartendern slår upp åt oss. Hon betalar och sen sveper hon vodkan och jag gör detsamma. Hon pekar igen och bartendern slår upp igen.
– Har det hänt något?
– Vad är det med män och inte kunna låta bli att knulla runt Michael?
– Jag har inte en aning, jag har aldrig gjort det.
Elvira ser på mig.
– Sen så har jag förvisso bara varit i ett seriöst förhållande.
– Vad hände, låg hon runt?
– Nej hon dog Elvira.
Jag ser genansen stiga på hennes kinder.
– Förlåt för min klumpighet Michael.
– Ingen fara, du verkar upprörd på män.
– Inte på män per se men en man i alla fall.
– Din pojkvän?
– Jag trodde det i alla fall Michael.
– Men?
– Men han trodde att vi hade ett öppet förhållande. Så han har legat runt och dragit på sig Klamydia. Vet du vad?
– Nej.
– Nu är jag faktiskt väldigt glad över att min mor propsat på med att jag ska använda kondom.
– Det förstår jag.
Jag tänker på mina äventyr med Ester och Alice. Vi har inte haft kondom inser jag. Frågan är om jag kan dra på mig Klamydia, min ändrade fysiologi hade säkert satt stopp för sådant.
– Problemet är att vi vid minst två tillfällen inte använt kondom.
– Så då måste du gå och kolla dig?
– Ja på måndag.
– Vill du ha sällskap?
Hon ser förvånat på mig, jag är själv förvånad över mitt erbjudande. Det bara hoppade ur munnen på mig.
– Som moraliskt stöd då alltså.
– Tack Michael, men nej jag klarar mig. Men verkligen tack, med den lilla meningen så räddade du min tro på män. Att alla män inte är svin.
– Så bra.
Vi skålar med varandra, hon sveper vodkan och jag gör detsamma…
57.
Jag ställer spannen bredvid hennes säng, jag drar upp täcket lite. Jag ler när jag ser på henne. Hon är dyngrak, jag fick hjälpa henne hem. Väl här så fick jag hjälpa henne av med kläderna. Då blev hon tvungen att kräkas, så jag hjälpte henne genom det.
Jag flyttar en slinga av hennes hår från hennes ansikte. För första gången på väldigt länge så bleknar Meis ansikte. Jag lämnar hennes sovrum, jag går till ytterdörren. Jag tar loss hennes husnycklar, jag går ut ur lägenheten och jag låser dörren efter mig och jag släpper ner nyckeln i brevinkastet.
Jag går nerför trappan, jag går ut på trottoaren. Hon bor i en lägenhet på Gamla Väster. Jag går till Stortorget, jag ser på klockan. Jag går till Kraftsfärens fastighet. Jag går uppför trappan till direktionens våning. Jag går in och går genom lokalerna till trappan som leder upp till mitt kontor.
Jag går in och jag sätter mig vid datorn. Jag ser på mappen som heter Simon Templar, jag ler lite. Sen öppnar jag den. Jag ser på uppdragen som han genomfört. Jag klickar på länken som leder vidare till hans forum på DarkNet.
Jag ser på erbjudandena som ligger där och väntar. Jag öppnar ett av dem, jag läser förfrågan. Jag öppnar min sökmotor och jag börjar att söka på tavlan. När jag läst klart så ser går jag tillbaka till forumet och förfrågan.
Det är något som kittlar med detta, jag ler lite och jag klickar på ja. Jag ser på de andra tre förfrågningarna som ligger och väntar på svar. Jag öppnar dem och jag läser igenom dem…
58.
Jag ser på min mormor, hon ser på mig. Freja och min moster ser på oss båda.
– Det är din tur Michael.
– Hur kan det vara min tur?
– För att din moster och morbror var där i fjol, året innan dess så var jag där.
– Och varför är det min tur?
– För att du är Greven Michael.
– Och jag måste ha sällskap?
– Ja.
– Och det får inte vara Freja?
– Nej givetvis inte.
– Vadå givetvis inte mormor?
– Ni är släkt.
– Tekniskt sätt så får man gifta sig med sin kusin i Sverige.
De tre kvinnorna ser på mig.
– Inte för att vi skulle göra det, men lagligt så får vi göra det.
– Oavsett så ska du inte gå med Freja.
– Så vem ska jag gå med?
– Här.
– Vad är detta?
– En lista på lämpliga kandidater.
Jag ser på henne och sen på listan.
– Det kommer inte att hända.
– Förlåt?
– Det kommer inte att hända, de på den listan kommer att läsa in mer i en sådan dejt än vad den kommer att vara. Framförallt kvinnorna som du umgås med på Bridgeklubben kommer att läsa in mer i det än vad som det kommer att vara. Jag löser det själv.
– Men…
– Eller så går jag inte överhuvudtaget.
Min mormor öppnar munnen, jag ser på henne och hon stänger den. Freja och min moster blir chockade.
– Jag är Greven, så jag gör faktiskt vad jag vill. Där att gå på Nobelmiddagen är en sådan sak. Vem jag går med är också min ensak, i värsta fall så finns det eskortfirmor med kvinnor som är väldigt bra på att röra sig i sådana sammanhang.
– Nej vet du vad Michael!!
– Vet jag vadå mormor?
Hon ser på mig, hon slickar sig om läpparna.
– Bättre, jag är greven. Varken mer eller mindre, ingen av er kontrollerar mig. Jag lyssnar alltid på vad ni har att säga mormor. Men det är jag som är greven. Ergo det är jag som bestämmer, som jag sa. De på den listan ser ett kommande bröllop om jag bjuder dem. Vilket inte kommer att ske. Jag vet om mina plikter. Jag vet att måste gifta mig och att en arvinge osv ska födas. Men det blir med den kvinna jag väljer. Inte den som du väljer och om vi kommer dit mormor. Min farmor väljer, det ska du ha väldigt klart för dig. Så om jag väljer att vända mig till en av de bättre eskortfirmorna så har du inget att säga om det mormor. Förstår du? Det är en enkel fråga om ja eller nej. Så vad svarar du?
Hon ser på mig, jag ser på henne.
– Ja jag förstår.
– Bra, så jag ska gå på Nobelmiddagen?
– Ja Michael.
– Jaha, den där plikten är jävligt tung ibland.
Min moster ser på mig, Freja med.
– Det finns ett uttryck som jag lärt som lyder. Plikten är tung som ett berg, men ansvaret är lätt som en fjäder.
De ser på mig och de nickar lite bekräftande.
– Jag har en vän som är skyldig mig en tjänst, jag kan kanske övertala henne att följa med mig. Hon har rätt blod mormor, det behöver du inte bekymra dig om.
– Vem är det?
– Det har du inte med att göra förrän hon säger ja. Om hon säger nej så ska du inte läsa in för mycket i det.
– Men hon är skyldig dig en tjänst?
– Ja hon är skyldig mig en tjänst.
– Och hon har rätt blod.
– Jag tyckte att jag sa det mormor.
Hon ser på mig och hon slickar sig om läpparna.
– Det är frack tvång kan jag tänka mig?
– Ja det är det.
– Då får jag kontakta min skräddare.
De ser på mig.
– Jag har en italienskskräddare. Morbror vände sig till honom, han är en väldigt duktig skräddare. Han har mina mått med. Så ska vi fortsätta med dagens övriga frågor?
Vi fortsätter med dagens övriga frågor…
59.
Jag ser på numret, mitt finger darrar lite. Jag ler lite åt mig själv. Sen trycker jag på numret. Det går fram tre signaler sen svarar hon.
– Det är Elvira.
– Det är Michael Kraft.
Det blir tyst i ett par sekunder sen säger hon.
– Hej Michael, vad har du på hjärtat?
– Jag skulle vilja fråga dig en sak, men jag vill inte göra det på telefonen. Så får jag bjuda dig på lunch på Haket?
– Idag?
– Ja eller när det passar dig.
– Vi kan träffas idag, när har du lunch?
– Precis när jag vill, så säg när du kan så möts vi där.
– 12.30?
– Det blir utmärkt, då ses vi då.
– Det gör vi Michael.
Vi lägger på och jag ler lite bredare. Jag känner mig som jag misstänker en nervös tonåring skulle känna sig…
61.
Richard ser på Gunnar, han i sin tur ser på Richard.
– Vill du upprepa det du sa är du snäll.
– Michael Af Kraft är din son.
Richard slickar sig om läpparna, efter äventyret som vi delade så bad Richard, Gunnar att gräva fram det han kunde om mig. Där att han är min far är en sådan sak som kommit upp till ytan. Mitt dansande på gränsen till den kriminella världen är en annan sådan sak som han berättat om.
Han kan inte för sitt liv redogöra för var jag gjorde i nio år. De nio åren är ett fingerat svart hål. Officiellt så studerade jag på universitet i Japan. Men Gunnar hittar inga bevis för att jag satt min fot på universitetet.
Eller jag var där för att skriva mina avslutande examina. Annars så var jag aldrig där. Men jag har mina utbildningar och jag var inskriven där i åtta år. Men ingen lärare minns mig.
– Hur säkra är dina uppgifter?
– 100% hans mor gjorde ett faderskapstest, han gjorde ett DNA test. Du är hans far. Det är höjt över varje bevisföring så att säga. Det löser ditt största problem.
Richard ser på Gunnar, han brukar inte vara så direkt. Vad har förändrats? Han har kvar respekten för Richard, men något i deras relation har förändrats. Richard kan inte sätta fingret på vad det skulle vara. Men han misstänker att det har med mig att göra. Att jag befriade dem, att jag satte dit Jan för hans dubbelspel.
– Hon blev gravid innan du gifte dig med Caroline.
– Det vet jag väl, jag har aldrig varit otrogen.
Gunnar ser på honom, det är väldigt ovanligt i den Orden som han tillhör. Oftast så är det i det närmsta tvångsgifte mellan två ungdomar som inte har ett skitgemensamt. Så att de älskar varandra är både oväntat och ovanligt.
– Det är annars mer regel än undantag i er Orden. Jag har aldrig gjort någon undersökning på dig Richard. Det är därför som jag inte visste.
Richard ser på honom, sen nickar han.
– Hur fan gör jag nu?
Gunnar ser på honom.
– Du kontaktar honom och säger att du vet. Sen tar du det därifrån. Han är ingen lycksökare, då hade han hört av sig.
– Det behöver han inte vara Gunnar.
– Nej, men du är den du är.
– Frågan är om han vet om det.
– Något säger mig att han vet mer om oss än vad vi vet om honom Richard.
Richard ser på Gunnar, han får ge honom rätt. Det är stark av Gunnar att kunna erkänna det. Det kan inte vara lätt för honom.
– Så jag ska kontakta honom?
– Ja det tycker jag Richard.
Min far ser på Gunnar…
62.
Jag köper en dagens, pannbiff med lök, stekt potatis och gräddsås. Jag sätter mig och jag börjar att äta. Elvira kommer en minut efter att jag börjat att äta. Hon köper också en dagens. Sen sätter hon sig vid mitt bord.
– Hej Michael.
– Hej Elvira.
Vi ser på varandra, sen säger hon.
– Tack för att du fick hem mig.
– Ingen fara, eller det var självklart Elvira.
– Tack för att du inte utnyttjade situationen Michael.
– Det skulle aldrig falla mig in, hade det varit mina kusiner så hade det varit något helt annat. Verkligen något helt annat.
– Haha ja det vet jag, alla vet vem de är. Eller de är lugnare nu än vad de var innan Michael.
– De är fortfarande en handfull. Men som sagt, det var självklart för mig att hjälpa dig. Precis som att det är lika självklart att jag inte utnyttjade situationen så att säga.
– Tack Michael.
– Det var det lilla Elvira.
– Så vad ville du fråga mig Michael?
Jag tar en klunk av mjölken, jag sväljer och samlar mig.
– Skulle du kunna tänka dig att vara min dejt på Nobelmiddagen?
Hon ser på mig, jag ser förvåningen i hennes ögon.
– Förlåt?
– Jag undrar om du skulle kunna tänka dig att vara min dejt på Nobelmiddagen?
– Du är allvarlig Michael?
– Ja jag är allvarlig. Min mormor räckte mig en lista med kandidater. Jag känner ingen av dem och de hade förväntat sig att jag skulle gifta mig med dem till midsommar nästa år.
– Och det tror du inte att jag skulle begära?
– Nej faktiskt inte Elvira, du är inte lika ytlig som dem.
– Det är sant Michael.
– Och om jag säger nej?
– Då vet jag faktiskt inte Elvira, jag sa nej till listan som min mormor stack till mig. Men jag måste gå, jag hotade med att kontakta en eskortservice. Det föll inte i så god jord.
Hon ser på mig och hon ler lite snett.
– Det kan jag tänka mig.
– Men jag går hellre med en eskort än med någon av dem på hennes lista. Därmed inte sagt att jag skulle betala för att ligga med henne. Jag avskyr hela den världen. Verkligen avskyr den. Min bästa vän i livet tvingades in i den världen av vår vän. Hennes mor har varit prostituerad i nästan hela sitt vuxna liv. Så nej det skulle jag aldrig göra. Jag har sett baksidan av den världen. Men du kan ”köpa” sällskap för en kväll. Det finns sådana eskorter med. Framför allt i Stockholm. Annars så går jag själv, jag kommer inte att betala någon för att gå med mig.
Hon ser på mig, hon ser på mitt ansikte. Det fascinerar henne, de där isblå ögonen. De retar henne.
– Jag har med det på min bucketlista.
– Där ser man, det har inte jag Elvira.
– Har du en?
– Ja det har väl alla, men jag har bockat av det mesta på den faktiskt.
– Vad har du kvar?
– Att ta pilotcertifikat och bestiga K2.
– Vad hade du från början?
– Hoppa fallskärm, dykcertifikat, bestiga Mount Everest, sådana saker.
– Så du har bestigit Mount Everest?
– Ja det har jag.
Hon ser på mig.
– På scoutheder.
– Ok, när gjorde du det?
Jag ser på henne.
– Som ett led i min utbildning till att bli den jag är. Så gjorde jag det.
En man i expeditionen skulle dö, så jag fick följa med på den. Han dog när vi var på väg ner. Jag fick det att se ut som att han dog av naturliga orsaker.
– Till vad du är?
– Jag är Mästare hos De Första, som ett led i min utbildning där så skulle vi bestiga ett berg. Det blev Mount Everest för mig.
Hon ser på mig, jag ser på henne.
– Så en Nobelmiddag är inte med på din lista?
– Nej verkligen inte.
Vi ser på varandra, hon dricker upp sitt mineralvatten. Vi har ätit upp båda två, man kastar inte mat på Haket.
– Jag har inte varit en del av er värld så att säga. Jag har inte gått på era skolor, jag har inte fått den fostran som ni fått. Mina kusiner skulle gärna ha gått. De hade inte uppträtt illa där så att säga.
– Nej det hade de inte och som du säger de hade inte tvekat att följa med dit Michael.
– Nej det hade de inte Elvira. Gör du?
Hon ser på mig och på mitt ansikte. Hon ler lite och sen säger hon.
– Nej Michael, som sagt jag får en chans att stryka en grej på min lista. Så jag går med dig dit.
– Tack Elvira, men då meddelar jag kommittén att vi kommer.
– Det låter bra Michael.
Vi reser oss, vi tar våra brickor och går med dem till brickstället. Vi säger hej då till personalen och sen lämnar vi Haket. Hon går åt sitt håll och jag åt mitt…
63.
Jag svarar i telefonen.
– Det är Michael.
– Hej detta är Richard.
– Hej hur är det?
– Det är bara bra, jag skulle vilja träffa dig. Jag är i Malmö så om du kan så skulle jag vilja träffa dig direkt.
Jag ser på klockan, det är dags för lunch.
– Visst vi kan träffas på Haket, det är dags för lunch.
– Haket?
Jag säger adressen och vi lägger på. Jag ler lite, så Gunnar har tagit reda på att han är min far? Varför skulle han annars vilja träffa mig? Jag reser mig, jag ser ut genom fönstret. Det spöregnar, så jag kommer att köra dit.
Det är oktober utanför fönstret och det märks om man säger så. Jag går nerför trapporna och jag går till min mormors kontor och jag knackar på hennes halva öppna dörr. Jag hör ett kom in, så jag går in. Hon ser på mig.
– Richard vill träffas.
Hon ser på mig.
– Han vet mormor, varför skulle han annars vilja träffas?
– Är du säker?
– Nej det kan jag inte vara, men kalla det en magkänsla. När jag räddade dem så sårade det hans ego lite. Så han satte Gunnar i arbete på riktigt så att säga. Så han utnyttjade alla sina kontakter och sen grävde de upp allt om mig. Där nästan nio år kommer att vara ett svart hål för dem.
– Är du säker på det?
– Om de inte gjorde som du så ja. Vi är skyddade där, våra riktiga namn existerar inte där. Det är lite som Främlingslegionen, eller det är som Främlingslegionen. Din identitet är skyddad, sen så använder de inga datorer där för att skriva in nya medlemmar direkt. Så om Gunnar inte har en kontakt där så vet de ingenting.
Hon ser på mig och hon nickar. Jag svarar på den, sen lämnar jag hennes kontor. Jag lämnar våningen och jag går ner till garaget. Jag går fram till min bil, jag sätter mig i den och jag startar den och kör i väg…
64.
Jag går in på Haket, jag ser Richard sitta vid ett av borden. Han ser mig och han reser sig och han kommer fram till mig.
– Michael.
– Richard.
– Hur är maten här?
– Den bästa som finns.
Jag tar en bricka och går fram till kassan, det är Frida som arbetar idag.
– Frida.
– Michael.
– Två dagens.
– Visst.
Hon lägger upp kalopsen på tallrikarna, tillsammans med potatisen. Vi frå våra rödbetor bredvid. Sen går vi till det bord där hans rock hänger på en av stolarna. Vi sätter oss och jag tar av mig min jacka. Han börjar att äta, jag ser hans ögon spärras upp.
– Som sagt den bästa maten som finns. Det är tur att jag tränar så mycket som jag gör för annars så hade jag varit kraftigt överviktig.
– Ja verkligen Michael.
– Så Gunnar har rotat fram sanningen Richard?
Han ser på mig, jag möter hans blick.
– Ja.
– Där ser man, var det mors faderskapstest eller DNA testet?
– Båda faktiskt.
– Imponerande.
– Du tackade nej till ett medlemskap.
– Ja jag är inte så bra på att ta order.
Han ser på mig.
– Lika lite som du är det Richard. Det kanske finns i vårt DNA. Jag vet vad och vem du är Richard.
Han ser skarpt på mig.
– Hur tog du reda på det?
– Du har Gunnar, jag gör arbetet själv. När jag hämtade DNA från ditt hus, ett vackert hus förresten. Så hittade jag din krypta. Jag visste om det innan jag hittade kryptan. Men den bekräftade mina uppgifter.
– Hur tog du dig in i huset?
– På natten när ni sov, jag har god hand med hundar. Det har med röstläge och framförallt lukt att göra har jag lärt mig. Jag är väldigt bra på att ta mig in hus och andra byggnader.
– Så du är tjuv?
– Bland annat, det var Karl med. Den förre Greven, han levde ett dubbelliv och han lurade alla.
Han ser på mig.
– Men jag egentligen bara gjort en stöld. Jag återbördade en stulen tavla till en släkt som letat efter den sen andra världskriget när Göring konfiskerade den av familjen. Jag skänkte halva arvordet till cancerfonden.
– Det finns ett hål på nio år som vi inte kan hitta något om.
– Jodå, det gör ni visste. Jag var i Japan och studerade, jag skaffade mig mina tre utbildningar. Jag fick Suma Cum Laude i alla tre.
– Vi vet båda två att det inte stämmer.
– Jag har utbildningarna Richard, så det stämmer. Men annars så var jag där bara för att skriva mina sluttentor. Jag är Mästare utan borg hos De Första, jag gick in i grottan och som den förste sedan tvillingarna så överlevde jag. Nio år senare så har jag alla fem märkena.
Han stirrar på mig, jag ser på honom och jag ler mot honom.
– Herregud!
– Kanske det far.
Hans ögon visar på förvåning.
– Jag ville bara säga det en gång, vet du jag har tänkt på det sedan jag fick reda på att du kunde vara min far av min mormor. Att när jag tänkte på dig som far så lät det mer äkta än när jag sa till den man som jag trodde var min far. Nu när jag sa det till dig så lät det äkta.
– Det lät äkta i mina öron med Michael. Min son.
– Så bra far.
– Hur hamnade du där?
Jag tar en klunk av mjölken.
– Kaffe?
– Tack gärna, jag var inte ens medveten om att jag ätit upp.
– Det brukar vara så, man fylls alltid med en känsla av besvikelse över att man ätit upp.
– Haha ja lite så ja.
Jag tar våra brickor och jag sätter dem i stället. Sen köper jag två kaffe åt oss. Jag går tillbaka till bordet och jag sätter kaffet framför honom. Jag sätter mig och jag tar en klunk av kaffet.
– Hur hamnade jag hos De Första, det är en lång historia. Den tiden har vi inte just nu. Så jag får korta ner den väsentligt.
Sen berättar jag en starkt reducerad version av hur jag hamnade hos De Första. Det tar sin lilla tid även om jag kortar ner den. Han lyssnar och när jag är klar så ser han på mig.
– Jag skulle vilja höra allt en dag Michael.
– Javisst, så hur vill du göra nu?
Han ser på mig, jag ser på honom.
– Det vet jag inte, eller det gör jag. Men det innebär en hel del komplikationer Michael.
– Min mormor om jag känner henne rätt ringer din mor nu. Frågan är om inte det samtalet kommer att besegla båda våras öde.
– Haha ja det skulle inte förvåna mig. Men jag är den jag är.
– Och jag är den jag är. Vi ligger inte i fejd med varandra far.
– Nej det är för väl, men det finns de som anser är att ni är mördande barbarer.
– Och vi anser att ni är skenheliga personer som är uppfyllda av dubbelmoral. Frågan är ens hur många av er som är religiösa längre?
– Det är sant Michael, men som sagt det innebär komplikationer.
– Jo det är jag medveten om. Men de kommer inte att hitta mer än vad du och Gunnar gjort.
Han ser på mig, han inser att jag har rätt.
– Jag kommer inte att gå den långa vägen så att säga. Jag är alldeles för gammal för indoktrineringen.
– Så ser inte vi på det Michael.
– Nej jag vet och jag förstår det, jag ber om ursäkt för mitt dåliga ordval. De formar om en i Borgarna med. Jag klarade mig från det värsta för att jag var i grottan och för att min vän Ken förberett mig på att behålla en liten del av mig själv så att säga. Så jag gjorde det. Så mitt ego blev inte ohanterligt. Det är detsamma för dig. Du spelar ett spel av att vara överlägsen alla andra vid de där sammankomsterna. Utanför dem så är du mer nedtonad.
Han ser på mig och han ler lite. Jag svarar på hans leende.
– Oavsett så måste jag fundera på det Michael. Inombords så är jag glad att jag har en son. Inte bara för att det löser en hel del komplikationer som du sa. Utanför andra saker med. Jag vet inte hur mycket din mor berättat om oss?
– Inga detaljer så att säga, hon sa att ni träffas på en speciell plats. Ni lämnade den och tog in på ett hotell. Där ägnade ni er sådant som unga människor gör i en vecka. Efter den veckan tog slut så sågs ni inte mer. Min mor insåg att hon var gravid och hon valde att behålla barnet. Sen är resten av historian hennes och inte min att berätta. Jag skulle vilja visa dig en sak.
– Vad?
– Vad det var som gjorde att jag överlevde i grottan. Något som kan dig att förstå vem jag är.
– Visst.
Vi reser oss och vi lämnar Haket, vi går till våra bilar och han kör efter mig till fastigheten på Kirseberg. Vi parkerar och vi går in i den, vi går ner i källaren och jag öppnar dörren till skyddsrummet. Jag tänder lampan och jag hör honom dra efter andan när han ser sakerna i skyddsrummet.
– Här torterade och utsatte Jan, mig och min mor för övergrepp. Min mors morfar gjorde samma sak med henne och Karl. Min mor levde väldigt utsvävande under sin gymnasietid. Hennes morfars övergrepp på henne var anledningen till det. Här försökte Jan skapa ett monster av mig. Min bästa vän i livet, tillsammans med De Fem Elementen och Ken räddade mig ifrån att bli ett monster. Jag blev något som stoppar monster och jag är bäst i världen på det. Det är inget jag vill göra, men året i grottan förändrade min fysiologi. Gifterna förändrade mig, så jag har ett behov av att få tömma mig på adrenalin ibland. Det fick jag när jag genomförde tillbakatagandet av den stulna tavlan. När jag hittade Eldorado och dansade med Polpo.
– Så det var du?
– Ja det var jag.
– Jag ska egentligen inte säga så, men bra gjort.
Jag ser på honom och jag ler lite.
– Är inte det hädelse för dig?
– Som du sa, vi är inte så många som är bokstavstroende längre.
– Nej ni är ju inte det.
Han ser på mig, jag möter hans blick.
– Detta rum och det som hände här. Härdade mig så att jag kunde överleva i grottan.
Vi lämnar skyddsrummet, vi går uppför trappan och går till våra bilar. Det har slutat att regna. Han ser på mig och jag ser på honom.
– Jag har ett beslut att fatta Michael, eller du är min son. Men jag måste få landa i det faktumet. Sen så får jag besluta mig för om jag ska erkänna dig officiellt så att säga. Men du är min son och jag fast att jag knappt känner dig är stolt över det.
– Tack far och detsamma. Det känns mer rätt när jag säger far till dig än när jag gjorde det till Jan.
Han kramar mig och jag kramar honom. Han sätter sig i sin bil och jag sätter mig i min. Han kör i väg och jag gör detsamma…
65.
Min mormor ringer min farmor, hon svarar.
– Hej Astrid detta är Maude Af Kraft.
– Hej Maude, hur är det med dig.
– Det är bra hur är det dig med dig?
– Jag bor i Stockholm.
– Jag förstår vad du menar.
– Jag åker hem så ofta jag kan.
Stockholm är inte hemma för henne, det är Malmö. Hennes make var ifrån Stockholm. Så hon fick flytta upp dit. Men hon åker hem till Malmö så ofta hon kan.
– Det låter bra Astrid. Du undrar säkert varför jag hör av mig såhär.
– Ja lite faktiskt, inte är det för att tala om ungdomsminnen Maude.
– Haha nej det är det inte, det är faktiskt allvarligare än så. Väldigt mycket allvarligare än så.
– Jag lyssnar.
– Just nu så träffar din son en speciell ung man. En väldigt speciell ung man.
– Er nye greve?
– Precis, han räddade livet på din son och Gunnar för ett tag sedan.
– Jag vet.
– Anledningen till att din son träffar honom är för att Michael är hans son.
Min mormor säger inte mer än så. Hon låter Astrid landa i det hon sagt.
– Vill du upprepa det du sa Maude.
– Att Michael är Richards son.
– Och du är säker på det?
– Ett faderskapstest och ett DNA test säger det Astrid.
– Det var som…
Min mormor ler.
– Jag kommer till Malmö.
– Jag räknade nästan med det Astrid.
– Så han har en son?
– Ja Astrid han har en son, det finns en del komplikationer.
– Som?
– De tar jag inte på telefon Astrid, verkligen inte.
– Är han homosexuell?
– Nej Astrid han är inte homosexuell, vad spelar det för roll? Idag så finns det vägar runt det. Men nej han är inte homosexuell.
– Förlåt jag är lätt chockad.
Min mormor ler igen.
– Du inser fördelarna med detta om Richard erkänner honom.
– Ja Maude, det kommer att vrålas högt i leden. De kommer att kasta sina döttrar efter honom.
– Jag vem och vad Richard är.
– Som du sa det diskuterar vi inte på telefon.
– Nej och det är en av anledningarna till komplikationerna Astrid.
– Jag sätter mig på första plan ner.
– Då vet jag det, meddela när du kommer ner så träffas vi på Bridgeklubben.
– Ja Maude.
De avslutar samtalet, när de gjort det så ler min mormor brett. Hon ler väldigt brett…
66.
Jag ser på min mor och hon ser på mig, vi kramar varandra mjukt. Vi går till cafét och sätter oss. Vi tar en klunk av kaffet, hon ser på mig.
– Vad har hänt?
– Jag och min far har träffats.
Hon ser på mig och hon ler lite.
– Hur gick det?
– Det gick bra mor, mormor och farmor har också träffats. Så de har börjat med sina intriger. Mormor uppdaterade farmor om vem och vad jag är.
– Och vad kom de fram till?
– Att farmor ska konfrontera min far om att erkänna mig.
– Vad känner du inför det Michael?
Jag tar en klunk av mitt kaffe.
– Jag visade honom skyddsrummet mor, det var viktigt för mig att han förstod vad en far är för mig. Vad jag måste vänja mig vid för att kunna acceptera honom som min far. Men när jag säger och tänker på honom som min far så känns det väldigt mycket mer rätt än när jag tänker på Jan som min far.
Min mor ser på mig och ett leende syns på hennes läppar.
– Jag saknar dig mor, när jag åker hem så saknar jag dig. Det är en väldigt ny känsla för mig. En skön ny känsla.
Hon ser på mig och ser hur hennes ögon tåras. Men leendet blir bredare på hennes läppar.
– Så bra Michael.
– Jag mor det känns väldigt bra.
– Hur är det med de andra?
– Det är bra mor, nästa helg så ska vi ha dop för Ida.
– Så de har accepterat henne?
– Jadå, jag hotade med att göra dem arvlösa om de sa ett ont ord om henne, Amanda eller Karl. När de fick reda på av moster att jag har den makten så håller de god min när Amanda och Ida är i närheten.
– Så bra, hur är det med Amandas mor?
– Jodå hon njuter av att vara pensionär. Hon reser en del och när hon är hemma så träffar hon Amanda en hel del och hjälper henne med Ida. Hon kommer inte att komma på dopet. Hon är en fullblods ateist tydligen.
– Jag vet, vi diskuterade det ibland. Över ett par flaskor vin och ett par tabletter. Hon drack måttligt och tog inga tabletter. Vi hade intressanta samtal hon och jag.
– Jag kan fråga om hon vill komma hit mor.
Hon ser på mig och hon ler.
– Det hade varit kul Michael som sagt hon var en intressant kvinna med ett djup som jag inte träffat hos så många andra människor.
– Då frågar jag henne när jag träffar henne.
Vi ler mot varandra och vi talar om andra saker…
Min farmor ser på sin son, min far.
– Du måste erkänna honom Richard.
Han ser på henne, han tar en klunk av whiskeyn. Han dricker sällan och när han gör det så är det whiskey som gäller.
– Det är inte så lätt mor.
– Jo det är det, ja Caroline kommer att ha synpunkter. Men det är försent för henne, tror du att hon föredrar att du befruktar en yngre förmåga?
– Det hade blivit IVF mor.
– Det spelar ingen roll, sen skulle hon uppfostra en annan kvinnas son. Vad tror du att det gjort med ert äktenskap?
Han ser på henne, så har han inte tänkt på det. Det kan var en utväg så att säga. En bra utväg, han sätter glaset på bordet. Det är ett gott tecken enligt hans mor.
– Han är en fantastisk person mor. Det finns vissa hinder med vem han är med.
– Ni är inte ovänner.
Han ser på henne.
– Jag och hans mormor har givetvis träffats.
– Michael sa att ni skulle göra det, han sa också att ni skulle försöka diktera våra liv. Han kommer inte tillåta er att göra det.
– Han är ung Richard.
– Nej mor, det är något speciellt med honom. Han har en aura runt sig som imponerar. När han talar så lyssnar man.
– Du med?
– Ja mor, jag med. Han tackade nej till Gunnar.
Min farmor ser på sin son, hon tar en klunk av sin dricka.
– När han räddade livet på oss så gjorde han saker som imponerade på mig. Han stoppade tio vakter utan att ha ett vapen. Han slog ner en vakt och sköt de andra så att de somnade. De hann inte att reagera mor. Han är likadan i affärer. Jag har hört mig för, han vinner alltid. Han vet alltid när han ska gå vidare och när han inte ska göra det. Då har han varit deras greve i fem månader och de är redan tillbaka i värmen och är ledande i den Innersta Ringen i Malmö. Han stoppade en farlig kriminell organisation för ett tag sedan. Han tog deras pengar och delade lika med de andra fyra vid bordet. Det är han som ligger bakom Pentagon i Malmö. Det är hans kusin som är arbetsledaren. Men det var han som köpte lokalerna av de förra ägarna som blev rädda och sålde när explosionerna smällde. Det går ett rykte som Gunnar inte riktigt kan bekräfta.
– Om vadå?
– Att han ”äger” Stortorget, han tillsammans med Frun gjorde en överenskommelse med skurkarna i Malmö. Han ska gå med hennes dotter på Nobelmiddagen. Han hotade Maude med att hyra en eskort, för han vägrade att gå med kvinnorna ifrån Gräddhyllan. Ryktet säger att de trodde på honom. Så han är en väldigt fascinerande ung man. En farlig och fascinerade ung man. Försök inte med ditt vanliga skit med honom mor. Det kommer inte att fungera.
Hon ser på sin son, hon tar en klunk till av drickan.
– Maude sa samma sak, hon sa att hon fått anpassa sig en hel del när det kommer till mig.
– Det förstår jag, det får jag med göra. Inte bara för att han är min son. Utan för den som han är som person.
– Så hur kommer du att göra?
– Jag vill tala med Caroline först mor, vi älskar varandra. Vilket är väldigt ovanligt i våra kretsar.
– Ja jag vet Richard. Men tala med Caroline.
– Vad ska du göra?
– Åka till Malmö och träffa mitt barnbarn.
– Som jag sa mor, du kan inte vara ditt vanliga charmiga jag med honom.
Hon ser på honom, på hans leende. Hon svarar inte på det och han ler ännu bredare…
67.
Jag ser mot min dörr och jag lämnar skärmen och ser mot dörren. Den öppnas av Britt och jag ser på kvinnan som står snett bakom henne.
– En Astrid Af Cronhielm vill tala med dig Michael.
– Det går bra Britt.
Jag reser mig och hon kommer in, hon ser på mig och jag ser på henne. Hon har auktoritet, nästan lika mycket som min mormor. Frågan är om jag ska påpeka det för henne.
– Vi tar gärna två kaffe Britt, mjölk i båda. Fru Af Cronhielm måste tänka på sin mage.
– Ja Michael.
Min farmor ser på mig.
– Så du har talat med min mormor och min far?
– Ja, hur vet du om min mage?
– Färgen på dina ögon.
– Förlåt?
– Dina ögon har en viss färghinna som visar sig när personer har problem med magen. Det måste vara atmosfären i Stockholm. Varsågod och sitt farmor.
Hon ser på stolen som jag pekar på. Hon gör som jag säger, jag får hennes rock och jag hänger upp den. Jag sätter mig i den andra besöksstolen, jag lutar mig tillbaka och jag lägger det ena benet över det andra.
– Så du är här för att se om jag håller måttet?
– Nej, eller inte bara.
– Där ser man så varför är du här om det inte är för att ta mig på pulsen som man säger?
Hon ser på mig.
– Därför att din mormor och min son varnade mig för att försöka med mina vanliga tricks.
– Haha där ser man, nåja så farlig är jag inte. Om man inte retar mig, jag gillar inte att bli retad. Oavsett vem det är som gör det, mina kusiner har fått reda på vad som händer när man retar mig. Jag slog i sönder en av Malmös farligaste kriminella organisation. Det tog mig drygt två veckor. Så jag gillar inte att bli retad farmor.
Britt kommer med vårt kaffe, hon sätter brickan på skrivbordet.
– Jag serverar oss, tack så hemskt mycket för hjälpen Britt.
– Det var så lite så Michael.
Hon går i väg och min farmor ser på mig. Jag reser mig och jag slår upp kaffe åt oss. Jag går runt skrivbordet och jag öppnar en låda. Jag tar en sak från den och jag räcker mig min farmor hennes kopp. Jag tar min mugg, hon ser på den och jag ler.
– Det är en generationsfråga farmor, när man får hämta sitt kaffe själv så vill man slippa springa för många gånger. Så jag dricker mitt kaffe ur en mugg och mitt te ur en termosmugg. Så ska vi gå till affärerna, men innan vi gör det så vill jag ge dig en sak.
– Mig?
– Ja, denna tillhör er släkt eller hur?
Jag räcker henne en ring, hon ser på den med väldigt stora ögon.
– Hur…
Hennes röst är en viskning.
– Jag visste om den? det var inte så svårt. Som jag säger till andra som frågar mig samma sak. Idag så är ingen hemlig om man vet var man ska leta. Den var din släkts. En av dina förfäder var en slarver om man säger så. Han spelade bort det mesta av familjeförmögenheten. Bland annat den.
– Ja.
– Jag hittade den och tog tillbaka den. Den är min fars och när han dör så blir den min.
– Ja. Men var hittade du den?
– Spelar det någon roll?
– Egentligen inte.
– Då spelar det ingen roll.
Hon ser på mig, hon öppnar munnen men något i mina ögon får henne att stänga den igen. Det där något är förstår hon det som min far och mormor talat om.
– Så varför är du här farmor?
– Att ta dig på pulsen givetvis.
– Givetvis farmor, jag ska kanske ta dig på pulsen?
Hon ser på mig, jag möter hennes blick.
– Du förstår har man delat grotta med tre ormar och åttiofem fladdermöss i ett år och en dag. Där deras enda hobby var att bita mig så ska det en hel del till för att skrämma en.
– Det är inte bara grottan som gör det.
– Nej farmor det är det inte. Men det är en del av det. Det finns andra, en del av att jag sällan är rädd för någon eller något är att jag vet om att all makt är en illusion. Så jag låter inte sådana känslor påverka mig. Så du kan inte påverka mig med dina sådana känslor. Du kan inte använda din eller ditt maktspråk för att påverka mig farmor. Du kommer att försöka, för att du är du. Jag kommer att markera och du kommer att bränna dig. Förhoppningsvis så är du lika intelligent som mormor är och inser att du inte kommer att vinna mot mig. Hon behandlar mig som ett särfall. Men jag lyssnar alltid och jag är helt prestigelös om dina argument är starkare än mina. Om min far erkänner mig.
– När.
Jag ser på henne.
– Det är när Michael, jag påtalade ett par saker för honom.
– Om att Caroline skulle få uppfostra en som inte är född av henne. Hur ska hon kunna visa det barnet kärlek när hon inte burit det. Oavsett om de använt hennes ägg?
– Ja.
– Hade de inte älskat varandra så hade hon skitit i vilket.
– Men nu så gör de det.
– Precis så därför så är det svårare för honom. För det kommer att såra henne farmor. Hon känner sig säkert redan jävligt misslyckad för att hon inte fött min far en son. Vad min far inte vet är att läkarna avrådde henne ifrån att skaffa fler barn efter Iris. Men hon blev gravid två gånger till, efter den sista graviditeten så satte läkarna ner foten så att säga. Hon höll på att dö.
Min farmor stirrar på mig, hon slickar sig om läpparna.
– Så de skaffade inte fler barn, han steriliserade sig så att hon inte kunde få fler barn. Min far vet inte om det. Jag säger det i förtroende till dig för att du ska kunna finnas där och stötta henne om han erkänner mig.
– När Michael.
– Jag tar sällan ut något i förskott, då slipper jag att bli besviken.
Hon ser på mig, jag ser på henne.
– Jag hade inte en aning.
– Det hade ingen mer än Caroline och de två läkare som hon gick till.
– Och hur visste du?
– Som jag sa, i dagens samhälle så är få saker hemliga om man vet var man ska leta.
– Och det gör du tydligen.
– Haha ja farmor det gör jag. En sak till, jag glömmer aldrig något jag läser eller hör.
Hon ser på mig, jag möter hennes blick.
– Så om han erkänner mig så ska du veta en sak farmor. Jag väljer vem jag ska gifta mig med. Mormor har fått en lista på vad som jag finner avtändande. För en sak ska du veta. Jag kommer att gifta mig med kvinna som jag älskar. Inte som passar sig.
Hon öppnar munnen.
– Nu så vill jag att du tänker efter innan du talar farmor. Det är inte öppet för diskussion. Verkligen inte, jag vet om mina plikter. Om det råder det inga tvivel farmor. Jag kommer att uppfylla dem, men det blir med den kvinna som jag väljer. Inte den avelsko som ni två anser passar bäst. Du kommer att testa mig, det ligger i din natur och jag kommer att markera varenda gång. Du kommer som sagt att bränna dig. Hur många gånger du gör det är helt upp till dig. Men jag kommer inte att ändra mig på den punkten. Då lämnar jag hellre allt bakom mig och flyttar någon annanstans. Jag kunde varit gift nu om inte den kvinna som jag skulle gift mig med blivit dödad. Hon var en enkel bondflicka från Laos. Hon såg sin familj massakreras framför sina ögon. De våldtog henne, de trodde till döds men hon överlevde och som väldigt ung flicka så tog hon sig från Laos till Världens tak som platsen kallas och började sin plan för hämnd på den fete generalen som han kallade sig. Hon fick sin hämnd. Jag hjälpte henne med den. Vi blev älskande och vi älskade varandra. Vi förlovade oss. Denna är ett bevis på det, där har man inga ringar som ett bevis på sin kärlek. Där tatuerar man sig.
Jag visar insidan på min handled.
– Jag kunde inte brytt mig mindre om du och mormor eller någon annan i släkten hade ansett att hon var opassande. Verkligen inte. Jag är den jag är, här är jag Greven. I den andra världen, den som jag kallar för Skuggvärlden så är jag Den tysta döden. En Mästare utan borg farmor.
Jag tar av mig västen, och jag öppnar skjortan och lyfter upp linnet. Hon ser på de fyra märkena, på draken med de fem raderna.
– Denna farmor gör mig till en väldigt viktig och stor man i skuggvärlden. På många vis så är jag större än min far. Jag vet precis vad han är och vad det innebär. Jag vet precis vilken ”makt” han har. Min om jag vill är större. Vi har funnits längre än dem. Vi har fällt imperier, det har inte de. De flesta av dem är inte ens religiösa längre. Deras gud numera är makt och pengar. Varken mer eller mindre mormor. Så vem jag gifter mig med, har faktiskt inte du eller någon annan ett dugg med att göra. Förstår du?
Hon ser på mig, hon ser in i mina väldigt bestämda ögon och hon säger.
– Jag förstår.
– Bra, du förstår det handlar inte bara om honom och hans erkännande av mig. Det handlar även om jag ska erkänna honom så att säga. Han är den han är och jag är den jag är.
Jag har tagit på mig igen, jag dricker upp mitt kaffe. Hon dricker upp sitt och hon förstår vad de andra två talat om…