Detta är en fristående fortsättning på novellerna om Maria Lockwood.
Det är inte nödvändigt att läsa de novellerna, men ger ett sammanhang.
…
LA Insider
1987, Nr 4
FILMSTJÄRNAN SOM GLÖMDES BORT
Kommer ni ihåg Richard O’Halloran? Inte? Richard Lancershield då? Några fler kanske.
Richard Lancershield, eller Richard O’Halloran som han egentligen hette, var på samma nivå som Rudolph Valentino, Douglas Fairbanks och Harold Lloyd under stumfilmseran, Chaplin var i en klass för sig, och en av de filmstjärnor som klarade övergången till talfilmen då han konkurrerade med Errol Flynn och Clark Gable, men medan de nämnda fortfarande finns kvar i folks minne minns få honom.
Han föddes som mellanbarn i en syskonskara av fem, fyra pojkar och en flicka, i ett fattigt område i Liverpool, England.
Hans föräldrar var irländska katoliker som kommit över i slutet av 1800-talet för jobbens skull.
Jag har sett filmerna, läst gamla intervjuer och inofficiella biografier men ville komma närmare sanningen.
Den gamla filmstjärnan Maria Lockwood ville inte bli intervjuad men skrev ett brev som gav mig en del nytt jag inte kände till, fortfarande kändes det som hon försökte bevara ett minne av någon hon älskade, men jag letade upp hans återstående familj där hans yngre syskon fortfarande är i livet.
Anthony, 79 år, och Jennifer, 80, var först tveksamma men gick med på att träffa mig.
Anthony bor fortfarande i Liverpool, och det är en pigg gammal man som möter mig på en öl i anrika The Philharmonic.
…
Anthony var lik sin äldre bror. Kortare, men den där intensiva närvaron, kanske självförtroendet av att vara bekväm i sig själv.
Vi beställde varsin pint och slog oss ned till de övriga besökarnas kärleksfulla men retsamma rop om ”kändisen ska bli intervjuad”.
Vi betade av lite standardfrågor kring uppväxten och resan till USA, till Los Angeles, Hollywood.
– Richard ville aldrig jobba i hamnen, i industrin, han ville alltid bort. Han var filmstjärnesnygg redan när han jobbade här i stan.
– Jag läste i en en intervju att han spelat Shakespeare, teater, innan han lämnade England.
Anthony började småskratta.
– Det närmaste han kom Shakespeare var Rory Shakespeare på puben.
– Så…?
– Nej, han hade noll erfarenhet av skådespeleri, än mindre Shakespeare. Men han var en drömmare,och i den här stan stan på den tiden fanns inte plats för drömmare. Här i Liverpool hade han nog betat av varenda katolsk skolflicka innan han fyllt 16, och han hade nog gjort allt han ville få gjort i den här stan.
– Så när och varför bestämde han sig för att lämna Liverpool?
– Pappa, gud signe hans själ, var ingen bra pappa. Han försökte, men han var en hård man som drack för mycket, som så många andra…
– Den irländska förbannelsen?
– Om du så vill. Richard växte upp snabbt och hade mycket mer driv och egen vilja än våra två äldre bröder. Han fick helt enkelt nog en dag, sen bestämde han sig för att lämna Liverpool.
– Och er far.
Den gamle mannen kisade och tog en klunk på sin öl.
– Olycka i hamnen. Han blev aldrig densamme.
Jag vägde orden, innan jag fortsatte.
– Jag har ett gammmalt polisprotokoll…
…
Jennifer och Anthony låg och småskrattade i sängen de fortfarande delade.
Huset var lugnt. Deras mamma satt och lyssnade på radion, deras tre äldre bröder jobbade nattskiftet och Richard var inte hemma än från kvällsskiftet.
Deras pappa var inte heller hemma från sitt dagskift, vilket alltid var oroande i och med med att det var lönedag, och det var därför deras mamma väntade på honom. Hon skulle ”konfiskera” kvarvarande pengar, som hon brukade säga, eftersom en stor del redan gått till den lokala puben.
De kunde höra ytterdörren öppnas och stängas, sedan mumlande röster följt av högljudda skrik.
En smäll följdes av tystnad innan tunga fotsteg hördes i den smala trappen och korridoren.
Handaget rörde sig innan dörren gled upp och deras far svajande stod i dörren.
– Vafaan, sover inte ni skitungar?
Anthony var 14 år, ett år yngre än sin syster, och ställde sig upp, gick fram till dörren och la handflatan på sin pappas bröst.
– Du är full pappa, gå och lägg dig.
– Bär du hand på MIG?!
Ilskan lös ur de rödsprängda ögonen och som i slow motion drog hans far sitt grova bälte ur hyskorna. Anthony försökte skydda sig, men slagen men över hans kropp och han kröp hukande ihop i hörnet.
– Och du…
– Jag har inte gjort något pappa!
– … Du…
Anthony såg sin far dra bort filten från sängen där ett vitt nattlinne täckte hans syster yppiga bröst och välutvecklade kropp innan han knäppte upp sin gylf.
Jennifer sa ingenting utan drog linnet över huvudet medan deras far lystet lät blicken svepa över de stora, runda brösten och den fjuniga mörkbruna triangeln mellan hennes ben.
– … Du vet vad som gäller.
Den gamle mannen grenslade hans syster som tog den halvstyva lemmen i munnen och sög tills den stod rakt ut från kroppen. Hon särade på låren och lät med tysta stönanden sin far tränga in i henne, lät sin far stöta in i henne hårdare och hårdare.
Anthony kom inte ihåg exakt vad som hände, men en stark näve greppade deras fars skjortkrage och drog ned honom på golvet.
Richard satt ursinning grensle över deras far och lät slagen hagla.
– Ditt förbannade *thud* jävla *thud* fylleas *THUD* ditt kräk *THUD* ditt vidriga *THUD* jävla kräk **THUDTHUD* du rör *THUD* henne ALDRIG *THUD* IGEN!
…
Anthony O’Halloran skakade på huvudet när han talade med mig.
– Pappa hade bruten näsa, bruten käke, brutna revben, sprucken mjälte och båda armarna brutna… Men han rörde oss aldrig igen, inte ens trots att Richard flydde till USA för att slippa åka in för misshandel.
– När skedde det?
– Direkt efteråt. Mamma packade hans väska och skickade med henne sina få sparade pengar.
– Det måste varit tufft. Att förlora sin bror menar jag.
– Jo, jag saknade honom i så många år, men han berättade att han skulle göra allt igen om det innebar att pappa aldrig skulle röra oss igen, och det gjorde pappa aldrig. Om det var handikappet eller rädslan…
Han ryckte på axlarna och slog ut med händerna.
– Det låter som du såg upp mycket till Richard?
– Ja, förutom att han räddade oss såg han ut som en filmstjärna innan han blev en. Jag ville alltid bli som honom.
– Alltid?
– Jag förstår vad du menar. Inte det han slutade som, det alla såg honom som.
– Den stora, charmerande filmstjärnan?
– Precis.
Han bodde ett kort tag i New York, men han tyckte det var för mycket… Tja… Det han lämnat.
– Han hamnade i Los Angeles?
– Ja, alla ville se på film, och han levde på hoppet, men utan agent…
– Han hade ingen?
– Han sökte en, men många ville ha… Ja, han såg ju mycket bra ut, men homosexualitet… Det var en synd. Han var trots allt uppfostrad av vår strikt katolska mor.
– Mmm, jag förstår. Har du namn?
– Åååh, det är så länge han sen. Han hade tur. Han jobbade med trädgårdsarbete för en filmhöjdare, om jag kommer ihåg rätt, som.såg hans potential.
…
Det var en av sommarens varmaste dagar och Ruth Goldfarb stod på altanen i underkläder och en svart transparent morgonrock bikini medan hon sippade på en Dry Martini. Hon var lätt onykter fast klockan bara var drygt ett på eftermiddagen, men det var ju inget nytt.
Hennes make skulle komma hem sent om han skulle komma hem alls. Han spenderade mer och mer tid i deras lägenhet i centrala Los Angeles med det där unga stjärnskottet.
Han hade t o m tagit med flickan i deras säng efter en av deras otaliga, lätt depraverade, fester. Det var inte det att Ruth inte uppskattade kvinnligt sällskap då och då, det var den bristande respekten.
Så nu studerade hon trädgårdspetsonalen när de arbetade. Det var en brigad av mexare, men den senaste veckan hade en vacker, lång och vältränad man börjat jobba tillsammans med dem.
Den unge var lugn och effektiv. I värmen drog han av sig tröjan och Ruth såg sexpacket och den vältränade kroppen dra gräsklipparen fram och tillbaka.
Hon visste att han skulle svara att han var skådespelare ”egentligen” om hon skulle fråga, och han hade utseendet för det.
Det pirrade lite mellan hennes ben och hon såg en liten våt fläck på trosorna samtidigt som hennes bröstvårtor styvnade under BHns generösa kupor. Hon hade inte fått något på två veckor av sin make.
Hon gick in deras gästbungalow med utsikt mot trädgården och la sig på sängen, tog av morgonrocken och underkläderna innan hon pallade upp några kuddar under huvudet.
Med höger hands fingrar masserade hon sin styva klitta och vänster smekte det tunga vänstra bröstet och den stora mörka bröstvårtan.
Hon tittade på den unge mannen utanför och hennes 40-åriga kropp svarade. Hon fullkomligt savade och hennes fingrar blev plaskblöta. Hon förde in sina fingrar mellan läpparna och slickade av dem. Ur byrålådan tog hon fram sin dildo och förde in den grova stammen mellan sina plaskblöta blygdläppar. Hon förde den in och ut samtidigt som hennes fingrar masserade klitorisen och med ett högt stön kom hon med en konvulsion.
– Ursäkta, Juan Luis ville att jag skulle fråga…
Ruth tittade upp. Det blev en pinsam tystnad och mannen försökte undvika att se henne i ögonen, men hans blick flackade över hennes kropp och i shortsen syntes en bula.
– Eeeh, jag ska nog gå nu…
– Nej, Ruth tänkte snabbt, vänta ett tag, vad heter du?
– Richard.
– Jag är…
– Rita Stanstead! Du var min favoritskådis.
Den unge mannen hade en ganska grov engelsk dialekt hon inte kunde placera.
– Ruth Goldfarb nu förtiden.
– Ruth…
– Verkligen? Var jag din favorit?
– Vackrast på vita duken…
– Smickrare där… Det var länge sen nu. Jag är gammal…
– Du är fortfarande vacker!
– Hmmm, hon log.
Tankarna studsade runt i hennes huvud, det här kunde bli pinsamt om det kom ut. Hon svepte morgonrocken om kroppen och gick med honom till gästhusets bar där hon hällde upp ett glas vatten. Han drack det girigt, men hon kunde se att han sneglade på hennes kurviga kropp, där plagget bara dolde henne minsta möjligt, och hans styva kuk som verkade stå rakt upp ryckte under shortsen. Han log när hon puttade honom baklänges ned på sängen och drog av honom shortsen. Ruth kunde se hans styva kuk avteckna sig under kalsongerna. Det var en ordentlig pjäs.
Hon böjde sig fram, lät sina tunga bröst glida över hans styva lem och kysste hans bröstvårtor, lät tungan glida längs den platta magen och greppade hans skaft med läpparna utanpå kalsongerna. Med små naggande bett retade hon honom och kände kuken rycka i kalsongerna mot hennes mun. När hon tittade upp såg hon en lite våt fläck vid linningen och hur han bet sig i läppen.
Med erfarenheten hos en äldre kvinna drog hon ned hans kalsonger, sög in en pungkula i munnen, lät sin tunga löpa från roten längs undersidan till toppen av det nu frigjorda, stenhårda ollonet.
När hon slöt sina fuktiga läppar om ollonet kom ett djupt stön från Richard och efter att hon runkat hans kuk med läpparna några gånger sköt han sin sats djupt in i hennes mun. Hon sög i sig allt, slickade den ren och runkade den fortfarande stenhårda kuken sakta.
– Oh herregud, du ser ut att vara redo för en omgång till?
– Alltid…
Ruth särade sina blygdläppar, greppade den grova, salivvåta lemmen och sänkte sig sakta över den.
…
De beställde in ännu en omgång öl.
Anthony skålade med mig och fortsatte.
– Han upptäcktes av Meyer Goldfarb själv, men det var Gloria Harrow som ville ha honom som motspelare.
– Gloria Harrow. De var ett par ett tag.
– Jo, men Richard gillade dem unga. Det var dömt att ta slut.
…
Det var de katolska skolflickornas fel brukade han senare skämta om.
Med sitt utseende kunde han få vem han ville hemma i Liverpool, men de katolska skolflickorna ville vara vara oskulder när de träffade den rätta, så han hade haft analsex med halva den kvinnliga, katolska befolkningen i hemstaden kändes det som. Det hade i och för sig inneburit att han utvecklat en preferens för tajta små arslen, och ibland när han lägrade någon äldre skådespelerska föredrog han fortfarande analen, och Gloria Harrow var känd som Hollywoods största slampa på samma gång som hon var en av dess största stjärnor.
Gloria var redan en veteran med sina 38 år, och nu stod han med sin kuk i hennes välkända, vita rumpa som alla män suktade efter. Gloria skrek högt om att han var för stor, för djupt, för hård, och han såg hennes till max utspända slutmuskel dras ut och tryckas in med hans lems rörelser.
Han tömde sig djupt inne i den vackra kvinnan, och en månad senare var han hennes ömma kärleksintresse båda på vita duken och i verkliga livet.
Om det var Ruth som upptäckte honom och Meyer Goldfarb som gett honom chansen så var det Gloria som tände hans stjärna.
De var ihop i två år, då var han en större stjärna än hon någonsin varit, och han hade tröttnat på henne och plöjde nu genom horden av tajta arslen på förhoppningsfulla unga kvinnor som ville bli nästa Gloria Harrow. Inklusive hans syster Jennifer som kom över för att bo med honom.
…
Jag beställde in två öl till.
– 1927 var det nog bara Chaplin som var större.
– Jo, ljudfilmen kom där någonstans.
– Precis, många stjärnor klarade inte övergången, och Richard skickade efter oss. Jag tackade nej, men Jennie åkte över. Hon var till och med i några filmer, men återvände och började jobba som sekreterare på ett filmbolag i London.
Han lyfte på huvudet och nickade mot dörren där en äldre kvinna klev in. Man kunde se att hon varit vacker när hon varit yngre, och hennes leende tycktes lysa upp rummet.
Jag köpte en Gin & Tonic och återvände med den.
– Anthony berättade just att du varit filmstjärna du också.
– Åååh, han överdriver. Jag hade några småroller och två talroller. Det var Richard som ordnade det.
– Du bodde med honom lite över ett år.
– Ja, stackars Richard, han var en superstjärna, hade konstanta fester, mnen egentligen bara en vän.
– Gerald, eller hur?
– Jo, tyvärr hade de dåligt inflytande på varandra och drack för mycket redan då. De verkligen brände ljuset i båda ändar.
– Hur var det att bo med honom?
– Intensivt… Det… Jag kände att jag behövde lämna Hollywood innan jag själv… Jag försökte tala med Richard, men du kan kan inte rädda någon som inte vill räddas.
– Var det så illa?
– Jag är förvånad att han han och Gerald blev i så gamla som de blev.
…
Ljuset trängde in sig och musiken hördes högre innan det relativa mörkret sänkte sig.
En silhuett satte sig på sängkanten och Jennifer kände doften av sprit och hörde snyftandet.
– Richard?
– Jag är ledsen Jennifer, det här är inte jag…
Hon tände lampan på nattduksbordet. Richard satt på hennes säng. Sliten, spritplusig, rödgråten.
– Richard, hur är det?
– Du har rätt, jag har spårat ur.
Hon kramade hon och drog honom mot sig. Sin bror, sin store starke bror som räddat henne. Hennes rädde, gråtande bror.
Hon kysste honom på pannan och hon kände honom somna i sin famn.
…
Jennifer vaknade förvirrad. Hennes nattlinne var neddraget till midjan och någon smekte hennes ena bröst och sög på det andras bröstvårta.
– Richard, vad…?
– Du är den enda som älskar mig.
Hon hörde hans snyftande och kände hans trevande läppar mot sina. Förvirrad besvarade hon kyssen och lät honom smeka sig över på magen.
Den våta tungan slickade i hennes stjärtskåra, och när det grova ollonet trängde sig in i hennes trånga oskuldshål svankade hon djupt och stönade högt innan hon greppade sina skinkor och kände sin storebror stöta sin grova kuk in i sin bak.
– Richard, nnngh, du behöver inte…
– Jag älskar dig Jennie…
Richard var tung ovanpå henne. Hennes skinkor skakade av hans stötar och han greppade hennes bröst och fortsatte stöta in i henne.
Han var stor, så stor, och fyllde hela hennes analgång varje gång han bottnade och Jennifer kände hans ollons grova fläns varje gång den passerade in och ut i hennes trånga, nu fuktiga inre.
När hans varma strålar fyllde hennes trånga gång grät han tungt och högljutt innan de somnade i varandras famn.
…
Jennifer log sorgset och såg på mig.
– Richard var inte längre min beskyddande storebror. Det där stället, de där människorna förändrade honom…
Hon log återigen sorgset.
– … han var så ensam förstår du. Jag tror bara han var lycklig med Maria, under några år innan allt föll ihop kring honom igen.
– Du menar Maria Lockwood.
– Mmm, hans livs kärlek. Han ville nog, men kunde inte ändra sig.
– Jag förstår.
– Han var så ensam förstår du. Förvirrad. Inte alls den var Richard jag vill minnas.
Hollywood Diaries
- Hollywood Diaries: Maria Lockwood – del 1
- Hollywood Diaries: Richard Lancershield – del 1
- Hollywood Diaries: Maria Lockwood – del 2
- Hollywood Diaries: Maria Lockwood – del 3
Lämna ett svar
Du måste vara inloggad för att publicera en kommentar.