Konsten att vara lydig

”Okej, och du är absolut helt säker på att vill prova?”

Hans fingrar leker med hennes, ritar mönster över hennes handflata, följer tatueringen på hennes underarm, glider tillbaka och greppar fingrarna, trycker mjukt.

”Ja.”

”Mhm. Och vi är båda helt med på att om jag ser tecken på att det är för mycket, så bryter jag?”

”Ja. Jag litar på dig, och jag kan bryta själv, du vet det, jag vet det. Det är okej att vara nervös, förresten.”

Hon kysser hans kind, hans läppar, hans knogar.

”Jo, jag vet. Okej. Men krossa för sjutton rätt vas, okej?”

Han ler lite efter att ha sagt det där om rätt vas, och hon fnissar, nickar.

”Absolut, Sir.”

# #

”Öppna munnen.”

Greppet om hakan är orubbligt, blicken i de bruna ögonen känns som brännande is när den borrar sig genom henne. Golvet under de hopvikta benen är hårt och kallt.

”Jag sa, öppna munnen, hora.”

Den plötsliga smärtan blommar ut över höger kind, sedan den vänstra, och hon kan inte hålla tillbaka flämtningen. Han skrattar, men det är kallt och hårt och inte ett dugg kärleksfullt.

”Det där var inte speciellt tyst och inte lydigt, var det, din lilla slyna?”

Hon sneglar upp på honom under några hjärtslag, behöver se att det är han, mitt i det här nya. Bara en snabb bekräftelse, för han låter så otroligt annorlunda. En glimt av oro i hans ögon, en paus i alla rörelser hos honom. Den snabba blixten av nervositet smälter bort från henne.

”Nej Sir, det var det inte. Förlåt.”

Hon böjer nacken, ser ner i golvet, och blodet rusar i ådrorna som åska över en grå himmel.

”Du är duktig som vet att du gjorde fel. Duktiga flickor får belöningar.”

Hans hand glider förvånansvärt mjukt genom hennes hårt, sådär stillsamt ömsint, och hon spinner nästan som en katt. Men bara nästan. Och sedan bränner det till i skalpen när han drar så hårt, och hon biter sig i läppen för att vara tyst den här gången.

”Så, nu ska vi reda upp det här. Kryp, din smutsiga lilla slyna.”

Han går långsamt och hon följer bredvid, på alla fyra som ett lydigt husdjur.

Mattan i sovrummet är tjock och mjuk under vader och knän när hon sätter sig tillrätta vid sängens fotände efter att han tyst men tydlig pekat just på den här platsen.

”Jag ska förklara exakt vad du gjort och vad konsekvenserna blir, min lilla docka, och du ska sitta väldigt stilla och inte ge ett endaste litet ljud ifrån dig, förstår du?”

Han är faktiskt djävulskt bra, far det igenom hennes lätt omtöcknade hjärna. Hon sitter tyst, säger inget. Känner bara hur det, förvånande men ändå inte, långsamt rinner från fittan, hur låren blir klibbiga allra högts upp på insidan.

”Se där, du kan ju lyda, duktig! Då ska vi se, du har alltså förstört en vas, du kunde inte lyda en enkel befallning, och nu sitter du och förstör vår fina matta också, när du vet att den inte tål väta. Tsk tsk.”

Han går runt henne, och ridspöt glider över hennes arm, svank, arm, bröst, bröst.

”Ställ dig upp, händerna knäppta i nacken, armbågarna framåt, titta rakt fram.”

Det pirrar lätt i benen när hon reser sig, och medan hon ställer sig försöker hon känna efter om det är ett pirrande som kan behöva en paus. Men nej, det går över, och hon fäster blicken rakt fram, ser in i sängens mörklila stoppade huvudgavel, undrar hur det skulle kännas att bli upptryckt mot den och knullad.

Läderflärpen på ridspöts spets glider över skinkorna, lätt som en viskning.

”Du ska böja dig framåt nu, med överkroppen på madrassen, och så vill jag ha dig med rumpan så högt upp du kan, och sära på benen som en duktig liten slyna också.”

Hon är milt fascinerad över hur hysteriskt våt hon faktiskt är nu, hur våt han gör henne för varje nytt kommando. Sängen är mjuk, han har visst lagt ut den fluffiga filten över det vanliga överkastet. Gulligt.

”Du ska räkna högt för mig, sötnos, och du får inte komma. Förstår du?”

”Ja.”

”Ja, vad?”

”Ja, Sir.”

”Just så, min lilla docka, du får inte glömma vem jag är. Räkna nu.”

Det hon känner först är värme, sedan registrerare öronen ljudet i efterhand, ett svischande, liksom vinande av luft som rör sig.

”Ett.”

Hans hand på hennes rygg, naglarna dras från nacken ner till glipan mellan skinkorna. Hårt. Huden svider. Hon trodde att själva pisket skulle kännas mer, men nej, det är naglar mot ryggen som får henne att vrida sig nu.

”Räkna.”

Luften går ur henne, det finns faktiskt inget annat sätt att känn på, och nu är det absolut rappen från ridspöt som känns. Han måste ha börjat med ett väldigt lätt slag, den jäveln.

”Två… tre,” lyckas hon flämta fram efter oräkneliga sekunder av total chock från varenda nerv, och rösten är darrig, strupen känns raspig. Skrek hon kanske rentutav, utan att fullt märka det?

”Du är väldigt duktig nu, inte illa för att vara första gången, min lilla slyna.”

Fingrar i hårbotten, men mjukt den här gången, mer ett stillsamt litet masserande än de tidigare hårda rycken. Han läppar strax under hennes högra öra, sedan tänder som nafsar till. Den här gången hör hon sitt eget gnyende läte.

”Glöm inte att räkna.”

Okej, så det gör ont, men det är en sådan dör smärta som är skön just för att det gör ont, och även om hon faktiskt hör sina egna flämtande läten vid de här rappen, så är det välkommet. Det känns lite som att sitta i en bastu som är på gränsen till att börja brinna under väldigt bra kontroll.

”Fyra… fem.”

Hans plötslig bett i hennes högra innerlår är nästan mer än hon orkar, men hon får inte komma, han sa det väldigt, extremt tydligt. Och kroppen lyder på det där märkliga sättet.

Hans tunga är varm och mjuk mot punkten han bet, och stillar den nästan-där-men-inte-helt väntande orgasmen. Hon gnyr, pressar sig lite bakåt mot honom. Ett skratt, sedan en handflata som klatschar hårt över först vänster och sedan höger skinka, medan han biter igen på ett nytt ställe, närmre blygdläpparna, faktiskt så nära att hon svär irriterat, för det är faktiskt inte snällt att han retas.

”Du är väldigt ful i munnen nu, vet du. Är det att uppföra sig?” säger han milt, alldeles för milt. Helvete.

”Nej, Sir. Förlåt. Men alltså… snälla.”

Han flyttar sig bort från henne.

”Snälla vad? Vad är det du försöker be mig om, hora?”

”Sir, snälla… snälla, får jag komma?”

Det är rätt skönt att hon inte ser honom, att hon inte behöver se honom, för herrejävlar vad pinsamt det är att be, och så väldigt, väldigt skönt.

”Om du är duktig och räknar lite till för mig, så ska jag vara snäll och knulla dig tills du skriker, okej sötnos?”

”Mhm. Tack. Åh snälla…”

Hans hand slår rytmiskt över skinkorna, och hon flämtar fram ordningen på slagen, med ansiktet halvt begravt i den fluffiga mjuka filten, tills rösten faktiskt slår knut på sig själv och hon är så, så nära att komma fastän hon inte får, att det enda läte hon orkar ge ur sig vid de nya slagen är något slags märkligt huff.

”Är det lite mycket nu, hm?” undrar han med en djävulsk munterhet i rösten. Om hon orkade skulle hon kasta en av kuddarna på honom.

”Hng,” bekräftar hon istället.

”Bra. Du är en riktigt duktig slyna, du vet det eller hur?”

”Mmnh.”

”Jag tänker knulla dig nu, och du ska ligga still och ta emot min kuk, och om du kommer innan jag ger dig tillstånd, så får du inte komma alls.”

”Uh-huh.”

Just det här, att han knullar henne, är kanske inte så kinky i sig, men det är hur han tar i henne, att han trycker ner henne i madrassen med en hand mot ryggen, medan den andra handens fingrar först smeker hennes klitta, att han sträcker ut sig över henne som en mänskligt filt så att hon inte kan röra sig.

”Snälla,” kvider hon, och sedan kan hon inte säga något alls för hans fingrar är i hennes mun, våta av fittsaft, och hon suger, slickar, andas genom näsan när han knullar hennes mun som om fingrarna vore kuken som just nu fyller henne så långsamt och djupt att hon nästan kommer.

”Inte komma än, hördu,” mumlar han i henens öra, biter henne på halsen, drar försiktigt fingrarna ur hennes mun. Hon flämtar bara till svar. Och sen registrerar hon inte så värst mycket mer. Händer på ryggen. Hans kuk som fyller hennes fitta igen och igen. Hans röst, men hon hör inte vad han säger. En smekning över kinden. Ett litet ord som faktiskt når fram, och hon gör som han säger, men glider liksom iväg samtidigt. Det känns som att flyta i varmt vatten.

# #

Ögonen känns torra. Halsen också. Men hon är varm, ligger som i ett litet näste, tryckt mot honom och med filten över sig. Han doftar citrus. En hand i håret, mjuk drag ner och upp över nacke och huvud. Hennes ena hand vilar mot hans ena axel, och det måste vara medvetet gjort av honom, för när hon rör ett finger – det är liksom allt hon kan just nu – ökar han trycket med strykningarna genom hennes hår och kysser hennes tinning.

”Hej,” viskar han, men säger inget mer, och ändrar inte hur någon av de ligger, utan trycker henne lite mer bestämt mot sig.

”Mnmgh,” svarar hon och borrar in ansiktet mot hans hals, flyttar sin hand lite nedåt, mot hans bröst istället. Andas in citrusdoften.

”Är du grön?”

Hon nickar, har fortfarande inga ord. Han smeker henne ner över ryggen nu, med långa stillsamma drag. Hon blundar igen. Andas. Knackar ett finger mot hans bröst tre gånger.

”Jag är också grön, älskling,” mumlar han och kysser hennes tinning igen.