Mammas cancer

Efter några år med motgång på motgång så trodde Ida att det inte kunde bli så mycket värre. Hennes son Tobias flyttade hemifrån, inte en ‘motgång’ i sig men det visade sig vara väldigt jobbigt för Ida. Året efter dog hennes mamma i en plötslig hjärtinfarkt, två månader senare dog hennes far som genom självmord då han gick under av sorg. Hennes make Steinar lämnade henne för en yngre tjej på jobbet, hennes tjänst försvann på grund av nedskärningar och hon lyckades efter några månader av arbetslöshet få ett jobb som var en klar nedgång i hennes karriär och i lön. Relationen med sonen Tobias var inte dålig men inte bra heller, han bodde några timmar bort och levde sitt eget liv, de hördes ungefär varannan vecka när hon ringde honom och de sågs vid högtider, födelsedagar och några dagar på sommaren. Hon förstår att det kan bli så, men något som faktiskt smärtar henne är att deras relation inte förändras till det bättre i och med alla motgångar hon haft det senaste. Hon hoppades väl att när familjen splittras så borde man hålla ihop mer, men tydligen inte.

 

Och så kom dagen då det plingade till i hennes digitala brevlåda. En ny avisering – ‘Ett nytt meddelande från vården’– blinkade på skärmen. Hon klickade inte på det direkt då hon satt olämpligt till och det var senare på kvällen som hon öppnade det.

 

Rubriken var torr och byråkratisk: ‘Kallelse till kompletterande bröstundersökning.’ Texten i brevet var neutralt formulerad, nästan vänlig. Det stod att bilderna från hennes senaste mammografi visat en förändring som ‘behöver utredas vidare’, och att hon kallades till något som hette trippeldiagnostik – en kombinerad undersökning med bilddiagnostik, klinisk bedömning och eventuellt vävnadsprov. ‘Det är vanligt med kompletterande undersökningar och många fynd är godartade,’ stod det också, som ett försök till tröst. 

   “Det fattas bara det”, sa hon till dig själv där hon satt vid matbordet med sin mikrovärmda färdigrätt framför sig. Innerst inne trodde hon inte att det var ett problem, men om det skulle vara så så skulle det vara komiskt på ett sätt. Vad har hon gjort liksom för att förtjäna detta?

 

Efter trippeldiagnostiken, då hon scannar brösten igen och lämnar vävnadsprov så dröjer det två veckor till att hon får träffa en läkare. Bröstcancer. Efter detta så röntgas hon och lämnar blodprov och efter en nervös månad får hon beskedet att hon har små tumörer i båda brösten och en förhöjd risk för äggstockscancer. Läkaren, en yngre tjej som tittade på henne med rådjursögon, rekommenderade att de opererar

bort båda brösten, äggstockarna och även – av en anledning Ida i sin chock inte kunde ta in – livmodern. Allt som gör henne till kvinna – enligt hennes egna tankar – skulle de ta bort, vad är ens vitsen då med att finnas till? Detta plus både strålning och cellgifter.

 

Ida sitter i soffan, benen uppdragna mot bröstet. Rummet är tyst, men inom henne dånar det fortfarande. Läkarens ord ekar, fast han för länge sen slutat prata. Hon stirrar rakt fram. Det är inte bara sjukdomen som ska bort. Det är delar av henne, som att hennes kropp ska raderas, bit för bit. Ensamheten är överallt. Ingen hand att hålla i. Inget axel att luta sig mot för stöd. Hon har inte ringt Tobias och berättat, han vet inte ens att hon blivit kallad till en extra röntgen. Det ger henne ångest och dåligt samvete, att hon inte väljer eller vågar inkludera honom i detta. Det är bara dumt, det vet hon, hon vill inte oroa honom och vara en belastning för honom. Men hon vet att han inte kommer tycka så och hon vet att han vill veta när något sånt här händer. Dessutom så jobbar han som undersköterska, så han är inte ovan vid sjuka människor.

 

Så hon ringer honom vid halv nio på kvällen, hon börjar med att ursäkta den sena tiden på dygnet innan hon berättar. Tobias lyssnar, mm:ar ibland, ställer frågor. Han verkar lite disträ och de avslutar samtalet och hon känner sig inte mycket bättre än innan. Det är skönt att ha fått det sagt, men hon hoppades väl på något mer.

 

Dagen efter så ringer Tobias henne och hon hör att han sitter i bil. Själv ligger hon i soffan under en filt och försöker att inte tänka på döden.

   “Jag skulle bara säga att jag är påväg till dig nu”, säger han. “Jag har haft lite och fixa här hemma men jag sitter och kör nu.”

   “Jaha? Men varför det? Ska du inte jobba?”

   “Vi tar det sen. Jag är hos dig om två och en halv ungefär. Har du något käk eller ska jag köpa med något?”

Där sätter han henne på pottkanten. “Jag har inte lagat något så. Jag har inte så mycket aptit just nu.”

   “Okej, du borde äta nu medan du kan. Jag köper med en pizza som vi kan dela på.”

Det är ingen idé att säga emot känner hon och de lägger strax därefter på samtalet. Hon frågar sig själv varför han kommer, det är inte riktigt klart för henne, men hon blir gladare och det är ju alltid något. Det ska bli roligt att få träffa honom och prata av sig lite. Han kanske har lite tips då han jobbar som undersköterska nu i över ett år.

 

Det är tidig höst och utanför blåser det kalla vindar, löven har tagit en brunaktig färg och börjar falla från träden. Samma som förra året, och året innan i ett evinnerligt kretslopp. Ett kretslopp hon själv snart – kanske – inte kommer få uppleva mer. Tankarna är tunga, men hon ser fram emot att få träffa Tobias och hennes blick dras gång på gång mot klockan på väggen. Det vibrerar i telefonen och hon läser att han precis lämnat pizzerian och är påväg, det får henne att lämna soffan och gå ut i köket för att duka fram. Från fönstret ovanför diskbänken ser hon ut mot parkeringen och när hon ser hans vita Nissan komma och ställa sig bredvid hennes röda Toyota så blir hon glad. Vilket hon inte varit på evigheter känns det som, det har bara varit mörker och elände. Men nu känns det bättre, det är fint att veta att han tagit sig hela vägen hit för hennes skull.

 

Det hon ser sen är svårare att ta in. Tobias kliver ur bilen med en pizzakartong i handen, lägger den ovanpå taket och öppnar bakluckan. Hon väntar sig att han ska ta fram en väska med ombyte – något litet, tillfälligt. Men nej. Han lyfter ut inte en, utan två stora resväskor.

   ”Men Gud, ska han flytta in eller?” säger hon rakt ut. Han drar väskorna mot hennes port, pizzakartongen balanserande på det ena handtaget. Hon fattar ingenting men hon är säker på att hon snart kommer få en förklaring.

 

Hon öppnar dörren till sin lägenhet och står redo att möta honom när han kommer ut från hissen några meter bort. Dörrarna går isär och han rör sig klumpigt ut därifrån och ser henne där hon står.

   “Tja”, säger han och ler till. Han långa hår är uppsatt i en hästsvans och skägget börjar bli lite väl långt, inte tredagarsstubb som han brukar ha. “Här”, säger han och ger henne pizzan och hon tar emot den.

   “Hej, vad stora väskor du har”, säger hon och backar bakåt när han kommer närmare och kliver in i hallen och stänger dörren om dem.

   “Ja det blev så.” Han ställer ner väskorna i hallen, rätar lite på sig och ser på henne ett ögonblick. Sen kliver han fram och lägger armarna om henne i en ordentlig kram, varm och oväntat lång.

   ”Hej, mamma,” säger han lågt mot hennes axel.

 

Hon står still i hans famn, håller pizzakartongen lite snett i handen, och känner hur något släpper inom henne, även om hon inte riktigt vet vad. Pizzakartongen hamnar på hatthyllan och hon håller om honom hårdare.

    “Hej älskling, vad är det som händer?”

Han släpper henne och hon ser att hans ögon är röda och att tårarna är mycket nära. “Frågar du mig det? Vad det är som händer?”

Det är som att polletten faller ner för Ida, på riktigt den här gången, som att hon inte helt och hållet tagit in vad som händer. Hon är sjuk och hon kan dö och hon ser i Tobias ögon att han är livrädd för det. 

   “Oh Gud”, brister hon ut och tårarna bara forsar ur henne och Tobias griper tag i henne och de båda gråter tillsammans. Som att det inte finns något stopp, som att deras tårkanaler har oändliga brunnar att ta av.

   “Förlåt mamma men…jag har fan inte kunnat tänka ens sen du ringde igår. Fan också…hur mår du? Har du ont?”

   “Nej”, säger hon och sväljer en stor klump och drar in snor i näsan, “än så länge känner jag inget, jag är bara tung och deppig.”

   “Klart du är, men jag är här nu. Vi ska klara detta.”

   “Hur…hur menar du?”

   “Jag stannar här med dig.”

   “Men, ditt jobb då?”

   “Jag fixar det, oroa dig inte. Jag tar väl tjänstledigt eller nåt. Jag kan ansöka om anhörigpeng, det är inte konstigt att man gör det i mitt jobb.”

Ida försöker ta in vad han säger men det är svårt och hon måste fråga, “Menar du att du stannar här, alltså att du flyttar hit igen?”

   “Japp, jag hjälper dig med allt du behöver och om du inte vill att jag bor här så hyr jag någon lägenhet.”

   “Klart du får bo här men”, säger hon och släpper honom och talar till honom direkt, “jag vill inte att du avbryter eller pausar ditt liv på något sätt för min skull.”

   “Kan vi snacka om det medan vi käkar pizza? Jag är vrålhungrig.”

 

De sätter sig vid bordet, han skär upp pizzan i slicer och de äter från kartongen och inte de framdukade tallrikarna och besticken som hon tagit fram. Tobias vill hålla hennes hand och hon går gärna med på detta. Han berättar att han snabbt lagt ut sin lägenhet för uthyrning i andra hand och förklarat för alla han känner där hur läget är.

   “Har du berättat för någon mer än mig?” Frågar han henne.

Skak på huvudet, “Inte någon.. Jag tycker det är jobbigt.”

   “Okej, jag kan berätta om du vill? Typ för farsan, farmor och några fler om du vill, du behöver inte.”

   “Oh, jag vet inte, kanske?”

   “Fundera på det, när ska du träffa läkaren igen?”

   “På onsdag, jag ska prata med en gynekolog och en kirurg om hur det hela ska gå till.”

   “Bra, jag följer med dig dit om jag får. Som stöd tänker jag.”

   “Vill du det?”

   “Klart som fan, jag vill vara med på allt.”

Ida börjar gråta igen, från det tunga berg hon har i bröstet så känns det ändå som några mindre stenar faller ner och gör henne mikroskopiskt lugnare.

   “Du behöver inte detta”, säger hon. “Jag vill inte vara en börda i ditt liv Tobias. Jag klarar mig själv, det vet du.”

   “Mamma för fan”, säger han och börjar gråta med och han försöker få tillbaka rösten men det är inte lätt när halsen är tjock med gråtklumpar. “Mamma, titta på mig.”

Hon tittar på honom och hans blick är fast som sten.

   “Du är tamejfan den starkaste människan jag känner, jag fattar inte hur du har pallat med de senaste åren med mormor och morfar och att pappa stack. Men fan…du är inte ensam i det här, jag är med dig. Du behöver inte kämpa dig igenom detta utan hjälp. Snälla, låt mig hjälpa dig, du har din egen kamp, låt mig sköta resten.”

   “Åh Tobbe jag”, hon har väldigt svårt att prata men hon sväljer extra hårt, “jag kan inte be dig om detta, det är inte en sons uppgift att sköta om sin mamma.”

   “Det var det sjukaste jag hört, klart det är. Låt mig göra detta, snälla. Du behöver inte skämmas, jag vet, tro mig, jag har träffat många cancerpatienter och alla har haft anhöriga med sig.”

   “Är du helt säker? Helt bombis?”

   “Hundra procent, så – från och med nu – så behöver du inte säga att jag inte behöver ditt eller behöver datt. Vi ska fan klara detta tillsammans och jag hade inte stått ut med mig själv att, om du dör, att jag inte fanns där för mig. Det hade ätit upp mig inifrån och ut.”

 

Där vid köksbordet är Ida nu övertygad, pizzan smakade bra och hon och hennes son pratar länge. Hon pratar gärna om minnen, han pratar hellre om nutid och framtid. De hjälps åt att installera honom i sitt gamla rum och när det är dags att sova så gråter hon igen, fast nu av tacksamhet för sin fina son. Att det plötsligt finns ett ‘vi’ i det här ger henne en lite ljusare framtidstro.

 

Tobias följer med henne till läkarmottagningen och de pratar med en kvinnlig gynekolog och en kvinnlig kirurg. De pratar om vad som ska hända, om operationen och dess konsekvenser. Ida hör ord som menopaus, dubbel mastektomi och hystere…någonting. Tobias är med henne och han fattar alla ord som de båda kvinnorna säger, han ställer mängder av frågor och Ida är så glad över att ha honom med sig. Operationen för borttagning av båda brösten planeras in redan nästa vecka och den andra operationen för borttagning av äggstockar och livmoder tre veckor senare. Hon håller stenhårt i Tobias hand under hela mötet och gynekologen berömmer honom för att han finns där för sin mamma.

   “Alltid”, svarar han bara.

 

Efter det är det lite saker som de behöver handla. En mjuk, knäppbar pyjamas, tvättlappar och bh:ar utan bygel. Tobias pratar lugnt och tryggt till henne när han sammanfattar det läkarna sagt på mötet och Ida förstår nu bättre vad som väntar henne.

   “Dom kommer verkligen plocka bort allt som gör mig till en kvinna, jag kommer bara vara ett tomt skal”, beklagar hon sig när de sitter hemma och Tobias finns bara där för henne utan att säga något. Hon får säga allt som kommer upp i huvudet och han lyssnar utan att döma henne eller korrigera det hon säger.

   “Jag kommer att bli trasig, en sopa som är redo att kastas i soptunnan.”

   “Du kommer fortfarande vara du, du kommer fortfarande vara min mamma och jag ska göra allt i min makt för att få behålla min mamma, för jag älskar henne över allt annat på jorden.”

Ida gråter igen och ger honom en kindpuss och en kram. “Du kan inte säga sådär, jag vet inte vad jag ska säga för snällt tillbaka.”

   “Säg bara att jag är stark så är jag nöjd”, säger han och spänner armarna som en bodybuilder, vilket får henne att fnissa till.

   “Min starke man.”

 

Kvällen innan operationen är hon nervös och rädd. Hon vill inte detta, hon vill inte att de tar hennes bröst ifrån henne. Även om hon aldrig varit särskilt förtjust i sina små, A-kupa bröst så är det ändå jobbigt att behöva skiljas ifrån dem. 

   “Ska du, konstig fråga kanske, men du ska inte ta en bild på dom innan operationen. Som en före-efter bild liksom.” Frågar han.

   “Vet inte”, svarar hon skeptiskt, “jag kanske borde det? Det känns konstigt på något sätt, jag menar, det är ju inte så att jag ska visa upp dom för någon.”

   “Men för dig själv menar jag.”

   “Jag vet. Borde jag? Vad tycker du? Dom är ju inte fina men, kanske ändå? Hur gör man ens? Tar bilden som en selfie eller mot en spegel?”

   “Kan man göra, du kan ju testa och blir det inte bra så är det bara att radera. Jag kan sticka ut och handla om du vill ha lägenheten för dig själv.”

   “Jag vet inte.”

   “Jag skulle kunna hjälpa dig om du vill?”

Frågan förvånar henne. Hon vänder sig mot honom med ett snett leende, ögonbrynen lätt höjda. 

   ”Ska du ta bilderna? På mina tuttar?”

Han skrattar till, lyfter händerna i försvar. ”Alltså, bara om du ber om det. Jag har ändå en ganska bra kamera.”

Hon ler, skakar på huvudet. ”Tack, men nej tack. Jag tror det blir… ett självporträttsprojekt i så fall.”

   ”Fattar. Men erbjudandet står. Inget märkvärdigt. Bara dokumentation.”

   ”Jag vet,” säger hon, och vrider sig i soffan. ”Det är bara en så märklig grej att ens behöva fundera på.”

 

De pratar inte mer om ämnet, men när Tobias en stund senare behöver sticka iväg och handla lite mat och mediciner så passar hon på. Det är fram med tuttarna och och fotografera sig i alla möjliga vinklar. Det är konstigt men också roligt och hon tar tid på sig och hon håller på ända tills att Tobias kommer hem igen. De äter en enkel middag och hon tar till orda.

   “Jag gjorde det?”

   ”Vad då?” frågar han och sneglar mot henne.

   ”Tagit nakenbilder på sig själv. Eller ja – dokumentationsbilder, om man ska vara medicinskt korrekt.”

Han höjer ögonbrynen. ”Du skämtar?”

   ”Nej. Min mobiltelefon är nu officiellt full med tuttbilder. Det är så märkligt.”

Han skrattar till. ”Får man se, eller?” 

Hon flinar och skakar på huvudet. ”Inte en chans.”

   ”Jag menar ju bara för att granska ljussättningen,” säger han med ett oskyldigt uttryck.

   ”Mm, visst. Jag klarar mig, tack ändå.”

   ”Ingen orsak.”

Hon lutar sig tillbaka mot stolsryggen, mobilen ligger på könsbordet fullt synlig för honom. ”Det är så konstigt. Det är ju bara bröst. Och ändå kändes det som att jag smög.”

   ”Det är klart. Det är ju en avskedsbild. Sånt är aldrig helt vanligt, oavsett vad det föreställer.”

Hon blir tyst en stund. Sen nickar hon. ”Sant. Men jag ska ändå byta lösenord på mobilen.”

   ”Bra tänkt,” säger han, och de båda skrattar igen.

 

Nu, när de redan har roligt på hennes bekostnad, så kan hon berätta resten av vad hon gjorde när han inte var hemma.

   ”Alltså,” säger hon efter en stunds tystnad, ”jag försökte fota rumpan också.”

Han höjer ögonbrynen. ”Jaså? Dokumentationsplikt även bakifrån?”

   ”Ja, men det var ett jäkla företag. Alltså, att fota sina egna bröst är ju ändå hyfsat lätt. Men att få med hela ars… stjärten? Det är som att försöka ta en selfie på månen.”

   ”Jag är redan imponerad,” säger han och lutar sig fram med ett leende. ”Berätta hur det gick till.”

   ”Jo, jag började med att stå framför spegeln, du vet, lite casual. Men det slutade med att jag stod i någon slags halvknäböj med mobilen bakom ryggen och huvudet vridet som en uggla. Hade trosorna halvt nere, ena foten på badkarskanten och försökte få till ett konstnärligt ljus.”

Han skrattar så han kippar efter andan. ”Det låter som en skräckfilm med dålig belysning.”

   ”Exakt! Och varje gång jag nästan fick till det, så började jag asgarva åt mig själv. Jag såg ut som en skadeskjuten flamingo. Det är fan inte lätt att fota sin egen röv med värdighet. Fick en bild där halva min rygg är med, och typ ett hörn av ett rumpveck.”

   ”Det är nog därför folk har pojkvänner. Eller stativ.”

   ”Jag har varken eller. Bara dåligt självförtroende och en mobil med sprucken skärm.”

   “Jag hoppas innerligt att du sparat bilderna. Det här låter som konst.”

   “Alltså, mobilen är nu fylld med bröstbilder, halvrump-bilder och ett självporträtt där jag ser ut som att jag tappat en kontaktlins i duschen.”

Han torkar en tår av skratt ur ögonvrån. ”Jag säger bara: ställ ut. Det här är samtidskonst.”

   ”Nej, vet du vad. Det här är traumat i tre akter.”

   ”Med potential för bonusmaterial.”

   ”Endast för premiumprenumeranter,” säger hon torrt, och de båda brister ut i nytt skratt.

 

Hon och Tobias delar samma kärlek för mörk humor och det är förlösande och skönt för henne att kunna skratta åt eländet. Han tar hand om disken och hon får dricka en alkoholfri öl, detta är det sista hon får äta eller dricka innan operationen.

   “En gravöl”, säger hon.

   “Skål för det”, svarar han.

Hon tittar på honom från köksbordet och hon känner en värme i bröstet. Det är fint att ha honom hemma igen och hans närvaro gör henne inte längre skräckslagen inför det som komma skall.

 

Dagen efter får hon säga Farväl till sina bröst och Välkommen till ett helt nytt liv, ett liv som börjar med några tunga månader. Efter operationen stannar hon på sjukhuset några dagar, för att sedan få åka hem. Hon är trött, öm och ledsen över att vara helt platt ovanför magen, Tobias finns där hela tiden och tar hand om allt det praktiska. Han tröstar henne när hon gråter, pratar lugnt till henne och lyssnar när hon känner självömkan. Men deras svarta humor består och han får henne att skratta gång på gång. 

   “Ska vi göra det här? Är du helt säker” Frågar han när de står framför spegeln i badrummet.

Hon står framför honom och han har sin rakapparat i handen. Om en vecka ska livmodern och äggstockarna opereras bort och kort efter det ska hon påbörja sin cellgiftsbehandling och hon har bestämt sig för att raka av håret innan det börjar ramla av i tussar.

   “Nej, men vi gör det ändå”, svarar hon med vattniga ögon.

   “Vi kan vänta.”

   “Nej vi gör det nu. Lovar du att inte titta äcklat på mig när håret är borta?”

   “Lovar, du kommer vara lika vacker som du är nu, det sitter inte i håret.”

   “Sluta”, säger hon bara men kan inte låta bli att le åt honom i spegeln.

Han drar första passet rakt över hjässan. En mörk slinga hår faller ner i handduken, och hon blundar.

    ”Åh herregud”, mumlar hon. ”Jag kommer se ut som ett jäkla ägg.”

   ”Fast ett snyggt ägg. Som… ekologiskt?” 

Hon skrattar till, torrt. ”Tack. Verkligen.”

Han fortsätter, metodiskt och försiktigt, som om han rakade en porslinsdocka.
  ”Det här är ändå rätt otippat”, säger han. ”Jag trodde aldrig jag skulle raka min mamma.”
  ”Jag trodde aldrig min son skulle flytta hem igen och bli min privata vårdapparat.”
  ”Livets cirkel”, säger han och rycker på axlarna.

När han är klar dammar han bort de sista fjunen med handen. Hon drar fingrarna över sin bara hjässa och möter hans blick i spegeln.

   ”Jag ser ju faktiskt inte klok ut.”

   ”Nej”, säger han och flinar. ”Totally unfuckable.”

Ida frustar ut i ett skratt och han skrattar tyst med henne. Hon vill tycka synd om sig själv, men det går inte när han får henne att skratta hela tiden.

   “Ska jag göra på mig med?” Frågar han och för rakapparaten mot sin eget hårsvall.

   “Nej, det vill jag inte faktiskt, jag gillar ditt hår som det är. Men tack för att du frågade.”

   “Ingen orsak. Jag kan raka pungen annars som sympati till ditt ägghuvud?”

Hon skrattar så tårarna rinner och när de sedan lämnar badrummet så är hon inte alls så nedstämd som hon trodde att hon skulle vara.

 

De följande veckorna blir ännu tyngre för henne. Den andra operationen går bra men sedan är det dags för cellgifter, vilket pågår i över tre månader. Den julen firas inte alls, hon och Tobias är hemma och han tar hand om henne så gott han kan. Han håller i hennes huvud när hon spyr, hjälper henne med mediciner och att lägga på nytt bandage. Duscha och gå på toaletten gör hon gärna själv, så han bär henne till badrummet och låter henne sköta sin hygien så gott hon kan. Hon är väldigt blyg och vill inte gärna visa upp sin kropp för honom på något sätt.

   “Förlåt, ta det inte personligt”, säger hon om det 

   “Ingen fara, vi tar det i din takt. Du måste aldrig visa mig.”

Han bär henne ofta och gärna och hon låter honom göra det utan att göra motstånd. 

 

En kväll ligger hon på soffan, invirad i en filt trots att elementen tickar hett. Allt smakar metall. Huden är tunn och öm, som om den sitter löst. I köket slamrar Tobias tyst – han har börjat behärska konsten att låta ljudlig utan att störa.

   ”Soppa igen?” Ropar hon hest, halvt på skämt.
  ”Kroppens Rolls Royce,” svarar han. ”Buljong med potential.”

Han kommer in med en bricka: soppa, knäckebröd, vatten, en liten skål med isglass i glada färger.
  ”Du vet att du inte behöver servera allt som om jag låg på hospice?” Muttrar hon, men hon rättar till filten och reser sig ändå lite.

Han sätter sig på fotpallen och kollar på henne medan hon tar en försiktig sked.

   ”Du ser inte ut som ett ägg längre”, säger han.

   ”Vad ser jag ut som då?”

   ”Som ett ägg med ögonbryn. Framsteg.”

Hon skrattar, fast det gör ont i magen.

   ”Jag hatar det här”, säger hon sen, tystare.

   ”Jag vet.”

   ”Jag hatar min kropp.”

Han reser sig, plockar undan hennes använda näsdukar utan att hon märker, fluffar till kudden bakom henne, rättar till filten.
  ”Vi tar en dag i taget”, säger han.
  ”Okej”, viskar hon. ”Men du gör kaffet imorgon. Ditt är bättre.”
  ”Det är klart. Jag är ju utbildad undersköterska. Kaffekompetens ingår.”

 

Och så sitter de där. Tystnaden mellan dem är inte tung, bara nödvändig. Behandlingen pågår, men så gör också livet – i skärvor, i soppskålar och dåliga skämt. Inför natten bäddar han ner henne i sin säng, han ser till att hon har en fylld vattenflaska och värktabletter nära.

   “Brr vad jag fryser”, säger hon. “Hade jag haft några tuttar kvar så hade jag frusit av dom.”

   “Jag hämtar en filt till”, säger han. Hon är redan påpälsad med pyjamas, en filt och sedan täcket över det.

   “Jag vill bara kunna få sova, jag begär inte mer, men min jävla kropp är åt helvete.”

Han står kvar och försöker vara stark, men det är inte lätt när han ser sin mamma på detta vis. “Jag hämtar en filt till i alla fall och så kommer jag in till dig senare och tittar till dig. Säg till om du behöver kissa eller så.”

Det känns så…förnedrande att han ska behöva säga så, men läget är vad det är och hennes blåsa är inte vad den en gång var.

 

En timme senare tittar han in i hennes sovrum och viskar

   “Är du vaken?”

   “Ja”, svarar hon bara och snörvlar.

   “Hur är det?”

   “Skit. Jag fryser fortfarande. Cellgifter dödar ju en massa friska celler och då blir man mer frusen.” Hon har läst på en hel del det senaste medan hon legat hemma och varit uttråkad.

   “Vill du ha något varmt att dricka? Te?”

   “Nej, jag blir bara kissnödig då och jag orkar inte bli buren mer och krångla av mig den här pyjamasen och sitta halvnaken på toa.”

   “Vi får klippa ett hål i grenen på den så du slipper det”, säger han med ett munter ton i hopp att få henne på bättre humör. Hon grymtar bara till svar, så det blev misslyckat. “Jag kan komma och lägga mig bredvid dig om jag får? Jag tänkte sova nu ändå.”

Total tystnad i några sekunder och han undrar om hon lyckades somna under tiden han pratade. “Vi testar det, förlåt.” Säger hon.

   “Säg inte förlåt.”

Han kliver in, långsam och varsam, och kryper ner bakom henne. Hans kropp är varm som ett element. Han lägger en arm över hennes midja, skedar henne stilla, utan ett ord. Hon suckar djupt – det är första gången på hela dagen något känns lite bättre. Efter en stund vänder hon sig om. Trycker sig mot honom, panna mot bröstkorg, fingrar som söker efter trygg hud under tröjan.

   ”Du är så varm”, viskar hon.

   ”Tur att en av oss har blodcirkulation”, svarar han, lätt och lågt.

De skrattar tyst, kind mot bröstkorg. Hon borrar sig närmare, som om hon vill smälta in i honom. Hans händer vilar tryggt på hennes rygg, utan att pressa, bara finnas där.  Hon drar in en långsam andning.

   ”Får jag ligga på dig?” frågar hon tyst, nästan generat.

   ”Ja. Självklart.”

Han rätar lite på sig, drar undan täcket och öppnar famnen. Hon kryper upp, långsamt och prövande, tills hon ligger över honom, med armarna runt hans bröstkorg, kinden mot hans axel.

   “Bättre?”

   ”Mhm, nu fryser jag inte längre, det känns som att hela jag tinar upp”, mumlar hon.

   ”Bra,” säger han. ”Då stannar vi så här.” Säger han i en myndig och bestämmande röst.

Och det gör de.

 

Morgonen efter vaknar hon bredvid Tobias, han sover fortfarande och andas med djupa andetag. Hon känner efter och för första gången på länge så känner hon sig inte helt slut i kropp och själ, inte illamående eller med någon sur uppstötning i halsen. Det är skönt att känna så, nästan ovant. Hon ligger stilla en stund, bara andas och låter kroppen vara i det. Sedan hasar hon sig närmare honom i sängen, försiktigt, tills hon kan lägga en arm runt hans midja och vila pannan mot hans rygg. Värmen från honom lugnar henne, och med ett tyst andetag sluter hon ögonen igen och somnar om.

 

   “Du känns piggare idag”, säger han vid matbordet där han äter gröt och hon dricker en smoothie som hon inte tycker smakar metall.”

   “Ja tack och jag vill inte kräkas heller för den delen.

   “Vad bra”, säger han och verkar inte riktigt förstå att han är en högt bidragande orsak till detta. “Taggad för att åka till sjukan idag?”

   “Nej, inte det minsta. Men det är bara att göra.”

   “En vecka kvar nu, det fixar du, sen kan vi kasta allt med cellgift åt helvete.”

   “Om jag är duktig idag, får jag sova bredvid dig igen? Jag sov så bra inatt.”

   “Deal”, säger han och sträcker fram sin hand och hon skakar den.

 

Efter den kvällen sover han alltid med henne i hennes säng, och med det så menas det att hon sover ovanpå honom och tigger till sig av hans värme. Där somnar hon och på morgonen så vaknar hon som en prinsessa bredvid honom.

   “Du måste tycka att jag är superjobbig”, säger hon en kväll när hon precis lagt sig ovanpå honom och han smeker hennes rygg med händerna. Tiden med cellgifter är äntligen över och nu ska hennes kropp återhämta sig under några få veckor innan hon börjar med strålningsbehandling. 

   “Nej då”, svarar han och pussar henne på den rakade skallen. En liten gest hon uppskattar mycket. “Du brukar snarka som ett litet barn och det känns bra att veta att du sover.”

   “Gulle du”, säger hon och gosar in sig lite extra mot honom och sniffar honom mot halsen. “Du vet att mitt hjärta bultar bara för att jag älskar dig så mycket.”

   “Haha, jag älskar dig med”, säger han och rör händerna över hennes rygg och en hand sjunker lite väl långt ner så den nästan glider över och förbi ryggslutet. Men bara nästan, den stannar till och glider upp längst hennes ryggrad igen. 

   “Kan du?” Säger hon.

   “Va?”

   “Fortsätt ner, snälla.”

   “Hehe okej”, säger han och en hand sjunker ned och stannar på ena skinkan och klämmer åt lite grann.

Då händer något, en revolution skulle man kunna säga, en nedslag eller stort framsteg om man så vill. Men när hans hand klämmer till så känner hon något som man skulle kunna tolka som…lust. Ett mindre pirr, glädje och en varmare känsla i bröstet. 

   “Tack”, säger hon bara.

   “Tack för vadå?”

   “För att du tar på min rumpa”, säger hon torrt, “den har typ försvunnit nu sen jag blev sjuk.”

   “Har din rumpa försvunnit?”

   “Men ja. Jag var rätt så nöjd med den innan, mina bröst har ju alltid varit små så då måste jag kompensera. Senast jag mätte hade den en omkrets på 97 centimeter”, säger hon stolt.

   “Jaha? Är det bra eller?”

   “Ja det är den. En kvinna i min ålder med min kropp som inte tränar rumpa har väl en omkrets på ungefär 90 centimeter.”

   “Haha, jag är imponerad.”

   “Tack, det borde du vara. Jag tog ju en massa bilder på den som du minns, så jag har dem som mål när jag börjar träna igen.”

   “Om du klarar detta så betalar jag för rumpimplantat åt dig.”

   “Rumpimplantat?”

   “Ja, eller en BBL om du vill.”

   ”Varifrån ska du ta det fettet ifrån?” Hon har tappat mycket i vikt de senaste månaderna och hon känner sig som ett benrangel.

   “Du får äta upp dig lite innan bara.”

 

Hans hand fortsätter smeka henne över rumpan och hon tycker det är så mysigt att hon glömmer bort att hon faktiskt försöker sova. Hon pussar honom på kinden och sedan, utan att fråga, en puss på hans läppar.

   “Jag är så tacksam för dig, jag hade aldrig klarat att ta mig igenom allt detta utan dig”, säger hon.

   “Börjar du bli blödig nu?” Han fnissar till så hans bröstkorg hävs upp och ner.

   “Lite kanske, säkert en biverkning.” 

De fnissar tillsammans innan hennes kropp påminner henne om att hon faktiskt är trött, så hon somnar kort därefter.

 

Fler läkarbesök, allt går åt rätt håll och Ida känner hoppet växa inom sig. Trots illamående, huden är varm men hon fryser ändå och hon orkar inte gå några längre sträckor. Tobias fortsätter sköta allt därhemma, han skämmer bort henne ordentligt och hon har sen länge slutat må dåligt över detta. Det är bättre hon fokuserar på att bli frisk istället. När han inte grejar i köket, tvättar eller är i mataffären så vill hon ha honom bredvid sig i soffan. Hon ligger gärna lutad mot honom, med huvudet i hans knä eller med fötterna där istället, så han får äran att massera dem. Hon känner en väldig törst efter närhet och han har inga problem med att ge henne det.

 

När strålningsbehandlingen börjar så kör Tobias in henne till sjukhuset varje dag för 15 minuters behandling och sedan hem igen. Det går bra, eller det blir inte sämre för henne. Hon är gladare, men fortfarande trött och ömklig och när han erbjuder sig att bära henne hit eller dit så tar hon den gärna. En gång blir det lite tokigt, hon sitter i soffan och han ska lyfta upp henne och det råkar bli så att han får in armarna under hennes knäveck och hon lägger armarna om hans nacke.

   “Haha men Tobias.”

   “Vadå?”

   “Du vet mycket väl vad jag menar, att du gör värsta porrlyftet på mig.” Sättet han bär henne på är vanligt i porrfilmer där mannen bär kvinnan han har sex med.

   “Aah just det, haha vilken otur”, säger han och tar chansen att skoja lite när han kan. Han sänker sin slappa mor ned så deras skrev är i jämnhöjd och börjar jucka.

   “Aaaah men Tobbe, haha som du håller på. Ta mig till toa nu innan det händer en olycka.”

   “Sorry men jag var bara tvungen.”

   “Det var roligt, men skynda dig nu snälla.”

Det är roligt att skoja, hon fnittrar och humöret håller sig resten av kvällen. Det är skönt att vara glad, det är härligt att hon kan börja ge tillbaka lite till Tobias och…det känns underbart att veta och se vilken fantastisk människa han har blivit. Snäll, omtänksam, rolig och jättesnygg på samma gång. En lika tålmodig och mer lyhörd karl får man leta efter och att han delar hennes mörka – och lite snuskiga? – humor gör inte det hela sämre.

 

En kväll ligger de i sängen, han på rygg och hon i sin pyjamas lutandes mot hans bröst, inte ovanpå honom den här gången.

   “Ser du fram emot att det här ska ta slut snart eller?” Han syftar på strålningsbehandlingen men menar samtidigt också all form av cancerbehandling i synnerhet.

   “Ja det gör jag. Men jag vill att du stannar här lite längre.”

   “Jag stannar tills du mår bra, hur lång tid den än tar.”

Det känns bra att höra honom säga så. “Jag har inte frågat dig, men hur har du mått under dom här månaderna? Det har ju varit så mycket fokus på mig, men hur har det varit för dig?”

   “Oj…det var en stor fråga såhär på kvällen.”

   “Jag vet.”

   “Asså jag kände ju en sån sjuk dödsskräck när du berättade, men det blev bättre direkt när jag kom hit. Men sen har det såklart varit skitjobbigt att se dig ha så ont och må så sjukt dåligt som du gjort. Det har gjort ont i mig, men det har känts lite bättre dom senaste veckorna.”

Hon säger inget men han känner mot sin kropp att hon skrattar tyst. “Vadå?”

   “Nej men, jag trodde väl att den sista gentlemannen redan var född, men jag hade tydligen fel. Jag menar, jag frågar hur du mått och du svarar helt och hållet utefter hur jag mått, inget fokus på dig själv alls.”

   “Haha, ja det har du rätt i. Tänkte inte på det, jag har inte fokuserat på mig själv så mycket och det har varit ganska skönt faktiskt, att liksom bara koncentrera mig på dig och att du ska ha det bra.”

   “Det är en fin egenskap du har. Får jag pussa dig?”

   “Visst”, svarar han och sträcker sig så hon kommer åt hans kind.

   “Inte där”, säger hon då.

Ett skratt och han putar med läpparna mot henne och hon får pussa dem. En snabb puss, och sedan en till, och en till med lite tunga på det.

   “Oj då”, säger han men nekar henne inte en puss till.

   “Tack, älskling.” Hon ser detta som ett sätt att säga tack till honom, inte något mer. Kanske lite för att det är mysigt att känna lite fler känslor än smärta.

 

Fyra veckor senare är det hennes sista dag med strålbehandling. Tobias väntar på henne i korridoren utanför behandlingsrummet, som han gjort varje dag den senaste månaden. När hon kommer ut möts deras blickar, och hon bara nickar. Det behövs inget mer. De går tillsammans genom sjukhusets långa korridorer, tysta, men tätt intill varandra. Väl ute stannar de på trappavsatsen precis utanför entrén. Hon andas in djupt och släpper ut luften långsamt, som om varje andetag väger något.

 

Tobias kliver upp bakom henne och lägger armarna om hennes midja. De står så en stund, tysta, medan hon tittar upp mot den gråa fasaden. Samma byggnad de gått in i varje vardag i fyra veckor. Men idag är det sista gången. Hans värme mot hennes rygg är självklar, trygg, och hon lutar sig försiktigt bakåt mot honom.

   ”Sista gången,” säger hon tyst. Det skälver lite i rösten, men hon håller ihop.

   ”Mm,” svarar han, hakan vilande mot hennes axel. ”Du är klar nu.”

Tunga andetag från de båda, frisk luft fyller deras lungor.

   ”Ska vi fira med… kaffe?” säger han, med ett snett leende.

Hon skrattar till. Det är ett svagt skratt, men det bär på en tyngd som lämnat henne. ”Vi ska fira med vad som helst som inte luktar desinfektion…och som helst inte serveras i plastmugg.” Han håller om henne lite hårdare och pussar henne på hjässan. Hon lägger händerna över hans. Känner pulsen i fingertopparna, livet som tickar vidare. Och så står de där en stund till, innan de börjar gå mot parkeringen. Hon går lite långsamt, fortfarande öm, men rakare i ryggen än på länge.

 

Det är inte över än, men den värsta toppen är passerad. Nu handlar det om att följa upp och se hur hennes kropp svarar på behandlingen. Hon är fortfarande trött, huden känns spänd och varm, och illamåendet kommer och går. Men hon känner sig gladare och mer sugen på att hitta på saker utanför hemmet. Hon och Tobias har levt som i en liten bubbla, och utöver läkarbesök eller behandlingar har hon sällan lämnat lägenheten. Det har känts mest tryggt så. Ida skulle aldrig säga det högt, men en del av anledningen är att hon vill slippa risken att träffa på någon hon känner – och därmed behöva möta blickar, ömkanden och beklaganden, allt medan hon går omkring i det hon själv kallar sin ‘cancermössa’. Men det är annorlunda nu. Sakta har hon börjat längta ut, och hon och Tobias har börjat göra små utflykter tillsammans – korta promenader i parken, fika på ett lugnt café, en tur till biblioteket eller mataffären bara för att bryta vardagen. Det behöver inte vara stort, men varje liten utflykt känns som ett steg tillbaka till livet.

 

Han finns alltid där för henne, redo med en armkrok eller en hand att hålla i och hon behöver aldrig anstränga sig i onödan. De åker ut till en park och tar en långsam promenad längs en sjö, våren är här nu och naturen vaknar sakta till liv.

   “Ser du fram emot att få åka hem och börja leva som vanligt igen?” Frågar hon när de satt sig ner på en bänk för att vila benen.

   “Jag, eh…inget är bestämt än. Men jag tror fan inte jag kommer åka tillbaka. Jag tror jag stannar här, jobb får jag enkelt och säljer jag lägenheten så kan jag köpa något här.”

   “Jaha?” Säger hon och blir uppriktigt förvånad. “Men varför det? Du bor ju där, är det på grund av mig?”

   “Jo men asså…jag har aldrig tänkt att jag skulle stanna där för evigt, det råkade bara bli så när jag fick jobbet där. Men planen har nog alltid varit att komma hem igen. Jag tycker väl att familjer borde bo nära varandra och nu när du blev sjuk så känns det självklart…för mig i alla fall. Har jag fel tycker du?”

   “Nej men…du har ju dina vänner där, ett kontaktnät.”

   “Vi kan vara vänner på avstånd, så jäkla långt är det ju inte. Jag har bestämt mig, det gäller bara att vänja sig vid tanken för mig.”

 

Ida håller hans hand och tårarna börjar rinna, hon lyfter upp handen och pussar honom på den och sedan en mjuk puss på hans kind.

   “Så länge du är säker och inte gör det för min skull. Men jag blir så glad att höra detta. Du vet att du får bo hos mig så länge du vill.”

   “Jag vet, det blir ju billigare hyra också, då kan vi båda spara pengar.”

   “Mhm, och det blir billigare med maten.”

   “Ja”, säger han och ler sitt typiska Tobias-leende, med sned mungipa och lite synlig tandrad. “Det är ju så dyrt med el och så, så det är nog bäst att vi sover i samma säng.”

Ida fnittrar till och vill vara med i leken. “Ja det blir ju så kallt på nätterna så vi måste nog ligga nära varandra.”

   “Nakna?”

   “Jag tänkte precis säga det, det är ju så dyrt med sovkläder. Och du är ju som ett bastuaggregat i sängen, så det måste vi ju utnyttja.”

Mer skratt på det, hon lutar huvudet mot hans axel och tittar ut över sjön. “Du får säga nej, men jag vill testa att sova utan pyjamas ikväll. Det är ju varmare nu, så jag tänkte testa att sova i mitt nattlinne.”

   “Är du säker?”

   “Ja? Eller vadå? Vill du inte?”

   “Nej inte så…men det känns som ett stort steg, du har ju frusit så mycket menar jag. Klart du får sova i nattlinne om du vill, ska jag vara ärlig så får du sova naken med om du mår bättre av det.”

Hon skrattar till och blundar, hon vet att hans avsikter är oskyldiga och att han menar det han säger utan baktankar. “Inte naken kanske, vi börjar med nattlinne. Brukar du sova naken?”

   “När jag är själv ja, men jag är helt fine med att sova med kläder på bredvid dig.”

   “Det är nog det bästa…eller vad säger du?”

   “Asså, så länge avsikten är rätt så tycker jag man kan göra vad fan man vill.”

 

De lämnar samtalsämnet och promenerar vidare, men Ida kan inte riktigt släppa det och gå vidare i tankarna. Det är snarare gamla tankar och funderingar som kommer upp till ytan och saker och ting har ju förändrats det senaste, vilket får henne att tänka annorlunda än innan. Framåt kvällen sätter hon ord på sina tankar. Mätta efter middagen står Tobias och diskar, och hon ställer sig vid honom, lägger armen om hans midja.

   “Jag har tänkt på en sak som jag vill göra.”

   “Okej?” Han stänger av vattnet, torkar händerna mot en kökshandduk och vänder sig mot henne.
 “Jag är… lite nervös.” Hon stoppar handen i bakfickan på hans jeans, och han gör detsamma med sin i hennes, vilket hon tycker om. Nära, men helt okej. 

 “Du kan säga vad du vill. Jag kommer inte skratta.”
 “Jag vet… Ååh, det är svårt.” Hon skrattar nervöst, klämmer till om honom, och han gör samma tillbaka.
 “Jag skulle vilja visa dig mina ärr.”

Han tittar på henne. Inget förvånat i blicken, bara lugn närvaro.

   “Det får du jättegärna.”

   “Jag ska bara duscha, vi ses i mitt sovrum om tio minuter.”

 

Varför hon nödvändigtvis måste duscha innan vet hon inte, hon vill känna sig fräsch och inte lukta äckligt, vilket är mer för hennes skull än hans. Hon plockade med sig ett par bomullstrosor på vägen och det är endast i dessa och i sin tunna morgonrock som hon går in till honom i sovrummet, där han sitter och väntar på henne i sängen. Lugn och avslappnad.

   “Jag känner mig fånig som är nervös, men…”

   “Det är väl självklart att du är nervös? Det är ju första gången du visar dig såhär.” 

Hon nickar och knyter upp repet i morgonrocken tar av sig den. Han ser nu nästan hela hennes kropp, han ser hennes blottade bröstkorg och hon sätter sig bredvid honom i sängen.

 

Ärren är tydliga. Platta ytor där brösten en gång satt, huden spänd och blekt rödaktig kring de bevarade bröstvårtorna. Hon tittar inte på honom när hon säger:

 “Du får känna, om du vill.”

 “Jag vill. Men bara om du också vill.”

Hon tar hans hand, för den långsamt till det platta området. Han rör vid henne med varma, varsamma fingrar, följer konturerna utan att pressa.

   “Det känns annorlunda,” säger han efter en stund. “Men det känns inte fel.”

 “Jag är fortfarande här.”

 “Exakt. Och du är starkare än någonsin.”

Det känns bra att känna hans fingrar mot sig, stunden de har är fin och hon känner sig blottad på ett bra sätt.

   “Det andra? Det där nere.” Säger han.

   “Ja…det ja”, säger hon och tittar ned mot det tvärgående snittet på magen, under naveln. Ett smalt, blekt ärr som skär sig tvärs över huden.

   “Vill du känna?” frågar hon tyst.

Han nickar.

 “Ja. Om det känns okej för dig.”

 

Hon guidar honom igen. Hans hand följer hennes över huden, rör bara precis där ärret är. Han trycker inte, undersöker inte, bara bekräftar. Och ändå känner hon hur pulsen slår lite snabbare, inte av skam – utan av hur blottad hon är. Hur mycket hon släpper in honom.

   “Det är okej,” viskar han. “Du bestämmer.”

Hon andas ut och lutar sig mot honom, mjukt, som om allt landar i det ögonblicket.

 “Jag behövde det här,” säger hon.

 “Jag vet,” svarar han. “Och jag är glad att du lät mig se.”

   “Jag trodde inte jag skulle våga visa mig så här. Jag har sett mig själv i spegeln. Det är inte vackert längre.”

Han lutar pannan mot hennes.

    ”Det är mod som är vackert. Du är vacker.”

Hon skrattar till, stryker en hårslinga bakom örat.

    ”Vill du hålla om mig? Inte för att jag behöver det, utan för att jag vill.”

Och han gör det. Inte hungrigt, inte som att ta. Utan som att stanna kvar. Som att bekräfta.

Hon sluter ögonen, lutar sig mot honom och börjar nästan gråta igen. Lutad mot hans bröst, med hans hand i sin över sitt hjärta. 

   “Ok, jag ska säga en konstig grej, du får slå mig om du tycker jag är dum”, säger han.

   “Jag gillar när du säger dumma saker, så säg gärna. Sen kanske jag slår dig ändå, en liten smisk åtminstone.”

   “Hehe okej men…när dina nya bröst är på plats, skulle du kunna tänka dig att jag får vara den första som får se dom?”

 

Hon höjer ett ögonbryn och tittar upp på honom med ett snett leende. ”Du är kille, Tobias. Ni vill alltid se tuttar.”

Han skrattar. ”Det är genetiskt. Jag kan inte ens skämmas för det.”

   ”Snart kommer du väl be om att få se min rumpa naken också,” säger hon och skakar på huvudet.

   ”Japp,” svarar han med ett flin. ”Men vi börjar med tuttarna och jobbar oss nedåt. En sak i taget.”

Hon fnissar till, slår honom lätt på armen. ”Du är sjuk i huvudet, på ett gulligt sätt.”

   ”Men tålig,” säger han och blinkar. ”Jag väntar tills du är redo. På riktigt. Och när du känner att de är dina, då tittar jag gärna. Om du vill.”

Hon nickar långsamt, och nu är hon både rörd och road. ”Det kommer du få. När jag själv klarar av att se dem i spegeln utan att blunda först.”

  ”Jag är redo när du är. Ingen stress.”

  ”Den som väntar på något gott.”

  ”Oh yeah”, säger han, nöjd.

 

Hon suckar och lutar sig närmare honom, vilar huvudet mot hans axel. ”Tänk att jag litar på någon som på fullaste allvar vill se sin mammas tuttar nakna. Och samtidigt får det till att det är för hennes skull.”

   ”Jag är inte stolt över det, men jag står för det.”

   ”Du lyckas ju också, jag kan inte vänta på att få visa dig.”

De skrattar tillsammans – det där varma, mjuka skrattet som liksom bäddar in ett helt liv av svåra saker i något som känns hanterbart. Något de gör ihop. Sen, om de verkligen menar sina ord, återstår att se. 

 

Att sova med endast nattlinne visar vara en enkel sak att göra, Tobias får lägga sig under täcket först och värma upp det åt henne. När hon väl slinker ner så känns det bra och naturligt.

   “Det känns annorlunda”, säger han.

   “Ja det fattar jag, nu är jag ju inte påpälsad upp till tänderna.”

 

Veckorna som kommer både ger och tar för Ida och när allt börjar kännas bättre så kommer ett bakslag. Läkaren berättar att hennes kropp svarat fint på behandlingen och att ingen cancer kan hittas i hennes kropp. Ett glädjebesked, men hon har svårt att finna glädje då hon fortfarande mår dåligt varje dag. Det är inte konstigt enligt läkaren, men det tar bort det glädjande i beskedet. Även om hon kommer få gå på regelbundna kontroller i flera år så är det roligt att hennes kropp verkar vara snäll mot henne för en gångs skull. 

 

Under dessa veckor är Ida ingen rolig person att ha att göra med, hon är trött, sur, ledsen och väldigt negativ. Lusten till att hitta på saker försvinner och de besöker läkaren fler gånger för att kolla vad det kan bero på utan att få några svar. Inte mer än att vila mer, ta mediciner och ät nyttigt. Tobias står hela tiden stadigt vid hennes sida, han låter sig inte påverkas av hennes humörsvängningar, hennes skepticism eller ovilja till livet. Han finns där och lyssnar på henne utan att komma med en massa peppande ord, han visar ingen besvikelse när hon säger nej till en promenad och han klandrar henne inte för sin dåliga aptit.

   “Förlåt”, säger hon en dag vid matbordet när hon inte kan äta något. Ögonen är fulla med tårar och hon känner sig värdelös. “Du måste vara så trött på mig nu.”

   “Aldrig”, säger han och tar hennes tallrik ifrån henne och börjar äta upp hennes position.

   “Jag fattar inte hur du står ut?”

   “Ärligt talat så är det inte så svårt, du utkämpar något som jag inte ens kan föreställa mig, så tänk inte på mig. Låt mig göra jobbet att tänka på oss.”

Ida skakar på huvudet. “På ett sätt vill jag vara arg på dig för att du är så lugn och förståndig och det kan du inte ha fått från mig. Men det går inte, du är för älskvärd för det.”

   “Ojojoj mamma, stöter du på mig?” Säger han med spelad nöjd röst.

Ida frustar till. “I wish.” Säger hon och börjar fnissa på ett sätt hon inte kunnat göra på ett tag.

 

Stunder som dessa är ändå få, Ida har svårt att känna glädje och hennes kropp prövar henne och gör henne ständigt besviken. Hon går med på att gå en kortare promenad en fin försommarkväll, för att mitt i känna hur all ork försvinner och Tobias blir – till hennes stora genans – tvungen att bära hem henne de sista 300 meterna.

   “Det bästa hade varit att du kastade i mig här”, säger hon när de går på en bro över en älv, “så gör vi slut på detta.”

   “Jag ger aldrig upp på dig morsan och om du hoppar ner så följer jag efter dig.”

När de är hemma igen så är hon trött och svettig och han leder in henne i sovrummet. Där klär han av henne all förutom trosorna, hon låter honom göra det utan att tycka något om det, han har ju redan sett hennes ärr så det bekommer henne inte. Han lindar sedan in henne i en filt och de lägger sig på sängen med hennes huvud lutat mot hans bröst.

   “Bättre va?” Säger han.

   “Mycket”, svarar hon och känner hur kroppen varvar ner. “Jag trodde verkligen att allt skulle bli bättre nu efter behandlingen.”

   “Jag vet, men det kommer bli bättre snart.” Han smeker henne på armen och lugnar henne.

   “Du är verkligen allt Tobias, du är all mening med mitt liv.”

   “Tack”, säger han och pussar henne på huvudet. “Du kanske känner dig miserabel och hemsk, men jag älskar dig inte mindre för det.”

Hon lyckas vrida på huvudet så hon tittar upp på honom och han är inte helt oberörd av situationen, lite glans finns i hans ögon.

   “Får jag pussa dig?” Frågar hon och putar med läpparna.

Han sjunker ned med huvudet och trycker hennes läppar mot sina och de håller kvar i två sekunder innan det börjar värka i nacken på henne.

   “Tack”, säger hon, “nu är jag glad igen.”

   “Jag med”, svarar han.

 

Smärtorna går ned under dagarna som kommer, hon kan behålla maten och hon kan kosta på sig ett leende då och då. Hennes hat mot sin kropp dämpas, eller göms undan och hon klarar av att börja längta efter att bli helt frisk igen. Tobias underlättar för henne och deras mörka humor som de delar är befriande för henne.

   “Har du pratat med någon tjej nyligen?” Frågar hon och vet mycket väl om att det är en absurd fråga. Antalet minuter han inte funnits tillgänglig och i närheten av henne de senaste nio månaderna är väldigt få. “Jag menar, du är ju iväg och handlar varje vecka och folk träffas i kön på Ica.”

Tobias skrattar till precis så som han brukar och som hon älskar att höra. “Det har varit dåligt med det, väldigt torrt. Förra veckan fick jag ögonkontakt med tjejen i charken och log mot mig på det där ‘glad på riktigt’ sättet, så vi är väl praktiskt taget gifta nu.”

   “Tjejen i charken? Hon med läpparna?” 

   “Ja, hon”, instämmer han och menar tjejen som garanterat har fillers i sina läppar. “Men jag vet inte, det blir ju inte mycket ligga när man är hemma och tvättar sin morsa med tvättlappar.”

   “Stackars du. Det borde ingå i sjukförsäkringen tycker jag, en form av vårdarbonus.”

   “Haha att få ligga menar du? Typ ett ligglov?”

Ida fnissar och det kommer mer och mer från magen så det är svårt att hejda, det blir inte bättre av att Tobias tittar på henne med en neutral blick, vilket gör det hela ännu roligare. “Definitivt. Om det inte går och du måste börja dejta på riktigt så kan jag vara din referens på…”

   “…min referens?” Avbryter han och tycker att ordvalet är roligt och opassande på samma gång.

   “Men herregud, referens till varför du inte fått ligga på ett år. Inte något annat som du försöker få det till, din lilla snuskis.”

   “Tack, jag skriver upp ditt nummer och visar upp det nästa gång det blir aktuellt.”

 

Under denna period, när Ida sakta börjar må bättre för var dag, så blir hon samtidigt mer närhetstörstande till Tobias, hon sitter gärna tätt bredvid honom i soffan, håller handen när de är utomhus och lutar sig gärna mot honom när de ska sova. Hans kropp gör henne lugn och hon har tillåtit sig själv sluta att känna sig jobbig mot honom, han har gång på gång försäkrat henne om att han inte tycker hon är jobbig. Nu sitter han i soffan och hon ligger med huvudet i hans knä och de har satt igång teven men vad som visas där är inte intressant.

   “Har du tänkt något på hur det kommer vara för dig att börja träffa män igen efter det här? Blir du rädd för det eller känns det spännande?” Undrar han och drar handen upp och ner på hennes arm.

   “Nej”, svarar hon och funderar en liten stund på vad hon ska säga efter det. “Jag har inte tänkt på det jättemycket. Men…det känns så långt borta just nu, förstår du hur jag menar?”

   “Tänker du på att du inte har några bröst?”

   “Dels det men det är så himla mycket mer än bara det. Jag kan inte tänka mig att börja träffa män förrän jag, det låter kanske lite hemskt, känner att jag har något att erbjuda.” 

 

När hon säger det så ser hon att Tobias reagerar och ska säga något men hon håller upp en hand för att stoppa honom, hon vill avsluta sitt resonemang.

   “Just nu, så ser jag inte mig själv som en person en annan människa kan tycka om eller älska. Jag ser mig inte som en sexuell varelse och jag tror inte att någon man kommer se på mig sexuellt, jag fattar att det låter dumt men just nu känner jag så.” Han tar hennes hand och hon lägger den på sitt bröst, där hjärtat bultar under linnet. Han känner ärren genom tyget.

   “Får jag säga något?” Undrar han.

   “Vänta lite grann, jag har några fler saker först”, säger hon och drar hans hand över sitt platta bröst och sväljer klumpen i halsen. “Det håller på och lägga sig men jag hatar fortfarande min kropp, både hur den känns och hur den ser ut. Jag tittade på mig själv i spegeln i förrgår efter att jag hade duschat och jag tänkte att om jag visade mig naken för någon så är risken stor att denne hade tolkat det som ett hot.”

Tobias fnissar till och skakar lätt på huvudet. “Det var en rolig scen jag fick upp i huvudet, du och en man går in på ett hotellrum och stänger dörren om er och några sekunder senare så hörs han skrika och kommer utspringande helt livrädd.”

   “Haha ja det är ungefär så jag tror det kommer bli.”

   “Men du fattar att det inte är sant va?”

   “Jag vet inte.”

 

Han är tyst en liten stund, hon fortsätter hålla hans hand på sitt bröst och väntar på vad han ska säga.

   “Jag menar, det är ju självklart att du behöver känna dig nöjd med dig själv och redo innan du börjar dejta eller så. Man ska ju inte stressa och nu i början så fattar jag att det är svårare. Och…jag ska inte vara så jäkla klyschig och säga att du är ‘fin som du är’ och så men. Du är jävligt smart och du är rolig och du är kul att hänga med och om det är något som du fått efter detta så är det sjukt mycket skinn på näsan. Vissa snubbar blir säkert rädda för det men det finns många där ute som blir imponerade över att du har fuckin’ överlevt cancer liksom. Sen en annan viktig sak, vet du vad det är?”

   “Nej?” Säger hon och känner en tår i ögat.

   “Du är jävligt snygg också. Du är vacker och det kombinerat med att vara smartast i rummet kommer göra det väldigt attraktiv bland männen, tro mig.”

Under tiden han pratar så styr hon hans hand över sitt hjärta och utan att planera det så hamnar den uppe vid kanten på linnet och så vips så har den glidit ned, innanför, och handen hamnar direkt där hennes hängande bröst borde vara men som nu bara är ett ärr och en slapp bröstvårta. Det sker naturligt och hon gillar att han känner på henne där.

   “Tycker du verkligen det? Att jag är snygg?”

   “Det har jag alltid tyckt”, säger han och rör handen i små cirkulära rörelser över hennes ärr. “Jag fattar att du inte känner dig som en sexuell varelse just nu men det betyder inte ett skit egentligen, det betyder inte att du inte är det och om några månader så kommer du komma ta på dig en fin klänning och titta en man i ögonen och han kommer inte kunna hejda sig.”

 

Ida skrattar och hon känner sig varm i ansiktet. Hon tar hans lediga hand och pussar på den och använder den sedan för att torka bort en tår på sin kind.

   “Du har liksom”, fortsätter han, “lämnat ifrån dig din kropp till läkarna att operera på den och sen har du lämnat över den till mig för att jag ska hjälpa dig att läka den. Men snart så kommer du ta tillbaka den fullt ut och jäklar vad grejer du kommer kunna göra då, som den queen du är.”

   “Men Tobias, vad är detta för fina ord?” Tårarna rinner, hans hand rör hennes ärr och den andra pillar henne i håret, “utan dig så hade min läkning tagit flera år, men nu känner jag att jag vill bli frisk för din skull också, så ditt år här inte ska bli helt bortkastat.”

   “Haha precis. Sen om du är orolig för att gå på dejter så kan jag följa med och gömma mig i ett hörn och spana.”

   “Det tycker jag”, säger hon med ett skratt, “det har känts bra att lämna över min kropp i din vård, du har tagit väl hand om den tycker jag. Respektfullt och med mycket ömhet, precis det jag behöver.”

 

Den fina stunden tar slut och lite senare är det dags att sova, hon har gjort sitt inne på toaletten medan han har fixat i huset, sprungit fram och tillbaka med disk och släckt levande ljus och lampor. Hon är inte frusen längre men så fort hon lägger sig ensam i sängen så känns det tomt och hennes hjärta börjar direkt öka takten. Det är först när Tobias kommer in, endast iklädd t-shirt och kalsonger och hon får luta sig mot honom som hjärtat lugnar ned sig.

   “Känns det bättre?” Undrar han.

   “Mhm, lite. Jag är kall men ändå jättevarm.”

   “Vi ligger stilla så hoppas vi det lugnar ned sig”, säger han med en smekande hand på hennes rygg.

Men hennes kropp vill inte lugna ned sig, hon känner sig bara varmare och varmare och tyget i nattlinnet är strävt mot hennes hud, som att det river henne.

   “Det går inte”, suckar hon efter 30 minuter. “Kan du testa att ta av dig tröjan?”

   “Yes”, säger han och drar av sig den och låter henne ligga mot hans bara hud.

Hans värme är lite mer lugnande och hans lukt är härlig att andas in och hon försöker slappna av mer. Tyget fortsätter riva henne och så fort någon av dem behöver flytta på sig lite grann så stramar det i huden.

   “Fan också”, säger hon och drar av sig nattlinnet så hon endast är iklädd trosor. Hon skiter i att det är konstigt att ligga på detta sätt med Tobias, hon behöver sova och då är alla medel tillåtna och hon vet till 100% att han inte misstycker. 

 

Det ger en direkt effekt, hans hud känns bra mot hennes och hans fingrar mot hennes rygg skapar ett lugn. 

   “Det var bättre, även för mig”, säger han och hans hand når ner till hennes ryggslut och landar på ovansidan av hennes rumpa och stannar där.

   “Mhm”, mumlar hon som ett jakande svar till det han säger och hans hands position.

Handen håller i henne och tillåter henne att ligga kvar och hon kan slappna av. Lugnet infinner sig äntligen och hon känner att sömnen närmar sig.

   “Sov gott mamma”, viskar han och pussar henne på huvudet.

   “Godnatt…älskling.”

 

Efter den kvällen sover de alltid tillsammans i endast underkläder, detta bara sker utan att de pratar om det och det är inget som någon av dem skäms över. Det är bara så det är, livet är som det är just nu och det är ok.

   “God morgon snygging”, säger han när hon vaknar.

   “Äh, håll käften”, svarar hon och de båda fnissar.

Idag ska de besöka sjukhuset igen men det är inte för en vanlig undersökning, det är dags att prata implantat. För detta krävs det tydligen en hel arsenal med människor, sjuksköterska, plastikkirurg och kurator.

   “Det är många som vill prata om dina tuttar, så är det bara”, säger Tobias när de sitter i bilen på vägen dit.

   “Ja det var väldigt”, säger hon medan hon läser kallelsen från sjukhuset, “men du sitter med hela tiden, du får inte lämna min sida.”

   “Om du vill det så löser vi det, jag kan vara dina öron där inne.”

   “Mm, du får vara med och säga vad du tycker med, jag lyssnar gärna på dig.”

  “Ajjemen.”

 

Mötet på sjukhuset drar ut på tiden, Ida har än inte fått tillbaka orken att vara skärpt och klar under en längre tid, så hon tvingas stänga av hjärnan lite då och då och låta Tobias sköta snacket åt henne. Det pratas om operationsplan, olika implantat, storlekar, placering och möjliga komplikationer. Allt är sakligt och tryggt presenterat, men ändå överväldigande. Ida, som alltid haft A-kupa, får reda på att hon kan välja upp till C-kupa på implantaten och det behöver hon välja snart. Att det ens är ett val man behöver ta vid en sån här situation visste hon inte och hon vet inte vad hon ska tycka eller känna gällande det.

   ”Det blev mycket,” säger Tobias försiktigt när de går ut mot bilen.

   ”Jag är helt slut,” svarar hon med en suck. ”Men… det känns ändå som ett steg framåt.”

Han nickar och de börjar gå mot bilen.

   ”Tack för att du höll ihop det där inne,” säger hon efter en stund. ”Jag var typ borta halva tiden.”

   “Självklart, du har ju ett stort val att göra.”

 

De sätter sig i bilen och kör iväg och hon undrar vad han menar med detta ‘stora val’.

   “C-kupa alltså, det är ju en redig uppgradering måste jag säga”, säger han när han precis kommit upp i 70 km/h med bilen.

   “Men Tobias”, säger hon chockerat. “Jag har verkligen inte sagt att jag vill ha C-kupa, och när du pratar så så låter det som att det är ett mobilabonnemang jag ska välja mellan.”

   “Haha, som ett tuttabonnemang?”

   “Tuttabonnemang? Men herregud”, säger hon och kan inte hålla inne ett leende. “Mina tuttar är inte till för dina ögon så du har inget veto här.”

   ”Äh, en liten åsikt får jag väl ha? Jag trodde vi gjorde detta tillsammans?”

   “Haha nä du, du har mycket att säga till om men inte min tuttstorlek.”

   “Jag tänker bara att man kan ju passa på när man ändå renoverar.”

   “Alltså du är otrolig, vi ‘renoverar’ inte. Jag måste känna mig bekväm och det är det enda som räknas.”

   “Absolut, och du vet att jag stöttar dig i vad du än väljer. A, B, C eller bara platt och praktiskt. Du kommer bli snygg i vad som…men det är ändå lite kaxigt att både ha överlevt cancer och sedan kommer tillbaka med ett par större rattar.”

Ida är fortfarande chockad över fräckheten han öser över henne, men hon är också road av det och valet blir svårare. “Jag har alltid haft små bröst, blir det inte konstigt, eller tror du inte folk tycker jag gör mig märkvärdig om jag kommer där med C-kupa? Herregud jag kommer behöva köpa nya kläder för att få plats med allt.”

   “Det fixar vi, jag hjälper dig med det.”

   “Du tycker verkligen att din mamma ska få större tuttar?”

   “Oh ja, männen kommer flockas runt dig.”

   “Dom är inte till för att locka män. Eller roa dig heller för den delen, jag är faktiskt fascinerad över att du brinner så mycket för detta.”

   “Jag vill att du ska må bra och mitt recept är ett bra rejäla lökar.”

Han skämtar när hon försöker vara lite allvarlig och som vanligt lyckas han få henne att skratta. Hon vet att han stöttar henne i allt hon gör.

   ”Jaja, vi får se. Men det blir vad som känns rätt för mig. Inte vad som roar dig.”

   “Självklart.”

 

Hon läser mer vad som står i pappren som hon fick med från sjukhuset. Hur många milliliter varje implantat har, vad som händer efter att de satts dit och vilka biverkningar som kan uppstå. 

   “Plötsligt känns det här valet större”, säger hon.

   “Fattar men ärligt talat, känn ingen press från mig. Det är ingen annan som bryr sig i slutändan, förutom nästa man som ska ligga med dig.”

   “Oh vad främmande det låter. Jag jobbar fortfarande på det, med att inte se mig själv som ett vandrande vårdpaket.”

 

Det långa mötet har tagit mycket energi och deras lilla samtal i bilen hem tar ut det sista hon har. När de är fem minuter hemifrån så somnar hon i bilen, hon vaknar till när Tobias tar tag och lyfter upp henne och utan att skämmas låter hon honom bära in henne till lägenheten. Han lägger henne på sängen, säger något om att parkera bilen och går ut ur rummet igen. Ida hör hur ytterdörren stängs igen och hon väntar på att den öppnas igen. Det gör den inte, istället står Tobias plötsligt vid sängkanten och puttar till henne lite lätt.

   “Du borde ta din medicin nu mamma”, säger han.

   “Jaha? Redan? Gick det bra att parkera bilen?”

   ”Ja, det gick bra”, svarar han och verkar tycka frågan är oväntad.

Det är först då som Ida märker att hon inte längre är klädd i kläderna som hon hade på sig på sjukhuset, istället är hon iklädd sitt nattlinne och hon ligger under täcket och inte ovanpå det som hon gjorde när han la ned henne där tidigare.

   “Har du bytt kläder på mig?”

Tobias fnissar till. “Aa, jag anade att du inte var vid fullt medvetande. Men du hjälpte faktiskt till, du satt upp när jag bad dig och du lyfte på armarna som en duktig flicka när vi tog av och på dig.”

   “Men gud”, säger hon och fnittrar till och reser sig upp i sängen och sväljer pillren med ett glas vatten som Tobias ger henne. “Men du lät mig behålla trosorna på?”

   “Japp. Dom byter jag inte förrän jag har ditt samtycke…nedskrivet och signerat och visat för domaren.

   “Haha, tönt”, säger hon och de fnissar tillsammans. “Om jag ska vara ärlig så hade jag inte blivit arg ifall du hade gjort det, det finns inget att se där ändå som du inte redan sett.”

   “Jag vet…men det är mycket roligare att se när kvinnan är vaken än när hon sover.”

   “Det har du väl rätt i. Sen kanske lite gränser hade varit bra mellan oss?”

   “Tja”, säger han och rycker till med huvudet, “om du vill.”

   “Alltså, finns det något som är för mycket för dig? Inget som är för äckligt?”

   “Jo då, men vi är inte i närheten av det än så länge.”

 

Han kryper ner under täcket och lägger sig bakom henne. En hand om hennes mage och en liten knuff och de ligger tätt intill varandra som den stora och lilla skeden. De ligger tysta en stund, Ida har fortfarande inte vaknat till tillräckligt och att känna hans kropp mot sin är inte den värsta delen med att få cancer så att säga.

   “Det där vi pratade om att dejta. Du får åka hemifrån ibland och träffa någon trevlig tjej om du vill, jag klarar mig en natt i alla fall.”

Tobias skrattar till. “‘Träffa en trevlig tjej’. Haha hallå femtiotalet”, säger han och lägger till sig med en röst som påminner om hur nyhetsankare pratade förr i tiden, “och hans rediga mor rekommenderade honom att ge sig ut i natten och skaffa sig ett rekorderligt fruntimmer för lite nattlig tjosan hejsan.”

Ida kan bara fnittrar åt honom och sig själv, det är bra att han kan ta hennes ord på rätt sätt. “Jag fattar”, säger hon.

   “Jag chillar nog med det faktiskt. Jag väntar nog tills du är klar med dina tuttar och färdigbakad som människa.”

   “Tobias”, hon fnissar till. “Det kan ju ta flera år tills dess.”

   “Nä då, vi ringer läkarn imorgon och väljer alternativ C och så opererar dom dig inom 14 dagar. Så det går fortare. Erkänn att C-implantaten var skönare att klämma på?”

 

När de var på sjukhuset tidigare idag så hade plastikkirurgen med sig några implantat som hon fick känna och klämma på. Där och då blev hon mer avskräckt än tilltalad av C-implantet då det var så stort och tungt. Men när han lägger upp det på detta sätt så har han rätt. “Hur vet du det? Du var ju bara intresserad av att klämma på C:na, du rörde ju inte ens A:et eller B:et. Läkarna måste ha tyckt det såg lite suspekt ut när min son sitter och klämmer på de största implantaten som att de ska bli hans framtida klämbollar.”

   “Haha, touché. Jag tror dock dom blev mer förvirrade när du sa att vi ‘sover bredvid varandra nästan helt nakna’.”

   “Men det är ju sant ju. Dom fattar väl att saker och ting blir annorlunda när ens son tagit hand som sin mamma på det här sättet som du gjort?”

   ”Jodå, dom har nog fått höra ett och ett annat.”

 

Tobias hand smeker hennes mage upp och ner och på något sätt hamnar den vid linnets kant och sen så fortsätter den upp på hennes bara hud. Över ärret nere vid naveln, upp över magen och stannar vid ärren vid brösten.

   “Man får ju passa på nu medan jag får”, säger han åt sitt lite fräcka tilltag.

   “För snart hänger det ett par riktiga tuttar där? Eller vadå?” Säger hon med ett fniss.

   “Mhm, i en storlek som du och bara du bestämmer. Jag supportar dig i vilket som.”

   “Jag vet. Jag är rädd att jag kommer känna mig grotesk. Eller kanske inte grotesk, men förmer liksom. Som att jag vill skylta upp med dom fast jag egentligen inte vill det. Tror du inte det kan bli lite…vulgärt?”

   “Jooodå, och jag kommer från och med den dagen att kalla dig för Tuttfia”, säger han.

   “Tuttfia? Nä men gud sluta, det var inte det jag ville höra.”

Han skrattar, hon skrattar och han pussar henne på bakhuvudet.

   “Sorry not sorry men det är så det är. Jag kommer tilltala dig som Ni tre från och med då.”

   “Fortsätter du så här så blir det A-kupa.”

   “Typ som du har nu då”, säger han och klämmer på hennes icke existerande bröst.

   “Du leker med elden unge man.”

   “Tänk själv”, säger han och har inga intentioner att sluta, “när du själv börjar dejta. Du kommer ha så mycket egenskaper som män vill ha.”

   “Som vadå?”

   “Ett par rejäla bröst för det första. Sen att du har överlevt cancer, det är det fan inte många som gjort, du är en survivor på riktigt, du är snygg och det allra bästa är att du inte har någon livmoder.”

   “Varför är det det bästa?”

   “Ni kommer inte behöva kondom överhuvudtaget, ingenting kommer hända när han…”

   “…men Tobias”, avbryter hon honom när hon förstår vart han är på väg. “Har du hört talas om könssjukdomar? Klamydia eller syfilis?”

   “Sant, dom får testa sig innan. Sen är det bara att köra.”

 

Även om samtalsämnet är konstigt så har Ida en rolig stund med honom, även om han fortsätter smeka henne över bröstkorgen så finner hon inget som olämpligt på riktigt.

Hon svarar med att trycka baken mot honom och han klämmer lite extra och pussar henne på kinden.

   “Jag är så sjukt stolt över dig mamma, jag hoppas du fattar det.”

   “Tack, älskling”, svarar hon och myser in sig mot hans varma kropp. “Det är fint att du har en tro på mig när jag själv inte har det.”

   “Vi ska få tillbaka din tro på dig, det fixar vi tillsammans.”

   “Det är bara så svårt just nu, att ens tänka sig tanken på att en man skulle bli ens det minsta intresserad av att se mig. Jag har känt mig som ett projekt. Ett operationsområde. Något man dokumenterar, inte någon man tänder på.”

   ”Men det är du. Med eller utan tuttar, med eller utan menscykel, så är du fortfarande den roligaste, knäppaste, mest intensiva människan jag känner. Jag hade lätt legat med dig om du inte var min mamma.”

Hon fnissar högt. ”Det var det snällaste incestuösa du någonsin sagt.”

   “Det kommer från hjärtat. Ska vi kliva upp och se om vi hittar något att äta?”

 

Det vill hon inte alls, inte nu när de har det så mysigt och att hon för en gångs skull får känna ett par manshänder på sin kärlekstörstande kropp.

   “Nej, det vill jag inte”, säger hon och skakar på huvudet med lite busig ton i rösten. Som att hon ber honom att tvinga henne. Och Tobias…han har sina sätt visar det sig.

   “Är du säker?” Säger han och lägger båda sina handflator mot hennes rumpa och börjar klämma, “för jag börjar bli lite sugen på något.”

   “Haha men Tobias, vad gör du?” Hans händer väcker liv i henne totalt och hon blir själv ställd av det.

   “Jag gör väl inget? Eller vad menar du?”

   “Ingår rumpmassage i din behandling numera?”

   “Tja, kanske det. Det hade du velat va?”

Hon svarar inte, hon fokuserar snarare på att andas och bita sig i läppen för att inte flämta. “Åh, du är så elak mot mig, du vet mycket väl vad du gör?”

   ”Vad är det jag gör? Berätta.”

   “Du vet att min kropp börjar utsöndra dopamin och östrogen igen och det är inte lätt för mig att stoppa det som händer i min kropp.”

   “Men du gillar det va?”

   “Det är väl klart jag gör.”

Han känner sig på ett rethumör så han börjar attackpussa henne på kinden och som i ett svep så hamnar hon på rygg och han sätter sig mellan hennes ben. För att dra det lite längre så drar han av sig t-shirten och sjunker ned över henne.

   “Tobbe, vad händer här egentligen?” Säger hon och lägger armarna om hans nacke och känner hans bröst nakna bröst mot nattlinnet.

   “Vi myser ju bara, eller hur?” Säger han och lägger mer och mer av sin vikt mot henne.

   “Oh försiktigt, jag är inte van vid att ha en så tung karl över mig.”

   “Bra att vi övar då.”

 

De fnissar, hon fattar mycket väl att han gör detta för att muntra upp henne och han lyckas tusenfald. Hennes kropp tar gärna emot närkontakten och han är noga med att inte lägga för mycket av sin vikt på henne, framförallt inte med sitt kön mot hennes. Utifrån sett så ser detta nog inte så bra ut, men det är bara de två här nu, så ingen skada skedd. De får ögonkontakt, han putar med läpparna och hon möter dem med sina.

   “Mmmmmm”, mumlar de båda medan pussen pågår. De slutar mumla när en tunga slinker in däremellan och det återupptas inte när en annan tunga möter den. När de väl har börjat så öppnar de båda sina munnar och de kysser varandra ordentligt. Han fortsätter röra sig över henne, inte med juckande rörelse, men åt sidan och upp och ner och hon bara ligger där och håller om hans nacke med armarna och hans mun med sin.

   “Vad tokiga vi är”, säger hon.

   “Mhm, visst är det najs?”

   “Haha ja. Det känns som att jag får livet tillbaka igen.”

   “Det är bra det, men käk var det va?”

   “Okej då, bär mig.” Hon klänger sig fast runt hans nacke och han lyckas ta sig ur sängen och ställa sig upp. Han lägger armarna under hennes knäveck och varje hand på hennes stjärt och lyfter upp henne.

   “Tobias, varför måste du göra det här knull-lyftet varje gång du bär mig?” Frågar hon med ett skratt.

   “För du gillar det lika mycket som jag gör”, säger han och gungar henne.

   “Haha, oh sluta nu. Nu måste vi skärpa oss.”

   “Jag vet, förlåt”, säger han och sätter ner henne på köksbordet. Ett förlåt han inte menar och ett förlåt hon sannerligen inte vill ha.

   “Man blir lite galen av att bara umgås så som vi gör nu, bara vi två”, säger hon.

   “Jo, visst men. Så mycket som jag hörde dig skratta nu har jag inte hört på åratal, så det var lätt värt det”, säger han med sitt sneda leende.

 

Dagen efter ringer Ida och meddelar att hon önskar sätta i C-implantat i sina bröst och hon får en tid bokad för operation redan veckan efter. Hon och Tobias blir inkallade på ett informationsmöte innan, där går de igenom vad som kommer att hända och vad de bör förvänta sig och hur de ska vara förberedda. Mötet går bra tycker Ida, Tobias skriver ner vad de behöver köpa och han ställer frågor som hon själv inte kommer på att de behöver svar på. De är glada båda två, hon har mycket mer energi nu än tidigare och hon orkar vara mer aktiv i deras liv där hemma. Inte för att Tobias låter henne göra några hushållssysslor, men ändå. Hon hade klarat det om han hade låtit henne.

   “Orkar du?” Frågar han.

   “Men herregud, det är bara duka vi pratar om”, säger hon och tar fram bestick ur besticklåda.

   “Okej då”, säger han och daskar till henne på rumpan. Något han gjort en hel del gånger sen de låg i sängen tillsammans.

Hon vill inte vara sämre, hon ställer sig bredvid honom vid spisen och klämmer åt hårt på hans ena skinka med sin hand.

   ”Du har en väldigt behändig stjärt att lägga handen på,” säger hon med ett lurigt leende, och låter handen ligga kvar ett slag. ”Varm, liksom. Mysig.”

   “Den finns där alltid för dig”, säger han och tigger till sig en snabb kyss. Även kyssar har de gett varandra rikligt sen stunden i sängen efter mötet på sjukhuset och hon uppskattar det mycket.

Annars beter de sig som vanligt, de pratar om vanliga saker, gör vanliga saker ihop utan märkvärdigheter. De äter tillsammans, tar promenader, tittar på tv, åker iväg med bilen och äter en glass.

   “Jag tror, om några år när det här förhoppningsvis är över, så kommer jag minnas våra stunder ihop mer än alla behandlingar och all smärta jag känt”, säger hon och slickar på en mjukglass.

   “Vad skönt”, säger han bara och svaret oroar henne lite.

   “Du då? Vad kommer du minnas?”

   “Dom här stunderna med, absolut. Men, sen kommer det bli svårt att glömma bilden av ens mamma ligga och gråta av smärta och ångest. Så det är nog en blandning.”

   “Jag förstår det”, säger hon och tar initiativet till en mjuk kyss utan tunga, “och jag är dig evigt tacksam.”

   “Jag tror nog, i slutändan, så är jag lika tacksam, jag fick ju tillbaka min relation till min mamma. Och jag har pratat mer med pappa nu det senaste än jag gjort på de sista åren, så även där har det blivit bättre.”

   “Det gör mig jätteglad Tobias.

   “Mig med, synd bara att det krävdes en cancer för att det skulle ske.”

 

Och så kommer dagen för operation. Tobias kör in henne till sjukhuset, de ger varandra en lång kram, en snabb puss på läpparna och han hinner med en liten rumpdask innan hon får följa med läkarna. Hon ska få stanna en natt för observation, så han åker hem och väntar där. Operationen går bra, det får hon veta när hon vaknar. Det trycker mot hennes bröstkorg, hon har ett förband runt och brösten ser jättestora ut, gigantiska rent ut sagt. Hon saknar Tobias där, men snart börjar hon känna illamående och trötthet, så hon hinner inte sakna honom så mycket mer innan hon somnar igen.

 

När hon får komma hem igen så känner hon sig, ytterligare en gång, främmande med sin kropp och hon känner sig blyg och inte ett dugg kaxig.

   “Förlåt, men blir du ledsen om jag ber dig sova i din egen säng inatt? Jag vill vara ensam inatt tror jag.”

   “Självklart, det tar nog några dagar för dig att vänja dig.” De kramas inte framifrån utan han får hålla en arm om henne på sidan och han låter bli att röra henne där bak. Men en puss på kinden får hon.

   “Tack älskling, för att du finns här och för att du ser mig.”

   “Det är ju klart jag gör, du lyser ju av alla radiovågor.”

Den jobbiga stunden till trots så får han henne att skratta ändå.

 

Några dagar passerar. Hon är trött, känner yrsel och har ingen aptit. Tobias är på ett desto bättre humör, han försöker få henne att skratta och ge henne peppande ord och ibland funkar det och ibland inte.

   “Jag läste någonstans och det var tänkvärt, men det var en kvinna som också överlevt cancer som sa det. Men att det är inte cancerbehandligen som är det man läker av utan det är tiden efteråt, det är då livet börjar och det är då man läker på riktigt.”

   “Just nu känner jag mig bara färdig med att bli läkt, nu önskar jag inget hellre än en vanlig grå tisdag och ens enda bekymmer är att bilen behöver besiktigas och att priset på kaffe har gått upp.”

   “Aa…fast satan vad kaffe är dyrt nu, och behöver du besiktiga din bil snart? Det har jag inte tänkt på alls.”

   “Asså Tobias, du måste sluta få mig att skratta, det gör ont när brösten guppar.”

   “Förlåt mig då, jag kan väl inte hjälpa att jag är värsta komikern?”

   “Du skulle passa som clown på sjukhus.”

   “Haha, undrar vem jag fått min roliga gen ifrån…inte är det pappa i alla fall.”

 

Under dagarna har hon en viss bh på sig som håller implantaten på plats och som stödjer upp så hon inte känner stramhet eller smärta. Det tar några dagar efter operationen som hon, ensam i det låsta badrummet, tar av den och tittar på dem i spegeln. Stora, svullna och väldigt högt sittande. Hon tycker själv hon ser ut som att hon blivit misshandlad en hel natt och att alla slag och sparkar riktades rakt på tuttarna. Ingen rolig syn minst sagt känner hon, därefter en dusch, på med bh:n igen och en täckande tröja på det, för det finns inget roligt att se här. På kvällarna så ligger hon i soffan med fötterna i Tobias knä och han pillar på hennes fötter. De pratar om att han snart ska åka till sin lägenhet och städa ur den och göra den redo för fotografering inför försäljning. Han har börjat söka jobb i närområdet och han är redan kallad på två stycken intervjuer.

    “Det ska bli så roligt att ha dig nära här igen”, säger hon.

   “Ja, mig blir du inte av med så lätt längre, vi har upplevt för mycket tillsammans.”

 

Tobias åker iväg och ägnar två dagar åt sin lägenhet och andra saker som behöver fixas. Mamma tycker att det är skönt att få vara ensam hemma och ha ro för sig själv utan att behöva bli påpassad. Hon uppskattar att kunna gå runt topless i huset och vänja sig vid sina nya behag. De känns fortfarande svullna och ovana, som om de inte riktigt hör till henne än. Men det är okej — hon vet att det tar tid.

 

Efter ungefär en och en halv dag så börjar hon längta efter Tobias igen, och när han ringer och säger att han är på väg hem blir hon genast mycket gladare. Hon möter honom på parkeringen. Bilen är full med lådor och påsar som han ska bära ner till källarförrådet senare.

   “Du ser mycket stabilare och ståtligare ut nu”, säger han efter att de gett varandra en försiktig kram.”

   “Gör jag det?”

   “Verkligen, mycket mer självklar liksom. Inte alls för stort eller vulgärt.”

Hon ler, även om hon fortfarande inte känner att de tillhör henne eller är en del av hennes nya jag. “Vad bra att åtminstone du tycker det.”

Han lägger försiktigt handen över hennes stubbiga hjässa och stryker henne mjukt. ”Det kommer, ge det lite tid bara, så vänjer du dig. Dina tuttar kommer bli en del av dig, precis som allt annat.”

   “Hoppas det”, säger hon och gillar sättet han tar på henne. De har ett samspel dem emellan som inte slår fel någon gång.

 

När bilen är tömd och källarförrådet mer välfyllt så går de upp till lägenheten igen. Tobias är full av energi och han är glad. Hans lägenhet ska snart läggas ut till försäljning och mäklaren trodde att försäljningen kommer gå fort och att han kommer göra lite vinst på den. Ida absorberar hans glada energi och hon känner sig lycklig och tacksam över att han är hemma igen. Huset blir ett hem helt plötsligt igen.

   “Sorry, jag glömde helt bort”, säger han och ger henne en rejäl kyss på läpparna utan att blanda i någon tunga. En hand hamnar på hennes rumpa med och den klämmer åt.

   “Mm, gör aldrig om det”, säger hon och lägger händerna på hans nacke och tvingar ned honom för en lite blötare kyss.

   “Oj jäklar, någon har saknat mig”, säger han med ett skratt och nu båda händerna på hennes stjärt.

   “Du har gjort mig beroende av dig, så vad trodde du själv?”

   “Jag förväntade mig nog inget annat.”

De låter bli att trycka brösten mot varandra, hon får styra och känna efter noga när det kommer till det.

   “Jag…jag skulle vilja att du kommer in och sover bredvid mig ikväll, jag kommer ha min bh på mig som skydd.” Säger hon.

   “Vad trevligt, du får bestämma vart jag får ha mina händer bara”, säger han.

Hon skrattar till och viskar i hans öra, ”än så länge bara på rumpan, men den vill jag nog aldrig att du slutar ta på.”

   ”Haha, någon gång vill du nog det. Men jag är nöjd så länge jag får.”

 

Det går en vecka till. Brösten börjar ‘sätta sig’ lite mer, de sjunker ner och svullnaden minskar en aning. Varje dag spenderar hon en stund inne i badrummet utan något plagg på överkroppen. Hon tittar på dem, klämmer och känner och blir mer vän med dem. Bh:n är alltid på annars, men stunden inne i badrummet, och endast då, åker den av. 

 

Under veckan har en del roliga besked ramlat in med. Tobias lägenhet såldes innan den ens kom ut på marknaden och han gjorde en fin vinst på den. Han blir dagen efter erbjuden ett jobb på en vårdcentral i närheten och han börjar jobba där när sommaren tar slut, vilket är om 1,5 månad. Även Ida har – efter mycket prat med läkare, psykolog och sin arbetsgivare – bestämt att även hon ska börja jobba två dagar i veckan efter sommaren.

   “Inte lång tid kvar då tills vår lilla bubbla här spricker”, säger Tobias.

   “Säg inte så, nu vill jag att vi bara fokuserar på det positiva.”

   “Fast det är ju positivt, egentligen.”

   “Jag vill bara inte tänka på att detta du och jag har kommer att ta slut.”

De ligger i sängen nära varandra, han i endast kalsonger och hon i bh och trosor. 

   “Hur känns dom?” Undrar han och riktar blicken snabbt nedåt.

   “Tunga och farliga, som att jag kan knocka någon med dom. Men det gör inte lika ont längre som det gjorde för några dagar sedan.”

   “Skönt, dom passar dig måste jag säga.”

   “Tack”, säger hon och böjer sig fram och kysser honom med en liten touch med tungan. “Hur ska vi kunna sluta med det här tror du?” Undrar hon.

   “Med pussarna menar du?”

   “Ja, dels det. Och att vi rör vid varandra som vi gör, på rumpan och så. Vi kommer ju behöva gå tillbaka till hur det var innan.”

   “Ärligt talat, jag tror det kommer ske naturligt. Du kommer känna dig mer som dig själv i din kropp, du behöver inte min hjälp lika mycket längre, vi båda kommer att jobba och vardagen kommer komma. Jag tror det räcker.”

Han är klok som en bok, hennes son, men hon är inte lika övertygad om att det kommer att ske så lätt, inte för henne i alla fall. 

   “Eller”, säger han efter att ha noterat hennes tvivel, “så får vi åka på någon kortare resa ihop. Typ en weekend och där hitta tillbaka till en riktig mamma-son relation igen. Det hade kunnat vara ett trevligt avslut på allt som varit.”

Ida ler fånigt, ”Ja, det vill jag göra. Typ hyra en stuga vid vattnet, gärna lite öde med.”

   “Haha, jag tänkte exakt lika.”

 

De ligger tysta en stund och Ida känner att hon har så mycket att prata om, samtidigt vill hon inte vara den jobbiga tjejen som måste prata om allt efter att lampan släcks. Men det är ju då alla bra tankar kommer ju, tänker hon.

   “Det är lite läskigt på ett sätt att vi – eller jag – har blivit så bekväm med dig.”

   “Fast det är najs tycker jag”, svarar han inte helt oväntat, för honom verkar inte mycket till gränser finnas.

   “Det tycker jag också, men det är inte helt oproblematiskt heller, det måste du väl hålla med om?”

   “Absolut att det kan vara det. Men det måste samtidigt inte överanalyseras heller. Vi har hittat vårt sätt för att komma igenom din behandling, det kanske är lite udda och i vissas ögon opassande, men jag skiter i det. Vi är två vuxna personer som fattar själva, eller hur?” Säger han och en hand hamnar på hennes höft.

   “Du har rätt i allt och jag menar egentligen inte att det är opassande eller så, mer att gränserna är inte helt tydliga för mig.”

   “Överlåt det åt mig bara, så löser det sig.”

Hon skrattar till. “Nej men det vågar jag inte för dina gränser känns väldigt långt bort. Snart så duschar vi väl tillsammans och du ger mig rumpmassage var och varannan dag?”

   “Om du vill så.”

   “Men Tobias”, säger hon och ler ut i mörkret. “Det är ju det här jag menar, jag vet att det är fel men jag skulle inte ha problem med det heller. Men när du är så himla öppen med allt så måste jag bli den som sätter gränser.”

   “Varför måste du det?”

   “Bara…för att. Jag känner mig som, jag vet inte, en stor mytoman bland en massa andra mytomaner och jag måste lära dom att det är fel att ljuga.”

   “Haha, jag fattar precis. Om du vill så kan jag hjälpa dig med gränserna. Jag vill bara inte att du ska känna skam om du behöver något eller så. Jag menar, jag hade ju kunnat säga nej när du tog av dig nattlinnet och la dig över mig första gången. För det kanske var lite väl mycket, men samtidigt fanns inte ens tanken hos mig att göra så mot dig.”

 

De kommer närmare varandra, hans hand på höften glider ned mot skinkan på henne och hon känner konturerna av hans kalsonger mot sin hand när hon drar den över hans ryggslut.

   “Jag är så tacksam för det. Jag, jag ska nog försöka tänka mindre. Det blir nog bäst.” Säger hon.

   “Jag tror det med”, säger han.

   “Men du, säger hon och petar honom i bröstet med ett finger, “du får inte vara jobbig och utmana mig på något sätt.”

   “Det skulle jag väl aldrig göra?” Säger han och hon hör ironin. “Vad skulle det vara menar du?”

   “Jamen…du kan ju vara så kreativ dina tokiga förslag. Som, när brösten känns bra så skulle du mycket väl kunna säga att jag borde sova topless tillsammans med dig.”

   “Ja?”

   “Exakt”, säger hon och skrattar och petar honom fler gånger i bröstet. “Det borde vi absolut inte göra men du skulle säkert kunna föreslå det.”

   “Okej, då föreslår jag inte det. Jag kanske inte vill ha dina silikonpattar i ansiktet när jag sover ändå.”

Ännu en gång får han henne att brista ut i ett gapskratt och det allvarliga i samtalet dör ut. De är på samma sida och de motarbetar inte varandra, det är det viktigaste.

   “Men jag och mina sillisar älskar dig ändå.”

   “Jag älskar er med, alla tre.” Säger han och får ett fniss till svar. “Men tveka aldrig på att fråga mig om något, vad som helst. Det värsta som kan hända är att jag säga Kinky men nej tack.”

   “Men Tobbe. Nej, jag tänker inte bli chockad mer, du kommer bara få mig att börja skratta igen.”

Han trycker sin mun mot hennes och hon kysser honom gärna tillbaka, de fnissar samtidigt åt att de är så löjliga men också för att de är glada. 

   “Vi struntar att tänka på gränser säger jag, tills vi börjar jobba”, säger han. “Eller snarare tills du känner dig färdig, förstår du?”

   “Ja.”

   “Bra, för jag är inte färdig med dig förrän du säger det. Då slutar jag.”

   “Okej då. Du vinner.”

   “Jag vet.”

 

En vecka till passerar. Tobias har under dagen varit tillbaka till sin lägenhet och släppt in en städfirma och efter det lämnat ifrån sig nyckeln till den nya ägaren. I samma veva besökte han sitt gamla jobb och sa hejdå, han hälsade på några vänner som bor där och han lämnade lite möbler till en större second hand affär. Så det är en trött Tobias som sätter sig i soffan hemma bredvid sin mor och ger henne närhet och värme, vilket hon saknat under dagen han varit borta. Hon har nämligen något på hjärtat.

   “Jag har funderat och bestämt mig och ångrat mig och ångrat mig igen. Men jag har bestämt mig, om du vill, så skulle jag vilja visa dig mina bröst.” Det är inte mycket kraft bakom hennes ord och hon känner sig liten och ynklig.

   “Självklart får du göra det, känner du dig helt säker?”

   “Jag tror det. Jag har alltid vetat – efter att du frågade mig – att jag vill visa dom för dig, men jag har velat känna att brösten känns som mina först. Och idag stod jag framför spegeln och mina ögon fastnade inte där direkt, och det är ett gott tecken tycker jag. Dom känns mer som mig nu, och så är dom inte lika svullna längre. Så jag vill gärna visa dom för dig.”

   “Vad fint. Vill du visa dom här?”

   “Gärna i sovrummet, med persiennerna nere.”

 

Klockan är 21.00, Tobias är helt slut efter den långa dagen, så de bestämmer sig för att göra sig redo för natten och sedan gå och lägga sig…efter hennes lilla ‘vernissage’.

   “Alltså Vernissage? Du gör det inte lätt för mig”, säger hon när de står bredvid varandra och borstar tänderna.

   “Fast det passar ju så bra”, säger han.

De står bredvid varandra och han har kört ner sin hand i hennes bakficka och låter den bara ligga där. Hon i sin tur drar sin hand upp och ner på hans rygg.

   ”Jag kommer sakna våra stunder ihop,” säger hon mjukt, med en blick genom spegeln som är både varm och lite vemodig. 

Han nickar instämmande, “Jag med, även om detta inte är slut än så som jag ser det.” Han böjer sig fram och spottar.

   “Nej jag vet, men lite känns det som att nu när brösten är på plats så är det sista som är kvar att visa dom för dig.”

Hon är fullt seriös och han förstår det, han ler mjukt och ger henne en puss på kinden så det lämnar vit skum av tandkräm kvar och kliar henne på ryggen. Från skulderbladet ned till skinkorna.

   “Det är så mycket som jag kommer sakna”, säger hon och börjar bli rörd.

   “Vad tänker du på?”

   “Allt det här vi har som vi inte kommer ha sen. Att ligga bredvid dig och ha sig som värmekudde, dina dumma skämt, en hand på rumpan varje dag och…jag vet inte, någon jag kan känna mig så bekväm med. Det är en lyx ska du veta, att känna så.”

   “Det håller jag med dig om”, säger han och spottar igen och torkar sig om munnen, “jag kommer sakna det här.”

Han lägger sin hand på hennes haka och styr henne upp mot sig och ger henne en blöt puss och hon, som inte hunnit spotta, tvingas lämna ifrån sig tandkrämsrester i hans mun. Han tar emot detta för att sedan le till och spotta ut det åt henne.

   “Jag…kan inte fatta att du gjorde så”, säger hon förstummad.

   “Det blir så ibland. Apropå bekväm, är det ok om jag?” Säger han och fäller upp toalettlocket och pekar ner där.

   “Nej, så bekväma tror jag inte vi ska bli. Du får gott vänta tills jag är klar.”

   “Aja, det var värt ett försök”, säger han och går förbi henne, ger henne en dask på rumpan och säger med blicken mot henne genom spegeln, “Och det här, mamma… det kommer jag sakna mest av allt.”

Hon suckar, “Jag med.”

 

Persiennerna är nere, resten av lägenheten är nedsläckt och rummet lyses upp av taklampan. Tobias sitter på sängen och är redo för henne, han har inte börjat klä av sig utan han har hennes fulla uppmärksamhet.

   “Vill du att jag säger eller gör något för att underlätta?” Frågar han.

   “Nej, jag tror inte det”, säger hon och tar av sig tröjan. Den svart bh:n är nu det enda som är ivägen och hon sträcker bak armarna och knäpper upp den vid ryggen. Hon ger inte sig själv någon chans att tveka, eller honom någon tid att fundera heller, för hon tar bara av sig den och hänger den på garderobsdörren. Tobias tittar på hennes bröst med klara ögon, en liten nick ger han ifrån sig och så tittar han upp i hennes ögon igen.

   “Dom är fina, du är fin och det ser jättevackert ut”, säger han bara.

   “Menar du det?”

   “Det gör jag. Det är som att jag beskådar ett konstverk men jag slipper betala entrébiljett.”

Hon drar på smilbanden endast, “Lite bättre än en vernissage då?”

   “Mycket.”

Ida går fram till honom och han reser sig upp. Hon lägger sina händer på hans midja, som att hon vill försäkra sig om att han stannar kvar. 

   “Får jag?” Säger han och lyfter händerna.

Hon nickar, även om de aldrig pratat om att han ska röra så känns det självklart för henne. “Gör det långsamt bara.”

 

Han låter sin ena hand vila på hennes sida först. Sedan kupas den försiktigt runt ena bröstet. Det är annorlunda. Hon känner trycket. Värmen. Inte den där gamla, direkta stimulansen – men något annat. Hon har varit orolig för detta tillfälle, där en annan person tar på hennes bröst och hur lite hon kommer att känna. En viss oro släpper och det börjar komma tårar i hennes ögon.

   “Oj, är det okej?” Frågar han.

Hon nickar, “Fortsätt gärna, det gör inte ont.”

Han stryker med tummen försiktigt, cirklar runt hennes bröstvårtor. Det händer inget speciellt, vårtgården trycker inte ihop sig och vårtan ändrar inte färg eller form.

  ”Det känns inte som förut,” säger hon. ”Men det känns… som något. Och det räcker nog.”

  “Det kommer räcka, vi får lära oss att det räcker.”

Ida snörvlar till och lyfter på huvudet och pussar honom, hennes grepp om hans höft är intakt och han slutar inte röra henne över brösten. “Jag gillar när du säger vi. Att vi ska lära oss,” säger hon.

   “Det är väl klart, jag är inte färdig med dig förrän du är nöjd.”

   “Oh Tobias”, säger hon och pussar honom en gång till innan hon lägger sina händer över hans på brösten. “Det betyder så mycket för mig att vi gör detta just nu.”

   “Det betyder mycket för mig med, att du låter mig vara med, jag fattar att detta måste vara superjobbigt för dig och jag tycker du är modig som gör detta.”

   “Tack älskling jag…jag känner mig inte lika trasig längre.”

   “Det är för att du inte är det.”

 

Ida fortsätter sova med något plagg på överkroppen, ibland behå och tröja, ibland endast behå och vid några tillfällen bara tröja. Allt beror på hur bekväm hon känner sig den specifika dagen. Hon går inte runt och visar brösten för jämnan, men hon har bytt om framför honom några gånger och övat på att känna sig mer bekväm och det har gått över förväntan bra. Tobias har även varit mer en generös med att känna på dem, han är gärna där med båda händerna och lyfter och kramar om och det tycker hon bara är trevligt.

   “Nu lever du livet va?” Säger hon när hon precis lutat sig mot honom i soffan och han direkt stoppat upp händerna under hennes tröja och kupat händerna om hennes tuttar.

   “Jag tror vi båda lever livet lika mycket nu”, säger han och pussar henne på kinden.

   ”Ja, jag älskar livet som det är.”

   “Visa det då.”

Det gör hon genom att vinkla upp huvudet och hångla med honom medan han masserar hennes bröst.

   “Du har bra bröst mamma.”

   “Tack. Vet du vad, jag ser fram emot den dagen då vart annat samtal du och jag har inte handlar om mina tuttar.”

   “Haha, det gör inte jag. Då byter vi bara kroppsdel.”

   “Gärna för mig, min vältränade rygg till exempel.”

   “Ja, vi får börja gymma snart så jag får se den oftare.”

   “Det får vi, det låter som en rolig sak att göra tillsammans.”

 

Även om Ida har tappat mycket av känseln i brösten så börjar hon tycka om när han tar på dem och det känns som ett stort steg. Det är inte nödvändigtvis sexuellt, men det är ingen oangenäm känsla och det i samband med lite hångel…det gör det lättare för henne. 

 

Idag är en stor dag för Ida. Hon ska ta med sig sin väninna Camilla och gå ut och käka på restaurang och dricka drinkar. Det är första gången hon gör något kul utan Tobias och hon är mycket förväntansfull på kvällen. Tobias ska köra in henne, sen ska han träffa några kompisar och hänga under kvällen och sedan ska han hämta henne där hon vill bli hämtad. Det här känns som det Stora testet för henne, det är nu hon ser hur pass redo hon är för att möta omvärlden igen med sin nya kropp och sina nya erfarenheter. Ganska nervöst men ändå jätteroligt.

   “Om du inte vill bli hämtad för att du följer med en snubbe hem så säg bara till, inga konstigheter”, säger Tobias.

Det känns märkligt och främmande att hon – hon som för ett kort tag sedan låg och kved i smärtor, utan bröst eller hår – skulle kunna ses som attraktiv för en man. Men det är ju möjligt och det är lite skrämmande. Hur kommer hennes kropp reagera? Kommer den se konstig ut för honom med ärren? Hur kommer det kännas att ha sex? Svårt eller enkelt?

   “Tack, jag ska tänka på det”, svarar hon.

   “Glöm inte att fixa glidmedel bara, det kan nog göra ont på dig första gången.”

   “Taaaack…för dina tips”, säger och vill avbryta samtalets riktning. Men samtidigt skriver hon upp i sin mentala att-göra-lista att köpa en tub glidmedel i sexshopen som finns på samma gata som restaurangen de ska äta på idag. “Du kanske också ska försöka träffa någon tjej idag?”

   “Kanske det, men jag kommer fortfarande vara stand-by när du behöver mig.”

Lite märkligt ordval, men visst. “Det måste ha varit jättelängesedan för dig.”

   “Jepp, så pungen är så full med spermier att jag hade kunnat göra en kvinna utan livmoder gravid.”

Hon ger honom en skeptisk blick, “Du säger så konstiga saker ibland.”

   “Det är ju därför du älskar mig”, säger han och ger henne en snabb puss på munnen, en kram på ena tutten och en kläm på stjärten.

   “Jag känner mig som ditt smörgåsbord”, säger hon.

   “Haha typ så, och du gillar det.”

   “Jag gör ju det.”

 

Hon duschar, rakar benen och ansar könshåret. Smörjer in sig med en kräm för kroppen och en för ansiktet, sminkar sig framför spegeln i badrummet tills hon känner sig tillräckligt fin för att visa sig ute. På med morgonrocken och lämnar badrummet för att byta om, men först några ord till Tobias, som sitter i sitt rum.

   “Vad tycker du?” Säger hon i dörröppningen och menar sitt sminkade ansikte.

Han gör en helkroppsskanning och han ser väldigt nöjd ut när han kommer upp till hennes ansikte. “Som en tavla, exakt så här borde du se ut hela tiden.”

   “Jaja överdriv inte, jag kan väl få klä på mig först innan vi kommer till överorden?”

   “Du är fin exakt som du är just nu”, säger han och fnissar tyst.

   “Jag vet inte varför du flinar och jag vet inte om jag vill veta det heller, men sminket får godkänt?”

   “Absolut…hela du får godkänt.”

Hon lämnar honom där och går in i sitt sovrum och står länge framför garderoben och kollar efter passande trosor, strumpor och byxor för kvällen. Sen ett tag tillbaka så är hon förtjust i jeans, så det och en snygg blues får det bli. Hon tar fram några par och lägger dem på sängen och då får hon en glimpt av sig själv i spegeln på andra sidan väggen och något fångar hennes uppmärksamhet, och detta får henne att frysa till. 

 

Det hon ser är att hennes morgonrock vikt sig, eller fastnat på något sätt nedtill och det har lett till att hela hennes framsida, från ärret under naveln och nedåt, är fullt synligt. Hennes ansade kön tittar tillbaka på henne och snabbt som sjutton rättar hon till det, till en mindre nytta. Nu fattar hon varför han log så fånigt. Ida vill ropa på honom och säga att han borde ha sagt åt henne, men hon gör inte det. För hon tycker inte att det fanns något hånfullt i hans leende, snarare att han blev glad över att han fick se det som hon visade och att han gillade det. Exakt så hon vill att en man ska reagera när han ser henne naken. Så hon väljer att inte nämna något om det för honom senare, det får vara båda deras lilla hemlighet, hon bjuder på den blottningen. Det slutar med att hon fnittrar för sig själv medan hon testar vilka kläder hon ska ha på sig.

 

Ljusblå jeans med en röd blus som visar lite urringning får det bli. Hon har ännu inte varit och shoppat nya kläder efter sin nya figur, men den röda blusen passar bra på henne nu. Innan var den lite för stor upptill, nu sitter den som ett smäck. Hennes hjässa är täckt av svart, kort hår på en centimeter. Det är inte ‘hennes’ frisyr, det är inget nytt hon tänker spara, men det funkar för stunden och hon försöker tycka om det. Det är samtidigt kul att se hur ens utseende förändras med håret och dess längd, hon tänker feminist direkt, som att det sitter i håret. 

 

De ska åka om 20 minuter, Ida är helt klar och hon känner sig redo.

   “Ett glas vin på det”, säger hon utanför Tobias rum medan hon går till köket utan att vänta in honom. Hon fyller ett glas med rött vin från en bag in box de har i kylskåpet och tar en klase med vindruvor. Hungern börjar komma nu och då gäller det att hålla sig borta från kylskåp och skafferi så hon inte småäter sig själv mätt. Tobias kommer in i köket, klädd i ett par vita linnebyxor och en skjorta. Det långa håret hänger bak i en hästsvans, skägget är perfekt rakat och detta exemplar till man tittar på henne med lurighet i blicken.

   “Well hello hello”, säger han.

   “Hej min stiliga prins.”

   “Har madame möjligtvis sett min arma moder här omkring? För en sådan sexbomb som du hittar man sällan här.”

Hon är löjlig, hon vet det, men det känns bra att han säger så. “Nu förväntar jag mig att alla män pratar till mig på detta sätt ikväll.”

  “Det är det minsta du förtjänar”, säger han och är nu framme vid henne, hon har tvingats backa så hon lutar sig mot köksbordet. Han har något glansigt i blicken och att han gillar det han ser finns det ingen tvekan om.

Han tar upp hela hennes synfält, hon har ingenstans att ta vägen och hon är ställd inför situationen, men när han trycker läpparna mot hennes så kan hon bara stå kvar och ta emot och försöka besvara. Han tar vinglaset ifrån henne och ställer det på köksbänken bredvid. Hans tunga är stor och ivrig och hans händer kramar om hennes höfter och han trycker henne bakåt så hon på något vis hamnar sittande på köksbordet.

   “Men vad händer nu?” Hinner hon få ur sig innan han kysser henne igen och tvingar isär hennes ben och ställer sig tätt intill, han håller om hennes nacke så hon inte försvinner från honom och Ida är helt handlingsförlamad. Det är som att han är överallt på henne med sina händer och sin mun, på hennes ben, bröst, kinder och i håret. Han släpper taget om hennes nacke och hon är snabb med att ta tag i honom så hon inte hamnar på rygg på bordet.

   “Du ser perfekt ut”, säger han och puttar ner henne så hon ändå hamnar på rygg, han lyfter på blusen och pussar henne på magen, kramar om brösten och drar en hand på insidan av hennes lår.

   “Tobias, vad är detta? Vill du att jag stannar hemma idag?”

   “Nej då, jag vill bara väcka liv och lust i dig innan du går ut. Det tror jag gör dig gott.”

Hon skrattar till och låter honom hjälpa henne upp i sittande ställning igen. “Du är otrolig alltså, nu är jag helt yr”, säger hon och försöker få tillbaka alla hjärnceller medan han kramar om hennes bröst där hon sitter. Hjärtat bultar och hon kan inte förneka att han lyckades med att väcka lust inom henne. Hade hon haft normala bröst nu så hade vårtorna stått upp likt fyrtorn.

   “Männen kommer bli galna runt dig”, säger han och kysser henne igen och lägger händerna på hennes stjärt och trycker henne mot sig.

   “Jo, du visar det med all tydlighet”, säger hon och puttar bort honom och glider av bordet igen. Men Tobias är snabb och tar tag i henne och vänder henne om så hon står framåtlutad mot bordet och honom tätt bakom sig.

   “Men gud finns det någon hejd på dig?” Säger hon med ett fniss samtidigt som han kramar om hennes bröst bakifrån.

   “Jag kommer att sakna att få klämma på dom ikväll”, säger han.

   “Men hallå, du har ju inte gjort något annat dom senaste dagarna, räcker inte det?”

   “Jo, men det är lite jobbigt ändå”, säger han och släpper taget om hennes bröst och sjunker ned och biter henne i ena skinkan.

   “Aah men Tobbe, nu får du behärska dig”, säger hon och ställer sig upp. “Det är inte mig du ska göra så här med, utan någon fin tjej där ute.”

   “Jag vet”, säger han och ger henne sitt vinglas igen, “men jag tror du är den som mest behövde det. Dessutom”, han masserar hennes jensrumpa och nyper till, “om du inte får dig ett nyp ikväll så har jag två stycken här som gärna hjälper till.”

 

Om hon behövde det eller inte vet hon inte, men när de sätter sig i bilen senare så är hon fortfarande överväldigad över hans ‘attack’ och det är lite provocerande att han verkar helt oberörd, han pratar på som vanligt med självsäkerhet och lugn och hon kan inte mer än att nicka. Han kör fram till gatan där restaurangen – och sexshopen – finns och de önskar varandra en trevlig kväll och så kör han vidare. Lämnar henne bland vargarna, aka festsugna ungdomar som är ute och rör sig snabbt runt om henne och hon behöver fem minuter på sig för att sansa sig innan hon börjar gå.

 

När Tobias hämtar henne på samma plats några timmar senare så är det en annan mamma än den mamma han lämnade av. Ida är glad, hon har haft roligt tillsammans med Camilla, de har ätit, druckit gott i lagom mängder och de har sjungit karaoke och dansat.

   “Men”, säger hon och avbryter sig själv mitt i en mening, “inga karlar blev det idag, och jag ska förklara varför för dig sen.”

   “Haha okej. Kul att du har haft roligt”, säger han och han berättar om sin relativt lugna kväll med några polare där de spelade tv-spel, drack alkoholfri öl och kollade på Youtube.

   “Varför drack dom andra inte öl? Gjorde dom det för sympati till dig eller?”

   “Nä, asså dom brukar inte dricka så mycket. Jens har ju en tvååring och Mårten försöker gå ner i vikt, så det blev så idag.”

Han lägger en hand på hennes knä och hon vilar sin hand ovanpå den. Klockan närmar sig midnatt, hon är trött men hon vill inte sova direkt när de kommer hem. Kvällen har varit bra, Camilla var bra, maten var bra och känslan i bröstet är bra. 

 

De kommer hem och hon vill att de sätter sig tillsammans i soffan i vardagsrummet, Tobias visar inte det minsta tecken på trötthet, han hämtar två glas vatten till dem medan hon besöker damernas och de sätter sig tillslut i soffan vända mot varandra.

   “Det har…varit lite mycket för mig och jag har haft lite svårt att tänka klart”, säger hon och dricker vattnet och kollar ner i soffan. “Men, jag såg ju ikväll lite som ett test för mig, jag ville se hur jag klarade att socialisera mig igen.”

   “Du har ju vart instängd med mig nu i evigheter så jag förstår att det inte vart superenkelt. Men det gick väl bra?”

   “Jo”, nickar hon, “det var roligt, jag och Camilla hade så mycket att prata om, allt smakade bra och stämningen var perfekt. Och, jag var intresserad, eller snarare sugen, på att träffa en man. Se hur man står sig på marknaden, vad som funkar och inte funkar. Kan jag, ska jag berätta om min cancer? Drar han direkt? Eller blir han intresserad, eller känner medlidande och vill ‘bota’ mig? Men mest av allt…det förstår du nog själv.”

   “Du ville knulla.”

Det var ord och inga visor. “Ja jag ville det, jag saknar det och jag ville, eller vill, känna hur det är att ha sex igen. Och så, när vi gick vidare till karaokestället så pratade vi med flera män där, några i din ålder och några som mig, lite äldre kanske. Alla trevliga och fina och dom verkade inte titta konstigt på mig, som att dom tyckte att mina bröst är onaturligt stora eller att min frisyr skrek ut Cancer. Där var det en man, han var…jag vet inte men det kändes bra, det kändes rätt med honom. Fint leende, uppmärksam, stiligt klädd, snäll och han bjöd både mig och Camilla på vin. Flera gånger tänkte jag på att om jag hade varit här idag, och vi tar bort allt som hänt det senaste året, så hade jag gärna följt med denna man hem. Det fanns inget egentligen som stoppade mig, inget i vad han sa eller i hur han betedde sig.”

   “Jaha.”

   “Men ändå, när jag stod där, drack hans vin och lyssnade på honom så fanns det inte en molekyl inom mig som tyckte att jag skulle göra det. Som en stor, osynlig spärr.”

   “Vad tråkigt, vad beror den på?”

   “Jag ville verkligen, eller jag ville vilja om du förstår? Du fick ju igång mig rejäl innan och du stöttade ju mig, och har stöttat mig i allt hittills, så jag kände mig inte osäker på det sättet. Men jag kunde inte, det var helt omöjligt att följa med honom.”

 

Tobias nickar och ger henne sin hand och hon tar den blixtsnabbt och håller i den hårt.

   “För, hela tiden tänkte jag att jag ville visa upp honom för dig, jag vill visa dig att jag kan själv”, säger hon.

   “Haha, okay.”

   “För allt jag har gjort sen jag fick cancer har du varit med mig och hjälpt mig med, du har varit där och gett mig självförtroende att komma ut. Du har fått mig att känna mig snygg fast att jag egentligen inte tycker att jag är det, du har intalat mig att det inte är något fel på mig, att mitt hår är ok, att tuttarna ser bra ut och att jag är en person som män kan attraheras av.”

   “Oj då, detta väntade jag mig inte”, säger han och kliar sig i ögat. “Synd bara att det fanns en spärr där på slutet då.”

   “Ja fast, jag är säker på att den kommer lägga sig med. Och jag vet att du alltid finns där för mig när jag behöver det.”

   “Ja”, säger han och fnissar, “självklart gör jag det, vad du än ber mig om.”

Hon ler, pussar honom på handen och hoppar lite närmare. “Jag…skulle vilja ha sex igen. Det är läskigt, men jag vill det.”

Tobias tittar på henne med en klar blick, handen är kvar i hennes och han ser som vanligt kolugn ut. “Vad du än ber om mamma, jag gör vad som.”

Ida pustar ut och sväljer nästa klump i halsen. “Tack…jag skulle vilja det. Sen förstår jag att du inte känner…”

 

Ida hinner inte avsluta sin mening förrän Tobias drar åt sig deras sammankopplade händer och placerar hennes hand på sitt skrev, något stenhårt finns under linnebyxan. Hon förstår först inte, men när det går upp för henne kan hon bara gapa.

   “Men Gud, är du så hård? För mig?”

   ”Ja, något är det”, säger han med ett pillemariskt leende innan han bryter isen och kysser henne.

Ida har svårt att kyssa tillbaka då hon behöver andas och samtidigt få bukt med tankarna och även fortsätta hålla på hans stånd, eller rättare sagt hennes stånd. Han är varm och hans kropp utsöndrar trygghetshormoner och hon känner sig säker tillsammans med honom och osäkerheten släpper sakta.

   “Min älskling jag, jag var faktiskt orolig för hur du skulle övertyga mig att du vill.” Säger hon.

   “Haha va? Vad menar du att jag skulle övertyga dig?”

   “Jag var så himla säker på att om du svarar ja så gör du det inte för att du vill på riktigt utan du gör det för min skull, och jag vill inte känna mig som en patient längre utan som en kvinna, så jag trodde inte du skulle kunna få mig att tro att du vill på riktigt. Men det här är svar nog för mig”, säger hon och klämmer på ståndet.

   “Jag vill som fan. Men du, vi rushar inte. Vi fixar oss tillsammans inne på toa och sen går vi till sängen, köpte du glidmedel eller?”

   “Ja det gjorde jag.”

   “Grymt.”

 

Han reser sig ur soffan och visar tydligt att han vill bära henne till badrummet, även om det är en kort väg och att hon kan själv nuförtiden. Hon låter honom lyfta upp henne, en ordentlig kyss på det och sedan går han till badrummet med henne och sätter ned henne på toalettstolen.

   “Om du vill så kan jag kissa sen när du är här, om du känner att vi är tillräckligt bekväma menar jag”, säger hon med ett fniss.

   “Nä, vi skippar nog det tror jag. Men kanske dags snart att kasta ut avsugningsstolen?” Säger han och pekar på duschstolen som varit hennes räddning när hon inte orkat stå och duscha.

   “Vadå? Vad sa du? Sa du avsugningsstolen?” Hon har aldrig hört något då konstigt.

   “Ja? Det är ju den ni tjejer sitter på när ni ger head i duschen och ni inte orkar sitta på knä.”

   “Men, fyyy Tobias. Säg inte så om min fina stol.”

De borstar tänderna, de busar, tar på varandra, spottar ut tandkräm och hånglar. Han drar av henne blusen och hon pillar på hans skrev för att se om ståndet fortfarande lever. Hon tvättar av sig sminket, han tar av sig sin skjorta och knäpper upp hennes jeans och med smekande händer glider de av hennes kropp.

   “Jag älskar din kropp”, säger han och knäpper upp hennes brösthållare bakifrån och drar händerna över hennes bara rygg.

   “Ja, det är ju den enda kvinnokroppen du sett på år och dar, klart att du blir upphetsad av den”, säger hon kaxigt och låter behån glida av och befria tuttarna.

   ”Du är så vacker”, mumlar han mot hennes nacke.
Hon fnissar lågt. ”Trots allt?”

   ”Nej, för allt”, säger han. ”Du är du. Och det är det finaste jag vet.”
Hon vänder sig om, lutar sig fram mot honom och fångas in av hans starka armar. Han nosar henne i håret, hon pussar honom på halsen,

   ”Du får mig att känna mig… levande.”

   ”Det är för att du är det”, svarar han. ”Och jag vill inget annat än att få vara nära dig så här.”

 

De går tillsammans till sovrummet och han stänger dörren om dem, stänger ute omvärlden totalt.

   “Lägg dig”, säger han och drar av sig byxor, strumpor och kalsonger. 

Ida ser hans kuk hänga mellan hans ben, men hon stirrar inte, istället tar hon av sig trosorna och lägger sig ned under täcket. Hon säger att tuben med glidmedlet ligger i hennes handväska på golvet vid dörren, han fiskar upp den och lägger sig bredvid henne i sängen. Han hamnar tätt intill henne och de börjar kyssas, hon underifrån och han ovanifrån, med en hand som smeker hennes bröst och en erigerad kuk som trycker mot hennes lår. Kyssen är inte darrig eller osäker på något sätt, de är båda säkra på sig själva i denna osäkra situation men de båda vet till hundra procent att de vill detta.

   “Jaa…Tobias.” Viskar hon.

   “Mhm, say my name”, säger han och tar ett kliv över hennes lår och ställer sig på knä mellan hennes ben. “Du är den vackraste kvinna jag någonsin sett just nu.”

   “Du är det finaste”, svarar hon och lägger hans händer på sina bröst och kysser honom.

 

Han sätter sig upp på knä, tar tuben med glidmedel och frågar henne om hon vill smörja in sig själv. Ida skakar på huvudet, hon litar på att han gör det rätt och hon gillar inte kladd överlag. Tobias kletar in kuken först och sedan hennes fitta, med två fingrar rör han över och mellan hennes blygdläppar och sedan in i henne utan svårigheter.

   “Det känns bra”, säger hon. Faktum är att det känns mer än bra, varje rörelse han gör känns bra och hon är nära att stöna till gång på gång. Hans kuk står ståtligt upp mellan hans ben, glansig av glidmedlet och Ida säger det som faller henne in.

   “Jag vill göra det nu, fyll mig.”

   “Mer än gärna.”

Tobias sjunker ner med överkroppen så de kan kyssa varandra och han styr kuken mot hennes fitta och när han väl hittar rätt med toppen så glider han försiktigt in i henne utan några som helst svårigheter.

   “Ååååhh satan va, känns det bra?” Frågar han.

   “Ja”, tvingar sig Ida fram som svar. “Ligg still bara, åh gud vad skönt.”

Han fyller henne totalt med kuken, hans kropp vilar mot hennes men hon känner att han håller emot så han inte lägger all vikt på hennes kropp. Deras munnar möts i en hungrig kyss med mycket tunga och Tobias börjar långsamt stöta med underkroppen.

   “Åh herregud jaaa”, flämtar hon, helt chockad över att det kan vara så skönt.

 

Tobias tar hennes händer i sina och håller dem på plats i sängen, han ökar takten på sina stötar och Ida ger sig totalt hän till honom. Han knullar henne med kärlek och enorma mängder lust och hon tappar snart kontrollen på sin andning och kan bara stöna högt och ofta för att få luft. Han pussar henne på kinden, flämtar mot hennes öra och stöter snabbt och det blir för mycket för Idas – sen länge – oknullade kropp.

   “Oh oh jag kommer, oh jag kooommer.”

Tobias hoppar av henne och låter henne känna orgasmen vandra genom hennes kropp, från fittan upp till huvudet och sedan ner till fötterna. Som att hon har abstinens så ligger hon där, helt naken och svettig, och andas tungt så hennes silikonbröst hävs upp och ner. Ett par bröst som vägs ner av en manlig hand som är där och klämmer.

   “Var det som du hoppades?” Frågar han.

   “Mhm, det var så mycket bättre. Tack älskling.”

Han hinner inte svara då hon tar ett eget initiativ och kliver upp och sätter sig över honom, kuken är inte lika hård men det oroar hon sig inte över, den har presterat en gång och kan garanterat prestera mer. Hon trycker munnen mot hans och hon lägger hans händer på sina skinkor och får honom att klämma åt ordentligt. Han andas tungt mot hennes mun och han klämmer noga och när hon lyfter på överkroppen så tittar han på henne med lust i blicken. 

 

Nu, för första gången på länge känner hon sig helt i sin kropp – trots ärren, förändringarna, minnena – som om han ser henne exakt som hon är och ändå bara vill mer. Plötsligt minns hennes kropp något som hon trodde varit förlorat, ett drag av hunger, lust och ömhet finns där hon blir blödig igen och börjar gråta.

   “Det är okej, jag fattar…tro mig”, säger Tobias när han ser hennes tårar och han hivar sig upp och håller armarna om hennes rygg och sitt ansikte mellan hennes bröst.

   “Det är så mycket, jag var inte beredd bara”, säger hon och håller om honom stenhårt och gråter ner mot hans huvud. “Hur kan man känna såhär mycket känslor?”

   “Jag vette fan asså, men jag är så jäkla stolt över dig, jag har sagt det innan men jag menar det verkligen. Du har liksom inte bara överlevt. Du är vacker. Stark. Och jag vill att du känner det.”

   “Du är det bästa stödet som finns och jag unnar alla med cancer att ha någon som dig i sin närhet.”

   “En kåt son menar du?”

 

De har sex en gång till, hon tar mer glidmedel och styr sedan in honom i sig och hon rider honom lugnt men säkert. De kysser varandra, han kramar hennes bröst och hon vill att han håller henne om rumpan och hjälper henne styra.

   “Får jag komma i dig? Snälla får jag det?”

   “Ja, jag vill det. Åh men snälla vänta lite, jag är såå nära.”

Hennes orgasm slår ut all kraft ur henne och hon faller ner på hans bröst och kort efter det stönar Tobias till och pumpar ut sin säd mot platsen där hennes livmoder en gång satt. De ligger, halvt döda, kvar länge i sängen och tar igen sig. Han smeker henne på ryggen och hon känner att hans hjärta slår mot hennes bröst. Hon faller av honom så hon hamnar på rygg och pustar ut många gånger.

   “Det där var bra”, säger han.

   “Ja”, säger hon och nickar. “Åh jag är så känslig där nere just nu.”

   “Jag är helt tömd…eller, halvt tömd.”

   “Har du mer till mig?”

   “Om du orkar.”

   “Jag…vi får se “

En minut senare sover hon som en stock och drömmer livligt hela natten.

 

Dagen efter har de ingenting planerat, inga läkarbesök eller träff med någon yrkesperson som har en titel som slutar på -peut. Ida vaknar bredvid Tobias och han vaknar sakta till liv med. För att vara på den säkra sidan så lyfter hon på täcket för att se och, japp, han är lika naken som hon är och hans penis finns där. Vilande och fin. Hennes hjärna borde vara full av tankar och hon borde känna ånger, men huvudet vilar och istället för ånger så är hon tacksam. Att hon får vara här, med honom och att hennes kropp för en gångs skull varit snäll mot henne och tagit emot all njutning den fått. Hon har inte känt någon smärta på många timmar nu och det är hon också tacksam för.

 

Tobias märker att hon är vaken och att hon tittar på honom, han masar sig närmare henne och lägger en arm om henne och ger henne en torr puss på läpparna.

   “Godmorgon snygging”, säger han på rutin.

   “Hej på dig du, min heta karl.”

Ett leende bildas på hans stängda mun. “Det är jag det”, konstaterar han.

Ida är pigg nu och hon börjar prata med honom och tvingar honom att lämna sömnens sköna värld och inträda i hennes – ännu skönare? – värld.

   “Vad säger du om det som hände igår då?” Frågar han och tittar på henne med en mer klar blick.

   “Jag…förlåt men jag skulle vilja att du svarar på den frågan först.”

   “Hehe visst. På ett sätt så gjorde jag det för din skull, för du skulle få känna hur det är att ligga och för att jag tyckte att du förtjänade det. Men jag märkte på mig själv snabbt att jag behövde lika mycket som du och jag tyckte det var väldigt bra. Det var skönt, du var grym och jag var bara meganöjd efteråt. Sen finns det ju såklart en del i mig som säger att detta är fel och att vi borde inte ha gått så långt. Men så länge jag inte gör dig på smällen så tycker jag det är lugnt faktiskt.”

Tobias lyckas – ännu en gång – med det som få klarar av. Han tar en seriöst ställd fråga, svarar klokt och ärligt och tar bort alla Idas tvivel och samtidigt avslutar med en komisk touch som hon inte kan låta bli att fnissa åt. Det är en talang han har som han definitivt inte fått från henne.

   “Vilken tur då att dom tog min livmoder, för den satsen du sprutade igår hade nog gjort dom flesta kvinnorna gravida.”

   ”Ja, den var efterlängtad”, säger han med ett fniss och för handen nedför hennes rygg till skinkornas början och sedan upp igen.

Ida funderar en kort stund innan hon tar till orda. “Jag har också en liten del av mig som säger att det är fel det vi gjorde. Att även om lusten fanns så borde vi ha stått emot den för nu kan vi inte ångra oss och vi kommer alltid att få leva med detta. Men, jag behövde det verkligen och det känns bara så rätt att jag fick göra det tillsammans med dig.” Hon tar hans hand och han kramar om den.

   “Du minns vad jag sa, jag finns här för dig tills du säger stopp”, säger han.

   “Vilket betyder att vi kan knulla hur mycket som helst så länge jag vill det?”

   “Precis.”

   “Fast nu lägger du ju över allt på mig? Tänk om jag vill att du säger stopp eller så?”

   “Okej, vill du att jag säger stopp?”

   “Nej”, svarar hon snabbt och de båda fnissar till. “Jag kanske behöver lite mer närhet innan vi slutar.”

   “Du behöver kuk helt enkelt.”

   “Ja, det behöver jag.”

 

De ligger nära, huden klibbig av värme, andetag som rör varandras munnar. Det finns ett ögonblick av stillhet innan hon säger det, nästan viskande:

    ”Jag vill att du rör mig. Där nere.”

Han ser henne i ögonen, söker efter tvekan, men hittar inget. Hans hand glider längs hennes mage, följer linjen neråt. När han når henne, stannar han upp.

    ”Så här?”

Hon nickar, ögonen slutna, kinderna heta. Hans fingrar väcker liv i hennes lust med en kraft som hon inte är van vid.

   “Precis så, fortsätt”, säger hon och trycker sin mun mot hans.

Han rör vid henne med fingrarna, försiktigt, och hon öppnar sig för honom, både fysiskt och i rösten.

   ”Ååh jaaa.”

Hon rör vid honom också. Hennes hand omsluter honom, och han andas in genom tänderna. Han är hård och även hans lust kommer snabbt till honom.

 

Det är han som tar steget, han rullar över henne och tar plats mellan hennes särade ben. Ida gnyr av kåthet och hans kropp känns bra mot hennes. Han sträcker sig efter glidmedlet och smörjer in kuken och fittan med en darrig hand och sen glider han mycket enkelt in i henne igen. De båda suckar ikapp medan de förenas och när han börjar jucka så kan hon inte formulera några ord alls. Endast korta ja ja ja ja. Han tar på henne med sina händer, över ben, rumpa, höfter och bröst visar han att han gillar hela henne och hon älskar känslan.

   “Du är så sexig så du fattar inte”, viskar han och knullar henne snabbare.

   “Ja ja ja…Mmm jaaa.”

Det är varmt under täcket, deras lemmar har inte vaknat till liv riktigt än, förutom den mellan Tobias ben. Kuken är hård och han trycker upp den så att den gnider mot klitoris och en mer lättkänslig Ida kan inte stå emot. Hon kramar om honom så hårt hon kan med armar och ben och frustar ut orgasmen mot hans axel. Med all kraft hon har håller hon om honom och tillsammans njuter de av hennes orgasm, som varar i 20 sekunder. Den ebbar ut och all kraft i armar och ben försvinner och hon faller ner i sängen med honom efter sig.

   “Det…var kanske inte så bra att vi gjorde så”, säger Tobias och Ida fattar ironin direkt och hon brister ut i ett stort skratt. Han rullar av henne och låter henne skratta klart och hon mår bra i psyke, knopp och kropp. Han klämmer henne på bröstet under tiden och hon låter honom mer än gärna göra så.

   “Totaltokigt skulle jag säga”, säger hon tillslut.

   “Ja…det låter som ett ord du skulle kunna använda.”

 

De ligger kvar och pussar varandra en stund, hon tänker på att Tobias inte fick orgasm och det ger henne inget dåligt samvete eller så, för då vet hon att det finns ett laddat vapen här som är redo att avfyras lite senare. Hon lutar sig mot hans axel, hennes ben är trasslade i hans, hans hand vilar över hennes mage, tummen rör sig långsamt i cirklar över huden och hon ritar med fingertoppen små cirklar över hans bröst.

    ”Du luktar sömn och sex,” mumlar han mot hennes hår.

    ”Och du luktar varm karl.”

Hon fnissar till, vänder sig upp mot honom och kysser honom snabbt på näsan. Hans hand vandrar upp till hennes tuttar och smeker dem försiktigt.

    ”Jag gillar dina nya. Faktiskt väldigt mycket.”

    ”Mina tuttisar, menar du?” säger hon med ett snett leende. ”De är inte original, men de börjar kännas som mina igen.”

    ”De känns fantastiska.” Han drar tummen över hennes bröstvårta, ser hur hon andas djupare.

   “Jag…börjar acceptera dom nu, det tog ett litet tag men dom börjar kännas som mina igen.”

   “Jag har accepterat dom som mina i alla fall”, säger han och pussar henne på pannan.

   “Haha vad bra då. Jag tänkte gå upp och fixa kaffe.”

   ”Så du tänker lämna mig här, naken och nöjd?”

   ”Exakt så.” Hon kysser honom snabbt på kinden och kliver ur sängen, utan att täcka sig. Det är nytt – att inte vilja gömma sig. Huden bär sina ärr som minnen, men hon går ändå, med rak rygg och bara fötter mot trägolvet. Det är nytt också på det sättet att hon aldrig varit en person som trippat omkring naken hemma, inte ens när hon var singel och barnlös så lät hon brösten hänga framme. 

 

Hon häller upp vatten i behållaren på kaffemaskinen, mer än så blir det inte. Efter en minut kommer han efter, också naken, sveper armarna om henne bakifrån vid köksbänken.

    ”Du vet att jag aldrig kommer låta dig gå naken i ett kök utan att ta på dig va?”

   ”Jag räknade med det.”

Hans hud är varm mot hennes rygg. Han låter händerna glida upp över magen, sedan över brösten. Han stannar där.

   ”Får jag?”

   ”Du gör det redan.” Hon lutar sig mot honom och låter honom göra sitt. Hans händer är varsamma men tydliga, som om han lär sig hennes kropp om och om igen. Fingrarna stryker över hennes höfter, hennes lår, över det lilla ärret vid magen. Han kysser hennes axel, viskar:

   ”Du blir mjuk här.” En hand smyger mellan hennes ben. ”Och här.”

    ”Jag blir varm när du tar på mig där,” viskar hon.

Hans fingrar rör sig långsamt, cirklande. Hennes klitoris är fortfarande svullen och känslig så hon andas tungt när han rör vid henne.

    ”Du är redan varm”, säger han och kysser henne i nacken.

Hon flämtar lätt, vänder sig halvt mot honom, lägger handen mot hans bröst, sedan glider den ner över magen, och till sist – över honom. Håller honom, känner hur han svarar på henne.

   ”Du är hård fortfarande.”

   ”Det är svårt att inte vara det.” Han kysser hennes hals, handen kvar mellan hennes ben. ”Säg vad du vill.”

Hennes blick upp på honom är varm och hungrig och hon har glömt bort allt vad kaffe är. 

    ”Jag vill att du tar mig tillbaka till sängen och knullar mig långsamt.”

Hans ögon mörknar. Utan ett ord lyfter han upp henne och håller henne som att hon är hans brud. Hon skrattar till, slår armarna om hans nacke.

   ”Du är så stark. Jag är inte fjäderlätt längre.”

   ”Du är perfekt. Tyst med dig.” Säger han och går med henne till sovrummet. ”Du är den sexigaste kvinnan jag vet,” flåsar han. ”Och du säger såna ord. Jag är så jävla körd.”

Ida fnittrar och kysser honom på kinden.

   ”Du bär mig jämt nuförtiden”, säger hon.

   ”För att jag älskar det,” svarar han och lägger ned henne i sängen.

 

De ser på varandra. Hon öppnar benen för honom och han kommer över henne, kysser hennes läppar, hennes hals, hennes tuttar – kysser dem som de är, formar dem med händerna.

   “Jag älskar din kropp”, väser han.

Hon svarar inte. Hon bara drar honom ner över sig och kysser honom hårt. Hennes händer glider längs hans rygg, ner mot rumpan, och hon pressar sig upp mot honom.

   ”Kom in i mig,” viskar hon. ”Jag vill ha dig i mig. Nu.”

När han glider in i henne – inget glidmedel behövs – är det som om luften lämnar henne ett ögonblick. Hon håller honom nära med benen om hans höfter, rör vid hans rygg, hans nacke, drar honom djupare in i sig.

   ”Så där… ja.”

Han rör sig med stadig rytm, långsamt i början. Hon känner värmen byggas inuti, låter fingrarna glida ner mellan sig själv och honom, känner där hans kropp möter hennes, där hon är våt och öppen.

   “Du är så jävla skön”, säger han.

Hon skrattar andfått, och det är skratt blandat med njutning. Deras kroppar hittar en rytm. När hon börjar skälva under honom, tyst, men intensivt, viskar hon:

   ”Jag vill vara överst, är det okej?”

   “Haha, visst.”

 

De byter plats, han lägger sig på rygg bland kuddarna med ett leende och tittar på henne när hon klättrar över och grenslar honom.

   “Man säger aldrig nej till ett par schyssta tuttar i ansiktet”, säger han.

Ida fnittrar till. “Tyst med dig”, säger hon bara och sänker sig långsamt ned över hans kuk. Båda andas ut i samma takt när han glider in i henne.

    ”Åh… herregud,” andas hon när han glider in. ”Du fyller mig så himla skönt.”

Hon börjar röra sig, långsamt först, sen snabbare. Hennes händer vilar på hans bröst, hennes tuttar rör sig i takt med rytmen, och han ser på henne som om hon är något heligt.

   ”Du vet att du är det sexigaste jag någonsin sett, va?” säger han. ”Du rider mig som att du äger mig.”

    ”Jag äger dig,” säger hon och ler. ”Och du älskar det.”

    ”Ja. Helt jävla fast.”

Hon rör sig snabbare nu. Svetten börjar pärla vid tinningarna. Hon stönar till, lutar sig framåt, kyssar honom, känner hans händer vandra ner över hennes rygg till rumpan – och håller henne där.

    ”Jag kommer aldrig…sluta känna lycka över att jag kan känna så här igen,” viskar hon. ”Att min kropp fortfarande kan. Att jag kan älska så här. Fan vad jag älskar att rida dig.”

   “Och jag älskar att bli riden av dig. Dina tuttar studsar så fint,” viskar han med ett skratt. ”Och du låter så jävla kåt.”

   ”För att jag är det,” säger hon med blicken fast i hans. ”Jag vill ha dig i mig hela tiden.”

Hon rider honom hårt nu, blicken flackande, ljuden från sängen blandas med hennes djupa andetag. Men när hennes ben börjar darra och hon faller fram mot hans bröst, viskar hon:

   “Vill du ta mig bakifrån?”

Han blir ställd av frågan som kommer oväntat men han gillar hennes initiativförmåga. “Hell yes”, svarar han.

 

Hon kliver av honom och ställer sig på alla fyra med knäna ner och rumpan i vädret, blottad för honom. Han är snabb med att ställa sig bakom henne och hon ser på honom över axeln.

   “Så, min vackraste. Ta mig”, säger hon och känner knappt igen sig själv. Så kåt är hon.

Han smeker hennes rumpa först, kysser den, låter händerna vila ett ögonblick. ”Du är så jävla fin så här. Din röv, din rygg, hela du.”

    ”Sluta prata,” flämtar hon. ”Bara knulla mig.”

Han lyder henne, han håller om hennes höfter och formar dem med händerna. Han tränger in i henne med ett dovt ljud, sakta först, och hon lutar huvudet ner mot kudden och stönar djupt.

   ”Ja… så där. Ta mig. Jag vill ha allt du har.”

Hon känner sig öppnad, omgiven, hel. Hon andas tungt, pressar sig bakåt mot honom, möter hans rörelser.

   “Så jävla skönt,” flämtar han. ”Du är så varm, så tajt.”

Hon stönar lågt. Känner honom djupare, fylligare. Han håller henne stadigt, rör sig med en rytm som ökar, pressar sig mot henne med hela sin kroppsvikt. Hela hon bultar. Hela han trycker sig mot henne som om inget annat finns.

   ”Du är min,” säger han mellan andetagen. ”Så jävla min.”

   “Ja”, säger hon.

   “Vad sa du?”

   “Ja…jag är din…och du är min.”

   “Jag kommer komma”, säger han och det hörs på hans svaga röst att han menar det.

   “Kom i mig,” säger hon. ”Jag vill känna dig.”

 

Och han gör det, djupt inuti henne – med ett ljud från halsen, händerna hårt om hennes höfter, hela kroppen spänd. Hon känner värmen i sig, hur han faller tungt över hennes rygg efteråt, fortfarande omsluten av henne. De vilar så ett tag. Andas. Svetten torkar långsamt. Hon känner sig hel. Han kysser hennes axel igen och viskar:

   ”Jag vill vakna med dig varje morgon.”

   “Du skulle bara våga låta bli”, säger hon direkt och han rullar av henne med ett skratt. Hon ligger kvar på mage, känner hur varmt det är i fittan och att något rinner ur henne.

   “Du är så jävla vacker just nu”, säger han och tänker främst på henne röda kinder, det nöjda leendet och hur hon fortfarande pustar av ansträngningen.

   “Du gör mig vacker. Jag känner mig vacker och hel tillsammans med dig och det är mer än jag någonsin förväntat mig.”

   “Det känns så bra att se dig må bra, du fattar inte hur lycklig det gör mig att se dig nu”, säger han.

   “Det är jag som är den lyckliga här.” Hon tar hans hand och pussar på den.

   “Ska jag bära dig till toa så du får tvätta av dig där nere?”

   “Nej tack, det kommer bara droppa om mig. Spring iväg och sätt på kaffet är du snäll, om du nu klarar att sätta på något annat än mig idag.”

   “Haha, det kommer bli svårt men jag ska försöka.”

Han ger henne en lång tungkyss innan han lämnar henne och går naken ut till köket. Fin rumpa, tänker hon och ler för sig själv innan hon måste springa och kissa.

 

Resten av dagen spenderas de tillsammans inomhus. Utanför deras trygga vrå hällregnar det idag och Ida är alldeles för darrig i benen för att gå någon längre stans.

   “Jag tror inte du har sex med mig för att du njuter av det, du vill bara att jag ska komma igång med träningen igen”, säger hon medan de äter frukost. Hon har en stor aptit och äter mackor, musli och ett kokt ägg och dricker apelsinjuice och kaffe.

   “Fan, you caught me”, säger han med ett flin. “Jag tycker du gör bra ifrån dig.”

   ”Ja, mina ben är helt slut, magen och framförallt rumpan är extra trötta.”

   “Gött, då har jag lyckats. Vi får börja gymma tillsammans, typ två-tre gånger i veckan. Så kommer du igång med det med.”

   ”Ja, gärna, jag kommer behöva mycket peppning i början. Det är ju så svårt att komma igång när man varit borta från det så länge.”

   “Samma här. Jag kommer nog behöva att vi ligger nakna i sängen efteråt och rår om varandra.”

   “Då får du vara överst”, säger hon bara och sen pratar de inte mer om saken.

 

Några timmar senare ligger de båda i soffan framför teven. På rygg, skavfötters och vilar. Blundar, tittar i telefonen, säger inte så mycket. Han har på sig ett par gråa shorts och hon en tunika, ett plagg var och inget mer. Ida har, sen sekunden Tobias kom inuti henne några timmar tidigare, känt sig nöjd och tillfreds sexuellt. Men, när de ligger där, så råkar hon röra sitt ben mot honom och hennes vad rör lätt vid hans skrev. Och så plötsligt så är hon inte helt tillfreds igen. Hon sätter sig upp i soffan, Tobias öppnar ögonen och tittar på henne och hon ler.

   “Jag kände något, jag vill se.”

Direkt är han mer vaken, hon smeker en hand över hans lår och tar tag i linningen på de löst sittande shortsen och hon drar ned dem. Hela han ligger nu framför henne och pulsen ökar på dem båda. Ida vet vad hon vill.

   “Får jag?”

Han drar in ett djupt andetag, möter hennes blick och nickar. Hon lutar sig fram över hans kropp, hans puls slår högre när hennes händer tar tag om honom, varsamt men bestämt. Hon kysser honom först lätt, låter läpparna vila mot hans rodnande hud.

   ”Är det okej?” viskar hon, nästan mot hans mage.

   ”Gud ja,” svarar han med ett stön.

 

Hon ler, och låter sin tunga svepa över toppen. Han drar in luft genom tänderna, händerna finner hennes hår, men han låter henne styra. Hon smakar på honom, långsamt, nyfiket, som om hon lär sig på nytt hur man gör. 

När hon låter munnen sluta sig om honom känns han varmare, fylligare än allt hon upplevt tidigare. Hennes händer smeker honom i takt med rörelserna, och hon hör hans andetag bli allt tyngre.

   ”Åh… där,” säger han, lågt, och handen hårdnar i hennes hår. ”Sakta, bara så.” 

Hon ökar lite i takten, ändå försiktig, medan hon använder sina läppar och tunga på ett sätt som får honom att spänna hela kroppen. Kuken växer till stenhårt läge. Hennes egen njutning vibrerar i varje beröring och att höra honom stöna är härligt.

 

När han når gränsen stönar han högt, greppar hennes nacke försiktigt.

   ”Jag… jag kommer,” flämtar han.

Hon håller kvar takten och tar emot det som kommer ur honom, följer honom genom stön och andetag tills han sjunker tillbaka, tömd och varm, i hennes händer och mun. Hon ser upp på honom med ett mjukt leende, stryker mjukt hans lår.

   ”Tack,” viskar hon. Han rör vid hennes kind, med kärlek i blicken. Drar henne upp till dig och pratar tyst:

   “Jag hade ingen chans”, säger han, andfått. “Det där var det coolaste jag varit med om.”

Hon skrattar lågt och kysser honom djupt, långsamt, innan de båda sjunker ihop i ett trött men lyckligt rus.

   “Jag kan inte minnas att jag någonsin tyckt om att göra det så mycket som nu. Det var underbart”, säger hon och trycker sig mot hans varma kropp.

   “Jag har typ aldrig kommit innan när en tjej sugit av mig”, säger han då. “Det har liksom varit som en spärr, men den var helt borta nu. Det var…du var så jävla bra.”

   “Tack”, säger hon och kysser honom igen med läppar och tunga. “Jag är bara glad att du lät mig, nu vågar jag detta med.”

Han pillar henne på hjässan, nyper till i de korta hårstråna och tvinnar dem. “Jag skulle bli väldigt glad om du låter mig ge tillbaka.”

   ”Du behöver inte…” börjar hon, nästan instinktivt. Men han avbryter henne med en blick – varm, full av något hon nästan inte vågar känna än. Beundran. Längtan.

   ”Jag vill.”

 

Ida får ligga ned bekvämt i soffan med huvudet på samma soffkudde som Tobias precis vilat emot. Han lyfter upp tunikan och hon blottas för honom och hon skäms inte för sig, hon blir snarare mer upphetsad att han tittar på hennes mest intima delar och ser så nöjd ut som han gör. Han kysser hennes mage, långsamt, utan någon som helst stress. Och hon låter honom. Hans läppar rör sig nedåt, över det ärrade, det känsliga, det levande. Hon håller andan när han når hennes höft, kysser hennes inre lår. När hans tunga nuddar henne mellan benen är det som om hennes kropp tvekar – inte i ovilja, utan i förvåning. Som om nervändarna där nere blinkar till i chock.

Och sedan – en flämtning. En djup, skälvande våg av känsla.

   “Oj”, säger hon bara och tittar ner på honom.

   “Exakt den reaktionen jag ville ha”, svarar han.

 

Han slickar henne, varsamt och hängivet. Hans tunga hittar hennes rytm, hans fingrar vilar tryggt på hennes höfter. För varje rörelse växer värmen inom henne – först försiktigt, sen starkare, tills hon inte kan ligga still.

Hennes händer gräver ner sig i sofftyget. Hennes andetag flämtar fram som viskningar.

   “Men herr…vad är detta?”

Han svarar inte, bara fortsätter. Djupare nu, våtare, och något inom henne öppnar sig. Som att hon varit stängd för denna typ av beröring innan och så plötsligt fattar kroppen att så här kan man känna och det är bra. Hon stönar högt och kroppen spänns som en boomerang.

   “Tobias”, flämtar hon.

   “Kom…kom för mig.”

Och när orgasmen kommer, gör den det med en chockartad våg av lättnad och förundran. Hon skakar, håller honom hårt, skrattar nästan genom tårar som rinner ned.

   “Hur är det ens möjligt att det är så skönt?” Säger hon när han kravlar upp till henne och kysser henne på halsen.

   “Du var nog redo för det tror jag”, han torkar bort en tår från hennes kind, “jag tror du har släppt allt ditt försvar och du låter mig göra det skönt för dig, då blir det mycket skönare.”

   “Du har nog rätt, fick du lära dig allt det här på din utbildning?”

   “Vadå? Att knulla någon tillbaka till livet?”

Han sätter orden på precis det hon tänker och hon fnissar till. “Ja? Hur många har du gjort detta med före mig?”

   “Du är den första, jag lovar…och säkert den sista med.”

   “Du får fem av fem i betyg av mig i alla fall.”

   “Fem av fem vadå? Tuttar?”

   “Jaaa. Eller, av mig får du två tuttar, två stjärthalvor och en fiffi.”

   “Haha, tack.”

En kyss på det, sedan drar han en filt över dem.

 

De följande dagarna, närmare en vecka, så går de inte ut mer än de verkligen behöver. Det är Tobias som nästan behöver tvångsklä henne och dra henne ut för att få frisk luft och motion som inte innebär samlagsrörelser. Det slutar oftast med att någon av dem – främst Tobias – plötsligt känner ett enormt knullsug och de behöver skynda sig hem.

   “Så du tvingar mig ut för att sedan dra hem mig efter tio minuter?” Frågar hon en kväll när de gått en kort promenad och nu är på väg hem med snabba steg.

   “Jag kan väl inte hjälpa att dina bröst guppar så sexigt i den där toppen?” Svarar han.

De har sex överallt och hela tiden. Ida får leva ut alla sina erotiska drömmar och Tobias är en perfekt partner. Öppensinnad och lyhörd, kåt och vacker och med en stor dos humor. Han har – med mycket övning – fått henne att älska när man tar henne på brösten. Även om känslan inte är samma som innan operationen så är den nya känslan fullgod och mer därtill.

   “Dom är sexiga och dom är mina”, säger han en kväll i sängen när hon sitter naken på honom och hans händer masserar hennes bröst.

   “Det är lustigt hur fort man glömmer”, säger hon, “jag kan inte minnas exakt hur det kändes innan operationen att ha ett par händer på tuttarna som du har nu. Jag minns att det var annorlunda men inte exakt hur.”

   “Gillar du det då? Att jag tar på dom nu?”

   “Ja”, säger hon och nickar med ett berusat leende, “speciellt när det är dina händer. Det kommer bli svårt att vänja mig med ett par nya efter dina.”

   “Din kropp är guld, det finns så mycket att välja mellan”, hans händer griper tag om hennes skinkor och knådar dem.

Ida flämtar till och tar stöd mot hans bröst. “Ibland undrar jag om dom erogena zonerna har flyttats ned från brösten till min rumpa, för jag blir bara kåtare är du klämmer på mig där. När du tar för dig av mig.”

 

Hon sjunker ner och kysser honom och kniper lite extra med fittan, som fortfarande är penetrerad av hans kuk. De tittar på varandra, nära, låter läpparna mötas igen och han trycker henne mot honom med händerna så hon vibrerar av njutning.

   “Tog inte du bilder på dina gamla bröst innan dom försvann?” Frågar Tobias då. 

Ida har inte tänkt på bilderna hon tog på sig själv innan operationen på flera månader. “Ja det gjorde jag, både där fram och där bak.”

   “Kan inte jag få se dom?”

Hon reser sig upp till sittande position igen och känner sig plötsligt lite blyg. “Varför vill du det?”

   “Jag vill jämföra.”

   “Jo men, jag vet inte. Det känns lite för intimt på något sätt.”

Han skrattar till under henne. “Jag är liksom inne i dig just nu, men det är inte för intimt? Men ett par bilder är det?”

   “Jag veeet, det är lite konstigt.”

   “Haha, det är lugnt. Du kan visa dom någon annan gång om du vill.” När han säger det så spänner han skinkorna trycker upp snoppen längre upp i henne, Ida suckar till.

   “Nej men, gör inte sådär, jag kommer komma.”

   “Oj…vad hemskt”, säger han utan medlidande.

   “Okej, jag ska visa dig. Inte för att du tvingar mig utan för att jag är en ny kvinna nu och jag skäms inte för mig.”

 

Hennes telefon ligger nära till hands så hon behöver bara sträcka på sig – med honom kvar inuti sig – och plocka upp den från nattduksbordet. Hon rör fingret över skärmen med en bestämd blick och när ett leende spricker upp så fattar han att hon hittat rätt.

   “Är du beredd?”

   “Får jag?” Säger han och sträcker ut handen.

   “Nej, jag håller och visar.”

Han accepterar det och hon vänder sin skärm mot honom. Ida står med mobilen i högsta hugg vid deras badrumsspegel och hennes före detta tuttar är bara. Mindre, mörkare vårtgårdar och – enligt Tobias – lite ‘tröttare’ än hennes nya uppsättning. Hon visar bild på bild tills det tar slut.

   “Nå?” Undrar hon.

   “Jodå…fast.”

   “Vadå?”

   “Jag hade tagit bättre bilder åt dig. Du borde inte ha bangat mitt erbjudande.” Tobias hade ju erbjudit sig att ta bilderna åt henne, men det ville hon inte.

Ida ser förvånad ut, sen börjar hon skratta och gnuggar stjärten mot honom så han håller sig vid liv där nere. “Jag var inte samma person då som jag är nu, nu är jag mycket friare i min kropp. Jag tog lite rumpbilder med, vill du se?”

Det vill han verkligen. Dessa bilder är lite roligare att titta på för det märks att hon fick kämpa med att ta bra bilder på sin bak. Trosorna är halvt nere, hon har foten på badkarskanten på några, rak rygg ibland och mer putande på vissa. Gryniga och inte särskilt skarpa, men hon ljög inte sen gången hon berättade om att hon hade en vältränad rumpa innan den ‘försvann’ med hennes behandling. Väldigt fin…och sexig.

   “Ojojoj jag känner hur det växer här nere”, säger hon och blir oerhört nöjd över det. “Gillade du vad du såg?” Hon stänger av telefonen.

   “Du är så elak som inte lät mig se den när den såg ut sådär, att du ens gömde den när den borde ha varit ute i det fria.”

   “Alltså älskling, du skämmer bort mig.” Hon lyfter på sig någon centimeter och sjunker ner på honom igen, de båda flämtar till. “Hade jag vetat allt som jag vet nu så hade jag gladeligen visat rumpan för dig när du än hade velat. Men jag är en ny version nu och du får titta och ta på mig hur mycket du vill. Även om den inte är lika fin som den var då?”

   “Äh skitsnack, du är sexy as fuck nu. Sen ska vi ju gymma ihop, då kan sitt mål vara att se ut sådär igen.”

   “Hihi bra idé. Vi ska bli fitta, starka, snygga och min rumpa ska bli snyggare än någonsin.”

 

De är glada, kåta och erigerade. Hon rider honom snabbare, med hans händer lite var som helst på kroppen. 

   “Jag älskar det…så mycket”, väser han ut när hans orgasm är nära.

   “Jag älskar det med”, svarar hon och som ett brev på posten så exploderar orgasmen inne i henne, både hennes egen och hans på samma gång. Hans grepp och hennes skinkor är stenhårt och hans stånd trycker mot hennes klitoris så hennes orgasm tar lång tid på sig att minska i kraft. Han släpper taget om henne, lämnar röda märken efter sig, och hon reser sig upp med ett dimmigt men lyckligt leende.

   “En fördel med ditt korta hår…det kommer inte ner i ansiktet på en när man knullar”, säger han.

   “Nej just det, jag kanske ska behålla det kort? Vad tycker du?” Säger hon med ett skratt.

   “Nä, jag gillar när ditt hår är långt.”

   “Jag med”, säger hon och vill inte hoppa av honom. Han är kvar inuti henne och det är mysigt.

   “Vill du att jag tar nya bilder på dig? På ditt nya jag?” Frågar han.

Hennes leende blir bredare och hon nickar, för henne låter det som en rolig idé. “Du kan använda din telefon, din kamera är ju bättre.”

   “Jaha? Vågar du det.”

   “Ja det gör jag. Om det råkar bli så att något tittar i din mobil och hittar nakenbilder på din mamma där så är det nog du som får förklara dig mer än jag, jag kan ju bara säga att jag inte känner till dom.”

   “Smart tänkt, haha.”

 

Han tar några bilder i denna ställning, han på rygg och hon sittande på honom. På hennes ansikte och bröst, hon håller upp dem för kameran och hon ler stort. Hon tar upp sin egen telefon och tar fram en av sina gamla tuttbilder och håller fram skärmen så de gamla och de nya brösten kommer med på fotografiet. De fnissar, han tar flera bilder, de tittar på dem tillsammans bestämmer vilka de ska behålla och vilka de ska radera.

 

De hade tänkt att hålla det där, lite tuttbilder har ju ingen dött av. Men samma kväll så tar de bilder på Ida med hans kuk i munnen, i flera olika ställningar. Han filmar henne och hon agerar mycket väl som porrstjärna. Han fotograferar hela hennes nakna kropp, Ida visar gärna upp sig och hon vill fortsätta och fortsätta. Bilder när hon ligger på rygg och han står på golvet och knullar henne, bild på bild på hans kuk som åker in och ut ur henne och en kort video när han drar sig ur och skjuter ut en blöt sats på hennes fitta, mage och ända upp till brösten.

   “Jag tar bort bilderna från min telefon och lägger dom i en mapp i molnet som du kommer åt, så kan du ta bort dom när du vill”, säger han innan de ska sova.

   “Tack”, säger hon, “jag vill inte ta bort dom än, Jag är faktiskt glad att vi gjorde det… att vi filmade oss.”

   “Mhm?”

   “Mm. Det var pirrigt. Och jag vet inte… jag kände mig så fin. Så självklar. Jag brukar vara så självkritisk, men när jag såg mig själv där… med dig… så såg jag något annat. Någon som vågar. Någon som njuter. Sen…sen gillade jag att höra dig i bakgrunden, hur du lät…det var nästan det bästa”, säger hon och gör några stönande ljud för att härma honom.

De är galna, båda två och de gör galna säkert tillsammans. Men de är glada, de har roligt och allt de gör är på bådas villkor.

 

Under de följande dagarna så försöker de lämna lägenheten oftare och under längre perioder. Ut och äta på restaurang, besök på museum och längre promenader. Det går bättre för varje gång, men det slutar alltid på samma sätt. De hinner knappt stänga ytterdörren efter sig innan de är på varandra och de knullar varandra i hallen för att få bort den ‘värsta’ kåtheten, för att sedan avsluta i sovrummet. Några gånger hinner de inte ens hem, så det blir en och en annan snabbis i bilen eller mot ett träd i skogen.

   “Hur länge kan vi hålla på så här?” Frågar han en kväll efter ett avslutat samlag. “Borde vi inte försöka trappa ner eller så?”

Ida funderar, denna fråga har kommit upp flera gånger och hon ger olika svar varje gång. De borde ha slutat igår, men hon håller gärna på åtminstone tills imorgon. “Det borde vi säkert, men jag vill inte. Men…dagen vi båda börjar jobba, ska det vara sista gången?”

   “Två veckor då? Tror du att du fixar det?”

   “Jag vet inte. Men…vi säger så nu och så utnyttjar vi dom här veckorna fullt ut.”

Det går Tobias med på…och sedan har de sex igen.

 

Ida är i ett desperat behov av nya kläder, kläder som passar hennes nya kropp och hennes nya personlighet.

   “Jag vill inte gå runt mer i svarta och gråa kläder som, jag känner mycket mer för färgglada plagg, rött, gult…rosa.”

De sitter i bilen, Tobias kör och deras destination är den stora klädaffären.

   “Det tror jag kommer passar dig, ska du ha någon annan passform eller så?”

Ida förstår direkt vad hon menar och hon ler brett. “Du menar om jag ska ha mer urringad och så och visa upp mina nya, stora tuttar?”

   “Japp”, säger han.

   “Det kommer jag nog,vi får se vad jag trivs i. Du måste hjälpa mig och du får lova att vara ärlig.”

   “Jag tror inte jag är rätt person, jag föredrar dig ju naken.”

Hon fnissar till och slår till honom på armen med baksidan av handen. “Jag vet det din snuskis. Du får hjälpa mig att hitta snygga kläder som gör att du vill klä av mig naken så fort du ser mig.”

   “Det kan jag göra, no problemo.”

 

Tobias underskattar dock den mängd tid och tycke en kvinna kan lägga på klädinköp. Speciellt när det är en helt ny garderob som ska införskaffas. Det ska väljas ut, testas, hängas tillbaka för att storleken inte stämmer, byta storlek och testa igen. Han får stå utanför provrummet och ge sina ärliga åsikter för varje tröja, blus, klänning och linne hon testar. Med tiden så tenderar hans åsikter till att bli mer och mer positiva, allt för att komma därifrån.

   “Tycker du verkligen att den här passar mig?” Hon har på sig en rosa blus som snålar rejält med urringningen.

   “Mm, den är fin”, säger han.

Ida förstår att hans intresse och ork är på botten, men hon har ett sista ess i rockärmen.

   “Vill du komma in hit då? Jag ska testa bikini och underkläder.”

 

Det gör han gärna, han får sätta sig på pallen i det lilla och trånga provrummet och hon drar för tygdraperiet.

   “Jag tänkte denna bh och ett par matchande trosor”, säger hon och håller fram en svart spetsbh, hon tar av sig sig sin tröja och knäpper upp bh:n och ger honom en liten stunds ögongodis innan hon tar på sig din nya. “Vad tycker du?”

Han sväljer och hostar till, “Riktigt sexig, får jag se dig i trosorna med?”

   “Nej inte här, du får se hemma.” Hon pussar honom snabbt på munnen och vänder sig bort, vickar på rumpan och låter honom smeka henne lite innan hon fortsätter. Hon testar och visar lite olika plagg, de åker på, de åker av och så åker nästa på. Tobias ser trött ut och han har svårt att hålla blicken stilla.

   “Hur är det? Somnar du eller? Du ser lite borta ut”, säger hon.

   “Ingen fara men…”, säger han och viskar resten, “det är inte så lätt när du klär av dig och så börjar man hoppas och så klär du på dig igen, mitt hjärta klarar det inte länge till.”

   “Men…gubben”, viskar hon och tycker lite synd om honom. Som plåster på såret så ställer hon sig närmare honom och låter honom ta på henne igen. Han får igång henne med, så till den grad att hon måste bita sig i läppen för att inte stöna.

   “Jag har sparat den bästa till sist”, suckar hon.

   “Vadå?”

   “Min gula bikini, där måste jag testa både bh och trosor.”

Det gillar han och hon retas med honom genom att långsamt klä av sig, utanför provrummet är det fortfarande kö men det bryr de sig inte om. Han reser sig upp så de står nära varandra och ‘hjälper’ henne av med tröjan så de nakna brösten kommer fram, det pirrar till inom henne och hon andas mot hans mun.

   “Jag är kåt”, säger hon.

   “Jag med”, säger han och smeker av henne jeansshortsen så hon står där endast med trosor på. Han lyssnar efter misstänksamma ljud på andra sidan draperiet, men inget han registrerar. När han drar ner henne trosorna med så väser hon till och hon kliver ur dem och ser när han stoppar dem i sin bröstficka på skjortan han bär.

   “Behåller du dom?” Frågar hon.

   “Mhm tills vidare, ska du testa bikinin då?”

Idas hjärta slår snabbt av nervositet och en brinnande kåthet och hon vill inte klä på sig, hon vill att han tittar på henne så som han gör nu och av någon anledning så vill hon det extra när de är ute bland folk. Då får hon en idé.

   “Vet du vad jag vill?”

   “Nej?”

   “Om vi är nöjda med den, så vill jag att vi åker direkt härifrån till stranden och inviger den.”

Tobias ser förvånad ut, men inte helt skeptisk. “Sure, men jag måste käka något innan. Jag är svinhungrig.”

   “Det kan vi göra, nu testar vi bikini.”

 

Det är ingen vanlig mammabikini hon valt, nejdå, inget heltäckande eller så. En bh som passar hennes stora bröst perfekt och som visar mycket mer än hon är van vid och ett par stringtrosor med snören i sidan och täcker mindre än vad den visar.

   “Vad tycker du?” Hon står framför spegeln och snurrar runt och spanar in sig själv i alla vinklar som finns.

   “Jag tror jag dog precis”, säger han tyst.

   “Rätt svar”, säger hon med en fnissning, “jag tror jag köper två sådana här, en som är vit också.”

   “Den vita lär bli transparent efter att den blivit blöt.”

   “Ja? Exakt.”

 

Efter nästan två timmar i affären så drar Ida kortet i kassan och betalar hela kalaset och Tobias får hjälpa henne att bära alla påsarna. De äter lunch tillsammans och dricker kaffe på det och de känner att blodsockernivån stabiliseras.

   “Är du gladare nu?” Frågar hon.

   “Jadå, jag var aldrig sur, men jag blev ganska seg där inne.”

   ”Ja, du ska ha tack för hjälpen, jag är jättenöjd med mina köp. Folk kommer inte att känna igen mig på jobbet när jag kommer tillbaka.”

   “Med dina nya kläder menar du?”

   “Ja, och att brösten putar ut lite extra.”

   “Jag tror folk kommer märka en större skillnad, men jag tror inte det kommer ha så mycket att göra med ditt utseende, det skulle vara håret i så fall.”

   “Jaha? Hur skulle dom märka skillnad annars menar du?”

   “Du har nog inte märkt av det själv, men du känns mycket mer självsäker och du har en annan pondus nu än för ett år sedan. Det kommer märkas att du har varit med om något stort i ditt liv och det kommer dina kollegor märka, jag lovar dig.”

 

Ida tar in det han säger och det gör henne glad. Hon tror inte han hittar på eller säger saker bara för att göra henne glad, hon tror faktiskt att han menar varje ord och det känns bra i hjärtat.

   “Något stort i mitt liv…menar du då”, säger hon och sträcker ut benet och rör hans skrev med foten.

   “Haha, ja typ så. Inte för att jag vill skryta så, men det vi gjort tror jag också kommer göra dig starkare.”

   “Ja, självklart”, säger hon direkt, “jag har dig att tacka för allt och jag vet att jag aldrig kommer att kunna ge tillbaka något av det du gett mig. Men…”, hon trycker till lite extra med foten, “jag kan ju alltid försöka.”

   “Du glömmer nog bort att jag har fått så sjukt mycket tillbaka från dig”, säger han och tar hennes hand över bordet. “Jag vet också att du hade gjort samma sak för mig.”

Hon fnissar till, “Ja, det hade jag nog. Men…jag hade nog inte väntat så många månader med att knulla dig.”

Tobias blick tänds till och ett kaxigt leende sprids på hans läppar och det märks på honom att han gillar det hon säger. “Jag börjar bli lite varm här.”

   “Oh jag med”, säger hon och tar en meny och fläktar sig själv med den. “En nackdel med stora bröst är att man får så mycket tuttsvett, jag har behövt köpa en ny deo bara för att ha mellan brösten.”

   “Mm nice…bra att veta om jag får lust att pattknulla dig.”

Ida flämtar till och slår efter honom, att säga sådana obsceniteter i sådana här publika rum, det har han sannerligen inte fått från henne.

 

De åker vidare till den stora sandstranden som ligger ungefär 40 minuters bilfärd från deras hem. Det finns andra, bra stränder, som ligger närmare, men det är den som är klart finast och störst. Risken att stöta på någon de känner är mindre och de kan ligga mer ostört tillsammans. Här försvinner de i mängden. Idag är det många badsugna människor på plats, men eftersom stranden är lång så behöver de bara gå i fem minuter i sanden för att kunna breda ut sina handdukar någorlunda avskilt.

   “Så skönt detta ska bli”, säger Ida och drar av sig tröjan och visar sig topless för honom, vilket får honom att le stort. “Vad är det?” Frågar hon.

   “Inget, det är bara najs att du är så obrydd.”

   “Ja, fast det här är väl inget konstigt?” Säger hon och håller ut armarna. “Jag gjorde såhär när jag bytte om tidigare med.”

   “Tro mig, det gjorde du inte. Du var mycket blygare.”

Ida ger honom en fundersam blick. “Var jag? Jag har för mig att jag inte var det.”

   “Du visade aldrig tuttarna så som du gör nu, du hade alltid en tröja på dig eller en handduk när du tog på dig bikinin eller din baddräkt.”

   “Det var nog bara så när du var med”, säger hon och tar upp bikiniöverdel från strandväskan. Hon tittar sig omkring och slänger sedan en tub med solkräm till honom. “Mina tuttar behöver dig.”

 

Han hjälper henne att smörja in sina tunga behag och hon tar själv hand om sitt ansikte och sina armar. 

   “Är det någon som tittar på oss?” Frågar hon.

   “Tror inte det, who cares?”

   “Inte jag i alla fall”, säger hon och tar på sig sin nya bikiniöverdel. Den sitter bra och håller hennes bröst på plats utan att skyla dem för mycket. Han börjar byta om med och när han står där i bara kalsongerna så ska han ta upp sin handduk och vira den runtom sig. Men just då vänder sig Ida om och drar ner shorts och trosor i ett svep och skjuter upp sin nakna rumpa mot honom.

   “Haha, sådär gjorde du definitivt inte innan.”

   “Det vet jag, jag vill bara ge dig något att titta på”, hon vickar på stjärten åt honom och får sig en smisk tillbaka. Även han drar av sig sina kalsonger, men han är snabb med att ta på sig badbyxorna, mycket snabbare än hon.

   “Vad tycker du?” Hon snurrar runt.

   “Hetare än Sahara och snyggare än någonsin”, säger han och gillar hur stringen nästan försvinner in mellan hennes skinkor. Att trosorna hålls uppe av två knutar vid vardera höft ger honom också snuskiga tankar.

 

De går ner till vattnet hand i hand, solen gassar över dem och himlen är klarblå. Sanden är varm under deras fötter och vattnet gnistrar som glas framför dem. Det är en lätt vind i luften, vilket skapar små vågor. De går ut tillsammans, djupare och djupare, tills vågorna bara krusar lätt mot deras axlar. Bara deras huvuden sticker upp ur det glittrande blåa vattnet. De simmar omkring tillsammans, längre och längre bort från stranden. Vattnet blir mörkare, djupare, mjukare. De flyter nära, andas i takt, deras kroppar vaggas av havet. Ida glider närmare honom så deras kroppar snuddar vid varandra under vattenytan, hon ler med mun och ögon.

   “Vet du vad jag känner för?” Frågar hon.

Hon har något busigt i tankarna, det fattar han direkt. “Nej? Berätta?”

   “Det här”, säger hon och utan betänkligheter så drar hon av sig bh:n och kastar den åt sidan så den flyter bort.

   “Jävlar”, säger han bara och tar det lilla tygstycket och stoppar det i fickan på badbyxorna.

   “Här kommer dessa också”, hon bryter vattenytan med sin arm och ger honom bikinitrosorna med. “Vi får hoppas ingen stor våg kommer nu, för då är risken stor att jag visar rumpan för hela stranden.”

   “Asså du är…jag vet inte längre”, säger han och lägger armarna om hennes kropp och smeker henne över de bara skinkorna. “Jag skulle säga att det är elakt av dig att inte visa rumpan för dom.”

Ida fnittrar i hans famn och trycker bröstet mot hans. “Det är jättehärligt det här, vill inte du testa?”

 

Hon tror inte på det, men han överraskar henne genom att – med lite ruckande – få ner byxorna och sedan få ut benen ur dem. De flyter upp till ytan och hon fnittrar extra mycket. Deras kroppar är nära varandra, hud mot hud med ansiktena någon centimeter isär. 

   “Detta var riktigt skönt”, säger han och håller henne om rumpan.

   “Helt underbart”, säger hon, “jag fattar inte att jag vågar, men det känns så himla bra.”

   “Du är vacker”, han kysser henne och hon låter honom göra det, det känns tryggt och bra i hans famn.

   “Jag känner mig…naken och fri tillsammans med dig och det är det enda jag vill känna just nu.”

   “Samma här, det är som att allt du känner, det sprider du vidare till mig.”

   “Haha vad töntiga vi är”, hon kysser honom igen och klänger sig fast vid honom. “Och jag älskar att vi kan vara det tillsammans.”

   “Den bästa egenskapen man kan dela är ju att kunna vara töntiga tillsammans, och du är den största tönten jag känner.”

Ida skrattar till och han klämmer henne hårdare på rumpan och hon trycker sig mot honom och hoppas känna ett mjukt ollon mot fittan. Men dessvärre är han inte det minsta erigerad.

   “Vi behöver åka hem snart, jag behöver vila tror jag”, säger hon.

   “Yes.” Han tar tag i de flytande badbyxorna och ger henne sina bikinidelar.

   “Måste jag ta på mig dom?”

   “Trosorna måste du, bh:n får du bestämma själv”, säger han.

Hon accepterar det. “Vad är fram och bak på dom här då?” Hon håller upp trosorna över ytan, “man måste ju göra rätt annars får jag en tråd i den lilla springan och inte mycket till skydd där bak.”

 

De fnissar och de båda märker att det inte är enkelt att klä på sig under vattnet när de är ute på ett djup där de inte kan stå upp samtidigt. Men när deras kön är skyddade – och även Idas bröst – så kliver de upp ur vattnet och lägger sig på sina handdukar.

   “Jag har aldrig badat naken innan”, säger Ida och får en skeptisk blick från Tobias.

   “Har du inte? Inte nån gång?”

   “Nepp, i badkar men aldrig ute såhär. Du hade rätt förut, men jag var nog väldigt blyg och lite pryd innan.”

   “Kul att jag fick vara med och ta din nakenbadoskuld då. Kommer du vilja göra om det?”

Ida fnissar, lutar sig mot honom och ger honom en mjuk puss på läpparna. “Från och med nu vill jag bara bada naken, det var nog det härligaste jag varit med om. Vi måste bada fler gånger innan du börjar jobba.”

   “Najs, klart som fan att vi ska. Är du ok med att vara naken så folk ser dig? Eller vill du göra det dolt som vi gjorde nu?”

   “Jag kan tänka mig att vara naken öppet bland andra nakna människor, det känns lite spännande till och med. Du får vara med mig första gången bara.”

   “Självklart, jag tar gärna dina olika oskulder.”

 

Och fler oskulder kommer att ryka denna dag. De packar ihop och åker hemåt och Ida förlorar sin oskuld i att runka av en man samtidigt som han kör bil. Även hennes oskuld i att fälla bak sätet och onanera till hon får orgasm försvinner illa kvickt.

   “Tror du någon såg mig?” Frågar hon när hon fällt upp sätet igen och kan andas normalt efter det sköna.

   “Nja, tror någon lastbilschaffis tyckte det såg lite skumt ut med en fot som stack upp sådär. Men annars tror jag du klarade dig.” Tobias kuk är fortfarande framme men på nedgång, ingen orgasm än så länge för honom.

   “Blev du kåt när du såg mig?”

   “Jag har fan varit kåt sen vi var i provrummet och du testade blusar som smet åt dina boobs sådär sexigt som är så jäkla het på milfar.”

Det svaret gillar Ida.

 

De kommer hem och han tänker börja med maten och Ida passar då på att gå in i duschen och tvätta bort saltvattnet. Hon hinner stå under duschens strålar i en minut innan det dunkar bakom henne och duschdörren öppnas och en naken Tobias kommer in. Ida blir rädd så hon skrattar till nervöst när hon ser honom, men det blir genast bättre när hon ser hans stående erektion mellan benen.

   “Jag vill duscha med”, säger han.

Hon fortsätter att fnittra och tar tag om det hårda skaftet och känner den mjuka förhuden runt om det. Ollonet tittar upp mot henne och hon har svårt att sluta fnittra.

   ”Jag gillar när den är så hård.”

   “Speciellt när den är det för dig va?”

Hon nickar och mumlar fram ett jakande svar samtidigt som hon runkar av honom försiktigt under de varma duschstrålarna.

 

De inviger det Tobias kallar Avsugningsstolen, den som i Idas vokabulär heter Duschstolen. Hon sätter sig ner och suger och runkar Tobias kuk och han stönar högt, rakt från halsen. Hon klämmer på pungkulorna, slickar över skaftet och suger hårt på ollonet utan att låta honom få orgasm. När hon sitter där får hon även testa på att använda tungan mellan hans skinkor, vilket hon aldrig gjort mot en man tidigare. Hon testar att använda en hård tungspets och en mer avslappnad när hon känner över det spända hålet. Men det är inte hennes grej märker hon, och Tobias blir inte överförtjust heller.

 

De behöver äta middag och Tobias bestämmer att han ska laga till den medan Ida får sitta bredvid och titta på med ett glas vin. Han tar på sig ett förkläde över sin nakna kropp och en svart kockmössa, hon får sätta sig på köksbordet helt naken och beskåda allt. Han hackar grönsaker och kokar vatten och när han är färdig med en skärbräda eller kniv så åker den in direkt i diskmaskinen. Även han sippar på ett glas vin under tiden. Köket luktar smör och det smätter från stekpannan. Ljuset utifrån är varmt, trött kvällssol som smyger sig in genom fönstret och letar sig över deras bara hud. Ida sitter med benen i kors och varje gång Tobias tittar bak mot henne ler hon och skjuter fram bröstet.

   “Men lägg av”, säger han.

   “Vadå? Vad är det för fel?” Hon som är så oskyldig.

   “Hur ska jag kunna laga mat om du sitter och gör sådär hela tiden?”

   “Vaaad? Jag sitter ju bara här, helt naken…suger lite på vinet…tittar på din rumpa.”

Han kastar ett snabbt ögonkast på henne och suckar och hon gör det inte lätt för honom, speciellt inte när hon särar på benen en kort stund.

   “Asså”, säger han bara och det är tydligt att han är besvärad. Vattnet kokar och stekpannan fräser, men det bryr hon sig inte om.

   “Du kan inte vara så lättpåverkad. Så mycket som du har sett och gjort med mig så är det omöjligt att du är så enkel.” Hon tror inte att han skådespelar eller överdriver – framförallt så vill hon inte det – men det vore helt otroligt om det nu ändå är sant. Han – som i första hand är hennes son – som har sett henne på sin totala botten och vårdat henne, att han skulle finna henne attraktiv är för henne livets stora gåta. Eller det kanske inte är svårare än:

   “Hade du varit man och fått klämma på dom där fantastiska brösten och fått stoppa kuken i den där magiska fittan så hade du förstått.”

Det är så enkelt, konstaterar hon samtidigt som det börjar bulta inom henne lite här och där.

   “Jag…själv blir jag väldigt kåt av att se dig laga mat i ditt förkläde och mössa”, hon särar på benen igen och Tobias tittar ditåt och släpper inte blicken från henne när han stänger av båda plattorna på spisen.

   “Det går fan inte detta”, han ställer sig mellan hennes särade ben och tar hennes kinder i sina händer och kysser henne. Ida stönar mot hans mun och hon lyckas knyta upp förklädet så det faller till marken. Hans varma hud mot hennes, hon hoppar närmare kanten på bordet och hon känner hans stånd mot venusberget.

   “Du vet vad vi måste göra nu va?” Frågar han.

   “Gör det bara.”

 

Ida lägger händerna mot hans spända axlar och han får in armarna under hennes särade ben och han lyfter upp henne i sin famn och placerar händerna på hennes rumpa. Han är stark och hon känner sig inte tung eller klumpig, allt känns perfekt med honom. En kyss på det innan hon sträcker ned handen och håller upp hans kuk och han sänker ner henne och penetrerar henne underifrån.

   “Oh Tobias”, suckar hon i hans famn när han glidit in hela vägen till roten.

   “Helt perfekt”, säger han.

Han för henne upp och ner på kuken, som en hiss som går från den understa till den översta våningen i en lagom takt. Hans kuk känns underbar inuti henne och hon njuter av att bli omhändertagen på detta sätt, hans stön är mysiga att lyssna på och hans händer på rumpan är härliga.

   “Jag sprängs snart”, säger han.

   “Du får göra det, men vi gör det i sängen…jag har inte lust att svabba köksgolvet.”

Han bär henne till sovrummet, lägger ner henne på rygg i sängen och följer efter och hittar enkelt in i henne med kuken igen. Han knullar henne med snabba rörelser och hon tar emot honom och när han börjar grymta så hårdnar hennes grepp om honom och han ‘tvingas’ ejakulera där det är som varmast och skönast. Hans sats fyller henne och han ger ifrån sig ett långt stön innan han faller av henne och pustar ut i sängen.

   “Om du behöver knullreferens i framtiden så be henne ringa din mamma, hon kan intyga att du vet hur man gör en kvinna nöjd”, säger hon efteråt.

   “Haha, ja du behöver inte vara orolig för att träffa en man efter detta alltså. Du är mer än redo att knulla och bli ordentligt påsatt.”

   “Påsatt? Som du säger. Men du har rätt, jag känner mig inte ett dugg orolig för det längre.”

Han ler varmt. “Det är trevligt med en knullreferens, men skulle du rekommendera mig när det kommer till anhörigstöd då?”

Ida skrattar och nickar. “Du är den bästa anhöriga man kan ha, snäll, stark, rolig och otrolig i sängen.”

 

Efter den dagen så badar de nakna tillsammans minst en gång per dag. På kvällen, själva vid en sjö, bland människor där de subtilt klär av sig under vattnet och en gång på ett nakenbad. Tobias fortsätter fotografera henne, både till vardags – med eller utan kläder – och när de har sex med varandra. Hon får tillgång till bilderna efteråt och de flesta raderar hon, bara några få behåller hon på en – förutom för sig och Tobias – hemlig plats. 

 

På lördagen, helgen innan hon och Tobias börjar jobba, så är de båda hembjudna till Idas exman, och Tobias far, Steinar och hans yngre flickvän Anna-Karin. Ida blev genuint glad när inbjudan kom och hon känner inget som helst agg mot honom eller henne. Utan honom så hade hon ju inte haft Tobias i sitt liv.

   “Du kanske kan se det som ett avslut?” Säger Tobias när de gör sig fina inför middagen. “Du och pappa fick ju inget riktigt avslut liksom.”

   “Jag har faktiskt tänkt på det och både jag och pappa behöver detta tror jag. Så kan vi försäkra oss om att allt dåligt är begravt och att ingen känner någon ilska eller så. Jag tror det blir jättebra.”

 

Och det blir jättebra. Vädret är vackert, deras hus är fint, Anna-Karin visar sig vara en jättehärlig kvinna, nära till skrattet och väldigt snäll. Steinar grillar, de sitter i trädgården och äter, de pratar, skrattar och Ida trivs i deras sällskap utan att känna avundsjuka eller besvikelse. Hon har Tobias och han är den bästa partnern i världen just nu. De dricker vin, hon och Anna-Karin bondar, grabbarna dricker whisky och öl och både hon och Steinar berättar pinsamma historier från när de var gifta. Framåt midnatt är stämningen uppsluppen, ingen skam alls och när Steinar frågar Ida om hur det är att ha större bröst så ställer hon sig upp och flyttar på klänningen och visar dem för sällskapet. Hon får skratt och komplimanger för dem, men sen känner de alla att det är dags att avsluta för kvällen.

   “Hur var Anna-Karin då? Ni pratade länge med varandra”, säger Tobias när de sitter i baksätet i taxin hem.

   “Hon var superfin, jag förstår att pappa föll pladask för henne.”

   “Pratade ni om något kul?”

Ida fnissar. “Mm, hon frågade mig om jag hade några tips gällande pappa, om vad han gillar och så.”

   “Vad svarade du då?”

   “Jag sa…att det pappa äääälskar mest, det är att…när hon suger av honom så ska hon ta in honom så ollonet ligger mot gommen, sedan trycka tungan mot frenulum och suga till hårt och röra sig ettrigt med huvudet. Och, som en cherry on top, ett finger i stjärten. Han kommer älska dig och du kommer få lära dig svälja.”

 

Tobias tror inte sina öron och han sitter tyst med öppen mun för att se om hon brister ut i ett hånflin och ett Jag skojar bara. Men det kommer inte.

   “Wow, sa du verkligen så?”

   “Det gjorde jag. Hon blev generad men hon sa sen att hon skulle pröva det inatt med honom.”

   “Men…är det sant då? Det där med fingret, gommen och frenulum?”

   “Ja? Han älskade det och ville att jag skulle göra så varje gång, säkert varje dag om han fick bestämma.”

   “Jaha? Men…du har aldrig gjort det på mig?”

   “Men Tobbe?” Säger hon slår till honom på benet. “Det där var min och pappas grej, det vore ju jättekonstigt om jag tog det vidare till min son sen.”

De behöver inte säga mer. Innan de somnar den kvällen så får Tobias uppleva samma sak som hans pappa tyckte om så mycket…och han älskar det minst lika mycket och Ida kan konstatera att she still got it.

 

Söndagen spenderar de tillsammans fullt ut, de är i samma rum i stort sett hela dagen. Det regnar ute, så de kan nakenbada ifred på förmiddagen, sen handla inför veckan, förbereda sig på olika vis. Hon känner sig hoppfull och glad över att få börja jobba igen och även om livet varit roligt och fint de senaste två månaderna så är hon inte ledsen över att det tar slut. Hon och Tobias ska ju avsluta sin ‘relation’ snart och hon tror de kommer klara det. Det känns tråkigt men vettigt tycker hon och Tobias är på samma sida som henne. De ska avsluta det här tillsammans och de ska stötta varandra i detta beslut.

   “Jag säger det nu när jag får, men du är fantastisk, du är sexig, snygg och den bästa personen jag någonsin knullat.”

De ligger nakna i sängen, det är kväll och de båda ska försöka sig på att somna om en stund. Ida ligger på rygg och Tobias ligger bredvid henne och tittar ner på hennes ansikte. Hans fingrar rör över hennes klitoris och hon runkar av honom med en långsam takt. Kvällen är stilla och de två i sängen kan inte titta sig mätta på varandra.

   “Tack älskling. Du gav mig tillbaka livet och du har gjort mer för mig än vad någon, någonsin har gjort och kommer att göra. Du är den sexigaste, hetaste, bästaste och varmhjärtade människa jag vet och jag är avundsjuk på hon som får dig i slutändan.”

   “Det känns som att ni två kommer bli bästa vänner”, säger han.

   “Ja, annars är hon inte rätt för dig.”

 

De kysser varandra mycket den kvällen, han fortsätter röra vid henne och hon håller honom hård med sin hand. Något är annorlunda mellan dem och det är meningen, de har inte bråttom och de båda försöker insupa sig känslan, blicken på den andra och dess närhet.

   “Du är mitt livs bästa knull”, säger han.

   “Du skämmer bort mig, nu är det min tur att ta hand om dig. Jag ser så mycket fram emot ett vanligt liv med dig här hemma med mig igen.”

   “Jag med, det kommer bli grymt. Du har ju tagit hand om mig tillräckligt, vi får ta hand om varandra.”

   “Ja…det måste vi.”

Tobias tar plats mellan hennes ben och hans penis glider enkelt in i hennes vagina. Ett juck och hon är totalt fylld, hon suckar och kramar om honom och pussar på hans kind.

   “Jag kommer sakna det här”, säger hon.

   “Det kommer jag med, väldigt mycket”, svarar han och juckar försiktigt. “Jag kommer att sakna mycket, men det är så det är.”

   “Jag vet. Men jag älskar dig lika mycket vare sig vi knullar eller inte.”

   “Jag älskar dig med, men det vet du redan.”

   “Ja…om det är något jag vet så är det det.”

 

Ida får orgasm tillslut med honom kvar inuti sig, han ligger kvar och låter henne njuta av den. När han senare är nära själv så säger hon bara en sak.

   “Kom i min mun.”

Han sätter sig på plats över hennes bröst och hon suger och runkar ut den varma satsen och hon sväljer utan problem. Han stönar och suckar av hennes sköna behandling och när han kliver av henne så är de båda trötta och väldigt nöjda. De ligger stilla, nära varandra, utan att säga något och de somnar stilla bredvid varandra.

 

Klockan 08.00 morgonen efter är Ida professionellt klädd, hon är sminkad och luktar gott. Hon ska sätta sig med sin chef och två andra medarbetare för ett uppstartsmöte. Tobias har precis smsat och berättat att allt gått bra för honom på sitt jobb och så önskar han henne lycka till. Hon känner sig stark och redo och helt orädd för allt som kan hända. Det är en starkare, mer världsvan och självsäker Ida nu än den hon var innan cancern. Nu finns det inga hinder i hennes värld och det gör henne lugn, glad…och kåt.