Det här är del 4 av 4 i Midsommarafton

Förord:
Detta är en fristående fortsättning på ”Midsommar med Erik” som jag skrev förra året. En rolig utmaning för att se hur språket har förbättrats under ett år och hur fantasin fortsätter.

Alla passagerare gungade till i takt när färjan dockade mot bryggan. Så fort grinden öppnades gick vi av som en skara får tillsammans. Människor var sommarklädda, glada och förväntansfulla. Det är något alldeles speciellt med att komma ut i skärgården. Alla problem liksom försvinner för en stund och man kan andas och se klarare här ute. Vinden drog med sig doften av tång och saltvatten, jag stannade upp och njöt för ett ögonblick.

Himlen var så där blå som den bara kan vara en svensk försommardag. Några ynka moln i fjärran syntes och solens strålar värmde mot mina bara axlar. Min väninna Lilly som hade midsommarfest förra året hade nu hyrt en stort vit trävilla med sjötomt tillsammans sin make och två andra gemensamma vänner. Vi skulle bli 30 gäster, alla hade tackat ja. Lilly var fenomenal på att ordna stora bjudningar. Att hon hade skickat ett sms till mig med:
”Erik kommer också, bara så du vet.” gjorde det hela lätt att tacka ja till.

Väskan rullade bakom mig. Jag fick gå en bit, men det gjorde inte så mycket. Längs med gatan reste sig ståtliga andra vita trävillor med rött tegeltak, och nästan i varenda trädgård var den svenska flaggan hissad. Det var så idylliskt och vackert att jag inte ens tänkte på hur långt jag hade gått. Men jag var på rätt plats. Många gjorde ordning för fest och lukten av kol och tändvätska låg som ett osynligt täcke över nejden.

Jag knackade på dörren till det stora huset. Snabba steg hördes innanför, dörren öppnades hastigt.
”Välkommen!” utbrast Lilly och kramade om mig skrattande. ”Stig på. De andra är i köket.”

Det luktade nybryggt kaffe och jag kramade om mina vänner som redan var där. Det kändes härligt att se dem igen. Efter den obligatoriska genomgången om jobb, vädret, semesterplanerna och hur härligt det var med midsommar så visade Lilly mig gästrummet jag skulle övernatta i. Dörren stod på glänt, golvet knarrade lite när jag gick in. De vita spetsgardinerna släppte in det härliga sommarljuset och sängen intill väggen var bäddad med vita lakan.

”Jag tänkte att du skulle känna dig som hemma,” sa Lilly och log. ”Fint, eller hur?”

Jag drog handen över det täcket och kände hur ett pirr spred sig i magen.
”Det är perfekt. Tack!”

Lilly stannade kvar i dörröppningen och såg på mig med en blandning av förståelse och nyfikenhet.
”Så… hur känns det? Att vara här.” Hon sänkte rösten som i ett hemligt viskande.

Jag ryckte på axlarna men kunde inte dölja leendet.
”Jag är nervös. Lite pirrig, faktiskt.”

Vi brast ut i fnitter, det där lätta nervösa fnisset som bara kommer när man verkligen längtar efter något.
”Men ja, jag vill träffa honom. Jag hoppas att det blir som förra året, fast ännu bättre.”
”Det blir det. Och du, jag har fixat en midsommarkrans till dig också.”

Klockan närmade sig 13, gästerna skulle snart droppa in. Det var bara och göra sig redo och byta om och fixa håret. Jag såg min egen spegelbild och stannade upp. Jag hade tagit på mitt favorit set av underkläder. En vit genomskinlig spets-bh som verkligen fyllde upp och gav en fin siluett, självklart med ett par matchade stringtrosor till. Betydde detta att jag ändå hade förhoppningar om kvällen?

Jag hängde upp min vita sommarklänning på stolen, klänningen var enkel men hade en trevlig detalj – en liten slits på sidan som lämnade lite åt fantasin. Perfekt urringad också för att ge en liten sneak peek till Erik som jag hoppades ville kika.

Gästerna trillade in tätt. Små grupper stod ute på det stora trädäcket och pratade, skrattade och sippade på fördrinkarna med klipporna och havet precis intill. Stämningen var avslappnad men också så där midsommar-förväntansfull. Det var både nya och gamla ansikten på plats och det var en perfekt blandning av människor. Däremot kunde jag inte låta bli att söka blicken efter Erik.

Jag visste inte riktigt hur vi skulle mötas? Efter förra midsommar sågs vi några gånger. En drink på stan, några övernattningar men det blev aldrig något mer. Varför vet jag inte. Det bara rann ut i sanden. Var det för att han var för avvaktande? Eller för att jag var rädd att bli beroende av honom? För mycket känslor för snabbt – det skrämde mig då. Men nu… jag var inte säker längre. Kanske skulle det bli bättre den här dagen, eller total katastrof? Det hade jag i och för sig inte tagit med i beräkningarna. Det knöt sig i magen.

”Vill du ha påfyllning?” Jag avbröts i mina tankar och rösten kom borta från grillen. Lillys make stod tillsammans med några solbrända vänner och höll upp en flaska. Två av hans kompisar närmade sig och började småprata. De var vänliga och skrattade lätt, och en av dem gav mig en blick som jag kunde ha tolkat som ett försök till flört, om jag bara inte hade haft tankarna på någon annan.

När skulle han komma? Skulle han komma ensam? Skulle han se mig?
Jag log för mig själv och försökte låta bli att titta in mot huset igen, men det var omöjligt.

Doften av grillat fick magen att kurra. Flera gäster hjälpte till att duka fram det sista på långbordet. Det såg så inbjudande och mysigt ut – vit duk, sommarblommor i vaser, goda viner, ljuslyktor och stolar i alla möjliga former och färger för att rymma alla trettio gäster.

Precis efter att Lilly hållit sitt välkomsttal och vi skålat, dök ett efterlängtat ansikte upp i dörröppningen. För ett ögonblick stannade allt upp. Jag kunde nästan höra hjärtslagen dunka i öronen. Plötsligt kändes som om jag inte riktigt visste vad jag skulle göra av mig själv.

Åh, Erik, Erik, Erik. Självsäker men avslappnad. Klädd i enkel skjorta och jeans. Precis som jag mindes honom.
Han hade redan sett mig på avstånd, men avbröts av grabbgänget som kom fram och hälsade med dunkar i ryggen och skålande flaskor. Mellan kramar och kallprat sneglade han mot mig. Jag drack försiktigt ur glaset för att inte se helt handfallen ut. Med ett litet nervöst andetag rättade jag till blomkransen. En lös hårslinga hade fallit fram som jag rättade till bakom örat.

Till sist stod han framför mig. Värmen spred sig i kroppen. Jag hade saknat de där blå ögonen mer än jag trott. Han tog ett steg närmare och utan att säga något så kramade han om mig. Inte en snabb hälsningskram, utan en som var lång och varm som var fylld av allt det som ord inte kunde beskriva.

”Hej,” sa han mjukt. ”Vad fin du är.”
”Hej Erik.” viskade jag och lät händerna glida över hans rygg.

När han släppte taget om mig, kände jag hur huden redan längtade efter hans beröring igen. Det låg något osagt i luften. Våra blickar stannade kvar. Ögonen vandrade över blomkransen på huvudet och ner mot ögonen igen. Det var en känslostorm inombords men jag behöll lugnet. Han log, det där leendet som kunde få vem som helst att glömma av sig själv för en stund. Pulsen ökade och en kinderna kändes rosiga, som om hela kroppen redan visste vart det här var på väg, även om huvudet fortfarande försökte hålla någon slags distans.

Mitt i stunden avbröt Lilly med ett glatt tjoande. Hon ropade till bords och gäster samlades kring sig det fina uppdukade bordet. Potatissallader, pajer och gravad lax och sill stod på bordet. Många gav henne beröm för hennes engagemang.
Det var självklart att jag och Erik skulle sitta bredvid varandra. Hans arm nuddade min när jag satte mig, och instinktivt la han handen över mitt ryggstöd. Jag hasade mig närmade utan att ens tänka på vad jag gjorde. Han var magnetisk.

”Vill du ha rosé?” frågade han och reste sig lite halvt från stolen.
”Ja, gärna!”

Han log finurligt medan han fyllde glaset.
”Din favorit, eller hur var det? Du drack nästan bara det förra året.”

Även om gesten var liten, så kändes det stort. Att han mindes de små detaljerna som jag hade berättat.
Samtalen flöt på kring bordet. Kvinnan mitt emot berättade en absurd historia som fick halva borde engagerat i samtalet.

Erik lutade sig närmare mitt öra.
”Jag är glad att du är här.”
”Detsamma.” svarade jag och vände ansiktet så näsan nuddade hans kind.
”Jag har saknat dig.”

Det var bekräftelsen som jag både hoppats på. Kanske nästan lite rädd för också på något vis. Men det kändes bra att höra det. Kanske behövde vi båda det här – en chans att hitta tillbaka, eller kanske börja om.

Besticken klirrade mot tallrikarna, glas höjdes och skålade, grabbarna på andra änden av bordet sjöng snapsvisor med inlevelse. Mitt i bruset så var tankarna hela tiden riktigare mot Erik. Jag sneglade på honom från sidan. Solen fångade det blonda håret och ögonen glittrade bakom glaset han höll i. Herregud va snygg han är, suckade jag tyst. Han såg starkare ut än jag mindes. Kanske hade han tränat mer. Det var i och för sig inte så konstigt – det krävdes i hans jobb. Han var ju polis.

Bara tanken fick mig att rodna och minnet dök upp: hur han hämtat mig efter jobbet förra sommaren. De mörkblå uniformsbyxorna, de tunga kängorna, den enkla vita t-shirten som satt lagom tight och den svarta klockan på handleden. Hans självsäkerhet var aldrig påträngande, bara lagom kaxig. Som om han alltid visste vad han ville – och exakt hur han skulle få det. Och det var så jäkla sexigt.

När jag satt där uppslukad i mina egna tankar, kände jag långsamt lätta fingertoppar röra vid min nacke. Jag försökte fokusera på samtalet mittemot, men min kropp hade redan andra planer. Håret reste sig av välbehag och gick som en stöt genom ryggraden. Andetagen ändrades. Som ett svar lät jag handen glida ner och vila på hans ena lår, och borrade ner fingertopparna lätt i tyget. Ett tyst, ordlöst svar. Jag ser dig. Jag känner dig. Och jag vill dig. Nu.

Långbordet började sakta tunnas ut. När de sista munsbitarna var uppätna och glasen halvtomma, hjälptes vi åt att duka av. Jag tog skålen med potatis och gräddfil under armen – mest som en ursäkt för att få liten stund med Lilly.
Hon stod vid diskbänken och skrapade av tallrikar. När jag kom in möttes våra blickar och direkt brast vi ut i ett fnitter som två hemlighetsfulla tonåringar.

”Släpp det där nu,” sa hon och tog skålen ur mina händer. ”Gå ut och prata med honom istället.”
Jag torkade händerna mot kökshandduken och försökte dölja leendet.
”Behöver du inte hjälp då?”
”Äsch,” sa hon och viftade mot de andra som plockade av. ”Jag har backup här!”

Det var det där outtalade mellan oss – det man inte ens behöver förklara. Ens närmaste vänner bara vet. Och det räcker.

Toner från Tomas Ledin spelade på verandan när jag kom ut. Någon hade höjt volymen lagom mycket för att man skulle känna rytmen i kroppen och sjunga med i refrängen: Du ska veta att jag saknar dig. Det finns känslor som aldrig tar slut.
Jag kom på mig själv, det var som om orden var mina egna och nu kunde jag inte hålla tillbaka det. Några gäster hade samlats i en halvcirkel på gräsmattan för det årliga kubbspelet och gick genom reglerna. I den andra delen av trädgården stod Lillys make med två av sina vänner och kikade ner i den rykande vedeldade badtunnan. Någon höll i en termometer.
”38 grader!” ropade han glatt. Det blev genast uppståndelse, fniss och folk letade fram badkläder.

Jag lutade mig mot räcket och lät blicken fastna över de lätta vågorna mot klipporna. Drog ett djupt andetag och tog in den där speciella midsommarmagi som låg i luften. Midsommar var nog ändå en av mina bästa dagar på året.

”Kom,” hörde jag en röst bakom mig. ”Vi går en sväng.”

Jag vände mig om, Erik räckte handen mot mig och flätade lätt samman fingrarna. Han styrde mig mot verandatrappan och ner mot klipporna. Vi gick i tystnad, men på något sätt pratade tystnaden högt mellan oss. Vinden var mjuk och förde med sig doften av saltvatten när vi gick närmare. Solen stod fortfarande högt, även om det hunnit bli sen eftermiddag. Vi hittade en avskild plats mellan de solvarma klipporna. Inga gäster hade gått ner så här långt, utan vi kunde vara ensamma med bara havet som åskådare.

Erik la handen lätt mot min rygg. Bara den där lilla beröringen fick pulsen att öka igen och jag vände mig emot honom. Han tog ett halvt steg närmare, så vi verkligen stod precis intill. Båda tog ett djupt andetag medan hans utforskande fingrar nuddade mina höfter utanpå klänningen. De varma händerna letade sig långsamt över svanken upp till midjan i en omfamning. Spänningen hängde i luften, sådär elektrisk som det bara kan bli när två personer känner starkt för varandra. Jag lutade mig mot honom, händerna letade sig upp över hans armar och fingrarna följde muskulaturen över bröstet. Händerna landade i en omfamning runt hans nacke. Det fanns inget tvivel om vart vi var på väg. Han sänkte sitt huvud, jag höjde mitt.

De varma andetagen från Erik blandades med mina innan våra läppar möttes. För ett ögonblick var det bara jag och han. Bruset omkring försvann. Bara ljudet av våra andetag, hjärtslag, så täta att jag inte längre visste vilka som var mina längre. Hans mjuka läppar sökte sig över mina som om han smakade på ett minne. Det som bara varit i tankarna, var nu verkligt igen. Hans händer rörde sig långsamt över ryggen och han kramade om mig hårt. Det var som hela han höll mig nära. Ett litet stön slank ur mig, och jag kramade om lika hårt tillbaka.

”Jag har saknat dig, Linda.” viskade han. Orden landade tryggt. Jag slöt ögonen för ett ögonblick, lät dem sjunka in.
”Jag har saknat dig också.” svarade jag tyst, nästan andfått med pannan vilande mot hans.

Vi kysstes igen. Längre och djupare den här gången. Det var som en kort evighet, jag ville ha mer! När vi till sist lät kyssarna ebba ut, flämtade vi båda och fnissade som om vi hade gjort något förbjudet.

”Kom vi sätter oss.”

Han tog några steg bort mot ett klippblock med mjuk rund form och hasade sig ner. Med nätta steg följde jag efter och när jag böjde mig för att landa på stenen, drog Erik in mig mot sin famn. Jag föll ner mellan hans lår, med ryggen mot hans bröstkorg. Klänningen hade hasat upp långt över låren, brisen smekte den varma huden i ljumskarna. I ett ögonblick ville jag dra ner tyget igen, men stoppade mig själv.
Istället drog jag upp benen, satt med dem tätt intill kroppen, hopkurad med Erik runt mig som en skyddande mur.

”Nu var det ett år sen vi träffades.” sa jag lågt utan att riktigt veta varför just de orden slank ur.
Han nickade bakom mig, hakan vilade lätt mot mitt huvud och fingrarna var flätade i mina.
”Mmm,” svarade han med samma låga ton. ”Jag tänker ofta på det.”

Hjärtat hoppade till i bröstkorgen, jag svalde hårt. Försiktigt vred jag lite på huvudet så jag kunde se honom. Våra blickar möttes.
”Jag med.”

Båda log. Det var som en tyst försoning och en stilla överenskommelse om att vi aldrig riktigt var klara.
”Minns du sjön?” viskade han nära örat.

Jag fnissade till och kinderna rodnande.
”Hur kan jag inte minnas.”

Han skrattade tyst mot min nacke.
”Du…naken där i gräset. Med blomkransen i håret. Jag glömmer det aldrig.”

Han drog ett djupt andetag och rätade lite på sig, som om han drogs tillbaka i minnet. Jag kände hur något hårt pressades lätt mot mitt ryggslut.
Sakta tog jag hans ena hand och la den mot mitt lår. Den var varm och lite fuktig av värmen.

Fingrarna började röra sig. Först trevande, sedan självsäkert. De smekte längs insidan av mitt lår, under det upphasade tyget. Det sög till i magen, bara vetskapen att de där fingrarna kunde utföra mirakel fick mig att flämta till. Jag blundade, lutade huvudet bak mot hans axel och lät låren falla isär.

Bröstkorgen rörde sig med små men snabba andetag. Eriks hjärta bultade hårt när hans fingrar långsamt rörde vid mig. De gled mjukt över spetstyget, lätta smekningar i riktning mot mitt heligaste. För varje smekning gled dem retsamt längre ner. Grenen var alldeles fuktig, och det var något väldigt upphetsande med att han smekte utanpå så längre. Ett finger letade sig till sist in under och smekte lätt över blygdläpparna. Jag kunde inte hålla tillbaka och ett mjukt stön komma ut.

”Känns det bra?” viskade han.

Jag nickade och bad honom fortsätta. Handen drog den våta grenen åt sidan. Där satt vi tillsammans, med mitt bara sköte i midsommaraftonens magiska stund. Ett leende på mina läppar innan jag kände hur Eriks hand gled neråt. Ena fingret cirkulerade retsamt just precis vid min öppning. Jag var så himla kåt. Mina händer smekte hans armar och kramade om hårt. Sen lät han långfingret tränga in i mig. Åh, fingret gled in med kraft och jag ryckte till av välbehag. Erik höll stilla för ett ögonblick, mina inre muskler kramade om.
Fingret gled utforskande in och ut, för att sen övergå till mer bestämda rörelser. Precis sådär med rätt tryck och hastighet, länge och omsorgsfullt. Hela handen skapade en gungande rörelse i min kropp.

Jag fumlade bak med ena handen mot hans ljumske och upp. Han var hård och byxorna spände. Men precis när fingrarna letade sig innanför byxlinningen stoppade han mig. Jag kunde höra hans andetag i mina, djupa och regelbundna, direkt i örat. Hans känsla av kontroll och begär gjorde mig mer upphetsad.

”Inte än…” sa han hest och flyttade fram handen mot min mage där han höll om den.

Det pulserade i mig. Erik stannade upp, lät ett finger till tränga in. Jag stönade djupt, det kändes härligt tight när de rörde sig. Till slut kände jag att inte kunna hålla emot längre, jag drog ett skälvande andetag och greppade hastig tag i hans handled och pressade den hårt neråt.

”Fortsätt!” kved jag samtidigt som jag vred mig av lust. Jag var så nära. Precis när orden lättade från min mun slappnade han av i fingrarna.

”Förlåt,” viskade han. ”Men jag låter dig inte komma. Inte än.”

Jag kände mig aningen yr mitt den intima stunden. Orden ekade men jag kunde bara nicka även om jag fylldes av både frustration och ännu mer begär på samma gång. Erik visste precis vad han gjorde, och han höll sitt ord.

Istället höll han mig där i hans famn medan himlen sakta skiftade rosagul.
Vi satt och pratade lågmält om varför vår kontakt bara hade upphört. Vi kunde enas om att tiden inte var rätt, inte för någon av oss. Det var oundvikligt.

”Kom,” sa han mjukt. ”Vi går upp till huset igen.”

Jag rättade till klänningen, drog försiktigt ner den över låren igen. Benen kändes stumma och Erik tog min hand. Fingrarna flätade sig samman igen, precis som innan och vi lämnade midsommarskymningen bakom oss. En ny sorts tystnad låg mellan oss nu – inte den där laddade, elektriska, utan en varm och avslappnad.

När vi närmade oss huset hördes fortfarande musik från verandan. Någon hade bytt till något mer dansvänligt och sjöng med till Barbados gamla låtar, som vrålade ur högtalarna. Tjejerna dansade barfota över trädäcket med höjda glas i händerna.

”Jag ska bara gå upp till rummet. Jag kommer snart.” påtalade jag och kysste honom.

Innan jag smög runt verandan gav jag honom ett busigt leende. Erik mötte upp sina vänner som fortfarande satt i badtunnan. Antagligen lagom berusade och fingrar och tår som russin. Innan jag kom runt husknuten hörde jag att de frågade var han hade varit. Jag skrattade för mig själv. Tack för att jag kom undan den utfrågningen.

Uppe på gästrummet låg det en extra kudde på sängen. Det var Lilly som lagt den där, garanterat. Att hon alltid ser, hör, vet allt innan det ens inträffar. Jag såg mig i spegeln, rättade till blomkransen på huvudet och log stort mot mig själv. Jag kunde inte ens dölja det bubblade fnittret som kom ut. Det var som om jag var kär igen. Åh jösses.

En liten tanke slog mig och jag smygtittade ut mellan gardinerna. Erik stod fortfarande ner på gräsmattan vid i badtunnan.
Jag lät klänningen falla ner från mina axlar och ner över höfterna. Varför inte ge honom något att längta efter, tänkte jag och tog upp telefonen. Putade med rumpan i spegeln, telefonens spegelbild dolde halva mitt ansikte och la handen över ena bröstet och knäppte en bild.

Med texten ”Jag längtar efter dig” och den nytagna bilden tryckte jag på sänd. Försiktigt smög jag fram till fönstret igen och tittade ner. Mitt uppe i skratt reagerade Erik, förde handen mot fickan, höll kvar medan han fortsatte samtalet. Sen tog han ur telefonen, sneglade på den upplysta skärmen. Mitt puls ökade när han slängde några snabba blickar runt sig innan han tog upp den och öppnade meddelandet.
Det var som om han sett något alldeles förbjudet. Hastigt släcktes skärmen och den åkte ner i fickan lika snabbt. Han skiftade ställning med fötterna och sig tittade nervöst sig om. Blicken sökte i fönstren och han fick syn på mig. Jag log och backade utan från fönstret och släckte lampan.

Det hade hunnit bli sen kväll. För att inte försvinna helt under radarn den här kvällen bland vänner, hängde jag med några i köket. Jag och Erik hade helt missat jordgubbstårtan som serverats när vi var på klipporna. Medan jag och tjejerna åt upp den sista tårtbiten direkt från fatet, frågade de nyfiket var vi hade tagit i vägen och ursäkten var att vi behövde och reda ut ett och annat. Men vissa detaljer höll jag för mig själv.
Erik kom lägligt in i köket. Han stannade tvärt i dörröppningen och mot log stort.

”Köksfest!” utbrast han och gick mot diskbänken.

Vi skrattade allihop. Att skvaller har en tendens att alltid hamna i köket, det är sen gammalt. Han tog ner ett glas från skåpet och lät kranen rinna tills vattnet blev iskallt. Han sällskapade en stund från diskbänken som han stod lutad mot. Hans sug i blicken fick pirret i magen att komma tillbaka direkt. Med ett leende lämnade han köket och kort därefter vibrerade det till i min telefon. ”Möt mig på framsidan.”

Vi gick i samlad skara ut mot verandan. Någon hade beordrat en samling för något, antagligen en midsommarskål. Jag ursäktade ett toalettbesök och smet sen ut via ytterdörren. Jag skrattade åt hur barnsliga vi var. Hemlighetsmakeri för att träffas när de flesta redan vet om oss.
Erik stod nedanför trappan, ögonen glittrade och han fångade upp mig i sina armar. Vi kysstes, djupt och längre.
”Ska vi gå en promenad?” frågade jag tyst. Jag ville vara helt ensam med honom. Där ingen kunde störa.

Vi gick längst gatan hand i hand. Hejade glatt mot skålande människor från sina trädgårdar. Vi vek av ner mot en udde i återvändsgränden. Det var bara vi och björklövens sus, vattnets lugna brus mot stenarna och himlens härliga färger.
Erik stannade och drog mig intill. Han la händerna på rumpan och tryckte mig mot honom. Jag kände hur det växte under byxorna och bulan spände rejält. Han förde min hand dit, fingrarna lekte utanpå. Som jag hade längtat. Jag knäppte upp och lät hans hårda stånd gunga ut. Med ett litet leende mot honom gick ner på huk och lät läpparna försiktigt nudda det svullna ollonet. Jag sög in det långsamt i munnen och lät tungan leka runt det. Erik reagerade direkt, sträckte bak huvudet och ett långt stön hördes. Han knäppte upp sin skjorta.

Han stoppade mig ganska snart och andades tungt. Hastigt drog upp och pressade mig mot honom.
”Du gör mig så jävla kåt!” väste han i örat samtidigt som händerna gled mot mina bröst.

Han drog ner klänningens överdel så mina bröst blottades. Jag pressade ner hans ansikte mot dem och hans läppar omslöt. Jag kände hur ruset i mig byggdes upp.

”Erik…jag vill ha dig nu!”

Jag lyfte upp klänningen. Erik drog ner mina trosor och särade på benen. Allt gick så snabbt. Han satt på knä nedanför och begravde ansiktet i mig. Han sög sig fast medan tungan lekte frenetiskt över de rätta ställena. Det var otroligt skönt, och jag fumlade med händerna mot trädet intill oss för att krampaktigt hålla fast mig i något. Jag bad till gudarna att ingen skulle höra eller se oss. Jag kunde inte hålla emot, mina andetag blev högre och ljudligare. Erik reste sig hastigt, blicken var fäst i min ögon, båda ville mer.

”Ta mig bakifrån!” flämtade jag medan han vände runt kroppen och lutade mig mot trädet.

Naglarna pressades ner i den solvarma barken när hans andetag kittlade i min nacke. Han styrde det hårda ståndet in i mig. Jag särade ännu och böjde lätt på knäna när gled han in. Jag kände varje centimeter som pressades in. Båda stönade högljutt av hur skönt det var och jag vände huvudet för att få en glimt av honom. Den uppknäppta skjortan vajade lätt i vinden och äntligen fick jag se den muskulösa överkroppen. Han hade definitivt blivit större. Hans händer gled längst min ryggrad, ner över höfterna där han placerade händerna.

”Shit, vad jag har saknat din kropp.” pressade han fram mellan tänderna och började stöta hårda och djupa rörelser som skickade en intensiv känsla genom mig. Jag njöt av hans upphetsade ord.

Ljudet av våra kroppar slog hårt mot varandra och fyllde luften med ett primitivt och passionerat eko där bakom träden. Skit samma om någon såg oss nu, jag ville bara ha honom i mig så länge det gick. Eriks kraftfulla stötar gick genom hela kroppen, värmen spred sig ända ut i fingerspetsarna. Som jag hade längtat efter detta!

”Hårdare!” flåsade jag fram när jag nästan var på bristningsgränsen.

Jag kände hur hans fingrar grävde ner sig i mina höfter. Han stötte på allt han förmådde, jag svankade så mycket jag bara kunde. Hans andetag blev mer oregelbundna och han kved.
”Shit, jag kommer!”

Och med de sista hårda stötarna kände jag hans kropp spänna sig, och med en sista djup stöt, frös han och hela hans kropp skakade av orgasm.
”Aah, shit!” stönade han utmattat och la överkroppen mot min rygg. ”Jag kunde inte hålla mig längre.”

Jag kände hur det pulserade inuti mig, varmt och intensivt. Jag var så nära men han hann före. Försiktigt reste han sig upp, samtidigt som jag kände han gled ur mig. Det rann längst låret.
”Kom här,” viskade han mjukt och kramade om mig hårt. Det dunkade hårt i hans bröstkorg. Båda var helt omtumlade.

”Jag har saknat det här,” svarade jag medan fingrarna smekte över den fuktiga ryggen.
Erik satte fingret lätt under hakan och lyfte mitt ansikte.

”Jag också,” började han. ”Och vi är inte klara än. Vi har en hel natt tillsammans.” Han gav mig sitt pillemariska leende som jag visste innebar.

Solen hade precis gått ner i horisonten men ljuset låg ändå kvar över himlen. Jag kysste honom, det här var början på det nya tillsammans.

”Ska vi gå tillbaka?” frågade han tyst.
”Snart,” svarade jag med ett leende. ”Jag ska bara…”

Jag släppte taget om honom. Klänningen var fortfarande upphasad över höften när jag gick ner mot vattnet. Vattnet var kallt när det nuddade mina fötter, men det kändes på något sätt befriande. Jag gick ut tills vattnet nådde mina knän, och jag sköljde bort spåren av våra lustar och gick upp igen.

Erik väntade precis vid kanten. Jag kunde inte låta bli att skvätta lite vatten på honom, skrattet kom när jag såg hans överraskade reaktion.

”Du, det där ska du få för sen!” skrattade han och drog in mig i armen.

Vi gick tillbaka upp på vägen igen, hand i hand. Jag bar mina klackar i handen, de hade gjort sitt för den här kvällen.

Uppe i gästrummet, klädde vi sakta av varandra i mörkret. De dova balladerna som hördes nere från verandan gav en extra känsla av lugn. En varm dusch väntade tillsammans. Erik höll om mig, vattnet rann över våra kroppar och sköljde bort de sista spåren av sand och salt.

De manglade lakanen kändes sådär härligt sträva mot huden när jag kröp ner i sängen. Erik klev ur från badrummet med handduken om midjan. Jag längtade efter hans kropp, jag kunde verkligen inte få nog. Vattendropparna på ryggen glittrade från ljuset utanför och stegen mot dörren lämnade fuktspår.

Erik vred om låset med en bestämd rörelse och vände sig mot sängen. Handduken gled av, och hela hans siluett syntes i det dämpade ljuset. Jag makade mig åt sidan för att göra plats, en förväntan byggdes upp. Han kröp ner bredvid mig, hans kropp varm och fuktig. Det var trångt i sängen och han drog täcket över oss båda. Det kändes genuint och det var en liten intim stund från allt dagen hade bjudit på. Hans händer smekte över min kropp, mjukt och utforskande den här gången. Han gled ner mellan mina lår, jag guidade honom rätt och med mjuka rörelser förlorade vi oss i varandra.
Vi andades tyst tillsammans. Det som tidigare var hett och passionerat, var nu mjukt, ömt och kärleksfullt. Vi släppte inte blicken från varandra.

”Glad midsommar, Linda.” viskade han medan han fortsatte röra sig mjukt inuti mig. Jag smekte hans kind, från och med nu var det jag och han.

Delar i serien

<< Midsommarfirande med förhinder

Midsommarafton

• Sommaren 1989 #1 – Sommaren med Jennie
• Midsommarafton med Erik
• Midsommarfirande med förhinder
• I midsommaraftons längtan