Det här är del 2 av 2 i Hollywood Diaries

1988, i en svit på klassiska Chateau Marmont, i Los Angeles, ger pensionerade Hollywoodlegendaren Maria Lockwood sin första intervju på 10 år.

Det blir en intervju om toppar och dalar, att växa upp i Hollywood efter andra världskriget och hur hon tog sig från fattig strippa till Oscarsvinnande filmstjärna och till beslutet att pensionera sig.

Läs gärna del 1 för att bekanta er med karaktärerna om ni inte redan gjort det.

…

Jag pausade bandspelaren.

– Fröken Lockwood, vill ni ta en paus?

Hon klappade mig på handen.

– Säg Maria, fröken Lockwood får mig att känna mig gammal.

– Maria då, paus?

– Nej, vi fortsätter.

– Vill ni förtydliga vad som hände med Veronica?

– Mmmm, sjunde juli 1952. Vi var båda stora stjärnor då.

– Sjunde juli?

– Jag presenterade henne för Gerald hösten ’47. Jag menar, hon var 22, två år äldre än mig, och hade precis börjat få större roller. Gerald var 53 år då men blev störtförälskad. Han var fortfarande charmerande och stilig när han var nykter, men problemet var att han aldrig var nykter, att han åt piller, att han använde kokain och heroin, att han kunde bli väldigt aggressiv när det slog fel.

– Han dog väl inte långt efter?

– 1954, skrumplever, i Tijuana, men den sjunde juli 1952 ringde han Richard, Richard ringde Meyer, och… Polisen sa att det var självmord, men inget smink i världen…

Det vackra ansiktet skrynklade ihop sig och tårar rann längs kinderna medan en enorm sorg syntes i ögonen.

– Självmord, Vera var levnadsglad, men det där arslet…

Jag tryckte på pausknappen igen.

– Ska vi ta en paus Maria?

– Jag tror det.

Hon ställde sig upp. Hon var fortfarande mycket vacker och hade hållit kroppen hon blivit känd för i form. Visserligen var hon 60 år, men jag kunde inte låta bli att beundra den smala midjan, som framhävdes av den nedstoppade blusen, och den putande rumpan i de tajta röda byxorna.  Brösten liksom skakade till när hon vände sig mot baren och började blanda en drink.

– En Dry Martini? Jag gör den mer som originalet, inte så torr.

– Nej tack, gärna en Ginger Ale till.

Hon vände sig mot mig och nickade. Jag hörde det det klinkande och skramlande ljudet när hon rörde drinken kall och sedan det lätta pysandet från en kapsyl.

Maria återvände till sittgruppen med en Canada Dry och ett glas innan hon återvände med sin Dry Martini.

Hon satte sig ned, tog en klunk och bekräftade som för sig själv att det var korrekt och väl utfört innan hon bad mig fortsätta.

– Så 1952?

– Mmmm, du bör veta att Vera kom från en svår bakgrund. Både hennes pappa och hennes farbror hade… Tja… Hon flyttade inte till Los Angeles från New York, hon flydde hit, och Gerald var äldre, snygg, charmig, kanske hade hon nåt faderskomplex eller något, men hon älskade den där gamle skådespelaren.

Hon tog en klunk till.

– 1952 var Geralds karriär i Hollywood över. Han hade skulder över hela stan, var gravt alkoholiserad, pillermissbrukare, blandade heroin och kokain och hade dragit ned Vera med sig. Hon var fortfarande en stor stjärna, men hade två floppar bakom sig och ansågs opålitlig.

– Varför lämnade hon honom inte?

– Hon älskade honom. 1952 kunde han inte ens få upp den där fantastiska kuken längre, inte ens med kokain på ollonet. Jag vet, för han kom inte ens förbi hos mig och Richard längre för att försöka få till trekanter.

– Mmmm, jag nickade.

Maria tog ytterligare en klunk, såg på glaset och svepte det sista innan hon plockade upp oliven och började tugga på den.

– Chockar jag dig med mitt språk?

– Nej, nej, ingen fara

Hon drog med båda händerna genom det blonderade håret och jag såg hennes fylliga barm spännas under blusen innan hon reste sig och gick bort till baren igen.

Jag hörde isen släppas ned i shakerns underdel när hon fortsatte prata med ryggen mot mig.

– Den sjätte juli hade jag och Richard varit på Musso & Frank’s, Rita Hayworth och hennes Aly Khan satt bredvid oss. Vi konkurrerade lite om samma lite exotiska roller, även om hon var 10 år äldre, så vi var väl inte direkt de bästa väninnorna.

– Ok…

– Förlåt, ett sidospår. Varken jag eller Richard var Guds bästa barn heller. Richard drack även han alldeles för mycket, men han och Gerald hade dåligt inflytande på varandra, och nu körde vi hem till Gerald och Vera i hans öppna sportbil. Alldeles för onyktra egentligen. Det var vid midnatt och de hade fest som vanligt.

– Jag förstår att det var ganska vanligt.

– Har du sett ”Less Than Zero” som släpptes nyligen?

– Nej, jag skakade nekande på huvudet fast jag sett den, bara läst Easton Ellis bok.

– Väldigt olik från filmen. Min poäng var att festerna i Hollywood tidigare var klart värre, stökigare och mer dekadenta än bokens skildring av nutiden. Hursom, när vi anlände till festen vare både Gerald och Vera var så onyktra att jag tog en taxi hem då Richard ville stanna.

…

Ljuden från gästhusets vardagsrum överröstade musiken från huset där festen pågick.

Ljuset var dämpat och Gerald hade vänt sig om när de kom in. 

– Hej, kom in, ta en drink…

Han knäppte med fingrarna mot bartendern i hörnet, men Maria kunde inte släppa blicken på vad som försiggick i den breda soffan bakom de uppstaplade instrumentlådorna.

Den färgade jazzkvintetten stod nakna, mahoganyfärgade, runt Vera som stod på alla fyra i soffan och sög girigt på en stor svart lem, stor svart kuk, hennes stora bröst, som män älskade, svängde under henne medan en annan av de svarta musikerna penetrerade henne bakifrån samtidigt som han höll hårt i det blonda håret som hon var så känd för.

– Slå er ner, slå er ner…

Gerald viftade mot fåtöljerna och knäppte återigen med fingrarna mot bartendern i den vita rocken som kom skyndande med två Dry Martini.

De höga stönen steg till ett högt kvidande när en tredje man makade sig in i trekanten och penetrerade hennes sista hål.

– Vi åker hem Richard…

– Nej, nej, åk hem du om du vill…

Richard hade viftat med en bunt sedlar och hon hade greppat dem och tagit en taxi hem.

”Knulla mig med era stora, svarta kukar, knulla mig som min slapptask till man inte längre kan!” var det sista hon hörde följt av Geralds onyktra ”Luder!”.

…

När Maria återvände till mig var drinken dubbelt så stor som den förra.

– Richard kom hem vid femtiden på morgonen den sjunde, och sen ringde Gerald vid åttatiden.

– Vad hade hänt?

– Richard ville aldrig tala om det, men jag kan inte tänka mig att Vera…

– Du tror alltså att det var en cover up? Du tror att Gerald…

Jag kände pulsen rusa. Det här var enormt om det stämde.

– Jag tror ingenting! Jag…

Hon såg sig desperat omkring.

– Jag måste ha en till drink. Vill du ha en.

Jag höll upp handen och skakade lätt på huvudet. Det var dags att släppa ämnet.

– Men det höll inte så länge till med Richard efter Veronicas död.

– Hans tystnad var sista droppen för mig i vårt förhållande. Jag lämnade honom på hösten. Han kom visserligen åter in i mitt liv innan James, men det var ett stort misstag. Men nu var jag fri att göra vad jag ville.

– James ja, James Williams och din nyblivna frihet… Det blev starten på några framgångsrika år.

Maria vände sig om från baren. En ensam stor isbit flöt runt i ett tumblerglas med klar vätska.

– En Absolut. Du hittar inte bättre vodka. Svenskarna vet vad de gör.

Jag nickade och svarade något om Warholkampanjen innan jag styrde tillbaka samtalet till framgångsåren.

– Frihet… Jo, Richards karriär hade ju saktat ned, hans alkoholmissbruk började synas och påverka hans arbete, men jag saknade honom…

Hon tog en stor klunk vodka.

– … det sagt saknade jag inte direkt kavaljerer. Fortfarande ung, fri och framgångsrik.

– ”Raquel”?

– Ja, jag fick kämpa mig till att få roller där jag inte bara var Femme Fatal eller liknande.

– 1954 kom ”Raquel”, din första Oscar. Det är ju ett klassiskt psykologiskt drama idag.

– Den bästa film jag gjort. Jag fick ju filma med Howard Drake också. Den bäste regissör jag haft. Han trodde på mig.

– Hur gick det till egentligen, den var ju baserad på en väldigt tung bok av James Williams, och dessutom hade du aldrig gjort så, då får ursäkta, tunga roller förut?

– Boken var som skriven för mig. James Williams hette egentligen James Williams-Ochoa. Hans mamma var från Chavez, som jag. Boken skildrar svårigheterna med blandade äktenskap på den tiden.

– Jag förstår, men ändå. Det var en tung roll som många ville ha.

– Jag kontaktade honom, spelade på vårt gemensamma arv och fick över honom på min sida. Han ville inte ha en äppelkindad amerikanska med svartfärgat hår. Det var han som övertalade Drake och Meyer att jag skulle passa perfekt.

– Det gick uppenbarligen bra, men det låter lite för lätt.

– Ja, James var ju ganska tillbakadragen så jag fick bearbeta hans agent, Charles Mayfair, för att få till en träff.

– Mayfair är känd som en storspelare från den tiden.

– Han var stenhård, hade integritet, ett öga för talang och såg till att klienterna fick mer än skäligt betalt från bolagen. Jag bytte till honom när Mac flyttade tillbaka österut.

– Rollen var verkligen rätt för dig, så där gjorde han rätt bedömning.

– Ja, det var likadant som med Frank Sinatras roll i ”Härifrån till Evigheten”. Alla ville ha andra i rollerna, men vi gjorde dem till våra. Den här gången vann jag över Rita, som bolaget ville låna, men hon var för gammal. Det är så det är för kvinnor, männen blir distingerade, vi anses för gamla i 30-årsåldern. Senare sökte jag ”West Side Story” då jag ville tillbaka till rötterna, så att säga, men Natalie Wood gjorde ”Maria” till sin roll. Jag var för gammal i det fallet.

…

James Williams agent var känd i Hollywood för att vara en hård förhandlare som fixade topproyalties åt sina författare och toppkontrakt till sina skådespelare.

Bolagen gillade honom inte. Delvis för att han var en skicklig agent, men också för att han var en tidigare advokat med näsa för vad som slog och var före bolagen med att kontraktera författare vars böcker kunde bli bra filmer.

Att han fortfarande, vid 53 års ålder, var osedvanligt stilig och drogs med lätt arroganta drag som kom från uppfostran byggd på gamla pengar i en av östkustens Bostonfamiljer gjorde de nyrika Hollywoodmogulerna osäkra.

Charles Mayfair lät henne helt enkelt inte träffa James Williams bara sådär, han skyddade sina klienter och såg till deras bästa, men här i en av sviterna på Chateau Marmont lovade han med sin kuk mellan hennes ihoptryckta bröst att han skulle ordna mötet.

Han hade läst Maria Lockwoods akt och dessutom frekventerat bordellerna i Chavez och Tijuana tillräckligt ofta för att med största säkerhet veta att den vackra kvinnan som tryckte ihop sina fantastiska bröst runt hans stenhårda stånd inte föddes med namnet Lockwood. Folk trodde han var en överlägsen snobb från östkusten, men han hade inget emot mexare, de var pliktrogna, hårt arbetande människor, och Maria Lockwood… Ja… Hon skulle veta vad en ”Raquel” kände och upplevde.

Hon hade en rumpa som vita kvinnor helt enkelt inte begåvades med, en nästan olivfärgad brun nyans på huden som Hollywood dolde med smink på den svartvita duken och ett par mörkt bruna vårtgårdar som gjorde honom upphetsad när filmstjärnan låg och drog i sina små, styva bröstvårtor.

Han visste heller ingen 30-åring, så gammal stod det att hon var, som hade så här fasta bröst, så han tvivlade på hennes ålder dessutom.

Han lösgjorde sig och den unga kvinnan särade sina lätt bruna lår för honom så han med lätthet kunde tränga in i den våta, varma, rosa öppningen under den svarta, ansade hårtriangeln.

Hon stönade tungt och snuskpratade om hans stora kuk. Hans stora kuk. Han var stolt över den. Den hade fått många aktriser, och även några skådespelare, att stöna av njutning, men ingen hade varit lika vacker som Maria Lockwood.

Han rammade sin kuk hårt in i henne, och den unga kvinnan skrek högt och drog i sina bröstvårtor. Hårdare och hårdare, snabbare och snabbare. De fasta, runda brösten studsade i takt med hans stötar och han hörde örngottet rivas sönder när hon greppade bakom sig och försökte dra ut på njutningen.

Han ville inte komma än, så han drog sig ur och välte runt henne på mage, särade hennes perfekta, putande skinkor och började slicka hennes skrynkliga lilla ros.

– ¡Ay Papi! ¿Mi culo?

Där kom det. I passionens hetta kom spanska stönande och flämtande ur hennes mun, och när hon djupt svankande tog emot två av hans fingrar djupt inne i sin anal överöstes han av spanska svordomar, vädjanden om att inte, vädjanden om att, och slutligen, när han pressade in sitt  svullna ollon, förde hon händerna till sina skinkor och viskade ”¡Así, así, en mi culo, por favor!”.

Sakta, stöt för stöt, tryckte han in sin lem tills han begravt den till roten.

– Dios mio, diosmiodiosmio… Nnnngh!

Maria stönade högt och Charles såg hur hennes lägre ryggmuskler spändes då hennes rygg svankade för att ta emot honom.

De två bruna, perfekta, skinkorna slöt sig om hans betydligt ljusare ådriga lem och han började snabbt och hårt stöta sin grova, styva kuk in i hennes putande, tajta rumpa.

– AhahahahAAH!

– Ååååh, jag älskar ditt tajta Mexarsle, stönade han med tung andhämtning medan han stötte snabbt in i henne.

Hennes våta underliv stöttes ned i den mjuka madrassen som sviktade tillbaka och han kände hur den unga filmstjärnans anal krampade till om hans kuk och när hon skrek ned i kudden visste han att hon kom hårt. Hennes anus drogs ut lite när han nu rammade sin kuk stenhårt in i hennes bak om och om igen. De putande, fasta skinkorna skakade och det klatschade högt när hans lår slog mot dem.

Han lutade sig fram, tog tag i de fasta brösten och lyfte hennes skakande överkropp medan han begravde sin pulserande lem djupt inne i henne om och om igen.

Han välte runt henne igen och visste inte om det var känslan av makt, känslan av något förbjudet eller vad det var, men det var något berusande när han tömde en stor sats över det vackra ansiktet miljontals män och kvinnor förälskat sig i på vita duken. Puls efter puls av varm sperma sköt ut i vita strängar och la sig över hennes ansikte, stora bröst och styva bröstvårtor.

…

Maria svalde det sista av vodkan och lekte med isbiten i glaset.

– Trodde du att du hade chans att vinna en Oscar för ”Raquel”?

– Trodde och trodde. Jag hoppades, men ingen trodde nog det. Jag var ett vackert ansikte och en sexig kropp.

-Du bevisade att de hade fel.

– Jag bevisade att de hade fel. Drake fick en Oscar för bästa regi och lilla Linda LeMare fick en för bästa biroll.

– Just det, hon var väl bara åtta år då?

– Mmmm, en otrolig talang som tyvärr gick bort för tidigt 1969, men det var en sån tid.  Vi hade ett bra förhållande, och hon var ju med i ”Kuppen” som vi släppte 1964.

– Och du och James?

– Älskade James…

Hon reste sig upp och återkom strax efter med ännu en vodka.

– Vi kom varandra nära under filminspelningen, men tappade lite kontakt innan vi sågs igen på en fest hans agent… Vår agent höll. Det måste varit Julen ’56… Han ringde och bjöd ut mig, och sen gifte vi oss 1958.

– Det var ett udda äktenskap?

– Jag var lycklig. Jag hade gjort några kritikerrosade roller ’54, ’55 och ’56, men var sliten och trött, och han fick mig att ta ett sabbatsår. Folk jämförde oss med Marilyn Monroe och Arthur Miller. Med viss rätta. James var intelligent, fokuserad, tillbakadragen, frispråkig och insåg nog inte hur det var att vara gift med en känd skådespelerska. Det tärde på oss. Jag försökte vara en skötsam fru, han försökte vara en filmstjärnemake, men i slutänden blev jag rastlös och än mer aktiv socialt och arbetsmässigt madan han inte publicerade en enda roman eller novell förrän ”Marisol” kom ut 1965.

– Jag hade tänkt komma till ”Marisol”. Det är ju ett relationsdrama om en dirigent och en sångerska som slutar med ett bittert uppbrott då det uppdagas att frun är en otrogen, alkoholiserad Narcissist. Många sa att den handlade om er?

– Haha, jo, James var bitter efter skilsmässan, och även om han tagit inspiration från vårt liv så låg jag inte med en annan man under hela vårt äktenskap…

Jag såg hur den gamla skådespelerska svepte ännu en vodka och insåg att hon började bli lätt onykter.

– … ingen man, det är lätt att kritisera och sakna självkritik när man satt sig själv på en pedistal.

…

Maria hade varit glad att träffa Linda igen. De hade haft småkontakt sedan premiären av ”Raquel”, men hon var en barnskådespelare och deras vägar korsades sällan.

När hon fått reda på att de återigen skulle spela i samma film hade hon nöjd gett sitt godkännande, men när de träffades igen var det inget barn utan en slank, platinablonderad ung kvinna som GVS investerat mycket pengar i.

De kom genast överens och blev bästa väninnor. Den unga kvinnan kom till och med över på middag där hon fick James godkännande efter en lång diskussion om hur litterära verk förstördes av manusförfattare, inte ”Raquel”, där var de rörande ense.

Linda kom nästan och gick som en dotter i huset under inspelningen, och när James skulle på föreläsning på Universitetet i San Francisco sov hon över i ett av gästrummen.

Maria visste inte hur det gått till. I ena minuten drack de champagne vid poolen, sedan ännu en flaska, och middagen sköljdes ned med vin, Dry Martinis och mer Champagne.

Nu låg hon mellan de slanka, brunbrända låren och slickade den tajta tonårsspringan under det platta venusberget med det platinablonderade könshåret.

Det hade varit en varm dag, så det smakade lite salt blandat med, vad hon tyckte, fräsch ung fitta.

– Du smakar så gott.

Hon tittade upp över den platta, solbrända magen och såg Linda smeka sina ljusa toppiga brösts rosa knoppar samtidigt som hon stönade lågt. Hon tog tag i låren och förde dem upp mot 17-åringens mage. När skinkorna särade sig lät hon sin erfarna tunga slicka den tajta analrosen. Hon tryckte tungspetsen mot den, trängde in lite. Kanske, kanske.

– Vill du ha min rumpa? Varför vill du ha min rumpa?

– Jag kan lära dig allt om analsex.

– Smaka bara på mig Maria, jag gillar när du tillfredställer mig med din tunga och dina fingrar.

Så hon tillfredsställde den unga kvinnan, om och om igen.

Linda LeMare var ingen rosenkindad 8-åring längre, hon var en vacker, sexig, 17-årig, platinablonderad skådespelerska som Gold Vision Studios satsade hårt på. Själv var hon numera en 36-årig karaktärsskådespelerska, även om hennes förbannade biografi sa snart 40, som fortfarande var vacker, men inte fick de roller hon förtjänade.

Varsamt förde hon in sitt långfinger mellan de nu svullna blygdläpparna. Linda riste till lite och gav ifrån sig ett lätt stön.

– Åååh, snälla Maria… Få mig att komma igen

Maria log och började föra sitt långfinger in och ut i den tajta, men glatta, ungflicksfittan. Hon sög in den styva, lilla klitorisen mellan sina läppar och började suga på den samtidigt som hon penetrerade den tajta tonårsfittan med sitt långfinger.

Den unga kvinnan höll tag i sina knäveck med slutna ögon. Det våta skötet var fuktigt och halvöppet och Maria förde in två fingrar och pullade henne snabbare.

– Åhåhååååh, Maria, det. Är. Så… Skön jag. Jjj.

17-åringens röst hördes nästan väsande över det högljudda smaskande ljudet från hennes penetrerande fingrar, och hon såg de små fasta brösten häva sig snabbare och snabbare medan den blonda kvinnans vältränade mage rörde sig i vågor. Hon drog ut sin hand som var varmt, kletigt fuktig upp till knogarna och sög dem några gånger innan hon åter igen förde in dem i den öppna rosa fittan med de små, men svullna, blygdläpparna.

Den yngra kvinnans lår fälldes över hennes axlar och Maria kände hur hennes små händer greppade hennes bakhuvud och tryckte hennes huvud in i det nu krampande och pulserande underlivet.

– Nnnghhh, åååååh, jag. Kmmmmr…

De bytte plats, och hade inte huset varit så stort hade hon kanske hört bilen, hade inte huset varit så stort hade hon kanske hört dörren öppnas och stängas, hade inte huset varit så stort hade hon kanske hört stegen i trappan, hade inte huset varit så stort så kanske hon inte behövt möta James intensivt bruna ögon som blixtrade av rasande misstroende samtidigt som hon med händerna på det platinablonda huvudet under en enorm orgasm stötte sina höfter mot det vackra, fittsafttäckta flickansiktet.

…

Jag tackade ja till en drink den här gången.

– 60-talet var galet, mer droger, mer sex, men jag var inte helt beredd på det även om jag inte var främmande för det. James tog ut en skilsmässa 1963, mitt under inspelningen av ”Kuppen” som släpptes 1964. Det var en OK film för mig, men Linda LeMare katapultades in i storstjärnefacket och blev en sexsymbol för en ny generation.

– Hon var mycket vacker.

– På ett smalt sätt, men det var ditåt ”modet” drog sexidealet. Hon var vacker.

– Vad hände?

– Vem vet? Sex, droger, pengar… Alla vill ha en del av dig. 1967 ansågs hon redan vara ett för stort problem, så fram till sin död två år senare hade hon den tveksamma äran att vara den populäraste stjärnan inom så kallade ”Blue Films”.

– Porr?

Jag såg hennes ögon bli fuktiga och hur hon tog ännu en rejäl klunk.

– Ja, tyvärr, det är Hollywoods smutsiga kusin. Meyers odåga till yngsta sonson introducerade henne för en oseriös regissör då rollerna uteblev. Jag menar, vem vill inte se en porrfilm med en vacker, Oscarsvinnande skådespelerska, eller?

– Det måste varit jobbigt?

– Hon var nästan som en dotter för mig. Den flickan var inte lycklig. Jag försökte…

Jag la ifrån mig block och penna, tryckte på pausknappen och lyfte mitt glas mot läpparna.

Delar i serien

<< Hollywood Diaries: Maria Lockwood – del 1

Hollywood Diaries

• Hollywood Diaries: Maria Lockwood – del 1
• Hollywood Diaries: Maria Lockwood – del 2