Michael och Amanda Bok 2. Amandas pappa

Bok2.
1.
Jag ser på skärmen, min telefon ringer.
– Ja?
– Hej detta är Mats, vaktmästaren. Du har fått ett paket som bara du får ta emot.
– Jag kommer.
Jag reser mig och jag lämnar mitt kontor. Jag joggar nerför trapporna till garaget, jag ser på pallen. Jag slickar mig om läpparna, jag vet vad kartongerna innehåller. Betalningen för att Konstantin är död. Härnere finns ett stort kassaskåp. Eller säkert rum eller vad man ska kallar det. Jag skriver på skrivplattan och chauffören ser på mig.
– Var ska pallen?
– In hit.
Jag öppnar kassaskåpet eller rummet. Han kör in den och sen går han iväg. Mats ser på mig.
– Vad är det?
– En betalning för väl utfört arbete.
– Ok inga droger?
– Nej inga droger. Jag sysslar inte med sådant.
– Jag måste fråga Michael. Det ingår i mitt arbete.
– Nej det är inga droger. Mats.
– Då vet jag det Michael.
Han går i väg, jag tar fram en liten kniv och jag öppnar en av lådorna och jag ser på guldtackorna. Jag tejpar igen lådan igen. Jag ler lite och lämnar rummet och jag stänger den tunga dörren och jag låser den. Sen går jag tillbaka upp till min plats. Det är trettiokilo guld i de kartongerna. Det var priset som de fick betala för att bli av med honom…
2.
Jag ser ut genom fönstret från mitt kontor och ut på Stortorget. Jag kan inte klaga på utsikten. Fönstret är öppet så jag hör ljuden väl, det är innerstadens ljud med allt vad det är innebär. Min telefon ringer, jag ser på den sen svarar jag.
– Det är Michael.
– Det är Sara från polisen.
– Vad kan jag hjälpa er med?
– Vi vill bara säga tack Michael.
– Jag vet inte vad du talar om.
– Vi hittade Dennis sittandes utanför vår dörr.
– Där ser man vad gjorde han där?
– Han var invirad i silvertejp Michael.
– Aj det låter smärtsamt Sara.
– Haha ja, det tog dem två dagar att få av honom tejpen.
– Det låter som en hel del hud följde med Sara.
– Det gjorde det, vi vill även tacka för USB minnet som satt på hans panna.
– Återigen så vet jag inte vad du talar om Sara. Hur skakigt är det därute?
– En hel del.
– Har er chef kontaktat Frun?
– Jag vet inte Michael.
– För i slutänden så är det hon som får reda ut det som händer nu. De andra är som hajar just nu som vädrar blod. Malmö var ryssarnas sista bastion i Europa. De kommer inte låta det glida dem mellan fingrarna.
– Hur vet du det Michael?
– För att jag har varit en del av den världen från det att jag var åtta år och träffade Dennis. Elva år senare så stack jag till Japan för att han försökte få mig dödad Sara. Så jag lider inte direkt av att han ligger på sjukhuset med vissa problem med huden.
– Det förstår jag Michael.
– Bra Sara.
Det blir tyst, sen säger Sara.
– Vet du vad som hände med Tatjana?
– Det senaste skvallret säger att hon stack till Rom och arga ryssar fick tag på henne där. Hon är säkert död, de brukar lösa sådant internt och snabbt. Ryktet säger också att Konstantin är död. Om det stämmer så kommer jag att fira med vodka och öl. Han var ett förbannat svin, det var han som gav Dennis ordern att klippa banden bakåt.
– Så en av ledarna för Bratvan är död?
– Enligt ryktena så är det så ja. Ligger Dennis inne?
– Ja på en säkerhetsavdelning.
– Så det finns ingen chans att han rymmer?
– Med tanke på hans tillstånd så nej.
– Är det så illa?
– Enligt personalen på sjukhuset så ja Michael.
– Du gjorde precis min dag Sara.
Jag ler brett, väldigt brett.
– Så du tror att det blir oroligt Michael?
– Ja Sara jag tror att det blir oroligt, en stor del av marknaden i Malmö ligger öppen.
– Jag hör vad du säger, återigen tack.
– Återigen så vet jag inte vad du talar om Sara.
Vi avslutar samtalet. Jag ser på telefonen och jag öppnar den. Jag letar upp numret. Jag trycker på det, det går fram tre signaler sen säger en röst på andra sidan.
– Det är Frun.
– Mitt namn är Michael Af Kraft, jag skulle vilja träffa dig.
– Du är välkommen Michael.
– Tack Frun, jag kan vara hos dig om tjugo minuter.
– Det blir bra.
– Då ses vi då Frun.
– Det gör vi Michael.
Vi lägger på och jag ler, jag stoppar ner min telefon. Jag ser ut genom fönstret, jag låter kavajen hänga. Jag tar mina solglasögon och jag lämnar mitt kontor…
3.
Jag står med armarna rakt ut, livvakten muddrar mig. När han är nöjd så ser jag på kvinnan vid bordet. Hon utstrålar en stor pondus. Jag ler lite och jag ser på Elvira. Jag får fokusera för att inte le fånigt. Jag kommer fram till bordet, de ser på mig. Hon pekar på en stol, jag ser på den och sen på henne.
– Innan detta blir ohanterligt Frun, så är det bäst att vi reder ut vissa saker.
– Som?
– Vem jag är.
– Vad menar du?
– Att jag är en Mästare utan Borg hos De Första Frun.
– Bevisa det.
– Visst.
Jag knäpper upp skjortan och jag tar av mig linnet. Hon ser på mitt bröst, på draken som biter sig i svansen. Hon ser de fem raderna, hon ser fyra brännmärken.
– Jag har det femte med, men med tanke på att vi är i Sverige så kanske ni skulle uppfatta det fel om jag klädde av mig naken Frun. Du är förlåten för denna gång Frun. Men det är bara för att jag respekterar dig och det din släkt har gjort och gör för Malmö.
Livvakterna spänner sig.
– Jag skulle inte rekommendera det mina herrar.
Frun lyfter handen och de slappnar av.
– Vad hade hänt i resten av världen?
– Det beror på var och vem som krävde att jag skulle bevisa något som inneburit döden om jag ljugit om det. Du förstår, de är väldigt känsliga när det kommer till lögner.
Jag tar på mig linnet igen och jag tar på mig skjortan. Sen sätter jag mig och jag ser på henne.
– Du är den du är i Malmö, jag som sagt respekterar det. Jag respekterar er släkt och det den gjort för Malmö. Men skymfa mig en gång till Frun, då blir det konsekvenser. Allvarliga sådana.
– Men nu så är vi i Malmö Michael.
– Jag vet Frun, det är bara därför som du fick en chans. Vi har raserat större imperium än ditt. Bland annat Romarriket, det Osmanska riket osv. så att rasera Malmö och ditt imperium. Jag skulle inte säga att jag gjort det på en eftermiddag. Men nästan.
– Varför?
– Jag stoppade de tre svinen?
– Ja.
– Hämnd varken mer eller mindre, framförallt på Konstantin. Men även Dennis, sen så var Tatjana den hon var. Hon fick en chans att sticka, hon tog den. De hittade henne i Rom, om hon inte är död så är hon det snart. Dennis fick samma chans men han tog den inte. Nu ligger han med väldiga smärtor på sjukhuset. Han har förlorat massor av hud och hår. Han kommer att dömas, sen så kommer han att bli inspärrad på samma fängelse som Amandas far. Du vet vem han är, en fågel viskade i hans öra vad Dennis gjort mot hans dotter och fru. Den enda två personer han känt något för i hela sitt liv.
– Vem är han?
Jag ser på Elvira.
– Den man som lönnmördat flest personer i Malmö, ingen vet hur många. Inte han själv i heller. Eller han säger det, Konstantin såg till så att han åkte dit. Han såg till så att min morfar dog och att min mor kastades ut i ett drog och tablettberoende. Konstantin var den galnaste person som jag någonsin träffat. Dennis mor var nummer två på den listan.
– Ja hon var speciell.
– Det var en underdrift Frun. Jag såg hennes galenskap varje dag, den var mer än speciell.
– Hur är det med din mor?
– Enligt min mormor så går det framåt, hon vill träffa min mormor.
– Inte dig?
– Hon är nog inte redo för det än Frun. Ni kände varandra?
– Ja, vi var vänner när vi växte upp. Framtill gymnasiet slutade.
– Sen spårade hon ut fullständigt.
– Ja Michael. Så vad ville du, nu när du hotat mig?
– Hotat? Jag har bara presenterat mig Frun, varken mer eller mindre. Det var du som kallade mig för lögnare.
– Förlåt?
– Du bad mig bevisa att jag är den jag är, i Skuggvärlden som jag kallar den. Där är det ett stort klavertramp som inte ens Tatjana vågade göra. Hade det varit någon av de andra tio så hade du inte levt nu och Elvira hade fått ärva din plats. Men som jag sa, jag respekterar det som du och din släkt gjort för Malmö. Att du var min mors vän spelar ingen roll i sammanhanget. Så nej Frun jag hotade inte dig. Det kommer jag aldrig att göra Frun. Ni har en viss insikt i Skuggvärlden. Om du väljer att kontrollera det jag säger, så hälsa dem att det är Michael från De Första som du vill kontrollera. Då kommer två saker att hända. De kommer att ifrågasätta dina själsliga förnödenheter. Sen kommer de att fråga var du vill bli begravd. Så jag ber dig Frun att lita på det jag säger. Malmö behöver dig, just nu mer än någonsin.
– Och det är ditt fel Michael.
– Nja inte riktigt.
Jag tar fram ett USB minne, jag lägger det på bordet. De ser på det.
– De ville ta över Malmö, bevisen på det finns på minnet. Bland annat beställning av morden på er två. Jag stoppade dem, det kommer inte att komma fler. De betalade fem miljoner dollar var för er död. Jag stoppade dem, nu är de borta så det hotet är borta. Jag respekterar den du är Frun, mer än du kan tänka dig. Men jag är den jag är, både den nye Greven och en Mästare utan Borg. Jag är något unikt i Skuggvärlden, här är jag den som kan bli nummer ett vid Bordet i den Innersta cirkeln.
– Aspirerar du på det?
– Som jag sa, jag är den nye Greven. Jag ska spela det spelet med, ett spel som min mor lärt mig med modersmjölken. Som jag förfinade av de som krossat imperier. Så jag kan ta hand om mig själv Frun. Sen så har jag ett IQ på 196. Det hjälper också till. Som Mästare så kan du betrakta mig som neutral. Som Greven så lyssnar jag på vad du säger och respekterar de regler som gäller. En sak kan jag lova dig Frun, att allt jag gör är för Malmös bästa. Som att varna dig för att de andra vill roffa åt sig av ryssarnas område. Det riskerar att bli krig på Malmös gator.
– Jag vet.
– Samla dem och dela upp området, allt förutom Stortorget. Det är en vit zon, säg att De Första köpt den av dig, att de vill ha den som en neutral zon. Gör de något skit där så för de svara inför De Första.
– Så jag ska ge dig Stortorget?
– Nej du ska ge De Första Stortorget, jag är den jag är så jag kommer att övervaka så att de sköter sig. Gör de inte det så besöker jag dem.
– Och dödar dem?
– Nej, vi dödar inte för att det roar oss Frun. Nu börjar du att dansa på det anständiga. Du har lite att läsa på Frun. Men nej vi dödar inte hur som helst. Vi dödar helst inte alls. Det finns en anledning till att priset är vad det är för att en Mästare ska döda någon.
– Och vad är det Michael.
– Utgångspriset är 2,5 kilo guld. Det är grundpriset för att de ska lönnmörda någon. Sen så ska du övertyga Mästaren om varför personen ska dödas. Vi dödar inte oskyldiga. Bara för att du ogillar någon så kan du inte köpa ett mord av oss. Andra organisationer går med på sådant. Men inte De Första, de som skulle döda er kommer från en sådan organisation.
– Dödade du dem?
– Nej Elvira jag dödade dem inte, som jag sa. Jag är ingen galen mördare. Tvärtom faktiskt.
– Dödade du Konstantin?
Jag ser på Frun.
– De beställde det ja, jag sa mitt pris. De betalade vad jag begärde. Han förtjänade det Frun. Mer än många andra som dött. Bland annat din make, det var inte De Första som dödade honom. Det verkar som du tror det, men det var det inte Frun. Om du vill så kan jag ta reda på vem som gjorde det.
Hennes ögon smalnar lite.
– Och hur vet du att det inte var De Första?
– För att jag skulle veta det, det ingår i utbildningen.
– Vadå att lära er namnen på de som ni mördat?
– Inte alla men de som de accepterat ett kontrakt mot de senaste femtio åren. Din makes namn är inte ett av dem, han var en god man. Så de skulle aldrig ta ett kontrakt på honom. Om det inte visade sig i undersökning om honom att han var pedofil, eller förgrep sig på Elvira osv. så nej Frun. Det var inte De Första som utförde det uppdraget. Som jag sa, jag kan ta reda på vem det var om du vill. Innan du trampar på gränsen för det anständiga så gör jag det för din vänskap mot min mor.
Hon slickar sig om läpparna.
– Tack Michael.
– Ingen fara Elvira.
– Jag vill gärna veta vem som dödade honom.
– Då ska jag göra mitt bästa för att ta reda på det.
– Så Stortorget är priset för fred?
– Ja.
– Och om de vägrar?
– Då kommer det att bli ett krig om ingen av dem kommer att vinna. För polisen kommer att mobilisera. Då förlorar de i det långa loppet, staten har alltid mer resurser än skurkarna.
– Ja Michael. Vill du vara med på mötet?
– Nej, det behövs inte Frun. Ifrågasätter någon mig och min auktoritet så utmanar jag den personen i Buren. Så avgör vi vem som talar sanning eller inte i den. Jag kommer inte att förlora Frun. Oavsett vem de skickar in i den Buren så kommer jag inte att förlora.
– Du verkar säker på din sak Michael.
– Ja Frun, jag är väldigt säker på min sak. Du förstår Frun, jag är Tikhaya Smert.
Hennes ögon vidgas…
4.
Jag ser på kusinerna, de ser på mig.
– Vad fan menar du?
– Svår inte till mig igen Erik.
– Vad fan skulle hända då.
Jag trycker honom på halsen, sen slår jag till honom tre gånger och hans kropp spänns och han stirrar på mig. Hans mun öppnas i ett ljudlöst skrik.
– Dina kort Hampus eller du vill stå som din bror?
Han tar fram korten snabbt, jag sorterar ut våra. Jag tar Eriks plånbok och jag tar våra kort från den.
– Din telefon.
Han tar fram den, jag tar ut hans simkort. Erik kissar på sig, det är en effekt av det jag gör mot honom. Jag tar hans telefon och jag tar ut hans sim kort. Sen trycker jag på de tre punkterna. Hans ben viker sig, jag sätter mig på huk och jag säger.
– Ska du svära åt mig igen?
Han skakar på huvudet.
– Freja kommer att meddela er vad ni ska betala hem i fortsättningen. Våra kranar är stängda för er. Ni har missbrukat Kraftsfärens pengar länge nog. Sköt er så kanske ni får tillbaka korten. Om den summa som ni ska betala inte är inne på kontot den siste varje månad så kommer detta Erik att vara som när moster smekte era kinder när ni var bebisar. Förstår du?
Han nickar.
– Bra, det gäller dig med Hampus.
– Ja Michael.
– Bra Hampus. Du ska nog byta kläder Erik, du stinker.
Freja ser på mig och sen sina bröder. Hon tar fram två A4 papper, hon ger dem till Hampus.
– Det är vad ni ska betala för, summan står där och kontonumret är där.
Hampus stirrar på pappret och på summan. Vi lämnar dem, de är i trädgården.
– En sak till, det är slut med festerna på kraftsfärens bekostnad. Era fester kan föda ett mindre land. Vill ni festa så är det upp till er. Men revisorerna kommer inte att godkänna ett skit från er längre. Ni får gärna springa till er mor, hon är informerad av den nye Greven om vad som gäller. Om er far ska betala för er så är det med hans pengar inte våra. Han har fått reda på att om han gör det så klipper jag hans kort med. Så nu får ni två börja att arbeta för brödfödan. Om pengarna inte är inne på kontot i slutet av månaden så åker ni ut på gatan. Förstår ni?
– Ja.
– Bra, förstår du med Erik?
– Ja.
– Bra.
Vi går vidare och Freja ler elakt.
– Far kommer att rädda rumpan på dem. Men han är snål, så han kommer inte att betala för deras extravaganta liv.
– Så bra, de behöver verkligen växa upp.
– Ja Michael, jag håller med dig.
– Hur går det för dem i skolan?
– Vad jag vet så klarar de sig med ett nödrop varje gång.
– Då vet jag det.
Vi sätter oss i varsin bil och vi kör tillbaka till kontoret. Vi parkerar på innergården, vi går till trapphuset och upp till våra rum. Dörren till mormors rum är stängd, mosters med. Jag går upp och jag sätter mig på min stol och jag börjar att läsa om ett våra företag i Namibia…
5.
Amanda ser på skärmen, barnet i magen sparkar värre än någonsin. Hon smeker den mjukt. Hon ska träffa barnmorskan i morgon och hon kommer att be om sjukskrivning. Det går inte mer, barnet sparkar vidare och hon hör en av undersköterskorna prata om den speciella patienten.
– Är han vaken?
Underksöterskan ser på Amanda.
– Ja han är vaken, han ber om mer och mer smärtstillande.
– Ni ger honom inte mer än vad han ska ha.
Hon ser på sjuksköterskorna.
– Han har ont Amanda.
– Jag vet att han har ont men vi ska inte göra honom beroende. Lita på att läkarna har koll på vad de gör.
De tre andra kvinnorna ser på henne, de hör en röst säga.
– Ni ska lyssna på henne, läkarna har koll.
De tre andra ser på chefen för dem. De går i väg och Amanda smeker sin mage.
– Sparkar den?
– Så in i bomben.
– Jag är inte avundsjuk på dig. Samtidigt som det är ett bra tecken.
– Ja jag vet Mona, men just nu så använder den min blåsa som fotboll.
– Stackare, kan du gå upp till honom?
– Visst.
– Jag litar inte på att de inte ger honom mer än vad han ska ha.
– Det kommer jag inte att göra Mona.
– Jag vet Amanda, jag vet också att du funderar på att sjukskriva dig. Kan du skjuta upp den i en vecka eller två.
– För att?
– Ta hand om honom.
Hon ser på Mona, något i Monas blick säger Amanda att hon vet saker om Amanda och Dennis.
– Visst.
– Tack Amanda, ni har en historia har jag förstått.
– Ja.
– Då kommer du inte att skämma bort honom?
– Nej, jag kommer att behandla som vilken annan patient som helst.
– Bra Amanda.
Amanda reser sig och hon går till hissen som kommer att ta henne upp till den låsta avdelningen. Mona följer med henne för att meddela personalen att Amanda är den som är ansvarig för Dennis väl och ve. De går in i hissen och de åker upp. De går ur hissen och Amanda går fram till dörren. Det sitter två poliser utanför den, Mona kommer fram till Amanda och hon ger henne ett speciellt kort. Hon ser på det, hon visar det för poliserna. De låser upp dörren och Amanda och Mona går in i rummet. Amanda ser på Dennis nakna kropp, eller han är täckt med väldigt många kompresser. Hon ser på avsaknaden av hud och hår. Hon kan inte ens föreställa sig hur ont det gör. Hon kan faktiskt känna medlidande med honom. Mona ser det i hennes blick och hon slappnar av. Men det finns något annat med i Amandas blick som får henne att le lite.
– Dennis detta är den nya ansvariga sjuksköterskan för dig. Hon heter Amanda och ni känner tydligen varandra.
Dennis stirrar på Amanda.
– De andra säger att du har ont, vad är det du alltid sagt Dennis. Smärta är för fegisar. Så har du blivit en fegis?
Hans läppar är trasiga så han kan inte svara henne. Allt hår på hans kropp är borta. Han är helt hårlös, han saknar hud på flera plaster på kroppen. Han är väldigt röd på resten av kroppen. Amanda kan inte ens föreställa sig hur ont det gör…
6.
Jag svarar direkt.
– Hej vännen.
– Hej Michael, kan du komma till mitt arbete.
– Visst, har det hänt något?
– Kanske, något känns fel Michael.
– Vad menar du Amanda?
– Att någon väntar på mig.
– Dennis hejdukar?
– Hejdukar, nej vet du vad Michael. Nog fan för att du blivit adlig. Men tala som folk.
– Haha förlåt, du vet vi Grevar för oss lite speciellt.
– Pft.
– Jag är framme om tio minuter Amanda, stanna där du är.
– Jadå jag kommer inte att gå ut. Jag har blivit ansvarig för Dennis.
– Förlåt?
– Min chef satte mig som ansvarig för Dennis. Hon bad min skjuta upp min sjukskrivning ett tag.
– Varför?
– För att han charmar de andra sköterskorna till att ge honom mer smärtstillande.
– Hur kan han charma dem?
– Jag vet inte Michael, han har jävligt ont.
– Jag kunde inte bry mig mindre faktiskt. Jag förstår att du måste göra det, men jag behöver inte bry mig.
– Nej Michael.
– Så då kommer jag inte att göra det i heller. Kan du ordna så att jag får träffa honom?
– Det blir nog svårt Michael.
– Ok synd.
– Varför vill du träffa honom.
– För att berätta för honom att din far väntar på honom i fängelset.
Hon säger inget, hon har en väldigt speciell relation till sin far.
– Han kommer att slakta honom Michael.
– Nej, för jag övertygade honom om att döden är en alldeles för lätt utväg för Dennis. Sen så kommer jag att hota alla som vill förkorta Dennis liv med din far. Alla är fortfarande rädda för honom. Så om jag säger att din far väldigt gärna vill träffa honom så kommer ingen att försöka sig på något med Dennis. Jag vill att han ska dras genom hela skiten Amanda. Att han ska förnedras offentligt. För all skit han gjort oss Amanda så förtjänar han inte mindre. Oavsett vad du säger min älskade vän så kommer jag inte att ändra mig. Det är sådant manligt dravel.
– Förlora inte dig själv bara Michael.
– Aldrig Amanda, det kommer inte att ske.
Jag svänger in framför akuten och jag går ur bilen. Jag sveper med blicken, jag ser på bilen och jag går fram till den. Jag knackar på rutan och jag tecknar att mannen ska rulla ner rutan. Han gör det.
– Vems är ni?
– Förlåt?
Jag hör brytningen.
– Så Polpo, vad vill ni min vän?
– Förlåt?
– Ni är här för min vän, vi kan göra detta på det lätta eller svåra sättet. Det lätta är att ni säger vad ni vill och det svåra är att jag blir irriterad och ser till så att ni hamnar därinne på akuten. Så hur ska ni ha det?
De ser på varandra, sen säger mannen som jag talar med.
– Vår ledare vill tala med kvinnan.
– Om?
– En bok.
– Dagboken?
– Ja.
– Hon har den inte.
– Som sagt vi är bara budbärarna.
– Ni kör före oss dit vi ska. Vi kör efter er, en sak mina herrar.
– Ja?
– Hon är höggravid och hon är min bästa vän i livet. Om ni försöker röra henne så är det, det sista ni gör på väldigt länge förstår vi varandra mina herrar?
De ser på mig, en av dem slickar sig om läpparna.
– Vi förstår.
– Bra, då går jag till min bil och sen kör vi efter er.
– Bra.
Jag går till Amanda och jag öppnar dörren för henne.
– Vem är de Michael?
– Anhängare i en kult som kallar sig för Polpo. Det är åtta väldigt rika personer som driver den. De tror att Karl gett dig en bok.
– Vilken?
– En dagbok från en man som var en av Cortez män.
Hon ser på mig. Jag möter hennes blick och medan vi kör efter bilen så berättar jag om Cortez, om Karls stöld av deras bok och att de vill ha tillbaka den. När jag är klar så ser hon på mig.
– Jag har inte den boken.
– Nej jag vet. Karl har gömt den någonstans. Jag börjar att bli rätt nyfiken på den nu. Så frågan är om jag ska ägna mig åt att hitta den. Jag kommer att ha en del fritid när de andra åker på sina semestrar efter midsommar.
– Vad ska du göra på midsommar?
– Vet inte.
– Vill du fira med mig, min kusin, hennes flickvän och ett par pluggkompisar med respektive?
– Gärna, tack för inbjudan Amanda.
– Givetvis Michael.
– Jag är bjuden till mormor på midsommardag, hon har en årlig fest på midsommardag. Bara människor från gräddhyllan. De är jävligt speciella Amanda.
– Jo jag vet, jag hade ett par av dem som kunder Michael. Bland annat Karl.
Jag känner att jag rodnar lite.
– Förlåt Amanda, jag tänkte mig inte för.
– Ingen fara Michael, vet du vad?
– Nej.
– Du är så söt när du rodnar.
Jag säger inget, jag rodnar bara mer.
– Haha.
– Du ska vara snäll Amanda.
– Man får retas med de man älskar Michael.
Jag ser på henne och jag ler. Vi svänger in genom en port till ett hus eller villa av större mått. Vi är inte på Gräddhyllan, men precis utanför. Frågan är vad egona i Polpo skulle säga om jag påtalade det. Frågan är vems hus det är? Vi går ur bilen, vi går fram till ytterdörren och den öppnas av två andra vakter. Vi går in och de visar oss till en matsal. Jag ser på de som sitter där, jag fäster min blick på en av de två kvinnorna. Det är hon som är ledaren.
– Vad vill Polpo min vän.
– Vem är du? Med vilken rätt ställer du den frågan?
– Karl var min släkting, jag är hans arvtagare. Så det är min rätt att fråga. Så vad vill Polpo min vän?
– Fråga om hon har dagboken.
– Det har hon inte.
– Och hur vet du det?
– För att då hade jag hittat den och lämnat tillbaka den. Det finns inga bevis för att det som skrönorna säger hände. Verkligen hände.
– Det finns inga bevis för att det inte hände.
– Ni kommer inte att komma åt kartdelarna.
– Och hur vet du det?
– För att min släkting tog reda på var de finns.
– Så han har läst boken?
– Ja han har läst i boken, han stal den av er eller hur?
Jag ser på kvinnan som är ledaren.
– Intelligens är inte ett krav för att bli anhängare till er?
Kvinnan ler lite, mannen som ställt frågorna blir väldigt röd i ansiktet.
– Snälla säg något som förolämpar mig, då blir det konsekvenser. Allvarliga sådana.
Mannen öppnar munnen och kvinnan lyfter sin hand.
– Vem är du?
– Som jag sa, jag är han släkting. Jag är den nye Greven, han där är nyrik. Om han tar ton mot en som jag. En var släkt sträcker sig mer än 1200 år tillbaka i tiden så får det konsekvenser. Vår sköld hänger först på väggen i Riddarsalen som den kallas. Han, han är inte ens värdig att slicka hundskit från mina skor. Jag är chefen för Kraftsfären, vi omsätter lika mycket pengar som IKEA gör. Men ingen känner till oss, vi är inte vulgära som nyrika är. Skulle jag få reda på hans namn och sen meddela rätt personer att han tar sig ton mot mig, Baronessa?
– Grevinna.
– Ah jag ber om ursäkt.
– Så ni har anor så långt tillbaka i tiden?
– Ja grevinna.
– Jag förstår.
– Så jag ger mitt ord som greve och adelsman på att hon inte har boken. Jag har inte hittat den, när jag gör det så skickar jag den till er. I befintligt skick.
– Så du bara ger oss den?
– Jag är inte imponerad av skrönor min goda grevinna.
Hon ser på kvinnan som sitter bredvid henne.
– Han talar sanning.
– Om allt?
– Ja grevinna.
– Jag ljuger aldrig, då kan man inte ljuga för mig.
De ser på mig.
– Så du ger oss boken om du hittar den?
– Ja som jag sa i befintligt skick.
– Vad menar du med det?
– Att jag inte tar något som helst ansvar för om han gjort något med boken. Jag ger mitt ord som adelsman att jag inte kommer att göra ett dugg med boken om jag hittar den.
– Då litar jag på det herr greve.
– Det kan du göra grevinna. Är det fröken eller fru?
– Det är fröken.
– Så vi kan lämna?
– Ni kan lämna.
– En sak till kom nära henne igen så blir det konsekvenser. Allvarliga sådana, förstår vi varandra?
– Ja.
– Tack grevinna.
Jag går fram till Amanda och jag tar hennes hand och vi lämnar huset. Vi sätter oss i min bil och jag kör i väg.
– Hur har du lärt dig det Michael?
– Vilket?
– Hur man uppför sig om en av dem?
– Min mor när hon var nykter nog, hon visste att jag var arvtagaren. Att min släkt inte skulle låta mig komma undan. Det är rena galenskaperna Amanda, sen får man lära sig sådant i Borgen med. Man ska kunna smälta in överallt. Man blir något av en kameleont där.
– Där ser man, du övertygade mig rejält. Smart att stöta på henne.
– Om inget annat så föder det hennes ego.
– Ja Michael. Så han snodde en bok av dem?
– Han snodde mer än så, han var en gentlemannatjuv som stal från de rika och gav till de fattiga eller drabbade. Givetvis inte gratis, i vissa fall så behöll han konsten själv, eller vad det var han stal. Han sålde en hel del med. Han hade en stor egen förmögenhet. En som jag sagt ärvde.
– Jo, men varför stal han den boken?
– Därför att Cortez förlorade skatt var hans vita val så att säga.
– För att?
– Den har stort historiskt värde, den kan manifestera den katolska kyrkans svinerier mot folket från Mexiko och ned i Syd Amerika.
Hon ser på mig.
– Det var illa Amanda, runt tjugofem miljoner dog. Vi tog med oss sjukdomar som de inte var resistenta mot. Eller ens råkat utför. Spanjorerna tog med sig sjukdomar tillbaka. Bland annat syfilis. Sen stal de en massa guld och andra rikedomar. Det skepp som förliste, Eldorado som det heter var det största skeppet och det var lastat till bredden med skatter. Sen har myten om Eldorado vuxit sig till att vara en hel stad i guld. Som hugade människor letat efter i århundraden.
– Men det är alltså ett skepp?
– Ja Amanda det är ett skepp, till bredden fyllt med skatter från Aztekerna, Inka osv. tillett värde som är svårt att uppskatta.
– Och vad är Polpo?
– Rika människor med för mycket fritid. De är harmlösa så att säga. Men de har ett visst inflytande eftersom det är rika människor. Jag får förfrågningar från olika sådana sällskap emellanåt. Det började dagen efter att jag blev Greven. Nu är jag inte intresserad av att vara medlem i fler sådana sällskap så jag tackar nej.
– Räknas De Första som ett sådant sällskap?
– Nej, men jag kan inte ha dubbelt medlemskap så att säga. Om jag hade velat det, nu vill jag inte det så jag behöver inte bekymra mig om det. Frimurarna hörde av sig för ett tag sedan. De blev väldigt ställda när jag tackade nej till dem, så nu verkar det som om jag blivit en utmaning för dem. De gör undersökningar om mig. De kommer snart att få reda på att de ska backa och att de ska köra det direkt.
– Och om de inte gör det?
– De som kommer att berätta det för dem är personer som de inte kommer att utmana. Ingen som är vid sina sinnens fulla bruk utmanar dem.
– Och vem är de Michael?
– De Första Amanda, där jag är en Mästare utan borg. De gillar inte när det ställs för många frågor om oss. De är privata människor som bygger på myten om sig själva. Där hemlighetsmakeri är en sådan sak, det är slutna sällskap av många anledningar. Där en är att man inte talar om Fight Club. Man talar aldrig om Fight Club. Det är samma princip i Skuggvärlden, man talar inte om den. Aldrig någonsin. Vet man inte om den så behöver man inte veta om den. Du har fått en inblick i den Amanda, genom din far, genom Dennis skit, vissa av dina kunder som Karl. Han var inblandad i den. Nu är jag det, på ett sätt som är svårt att förklara. Men min position i den världen är så pass hög så att jag kan tacka nej till frimurarna. Vilket jag gjort. De kommer snart att köra huvudet i den berömda väggen. När de gör det så tja så får de reda på att de ska backa om de är rädda om livet.
Hon ser på mig.
– Jag är fortfarande Michael, Amanda. Med dig så är jag fortfarande bara Michael. Din vän som kramade dig när åskan gick.
– Är du säker Michael?
– Ja Amanda, med dig så är jag det. Du är fortfarande min livboj i ett stormande hav.
– Detsamma Michael.
Jag parkerar framför hennes hus. Hon ser på mig.
– Tappa inte dig själv Michael.
– Nej Amanda, för jag vet att du slår mig med något hårt i bakhuvudet om jag gör det.
– Haha ja så är det. Glöm nu inte kursen på torsdag.
– Nej då vännen, det kommer jag inte att göra.
Hon går ur bilen och jag ser henne vaggande gå in i huset. Sen kör jag i väg. Mitt ansikte förändras, jag blir någon annan…
Mannen stirrar på det svarta tomma hålet där ett ansikte ska vara. Han känner det kalla stålet mot sin penis. Han stelnar till och han slickar sig om läpparna.
– Kom inom en kilometer av den kvinnan igen så ryker denna förstår du?
– Ja.
– Bra, ska jag märka den eller du kommer ihåg?
– Jag kommer ihåg det!!
– Är det säkert?
– Ja!!!
7.
Dennis ligger på sängen, jag ser på hans såriga kropp. Jag känner inget medlidande med honom. Verkligen inte, jag går fram till sängen och jag trycker honom på halsen och han öppnar ögonen. Han stirrar på det svarta hålet där mitt ansikte ska vara.
– Du kommer inte att kunna skrika, jag har förhindrat det. Jag förbannar mig själv en hel del för att jag inte lyssnade på Amanda och andra som sa åt mig att jag skulle hålla mig långt borta från dig och att jag inte skulle lita på dig. Men jag var för godtrogen. Tyvärr så var jag det. Jag trodde att jag kunde förändra dig. Men det kunde jag inte, jag har alltid sagt att Konstantin är den galnaste personen jag träffat. Men vet du vad?
Han skakar på huvudet.
– Du är galnare än dem. Du är till och galnare än din galna mor. Jag trodde att jag skulle känna medkänsla med dig när jag såg dig ligga så här. Men jag kan inte uppbåda några sådana känslor överhuvudtaget. Oavsett hur mycket jag försöker så lyckas jag inte Dennis. Du är ett galet svin varken mer eller mindre. Säg fel sak till Amanda så kommer jag tillbaka och tejpar dig igen. Du kan ju tänka dig hur ont det kommer att göra Dennis. Jag funderar allvarligt på att åka till Erika och sätta på henne bara för att. Du förstår det hände något min annars så rigida moral när du gjorde som du gjorde mot mig och Amanda. På tal om hon och hennes mor. Vad tror du att hennes far kommer att göra med dig nu när sanningen kan komma fram? Att du tvingade Amanda till att bli det hon var. Att du hotade med att skada Amanda om du inte fick ligga med hennes mor. Att du mer eller mindre våldtagit Amanda ett par gånger om året. Vem vet, han kanske till och med rymmer bara för att lära dig en läxa. Jag kanske till och med hjälper honom att rymma. Bara för att se vad han gör med dig. Du är ett svin Dennis och du pissade med glädje på vår vänskap.
Jag försvinner, Dennis ser dörren öppnas och en undersköterska kommer in på rummet. Han försöker tala med det går inte, hon ser på honom. Hon ser lite medlidande på honom och sen går hon iväg. Jag kommer fram från skuggorna. Jag går fram till sängen.
– Om Amanda så mycket som andas att du varit otrevlig med henne så kommer jag om min tejprulle tillbaka Dennis. Förstår du?
Han nickar ivrigt, fast att det gör ont på honom.
– Så vad säger du, ska jag resa till Erika och visa henne hur en riktig man är byggd?
Han stirrar på mig, jag ler och säger.
– Hon är ju inte en äkta blondin så jag kan ju alltid blunda och tänka mig att det är någon annan. Är hon ett bra ligg? Jag ska kanske ta reda på det själv.
Jag trycker honom på halsen, sen försvinner jag…
8.
Amanda går in på salen, hon ser på Dennis. Han stirrar upp i taket, hon går fram till sängen. Hon ser på honom och hon ser hans jagade blick.
– Michael.
Hans röst är sluddrande, de skadade läpparna gör att han hörs dåligt.
– Vad är det med Michael?
– Här, han var här igår.
Hon ser på honom, hon säger inte att det är omöjligt. För inget är omöjligt för mig, hon vet om det.
– Vad ville han?
– Din far, han sa att din far kunde få reda på.
Han samlar sig.
– Hur du varit mot mig och min mor?
Han nickar svagt.
– Jag kommer inte att säga något Dennis, inte för att du inte förtjänar det. Men om jag säger så, så kommer du att leva i ständig skräck för att jag en dag berättar. Min mor däremot, tja vem vet vad hon kan få för sig att säga Dennis.
Hon ser på honom, hon ser den desperata blicken i hans ögon. Hon kan inte låta bli att känna tillfredställelse. Hon trycker undan den känslan och hon blir proffsig igen.
– Michael är väldigt arg på dig Dennis, han har varit på en plats och blivit något som ingen av oss kan förstå Dennis. Men för mig så är han min Michael. Medan för dig så är han någon helt annan.
Han stirrar på henne.
– Vem vet vad han kommer att få fram och som han utan att tveka kommer att dela med sig av till polisen. Vad han gör med dina underhuggare, vad de kommer att sjunga om till polisen. Bland annat var dina föräldrar är?
Hon ser på kompresserna. De ligger direkt på hans sår, de kan inte tejpa fast dem. De andra kommer snart och ska byta dem. Hon överväger om hon ska ge honom smärtstillande eller inte. Hennes etik tar över och hon ger honom smärtstillande. De andra kommer in och de börjar att byta kompresser. Såren läker, men det kommer att ta tid. Snart börjar de att klia, det kommer att driva honom till vansinne. Hon ser på honom, han är lätt borta av de smärtstillande…
9.
Jag går på Ica Maxi och jag ser på listan som jag fått av Amanda på saker som jag ska handla till midsommarafton. Hon håller mig uppdaterad om Dennis och hans mående. Hon frågade mig om jag hälsat på honom. Jag sa som det var att jag gjort det. Att jag hotat honom med att jag tejpar in honom igen om han säger fel saker till henne. Jag tog reda på var han dumpat sina föräldrar. En av hans underhuggare fick ett nattligt besök av mig. Två av mina fingrar fick honom att berätta det och han bekände vad Dennis gjort. Jag spelade in bekännelsen. Sara och Anders hittade kropparna och pistolen som han använt. Så morden på dem kommer att läggas till åtalet på honom som redan är stort. Jag håller koll på Ivan, när han är frisk så kommer han att vilja ta sig in marknaden här i Malmö. Det ska stoppas till varje pris. Jag kommer att stoppa det, vi ska inte få tillbaka ryssarna hit. Jag var med på mötet som Frun hade med de andra ledarna. Det blev en fredlig lösning på saken. Ingen sa emot när jag fick Stortorget. Inte när de fick se min tatuering. Mer än en av dem slickade sig om läpparna. Hövdingens ögon smalnade lite. Sen sa han.
– Så en Backabuse har kommit upp sig i världen.
– Ja hövding, han har det. Dina ord fick mig nästan dödad.
Han ser på mig och han slickar sig om läpparna.
– Men bara nästan.
– Vad sa han?
Jag ser på Stefan som han heter, han är ledare för motorcykelgänget. Det stora motorcykelgänget.
– Att Dennis inte var den farliga av oss två, det var jag för att jag är intelligent. Intelligentare än Dennis. En kille som har Dennis bokstavskombinationer, är fullblods narcissist och mer galen är Konstantin så landar det inte rätt Stefan. Han dödade sjutton av sina vänner, jag var den ende som överlevde. Det var hans nästsista steg in i ryssarnas värld.
– Vad var det sista?
– Att döda sina föräldrar, det gjorde han gladeligen. Han hatade dem mer än han hatade mig.
De ser på mig, ingen ställde fler frågor. Frun var lite förundrad. Så hon frågade Hövdingen ett par dagar senare. Varför de inte ställde fler frågor till mig.
– Vad vet du om De Första?
– Det vanliga.
– De är tusen gånger farligare än alla andra sådana organisationer. Det jag hört om deras träning är att den är så extrem så att en hel del dör under den. Mer än 90% väljer att lämna när de fått tre märken och de är bättre än alla andra på det de gör. Men de följer deras hederskodex även om de är frilans. Gör de inte det så kommer någon från deras skolor och hälsar på. Du överlever inte det mötet. Att han har fem och inte är äldre betyder att han är ett unikum Frun. Något som honom har inte existerat på tvåtusen år. Inte sedan de som grundade De Första. Så om han ber om Stortorget så ger vi honom Stortorget.
– Han sa att det inte var De Första som dödade min make.
– Det tror inte jag i heller Frun. De har sina regler.
– Han berättade om dem.
– Du kan lita på att de följer dem Frun. Man kan säga mycket om De Första, men de följer sina regler. Ryktena säger, men det är bara rykten Frun. Att de tränar mellan femton och arton timmar om dygnet, varje dag året runt. Det finns inga helgdagar där, inga lediga dagar. Dagen börjar 06.00 med frukost och avslutas, femton eller arton timmar senare. Varje dag, vecka månad och år. Utanför deras Borgar så vet väldigt få vad som försiggår innanför deras murar. Det ska finnas tre straff där, spöstraff, piska och svärd. Bryt mot reglerna tre gånger. Sen är ditt liv förverkat. Jag har mina misstankar om vad han gjort. Men om det är en myt eller sanning vet jag inte. Jag har inte fått det bekräftat Frun. Men myten eller legenden säger att det finns en grotta i den Första Borgen. I den grottan så finns speciella ormar och fladdermöss. Legenden säger att de som grundade De Första gick in i grottan. När de kom ut så var de förändrade. Fler har prövat att gå in i grottan, ingen av dem har överlevt.
– Och du misstänker att han gjort det?
– Annars så blir du inte Mästare hos dem så snabbt som han blivit det. Jag kommer inte att fråga honom. Svaret gör mig kanske ett huvud kortare och jag gillar att mitt huvud sitter kvar på mina axlar Frun.
– Det förstår jag. Du vet vem han är?
– Jag vet vem han var i alla fall. Pojken har blivit man och han har sett en hel del som vi säger. Hans ryggsäck är fullare än de flestas. Men varje motgång har sträckt honom. Hans uppväxt ska ha varit väldigt speciell.
– Hur då?
– Hans föräldrar var speciella, framförallt hans far.
– Hans mor lever.
– Gör hon?
– Ja enligt Michael så är hon på ett behandlingshem i Schweiz.
– Där ser man, då måste de ha sövt henne.
– Vadå då?
– Hon ville inte bli nykter.
– Du vet vem hon är släkt med?
– Jadå.
– Michael är den nye Greven.
– Jag vet, frågan är om de andra vet Frun.
– Kanske, kanske inte.
De ser på varandra, båda med fundersamma miner…Det samtalet hade jag ingen aning om. Men som sagt, jag fick Stortorget till mitt. De som äger butiker där kommer att slippa betala avgifter för beskydd. Det kommer säkert att bli liv på de andra som har butiker i centrum. Jag bryr mig inte. Jag tar gräddfil och jag blippar den och sätter den i påsen och går vidare och fortsätter att handla…
11.
Jag ser på meddelandet, jag sätter mig och jag läser det en gång till. Jag samlar mig och sen ringer jag Frun. Det går fram två signaler sen säger hon.
– Det är Frun.
– Det är Michael.
– Vad kan jag göra för dig?
– Jag har fått reda på vem som dödade din make. Det var inte De Första.
– Vem var det?
– En annan organisation, de är speciella.
– Hur då?
– De är övertygade om att deras mord är rättfärdigade av gud. Om deras ledare tar kontraktet så är det som jag sa rättfärdigat av Gud. De är väldigt speciella, jag har träffat två av dem. Den ena var mer talför än den andre.
– Varför dödades han?
– Det vet jag inte men jag vet vem som beställde mordet.
– Vem var det Michael?
– Dolk, Grönblad och Af Utter.
– Är du säker?
– Ja, jag är säker. När man kontaktar Organisationen så måste man namnge de som beställer ett mord. Annars så nekar dem en att utnyttja deras tjänster. Jag får avslöja det eftersom han på något vis antydde att han var ifrån De Första. Hans Biskop som deras ledare titulerar sig kommer inte att se milt på det övertrampet. Jag måste rapportera det med, han sa inte att han var från den Första Borgen utan från den i Indien.
– Hur många borgar finns det?
– Tio Frun.
– Gick du in i grottan?
Jag ler lite, sen säger jag.
– Ja jag gick in i grottan. Vem berättade om grottan?
– Det spelar ingen roll Michael.
– Jag frågar bara för att underlätta för dig. Så vem berättade om grottan Frun.
– Hövdingen. Han berättade en fascinerade historia.
– Det gjorde han säkert, det ingår i hans arv att veta om oss. Tartarerna har använt De Första vid ett flertal tillfällen. De brukar inte få hälften om bakfoten. Vad kommer du att göra med de tre släkterna?
– Ta reda på varför Michael.
– Vill du ha hjälp Frun.
– Förlåt?
– Att utsätta andra för skada om man inte gjort det innan. Kan förändra en rejält, jag kan få dem att tala med två av mina fingrar.
– Ok, får jag fundera på det?
– Givetvis.
– Tack Michael, både för informationen och erbjudandet om hjälp.
– Vi behöver en stark Fru, Frun.
– Tack Michael.
Vi avslutar samtalet, jag reser mig och jag tar påsarna med mat. Jag lämnar mitt hus och jag går till bilen. Jag sätter mig i den och kör i väg…
12.
Jag ser på kaoset, jag känner hur ilskan bubblar under huden på mig. Jag ser på den stora båten som är släkten Af Krafts. Tvillingarna embarkerade den dagen innan midsommarafton tillsammans med ett antal vänner. De körde den till Båstad, en av deras vänner har skepparexamen. När de kom fram så började festen. Eller den började på färden upp. De la till sen fortsatte festen, det är dagen efter midsommardag och festen fortsätter. De missade mormorsfest igår. Vilket hon inte uppskattade, de har tagit båten utan att fråga med. Vilket också är ett stort övertramp. Mormor fick reda på genom bakvägar var de är och hur mycket de festat. Jag satte mig i min bil och körde hit. Nu står jag på kajen och ser på kaoset. Jag går ombord och jag dödar musiken.
– Festen är slut, har inte alla förutom mina kusiner lämnat båten inom tio sekunder så kommer jag personligen kasta er överbord. Har ni förstått.
– Vem fan tror du att du är?
– Ägaren till båten.
Jag slår till honom snabbt magen, sen tar jag honom i örat och drar honom efter mig. Sen kastar jag honom över i sidan på båten och ner på kajen.
– Så någon mer som vill ta ton?
Det är det inte, de springer av båten väldigt snabbt. Hampus stirrar på mig.
– Du stannar. Var är Erik?
– Därnere.
Jag går ner och jag hör ljuden av vad han gör. Jag öppnar dörren och jag ser honom snorta kokain från ryggen på en tjej samtidigt som han tar henne bakifrån. Jag går fram och drar honom i örat och han skriker. Tjejen skriker också till.
– Klä på dig, festen är slut.
Sen drar jag honom upp på däck, han står naken där. Han öppnar munnen, men innan han hinner säga något så kastar jag honom över sidan på båten och ner i vattnet. Tjejen kommer upp och hon stirrar på mig.
– Säg ett ord så får du också bada, förstår du?
Hon stänger munnen och sväljer, sen lämnar hon båten.
– Sätt dig Hampus.
Han gör som jag säger, jag ser på kaoset.
– Nu väntar vi på Erik, frågan är hur många gånger han kommer att få bada innan han inser att han inte kommer att komma någonstans?
– De kommer att komma tillbaka.
– Vem?
– Han du kastade över sidan är farlig.
– Nej Hampus, han är en pajas. Varken mer eller mindre. Jag däremot Hampus är jävligt farlig, du kommer aldrig att träffa en farligare person än mig.
Erik kommer upp på däck, han börjar att skrika fem sekunder senare så får han bada igen. Tredje gången så skriker han inte mer.
– Ni sitter i skiten, om ni trodde att ni var i skiten innan snorungar så är det inget mot vad ni är nu. Ni missade mormors fest, ni har skämt ut er häruppe och det värsta av allt ni har dragit Af Kraft i skiten. I morgon så kommer vi att diskutera om ni inte ska få heta Af Kraft längre.
De stirrar på mig, de är väldigt vita i ansiktet. Eller så vita man kan vara när man är solbränd.
– Mormor hade ett väldigt allvarligt samtal med er far igår. Om han ens tänker tanken att försvara er så får han flytta. Mormors ord inte mina. Hon vill försöka få er utskrivna från arvet. Hon har sett filmen, vi kan säga att ni inte imponerade.
– Filmen?
Jag tar fram min telefon och jag öppnar den. Jag sätter igång filmen, det är en film på hur de två tar varsin tjej bakifrån till allmän beskådan. Samtidigt som de drar i sig kokain. Hampus blir klar först så han vinner vadet. Erik kommer också i mål sen slutar filmen.
– Du skulle knulla mig i röven Erik, inte visste jag att du är bisexuell. För det var ju det förloraren skulle göra. Knulla bastarden i röven. Vi kan säga att det var den meningen som fick mormor att tappa det. Hon mina herrar tappade det fullständigt. Låt mig säga en sak Erik, jag har inga som helst fördomar mot människor sexuella läggningar. Men du skulle aldrig någonsin få ta mig i röven. Men att ni kallar mig för bastard Erik och Hampus. Det var över gränsen. Mormor är på krigsstigen, verkligen på krigsstigen. Så nu ska du klä på dig Erik, när du gjort det så ska vi gå runt bland båtarna här. Ni ska be om ursäkt till varenda en här för ert festande. Ni ska presentera er med er fars efternamn. Det är lika bra att ni vänjer er, när vi gjort det så ska vi gå tillbaka hit. Sen börjar ni att städa, när ni är klara så lämnar ni båten och tar er hem bäst ni kan. En sak till, er mor har spärrat korten som ni fick av er far. Bara så att ni vet. Så klä på dig Erik, sen börjar ert nya liv.
De stirrar på mig…Jag sitter i en solstol, jag ser den städa. Erik klädde på sig, sen gick vi runt och de bad om ursäkt. När de var klara med det så gick vi tillbaka hit. De började att städa, det var för två timmar sedan. Jag sitter med min dator i knät, jag arbetar samtidigt som jag övervakar deras städande. Jag hör någon tala högt om vad han ska göra med mig. Jag ställer datorn på bordet och jag reser mig.
– Sluta inte att städa.
Erik och Hampus ser på mig, jag lämnar båten och går ner på kajen och jag ställer mig och väntar på dem.
– Sluta inte att städa, ni behöver all tid ni kan få.
Mannen som jag kastade överbord ner på kajen kommer gående med sju andra män. De är stora och muskulösa. Han kommer fram till mig.
– Nu ska du få stryk.
– Är ni försäkrade?
– Va?
– Är ni försäkrade?
– Vad fan är det för fråga?
– Du kommer att försöka slå ner mig. Sen försvarar jag mig, nödvärnslagen säger att jag får använda så mycket våld som situationen kräver. Ni är åtta mot mig så jag kommer att få använda mycket våld. Ni kommer att bli skadade, rejält skadade. Så det är bra om ni är försäkrade. Någon har säkert ringt polisen redan så är ni försäkrade?
– Skit du i det.
Sen slår han mot mig, sen får han ont…Erik och Hampus stirrar på mig, sen på de åtta männen.
– Fortsätt att städa.
Jag tar fram min telefon och jag ringer 112.
– Jag behöver ambulanser till åtta män som attackerade mig.
– Förlåt?
Jag upprepar mig, hon ställer frågor till mig. Efter ett par minuter så hörs det sirener. Ett par minuter senare så kommer den första ambulansen fram. Sen kommer polisen och två ambulanser till. Det är full aktivitet på kajen. Polisen börjar att ställa frågor. Det kommer fram människor från de andra båtarna som bekräftar det jag säger. En halvtimme senare så är det tomt på kajen. Polisen kommer att kontakta mig om de väljer att göra en anmälan. Jag valde att göra en. De tog upp den. Jag ser på kusinerna.
– Sa jag inte åt er att fortsätta att städa?
De får fart…
13.
Kusinerna är inne på mormors kontor tillsammans med sin mor och far.
– Är det sant att du slog ner åtta män Michael.
– Ja Freja det är sant.
– Hur gör man det?
– Träning Freja, varken mer eller mindre. Man hittar något som man blir totalt dedikerad till. Sen tränar du det två gånger om dagen i elva år. Sen åker du till en plats, där går du in i en grotta. Du stannar i den grottan i ett år och en dag. Det enda du kan göra i grottan är att tänka och träna. Så du tränar mer än två pass om dagen. Sen lämnar du grottan och tränar och pluggar i femton till arton timmar per dag, året runt, varje dag, vecka, månad och år. De åtta var bröst och biceps. Varken mer eller mindre, sådana är väldigt lätta att slå ner Freja.
Hon ser på mig.
– Det låter…
– Galet?
– Haha ja.
– Det finns tillfällen där jag ifrågasatt om jag var galen. Men det är jag inte, det har jag till och med papper på.
Hon ser på mig och hon ler.
– Jag hoppas att Hampus förstår allvaret som Erik satt honom i.
– Jag skulle inte räkna med det Michael.
– För Erik kommer att sätta honom i skiten på riktigt en dag.
– Ja Michael.
Jag går till min trappa och jag går uppför den till mitt kontor…
14.
Sara är sådär lagom seg i kroppen. Så där seg som man blir när man älskat med en person som förstår sig på att älska. Sara träffar likasinnade på uteställen. Män som bara vill ha sex, det är inga känslor med i sängen. Det är sex rätt och slätt. Hon har en speciell förmåga att se på vilka män som är som hon. Som bara vill ha sex för sexets skull. En till två gånger i veckan så träffar hon män för sådant sex. Kravlöst sex, mannen hon träffade igår var väldigt bra på det. Hon kom mer än en gång innan han kom. Hon lyssnar på Sten, det var en stökig midsommar för polisen. De hoppas på en lugn vecka så att de kan arbeta ikapp. Hon och Anders ska åka till sjukhuset och förhöra Dennis. Han är tillräckligt frisk för att svara på frågor. Frågan är om han kommer att svara på några frågor. De betvivlar det. Det förestående kriget om ryssarnas territorium verkar ha runnit ut i sanden. Så det är det lugnt bland det stora buset i stan. Sara håller tummarna för att det fortsätter så. Sten avslutar genomgången. Hon och Anders reser sig, de går till sina platser och de tar sina tunna jackor och går till hissen. Anders trycker på knappen.
– Har du läst förhören med Riita?
– Nej, det låter jag åklagaren sköta.
– Hon skvallrar på allt och alla.
– Med allt och alla så menar du?
– Kunder, de större hajarna, framförallt Dennis. Om allt stämmer som hon säger att han gjort så lär de låsa in honom och kasta bort nycklen.
– Då får vi hoppas på att det stämmer. Enligt henne så låg han bakom mordet på sjutton av sina vänner.
– Jag vet.
Anders ser på henne.
– Och hur var du det om du inte läst protokollen?
– För att jag träffade den artonde som överlevde.
Anders ser på henne, hissen stannar och de går ur den.
– Han är din källa?
– Ingen kommentar, jag har fått anonyma mejl. Så pass anonyma så att ingen kan spåra dem. Men en person överlevde den attacken.
– Det var som fan.
– Ja det kan man säga.
De sätter sig i bilen och de kör i väg…
15.
Amanda ser på Sara, Anders och advokaten.
– Han är rätt så dimmig, de har precis bytt kompresserna. Så han är som sagt inte klar i huvudet.
– Då kan han inte svara på frågor?
– Inte om ni vill ha klara svar nej.
– Så vi har kört hit i onödan?
– Ja tyvärr. Men om tre timmar så är han klar i huvudet igen. Då kan ni ställa era frågor. Han kommer inte att svara på dem.
– Känner du honom?
Amanda ser på Anders, hon ser på Saras diskreta huvudskakning.
– Nej men jag är uppvuxen på Kirseberg, det är han med. Vi är lika gamla, vi gick på Kirsebergsskolan samtidigt. Alla visste vad han skulle sluta som.
– Skurk?
– Ja skurk.
– Så vi kan komma om tre timmar?
– Ja.
– Då kan inte jag.
– Då får du se till att kunna advokaten, åklagaren vill att vi förhör honom. Så då får du skapa ett hål. Förstår du? Detta fall är väldigt prioriterat.
Advokaten ser på Anders, han tar dessa samtal. Det finns fortfarande en nedärvd föreställning om att mannens ord är hårdare än kvinnors. Amanda ser på de två männen, advokaten kommer att ge sig. Hon ser honom resignera. Hans axlar sjunker ner.
– Om tre timmar?
– Ja om tre timmar.
– Då ses vi då.
Han går iväg och poliserna ser på hans rygg. Sara vänder sig till Amanda.
– Hur är det med honom?
– Både bättre och sämre. Såren läker bra, men de kliar och han får inte klia. Så bättre och sämre.
Sara ler lite och Amanda svarar snabbt på det. Anders ser inte deras leende.
– De byter kompresser var sjätte timme, första gången klockan åtta på morgonen. Då får han smärtstillande, den verkar i två – tre timmar. Sen börjar den att klinga av. Efter fem timmar så har han ont och det kliar.
– Kommer han att få ärr?
– Ja, de tror inte att de kan hjälpa honom.
– Med?
– Att bli av med dem, det är för många och de har inget att arbeta med så att säga.
– Ren hud?
– Ja. Det skulle även bli för många operationer. Så han kommer att få leva med ärren.
– Han var rätt fåfäng?
Amanda ser på Sara, hon ler lite och säger.
– Ja det var han, alla sa alltid att han såg bra ut.
– Men inte du?
– Nej inte jag. Jag såg hans ögon, de är inte snälla. Men en hel del tjejer gick i gång på badboylooken så att säga. Det fanns andra i det gänget som såg bättre ut och hade snällare ögon. Hans är döda, de har alltid varit döda.
– Det låter som om du känner honom väl.
– Vi gick i samma klass från ettan till nian. Sen gick vi skilda vägar, han gick aldrig på gymnasiet.
– Varför?
– Det tog tid från hans mål.
– Som var?
– Att bli Malmös ledande skurk.
Sara och Anders ser på henne, hon möter deras blickar.
– Han hade säkert planer på att utmanövrera de han samarbetade med.
Anders säger.
– Du verkar ha en bra insikt i hans affärer.
– Jag är ifrån Kirseberg, jag är en Malmötös, jag vet hur spelet spelas här. Det finns tre sidor av Malmö, den vanliga, den för skurkarna och den för de rika och politikerna. I mitten så sitter Frun och Rådet och styr dem alla. Du vet vad jag talar om Sara, du är också en Malmötös. Videdal?
– Först Kroksbäck sen Kulladal, min mor och far lyckades ta sig från Kroksbäck.
– Jag är också ifrån Malmö.
Amanda ser på honom.
– Oxie?
– Ja.
– Där ser man, då vet du hur det fungerar.
– Ja.
– Så ja jag vet precis vem han är. Men det är inget som hans advokat ska få reda på.
– Nej han kommer inte att få reda på det Amanda.
– Bra.
Anders ser på dem, han säger inget men han kommer att fråga Sara sen.
– Vill ni få honom att tala?
– Ja.
– Lova att han slipper träffa min far, då kommer han att dela med sig av hela sin livshistoria.
De ser på henne.
– Min far är Malmös ökändaste lönnmördare. Han sitter inne på ett livstidsstraff. De kommer aldrig att släppa ut honom, aldrig någonsin. Det finns krafter som kommer att se till så att han hamnar på samma fängelse som min far. Men om ni lovar att han slipper det så kommer han att som sagt berätta hela sin livshistoria för er.
– Vi kan inte lova honom det Amanda.
– Det vet inte han och de krafter som vill att han ska hamna på samma fängelse som min far. Kommer att se till att han gör det oavsett vad ni lovar honom. Det finns väldigt mäktiga krafter i Malmö. Krafter som vill att han ska lida, tror ni inte att om de ville att han skulle dö så hade han redan varit det? ni vet vem han var gift med?
– Ja.
– Det är en rik och mäktig familj. De har kontakter, som har kontakter. De hade meddelat att vakterna skulle lämna sina poster. De hade fått order om det, sen så hade mördaren gått in och dödat honom. Men det finns mäktiga krafter som vill att han lider. Han har trampat en massa människor på tårna. Han lurade en släkt med väldigt gamla anor. Sådant gör man inte ostraffat. Triangeln med Frun och Rådet i mitten. De har bestämt att han ska leva. Någon har bestämt något som en vän till mig ofta använder. En mening som han använder när diskussionen om dödsstraff kommer upp. Döden är en för lätt utväg för vissa människor. Att döden skulle vara en befrielse för dem. Det tog mig en liten stund att förstå vad han menade. Men jag får ge honom rätt. Döden för honom hade varit en för lätt utväg…
16.
Jag ler och jag attackerar Ken, det är bara han och jag här. Då kan vi ta ut svängarna mer. Vi är tränade på samma plats, vi får inte många chanser att sparra som man gör där. Vi bestämde träff här klockan halv sex i morse. Det är den tiden man stiger upp vid i Borgen. Klockan sex så äter man frukost, sen börjar dagens övningar. Jag rör mig lite snabbare och jag slår i väg hans svärd. Jag markerar träffarna, var och en är dödlig. Han hade fått en snabb död. Jag ler lite och bugar mig mot honom. Han svarar på den och han ler också.
– Har du någon tagit mer än du behöver?
– Nej, framförallt inte efter grottan. Jag sparrade med tolv med fyra märken samtidigt. De rörde inte vid mig, då kände jag att jag hade kunnat möta fler. Det är rätt skrämmande Ken.
– Det förstår jag.
– Alla är så imponerade av vad jag gjorde med vakterna i badet.
– Det är inte svårt att bli imponerad av det Michael.
– Men det var inte tränade som vi, ja de flesta är elitsoldater. Men de är inte tränade som vi är Ken. Så att slå ner dem var inte så svårt som det kan tyckas. De kom i hanterbara kluster med, aldrig mer än åtta åt gången. De hade inga vapen i heller.
– Hade du?
– Mitt svärd i trä.
Han ser på mig.
– Men jag förstår att det imponerar på folk så jag säger inget om det. Men det var inte så svårt som de vill framställa det som. Jag har gjort svårare saker än så.
– Som?
– Att ta sig in i Tong maffians allra heligaste och stjäla deras jadedrake. Det min vän var svårt.
– Haha ja det kan jag tänka mig.
Jag ser på honom och jag ler. Det var ett helvete men jag lyckades. Vi går till omklädningsrummen. Vi klär av oss, han är betydligt mer tatuerad än vad jag är. Vi går till duschen och vi ställer oss i den och jag sätter på vattnet. Jag blundar och njuter av vattnet. Jag ska träffa Amanda och äta frukost med henne. Sen så ska jag åka till kontoret och arbeta. Jag skjuter undan mina tankar på min natt med sekreteraren. Jag fokuserar på annat. Jag går ur duschen och jag torkar av mig. Jag går till mitt skåp och jag klär på mig, Ken ser på mina kläder.
– Jag är den jag är, jag får klä mig därefter. Men när jag är hemma själv så är det mjukiskläder som gäller.
Jag ser på honom och jag ler. Han ler tillbaka, vi klär på oss och vi lämnar omklädningsrummet. Kens fru står och väntar på honom.
– God morgon Michael.
– God morgon Gabriella.
– En Devore Michael?
– Ja Gabriella.
– Stiligt.
– Tack.
– Du har inte funderat på att bli modell Michael?
Jag ser på henne, hon driver inte med mig.
– Nej det är inget jag funderat på nej.
– Om du börjar göra det så hör av dig.
– Tack, men jag tror att släkten skulle ha synpunkter.
– Släkten?
– Det visade sig att jag är Kraftsfärens arvtagare.
Hon ser på mig och hennes ögon smalnar lite.
– Så du är Greven?
– Ja, känner du till det?
– Jag är ifrån Gräddhyllan, utkanten av Gräddhyllan. Så man lär sig spelet.
– Du får gärna lära mig Gabriella.
– Något säger mig att du inte behöver lära dig det Michael.
– Kanske inte, vi ses i morgon Ken.
– Inte samma tid.
– Klenis.
Jag ler och lämnar lokalen och jag börjar att gå mot hotellet som vi ska äta frukost på. Jag tar på mig mina solglasögon, jag stoppar i mina hörlurar och jag sätter på min musik. Jag rättar till väskan, min kavaj hänger på den. Det är varmt fast att klockan inte är så mycket. Nu kan jag tänka på natten med sekreteraren, hon ringde och frågade om vi skulle träffas. Jag sa ja, en halvtimme senare så ringde hon på min dörr. Tio minuter senare så slickade jag henne på matsalsbordet. En stund efter det så fick hon sin första orgasm. När hon kommit färdigt så tog ho mig i munnen. Hon är magisk på att suga, när de första kittlingarna kom så drog jag upp henne försiktigt och la henne på bordet. Jag satte min penis mot hennes slida. Den var våt, svullen och redo. Jag tryckte mig försiktigt in i hennes innersta. Sen tog jag henne med långa rörelser, jag tog henne till två orgasmer innan jag kom. Jag drog mig ur henne och hon satte sig på knä framför mig och jag kom i hennes mun. Jag ler åt mina tankar, jag är framme vid hotellet. Jag går in och Amanda ser mig komma in. Hon reser sig och hon vaggar lätt fram till mig. Vi kramar varandra.
– Hej du vackra.
– Hej du vackre man.
– Tack Amanda.
– Detsamma Michael.
Vi går till en pulpet, vi betalar för frukosten. Vi går till ett bord, jag hänger min kavaj på stolen och sen går vi och tar mat. Vi sätter oss och börjar att äta. Jag och sekreteraren älskade två gånger till innan hon duschade och åkte hem. Amanda ser på mig, jag möter hennes blick.
– Vad är det?
– Hade du dambesök igår?
– Ja det hade jag.
– Ester?
– Nej en annan dam faktiskt.
– Så du har två damer som besöker dig?
– Ja faktiskt. De är inte giftas material, men vi klickar väl i sängen. Vi är med på det båda två.
– Och om det börjar att bli känslor?
– Så får jag hantera det då. Jag har varit förälskad, så jag vet hur det känns. Det känns inte så med dessa två. Som sagt vi klickar väl i sängen. Hur ska jag säga detta? Innan jag gick in i grottan så var jag väl som alla andra killar. Jag hade behov och jag tillfredsställde dem, antingen själv eller med en tjej. Sen gick jag in i grottan och det behovet blir påtagligt om jag inte älskar lite oftare än innan. Till saken hör att du får lära dig att älska där i Borgen. Man får lära sig att använda sex som ett vapen. Jag har fått lära mig att hålla mig, att föra en kvinna till orgasmer som slår ut henne. Jag har fått en kvinna att bekänna allt i sitt liv för att få komma. Att äga någon annans njutning så, det är ett starkt vapen och är du ett svin eller en maktgalen person så kan du använda det vapnet på fel vis och skada människor. Så de håller koll på en så att man inte använder den kunskapen eller makten fel. För att bli godkänd så ska du få en kvinna att komma genom att blåsa på hennes bröstvårta. Sen så ska du lämna henne.
– Du lyckades?
– Ja jag lyckades, det är bland det svåraste jag gjort. Den kicken du känner när du ”äger” en människa så är berusande. Men jag höll mig på rätt sida så att säga. Jag och Mei älskade i flera timmar efter det. Jag var omättlig, jag älskade all sans och vett ur henne med. Det skrämde henne, så jag gjorde aldrig om det igen. Så jag får kontrollera mig när jag älskar med någon. Det är jag ska inte säga lätt men, det är frestande att ge sig hän så att säga. Med kvinnan jag var med igår så kan jag göra det till viss del. Hon är mottaglig för den Michael. Det är Ester med.
– Var Mei det med?
– Inte på samma vis nej. Jag vet inte om jag velat älska så med henne.
– För att du var kär i henne.
– Jag älskade henne.
– Hur dog hon?
Jag ser på Amanda sen berättar jag hur Mei dog…
17.
Freja ser på meddelandet, hon ler lite. Det är en inbjudan till en helg på landet. Det kan bli en bra grund att lägga till resan som hon ska göra på semestern. Då ska hon resa till ett speciellt slott i Frankrike och träffa likasinnade i en hel vecka. Det är dyrt och diskret, hon svarar på meddelandet att hon kommer. Hon ser på sina bröder som ligger vid poolen. De är inte utkastade, inte än. Hampus reser sig och hon ser honom skaka på huvudet. Sen går han i väg, Erik ser efter honom och han ser att Freja ser på honom. Han lägger sig ner och fortsätter att sola. De har något skit på gång, eller Erik har något skit på gång. Frågan är om Hampus bränt sig och insett att de gått för långt. Hon tror inte det, hon hoppas på det. Men hon tror inte det. Hon går efter Hampus och hon hittar honom stå i deras kök.
– Vad är det för skit han vill ha med dig på nu Hampus?
– Inget.
– Och du blir så upprörd över inget?
Han ser på henne, han slickar sig om läpparna.
– Så illa Hampus.
– Ja så illa.
– Så vad gäller det?
– Vi är rätt så panka.
– Jo det vet jag.
– Och vi behöver pengar.
– Så vad vill han att ni ska göra?
– Melker, han som Michael slog ner. Han är kvar på sjukhuset.
– Ja?
– Han säljer vissa saker som man inte ska sälja.
– Ja?
– Så Erik vill sälja dem i stället för Melker.
– Och vad är det för saker Hampus?
– Extacy.
– Och hur ska ni få pengar till att betala för dem?
– Melker har kontakter.
– Så Melker sköter kontakterna?
– Ja, vi ska bara hämta tabletterna och sälja dem.
– Nej det ska ni inte Hampus.
– Jag vet det, men Erik är en envis fan.
Freja öppnar sin telefon, hon letar upp mitt nummer.
– Vem ringer du?
– Någon som kan stoppa dessa galenskaper.
– Inte Michael?
– Jo Michael.
– Är du galen?
– Nej Hampus, men ni är om ni tror att ni ska börja sälja droger.
– Ja.
– Det är Freja.
– Jag vet, vad gäller det?
– Mina bröder.
– Vad har de nu gjort?
– Inget än så länge, men de ska sälja Extacy
– Förlåt?
Freja berättar.
– Jag löser det.
– Tack Michael.
– Ingen fara.
Vi avslutar samtalet. Hampus ser på Freja.
– Jag har sett mellan fingrarna med en hel del skit som ni sysslat med. Men era beslut just nu lämnar en hel del övrigt att önska. Ska du fortsätta ta skit för honom Hampus. En dag så sätter han er i skiten på riktigt. Är det värt det?
– Jag sa nej Freja.
– Och hur länge hade du hållit det?
– Jag skulle aldrig sälja droger Freja.
Hon ser på honom, nej han skulle nog inte det. Erik däremot…
18.
Jag svär tyst för mig själv, jag blundar och sen slår jag in ett nummer.
– Paulina.
– Det är Michael.
– Hej där vännen, vad kan jag göra för dig?
– Vem säljer X till Gräddhyllan?
– Innan så var det Dennis, nu är det nog ingen fast. Vadå då?
– En Melker ska köpa X som han ska sälja vidare till Gräddhyllan. Men han ligger inne, han tog ton. Det slutade illa för honom. Så han försöker att övertala mina förvirrade kusiner att sälja dem vidare åt honom.
– Kusiner?
– Det är en lång historia, men jag har kommit upp mig i smöret Paulina.
– Vadå då?
– Jag är arvtagaren till kraftsfären.
– Haha det var som fan, ge mig tio minuter så har du ett namn.
– Tack Paulina, vad blir jag skyldig?
– En dans på Moriskan på lördag.
– Det var billigt.
– Jag sa inte vilken dans.
– Förvisso, men jag kommer.
– Då fixar jag namnet.
Vi avslutar samtalet, jag ler lite. Jag tar ett par danssteg. Som blir till ett par till, sen sätter jag på en låt och dansar loss. Min moster ser på mig, jag ler mot henne och jag tar hennes hand och sen dansar jag med henne. Hon bara följe rmig, men hon gör det bra. När låten är slut så bugar jag mig lite.
– Du kan dansa Michael.
– Ja en liten hobby. Jag ska försöka reda ut en situation som dina söner försatt sig i.
– Vad har de nu gjort?
– En av de som attackerade mig i Båstad, han ligger på sjukhuset nu. Men i alla fall, han ska köpa Extacy som han ska sälja på Gräddhyllan. Nu kan han inte det så han kontaktade dina söner. Hampus sa nej men Erik sa ja. Freja fick reda på det så hon ringde mig. Jag ringde en gammal vän, hon vet allt om alla. Det hon inte vet tar hon reda på. Hennes pris varierar. Denna gång så kostar mig informationen en dans med henne på lördag. Jag har inte dansat på ett tag så jag ville kontrollera så att jag fortfarande kan dansa. Det är som att cykla. Man kan grunderna de sitter i ryggraden.
Hon ler mot mig, jag svarar på leendet. Sen slutar hon att le.
– Jag ber om ursäkt för de två.
– Ingen fara moster, det ingår i mina uppgifter som Greven.
– Men de är en handfull.
– Ja det kan man säga. Men denna gång så sa faktiskt Hampus nej.
– Det har han sagt förr.
– Han kanske överraskar dig moster. När reser ni?
– I nästa vecka.
– Då vet jag det.
– Vad ska du göra?
– Besöka de hus som Karl lämnade åt mig.
Min telefon ringer.
– Ja?
– Det är Viktor som säljer där.
– Hövdingens barnbarn?
– Ja.
– Tack för infon Paulina.
– Som sagt det kostar dig en dans Michael.
– Man dansar alltid två Paulina.
– Sant, men då ses vi på lördag.
– Det gör vi.
Jag lägger på och min moster ser på mig.
– Du ser allvarlig ut Michael.
– Jag och Viktor är inte de bästa av vänner. Men det har runnit en hel del vatten under broarna.
– Det låter allvarligt.
– Han tog ton mot Amanda i skolan. Jag uppskattade inte det. Jag utmanade honom, han antog utmaningen och han förlorade. Han är en dålig förlorare.
Jag ringer upp Hövdingen, jag har allas nummer inlagda på min telefon i alla fall de som är viktiga. Det går fram tre signaler. Min moster ser hur mitt ansikte förändras. Den leende Michael försvinner, en annan framträder.
– Ja?
– Hej mitt namn är Michael Af Kraft, jag är Mästare utan Borg hos De Första.
– Vad kan vi göra för dig?
– Jag skulle vilja tala med Viktor.
– Om?
– Det tar jag inte på telefon.
– Haket om en timme.
– Tack Hövding.
– Det är en ära att tjäna De Första.
Vi lägger på och jag ser på telefonen. Jag ler lite, min moster ser på leendet. Hon vet inte hur hon ska tolka det.
– Du ser nöjd ut Michael.
– Lite moster.
Jag stoppar på mig telefonen och min moster går nerför trappan till sitt kontor…
19.
Jag går in på Haket, jag går fram till luckan. Det är Tina som arbetar idag, jag köper en dagens och jag sätter mig vid ett av borden när jag fått min mat. Stekt spätta, sås och potatis. Jag börjar att äta, jag ser på de som är här. Det är blandat klientel. Tjuvar, poliser och civila. Allt i en härlig blandning. Dörren öppnas och Hövdingen och Viktor kommer in. Jag reser mig och de kommer fram till bordet.
– Michael.
– Hövdingen. Kan vi vara civiliserade Viktor?
– Visst.
Hövdingen ser på oss.
– Ni känner varandra?
– Jag gav honom ärret Hövdingen.
– För att?
– Han talade illa om en vän till mig, jag uppskattade inte det och jag utmanade honom i buren. Jag vann och han förlorade. Han är en dålig förlorare, så han och fyra andra hoppade på mig efter skolan en dag. Det var då han fick ärret, han och de andra fyra hoppade på fel kille.
Hövdingen ser på mig.
– Stämmer det Viktor?
– Ja.
– Och du skvallrade inte?
– Nej varför skulle jag göra det? Det var han som bröt mot reglerna, inte jag. Jag bara försvarade mig.
– Och nu så är du Mästare hos De Första?
– Ja, den vises vägar är outgrundliga.
– Det får jag säga.
– Du litar inte på mig?
– Kalla mig skeptisk.
– Dennis sa samma sak, har du hört talas om Tikhaya Smert?
– Ja.
– Det är jag.
Han slickar sig om läpparna. Viktor ser det, det är första gången han ser sin morfar visa tecken på rädsla.
– Vad vill du Viktor?
– En viss Melker ska köpa X av honom för att sälja på Gräddhyllan.
– Ja.
– Han ligger inne, han och sju andra tog ton. Jag accepterade inte det så han och de andra ligger på sjukhus, så han övertalade min kusin att göra affärer med dig på krita. Du ska inte sälja till honom, när han kommer så säger du nej.
Han ser på mig och sen på sin morfar.
– Och om jag säger nej?
– Då kommer jag som Tikhaya Smert och stoppar affären.
– Han kommer inte att sälja till honom.
– Tack Hövding.
Viktor ser inte nöjd ut.
– Du ska nog berätta för honom vad Tikhaya Smert gjorde i Moskva och vad jag gjorde här i Malmö.
– Vad menar du Michael?
– Dennis, Ivan, Tatjana och Konstantin. På mindre än en månad så slog jag i sönder deras organisation. Vill du att jag gör samma sak med er?
– Nej det vill vi inte Michael.
– Nej det vill inte jag i heller, ni är en väldigt viktig del av Malmö. Jag respekterar de ni är, era traditioner och era vagnar. Men jag är den jag är med, jag kommer inte att acceptera hur många förolämpningar som helst.
– Han kommer inte att säga fler.
– Bra, för gör han det så utmanar jag honom i Buren. Då kommer det ärret att vara ett skönhetsmärke och jag krossar testiklarna på honom så att hans lillebror får bli arvtagaren. Förstår vi varandra?
– Ja vi förstår varandra.
– Bra, det är jag som äger Stortorget. Jag är inte bara Tikhaya Smert, jag är Michael Af Kraft med. Ägaren till Kraftsfären. Du förstår vilka ekonomiska muskler ger mig.
– Ja.
– Släpp harmen Viktor, du håller er framtid i dina händer. Eller ska jag säga i din mun?
– Han förstår.
– Jag vill höra honom säga det, han verkar vara som han var i skolan. Så förstår du Viktor?
Han ser på mig, han har hört vad hans morfar sagt.
– Jag förstår.
– Bra, hade vi haft vodka och salt så hade vi skålat.
– Får jag fråga vad han gjorde?
– Han förolämpade min bästa vän i livet, hon är dotter till Slaktaren. Frågan är vad han sagt om jag berättat för honom då vad han sa om hans dotter.
Hövdingen stirrar på mig.
– Men jag gjorde inte det, jag räddade Viktors liv.
– Så hon är Slaktarens dotter?
– Ja.
– Och du löste det själv.
– Ja jag löste det själv.
– Du har heder unge man.
– Tack hövding, det har du med. Han dock har en bit kvar.
– Haha ja men han kommer att lära sig.
– För er skull så hoppas jag det hövding.
– På ett eller annat vis så kommer han att lära sig Michael.
Jag nickar, de reser sig. Jag gör detsamma och vi skakar hand på hans initiativ. Sen går de iväg. Jag dricker upp min mjölk och jag ler lite…
20.
Viktor ser på sin morfar, han öppnar munnen. Men hövdingen stoppar honom. De sätter sig i bilen och de kör i väg.
– Du ska hålla dig väldigt långt borta från honom Viktor.
– Han är en nolla för fan.
– Det sa Dennis med, han är Mästare hos De Första.
– Vem är de?
Hövdingen ser på Viktor.
– Du har inte gjort din hemläxa, det är dags att vi gör något åt det. De Första är de bästa lönnmördarna på hela planeten och han är Mästare hos dem. Det går en massa rykten om vad de kan.
– Vad gjorde han i Moskva?
– Tog sig in i det allra heligaste i Bratvans inre. Han slog ner livvakterna utan att döda en endaste av dem. Sen dödade han en av ledarna för Bratvan och lämnade utan att någon stoppade honom. Sen stoppade han de han sa här. Så du ska hålla dig långt borta från honom. För han kommer att göra det han sa om du inte kan släppa din harm mot honom. Sen din förbannade virrpanna förolämpar Slaktarens dotter.
– Vem är det?
– Som sagt, du ska tillbaka till skolbänken. Jag har skämt bort dig, det är slut med det Viktor. Nu förstår jag vad han menar med att om du inte steppar upp så går våra vagnar en mörk tid tillmötes. Slaktaren är Malmös farligaste man, eller han var det tills Michael kom hem. Ingen vet hur många Slaktaren mördat, han var Malmös bäste lönnmördare. Tills Konstantin lurade honom.
Hövdingen tystnar, sen säger han.
– Han har hjälpt Slaktaren att få hämnd. Han kommer att göra vad som helst på för honom.
– Han sitter inne.
– Han kommer att rymma om Michael ber honom.
Viktor ser på sin morfar.
– Nu ska du lyssna väldigt noga Viktor, för jag kommer att förhöra dig med jämna mellanrum. Det är dags att du steppar upp, gör du inte det så blir det din lillebror som får bli näste hövding och inte du. Förstår du?
– Ja morfar.
Viktor är tagen.
– Så vem är De Första…
21.
Erik ser på mig, Hampus står en bit bort.
– Du kommer inte att få köpa Extacyn Erik.
– Du fattar inte vad du gjort Michael.
– Jodå Erik jag vet precis vad jag gjort. Jag har stoppat dig ifrån att göra en idiotisk affär. Du förstår, din vän Melker uppskattade inte att få på öronen. Han vågade inte ge sig på mig. Så han skulle lura er två, när ni fått tabletterna av Viktor så skulle ett par av hans vänner slår ner er och sno tabletterna. Som ni handlat på krita. Vi kan säga att Viktor inte är resonabel när det kommer till pengar. Innan du säger att jag ljuger.
Jag tar fram min telefon och jag spelar upp samtalet mellan Melker och en av de som skulle slå ner dem. Jag stänger av samtalet.
– Melker är ett svin Erik, ett fegt svin. Han kommer att åka dit för en massa saker. Polisen har fått bevis på hans verksamhet. Han är en liten ful fisk, en som kommer att få lära sig livets realiteter i fängelset. Där kommer han att få lära sig precis hur liten och ful fisk han är.
– Tack Michael.
– Varsågod Hampus, din bror kommer att dra dig med sig ner i skiten. Han tror att han är något han inte är.
– Och vem skulle det vara?
– Arvtagaren Erik, du är inte det. Karl försummade sina plikter som Greven. Det kommer inte jag att göra och om det innebär att jag får fostra dig Erik. Så kommer jag att göra det, jag har fått envisare människor än dig att göra som jag vill. Den första raden i boken som förändrade mitt liv lyder. Vägen till harmoni går genom smärta och ödmjukhet. Hur mycket smärta du får utstå bestämmer du själv. Så fortsätt att utmana mig Erik, det kommer att göra ont på dig. Det kommer att göra ont tills du förstår att smärtan inte kommer att sluta förrän du förändrar dig. Utmana mig mer så försvinner detta, då får du bo på gatan. Utmana mig mer så får du suga kuk i Pildammsparken för att överleva. Utmana mig ännu mer så kommer du att få be om att suga kuk i Pildammsparken för att överleva. Vill du slippa det Hampus så börjar du att leva ditt liv inte hans. Så vem jag är kusin är Greven och jag håller dig och ditt liv i mina händer. Vill du suga kuk i Pildammsparken?
Han ser på mig, han ser isen i mina ögon. Han slickar sig om läpparna.
– Nej.
– Bra, då lägger du ner med ditt skit Erik.
– Ja.
– Bättre, innan du tar dig ton mot mig igen så blundar du och ser dig själv stå på knä framför en slapp gubbkuk. För det kommer att bli din framtid Erik. Jag har makten att se till så att det händer. Vill du utmana mig mer?
– Nej.
– Bra.
Jag lämnar dem ståendes där. Hampus ser på min rygg och sen på Erik.
– Jag kommer göra som han säger Erik.
Erik ser på Hampus…
22.
Jag parkerar hyrbilen framför huset, det ligger vid den lilla orten Piombino. På den Toscanska kusten. Det är varmt, säkert 40 grader. Jag är klädd i ett par chinosshorts och en tunn linneskjorta. Det är tydligen senaste mode om jag ska tro på Amanda. Vilket jag gör, jag tar min vita canvasväska från bagageutrymmet på bilen och jag går fram till ytterdörren. Jag låser upp och går in i det stora huset, eller mindre herrgården är en bättre benämning på det. Jag går igenom det, jag kommer ut i en lummig trädgård med en pool. Jag ser en ung kvinna ligga och sola topless på en av solsängarna. Jag säger på italienska.
– Ursäkta fröken.
Hon rycker till och hon sätter sig upp och hon stirrar på mig. Sen kommer en lång harang. Jag lägger min hand över hennes mun och hon ser på mig.
– Karl den förre ägaren var min släkting, jag har fått ärva honom. Vem är du?
Jag tar bort handen och hon ser på mig, hon tar ett djupt andetag.
– Jag heter Maria, mina föräldrar är Simons förvaltare. Hon vet inte vem denna Karl är.
– Så dina föräldrar är förvaltare av huset?
– Ja.
– Och var är de?
– Och handlar.
– Vet du när de kommer tillbaka Maria?
– Nej?
– Förlåt, jag heter Michael. Min släktings riktiga namn var Karl.
Jag sätter ner väskan på marken och hon ser mig öppna den. Jag tar fram en mapp. Jag vrider på huvudet och jag ser på mannen och kvinnan som kommer ut i trädgården. Jag reser mig långsamt.
– Mitt namn är Michael och jag är den nye ägaren, Karl eller Simon som ni känner honom som var min släkting. Han gick bort i cancer för ett tag sedan.
Jag öppnar mappen och jag tar fram pappren på huset. Jag går långsamt fram till mannen och kvinnan, jag räcker henne pappren. Mannen håller i ett hagelgevär. Han ser på mig, han riktar det inte längre mot mig. Hans fru läser papperna och hon ser på mig när hon är klar.
– Jag heter Lorentina, detta är min make Giuseppe. Detta är vår dotter Maria.
– Vi har presenterat oss. Så ni driver huset?
– Ja.
– Då ska ni fortsätta göra det. med samma förmåner som innan.
– Tack.
– Ingen fara, vet ni vad min släkting sysslade med?
De ser på mig, på Maria och sen på varandra.
– Ja.
– Då vet jag det, hur länge har ni arbetat för honom?
– I snart tjugo år.
– Kom han hit ofta?
– Ett par gånger om året.
Jag ser Maria ta på sig en tröja. Jag blir lite besviken, hon har fina bröst. Hon har en vacker kropp.
– Det verkar vara ett väldigt fint hus.
– Vi tar väl hand om det.
– Som sagt det ska ni fortsätta med Lorentina.
– Tack.
– Skulle ni vilja visa mig huset?
– Givetvis, Giuseppe visar dig så lagar jag lunch åt dig.
– Tack.
– Ingen fara herrn.
Jag ler mot dem och Giuseppe visar med handen att vi ska gå in i huset. Jag går efter honom. Han visar mig till sovrummet först, jag sätter min väska på sängen och går efter honom. Han visar mig hela den lilla herrgården. Vi står till slut i Karls arbetsrum. Jag blundar och klappar en gång, jag ler och går fram till en plats på golvet. Jag sätter mig på huk och jag trycker till på golvplankorna. Det klickar till och jag lyfter upp en fyrkant. Jag snurrar på hjulet och jag vrider om handtaget när jag snurrat in rätt siffror. Jag öppnar det, jag ser på pappren. Jag tar upp dem, jag läser igenom dem snabbt. Jag räcker Giuseppe ett av pappren.
– Det är till dig, din fru och Maria. Jag kommer att hedra det som står där.
Han ser på mig, han tar pappret. Han börjar att läsa det, det är hans arv till dem. De får 300 000 Euro, de får bo här så länge de vill. Marias skolgång i Milano är betald likaså lägenheten som han hyrt ut åt henne. Hon får en av bilarna i garaget med. Han läser det och han slickar sig om läpparna.
– Jag måste visa Lorentina detta.
– Givetvis, jag går till sovrummet. En fråga bara, har ni haft inbrott det senaste halvåret?
– Ja herrn.
– Michael blir bra. När?
– För fyra månader sedan, jag jagade iväg dem med hagelgeväret.
– Var de härinne?
– Ja.
– Då vet jag det Giuseppe. Gå till din fru.
– Ja Michael.
Han går iväg, jag lägger tillbaka pappren i kassaskåpet. Jag stänger det, jag går tillbaka till sovrummet. Jag öppnar dörren till garderoben, jag blundar och jag ler. Jag går fram till den ena väggen och jag trycker till. Det klickar och jag ser på dörren, jag stänger den dolda väggen. Jag går tillbaka till sovrummet och jag packar upp mina kläder…
23.
Min mormor ser på min mor, hon känner knappt igen henne. De kramar varandra försiktigt. De går till ett bord på terrassen. De sätter sig och de ser på varandra.
– Hur är det Isabella?
– Det är bättre mor, jag är inte frisk. Eller jag kommer aldrig att bli frisk från mitt beroende. Men i övrigt så återhämtar jag mig bra, både fysiskt och kanske framförallt psykiskt.
– Så bra, jag vill be om ursäkt för så mycket Isabella så jag vet inte var jag ska börja.
Isabella ser på sin mor.
– Jag har också en massa att be om ursäkt för.
– Michael har berättat om min fars övergrepp om hans fars övergrepp.
– Är Michael hemma?
– Ja han är hemma. Han är den nye Greven, Karl är död.
Min mor slickar sig lätt om läpparna.
– Hur tog han det?
– Bra, bättre än jag trodde. Han säger att du tränade honom i att bli arvtagaren.
– Det har jag inget minne av, jag har en massa andra minnen. Minnen som är väldigt jobbiga mor. Där Michael är den som upptar de minnena mest. Jag har varit en väldigt usel mor.
– Han är en fantastisk person Isabella.
– Det är inte min förtjänst mor, varken min eller Jans.
– Michael har visat oss rummet i källaren. Han visade mig min fars rum. Karl berättade allt för Michael. Jag har fått se de inspelningarna.
– Berättade han att det var jag som dödade morfar?
– Ja.
Min mor ser på sin mor.
– Jag hade inte en aning Isabella, jag tror inte att någon hade en aning.
– Mormor hade. Hon visste om hans hus i skogen. Hon visste vad som hände där i källaren. Ja inte vad han gjorde med mig och Karl. Men vad han gjorde med de andra kvinnorna. Eller flickorna.
– Oh herregud.
Min mormor slickar sig om läpparna.
– Jan är inte Michaels far mor.
– Förlåt?
– Jan är inte Michaels far.
Min mormor lutar sig tillbaka i stolen.
– Vem är det då?
– En annan man.
– Det förstår jag Isabella.
De ser på varandra, min mor ler lite generat.
– Han kunde varit ett provrörsbarn.
– Förvisso. Men han är inte det.
– Nej det är han inte.
– Så vem är hans far?
– Richard Af Cronhielm.
Min mormor ser på henne, han är inte vem som helst. Verkligen inte vem som helst.
– Är du säker?
– Ja mor jag är säker, jag gjorde ett faderskapstest på Michael. Jag är väldigt säker. Det ligger i mitt bankfack i vår bank.
– Hur gick det till?
Min mor ser på sin mor.
– Jag besökte vissa tillställningar i min något vilda ungdom. Vi träffades där, vi tillbringade en vecka tillsammans. Vi om du ursäktar den målande beskrivningen. Älskade som galningar i en hel vecka, två veckor senare så parades han ihop med Caroline.
– Du vet vad han är?
– Jadå, jag kan tyda tatueringarna som han har. Jag vet precis vad han är mor. Vem han är, en av tolv riddare i ett väldigt slutet sällskap som kallar sig för Det Heliga Korsets riddare. Han är en av ledarna för det sällskapet. De har Frimurarna i bakfickan så att säga. Det finns en massa regler som de måste följa. Som vem de gifter sig med. Att en arvinge ska produceras osv.
– Han har bara döttrar.
– Nej mor, han har en son med.
– Michael.
– Precis.
– Vet du var Michael reste?
– Jag visste inte vilken dag de var de sista åren mor, så nej jag har inte en aning.
– Han åkte till De Första som de kallas.
– Din ton antyder att de är speciella.
Min mormor ler lite.
– Så du har inte förlorat den förmågan Isabella.
– Nej mor, vissa saker kan man inte droga och supa bort.
Min mormor ser på min mor. Min mor ser den lätt sårade minen.
– Jag ber om ursäkt mor, jag vissa vassa kanter kvar.
– Tack Isabella.
– Vem är De Första?
– De bästa lönnmördarna i världen, sin son åkte inte bara dit till dem för att bli en av dem. Nej han åkte dit för en utmaning, en som bara två personer före honom överlevt.
– Och vad var det?
– Han låstes in i en grotta, i den grottan så finns det tre ormar och åttiofem fladdermöss. De biter dig och fyller din kropp med sitt gift.
– Och han överlevde?
– Ja han överlevde och blev Mästare på åtta år, det tar andra minst tjugo år. Det är bara de som är arvtagare som antar utmaningarna.
– Michael gjorde också det?
– Ja, han är något unikt i Skuggvärlden som han kallar den för. Den världen som är baksidan av det vi är.
– Så skurkar och banditer?
– Precis.
– Har han hämnats på Dennis?
– Ja, han har hämnats på honom, på de som försåg er med tabletterna. Han berättade om deras övergrepp på dig. Han stoppade Tatjana, Ivan och en man som heter Konstantin.
– Han som fick morfar dödad.
Min mormor ser på henne.
– Han berättade det för mig när jag låg i den kvaddade bilen. Han satte sig på huk och sa att jag fick leva med min fars synder på mitt samvete. Jag hoppas att Michael fick honom att lida.
– Att han är död är det ingen tvekan om. Hur han dog har jag inte en aning om Isabella. Tänker du berätta för Michael om Richard?
– Ja om han vill träffa mig.
– Vi får väl fråga honom.
– Jag övergav dig en gång Isabella, det kommer aldrig att hända igen. Aldrig någonsin.
– Tack mor.
– Givetvis Isabella.
– Hur klarar Michael sig som Greven?
– Väldigt väl, det är som om han aldrig gjort något annat.
– Berätta mer om honom mor.
Min mormor ser på henne sen berättar hon det hon vet om mig…
24.
Freja ser på männen som går runt poolen, hon ser på två män som är utseendemässigt precis det hon önskar sig. Hon ser på deras penisar som avtecknar sig i deras badbyxor. Hon går fram till dem, hon smeker penisarna och männen ser på henne och de ler, hon ler tillbaka. De tar henne i varsin hand och sen går de in på slottet…
25.
Amanda ligger på en solsäng i skuggan och njuter av tystnaden. Hon är ledig idag. Polisen är var och varannan dag på sjukhuset och förhör Dennis. Hon får inte vara med i rummet. Vilket hon inte beklagar, hon ser ansiktena på poliserna att han inte skvallrar. Eller så är de jävligt bra på att spela arga. Men nej Amanda är tillräckligt skicklig på att läsa ansiktena på människor. Frågan är om han tror att han ska klara sig. Det kan ju vara så faktiskt. Michael är inte hemma så hon kan inte ringa mig. Hon sätter sig upp och hon inleder den något omständliga proceduren att få tala med sin far…
26.
Min moster och hennes man ligger på en Yacht och solar i Medelhavet. Deras något ansträngda relation på sistone är som bortblåst efter ett par dagar på Yachten. De har älskat flera gånger och de är avslappnade. Verkligen avslappnade…
27.
Kvinnan ser på den andra kvinnan, hon är satt att vakta på kvinnan som är gravid. Hon går tillbaka till sin bil och hon sätter sig i den, hon låter dörren vara öppen. Det är en varm dag, hon fick bevakningsjobbet för ett par dagar sedan. Det är ett lätt och tråkigt arbete…
28.
Jag öppnar dörren i garderoben. Jag går nerför trappan, jag kommer ner och jag går till höger. Jag följer den smala och något för mig låga gången fram till en annan dörr. Jag ser på märket på dörren, det är Assassinernas märke. Enligt Lorentina så hade Karl ett sådant märke på sitt bröst vid hjärtat. Assassinerna är en av avhoppargren till De Första, ett antal av dem följde med morerna till Spanien. Där fick de en Borg som de gjorde till sin. De hoppade av De Första och skapade som sagt sin version av De Första. De anpassade sig till Europa och hur det fungerade här. Det förklarar en del om Karl, bland annat att han inte åkte fast, att han i nio fall av tio bara stal från de som förtjänade det. Att han inte åkte fast. Jag öppnar dörren och jag tänder i taket. Jag ser den stora öppna ytan, jag ser på stöldgodset. På träningssakerna, de påminner en hel del om ringarna. De har ändrat en del på dem. Men grundtanken är densamma. Varför ändra för mycket på det som fungerar. Jag ser på hans planeringstavla, jag går fram till den. Jag ser på det stora bordet som är vid tavlan. Jag ser på planen för stölden av Polpo. Jag ser hans plan för att ta sig till rummet i Vatikanen. Jag ler lite när jag ser på den. Något med den planen retar mig, den retar något inom mig. Frågan är om det handlar om min avog mot kyrkan och religion i allmänhet. Jag ser på ett visitkort, jag läser namnet och jag ser på titeln på mannen. Skräddaren. Varken mer eller mindre. Jag ser på dräkterna som hänger på mannekänger. Jag går fram till en av dem och jag ser på dem. Det är uppdaterade versioner av Assassinernas dräkter, de påminner om våra. Men som med allt annat med Assassinerna så har de anpassat sig till Europa. Som senare blev kolonierna, de tog sig inte längre österut än Persien och Konstantinopel. De hjälpte till med intagandet av Konstantinopel. De var hedrade och skyddade av det Osmanska riket, givetvis så var de hatade av den katolska kyrkan. De förde, eller för fortfarande ett krig mot varandra. Jag stoppar visitkortet på mig, jag tar en penna och papper. Sen börjar jag att skissa på en egen dräkt, jag gör det snabbt och säkert. När jag är klar så ser jag på dräkten och jag ler. Det är en modern version av dräkten som vi använder. I rätt material så. Jag rullar ihop den, jag ser på hans plan för inbrottet på Vatikanen. Något som sagt kittlar med den planen. Jag memorerar den och sen lämnar jag grottan. Jag går tillbaka upp till sovrummet, jag går till min dator. Jag sätter mig vid den, jag öppnar mitt ritprogram och jag börjar att rita. Jag ser på bilden och jag försvinner i tankar på mitt dansande på Moriskan. Jag gick dit, jag såg Paulina och jag bjöd upp henne och vi dansade två danser med varandra. När vi var klara så log vi mot varandra och sen började vi att skratta. Vi kramade varandra hårt. Sen pratade vi en massa, vi dansade fler gånger och sen blev det dags att gå hem. Vi lovade att hålla kontakten med varandra. Hon är bra person att känna, det finns inte mycket i Malmö som hon inte vet och det hon inte vet tar hon reda på. Hennes tjänster kostar gentjänster. Som att dansa med henne på Moriskan. Men det kan kosta mer med. Jag ser på bilden på skärmen, jag ser på färgerna och jag ler. Jag sparar den och sen börjar jag att leka med andra färger…
29.
Jag ser på den äldre kvinnan, hon ser på mig.
– Jag är Mästare hos De Första, jag vill tala med Skräddaren.
– Givetvis herre, välkommen in.
– Tack.
Vi går in och hon stänger gallerdörren bakom mig, hon låser den. Hon går förbi mig och hon visar mig till Skräddarens lokal, eller som hon säger studio. Hon går i väg och jag ser på kläderna som är till beskådan. Jag ser på kostymerna, västarna och skjortorna. Han är duktig, det är inget tvivel om det.
– De står emot en kula om de inte står ända in på dig. De stoppar skärande vapen med. Men inte om de stöter dem med tillräcklig kraft.
– Där ser man, mitt namn är Simon Templar.
Han ser på mig.
– Jag är hans arvtagare, du gjorde en antistatiskt dräkt åt honom.
– Ja.
– Jag vill att du gör en likadan åt mig.
– Den var inte billig.
– Jag vet, jag vet hur mycket han betalade för den med.
Jag tar fram en lite svartsammetspåse. Jag kastar den till honom.
– Hälften nu och hälften vid leverans.
– Javisst, klä av dig så att jag kan ta dina mått.
Jag går som han säger, jag står snart framför honom i bara kalsongerna. Han ser på min kropp. På brännmärkena, på tatueringen på bröstet. Han ser de fem raderna och han slickar sig lätt om läppen. Han ser på tatueringen på ryggen. När han mätt mig färdigt så klär jag på mig.
– Sköter du arbetet bra så kommer jag att vilja använda dina tjänster till andra kläder. Säkert ett par av de kostymerna och något mer.
– Som?
– Det får du reda på om du levererar. En sak till.
– Ja?
– Inte ett ljud till någon om att jag varit här.
– Du kan lita på min diskretion.
– Nej det gör jag inte.
Jag tar hans handled snabbare än vad han ser, jag vrider på den och jag ser på P:et för Polpo.
– Jag får reda på om du talat med dem. Förstår du?
– Ja herre.
– Du såg min tatuering.
– Ja.
– Har du hört talas om Tikhaya Smert?
– Ja.
– Det är jag.
Han stirrar på mig, jag ser på honom.
– Så att jag har varit här ska ingen få reda på. Förstår vi varandra?
– Ja herre.
– Bra, när är du klar?
– Om tre dagar.
– Då kommer jag om tre dagar.
– Ja.
Jag lämnar hans studio och kvinnan kommer tillbaka.
– Du håller tyst mor, annars så har vi dragit vårt sista andetag. Han är en demon, på riktigt en demon mor.
Hon ser på honom och hon nickar…
30.
Sara ser på mannen, han ser på henne. De ser båda två vad den andre vill. Hon går fram till honom.
– Kan vi detta?
– Ja.
De lämnar Lilla Torg och de går snabbt hem till Sara, hon bor centralt. De går snabbt uppför trapporna till hennes lägenhet. Det är faktiskt Kraftsfären som äger fastigheten. Vi äger en massa fastigheter här, de går in och de börjar att hångla aggressivt. De klär av sig på vägen till sängen, ett par minuter senare så tar han henne…
31.
Samtidigt så blir Freja tagen av de två männen. Hon klickar väldigt väl med dem, de klickar också med varandra. Just nu så blir hon tagen av dem båda samtidigt. Hon kommer gång på gång och hon är i himmelriket. De skämmer bort henne på ett vis som hon aldrig blivit det innan. Hon kommer igen samtidigt som de två männen kommer med henne. Hon känner hur båda männens säd fyller henne…
32.
Min mormor ser på stjärnorna och hon tänker på samtalet med min mor. På avslöjandet om vem min riktige far är. Vilka komplikationer det kan bli av det. Men även vilka fördelar det kan innebära för Kraftsfären. Hon undrar hur jag kommer att ta det avslöjandet. Hon tar en klunk av vinet. Hon sväljer och sätter glaset på bordet. En plan börjar att ta form i hennes huvud…
33.
Jag ser ner i det kolsvarta rummet. Jag förbereder mig på att ta mig in i det syrelösa, totalt svarta rummet. Jag mediterar och sänker mina hjärtslag, jag när jag är klar kommer att kunna hålla andan i minst tio minuter. Jag hämtade dräkten i morse, jag betalade resten. När jag prövat dräkten så visade jag tre av mina tekningar. Han såg på dem och jag såg hur det började att lysa i hans ögon.
– Jag vill att du skapar de tre dräkterna i de färgerna.
– Ja herre.
– Och fem kostymer med tillbehör.
– Ja herre.
– Vad kommer det att kosta mig?
– Fem påsar.
Jag la tre på hans arbetsbord.
– Du får de två andra när du är klar.
– Ja herre.
– Bra.
Jag lämnade hans studio, sen körde jag till huset. Jag packade min väska, jag tackade för den fantastiska maten och samtalen som jag haft med dem. De berättade om Simon som de kallar honom. Jag lyssnade och lärde känna min släkting på ett annat vis. Jag hoppar in i rummet och jag landar ljudlöst. Jag går fram till rätt skåp. Jag letar reda på rätt mapp, Karl eller Simon som hans alter ego hette. Tog reda på allt om de tre lapparna. Dagboken fanns inte huset, så jag får leta vidare. Jag lämnar rummet när jag hittat lappen. Jag sätter tillbaka luckan, jag stoppar försiktigt ner papperslappen i en plastpåse som jag försluter. Sen tar jag mig ut ur Vatikanen…
34.
Jag går av tåget och jag går fram till en taxi. Jag säger adressen som jag ska till. Han kör i väg och han talar med mig på franska. Jag svarar honom, på samma dialekt som han har. Då slappnar han av, han tycker att jag ser ut som en parisare. Men han ber om ursäkt för sitt misstag. Han pladdrar på tills vi kommer fram till villan. Jag betalar och går ur taxin med min väska. Jag ser på mannen som står i dörren och han tittar på mig.
– Mitt namn är Jean herrn.
– Michael blir bra, du verkar veta vem jag är?
– Simon informerade mig precis innan han dog att han testamenterat allt till en manlig släkting. En som heter Michael.
– Hur länge har du arbetat för Simon?
– I snart femton år, jag lämnade främlingslegionen och träffade på Simon. Han gav mig anställningen efter att jag hjälpt honom med en sak.
Jag frågar inte vad det var, vill han berätta så gör han det. Vi går uppför en trappa till andra våningen. Han visar mig till sovrummet, det är stort. Jag ser på dörrarna till garderoben. Jag öppnar den och jag blundar och ler. Där är en dold dörr här också. Jag sätter väskan på sängen.
– Vill du visa mig resten av huset.
– Javisst.
Vi lämnar sovrummet och han visar mig resten av det stora huset, här är en pool här också. Jag går tillbaka till sovrummet. Jag packar upp min väska. När jag är klar så går jag till poolen och klär av mig. jag hoppar i den och jag njuter av att bli avsvalkad…
35.
Jag tar en klunk av ölen, jag ser på kvinnorna som dansar. En av dem är Erika, Dennis före detta fru. Det ser inte ut som om hon sörjer att hon blivit singel. Tvärtom skulle jag säga. De får uppmärksamhet av män, eller i detta fall ungdomar. De ser inte ut att vara äldre än arton år. Kvinnorna ser mest besvärade ut. Hon är en väldigt vacker kvinna, jag förstår att Dennis föll för henne. Han tvärtemot mig gillar blondiner. Frågan är om han vet att hon inte är äkta blondin. Jag ser hur en av ungdomarna går över gränsen. De knuffar bort honom, han ska ge sig på dem. Men helt plötsligt så står det en två meter lång man mellan honom och de fem kvinnorna.
– Väx upp, du spelar inte i deras liga om man säger så.
– Vem fan tror du att du är?
– Michael Af Kraft, av att döma av dig så är du en nyrik stockholmare. Jag är arvtagaren och Greven i Kraftsfären. Så vem är du?
Han slickar sig väldigt nervöst om läpparna.
– En pajas.
Jag ser på kvinnan som säger det, jag visar inte att jag blir överraskad över att se Elvira här. Hon ser mot vakten, han ser på henne och hon pekar på killen. Vakten nickar och han kommer fram till oss. Jag förklarar på franska vad han gjort. Vakten tar honom i armen och kastar ut honom.
– Tack Michael.
– Detsamma Elvira. Får jag bjuda på något?
– Gärna en flaska mineralvatten.
Vi går till baren, jag köper mineralvatten till henne och en flaska med öl till mig. hon går ut på stranden och jag går efter henne. Vi skålar med varandra och hon säger.
– Det trodde jag inte.
– Vadå?
– Att du skulle komma hit.
– Till S:t Tropez?
– Ja.
– Min släkting, den förre greven hade en villa här som nu är min. Jag är här för att inspektera den. Jag var i Italien igår och hälsade på de som sköter om huset där. Jag ska åka härifrån till London och besöka det sista boendet där. Jag trodde inte att jag skulle träffa dig jag i heller.
– Vadå då?
– Nä jag vet inte, du verkar för ordentlig för det.
– Haha kan du inte säga det till min mor?
– Visst.
Jag ler tillbaka mot henne.
– Erika ringde och bjöd ner mig, vi är gamla vänner.
– Du sa det sist vi träffades. Så ni är så pass nära vänner så att hon bjuder hit dig för att gråta ut på din axel?
– Hon kan verka ytlig, men hon har mer djup än man kan tro Michael.
– Hon är tillräckligt ytlig för att blondera sig Elvira.
Hon ser lite överraskat på mig.
– Du vet vad jag är, var jag utbildat mig. Underrättelser är A och O i min bransch så att säga.
Hon ser på mig och hon nickar.
– Vi får lära oss att vara väldigt grundliga.
– Har du spionerat på mig?
Jag ser på henne, jag tar en klunk av ölen.
– Nej Elvira, det har jag inte haft någon anledning till. Hon var oskyldig, så jag såg till så att hennes mormor fick informationen om Dennis av mig. Så att hon inte skulle dras med i hans fall.
Hon ser lite överraskat på mig.
– Som jag sa till din mor, vi är inga monster. Hon har fått reda på vem som dödade din far och vem som köpte mordet på honom. För han mördades Elvira.
– Tog du reda på det Michael?
– Ja Elvira, jag tog reda på det. Jag lovade din mor att göra det, jag håller alltid vad jag lovar.
– Hon har inte berättat det för mig.
– Det är för att hon inte vet om ska agera på informationen eller inte.
Elvira ser på mig.
– Ni är de ni är, före allt annat så är ni Frun eller Herrn. Den som leder Rådet för Malmös bästa. De tre namnen är inte vem som helst, de kommer från tre gamla släkter. Inte lika gamla som Af Kraft. Men de är i samma härad som er släkt.
– Varför dödade de min far?
– Jag vet inte Elvira. Jag vet inte varför de dödade honom. Det fick jag inte reda på. Den som utförde mordet är en väldigt speciell man som kommer ifrån en minst lika speciell organisation. De är som munkorden kan man säga. Deras ledare kallar sig själv för biskop.
Jag reaktionen i hennes ansikte, hon vet vem de är. Hur vet hon det? jag säger inget om det.
– De tre släkterna var Dolk, Grönblad och Af Utter.
– Tack Michael.
– Givetvis Elvira.
Jag ser in i hennes gröna ögon och jag är förlorad. Jag inser kanske inte det direkt nu. Men om ett par år så lär jag inse att dagen jag blev hopplöst förälskad i henne var på en strand när jag såg in i hennes väldigt gröna ögon. Vi rör oss sakta mot varandra.
– Men här är ni!
Vi stelnar till, det är som om vi båda vaknar upp ifrån en förtrollning.
– Dagens hjälte.
– Det vet jag inte, men jag uppskattar inte när man slår mot kvinnor. Jag får beklaga frun.
– För vadå?
– Din skilsmässa, jag kände din man.
– Oh du menade det.
– Ja.
– Ja han lurade mig och alla andra.
Jag ser på henne, hon är inte så oskyldig som hon spelar. Något visste hon om, frågan är hur mycket. Är det värt besväret att ta reda på hur mycket? Nej det är det inte. Jag tar en klunk av ölen.
– Det förstår jag, nej nu ska jag gå tillbaka till mitt hus. Det är en dag i morgon med.
– Redan?
– Jag ska arbeta i morgon bitti. Det är en pärs att vara den som leder Kraftsfären.
Jag nickar åt dem, jag ser ett svagt leende på Elviras läppar. Sen går jag i väg. Jag drar handen genom håret, jag kastar flaskan i en papperskorg…
36.
Jag får tacka Elvira en dag, hon stoppade mig ifrån att göra något dumt med Erika. Något med henne triggar mina dåliga sidor. Jag kan inte sätta fingret på vad det är. Men något är det.
– Michael.
– Ja Jean?
– En kvinna söker dig.
– Jag kommer.
Jag går med honom in i huset, jag ser Elvira stå vid dörren.
– Kom in.
– Tack.
– Vill du ha dricka?
– Tack gärna.
Jag går till köket och jag tar två flaskor med mineralvatten. Vi går ut till uteplatsen, eller terrassen är rätt ord för det. Vi sätter oss och jag fäller ner locket på datorn.
– Så du arbetar verkligen.
– Ja det gör jag, det händer alltid något som jag behöver titta på. Eller som de vill att jag ska titta på. Vad kan jag göra för dig Elvira?
– Jag vet att jag egentligen inte ska fråga, men du vet inte varför de valde att döda min far?
– Nej Elvira jag vet verkligen inte varför de valde att han skulle dö.
Hon ser på mig, jag ser att hon kämpar med sig själv.
– Kan du ta reda på det?
Jag ser på henne, en del av mig hade gjort ett allvarligt försök att plocka ner månen och sätta den på ett halsband åt henne. Min mer rationella sida säger åt mig att vara lite mer förståndig.
– Jag vill inte trampa din mor på tårna vilket jag kanske gör om jag går med på det. Men om hon säger att det är ok Elvira så lovar jag att göra mitt bästa för att ta reda på varför.
Hon ser på mig, jag ser besvikelsen i hennes ögon.
– Hade det gått Elvira utan att jag stöter mig med din mor så hade jag gjort det.
– Ibland…
– Så är du trött på att vara din mors dotter?
– Ja Michael.
Jag ser på henne, jag tar fram telefonen. Jag letar upp Paulinas nummer, jag ringer upp henne.
– Hej vännen.
– Detsamma vännen, Fruns man.
– Ja?
– Hade han något fuffens för sig?
Det blir tyst på andra sidan.
– Det är Elvira som vill veta Paulina.
– Det kostar en gentjänst från henne.
Jag ser på Elvira, sen säger jag.
– Hon kan inte lova något sådant Paulina och det vet du.
– Då kommer hon att leva i ovisshet Michael.
Jag sätter telefonen på högtalare.
– Såg ditt pris igen Paulina.
– Jag vill ha en gentjänst en dag.
– Vad för en gentjänst?
– Det har jag inte en aning om, den dagen kanske aldrig kommer. Men om den skulle göra det så vill jag ha en tjänst av dig.
– Taget.
– Du är mitt vittne Michael.
– Ja, men jag kommer också att säg att jag var emot det. Det ska ni båda två ha klart för er.
– Din far hade en affär med de tre männens fruar. Han och Reutersköld slog vad om vem som skulle lyckas med det. De blev så pass kränkta så de fick din far mördad. Din far var känd för sin aptit Elvira.
Jag ser på henne, hon ser på telefon och sen på mig.
– Jag kommer inte säga något.
– Det kan du lita på Elvira, han är säkrare än Fort Knox när det kommer till hemligheter och han utnyttjar dem inte i heller. Fråga mig jag vet.
– Så han låg med deras fruar?
– Ja.
– Vad slog de vad om?
– Paulina, jag heter Paulina. Enligt ryktena så en låda väldigt fin whiskey och Havanna cigarrer. Din far vann vadet. Ryktet säger att Reutersköld är en dålig förlorare så han ska berättat för de tre männen vad han gjort. Mer än en gång, i deras hem. I deras sängar. Att han var nummer på bollen berättade han givetvis inte.
Hon tystnar, jag ser på Elvira. Jag förstår att Frun inte sagt något till henne. Det är inget som man skryter om att ens man har varit otrogen mer än en gång. Jag tar en klunk av mitt mineralvatten.
– Var det något mer Michael?
– Nej Paulina, inte mer än att jag vill tacka för sist.
– Det är jag som ska tacka Michael. Det var längesedan som jag fick dansa på riktigt. Elvira.
– Ja?
– Jag beklagar.
– Tack Paulina.
Vi avslutar samtalet. Jag ser på Elvira.
– Tack Michael.
– Ingen fara Elvira, hur känns det?
– Jag vet inte, surrealistiskt.
– Jag förstår det Elvira.
– Min far var ett svin och jag hade inte en aning.
Jag säger inget, min far var ett svin. Jag vet hur det är att ha en far som är ett svin. Jean kommer ut, jag virrar diskret på huvudet. Han ser på Elvira och han nickar svagt.
– Jag vet hur det är.
Hon ser på mig.
– Var din far också otrogen?
– Det var han säkert Elvira. Han försåg min mor med tabletter och alkohol. Han utsatte oss för brutala övergrepp i flera år. Han gjorde andra saker med.
– Som?
– Han sålde min mor till de som han köpte tabletterna av. De fick våldta henne, mot att han fick rabatt på tabletterna. Ibland så tvingade han mig att se på.
– Oh herregud.
– Så jag vet precis hur stora svin fäder kan vara Elvira.
– Lever han?
– Min far?
– Ja.
– Nej han söp ihjäl sig när jag studerade utomlands.
– Och din mor?
– Är på en speciell klinik i Schweiz. Min mormor och moster fick söva henne för att få med henne på planet. Hon ville också supa ihjäl sig. Hennes morfar utsatte henne och hennes morbror för brutala övergrepp. Tills min mor en dag tog sig fri och dödade honom. Så det finns skit i alla släkter Elvira. Vad planerar du att göra?
– Jag vet inte, vad gjorde du?
– Jag planerade och utförde min hämnd. Det tog mg tjugo år men jag fick den till slut. Jag har alltid fått höra att hämnd inte är rätt väg att gå. Vill du veta en sak?
– Ja.
– Det kändes väldigt bra för mig Elvira. Väldigt, väldigt bra.
Hon ser på mig och hon ser på mitt leende.
– Som du sa innan vi är de vi är jag och min mor.
– Ja ni är det.
– Jag får gå tillbaka till de andra.
Hon reser sig och jag gör detsamma, jag följer henne till ytterdörren. Hon stannar och hon vänder sig mot mig. Hon kysser mig aggressivt och jag svarar lika aggressivt på kyssen. Hon drar sig tillbaka och vi ser på varandra. Vi andas häftigt.
– Jag måste iväg Michael.
– Ja.
Hon går iväg och jag ser på den stängda dörren och jag undrar vad fan som precis hände…
37.
Jag ser på lappen, jag stoppar ner den i en plastpåse som jag försluter. Sen lämnar jag rummet och tar mig ut ur Louvren. Jag packar ner min dräkt i väskan. Jag hänger den över mina axlar och sen går jag i väg. Jag ser på klockan. Jag har tid på mig. Jag går som vanligt och jag går fram till en tunnelbanestation. Jag går nerför trappan och jag ställer mig och väntar på tåget som ska ta mig till stationen där tåget till London går. Jag stannade i två dagar till i huset på Rivieran. Jag gick inte ut fler gånger, det hade varit att utmana ödet. Jag vägde för och emot. Jag kom fram till att det inte var värt det. Att ligga med henne som hämnd på Dennis. Den egentliga anledningen var att jag inte ville att Elvira skulle få reda på det. Hennes kyss snurrade till mig ännu mer. Det var den bästa kyssen jag någonsin fått. Jag i min fantasi smakar fortfarande henne på mina läppar. Jag vet som sagt att det inte så. Men min fantasi säger att det är så och jag njuter av smaken. Jag sökte igenom den grotta som finns under villan där och jag såg på stöldgodset. På de planer han hade där, boken var inte där dock. Jag går på tåget när det kommer. Jag står upp och jag slickar mig om läpparna…
38.
Jag ser på kvinnan, hon ser på mig.
– I vilken borg har du varit?
– I Andalusien.
Jag ser på henne och jag nickar.
– Har du tre eller dyra märken?
– Fyra.
Jag ser på henne, då kom hon dit när hon var ung.
– Hur gammal var du när du hamnade där?
– 5 år. Rodrigo hittade mig sittandes i ett dike. Jag vet inte hur jag hamnat där. Senare så fick jag reda på att min familj mördats. Då hade jag två märken, tanken på att få hämnas en dag gjorde mig än mer motiverad.
– Fick du din hämnd?
– Nej, eller de är döda. De dog innan jag kunde få min hämnd. De var baskiska separatister. De dog i en skottväxling med militären i Spanien.
– Hur hamnade du hos Simon?
– Karl, jag visste om hans riktiga namn. Han talade om dig och var du var. Vad du gjort. Det imponerade på mig Mästare.
– Michael blir bra, jag har inte det ego som de andra har.
Hon ser på mig och hon ler.
– Hur länge har du varit i Karls tjänst?
– I ett par år. Han var en Assassin, en mästare.
– Jag vet, din motsvarighet i Italien berättade det för mig. Hon och hennes man sköter om en villa där. Sen sköter en före detta Främlingslegionär om mitt hus på den franska Rivieran.
Hon ser på mig och hon nickar, hon räcker mig boken. Jag ser på den.
– Han sa att den var säkrare hos mig än i ett bankfack.
– Han hade inte fel.
Jag ser på henne och ler, hon svarar på leendet. Jag ser på den, det är en tunn bok. Där kanske trettio sidor, sidorna är sköra. Texten är nästan oläslig. Jag reser mig och jag ser på kvinnan som heter Maria.
– Var är hans hemliga rum?
– Kom med mig.
Vi går ner i källaren och hon går fram till en dold dörr. Hon öppnar den och vi går nerför en trappa till en stor öppen yta.
– Special Branch tränade agenter här under kriget. Huset tillhörde en eller annan earl som tillhörde Special Branch. Så det är den engelska staten som byggt utrymmet.
– Där ser man.
Jag går fram till Karls dator och skanner. Jag börjar att skanna in sidorna. Jag lägger över dem på ett USB minne när jag är klar, sen sätter jag i minnet i min dator. Jag startar ett program som läser av sidorna och skriver vad det står på dem. Vi läser texten på skärmen, när vi läst klart så ser jag på boken som jag håller i min hand.
– Denna ska vi skicka till Polpo.
Hon ser på mig.
– Jag lovade dem att göra det om jag hittade den. Jag håller för det mesta det jag lovar. De lär inte hitta skatten ändå, för de har inte de tre sidorna.
– Har du?
– Jag har två av tre, jag ska hämta den tredje ikväll. Så skicka boken till dem.
– Javisst.
– Tack.
Jag räcker henne boken, hon tar emot den.
– Han stal den för att han hatade dem av någon anledning som jag inte vet något om. Gör du?
– Nej.
– Som du läste så berättar den inte var skatten är. Den berättar om de tre sidorna. Varken mer eller mindre, Polpo är medvetna om det. Så boken i sig är harmlös. Det är en dagbok från en förvirrad spanjor. Som levde sina sista dagar med att stirra på den plats där hans skepp förliste. Där en skatt som är större än vad man kan fantisera om. Om man ska tro på hans förvirrade hjärna. Den är säkert stor, men om den varit så stor som han sa, så skulle skeppet inte kunna segla. De var rätt så små de där skeppen, du måste ha sett skeppen som man byggt för att visa hur Columbus tog sig till Amerika. De är inte så stora. Dessa skepp var inte så mycket större, en del men inte mycket.
– Förvisso.
– Men sen har vi den politiska sidan av skatten. Det finns säkert element i den katolska kyrkan som inte vill att skeppet ska hittas. För det blir ett svidande bevis på att de var där för att erövra. Att de slaktade tusentals av urbefolkningen för att kristna dem. Samtidigt som de plundrade dem, allt i gudsnamn. Jag tror inte att kyrkan vill ha den dåliga publiciteten.
– Nej det tror inte jag i heller.
– Det var kanske därför som Karl ogillade Polpo. För deras religiösa inställning. Han var bisexuell, kyrkan har sin syn på homosexuella och sexuellt avvikande som de kallar dem. I alla fall fanatikerna. Han ogillade alla former av religion, mycket på grund misstänker jag. För deras syn på sexualitet. Någon i hans närhet måste ha stigmatiserats. Det var kanske han själv, hans far var en speciell person. Frågan är om han hade vissa religiösa böjelser. Det får jag ta reda på senare. Vill du skicka boken till dem?
– Givetvis Michael.
– Tack, så ska jag förbereda mig för att göra inbrott på Buckingham Palace.
Hon tar boken och går upp, jag ser på hennes rygg. Hon går med hela den självsäkerhet som man får lära sig på de platser som vi är tränade på. Vi från första Borgen är lite arrogantare än de andra. Jag ler lite åt de tramsigheterna. Sen ser jag på hans plan, jag går igenom den. Han var en risktagare, det fungerar kanske hos Assassinerna. Men han hade fått bakläxa i Borgen, där förespråkar man inte äventyrliga sidor hos sina adepter. Tvärtom, det finns de som har smärtsamma minnen av sådana tilltag…
39.
Kvinnan ser på boken, jag höll mitt ord. Hon slickar sig lätt om läpparna, hon känner den lätta erotiska känslan i sin kropp när hon tänker på mig. Hon öppnar boken och hon upptäcker att sidorna nästan är oläsliga. Hon ber en av sina underhuggare att ta hand om boken och se till så att hon kan läsa den. Han nickar, tar boken och går i väg. Hon reser sig och hon skickar ett meddelande till de andra sju. Hon går till deras samlingssal och hon sätter sig på sin plats. Tio minuter senare så är de andra på plats.
– Vi har fått tillbaka boken.
De ser på henne.
– Han höll sitt ord.
– Var är den?
– Våra tekniker ska se till så att vi kan läsa vad som står i boken.
– Bianca.
– Ja?
– Är du säker på att det är rätt bok?
– Ja jag är säker på det, jag har sett den innan. Min far visade mig den. Det är samma bok.
– Är han svagsint?
– Nej Helmuth, han är inte svagsint. Tvärtom faktiskt, han är dock övertygad om att boken inte avslöjar var Eldorado förliste.
De andra ser på Bianca och hennes tillrättavisning av Helmuth. Dörren öppnas och teknikern kommer in med de utskrivna sidorna. Han räcker dem till Bianca.
– Ligger boken på sin plats?
– Ja Mästarinna det gör den.
– Så bra, ni är ursäktade.
De förutom de åtta som är i rummet lämnar dem. Sen börjar Bianca att läsa…
40.
Jag ser på de tre papperslapparna, jag lägger dem på varandra och jag läser vad det står på dem. Jag ler lite och jag stoppar ner papperslapparna i varsitt kuvert där adressen till Vatikanen, Louvren och Buckingham Palace står. Jag har ritat ditt Helgonets signatur, jag kunde inte låta bli. Där är säkert någon som är gammal nog att förstå streckgubben med glorian. Det är ett hommage till Karl, det sista helgonet. Jag tar kuverten och går till en brevlåda, jag postar dem. Jag går tillbaka till huset. Det ligger i den väldigt fashionabla stadsdelen Belgravia i London. Jag ser på de Georgianska husen, Karl njöt verkligen av livets goda. Jag får erkänna att det gör jag med. Jag ska gå till Saville Row om en timme och besöka Karls skräddare och få uppsytt ett antal kostymer med tillbehör som man säger. Jag går in i huset, jag går ner i källaren och jag sätter mig vid datorn. Jag skriver in koordinaterna på Google Earth. Jag ser var de stannar. Jag slickar mig lite om läpparna. Det skulle verkligen bli ett avslut för Karl. Vem vet, det kanske blir en början för mig. Eller fortsättning kanske?…
41.
Bianca ser på Helmuth, han är en förbannad uppkomling. Han har ingen klass överhuvudtaget.
– Är du galen Helmuth?
– Nej Bianca, varför ska vi krypa för honom vi är Polpo. Boken berättar om de tre sidorna. Han gömmer dem säkert, vi kidnappar de kvinnorna. Tar hit dem, tar bilder på dem och sen säger vi att vi vill ha sidorna.
– Jag röstar emot detta.
– Hur röstar ni andra?
Sex röstar ja, den japanska kvinnan Oki röstar nej.
– Jag håller med Bianca, detta är galenskaper.
– Det är detta som är Polpo.
De ser på honom och sen på de andra…
42.
Amandas livvakt hinner inte reagera, eller det gör hon men de är för många. Hon sträcker resginerat upp armarna. Amanda ser på henne.
– Din livvakt.
– Förlåt?
– En kvinna hyrde mig för att beskydda dig. De var för många för det.
– En kvinna?
– Vad menar du?
– Att det var en kvinna som hyrde dig?
– Ja.
– Där ser man, här trodde jag att det var min bäste vän i livet. Han är lite hönsig.
– Han kanske skulle varit mer hönsig.
Amanda ser på kvinnan, hon får ge henne rätt…
43.
Freja ser på de två männen, hon ser på deras pistoler. Hon slickar sig om läpparna. Hon är vid slottet, de två männen väntar på att hon ska komma. Pistolerna övertygar henne om att det inte är ett alternativ. Hon går med dem ut ur slottet till en väntande bil…
44.
Min mormor ser på de tre männen.
– Vems är ni?
– Vi är ifrån Polpo frun.
– Och vad vill ni mig?
– Att du följer med oss.
– Och om jag inte gör det?
– På ena eller andra viset så kommer du att följa med.
Hon ser på männen, hon resignerar och går fram till bilen. Hon sätter sig i bilen och den kör iväg…
45.
Jag ser på kartan på väggen, jag har kryssat över ett antal rutor på den. Jag ser på den och jag sätter fingret på en av rutorna. Där ska jag dyka nästa gång, vi är i den Mexikanska Golfen, ett par mil från gränsen till Mexiko i Belize. Vi ser stranden så nära ligger skeppet om man kan lita på hans koordinater. Vi kom hit för tre dagar sedan. Jag hyrde båten och dykutrustningen, sådant får man också lära sig i Borgen. Att dyka, det har både jag och Maria lärt oss. Hon ser var mitt finger pekar.
– Ska vi dyka där?
– Ja, så fort vi ätit och druckit.
– Ok…
46.
Amanda ser på de andra kvinnorna, de sitter på varsin stol. Hon sitter på den enda sängen. Dörren öppnas och de ser på mannen och kvinnan som kommer in i cellen. Kvinnan säger på engelska.
– Jag beklagar arrangemangen.
– Då kan du göra något åt dem.
– Tyvärr inte frun.
– Grevinna.
Bianca böjer lätt på huvudet. Min mormor svarar på den.
– Så vad vill ni oss?
– Ditt barnbarn.
– Michael?
– Ja.
– Vad är det med honom?
– Han ska hjälpa oss med en sak, ni är vår gisslan så att han spelar boll så att säga.
– Har ni den minsta aning om vem han är, var han varit?
– Vad menar du?
Hon ser på Bianca, sen ser hon på mannen.
– Michael är Mästare hos De Första, när han får reda på att ni kidnappat hans bästa vän i livet. Som är höggravid, låt oss säga att jag inte skulle vilja var ai era kläder. Sen kidnappar ni hans släktingar, som han respekterar. Låt oss säga att han kommer att bli irriterad.
– Om vi hotar att döda er så kommer han att så att säga spela boll.
Min mormor ignorerar Helmuth.
– Är han nyrik?
– Ja.
– Det märks, ingen klass.
– Nej.
– Vad fan menar du med det kärring.
Sen lappar Helmuth till henne, Bianca stirrar på honom.
– Vad fan gör du Helmuth?! Jag ber om ursäkt grevinna.
– Kände du dig manlig nu? Så vad vill ni att vi gör?
– Ring honom.
Bianca räcker henne, min mormors telefon. Hon ser på den, hon öppnar den och hon ringer till mig. Det går till min svarare, hon talar in på den. Det som de vill att hon ska säga. När hon är klar så lägger hon på och räcker telefonen till Bianca.
– Vill du ha ett råd grevinna?
– Javisst.
– Spring, när han får det meddelandet så kommer han att komma. Han kommer att slakta er alla och sen blir han elak på riktigt. Hon kan föda när som helst, kan vi få mat och dricka?
– Givetvis, hade jag vetat att hon var gravid så skulle de inte tagit hit henne.
– Som sagt nyrik.
– Ja grevinna.
De lämnar cellen och min mormor rör på käken.
– Är du ok mormor.
– Jadå Freja. Hur mår du Amanda?
– Det går.
– Jag vet Amanda.
Hon ser på min mormor.
– Ok då vet jag det.
– Vadå mormor?
– Hon bär på Karls barn, han eller hon är en Af Kraft. Vi kommer att vilja vara en del av det barnets framtid Amanda.
– Michael har sagt det.
– Bra, men jag ville att du skulle få höra det av mig med.
– Tack frun.
– Agnes lille vän.
– Tack Agnes.
Freja ser på Amanda, sen på sin mormor…
47.
Jag ser på de tre sakerna som jag tog från skeppet. Skatten är stor, de hade aldrig klarat sig till Spanien. Det var därför som skeppet förliste. Det var alldeles för tungt lastat. Girighet kostade dem hela skatten, jag skickar filmen och mejlet till rätt kvinna i den Mexikanska regeringen. Hon är av Aztek blod. Hon kommer att hantera detta rätt. Hon kommer att brännmärka den katolska kyrkan. Frågan är om det blir en internationell incident av det. Jag bryr mig inte, jag packar ner de tre sakerna i en kartong. När jag är klar så går jag till en UPS firma och ber om att få den skickad till Malmö. Jag betalar vad det kostar. Sen går jag tillbaka till hotellet. Det plingar till i min telefon, jag ser på meddelandet om att jag har ett missat samtal från min mormor. Jag öppnar telefonen och jag lyssnar av meddelandet. Maria ser förändringen i mina ögon. Hon backar omedvetet ett par steg. Jag säger.
– Packa.
– Visst vad har hänt?
– Polpo har kidnappat min mormor, kusin, min bästa vän i livet och en livvakt som min mormor hyrt för att skydda Amanda. Så vi ska till mitt hus i Italien, där kommer vi att byta om och sen åka till deras förbannade slott på Korsika. Där kommer vi att befria dem och stoppa de förbannade virrpannorna en gång för alla.
– Visst Michael…
48.
Livvakten ser på den svartklädda personen, de ser bara hennes ögon.
– Du kan hantera denna?
– Ja.
– Bra.
Rösten är en kvinnas.
– Jag går först, ni tre går i mitten och du går sist.
– Javisst.
– Är Michael här?
– Ja frun, han tar hand om de andra. Då går vi.
Hon går först, Amanda ser på de orörliga kropparna. Det ligger minst fem döda i korridoren. De går upp och de följer efter kvinnan. Hon ser fler kroppar, de går utifrån slottet och ett par hundra meter ner till en kaj där det ligger en motorbåt. De ser på mannen som står i den. Han hjälper dem ombord på motorbåten.
– Mitt namn är Giuseppe, jag är föreståndare i huset som Michael äger. Eller min fru är föreståndarinnan. Jag och vår dotter gör som hon säger.
– Ni verkar vara en klok man.
Han ser på min mormor och han ler.
– Kanske det frun.
Han ser på Amanda sen svär han tyst på italienska.
– Din fru kommer att tvätta din mun med två Giuseppe.
– Hon kommer att svära värre än mig när hon ser att hon är gravid.
– Då åker vi Giuseppe.
Kvinnorna skriker till när de hör min röst.
– Michael.
– Ja mormor vem trodde du att det var? Din hemlige älskare?
– Kul.
– Jag tyckte det.
Giuseppe svänger ut båten, jag trycker på min klocka och natten lyses upp av explosionerna. De ska försvinna ur folks minnen, det var bara sex personer av de åtta däruppe. De sex är döda. Explosionerna kommer att sopa undan spåren efter dem. De tre kvinnorna som de kidnappade ser på explosionerna. Sen ser de på mig. De ser mitt ansikte nu, de ser på mina vapen. Pistolerna och knivarna på bröstet. Svärden på ryggen.
– Är ni ok?
– Jadå varför tog det sådan tid?
Jag ser på min mormor.
– För att vi var på gränsen mellan Belize och Mexiko. Vi har tagit oss hit så fort vi kunde. Jag fick hyra ett privatplan som tog oss till Rom. Därifrån så åkte vi till mitt hus i en hyrbil. Sen bytte vi om och åkte till er.
– Vad gjorde ni i Mexiko?
– Hittade Eldorado mormor. Vi hittade Eldorado.
Hon ser förvånat på oss, jag vänder mig mot Amanda.
– Hur mår du?
– Jag mår bra Michael.
– Så bra Amanda. Hur mår du Freja?
– Jag mår bra.
– Så bra, vi får organisera så att ni kommer tillbaka till era semesterorter. Förlåt vad heter du?
– Johanna, jag är Amandas livvakt.
– Där ser man. Då får vi se till så att du och Amanda kommer hem så smidigt som möjligt. Men vi kommer att sova över i mitt hus i Italien i natt.
De ser på mig och jag ser på dem…
49.
Jag ser på Lorentina, hon är väldigt tydlig med vad hon tycker om människor som kidnappar gravida kvinnor. Hon tar Amanda i armen och hon leder iväg med henne. Samtidigt som hon små skäller på skamliga människor. Giuseppe visar de andra till gästrum. Jag ler lite och jag går till köket och jag öppnar kylen. Jag tar en flaska med mineralvatten. Jag öppnar den och jag tömmer den. Jag kastar flaskan i en papperskorg för glas. Det är inte bara i Sverige som vi källsorterar. Jag går till mitt rum, jag tar av mig selen som mina vapen sitter på. Sen klär jag av mig dräkten. Det knackar på min dörr, jag går fram till den i bara kalsongerna och jag öppnar den. Min mormor står på andra sidan.
– Mormor.
– Michael.
– Vad har du på hjärtat?
– Jag ville bara säga tack Michael.
– Det var självklart mormor. Det kommer att komma en last med guld om ett par dagar.
– Varför?
– Det finns regler i Skuggvärlden, Polpo bröt mot dem, jag tog upp det med Organisationen. De höll med mig, så de bad mig lösa problemet. Jag sa mitt pris och de gick med på det. De två som inte var där kommer att få ett besök av mig med en skarp varning om att inte starta upp Polpo igen. För då så kommer de också att dö.
– Ok då vet jag det.
Jag ser på henne och jag ler lite.
– Du tar detta väl mormor.
– Det lönar sig sällan att hetsa upp sig. Sen så har jag en viss insyn i den världen.
– Förvisso, vem gav dig fläskläppen?
– En ny rik vid namn Helmuth.
– Han kommer inte att göra om det.
– Tack.
– Ingen fara mormor. Hur var det med min mor?
– Får jag komma in?
– Visst.
Jag aktar mig så att hon kan komma in i rummet. Jag går till garderoben och jag tar på mig ett par shorts och en T – shirt. Min mormor ser på den stora tatueringen på ryggen.
– Är det du?
– Ja det är jag, när jag var runt tio år.
– När jag och din mor hade vårt stora bråk?
– Ja runt där. Den dagen så kan vi säga att min far tappade det. Amanda hittade mig liggandes på innergården. Jag var väldigt illa däran, hon och hennes mor tog hand om mig. Mina sår läkte och jag hämtade mig.
Hon ser på mig sen säger hon.
– Det är väl egentligen din mor som ska berätta detta för dig men enligt henne så är Jan inte din far.
Jag ser på henne, hon slickar sig lite om läpparna.
– Förlåt vad sa du?
– Att din mor sa till mig att Jan inte är din far.
– Vem säger hon är min far?
Hon slickar sig lätt om läpparna.
– Är det så hemskt mormor?
– Va, nej men dina ögon skrämmer mig lite.
Jag samlar mig och jag blundar lite samtidigt. Sen öppnar jag ögonen igen och de är som vanligt igen och min mormor slappnar av.
– Jag ber om ursäkt mormor.
– Ingen fara Michael.
– Det var inte min mening att skrämma dig.
– Det förstår jag Michael.
– Så vem säger hon är min far?
– Richard Af Cronhielm.
– Förlåt? Du skojar!
– Vad nej det gör jag inte, vet du vem han är?
– Haha ja jag vet precis vem han är, han är en av de tolv i De Heliga Korsets riddare. Så jo jag vet precis vem han är. Vi är inte konflikt med dem, men vi är inte bästa vänner i heller. De avskyr Organisationen, de i sin tur är väl inte överdrivet imponerade av dem i heller. De har Frimurarna i sin ficka vilket gör att de har en underrättelsetjänst som är störst i världen. Eller inte störst men de kan mäta sig med de stora. För de har Frimurare i alla de organisationerna. Till och med i den Nordkoreanska. Eller de hävdar det. Det skulle lösa en hel del av hans problem. Men det skulle kunna skapa en massa för mig. När du står i skiten så brukar den ha en tendens att växa. Hon är säker mormor?
– Så säker som man kan vara, hon säger att hon har ett faderskapstest.
Jag ser på henne, går fram till en flaska med vodka.
– Just nu så jag lite besviken på att jag inte kan bli full.
– Så du kan inte bli full?
– Nej, alkohol är ett gift. Min kropp reagerar väldigt aggressivt mot gifter. När jag blev biten av ormarna och fladdermössen så hände något i min kropp när den attackerade deras gifter. Sen i kombination med vad de gifterna gjorde med min kropp i övrigt så fick det effekten av att det är väldigt svårt att förgifta mig. Jag testade teorin, jag gillar att testa teorier. Jag tömde tolvflaskor vodka så fort jag kunde dricka dem. Jag blev kissnödig och jag blåste noll. Jag testade med droger, väldigt starka tabletter och rent gift. Jag lever fortfarande och jag kände inget rus. Med tanke på min mors historia med alkohol och tabletter så är det kanske bäst. Jag kommer att förvissa mig om att han är min far.
– Det förstår jag Michael.
– För om han är det så kan det bli komplikationer som vi inte vill ha. Då får jag fundera på att köpa mig en öde ö och bo på den.
– Nej det skulle du inte göra.
– Nä för ni hade hittat mig där och tagit mig i örat och rättat in mig i ledet igen.
– Haha ja förmodligen Michael.
Jag ser på vodkaflaskan och sätter tillbaka den på brickan.
– Så jag kommer att göra inbrott i hans hem, plocka med mig saker som de kan testa på det företag som sysslar med sådant.
– Ja.
– Så får vi ta det därifrån mormor.
– Ja Michael.
– Hur mådde hon annars?
– Bra Michael, hon är väldigt mottaglig för behandlingen.
– Så bra.
– Ja, jag kände knappt igen henne. Hon frågade en massa om dig Michael.
– Och hon vill träffa mig?
– Ja hon vill träffa dig.
– Det var väl oundvikligt.
– Ja.
Jag ser på vodkaflaskan igen. Jag smeker den, sen släpper jag den.
– Den dagen den sorgen, nu får vi organisera era hemresor.
– Michael.
Jag ser på henne.
– Ja?
– Hon är din mor och hon är väldigt ångerfull och hon är väldigt rädd för att träffa dig.
– Rädd?
– Ja rädd att du hatar henne och att du aldrig kommer att förlåta henne.
– Aldrig är en väldigt långtid mormor.
– Ja Michael, hat förtär Michael. Se på mig och mitt hat mot din mor. Eller den hon blev på grund av tabletterna och alkoholen. Nu förstår jag varför hon gjorde som hon gjorde. Hon bad mig om hjälp men jag var så förblindad så jag inte hörde hennes rop på hjälp Michael. Hon kunde förlåta mig Michael.
Jag ser på min mormor, jag ser smärtan och glädjen i hennes blick. Den är förundrad, verkligen förundrad. Och den är full av smärta, en smärta som kanske aldrig försvinner men som med åren kommer att mildras. Kommer den att göra detsamma för mig, för min mor? Troligtvis.
– Jag är inte riktigt beredd än på att träffa henne mormor.
– Men du stänger inte dörren för att göra det?
– Nej mormor, jag stänger inte dörren för att träffa henne.
– Bra Michael.
– Så hur ska vi få hem er?
– Jag måste till Garda sjön, Freja måste till Frankrike. Amanda och livvakten måste hem till Sverige.
– Ja, jag har en sak jag måste lösa här innan jag åker hem. Maria kommer att resa till London i morgon.
– Vad ska du lösa för något Michael?
– Jag ska tala med Bianca om att hon inte ska försöka att starta Polpo igen. Amanda får stanna här medan jag tar hand om det. Biancas slott är bara ett par mil härifrån. Jag tar hand om det i morgon, sen åker jag med henne och livvakten hem. Jag kontaktar den firma som hjälpte mig hit, den var väldigt smidig.
– Så bra.
Jag tar fram min telefon och jag ringer firman som hjälpte mig hit…
50.
Bianca ligger på en solsäng och solar, hon känner en hand smeka hennes lår. Hon öppnar ögonen och hon ser in i mina blåa ögon, hon slickar sig om läpparna. Att jag sitter här på hennes solsäng innebär att jag tagit mig förbi tjugo vakter. Tjugo väldigt vältränade vakter.
– Min mormor informerade mig att du inte hade något med kidnappningen av dem att göra, hon meddelade mig också att du uppförde dig väl mot dem. Inte som Helmuth, min mormor sa att han var nyrik.
– Ja det stämmer.
Min hand smeker fortfarande insidan av hennes lår, hon särar omedvetet på benen så att jag ska komma till bättre. Jag lutar mig fram och jag kysser henne mjukt, hon svarar på kyssen och hon stönar i min mun. Jag lämnar hennes mun och jag tar ett av hennes bröst i min mun och jag börjar slicka på det.
Mina händer drar av henne bikinitrosorna och hon är naken. Hon hjälper mig av med mina kläder, jag slickar mig nerför hennes kropp och jag särar rejält på hennes ben och jag börjar slicka hennes slida. Den är svullen av kåthet, hon är blöt, väldigt blöt.
Min tunga leker med hennes läppar, med hennes inre innan jag börjar fokusera på hennes klitoris. När jag gör det så tar det inte lång stund innan hon kommer med ett skrik som låter högt, jag slickar henne genom orgasmen och jag njuter av hennes safter.
Hon drar upp mig och hon kysser mig hungrigt, hennes händer greppar min penis och hon smeker mig snabbt. Den reser sig snabbt och jag sätter den mot hennes slida och jag trycker till och glider in i henne. I en enda lång rörelse så når jag botten av henne. Hennes ögon spärras upp och hon kommer igen när jag når botten.
Jag ser på henne och hon skriker igen, när orgasmen träffar henne. Sen börjar jag röra mig och hon stirrar på mig och hon kommer igen och igen när jag tar henne. Jag lyfter upp hennes ena ben så att jag kan ta henne djupare, hon ser på mig och jag ser på henne.
Jag känner ilningarna attackera mig. Jag drar mig ur henne och jag ser henne resa sig snabbt och ta min penis i munnen och hon suger mig och jag kommer med ett vrål.
Jag tömmer min säd i hennes mun, jag kommer länge och mycket. Så pass mycket så att hon drar bak huvudet och resten av min sats kommer på hennes bröst. Vi andas snabbt båda två när vi kommit färdigt. Jag ser henne svälja och öppna munnen.
– Det var fantastiskt.
– Ja Bianca, utmana mig inte fler gånger. Gör du det, så är det inte som älskare jag kommer nästa gång.
– Nej, jag förstår.
– Bra, så lägg alla planer på att starta om Polpo på is. Polpo är borta, vill du starta något annat så bryr jag mig inte. Men inte Polpo, för gör du det Bianca så lär någon annan än jag komma och de kommer inte vilja älska med dig.
Hon ser på mig, på mina blåa ögon.
– Jag förstår.
– Så bra Bianca, för jag kommer gärna hit igen, för detta.
Hon ser på mig, på min nakna kropp. Det nästa hon ser är ett knivblad vid sitt högra öga. Hon reflekterar inte ens var det kom ifrån.
– För en sak ska du veta Bianca att jag inte tvekar att döda dig om det kommer till det. Förstår vi varandra?
– Ja Michael.
– Så bra Bianca.
51.
Jag svarar i telefonen.
– Ja?
– Det är dags Michael?
– Förlåt?
– Jag ska föda Michael.
– Ska jag hämta dig?
– Nej jag har ringt en ambulans. Den kommer och hämtar mig.
– Ambulans?
– Vattnet har gått så en taxi är inte aktuellt.
– Nej, jag kommer till sjukhuset.
– Tack Michael.
– Givetvis Amanda.
Vi lägger på och jag klär på mig, kvinnan som ligger sängen vaknar och hon ser på mig.
– Vad händer?
– Amanda ska föda, hon vill att jag är med på förlossningen. Lås när du går, släpp in nyckeln när du går.
– Visst.
– Tack Ester.
Jag lämnar sovrummet och jag tar på mig joggingskorna. Jag går uppför trappan och sen ut på trottoaren. Jag öppnar min bil och jag kör iväg…
52.
Jag ser på det lilla livet i min famn, jag kysser hennes panna.
– Inget ont kommer någonsin att drabba dig. Det svär jag på, jag kommer att dö före något ont kommer att drabba dig.
– Vad säger du Michael?
– Inget Amanda.
Jag räcker henne bebisen, hon tar emot henne. Hon gråter tyst när hon ser på det lilla livet.
– Hon ser ut som en Ida, tycker du inte det Michael.
– Jo det gör hon Amanda.
– Då var det bestämt. Men vad var du sa till henne?
– Att jag kommer att skydda henne mot allt ont som finns.
– Tack Michael.
– Det är självklart Amanda.
Hon ser på mig och hon ler, jag svarar på hennes leende…
53.
Jag ser på Ester, hon ser på mig. Det som inte skulle hända har hänt. Hon har blivit kär, det är kanske jag med. Men inte tillräckligt för att satsa på oss. Hon reser sig och går i väg. Jag ser på henne och det gör ondare än vad jag trodde att det skulle göra…
54.
Dennis ser på mig, han slickar sig om läpparna. Hans sår är läkta.
– Jag var väldigt nära att ligga med Erika, vi kan säga att hon inte var ovillig. Men jag gjorde det inte Dennis, jag insåg att då skulle jag bli som du. Ett stort jävla svin. När jag ser dig ligga så här så inser jag att det är hämnd nog. Du är ingen nu, all den makt du trodde att du hade är borta. Du kommer att åka in på obestämd tid. Jag önskar nästan att de kommer fram till att du är en så stor galning som jag vet att du är. För då låser de in dig bland dina likar och där finns inga tidsbegränsade straff Dennis. Men med din vanliga tur så slipper du det och får sitta i fängelse. Där Amandas far väntar på dig. Frågan är vad han gör med dig. Jag vet också att det inte bara är ditt fel att du är som du är. Din mor var en förbannad galning och du hade inte en chans Dennis. Men det är nog bara jag som förstått att du var den galnare av er två. Din far var mer rädd för dig än din mor. Jag kom hit för att se om jag kunde förlåta dig. Men det kan jag inte Dennis. Du är ett svin, du kommer alltid att vara ett svin och du offrade mer än gärna både mig och Amanda. Polisen och åklagaren kommer att se till så att du åker dit och sen försvinner du.
Han stirrar på mig, han ser mitt leende. Sen blir det svart. Jag sövde honom, jag trycker honom på de tre punkterna. Sen på hans hals, jag lämnar salen genom fönstret och jag klättrar upp på taket och jag går över det till den öppna dörren. Jag går in i den och nerför trapporna. Jag öppnar en dörr och går fram till hissen…
55.
Polisen sätter på Dennis handklovar och sen leder de ut honom från salen. De går fram till hissarna. De trycker på knappen, de går in i hissen med honom. De åker ner och de sätter honom i en minibuss. Den kör i väg, han får en svarttygpåse över huvudet…Han känner hur någon drar den av hans huvud. Han ser på mannen som står framför honom. Han slickar sig om läpparna, mannen framför honom ler mot honom.
– Det finns de som är rädda för att du ska hamna på psyket. Att du ska klara dig undan. Sen finns det de som är rädda för vad du skulle få för dig att tala om. Så detta blir lösningen, jag får döda dig. Kanske inte så långsamt som jag skulle vilja men jag får döda dig. Mitt pris för det är min frihet. Jag kommer att få bli fri, jag kan inte bo i Sverige. Men jag blir fri och vem vet en dag så kan jag besöka mitt barnbarn.
Han höjer pistolen, Dennis ser på honom. Mannen skjuter och Dennis kropp kastas bakåt och mannen går fram till hans kropp och han tömmer magasinet i Dennis kropp. Han vänder sig mot en av de falska poliserna. Han får en väska av honom. Han tar emot den och sen går han till en väntande bil. Han sätter sig i den och kör iväg. Han kör över bron till Kastrup, där parkerar han bilen och han går in på flygplatsen och där försvinner alla spår efter mannen…
56.
Sara ser på den tomma sängen, Anders förhör personalen och han ser på papperna som polisen visat dem. Han tar dem och stoppar ner dem i en plastpåse. Han går in i salen och han ser på Sara.
– De ser väldigt äkta ut Sara.
– Det förvånar mig inte det minsta.
– Så tror du att han rymt Sara?
– Jag vet inte, jag vet verkligen inte.
Han ser på henne, hon ser fortfarande på sängen…
57.
Jag svarar.
– Det är Michael.
– Hej det är Sara från polisen.
– Hej vad kan jag göra för dig?
– Dennis är försvunnen.
– Förlåt?
– Dennis är försvunnen.
Jag svär tyst för mig själv.
– Hur gick det till?
– Fyra män utklädda till poliser hämtade honom på avdelningen. De hade papper som visade att de skulle hämta honom. De åkte ner till ingången och där försvinner alla spår efter honom, poliserna och bilen som han åkte iväg med.
– Det låter som professionella personer.
– Ja. Åklagaren vars namn står på pappren är den åklagare som är knuten till fallet. Men hon har inte skrivit pappren. Hon har semester så hon hade inte kunnat skriva dem. Hon är inte ens i Sverige, hon båt luffar i den grekiska ö världen.
– Ni kommer inte att hitta något, som sagt de är proffs på det de gör. Frågan är om det var en rymning eller om någon tagit ut ett kontrakt på honom. Han satt på många hemligheter som en hel del personer inte ville skulle komma ut.
– Så du tror att han är död?
– Ja jag tror att han är död. Skulle du vilja kontrollera en sak åt mig.
– Vadå?
– Om Amandas far fortfarande är kvar i fängelset?
Sara säger inget, jag väntar ut henne.
– Så du tror att han är inblandad.
– Kalla det en magkänsla.
– Jag återkommer.
– Tack.
Vi lägger på och jag går ner i källaren och jag sätter mig vid min dator. Jag börjar att göra mina sökningar…
58.
Sara slickar sig om läpparna, någon hämtade Amandas far igår natt. De hade alla papper om att han skulle flyttas. Att de gjorde det sent på kvällen var för att ingen väntade sig det. Hon lägger på och hon ringer upp mig igen.
– Han är inte kvar Sara?
– Nej han är inte kvar, de hämtade honom igår kväll för vidare transport till en annan anstalt. De hade fått indikationer på att han förberedde sin rymning.
– De är väldigt väl organiserade.
– Ja, så vad tror du?
– Att Amandas far dödade honom. Hans pris var hans frihet. Han sitter på en strand någonstans med en ny identitet. Där kommer han att starta ett nytt liv. Han gör det han är bäst på. Att döda människor, om ett år eller två så kommer han hit och besöker sin fru, dotter och barnbarn. Sen åker han tillbaka till där han bor nu och fortsätter att leva som en fri man.
– Vem har sådana kontakter Michael?
– Någon med tillräckligt med pengar och en insyn i den världen.
– Du?
– Ja med tanke på min uppväxt så jag vet vem man skulle kontakta. Jag har pengarna till det numera. Men nej Sara, jag ville att han skulle åka dit. Döden för honom Sara var en för lätt utväg. En alldeles för lätt utväg.
Jag ser på skärmen, jag vet vem som låg bakom hans död. Jag svär tyst för mig själv. Vad fan hade Dennis på honom? Jag ser de andra namnen på de som var med och köpte kontraktet. Jag är inte förvånad över ett av namnen som är Erikas mormors. Men vad fan hade Dennis på den man som min mor säger är min far? De har inte köpt kontraktet av Organisationen, nej de använde andra aktörer. Organisationen är en av dem, den största och i mina ögon den bästa. Dennis är död och det stör mig. Frågan är om de fick Fruns godkännande.
– Det stör mig att han är borta, jag kommer undersöka detta från mitt håll.
– Kan du det?
– Jag är den jag är, Kraftsfärens ägare. Så lite muskler har jag. Jag lovar att dela med mig av det jag hittar. Som jag får dela med mig av. Det finns regler Sara och oavsett vad jag tycker om dem så måste jag precis som ni följa dem.
– Så du tror att Rådet är inblandat?
– Jag kommer i alla fall att ställa frågan till henne.
– Och om de är inblandade?
– Så kommer jag att fråga varför.
– Och om de inte är inblandade?
– Så kommer jag att fråga varför, det kommer hon med att göra. För att göra en sådan aktion i Malmö utan hennes godkännande är ett allvarligt brott mot reglerna som hon inte kommer att se milt på. Hon kommer verkligen inte att se milt på det.
Sara säger inget, jag säger inget.
– Då rotar jag från mitt håll.
– Gör du det Sara. Så rotar jag från mitt håll.
Vi lägger på och jag ser på namnen på skärmen. Min fars namn står överst, vad fan hade han på honom? Jag letar upp Frun nummer. Jag trycker på det, hon svarar på andra signalen.
– Det är Michael Af Kraft.
– Det räcker med Michael.
– Då vet jag det. Dennis är död.
– Förlåt?
– Så du visste inte om det?
– Nej.
Hennes röst är hård.
– Då vet jag det, då kommer du inte att bli störd om jag rotar i det?
– Nej, tack för frågan.
– Du är den du är Frun, jag respekterar det väldigt mycket. Jag respekterar dig ännu mer som person. En sak till.
– Vadå?
– Elvira vet om vad din man gjorde och vem som dödade honom och varför.
– Och hur fick hon reda på det?
– Jag förmedlade en kontakt, hon fick det hon ville ha i utbyte mot en tjänst.
– Så Paulina.
– Ja Paulina, innan du tar henne i örat så var det jag som förmedlade kontakten.
– Nej jag kommer inte att ta henne i örat. Var träffade du min dotter?
– I Frankrike, den förre greven testamenterade sin privata förmögenhet till mig. Den är stor, där ett hus på den franska Rivieran var en del av arvet. Det visade sig att han var en erkänt skicklig gentlemannatjuv.
– Förlåt?
– Ja du hörde rätt.
– Där ser man, vad säger släkten om det?
– Vad ska de säga?
– Förvisso.
– Så jag träffade henne därnere. Hon indirekt stoppade mig ifrån att göra en dumhet.
– Som var?
– Jag skulle förföra och ligga med Dennis före detta fru Erika. Men din dotter mer eller mindre stoppade mig ifrån det.
– Det var väl bra Michael.
– Ja det var det Frun. Så du visste inte om att Dennis är död.
– Nej jag hade inte en aning.
– Då letar jag vidare. En sak till, Amandas far är inte kvar i fängelset. De som gjorde det har kontakter. De tog sig in i Åklagarens dator och skrev ut de papper de behövde från hennes dator. De fejkade hennes underskrift. Hon är på semester i den grekiska övärlden med sin familj.
– Organisationen?
– Nej jag tror inte det, detta är lite för sofistikerat för dem Frun. Om jag inte visste bättre så hade jag sagt De Första. Men jag vet bättre för de skulle aldrig ta ett kontrakt här utan att informera mig först.
– Om du får reda på vem det var, så vill jag veta det.
– Ja Frun.
– Tack Michael.
Vi avslutar samtalet, jag vet vem det var. Jag vill ta reda på varför innan jag avslöjar det. Den enda som hon kommer att kunna smälla på fingrarna är Erikas mormor. Ja kanske Gunnar Stolpe med, han Frimurarnas ledare i Sverige. Han går i min fars ledband. Jag ringer till de som sköter om vårt privatplan. Jag ber dem göra det i ordning för en flygtur till Stockholm där min far bor. Det är dags att syna honom i sömmarna…