1. På väg till Paris

Vincenzo di Parma var en ung italiensk viconte, smärt och med långt svallande hår. På en vårfest hos en greve i Venedig hade han träffat Christian Donnadieu, comte de Courtenay, från Frankrike. De blev snabbt goda vänner, och när de stod i begrepp att lämna festen sa comten: ”Mon frere, ni ska ju resa till Paris till sommaren. Kom och hälsa på mej då. Och jag lovar, ni kommer att uppskatta vistelsen i Courtenay!

Och nu var alltså Vincenzo på väg från Parma till Courtenay strax söder om Paris. Efter elva långa, skumpiga och dammiga dagar hade han nått skjutshållet i Bourg-en-Bresse, och i morgonsvalkan äntrade han diligensen mot Chalon-sur-Saône.

I diligensen satt redan en dam med sin dotter. Efter sedvanliga presentationer fick han veta att damen var en madame Béatrice Duvernoy de Sancerre med sin dotter Claudine. Beatrice var en elegant adelsdam, om än något präktig, och förnäm ut i fingerspetsarna. Van att bestämma var hon nog också, såg det ut som. Dottern var en skön skapelse, betydligt smärtare än sin mor. Båda var elegant klädda i tunna sidenklänningar.

Konversationen flöt på, och madame Béatrice och viconte Vincenzo berättade för varandra om sina slott, sina resor, sina fester och mycket annat. Allt eftersom blev konversationen mera vågad, och det blev tydligt att madame Beatrice kände sig erotiskt attraherad av vicomten. Nu hörde det till saken att hennes virile make var bortrest sedan länge, och hon började bli ganska så kärlekskrank.

Under tiden satt Claudine tyst och blyg med nedslagna ögon. Mamman försökte få med henne i konversationen, men med klent resultat. ”Ja, monsieur, ni förstår, min dotter är ju inte så van vid främmande herrar. Men hon lär sig väl med tiden.”

Solen gassade från en klarblå himmel, och fram på dagen började det bli hett i diligensen. Madame Beatrices ögonlock blev allt tyngre, och snart somnade hon. Efter ett tag började hon mumla i sömnen och le lycksaligt. Hon drömde att viconten hade lyft av henne klänningen, dragit av henne underbyxorna och ställt upp henne med händerna stödda mot vagnsbritsen och med rumpan putande mot honom. Och sedan drömde hon att han trängde in i henne bakifrån och började knulla henne med långsamma djupa tag.

Vincenzo började också bli sömnig i hettan, och han slumrade till. Men så vaknade han plötsligt av en lätt spark på benet.

– Monsieur Vincenzo, ni somnar väl inte ni också? Då har jag ju ingen att prata med.

Han öppnade ögonen, och möttes av ett förväntansfullt leende från en ung demoiselle som inte alls såg blyg ut längre.

– Monsieur, ni utstrålar en så kraftfull manlighet.

– Jaha, tycker ni det, demoiselle Claudine?

– Jovisst! Men säg, ni måste väl ha upplevt många amorösa äventyr under edra resor, så attraktiv som ni är?

– Ja, demoiselle, det kan jag ju inte förneka.

– Vad spännande! Kan ni inte berätta för mej om något av edra äventyr?

– Nej, men det kan jag inte, inte för en flicka som ni, demoiselle Claudine.

– Men monsieur Vincenzo, jag är nitton år och minsann ingen flicka längre. Så berätta nu! Hur gick det till med er sista erövring?

– Min nyfikna demoiselle, det tänker jag då inte alls tala om.

– Nå då så, min tillknäppte viconte. Men oh vad varmt det är här inne, jag känner mej aldeles yr, åh, jag tror jag svimmar, oh, håll i mej snälla monsieur Vincenzo!

Han reste sej upp, och hon reste sig också och lät sig falla i hans armar. Han tänkte först lägga henne på britsen för att hon skulle hämta sej efter svimningsattacken. Men hon svepte armarna runt honom och kramade honom häftigt, mycket häftigare än man kunde förvänta sig av en halvt avsvimmad demoiselle.

– Hur går det, demoiselle Claudine? Känns det bättre nu?

– Oh ja, monsieur Vincenzo, nu känner jag mig inte alls så yr längre. Men snälla, släpp mej inte, för då känner jag att yrseln kommer tillbaka.

Och hon tryckte sin smala kropp mot honom. Och i synnerhet tryckte hon sitt underliv hårt mot hans. De stod så ett tag, i intim kontakt med varandra, medan vagnen skumpade fram på den gropiga vägen. Och Vincenzo började ana vad demoisellen var ute efter.

– Mon chere monsieur, jag behöver nog ändå ligga ned. Och jag är så förfärligt het. Snälla, hjälp mig av med klänningen innan jag får en ny svimningsattack.

Vinenzo krängde försiktigt av henne klänningen och blottlade en len smärt kvinnokropp, endast iklädd ett par tunna underbyxor.

– Tack monsieur. Men är inte ni också alldeles för varm? För ni ser ju alldeles överhettad ut. Ta av er ni också, och lägg er intill mej. Och ni får allt klä av mej underbyxorna också, för jag är fortfarande alldeles för het.

Så sagt som gjort, snart låg dom nakna tätt intill varandra på diligensbritsen. Men den britsen var inte gjord för att rymma två liggande personer bredvid varandra, så Vincenzo hade fullt sjå med att hålla sig kvar på britskanten. Claudine viskade i hans öra:

– Min käre vän, så här obekvämt kan ni inte ligga; lägg er på mej i stället.

– Men demoiselle Claudine, jag är för tung för er spensliga kropp. Lägg er på mej så blir det mycket behagligare för er. Och det blir svalare för er också. Så ni inte börjar svimma igen.

– Svimma tänker jag då minsann inte göra, inte nu när jag har det så skönt!

Och så låg viconte Vincenzo naken på rygg med en likaså naken Claudine på sig. Hon kysste honom och gnuggade skötet mot hans penis. Och han kände hur den växte och blev mycket styv. Claudine lyfte lite på underlivet, greppade penisen och smekte den sakta. Och Vincenzo strök henne utefter sidorna, utefter ryggen och på rumpan och kramade henne försiktigt. Hennes andhämtning blev snabbare, och plötsligt satte hon hans penis i slidöppningen och tryckte till. Hon var trång, så han stötte försiktigt i henne, men först fick han bara in ollonet. Men han fortsatte att stöta, samtidigt som hon tryckte på, och sakta och säkert kom han längre och längre in i henne. Claudine suckade, och bad honom att inte ge upp utan fortsätta att stöta försiktigt i henne. Så utbrast hon ett högt Oooh! Och då öppnade sej plötsligt slidan så att Vincenzo åkte rakt in i botten på henne.

Nu var Claudine i sjunde himlen, Hon körde skötet upp och ned på hans penis medan hon mumlade en radda osammanhängande ord, ömsom kärleksfulla och ömsom obscena. Och Vincenzo märkte att hon fick den ena orgasmen efter den andra.

Vagnen skumpade på, och samlaget likaså. Och efter flera Claudineorgasmer kände Vincenzo att han inte kunde hålla sej längre. Han kom kraftigt i henne, och då kom hon också, denna gången ännu våldsammare än förut. Och när hon kom ropade hon till så högt så att kusken måtte ha hört det.

Plötsligt hördes det ett ännu högre Oooh ååh åååh mmmm ååååh! från den andra britsen. Det var madame Beatrice som just drömde att hon kom precis som Vincenzo tömde sin sperma i henne.

Claudine och Vincenzo stelnade till och tittade förskräckta på Claudines mamma. Då undslapp mamman sig en lång suck, och så slog hon upp ögonen. Och då fick hon syn på det kärleksfulla samlaget på den motsatta britsen.

– Mon Dieu, Claudine, vad i herrans namn är det du gör med monsieur Vincenzo?

– Jamen det ser ni väl, mamma!

– Sluta Claudine och stig genast av viconten!

– Men mamma, vi har det ju så skönt, kan vi inte få hålla på lite till!

Nu anfäktades mamman av motstridiga känslor. Å ena sidan var hon fruktansvärt upprörd över att hennes väna dotter hade förlorat sin oskuld där i vagnen. Å andra sidan dröjde drömmen kvar i kroppen på henne med Vincenzos ivriga stötande djupt i hennes sköte. Och synen av samlaget på den andra britsen gjorde henne alldeles vild av upphetsning.

Nu var det som sagt så, att madame Beatrice var en adelsdam som var van att fatta beslut i knepiga situationer, och det gjorde hon nu också.

– Monsieur Vincenzo, ni har förfört min dotter!

– Men bästa madame Beatrice, det var er dotter som förförde mej och inte tvärt om!

Vincenzo lyfte försiktigt av sig en motspänstig Claudine och sträckte sig efter byxorna som låg i en hög på vagnsgolvet.

– Monsieur, jag ber er, låt byxorna ligga. Efter det här illdådet med min dotter kräver jag gottgörelse, en rejäl sådan, och nu omedelbart.

– Madame, jag har endast min reskassa med mig, och jag kan tyvärr inte åderlåta den särskilt mycket.

– Monsieur Vincenzo, jag begär inte pengar. Jag begär något helt annat.

Och återigen anade Vincenzo varthän det barkade.

– Monsieur, jag ber er, hjälp mej nu av med klänningen! Så där! Och så underbyxorna. Tack!

Nu stödde den nakna adelsdamen sig med händerna på britsen med låren vitt isär och med rumpan mot viconten, precis som i drömmen. Och Vincenzo exponerades mot ett öppet sköte där fukten glimmade mellan blygdläpparna.

– Monsieur Vincenzo, gör nu med mej såsom en man gör med en kvinna!

Och så var Vincenzo plötsligt engagerad i ett nytt samlag. Madame Beatrice var inte alls lika trång som sin dotter, och han gled in i henne i ett enda tag. Och så började ett intensivt samlag med stötar och motstötar, med Beatrices rumpa gnuggande mot hans underliv och med hans penis hårt intryckt i hennes slida. Beatrice flåsade och stönade och eldade på honom med obscena utrop. Och så kom hon, och det med besked. Sedan lugnade hon ned sig en smula, och Vincenzo stod hårt tryckt mot hennes väl tilltagna rumpa med penisen djupt begravd i henne.

– Madame Beatrice, känner ni hur vagnen skumpar på den gropiga vägbanan?

– Oh ja mon chere monsieur, det känns, det gör det verkligen. För varje skump känner jag hur er härliga mandom stöter till djupt inne i mej, och det är en så upphetsande känsla! Jag har alltid irriterat mej på de dåliga vägarna här i landet, men nu njuter jag av dem, verkligen.

Och så kom hon igen. Och igen. Och igen.

Från den andra britsen började det komma upprymda kommentarer:

– Mon chere mama, ni knullar ju som en gudinna! Visst är monsieur Vincenzo härlig, säg!

– Ja (stön) det är han (stön) verkligen. Du har trots allt (stön) god smak, min dotter.

Nu tog Caludine mod till sig, gick fram till Vincenzo där han stod och knullade mamman, kramade honom och kysste honom på munnen. Och sedan tog hon hans ena hand och förde den till skötet, och han förde in ett finger i slidan på henne och vispade sakta runt runt runt, allt medan han knullade mamman. Och så fick han lyssna på två suckande och flåsande kvinnor.

Så skumpade diligensen in till skjutshållet i Chalon-sur-Saône.

2. Värdshuset i Chalon

Väl framme tog Vincenzo in på värdshuset i Chalon-sur-Saône för natten. Det gjorde Madame Beatrice med dottern Claudine också. Det var fortfarande varmt, och månen lyste in genom det öppna fönstret och kastade blåa skuggor i rummet. Vincenzo låg naken på sängen i värmen och försökte somna. Men det var svårt, kärleksupplevelserna i diligensen satt fortfarande kvar i kroppen på honom.

Då plötsligt knarrade det till, och dörren öppnades sakta. Och in trippade madame Beatrice i ett sidennattlinne och med en vaxljuslykta i handen.

”Sover ni, monsieur Vincenzo?” viskade hon, medan hon satte ned lyktan på det lilla bordet vid sängen.

”Nej.” svarade Vincenzo.

”Jag lyckas inte heller somna” sade hon. ”Säg, ni misstycker väl inte om jag ligger lite hos er?”

”Nej madame Beatrice, det gör jag inte alls. Kom ni bara.”

Det var ju uppenbart för honom vad hon ville, och det hade han inte det minsta emot.

”Monsieur” fortsatte hon, ”Det var så upphetsande att älska med er idag där i diligensen.” Och hon tryckte sin sidenklädda kropp mot hans nakna dito. Vincenzo gjorde det självklara i den rådande situationen; han krängde försiktigt av henne det tunna nattlinnet, och så låg de där med sina nakna kroppar tätt tryckta mot varandra.

Beatrice var rakt på sak, som den beslutsamma adelsdam hon var. Efter en kort stunds smekningar och kramar grabbade hon tag i hans penis och runkade den sakta men bestämt. Och han lekte med hennes stora bröst, strök henne längs ryggen och sidorna, smekte henne på magen och låren, och landade så småningom med ena handen kupad runt hennes sköte. Sen sköt han in ett finger i henne och gnuggade slidan ordentligt. Och hans penis växte sig stor och styv i hennes hand.

Beatrice blev mer och mer uppeggad. ”Åh, oh, Vincenzo Vincenzo Vincenzo” stönade hon. Och så plötsligt vände hon sig på rygg, spärrade ut låren och viskade: ” Monsieur Vincenzo, sätt på mig nu, fort!”

Vincenzo satte penisen mot hennes slidöppning och tryckte till, samtidigt som hon pressade upp skötet mot honom. Och så var han plötsligt djupt inne i henne, ända i botten.

Han bearbetade henne med djupa rytmiska tag. Hon stönade under honom och gungade med underlivet så att penisen riktigt knådades inne i henne. Och så kom hon i en lång kraftfull orgasm.

Då öppnades dörren plötsligt och en smal varelse avtecknade sig i dörröppningen.

– Mamma? Är ni där Mamma?

– Men, oh åh, Claudine, vad gör du här?

– Jag gick upp och kissade, och då var ni inte kvar i sovrummet!

– Men varför kom du hit Claudine?

– Jag tänkte att ni kanske var hos viconten. Och det var ni ju!

– Ja, Claudine, nu är du ändå här, och du har ju redan gett din mödom till viconten. Så då kan du lika gärna stanna. Men nu vill jag först avnjuta honom ett tag till. Sen får du ta över.

Madame Beatrice beordrade Vincenzo att lägga sig på rygg, och så äntrade hon honom. Hans penis var fortfarande stor och styv, och hon tog den resolut och planterade den i slidöppningen. Och så sänkte hon sig ned på den tills den försvann helt inne i henne. Först satt hon alldeles stilla på den. ”Här är inga väggupp och vagnsskakningar som var så sköna i går.” sade hon. ”Men då får ni skaka mig i stället!”

Som sagt som gjort, Vincenzo tryckte sig upp i brygga och svängde på höfterna så att hennes sköte roterade på penisen. ”Åh, Sankta Maria, herre min gud, åååh!” utbrast hon.

Claudine tittade storögt på sin månbelysta mamma där hon red Vincenzo.

– Mamma, visst är han skön, säg?

– Jaa, åh oh, ja det är han. Oooooooh!

– Är ni inte färdig snart Mamma? Det är så upphetsande att se när ni knullar så där; jag blir så förskräckligt älskogssugen

– Tåla dig, mitt barn. Mmmmmmm, så här skönt har jag inte haft det på länge! Mmmmm . . .

– Jamen Mamma, jag är då minsann inget barn längre. Skynda er nu och knulla färdigt så jag också får vara med viconten!

– Se så, Claudine, stressa inte din mamma så där, för då kan jag inte koncentrera mig på monsieur Vincenzo!

– Jamen ni äger honom då inte, Mamma. Nu har ni hållit på alldeles tillräckligt tycker jag. Tycker inte ni det också, monsieur Vincenzo? Mamma har ju kommit redan, får hon aldrig nog?

– Jamen håll tyst nu, din förbaskade unge. Nu är det jag som knullar med viconten och inte du.

– Jag tänker då minsann inte vara en tyst unge, jag är en vuxen kvinna och jag säger vad jag vill. Så det så! Skynda er nu och knulla färdigt!

Nu började luften gå ur det älskande paret på sängen. Vincenzo slog uppgivet ut med armarna. Madame Beatrice satt alldeles stilla på honom, och kände hur hans penis sakta slaknade där inne i henne.

”Parbleu, en sån förbannad lustdödare till dotter” tänkte hon. ”Komma instörtande så där precis när hon knullade så lustfyllt med viconten.” Hon undslapp sig ett ”Förbaskade dotter”, klev av Vincenzo, drog på sig nattlinnet, tog ljuslyktan och gick sur och trumpen tillbaka till sitt och dotterns rum.

Claudine drog en djup suck av lättnad. Hon hade äntligen lyckats stressa iväg mamman, och nu hade hon viconten helt för sig själv. Hon krängde snabbt av sig sidennattlinnet.

– Monsieur, er mandom ser lite ledsen ut. Låt mej smeka honom, så får vi se om han reser sig till sin fulla längd igen.

Hon satte sig på sängen bredvid Vincenzo i det svaga månljuset och började kärleksfullt bearbeta hans penis. Hon runkade den försiktigt, hon lät ett finger glida sakta fram och tillbaka runt ollonranden, hon nöp i ollonet, och så runkade hon lite på penisen igen. Under tiden smekte Vincenzo henne överallt på kroppen, och hans hand hittade så småningom till hennes sköte. Och se, sakta men säkert styvnade penisen igen och reste sig till sin fulla längd.

– Mademoiselle, vill ni också rida mej så som er mamma gjorde nyss?

– O ja, monsieur, det vill jag hemskt gärna.

– Kom då, och huka er över min mandom. Så där! Känner ni mitt ollon trycka mot ert sköte nu?

– O jaa, det gör jag! Ah, monsieur, så upphetsande skönt det känns!

– Vilket underbart fuktigt sköte ni har, mademoiselle Claudine! Så ungdomligt och fräscht.

– Åh, tycker ni, monsieur! Och ni har en så gudomligt ståtlig mandom!

När man nu hade utväxlat sina komplimanger, blev kärleksmötet intensivare. Claudine böjde sig fram och lade sig utefter Vincenzo och gned brösten häftigt mot honom, täckte honom med kyssar och kramar, och gnuggade skötet fram och tillbaka på hans penis; alldeles vild var hon. Och så plötsligt satte hon sig upp igen, högg tag i den styva penisen, tryckte den mot slidöppningen och lade hela kroppstyngden mot den så att den gled ända in i botten på henne.

Och så älskade de halva natten.

3. Slottsfesten

Vår viconte var rejält utpumpad efter mötet med mor och dotter Duvernoy de Sancerre. Men han hade gott om tid att återhämta sig, för det tog honom ytterligare sju dagar att nå slottet i Courtenay, där hans vän le comte Christian Donnadieu residerade. Comten var vida känd i trakten för sina extravaganta fester, och på kvällen dagen efter att Vincenzo hade anlänt var det dags igen.

Till supén begåvades viconte Vincenzo med en bordsdam från ett slott i närheten, markisinnan Michelle Depardon de Savigny-sur-Clairis.

Efter det sedvanliga utbytet av komplimanger satte de sig vid det överdådigt dukade bordet, med kandelabrar, porslinsfigurer, blommor och allt annat man kunde tänka sig på ett bord vid en slottssupé. Den ena superba rätten efter den andra serverades, och exklusivt vin fylldes på i de slipade kristallglasen. Konversationen flöt först på i det traditionella mönstret, men efter ett tag märkte Vincenzo att markisinnan faktiskt verkade personligt berörd av honom, liksom han av henne.

Efter supén tog dansen vid. Markisinnan Depardon ledsagade Vicomte Vincenzo till festsalen, där en orkester med luta, fioler, viola di gambor och en kontrabas musicerade. Man dansade först en långsam pavane. Sedan kom en allemande, en angloise, en courante, en menuett, och slutligen en sarabande. Och när Vincenzo höll i markisinnan sköljde varma vågor genom honom.

Sedan tog dansen slut. Vincenzo och markisinnan stod kvar och samtalade, och de märkte inte att de andra paren började lämna salen. Men när allt sorl hade tystnat, upptäckte de att de var ensamma kvar. Då sade markisinnan:

– Monsieur Vincenzo, låt oss vandra runt till de olika gemaken, så får ni se vad resten av slottet har att bjuda.

Det här slottet, liksom många andra slott, hade flyglar med en rad gemak och sovrum som alla var genomgångsrum. Så för att komma till ett visst rum fick man gå igenom ett antal andra. Nu beundrade paret det första rummet, med sitt superba kassettak, sina stora oljemålningar och sina sidenklädda möbler. Nästa rum var ett sovrum. När de kom in i rummet, stannade de till. Där fanns en överdådig paradsäng och ovanför den en praktfull gobeläng. Och på sängen låg en adelsdam på rygg med uppdragna kjolar och vitt utspärrade lår, och mellan benen hade hon en perukklädd adelsman utan byxor. Samlaget pågick för fullt; adelsmannen pumpade på det värsta han kunde, och adelsdamen vickade fram och tillbaka på underlivet under honom. Vincenzo utbrast ”Men Michelle, dom älskar ju!” Han blev så överrumplad att han glömde titlarna. ”Ja, min käre Vincenzo, så här slutar det oftast på monsieur Christians fester.” log Michelle, och kramade hans arm. ”Nu fortsätter vi.”

Det visade sig att det låg älskande par i nästan varje rum. I ett av rummen var paret helt nakna, och inbegripna i ett intensivt samlag. Michelle hejdade sig i dörren.

– Hur är det fatt Michelle?

– Mannen på sängen där borta, Vincenzo, det är min make. Och damen han älskar med, det är min bästa väninna Louise från grannslottet.

Michelle gick fram till det älskande paret.

– God afton min käre make, jag ser att du förlustar dig med min väninna baronessan Louise!

– Nej men se min älskade maka! Ja, så sant så sant! Hon är verkligen njutbar, din kära väninna. Ah, ett så utsökt sköte hon bjuder på!

Han tog ett extra djupt tag i baronessan och hon svarade med ett långt ”Ååååh åååååh oooh!”

– Och Louise, hur är min man?

– Oh, ma chere Michelle, han är helt superb! Jag njuter så oerhört av hans eminenta mandom. Åh åh ooooh, stöt djupare, mon marquis. Mmmmmmm! Vad lycklig du måtte vara, Michelle, som har en sådan viril make!

– Ja, så helt och fullt har jag honom ju inte, som du märker.

Michelle gick tillbaka till den mållöse Vincenzo och ledde honom ut i slottsparken, bort från alla älskande par. Där ute gnisslade gräshoppor, en sydnäktergal sjöng, en kattuggla hoade långt borta i parken, en lätt vind ruskade i parkens stora träd och en stor gul fullmåne lyste upp natten. Och rosor och lavendel spred sina dofter över de välklippta gräsmattorna.

– Min kära Michelle, ni måste vara djupt sårad av er makes otrohet!

– Ack nej, min käre Vincenzo, egentligen inte. Det brukar gå till just så här på slottsfesterna här i trakten. Och det är inte alls första gången min make tar sig friheter, så jag börjar bli van. Men ändå, hans återkommande älskog med andra kvinnor, det känns lite tungt. Men det finns ju andra män att förlusta sig med på festerna. Så egentligen är vi ganska égale.

De vandrade sakta runt i parken, han med en arm runt hennes skuldror och hon med en arm runt hans midja. Vincenzos hjärta slog allt snabbare.

När de hade rundat en fontän en bit ned i parken kom de till en liten sexkantig paviljong. Michelle stannade framför paviljongen, vände sig mot Vincenzo och sade:

– Min vän, ni är så mjuk och fin, och det känns så tryggt i ert sällskap. Ni är helt annorlunda än männen som har älskat med mej på allehanda fester. De är för det mesta helt okänsliga, och en del rent av burdusa. Men det är inte ni.

Hon öppnade försiktigt dörren till paviljongen. Månen lyste genom ett av fönstren in på ett rum med stoppade och sidenklädda bänkar längs sidorna och en schäslong mitt på golvet. De gick in. Michelle lade sina händer på Vincenzos axlar och såg allvarligt på honom.

– Mon chere Vincenzo, vill ni vara min älskare i natt?

Det slog en varm våg genom Vincenzo. Han stammade ”Ja, kära ni, jag vill inget hellre!”

Han hade älskat med många kvinnor förut, men aldrig varit kär. Det hade handlat om utsökt sexuell njutning, inget mer. Men nu var han hopplöst förälskad i Michelle.

De klädde långsamt av varandra, plagg för plagg. Snart stod de nakna framför varandra i det månskensupplysta rummet. De lät sina händer glida sakta längs varandras kroppar. Han slog armarna runt henne och tryckte hennes nakna kropp mot sin. De kysstes. Hon strök honom över hans långa hår. Han strök henne över ryggen, kupade ena handen runt hennes rumpa och tryckte hennes underliv mot sitt. Hon svepte sina armar runt hans midja och kramade honom hårt. De kysstes igen. Han kände hur hans penis reste sig och växte mot hennes mage. Hon gned skötet mot honom. Deras andhämtning blev allt snabbare. Och hon viskade: ”Vincenzo, kom!”

Hon lade sig på rygg på schäslongen och vek isär låren, och Vincenzo lade sig mellan hennes ben. De fortsatte att kramas. Han kysste henne på halsen, på munnen, på brösten. Hon slöt handen om hans penis. Han lade handen på hennes fuktiga sköte. Och hon viskade ”Vincenzo, kom in i mig nu!” Och han gled in i henne. Och hon tryckte upp skötet så häftigt mot honom så att hans ollon stötte hårt mot hennes slidbotten.

De älskade länge. Och hon fick flera orgasmer. Och till slut kom han kraftigt i henne. Och när hon kände honom ejakulera i sej fick hon en så kraftig orgasm att hon skakade i hela kroppen .

– – – –

– Mon chere Vincenzo, så här har jag aldrig upplevt en man förut.

– Ack Michelle, nu känns det som jag aldrig ville lämna dej!

– Men du, besök mej på mitt slott nästa vecka. Min man markisen är bortrest då . . . . .