Adam var på en stor scen, och bländades av brutala strålkastare. Tydligen fanns en publik under dessa, som nu applåderade hans ankomst. Vid honom stod två män och höll fast honom rejält. Vid en skamstock sattt en ståtligt klädd kvinna fast och ytterligare bakom henne, stod en giljotin.
Vad fan är nu detta?
”VIVE LA RÉVOLUTION!” Skrek en av de som höll fast honom, och publiken svarade.
”VIVE LA RÉVOLUTION!”
Han hann fundera på om han hamnat i ett skådespel om den franska revolutionen… Kvinnans ädla klänning verkade vara ungefär från den tiden, och männen bredvid honom hade kläder som motsvara de han hade sett på tavlor som ska föreställa sentida franskt 1700-tal.
Han drogs fram mot scenkanten, så han vagt kunde skönja figurer på första raden.
”Ytterligare en av dessa satans ´ADELSMÄN´ som försöker gömma sig. Han TROOOR att han skulle bli osynlig om han var NAAAKEN, verkar det som…”
Publiken skrålar av skratt. Nåja, tänkte han, en pjäs är ju bättre än hundratals kåta skyltdockor, eller riddare med långssvärd, typ. Bara att spela med. Men han behövde inte spela med ett dugg, för de höll hårt i honom. Så hårt att det gjorde ont. Han fördes mot giljotinatrappen, men hejdades av ytterligare en kvinna. En ung bondkvinna med sitt svarta hår utslaget och i virrvarr runt hennes överkropp och med lockar över ansiktet. En riktig skönhet… Men hon såg arg ut. Påminde om en ung Brigette Bardot, fast med kolsvart oborstat hår. Hennes överdel var var sönderriven och det ena bröstet var blottat.
”Vänta…” sade hon bestämt, och de båda männen stannade upp. ”Vi måste se om han är ståndaktig inför sin drottning…” varpå hon lyfte på klänningsfållen på kvinnan i skamstocken. Fram kom en väldigt smidig och tydligen ung kropp, och framför allt ett blottat sköte.
Givetvis, tänkte han, så skulle det vara ett samlag här också. Verkar vara temat för alla scenarion han möter. Förvånat märker han att hans stake var full allert igen. Han hade ju kommit flera gånger nu, och borde vara helt slut, men inför varje nytt rum han hamnade i – hade han återfått all kraft. Och tydligen rikligt med sperma, kom han plötsligt att tänka på. Konstigt…
Kvinnan gjorde några överdrivna minspel och poser, för publikens skull, och de var uppenbart väldigt förtjusta i skådespeleriet.
”BAISE-LA, BAISE-LA, BAISE-LA…” Skränade publiken. En av mannen som höll i honom ställde sig längst fram på scen och höjde sina armar, som om han sög in publikens skrän.
”BAISE-LA… BAISE-LA… BAISE-LA…” fortsatte de och både mannen som fortfarande höll ett hårt grepp om Adam och den mörkhåriga bondkvinnan, och med en gest tystade mannen, som uppenbarligen spelade en form av ledare.
”Okej…”sade han bestämt. Han öppnade upp framtill på sina hosor och halade fram en ganska ansenlig lem. Bestämt stegade han in bakom kvinnan och började gnida sig mot hennes unga sköte. Problemet var att han fick inte stånd. Det såg Adam, och de andra på scen – men inte publiken. Han såg en sekund lite orolig ut, men då publiken åter började ropa ”BAISE-LA… BAISE-LA…” började han låtsas han knullade kvinnan. Sedan stegade han tillbaka och låste in sin slaka lem i hosorna igen.
”Jag har en idé…” sade han teatraliskt till publiken, för att sedan vända intresset mot honom. Adam var ju naken, och hans lem var fortfarande halvstyv. ”Låt denna markis ta henne… Han har troligen redan besökt hennes FÅGELNÄSTE… sköka som hon ÄR…” Publiken jublade. Tyckte tydligen detta var en förträfflig idé. Han log inom sig, men spelade med i dramat och låtsades göra motstånd.
”BAISE-LA… BAISE-LA…”
Han var riktigt sugen på denna väna vagina. Det var uppenbarligen en ung kvinna med smidig kropp, med blek fläckfri hy. Han blev puttad fram till henne och de släppte honom, men stod nära med överdrivet hotfulla miner. Så… han greppade kvinnans höft, riktade in sig och stötte till.
”UUUuhhh…” stönade kvinnan till, och publiken skrek.
”VIVE LA RÉVOLUTION… VIVE LA RÉVOLUTION… BAISE-LA… BAISE-LA…”
Fittan var härligt kramgo, och han började pumpa ut och in, i takt med publikens hänförda tillrop.
”OUI… OUI… OUI…” Som om han knullade dem alla. Kvinnan i stupstocken var först passiv, men började efter han stöta tillbaka. Hennes stön började sakteliga överrösta publiken, och när hon kom skrek hon rätt ut. Publiken härmade hennes tillrop.
”MERDE… OUI… AAAHHHH…”
Han backade och drog sig ur när bondkvinnan manade honom att göra så. Leende knäade hon framför honom, och vände sig kort mot publiken och körde sin replik, lätt överdrivet:
”Jag bara MÅSTE smaka drottninghorans slidsaft…”, varpå hon bestämt sög in hans kuk i sin mun. Hon var verkligen vacker, denna kvinna. Hon är garanterat ingen bondkvinna, utan en fotomodell som gör teater. Men hon sög bra…
Utan att han hade märkt det hade de lossat på kvinnan i skamstocken och slet av hennes kläder. Han såg att det var en synnerligen vacker ung kvinna. Det gyllenbruna väldiga håret hade en gång varit uppsatt, men nu var stora delar av håret fritt, och den kvardröjande uppsättningen var på svaj. Hennes ansikte bar spår av vit smink och en ditmålad musch kunde fortfarande skönjas på kinden.. Hon spelade verkligen bra, som offer, denna skönhet. Hon såg så bedårande oskuldsfull ut.
Bondkvinnan avbröt sin orala behandling av honom och han beordrades ner på golvet, nära scenkanten. Kvinnan såg verkligen brunstig ut, när hon lyfte sin kjol och satte sig gränsle över honom. Det var som kuken verkligen ville in i henne, för in kom den.
Publiken skränade i takt, när hon intensivt från start började rida honom. Det rikliga svarta håret var så långt att det kittlade honom på låret när hon var som mest fylld av honom. Publiken skrek av förtjusning.
”VA TE FAIRE FOUTRE… VA TE FAIRE FOUTRE…”
Hon böjde sig fram och med stöd på hans bröst tittade hon på honom med ett elakt grin och med ögon som lyste av hat. Hon spelade verkligen bra…
Så slöt hon ögonen och suckarna ökade i styrka, tills hon plötsligt bara gjorde en enda lång och ljudlig utandning och sedan blev stel som en pinne. En kort stund var de bara stilla, och han kände hur hennes slida pulserade runt hans lem.
Så slog hon upp ögonen och visade tänderna. Så fortsatte hon rida honom. Adam märkte dock att ledarfiguren nu åter hade fiskat fram sin lem, och nu stod den ordentligt. Denne stegade in bakom bondkvinnan och knäade så han kunde rikta in sig mot hennes bakre hål. Detta verkade hon gilla, så hon stannade för att hjälpa honom. Lite trevande först, men så snart Adam märkte att lemmen var inne, började denna trycka sig allt längre in. Det gjorde fittan betydligt trängre. Han började stöta i takt med mannen i röven, så att när han var i botten, var Adam längst ut, och vice versa.
I huvudet började Adam tänka på en gammal schlagerdänga, inte alls passande i sammanhanget: ´Han är ute när kärringen är inne, och inne när kärringen gick ut… det är… livet på… en pinne…”
Så gick det för ledaren vilket gjorde att kvinnan åter fick orgasm. Själv var han nära och började frenetiskt pumpa så snart ledaren hade lämnat rövhålet, ivrig att få komma. Men kvinnan avbröt det hela och reste sig upp. Den andra mannen stod och runkade en liten jävla pitt, och vid giljotinen stod ´drottningen´ fastsurrad med händerna mot maskinen. Hon såg inte ut att vara med ordentligt.
Adam drogs upp på benen och fördes till drottningen. Bondkvinnan och ledaren lyfte dennes ben och särade dem, så Adam kunde stega in och åter börja knulla henne. Nu stod han så han såg in i hennes ögon på nära håll. Hon såg drogad ut och verkade ha svårt att hålla fokus på honom. Är detta verkligen skådespeleri, började han undra…
Men så pirrade det i pungen och snart släpptes allt, återigen. Det kändes i hela hans kropp när han kom, och strax efter fyllde han hennes unga slida med en rejäl dos het säd. Benen vek sig under honom och matt kunde han bara åse spektaklet som nu skedde. Bondkvinnan hade en fårsax, och de båda männen höll ner kvinnans huvud, så att bondkvinnan kunde klippa av henne allt hår.
Adam kunde bara svagt iaktta det hela, men funderade på om de inte överdrev skådespeleriet lite VÄL mycket nu. Med remmar spände de fast henne på en… bår av nått slag. En som gjorde att de kunde få in henne under blidan. Men… det är väl ingen riktig… Hennes blick var tom. Som hon hade gett upp. Ögonen var öppna, men de verkade inte se något… Detta är inget spel… inget skådespel… Det är…
”MARIE…” ropade han, och förvirrat såg hon sig omkring, som om hon just hade vaknat ur en mardröm. ”MARIE ANTOINETTE…” ropade han, och så såg hon honom i ögonen.
”Oui..!?” svarade hon.
Plötsligt satt en pil i giljotinen. Just på ett sätt som omöjliggjorde att hennes huvud skulle vara på plats under bilan. Sedan kom fler pilar, och på rep kom grönklädda män in, med dragna bredsvärd. Publiken rusade ut i vild panik, och så gjorde revolutionärerna. En av de grönklädda fick tag på bondkvinnan och svingade iväg med henne i sina armar i ett rep. Allt var i panik, och han försökte bara hålla sig undan alla vapen som möjligt. En dolk låg på golvet som han plockade upp. Drottningen, tänkte han. Hon var fortfarande fastspänd. Duckande pilar och svärd, och undanglidningar från män som slogs, tog han sig fram till henne och snabbt skar han loss henne.
Vingligt ställde hon sig upp, och tittade på honom med tacksamma ögon och ett svagt leende. De var lika nakna båda två, och det blev en tom yta just där de stod. Han ställde ned ena knät och bugade.
”Min drottning!” sade han och så log hon. Hon sträckte ut en hand som han tog. När han reste sig upp stod de och tittade på varandra. Hårklippningen hade varit slarvig, och strängar av hår i olika längder hängde runt hennes ansikte. Men hon var fortfarande vacker.
”Kom…” sade hon fortfarande hållande hans hand. Tillsammans sprang de ut från scenen, mot sidan. Åter var han i en av dessa långa svarta korridorer. Men nu med Frankrikes drottning Marie Antoinette i sin hand. Det var hon som ledde honom, genom flera olika korridorer, tills de plötsligt var i ett litet rum.
Rummet må vara litet, men extremt lyxigt. Det var högt i tak och nästan hela rummet fylldes upp av en jättestor himmelssäng. Täcket var väldigt lyxigt med broderade mönster och många olika färger. Så var hela rummet – tak, väggar och alla detaljer.
”Ahh… Äntligen…” säger Antoinette och slappnar av. ”Känn dig som hemma… ska bara fixa upp mig lite.” Med det försvinner hon genom en dold dörr på väggen. Märkligt agerande av en kvinna som alldeles nyss höll på att bli giljotinerad och överlevde bara för att några… Robin Hood-killar anföll. Detta hus är full av mystik. Skön mystik – men också dödlig. Men nu satt han på en stor kunglig säng i… Marseilles? …och väntade på att en naken drottning skulle göra sig fin. Synd på det fina håret hon hade…
När hon kom tillbaka var hon lika naken som när hon lämnade – och det var en makalös fin drottning-kropp detta – men hon var nysminkad över ansiktet och på huvudet hade hon en stor vitpudrad peruk. Och muschen hade blivit förstärkt. Med ett stort leende kröp hon upp på sängen till honom.
”Åhhh… älskade…” sade hon och kysste honom. När hon sedan fortsatte att pussa honom över hela ansiktet fortsatte hon. ”Min… hjälte… som inte bara… befriar… lilla mig… utan även… ger mig… en underbar… orgasm… Åhhh… Axel… Jag är din nu…”
När hon lägger sig på rygg, drar hon ner honom, så han hamnar just mellan hennes ben. Men en sak gjorde honom förbryllad. Axel..? Vem fan är Axel..? Frågan förblir obesvarad, när han börjar slicka på hennes bröst. Det gillade hon.
”Åhhh… Axel… Du gör det så… underbart…” Han hittar naveln med tungan och stannar där en stund, innan han letar sig ner till en mus som alstrar hetta. Första gången han har en kunglig fitta framför ansiktet. Han tänker inte förta denna möjlighet. Axel eller inte.
Tydligen gjorde han bra ifrån sig, för den sköna drottningen stönade högt och vred den smidiga kroppen av lusta. Han fann att hon smakade förträffligt.
”Åhhh… Chéri… Du gör det… såååå… Ååååhhh… Åh… Axel… du måste… tränga in nu…”
Metodiskt pussade han sig upp på hennes kropp, och han tog god tid på sig med de delikata brösten, och möttes av en delikat kyss. Som den visste vad som väntade, hade hans lem inte bara styvnat utan letade sig in i henne utan guidning. Lika skön som förra gången, men nu i en trevligare omgivning.
”ÅÅÅHHHH…” sade hon. ”Du gör det… såÅÅÅhhh perfekt…”
Så klappade hon två gånger, och ut ur en annan hemlig dörr kom två musikanter. Unga män, en med något som liknade en fiol och en med en liten harpa. De placerade sig på andra sidan av rummet, som ju var så litet att de var ganska nära ändå, och började spela.
Hmm.. Tänkte han. Lite nytt… Men, varför inte. Han hade stannat till i stötarna, men så började han igen. Åter började hon stöna högt, med den lättsamma musiken i bakgrunden. Det var inte helt otrevligt. Men så drog han sig ut och ledde henne upp på alla fyra, och ställde sig på knä bakom ändalykten. Drottningens rumpa var det inget fel på.
”Åhhh… din… fuling där…” säger hon skrattande. ”Ska vi göra det som hundarna gör… åh… Axel.,.. Är det en vanlig ställning i Sverige..?”
Sverige? Vadå Sverige. Vad har DET med saken… Vänta. Nu förstod han allt, samtidigt som han åter trängde in i drottningens fitta. Axel… Från Sverige… Han var, eller hon trodde han var, Axel von Fersen – den svenske diplomaten som inte bara var Antoniettes älskare, utan även den som misslyckades med att hjälpa kungaparet att fly från Frankrike.
”ÅHHH… MIN DROTTNING!!!” ropar han och pumpar staken i henne så det plaskade om dem. ”Nu ska jag… göra det… härligt för dig… Åhh…”
Samtidigt spelade musikerna utan en min i sina ansikten. Det var musik utan någon specifik takt, men ändå hittade han ett tempo som fungerade. Det gjorde flickan helt tokig.
”ÅHHH… AHHH… JAAA… JAA… JAA… JAAAA… JAAAAAAAA…” hojtade hon, och kom så hon skakade.
Hennes kropp blev helt avslappnad så han valde att dra sig ur och satte sig ner. Andfådd kom hon efter och lade sig i hans famn.
”Ohhh… Darling…” säger hon på franskengelska och fnittrar till. ”Du har ju inte kommit själv…” På något sätt hade det dykt upp små bakelser på ett fat bredvid sängen, och efter att ha snabbt intagit tre stycken, verkade hon få tillbaka sin energi. Så klappade hon med sina söta händer igen, och ur samma öppning som musikerna hade kommit, kom en synnerligen vacker afrikansk kvinna, med ljusbrun hy och avancerade flätor i sitt långa svarta hår. I övrigt var hon näck, och kroppen var helt underbar. Atletisk och smidig. Hon hade med sig en stor fläkt, men drottningen gjorde några tecken till henne, så hon kröp upp i sängen och utan förvarning började hon suga på hans lem.
Uppenbarligen var drottningen för fin för att göra sådant själv, men det var helt okej för honom – för denna mörka skönhet visste hur man gjorde. Enda orsaken till att han inte kom efter bara en minut, var för att han gissade att tjänarinnan inte skulle bli väl behandlad om hon fick honom att komma redan där.
Nonchalant vinkade drottningen undan tjänarinnan som fogligt ställde upp sig och började med lätta tag fläkta med den stora fläkten. Svalt och gott blev det, men kanske lite för sjukt för honom. Men så satte sig drottningen upp och gränslade honom. Åter började de kopulera med varandra friskt, så Adam glömde sånär bort alla andra i rummet.
Han smekte hennes rojalistiska rumpa, och smakade på de rojalistiska brösten och hon kramade och stönade när hon allt hastigare red honom. Nu verkligen plaskade det om henne.
Åhhh… Guuud… tänkte han när känslan blev honom övermäktig, och han åter tömde sin digra pung och slungade in sin heta lava i den rojalistiska kärleksbrunnen. Det fick även henne att komma, och deras gemensamma stön blev en duo helt i harmoni med musiken. Så blev de liggande och bara flämtade.
Hur länge de stod så gick inte att förnimma, men lugnet avbröts plötsligt med att någon bankade på den dörr de själva hade kommit dit igenom. Antoinette satte sig upp och höll en hand för munnen.
”Par Dieu…” sade hon förskräckt. ”De får inte hitta oss här… tillsammans…” Hon puttade lätt på honom, men tillräckligt hårt för att han skulle hamna på golvet med en duns. Desperat försökte han krypa in under sängen.
”Non, mon amour…” säger hon förskräckt. ”Du måste ut… Där är en dörr…”
Han vänder sig om och ger henne en kyss innan han öppnar dörren och ger sig iväg.
Men… där var inget golv! Han föll! I mörkret! Han blev så överraskad att han inte kom till att skrika, förrän han hamnade med ett plask i vatten!
”K”
Lämna ett svar
Du måste vara inloggad för att publicera en kommentar.