Maria tar med dotten Jasmine till en lastbilsparkering. Del 5 av Maria och Jasmine

Här är fortsättningen på historien om mor och dottern.

Luften var sval och fuktig den där kvällen, den typen av tidig höstluft som luktar asfalt, diesel och något sött från de få träden som fortfarande höll sina blad. Maria stod lutad mot bilens motorhuv, armarna i kors under brösten, och tittade på sin dotter. Jasmine gick långsamt fram och tillbaka längs den långa raden av lastbilar, precis som Maria hade sagt åt henne. Hennes höga, blanka stövlar knackade mjukt mot den ojämna betongen. Den svarta spetsbodyn klädde hennes kropp som en andra hud – genomskinlig över magen och rumpan, tajt över brösten, med strumpeband som höll upp de svarta nylonstrumporna. Det långa, mörka håret svajade lätt när hon vände sig om, och de röda läpparna var lätt öppna.

Maria kände hur något stramade till i bröstet. Inte ånger. Inte skam. Något tyngre och varmare. Stolthet blandad med en söt, nästan smärtsam ömhet. Hon hade väntat på den här kvällen i åratal. Hon hade fostrat Jasmine för den. Hela hennes liv hade varit en förberedelse – de mjuka samtalen om att en kvinnas kropp var hennes verktyg, de långa kvällarna när Jasmine suttit på sängkanten och tittat på medan Maria klädde om efter en kund, de försiktiga beröringarna när Maria visade henne hur man rörde sig, hur man log, hur man lät en man känna att han fick något speciellt. Nu var det dags. Jasmine var 18. Oskulden var tagen – Maria hade suttit i samma rum och hållit sin dotters hand medan den första kunden tog den. Jasmine hade gråtit lite, men det hade varit tårar av nervositet mer än något annat. Efteråt hade hon krupit in i Marias famn och viskat att hon var stolt över sig själv.

Nu gick hon där ute, bland lastbilarna.

En av de stora lastbilarna hade sin hytt upplyst. Föraren, en stor man i femtioårsåldern med grått skägg, hade rullat ner rutan och lutade sig ut. Jasmine stannade. Maria kunde inte höra orden, men hon såg hur Jasmine log – det där lilla, osäkra leendet som hon hade övat framför spegeln – och hur hon nickade. Sedan gick hon runt till hytten, klättrade upp och försvann in.

Maria stängde ögonen en sekund. Hon kände det som om det var hennes egen kropp som gick in där. Den där blandningen av rädsla och upphetsning som alltid kom när man lämnade över kontrollen. Hon mindes sin egen första gång på en liknande parkering, för nästan tjugofem år sedan. Då hade hon varit ensam. Nu hade Jasmine henne. Maria öppnade ögonen igen och tittade på hytten. Fönstret var mörklagt. Hon kunde föreställa sig det: Jasmines mjuka röst, den försiktiga beröringen när hon lät mannen dra ner spetsen över brösten, hur hon satte sig i hans knä, hur hon lät honom känna på hennes lår. 500 kronor. En snabb sak. Inget mer.

När Jasmine kom tillbaka tjugo minuter senare var hennes kinder rosa och läpparna lite svullna. Hon gick rakt fram till Maria och stannade nära, så nära att Maria kände doften av hennes parfym blandad med något annat – svett, man, sex.

”Han var snäll,” viskade Jasmine. ”Han frågade om jag var okej flera gånger. Jag sa att jag var det.” Maria sträckte ut handen och strök en lock från Jasmines ansikte. Fingertopparna vilade en sekund mot kinden.

”Bra flicka,” sa hon mjukt. ”Du gjorde precis rätt. Hur kändes det?” Jasmine tvekade. Sedan kom orden, tysta och ärliga:

”Det kändes… konstigt. Och varmt. Jag tänkte på dig hela tiden. På hur du skulle ha gjort. När han… när han kom in i mig tänkte jag på hur du höll min hand den första gången. Det gjorde det lättare.”

Maria kände hur något smälte i bröstet. Hon drog in Jasmine i en kort, tät kram. Brösten trycktes mot varandra genom spetsen. Jasmines hjärta slog fort.

”Du är min,” viskade Maria mot hennes hår. ”Min vackra flicka. Och nu är du också deras. Men du tillhör mig först.”

Jasmine gick ut igen. Den här gången stannade hon vid en vit lastbil med utländska registreringsskyltar. Föraren var yngre, kanske trettiofem, med mörkt hår och en hungrig blick. Jasmine log, lutade sig fram och sa något. Mannen öppnade dörren. Jasmine klättrade in.

Maria gick sakta fram och tillbaka längs bilen, höll ögonen på hytten. Hon kände hur fuktigheten samlades mellan hennes egna lår. Det var inte bara tanken på vad som hände där inne – det var tanken på att det var hennes dotter. Hennes lilla Jasmine, som hon hade ammat, som hon hade kammat håret på, som hon hade lärt att kyssa. Nu satte hon sig över en främmande man i en lastbilshytt och lät honom använda henne för 500 kronor. Maria tryckte handen mot magen. Hon var våt. Hon hade varit våt sedan de körde in på parkeringen.

När Jasmine kom tillbaka den här gången var hennes ögon blanka och hennes röda läppstift utsmetat. Hon gick rakt fram till Maria, stannade nära och viskade:

”Han ville att jag skulle sitta på honom. Vänd mot honom. Han höll om min rumpa och… han tittade mig i ögonen hela tiden. Det kändes mer… personligt. Jag tänkte på dig igen. På hur du skulle ha suttit där. På hur du skulle ha rört dig.”

Maria kunde inte hålla sig. Hon lade handen bakom Jasmines nacke och drog henne in i en lång, långsam kyss. Deras läppar möttes mjukt först, sedan djupare. Tungorna rörde sig mot varandra. Jasmine andades snabbare. Maria smakade den andra mannen på hennes tunga – salt, främmande – och det gjorde något med henne. Hon kysste henne hårdare, lät handen glida ner längs ryggen, över den blottade rumpan under spetsen, och tryckte till lätt.

”Du är så bra,” andades Maria mot hennes mun. ”Så duktig. Så vacker när du tar dem. Jag är så stolt över dig.” Jasmine darrade lätt. ”Mamma… jag gillar när du tittar på mig medan jag gör det. Det gör mig… det gör mig blötare.” Maria log, ett långsamt, varmt leende.

”Då ska jag titta ännu mer.”

De fortsatte. Jasmine gick från lastbil till lastbil. Ibland var det snabbt – hon knäböjde i hytten, lät mannen använda hennes mun, svalde eller lät honom komma på brösten, fick sina 500 kronor och kom tillbaka med läpparna blanka. Ibland tog det längre. En stor, tyst man från öster ville ha henne på alla fyra på den smala britsen. Jasmine kom tillbaka med röda märken på knäna och en vild blick i ögonen.

”Han höll hårt i mitt hår,” berättade hon för Maria, rösten hes. ”Han sa saker på sitt språk. Jag förstod inte, men jag kände det. När han kom… jag kände hur det fyllde mig. Jag tänkte på dig. På hur du skulle ha känt dig om du varit där och sett det.”

Maria drog henne in mellan två lastbilar, där skuggan var djup. Hon tryckte Jasmine mot den kalla metallytan och kysste henne igen, den här gången med mer hunger. Hennes hand gled ner mellan Jasmines lår, in under spetsen, och fann henne blöt och varm. Maria strök långsamt, cirkulärt, över den ömma klitoris medan hon kysste sin dotters hals.

”Känn hur du är,” viskade hon. ”Så blöt av dem. Av mig. Av det här. Det är precis så det ska vara.”

Jasmine andades snabbare, höfter som rörde sig mot Marias hand.
”Mamma… snälla…”

Maria lät fingrarna glida in i henne, långsamt, djupt. Jasmine stönade tyst mot hennes axel. Maria knäppte upp sin egen body lite och ledde Jasmines hand dit, lät henne känna hur våt hon själv var.

”Se vad du gör med mig,” sa Maria. ”När jag ser dig gå in till dem… när jag vet att de tar dig… blir jag så här. Det är vår grej nu. Vår hemlighet. Vår styrka.”

De stod där en lång stund. Maria fingrade sin dotter långsamt, kysste henne, viskade beröm och ömma ord mellan stönandena. Jasmine kom tyst, med ansiktet gömt mot Marias hals, kroppen som skälvde. Maria höll om henne tills darrningarna lagt sig.

Sedan skickade hon ut henne igen.

Den sista kunden den kvällen var en äldre svensk man med grått hår och snälla ögon. Han ville att Jasmine skulle sitta i hans knä och röra sig långsamt medan han bara höll om henne. Jasmine kom tillbaka med tårar i ögonen den här gången – inte av smärta, utan av något mjukare.

”Han sa att jag var vacker,” viskade hon. ”Att jag påminde honom om någon. Han kom inuti mig och höll om mig efteråt. Det kändes… nästan som när du håller om mig.”

Maria torkade tårarna med tummen och kysste hennes panna.

”Det är okej att känna det,” sa hon. ”Det är okej att det känns fint ibland. Det gör det bara starkare när du kommer tillbaka till mig.”

De satte sig i bilen. Jasmine lade huvudet mot Marias axel. Luften i bilen var varm och doftade av deras parfym, av sex, av diesel utifrån. Maria körde långsamt ut från parkeringen. Hon lade handen på Jasmines lår och strök långsamt uppåt.

”Du klarade det,” sa hon tyst. ”Du var fantastisk. Imorgon ska vi prata om nästa steg. Om hur vi kan ta det vidare… tillsammans. Men ikväll… ikväll är du min igen.”

Jasmine vände ansiktet upp och kysste henne mjukt.

”Jag har alltid varit din, mamma. Nu är jag bara… mer.”

Maria log i mörkret, handen fortfarande på sin dotters lår, och körde dem hem genom den tysta natten. Känslan i bröstet var tung och söt och full. Hon hade gett sin dotter till världen den kvällen – och fått henne tillbaka, ännu mer bunden till sig än tidigare.