Staden Sodom, 2000 före Kristus

Staden på den stora slätten sjöd av liv. Det var goda tider och ekonomin blomstrade på grund av all gynnsam handel. Alla i staden hade fått det mycket bättre. Ändå var Lot bekymrad vilket han verkade vara en av få att vara.

Människan hade en tendens att vända sig till gud när det var ofärdstider, sjukdomar och svält, men med välfärdstider kom lättja. Människan hade då samma tendens att vända sig ifrån gud i tron att allt var hennes egen förtjänst och lättja var i sig en svår synd. Den ledde sedan vidare till alla onämnbara synder som föregick i både Sodom och angränsande städer så som Gomorra.

Lot visste att detta skulle straffa sig, att det gjorde herren vred. Det var därför han var bekymrad. Han oroade sig för sin älskade hustru och sina döttrar som var hans ögons ljus. Döttrarna var snart giftasmogna. Till och med hade fästmän utsetts till båda flickorna, men Lot ville bara vänta lite tills hans yngsta dotter skulle vara mera redo för att bli någons brud. Han ansåg att hon var något för ung ännu.

Apropå att gifta sig, det var också något som förändrats i och med de mer gynnsamma tiderna. Människorna levde allt mer i synd, hade slutat förenas i äktenskap och levde i synd i lösa förhållanden. Även detta av Gud instiftade förbund mellan man och kvinna trotsade människorna och denna trots skulle straffa sig förr eller senare. Även onämnbara synder som han inte kunde ta i sin mun, knappt ens vidröra med tanken, alla människor som hade sex både med gossar, de av samma kön och till och med med boskap.

Trots att Lot försökte varna stadens invånare för att den svåra synd man levde i skulle komma att straffa sig, skrattade människorna i staden bara åt honom. Inte ens hans uppmaningar om att visa givmildhet och barmhärtighet mot fattiga och sjuka lyssnade man på. Det var som om rikedomen och välfärden gjorde stadens människor än mindre hjälpsamma. Både girighet och frosseri var svåra synder. Allt fanns i överflöd och skulle räcka gott och väl till allmosor.

Himlen var mörk och olycksbådande och Lot kände att katastrofen var nära. Himlen blixtrade och allt kändes som ett förebud om olycka. Inte ens nu ville man lyssna på honom. Man bara skrattade åt honom som om vore han en tokig narr.

Bekymrad satt han utanför sitt hus och begrundade vad han borde göra. Två ovanliga mansgestalter kom längs vägen mot hans hus. Han såg genast att de inte var från staden och något fick honom att genast komma dem till mötes, nudda marken med pannan i vördnad och erbjuda dem mat och logi.

Först ville männen inte acceptera hans inbjudan, sa sig nöja sig med att sova ute på gatan, men Lot envisades och lyckades till slut få männen att acceptera hans inbjudan.
– Vilka är ni? Frågade han och bjöd in männen i sin boning som om de vore de allra käraste gäster.
– Käre Lot, tog den ena mannen till orda.
– Vi är utsända av herren för att varna dig, du som är honom så trogen.
– Vad vill ni varna mig för?
– Städerna på slätten kommer att utplånas denna natt för att rena människorna från all synd. Men ni Lot, är rättfärdig och er vill herren skona. Ni måste ge er av innan gryningen och ni får ta era döttrar och er hustru med er. Vi har försökt varna stadens invånare för att de ska bättra sig, men våra råd hörsammas inte.

Lot förfärades av vad han hörde. Han försökte beveka männen, få dem att skona staden och dess befolkning, men till detta ville männen inte alls lyssna.

Istället skyndade Han sig in i staden och letade upp de båda döttrarnas blivande män för att varna dem.
– kom med mig, vi måste fly innan gryningen. Herren kommer att utplåna denna och andra städer på slätten! vi måste ge oss av genast!
– Lot din gamle narr, skrattade de rått, ty de var övertygade om att han blivit galen.
Här fanns inga orosmoln så långt ögat kunde nå. Visst var himlen upprörd och ett oväder syntes nalkas i fjärran, men vad skulle kunna hota en hel stad?

Förkrossad skyndade sig Lot tillbaka till sitt hus där de båda männen från himlen väntade tillsammans med hans hustru och döttrar. Han våndades svårt av tanken på att ge sig av men var beredd att följa dessa två män, ja göra allt för dem.

En stor skränande samling män närmade sig huset från staden, där ibland döttrarnas blivande fästmän. De skrek och ropade och bankade på Lots port. Lot gick dem då till mötes utanför porten.
– Vad vill ni mig och min familj?
– ge oss era båda gäster ty vi ska ligga med dem! De försöker tala om hur vi ska leva våra liv!

Lot blockerade porten.
– Nej! Ta hellre mina döttrar! De är båda oskulder! Ropade han.
Lot visste att han måste skydda dessa två himmelska män, om han så måste offra sitt eget kött och blod, men Lot visste att dessa syndens män inte var intresserade av unga flickor. Nu hade de chansen att tränga in i två himmelska manliga oskulder med sina eregerade lemmar och de var många till antalet.

Folkhopen drog, slet i och slog Lot för att förmå honom att flytta sig från porten men han stod emot ännu en stund. De himmelska männen kom då till hans räddning och drog honom in i säkerhet in i huset. Folkhopen försökte då bryta sönder dörren, men änglarna förblindade folkhopen så de inte hittade dörren.

Sent den kvällen gav Lot sig av med sin hustru och sina två döttrar. De följde de båda himmelska männen ut ur staden och bort över slätten.
– Vad som än händer vänd er inte om. Om ni ser det som snart kommer att ske kommer ni att straffas, ty ingen levande människa får se vad som nu ska ske.
Männen förmanade dem om och om igen att inte se sig om.

Himlen vredgades, åskan mullrade så att himmel och jord skakade. Blixtar for täta som regndroppar över himlavalvet och klot av eld regnade som hagel. Bakom dem hördes ett mäktigt muller och avlägset hördes skrik och böner om försoning.

Lots hustru förtvivlades av vad hon hörde och vände sig då om för att se. Genast träffades hon av en blixt och förvandlades till en saltstod. Lot skrek hennes namn, försökte vända tillbaka för att undsätta henne, bönade och bad de himmelska männen att förbarma sig över hans hustru, men de manade honom ånyo att inte vända sig om, inte vända tillbaka.

Med sorg i hjärtat fortsatte de medan himmel och jord rasade bakom dem. Döttrarna grät över förlusten av deras älskade mor och Lot kände stor sorg för att hans älskade hustru visat sådan svaghet i ett så avgörande ögonblick när tilltron på herren sattes på så hårda prov.

Männen förde Lot och Hans båda döttrar till staden Soar. Där stannade Lot en kort tid men då människorna där hört om straffet som drabbat hans hemstad Sodom och angränsande städer ute på slätten, så vågade han inte stanna kvar av rädsla för represalier.

Om natten förde han med sina döttrar ut genom stadens portar och med mörkret som skydd tog de sig upp i bergen. Vandringen blev lång och farofylld och vandringen blev svårare ju längre upp i bergen man kom, men Lot visste att här uppe kunde de vara trygga.

Till slut fann Lot vad han sökte, en skyddad plats med en stor grotta. Den skulle bli ett gott skydd mot kylan. Han kunde inte hitta några spår av andra människor så han antog att grottan ännu var oupptäckt.

Snart brann en värmande eld och man lagade mat som var så efterlängtat efter den långa färden.

Hans döttrar fann snart att deras far hittat en bra plats åt dem, men de befann sig långt uppe i bergen och långt från andra människor. Först tänkte de sig att färden skulle fortsätta efter en tid så fort vädret blev mer gynnsamt, men det blev snart uppenbart att deras far tänkt stanna här.

– Kära syster, vi måste tala med vår far. Vi kan inte stanna här. Här finns inga män som kan ge oss avkomma och föra vårt blod vidare till kommande släkten, sade den äldre dottern.
Hon var fortfarande förargad över att deras tänkta fästmän valt att inte följa med. Samtidigt visade de så tydligt i avgörandets stund vilka kreatur de i själva verket var.

Döttrarna talade med Lot om deras bekymmer, men han var obönhörlig.
– Vi mister livet om vi lämnar den här platsen. Vi måste stanna tills allt är glömt, svarade han.
Det hjälpte inte hur mycket de bönade och bad.

Den äldre systern satt en kväll vid stockelden, djupt försjunken i tankar.
– Vad tynger dig min älskade syster? Frågade den yngre dottern.
– Det gör mig sorgsen och förtvivlad av att tänka på att vi inte kommer få någon avkomma. Här finns inga män på mils avstånd och funnes likväl några så skulle far aldrig godkänt dem, svarade hon och suckade djupt.
– Men vad ska vi göra åt saken? Vår far är obeveklig, svarade den yngre dottern sorgset.

Den äldre dottern satt tyst en stund och funderade innan hon tog till orda.
– Vi får låta vår far lägra oss, sa hon plötsligt.
Den yngre dottern såg chockad på sin syster.
– Lägra oss? Vår far?
– Ja, då för vi hans och våra anlag vidare till kommande släkten och vet därmed att det kommer att bli bra.
– Men är inte det en svår synd?
– Nej och det är den enda lösningen och det kommer herren att förstå och förlåta.
– Men vår far, vad ska han säga?
– Far har inte varit hos en kvinna sedan mor lämnade oss vilket tär svårt på honom, det kan jag se och höra om nätterna. Men vi fyller honom med vin när det ska ske.

Den yngre dottern funderade en lång stund. Hon kände både bävan och en hunger i sin kropp som hon svårligen kunde bemästra. Hennes kropp skälvde av lust och begär att fortplanta sig.
– Men vem av oss ska låta honom lägra sig? Frågade hon till slut.
– Vi sover hos honom båda två. Först jag och sedan du. Jag låter honom lägra mig först då begäret är som störst, sedan är det din tur älskade syster. Jag ska råda och vägleda dig, sa den äldre dottern och smekte sin mycket unga syster över kinden.
Hon visste att hennes yngre syster var väl ung för att ligga hos en man ännu. Det var därför deras far väntat med att gifta bort dem ytterligare en tid. Hennes yngre syster hade knappt fått sina kvinnliga former men i ögonen brann elden redan, det kunde den äldre systern se tydligt.

Vid kvällsvarden åt döttrarna samman med sin far. Den äldre dottern skänkte ut vin i riklig mängd och såg till att bägaren aldrig var tom. Den första mängden vin försatte Mot i eufori som sedan övergick i melankoli. Han sörjde och saknade sin hustru och begäret efter en kvinnas mjuka barm försatte honom i ett påtagligt upprört tillstånd.

När den äldre dottern bedömde att tiden var mogen ledde hon sin druckne far in i grottan mot nattlägret. Han stödde sig på henne och hon ansträngde sig inte särdeles mycket för att hålla ett respektfullt avstånd. Hennes far mumlade sin hustrus namn, armen över hennes axlar och hans hand som vilade mot hennes arm. Försiktigt som av misstag rörde hon sin arm närmare sitt ena bröst. Hans hand kupades runt den fylliga mjuka bullen under klädernas tyg och han mumlade åter igen hennes mors namn och knådade mjukt bröstet.

Den äldre dottern kände hur vågor av spänning och välbehag blandat med någon sorts rädsla for genom hennes kropp. Ingen hade någonsin rört henne så förut. Att känna den grova manshanden omsluta bröstet fick det att pirra och vibrera skönt i underlivet. Hon kunde känna hur det fuktades och vidgades mellan benen. Känslan av hunger var bekant från stunderna då hon i lönndom nattetid stillat sitt eget begär.

Inne i grottan ledde hon sin far fram till bolstret och lade honom ner. Han verkade inte riktigt vilja släppa taget med armen runt hennes axlar och hon föll ner på knä av hans tyngd och styrka.

Med skräckblandad förtjusning lade hon sig ner bredvid sin far som fortfarande mumlade obegripligheter av vilka hon enbart kunde urskilja herren och deras mors namn som straffats så hårt för att hon inte kunnat motstå frestelsen.

Försiktigt drog dottern upp sin särk och blottade brösten. Hon styrde sin fars hand rätt och hon flämtade till av känslan av hans starka händer, värmen och närheten av hud mot hud.

Hon flyttade sig något närmare och kunde känna hans hårda begär mot sitt ena lår. Faderns hand gled ner över hennes mage och när den gled ut över hennes venusberg särade hon på benen för att släppa in honom.

När hans fingrar nådde hennes varma inre kändes det som om hon skulle explodera. Det var som när hon rörde vid sig själv fast hundrafalt bättre, ty känslan var så annorlunda av någon annans hand.

Försiktigt sträckte hon ner sin hand och rörde vid den grova manslemmen. Hon hade sett sådant förut men aldrig hållit en i sin hand tidigare. Som om herren själv skänkt henne kunskapen, rörde hon handen försiktigt fram och tillbaka längs lemmen och hon hörde sin fars gåva njutningsfulla läten tätt intill sitt öra.

Plötsligt började hennes far lägra henne. Han kröp närmare, smekte hennes bröst och sköte allt ivrigare och plötsligt var han över henne. Hon chockades av tyngden som både fick henne att tappa andan och var upphetsande på samma gång. Hon kände den hårda manslemmen röra vid insidan av båda hennes lår och snart vidröra hennes våta öppning. Ett inre begär hon aldrig känt förut fick hennes höfter att försöka möta hans lem och få den dit den ville. Hela hennes kropp skrek av galet begär efter att bli befruktad.

Hon gav ifrån sig ett ofrivilligt skrik när han trängde in i henne snabbt och kraftfullt. Smärtan gjorde henne dimmig ett kort ögonblick. Ändå hade hennes höfter redan börjat röra sig rytmiskt uppåt för att möta faderns stötar in i henne och den kortvariga smärtan ersattes genast av pulserande lust.

En lång stund låg hon och tog emot hans stötar. Hon kände hans manliga dofter blandat med vinets ångor och fann dofterna lustfyllda. Hans starka, hårda och varma kropp fullkomligen övermannade henne.

Utan att riktigt veta hur det var att vara med en man, förstod hon ändå att tiden snart var mogen. Hon kunde höra det på hans läten, känna det på stötarna in i hennes sköte som blev snabbare och djupare och när hon kände hur faderns kött svullnade inuti henne visste hon att det var nu det skulle ske.

Med långa djupa rörelser och utdragna stön kände hon hur något förändrades inne i sig. Det kändes att något fyllde henne, ljuden av hans stötar blev annorlunda och något rann ur henne ner mellan hennes skinkor för varje rörelse in i henne. Hon förstod att det nu var den livgivande kraften som fördes in i henne.

Efter en lång stund sjönk fadern ner tungt över henne. Hon fylldes av en behaglig trötthet. Försiktigt försökte hon välta sin far ner bredvid sig och han föll tungt ner på bolstret bredvid henne. Åter igen mumlade han hustruns namn och famlade efter den äldsta dotterns bröst. Något vått och varmt rann mellan hennes ben.

Efter en stund lösgjorde hon sig och smög tyst ut ur grottan medan hon rättade till sin särk. Insidan av hennes lår var klibbiga och blotta vetskapen fick det att vibrera inom henne igen.

Utanför grottan satte hon sig ner vid lägerelden. Hon såg upp mot himlen och knäppte händerna över sin mage där det snart skulle börja växa ett nytt liv till kommande släkters fromma. Hon bad till herren om både befruktning och förlåtelse över det bedrägeri hon genomfört, men till sin lättnad kände hon herrens bifall tydligt inom sig. Hon hade fullgjort sin plikt mot honom, att se till kommande släkten. Hon log matt åt hur fullkomligt tagen hon blivit, hur det både ömmade och värmde nere mellan benen. Aldrig hade hon trott att det skulle vara så våldsamt gudomligt skönt. Lycklig somnade hon inrullad i sin fäll tätt intill lägerelden under bar himmel.

Dagen efter berättade den äldre dottern för sin syster om den gångna natten.
– Inatt låg jag med vår far. Inatt är det din tur.
Den yngre systern såg på henne med förundrad blick.
– Märkte han ingenting? Hur var det?
– Nej jag tror han trodde det var vår mor då han viskade hennes namn. Det var…
Den äldre dottern genomfors av en skälvning av välbehag som spred sig i underlivet där hennes fars livgivande säd fortfarande rann ur henne längs hennes bara ben under kläderna.
– Det var otroligt skönt, starkt och påfrestande. Jag råder dig att vara ordentligt förberedd så blir det bra även för dig och utan smärta.
– Förbereda mig, hur då? Undrade den yngre systern nervöst.
– Jag ska vägleda dig ikväll, sa den äldre dottern och log.

På kvällen förberedde döttrarna middagen med god mat och mycket vin likt föregående kväll. Deras far som fortfarande sörjde sin hustru och att de tvingats fly upp i bergen hade inte svårt för att dricka. De första glasen till eufori, de följande till melankoli då han nynnade sorgsna sånger om allt som gått förlorat, följt av de glas som gjorde honom kärvänlig och trött.

Den äldre dottern hade instruerat sin syster att sitta nära sin far för att han skulle känna den mjuka kvinnliga värmen. Snart nog la han armen om sin yngsta dotters axlar och hon rörde sig försiktigt för att styra hans hand så nära hennes lilla mjuka bröst som möjligt. Hon smög in sin lediga hand under särken och lät fingrarna smeka sina privata känsliga delar. Den grova, starka manshanden runt hennes bröst gjorde henne våt och svullen. Hennes syster hade noga instruerat henne att inte smeka sig till det allra skönaste utan vara noga med att vänta med detta till nattlägret.

Hennes far var nu berusad och sjöng en sorgesam sång. Hans hand låg nu över hennes ena bröst och han knådade det mjukt och det sände ilningar genom hennes unga kropp. Hon visste att det snart var dags att leda honom till nattlägret och hon både bävade och förtjusades av det okända hon visste skulle hända.

Hon fick ta hjälp av sin äldre syster för att leda in deras far i grottan. När han sjönk ner på sitt bolster drog han den yngre dottern med sig och hon förstod nu mycket väl i vilket tillstånd han befann sig i. Hennes äldre syster hjälpte henne att få av särken och snart låg hon helt naken så som Gud skapat henne.

Den äldre dottern smög ut ur grottan när hon förvissat sig om att allt var som det skulle och den yngre dottern låg där och kände sin fars hårda begär mot sitt nakna och bara lår. Hon fascinerades och upphetsades av hur något kunde vara så stort och hårt men ändå så mjukt, varmt och lent på samma gång. Hon undrade lite räddhågset hur den stora lemmen skulle rymmas i hennes fortfarande alldeles för ovana och unga sköte. Ändå hade hon haft sina blödningar länge nu och hennes kropp var redo att ta emot en man.

Faderns ena hand knådade mjukt hennes bröst medan den andra sökte hennes våta och svullna sköte. Den yngre dottern flämtade till av välbehag av känslan av att någon annan rörde henne så som hon bara gjort själv i syndfull självtillfredsställelse.

Hon rörde vid den grova manslemmen då först ingenting hände och hon var orolig att hennes far skulle somna. Beröringen gav omedelbar effekt och han gav ifrån sig läten av välbehag när hennes lilla hand rörde sig upp och ner över den grova manslemmen.

Försiktigt lirkade hon sitt ena nakna lår närmare. När hennes far först la sitt ena ben över hennes lår och rörde sin lem mot hennes höft, var hon nära att fly av rädsla för det som snart skulle inträffa. Hon upprepade för sitt inre den äldre systerns råd att bara öppna sig och ge sig hän. Den första smärtan kunde vara outhärdlig men gick fort över och hon hade rått henne att verkligen försöka njuta denna enda gång.

Därför särade hon sina ben ytterligare, tryckte sin höft mot manslemmen som pulserade. Fadern grymtade av välbehag och så lägrade han henne.

Känslan var överväldigande att känna den starka tunga manskroppen över hennes späda kropp som trycktes ner i deras bolster. Hon kände den hårda och lena manslemmen smeka insidan av hennes lår allt närmare hennes sköte.

När den nådde allt det våta och svullna spände hon sig inför den förväntade smärtan. När fadern kände det varma våta kvinnoköttet omsluta toppen av sin lem, tryckte han sig in i henne, hårt och djupt. Hon gnydde till, visst gjorde det lite ont för en sekund eller två, men inte alls så som hon befarat. Hon hörde sin systers råd för sitt inre igen, att om hon bara såg till att vara förberedd och redo så var hennes sköte skapt just för detta. Nu kände hon sig bara uppfylld av något stort, hårt och enormt som trängt in och fyllde nu upp hela hennes inre. Det kändes hela vägen upp i nedre delen av magen.

Fadern började röra sig i henne, först långsamt med långa rörelser. När hon kommit över den första överväldigande känslan av smärta och förvåning, började hon nu känna ett pirrande välbehag av den grova manslemmen som rörde sig i henne. Det kändes som om den drog med sig hela henne när den rörde sig ut och som om hela hon fylldes upp när den rörde sig in i henne igen. Hon kunde känna varje kontur av lemmen.

Märkligt nog började hennes kropp arbeta med faderns. Så fort lemmen närmade sig hennes öppning, kände hon en rädsla och besvikelse för att bli övergiven. Då rörde sig hennes höfter upp mot fadern igen och när lemmen åter fyllde upp henne spreds välbehaget och pirret blandat med lycka inom henne. För varje stöt in ville hon bara ha mer.

Inom sig började ett dovt muller byggas upp. Hon kände att känslan ökade när hon spände sina nedre muskler samtidigt som hon märkte att just detta också påverkade fadern. Han rörde sig fortare och grymtade allt mer intensivt.

Så kände hon den välbekanta vågen inom sig, den hon bara känt om natten med sina egna fingrars hjälp. Hon viste att det inte längre fanns någon återvändo. Hon vred huvudet åt sidan och begravde munnen i bolstret så att hennes långa kvidande inte skulle avslöja henne. När hennes sköte krampade i våldsamma konvulsioner kände hon hur hennes far svällde i henne, tryckte sig allt hårdare och djupare in i henne, djupare än vad som borde vara möjligt. Därefter kände hon hur något hände. Lemmen svullnade och krympte, svullnade och krympte och känslan inne i henne blev varmare och ännu våtare så att den lilla friktion som funnits nästan helt upphörde.

Hennes far låg stilla tungt över henne en lång stund så att hon började få svårt att andas. Hon undrade först skräckslaget hur hon skulle få honom av sig innan han somnade, om hennes äldre syster fanns där någonstans i närheten till hjälp om så nödvändigt. Då skulle hon behöva ropa på sin syster.

När hon vred sig något åt sidan vältrade sig hennes far av henne och föll ner i bolstret bredvid henne. Hans hand kupade hennes bröst och han mumlade något ohörbart där hon tyckte att hon kunde uppfatta herren och hennes mors namn, sedan uppfattade hon att han sov.

Hon låg kvar en lång stund innan hennes andning lugnade ner sig. Hennes underliv kändes mörbultat, som om en enorm himlakropp befunnit sig i henne. Samtidigt var det en form av värk som var så gudomligt skön.

Försiktigt kände hon med handen. Hon var svullen och våt och hon förstod att det som rann ur henne var hennes fars livgivande säd. Hon knep så gott hon kunde, log för sig själv när hon försiktigt lirkade sig loss ur sin fars grepp och lämnade bolstret.

Tiden efter fortgick som vanligt. De stannade i bergen och efter några månader stod det klart i vilket tillstånd de båda döttrarna befann sig i. Först blev deras far vred, undrade vem som skändat hans döttrar.
– Men far, det finns inga män här, sa den äldre dottern milt.
Fadern grubblade, det hon sa var sant. Likväl var båda döttrarna tydligt havande och till detta kunde bara finnas en förklaring. Det var herren som lönat honom ännu en gång genom att göra hans döttrar havande så att släkten kunde leva vidare.

När nio månvarv passerat födde döttrarna två välskapta söner. Den äldre dotterns son kallades Moab. Han blev stamfar till moabiterna. Den yngre dotterns son hette Ben-Ammi. Han blev stamfar till ammoniterna.