Det här är del 1 av 1 i Byxmyndighet

Nu var det Görans födelsedag i morgon. Femton! Vart hade alla dessa år tagit vägen? Hon hade inte märkt någon större förändring i deras förhållande moder och son, trots att han varit tonåring ett par år redan.

Andra mammor klagade över sönernas typiska tonårssätt: Trots, uppkäftighet, slarv och dåliga flickvänner. Göran skötte skolan, höll ordning i sitt rum, varken drack eller tog droger. Och hade ingen flickvän. Hon hade försökt få honom att hitta en, men han var inte intresserad av ”fåniga” flickvänner som inte hade så mycket i huvudet. Som inte hade någon stil.

Hon föreslog att han anmälde sig till någon intressant kurs där han kanske träffade en flicka med samma intresse. Men ingenting hjälpte. Han satt hemma och pratade och diskuterade med Mamma. Spelade sina skivor och läste sina böcker. Helt hopplös som tonåring!

Vad skulle hon kunna ge honom i present? Femton! Det är ju också den första myndighetsdagen! En speciell dag!
-Göran!
-Ja Mamma?
-Jag vet inte vad jag ska ge dig i present i morgon.
-Du behöver inte ge mig någon present. Det räcker om du bakar en av dina goda tårtor till en kopp te och att du tar dig tid att sitta och prata med mig. Du vet väl att jag är så glad för det. Bara du och jag. Och så lite fin musik.
-Men du! Det är ju en speciell födelsedag i morgon. Femton! Då är man liksom inte längre barn; mer än halvvägs till vuxen. Den dagen kallas också för den första myndighetsdagen. En del säger att man blir byxmyndig, när man fyllt femton. Märkligt ord.
-Varför heter det myndighetsdag, och vad menas med byxmyndig?
-Brutalt sagt att du får ha samlag med alla som fyllt femton. Med undantag av din mamma.
-Va! Varför just med min mamma?
-Egentligen inte bara mamma utan också med farföräldrarnaoch morföräldrarna.
-Hur troligt är det att man har sex med sin mormor eller farmor?
-I sådana fall är det nog oftast ett övergrepp från den vuxne. Det kan förstås också vara en pappa eller en mamma som begår brottet.
-Hur vanligt är det?
-Det vet vi inte. De som gör det försöker förstås hålla det hemligt. Det är inte så många som upptäcks. Men hur det än är med det, så tycker jag att vi ska fira morgondagen lite extra, om vi nu kallar det för din första myndighetsdag eller säger att du är byxmyndig. Jag har faktiskt köpt en dyr flaska champagne till ära för dagen.
-Det var väl att överdriva. Och varken du eller jag är vana vid alkohol. Det är ju bara på fest, när vi blir bjudna. Är rädd för att vi blir fulla och beter oss illa.
-O.K. Vi kan se om vi ska bryta sigillet i kväll, eller om vi ska spara den till ett annat tillfälle. Men du! Jag kom på nåt. Vi kunde fira lite på en restaurang. Klä upp oss och göra oss lite högtidliga. Du har väl aldrig varit på restaurang förr?
-Nej, det stämmer.
-När Pappa levde gick vi ibland till en restaurang här i stan, när vi tyckte att vi hade nåt att fira. Som till exempel att vi hade varit gifta i fem år. Dom har förresten live music där. Du har ju aldrig varit på konsert än. Det måste vi också göra tillsammans nån gång! Men i morron vill jag gå på restaurang. Nu har jag fått riktig lust till det. Och du! Jag har aldrig fått dansa med dig. Det skulle jag så gärna vilja. Du har ju gått i dansskola i skolans gymnastiksal, så du bör kunna en del.
-Jag ser att du har blivit riktigt uppspelt, så jag förstår att det blir restaurang i morgon.
-Underbart! Jag ringer och beställer bord med detsamma.

—–

-Ojojoj vad glad jag är. Gå på restaurang med Göran! Vilken fest! Känner mig nästan som en liten skolflicka som ska på date för första gången. Så tramsig jag är! En trettifyraårig mamma som ska på restaurang med sin femtonårige son. Det är väl inget konstigt med det? Ändå känns det lite pirrigt i magen. Nu ska jag bara välja rätt klänning. Den här är för vanlig. Den här lite för lyxig. Vi ska inte på bal. Men oj! den här har jag inte haft på mig på många år. Och Peter tyckte den var lite våglig att visa upp sig i. I privat sällskap gick det an men inte gärna annars. Får se hur Göran reagerar när han ser mig i den. Tycker jag ser yngre ut i den i alla fall. Och så lite rouge på kinderna. Det ska väl få den här gamla tanten att se aptitlig ut.

—–

-Göran! Har du hittat din finkostym?
-Ja. Jag kommer nu.
-Nej Mamma! Så vill jag inte gå på restaurang med dig! Du ser ju ut som ett fnask! Och rouge på kinderna! Fy! Det är inte min mamma!
-Som du säger! Så ledsen och kränkt jag blir! Men jag förstår att jag har gjort bort mig. Som en fånig flickvän. En gammal flickvän som försökt göra sig ”finare” för sin pojkvän. För sin date. O.K. Jag tar fram ett par andra klänningar, så får du välja.

– Är det O.K. att jag byter här inför dina ögon? Eller är det också oanständigt och o-mammigt?
-Det är O.K.
– Då tar jag av mig den här oanständiga.
– Får jag fråga en sak?
– Ja?
– Har du alltid svarta underkläder?
– Nej. De är nyköpta. Jag fick ett infall när jag var i stan. Många tycker att det är lite pikant med svarta underkläder. Och det kändes riktigt i det ögonblicket. Jag vill inte sticka under stol med att det känns lite spännande att gå ut med en stilig ung man. Att du är min son kan jag väl få glömma en liten stund och låtsas att jag själv är ung. Rollspel?
-O.K. Men gå inte för långt så att folk stirrar på oss och vi måste skämmas.

-Vill du att jag ska byta till andra underkläder också?
-Nej, dom är det ju bara jag som ser. Och den där vågliga klänningen kan du ha här hemma men inte ute.
-Men då är jag ju ett fnask.
-Förlåt att jag använde det ordet. Jag borde ha sagt att du i den är alltför sexuellt utmanande.
-Men jag får ha den här hos dig? Tänk på att du inte får ha sexuellt umgänge med din mamma!
-Ja, Jag ska tänka på det.
-Vad sägs om den här klänningen?
-Den är hyfsad. Ta den!

—–

-När jag nu hade köpt den dyra champagnen så räckte pengarna bara till mineralvatten.
-Gör inget. Så kom fisken kanske bäst till sin rätt. Det var gott. Tack så mycket.
-Om du är nöjd, så kan vi ta hissen upp till dansen på nästa plan.

—–

-Oj va jazzigt! My style! Kom så dansar vi!

—–

-Du kan ju riktigt bra!
-Nja. Du är så följsam så vem som helst hade kunnat dansa bra med dig Mamma.
-Titta! Där är en ledig tvåmanssoffa. Där kan vi sitta och hålla handen och njuta av musiken och varandra. Eller är det för oanständigt? Jag lägger min schal över, så är det ingen som upptäcker oss. Kan jag få leka fånig flickvän lite till?
-O.K.

-Du, lyssna på den här! Dom spelar en riktig tryckare. Vågar du?
-Jaa. Kom då, lilla fåniga flickvän. Du är bedårande fånig.

—–

-Nå? Vad säger du? Var det inte skönt att hålla din lilla fåniga flickvän i din famn?
-Mamma! Jag har så länge längtat efter att du skulle krama mig som du gjorde en gång i tiden, när jag var liten. Nu gjorde du det igen. Det vill jag uppleva igen och igen.
-Då får vi sitta här länge och vänta. De spelar inte tryckare så ofta. Men när vi är hemma igen, så kan vi fortsätta dansa tryckare till vår egen musik. Och dricka ett glas champagne emellan. Jag har fixat lite tilltugg.
-Jag kan inte vänta. Låt oss komma iväg!

Byxmyndighet

• Mamma, myndighetsdag och byxmyndighet – Del 1