FJÄRDE TILLFÄLLET

Det börjar med en smäll.
Ett metalliskt klonk, följt av ett frustrerat ”Men vad i helvete!” som ekar genom huset.
Tina, som står i köket och halvhjärtat bläddrar igenom skafferiet efter något att suga på, rycker till. Sedan hör hon duschens vatten slås av, ytterligare en dov svordom, och ett tungt, blött klafs av fötter mot kakelgolvet.
Hjärtat gör en instinktiv volt i hennes bröst.
Gunnar. Han skulle just duscha, men något verkar hänt.

Hon tar ett snabbt steg ut i hallen och får syn på honom just när han kliver ut från badrummet, insvept i en slarvigt knuten handduk. Hans hud ångar fortfarande från värmen i duschen, vattendroppar rinner långsamt längs hans breda axlar, ner över hans bröstkorg, vidare ner över hans mage. Handduken klibbar lätt mot huden där den sitter lågt på höfterna, nästan för lågt. Och den buktar! Tina känner omedelbart en värme sprida sig genom kroppen – en hetta som inte har något att göra med duschens ånga.
”Varmvattenberedaren har pajat”, muttrar Gunnar och drar en grov hand genom det fortfarande droppande håret. ”Antagligen en propp som gått.”
Han går med bestämda steg mot elskåpet i hallen och sliter upp luckan. Tina, som vet att hon inte har någon anledning att vara där, låtsas ändå vara djupt engagerad.
”Åh nej”, säger hon, lagom bekymrat. ”Vilken otur.”

Gunnar granskar säkringarna, kisar. Han höjer händerna, men märker att handduken är på väg att glida när han sträcker sig.
”Kan du hålla i handduken medan jag tittar?” frågar han Tina.
Tina fryser.
”Va?”
Han ser på henne som om det är världens mest självklara sak.
”Jag måste sträcka mig upp för att byta proppen. Jag vill inte att handduken ska ramla av.”
Nej.
Nej, nej, nej, nej.
Eller – ja.
Jo.
Det här är en jäkla gåva.
Tina sväljer ner ett skratt, sträcker fram händerna och låtsas nonchalant greppa handdukens kant där den är knuten runt hans höfter.
”Så här?”
”Perfekt.”

Gunnar höjer ena armen, lutar sig lätt fram och börjar pilla med säkringarna.
Och det är då det händer.
Tina justerar greppet – bara lite, bara en aning, hon måste för att inte tappa greppet helt.
Och då. Knuten glider upp.
Hon ser det nästan i slow motion.
Hur frottétyget släpper och säras. Bara en aning.
Hon gör det inte med flit, inte speciellt mycket i alla fall. Men där är den.
För första gången ser hon den i riktigt bra ljus, på riktigt nära håll.
Och det är chockerande.

Den är orimlig. Enorm. Vidunderlig.
Som ett djur som släppts ut ur sin bur, en lång, tung skugga som sträcker ut sig ur den fuktiga könsbehåringen som ligger vattenkammad längs den tjocka kroppen, ner halvvägs längs hans lår, tjock, vilande, men ändå med en tyngd och kraft som inte borde vara möjlig.
Hon sneglar upp på Gunnar, men han är helt fokuserad på propparna. Så hon tjuvkikar lite till.
Ollonet är svagt rosatonat ser hon nu, huden runtom slät men på samma gång grov, ådrig, som en skapelse av naturen själv, som något kommet ur underjorden, eller snidat direkt ur en grov trädstam, formad med en hänsynslös extravagans.
Den gungar svagt när han rör sig, dinglar med en lat tyngd som om den själv är van vid att ta plats i rummet.
Tina får anstränga sig för att inte tappa andan.
Och då – mitt i hennes förtrollning – hörs en annan röst.
”Hur går det här då?”

Tina rycker till så hårt att hon nästan tappar handduken helt.
Där, precis bakom dem, står mamma.
Hon har kommit ut i hallen med en kopp te i handen, klädd i en morgonrock, och tittar nyfiket på Gunnar och elskåpet.
Tina fryser till is. Såg hon att Tina stirrade på Gunnars monsterkuk?
Hon står där – fortfarande hållandes i handduken – medan Gunnars abnorma lem hänger och dinglar i det fria, bara en meter från mammas synfält.
Tina vågar inte ens andas.
”En proppjävel gick just när jag skulle duscha”, säger Gunnar, fortfarande fokuserad på säkringarna, fullständigt omedveten om dramat som utspelar sig strax söder om hans mage.
Mamma nickar. ”Jaha, vad jobbigt. Jag tänkte ta en dusch snart.”
”Ge mig två sekunder”, säger Gunnar och grymtar när han skruvar fast något.

Och där står Tina, frusen i en bubbla av hysterisk upphetsning och ren jävla panik.
Hon känner det – tyngden av hans nakna hud, värmen från den, hur nära hennes händer är.
Lisa står alldeles för nära.
Och den… den bara hänger där, obrydd.
Tina sneglar snabbt upp. Ser hennes mammas ansikte, hennes avslappnade kroppsspråk. Mamma har ingen aning. Ingen. Jävla. Aning. Om att hennes dotter hårdstirrar som ett pervo på hennes mans privataste del.
Tina sväljer hårt och försöker desperat att spela oskyldig.
”Hoppas det går att fixa”, säger hon, rösten ljus och nästan flickaktig. ”Jag tänkte också duscha sen.”

Gunnar vrider på något sista gång, och en liten gnista av elektricitet fräser till i skåpet.
”Sådär”, säger han och rätar på sig.
Och i samma rörelse…
Handduken sluter sig igen.
Tina inser att hennes fingrar – av ren självbevarelsedrift – klämt åt om tyget i precis rätt ögonblick.
Gunnar klappar henne lätt på axeln.
”Tack för hjälpen, Tina.”
Hans blick är varm, nästan lite road, som om han först nu inser att hon stått där och hållit i handduken hela tiden.
Ett ögonblicks tystnad.
Sedan smalnar hans ögon av en aning.
”Den satt lite väl löst, eller?”

Tina blinkar.
Nej.
Nej, han kan inte misstänka något.
Hon tittar upp på honom med sina största, oskyldigaste ögon.
”Va? Oj, jag vet inte. Jag bara försökte hålla i den så gott jag kunde.”
Gunnar betraktar henne en sekund för länge.
Men sedan skrattar han lågt, skakar på huvudet och går tillbaka mot badrummet.
Tina stirrar efter honom.
Under närmare en minut fick hon se den. Hon fick beundra den. Hon fick chans att memorera dess alla detaljer.
Och hon var en millisekund ifrån katastrofen – att mamma kom på henne mitt under utmaningen. Jobbigt. Men samtidigt lite upphetsande.
Mamma, jag såg just din makes kuk, och jag vill ha den. Jag vill knulla med min styvpappas monsterkuk, mamma!

Gud! Hennes händer är fortfarande varma.
Så fort hon blir själv fumlar hon upp mobilen och skickar ett skakigt sms till Anneli.
Nummer fyra. Nära ögat. Jag höll i handduken. Jag gläntade på den. JAG SÅG DEN I DETALJ.
Anneli svarar direkt.
NEJ, MEN SLUTA!! HUR NÄRA??
Tina stirrar ut i tomma intet.
Anneli. Jag kunde känna värmen från den. Men mamma kom nästan på mig när jag såg.
Ett långt uppehåll.
Sedan:
Du är en krigare som förtjänar din plats i Valhalla om det skulle bli så. Men ingenting får stå i vägen för uppdraget. En gång kvar, men kom ihåg, det räcker inte med att titta den här gången…
Tina trycker mobilen mellan sina bröst, vars bröstvårtor stretar styva och oregerligt kåta under tyget.
Fyra gånger klara – en kvar. Och hon har inte glömt: fem gånger, varav en gång hård. Hur sjutton ska hon lyckas med det?

• Juluppdraget 1
• Juluppdraget 2
• Juluppdraget 3
• Juluppdraget 4