Det här är del 1 av 3 i Helt rätt

Jag stannade till framför hallspegeln och drog fingrarna genom håret för att få till det rätta stuket på lockarna. Det var varmt ute så jag hade tagit på mig ljusblå skjorta och jeansshorts, ärmarna hade jag vikt upp. Mössan tänkte jag definitivt skippa, det var för varmt för att se cool ut. Jag snörde till basketkängorna, hängde väskan över axeln och kickade till longboarden så att jag kunde greppa den. Jag tog en sista titt i spegeln och skulle precis öppna dörren när mamma dök upp.

– Lycka till i dag älskling.

Jag fick en kram som jag motsträvigt besvarade som den tonåring jag var.

– Ja mamma, svarade jag.

Hon ville bara väl det visste jag. Vi hade flyttat från en mindre förort till Stockholm ner till mammas födelseort i Skåne. Jag var visserligen född här jag med men jag hade bott hela livet i Stockholm. Pappa arbetade på ett konsultbolag med hela världen som arbetsfält så han brydde sig inte om var vi bodde för han hade kontoret där han öppnade laptopen. Det var mamma som fick styra och när hon fick erbjudande om att bli stadsarkitekt i sin gamla hemstad så var det inget svårt val för henne.

Däremot så hade både mamma och pappa dåligt samvete för att de rev upp mig ur min rotade tillvaro och flyttade mig från min skola och mina kompisar. Jag spelade på deras dåliga samvete utan att berätta att jag egentligen var ganska nöjd med flytten jag med. Jag hade alltid varit intresserad av idrott och aktivt utövat ett flertal olika. Tyvärr så hade jag valt ”fel” sport.

När alla andra killar spelade fotboll eller ishockey så hade jag valt gymnastik. Givetvis så hade jag blivit en hackkyckling för att jag valt en ”tjejsport”. Barn kan vara ganska elaka och det var inte bara tillmälen utan även fysiska trakasserier. Jag började med friidrott, speciellt löpning. Åttahundra meter var en nyckelgren. Om jag lyckades att sprinta ifrån förföljarna på den sträckan så gav de oftast upp och jag blev, om jag skall vara ärlig, grymt snabb på den distansen. En del av fotbollskillarna var ganska bra sprinters och hade ganska bra kondition också så istället för att satsa på de längre distanserna så kom jag på att Parkour fungerade bra som komplement. Det var inte många som efter en snabb sprint tog sig över en mur eller ett stängsel. Parkouren var lätt med min bakgrund som gymnast.

Även om löpningen och Parkouren fungerade bra så tröttnade mina föräldrar på att jag alltid var jagad så pappa satte mig att träna taekwondo. Med gymnastiken i bagaget avancerade jag snabbt eftersom jag hade en kroppsuppfattning, balans och smidighet som de andra nybörjarna inte hade. Taekwondo var kul och efter ett tag så blev jag så bra att de fysiska trakasserierna upphörde och övergick i en mer lågmäld mental psykning. Jag hade inte så många kompisar utanför gymnastiken och taekwondon så en flytt var inte någon större grej för mig. Nästan tvärt om! Jag fick en chans att börja om.

Solen sken och värmde när jag gled fram på longboarden. Jag fiskade upp solglasögonen ur bröstfickan och tog på mig dem. En svag bris från havet förde med sig den salta smaken av havet. Jag gillade min nya hemstad. Den var lagom stor, charmig och lite pittoresk. Förmodligen så hade jag ärvt lite av mammas arkitektgener för jag var definitivt för ung för att uppskatta pittoreska småstäder. Den enda nackdelen jag egentligen upptäckt var att det fanns alldeles för mycket gatsten vilket fick min framfart på longboarden att emellanåt bli skakig och oangenäm.

Skolans huvudbyggnad var pampig, byggd någon gång runt förra sekelskiftet. Huvudentrén var en stor kopparbeklädd port med relief. Jag lyfte upp longboarden och följde strömmen av elever in i skolan. Det var en betydligt större bred av elever än på min förra skola där alla var stöpta i samma form. Här fanns allt från innefolket i rätt exklusiva kläder till den boniga typen med träskor och truckerkeps. Faktum var att en stor del av eleverna från byarna omkring verkade vara motorburna i A-traktorer. Där jag kom ifrån så var detta ett helt okänt begrepp.

Jag följde flödet av elever mot aulan där uppropet skulle vara enligt mitt antagningsbesked som jag hade hoppvikt i fickan. Aulan var till största delen fylld när jag klev in. Det som fångade min uppmärksamhet var dock den stora väggmålningen bakom scenen. Den var i sann nationalromantisk anda med blonda vältränade och vackra ungdomar i en stil som närmast kunde betecknas som fascistisk med dagens mått mätt. Pampig var den i alla fall.

Alla elever hade givetvis satt sig på platserna närmast aulans dörrar, tonåringar var vi alla. Jag hade ingen större lust att vare sig passera genom havet av folk eller gå runt. Ett par meter till vänster om mig satt dock en blond kille på andra platsen med sin väska slängd på ytterplatsen. Han pillade på sin mobil och jag noterade att han hade samma färg på sin skjorta som jag och jeansshorts. Vi såg ut som två tvillingar förutom att jag var mörkhårig.

– Tjena brorsan! Ledigt här? frågade jag.

– Öh. Va? sa han och tittade upp lite förvirrat.

När jag nickade mot hans väska så tog han snabbt bort den.

– Sure, sa han.

Jag slog mig ner bredvid honom och lutade longboarden mot ryggstödet till platsen framför mig.

– Brorsan?

– Vi har ju likadana kläder, sa jag.

Han tittade först på sig själv och sen på mig innan han sken upp och gav till ett kort skratt.

– Dupontarna, sa han.

– Piff och Puff, sa jag och skrattade.

– Ny? Har inte sett dig förut?

– Född här men har inte bott här sedan jag var tre månader. Kommer direkt från huvudstaden, sa jag.

– Johan!

Johan höll fram handen och jag greppade den.

– Hannes, svarade jag.

– Vad skall du gå? frågade Johan.

– N3B, svarade jag.

– Som jag då. Då blir vi klasskamrater.

Det hade börjat bra, det såg ut som jag precis skaffat min första nya bekantskap.

– Vad bor du? frågade Johan.

– Bortom kyrkan härifrån sett, sa jag.

– Gamla stan. Själv bor jag uppe vid gamla vattentornet.

Det låg en del schysta hus uppe vid vattentornet och jag uppfattade området som ganska exklusivt.

– Hur är klassen? frågade jag.

– Helt okay. Det är pluggisarna, idrottarna och de normala, men vi umgås och det är en bra stämning. Du får själv sortera in dig i ett fack!, sa Johan.

– Låter uppmuntrande, sa jag.

I min gamla skola så hade det varit ordentligt uppdelat mellan olika grupper. Givetvis så hade jag hamnat i gruppen längst ner på statusstegen.

– Vad gör du på fritiden då? frågade Johan.

Ödesfrågan! I vilken ordning skulle jag räkna upp mitt idrottande?

– Mest idrott. Friidrott, Taekwondo…

– Taekwondo, Coolt! Kör jag med, sa Johan.

Jag pustade ut lite. Jag hade kollat upp vilka idrottsklubbar som fanns och både gymnastik och taekwondo var representerade. Mina tränare och ledare hade rekommenderat båda klubbarna så jag hade tänkt prova båda efter att ha pratat med respektive ledare.

– Det är ju lysande. Det blir många nya i klubben. Vår huvudtränare Christian har berättat att det skall komma en ny kille med 2:a dan.

Johan var entusiastisk och jag log lite för mig själv när jag förstod att den där andra killen med 2:a dan han pratade om var jag själv.

– Vad har du för grad föresten? frågade Johan.

– 2:a dan, svarade jag.

Han tittade lite skeptiskt på mig och började sen skratta.

– Epic fail! sa han.

– Det är lugn, sa jag.

– Jag hoppas ta mitt svarta bälte till jul så jag kan behöva lite sparring, sa Johan.

– Det blir…

Jag avbröt mitt i meningen när jag såg den snyggaste brunett jag någonsin sett passera. Egentligen så var hon den snyggaste tjej jag någonsin sett. Hennes kropp var helt fantastiskt och hennes klädsel satt perfekt på henne.

– Shit! sa jag.

– Alicia! Ingår i innegänget men vänta tills du får se tvillingarna, sa Johan.

– Tvillingarna?

Jag hann knappt avsluta frågan förrän en duktigt snygg blondin passerade förbi. Hon var uppenbart blonderad, men med en gudabenådad kropp.

– Malin eller Emma. Går omöjligt att se någon skillnad på dem. De har varit skolans okrönta bitchar sen första ring. De tog över direkt och styr innegänget med järnhand. Men passa dig extra för Malin för hon är ihop med Robin och han är en elak fan, sa Johan.

Då kom det en likadan tjej till, de var exakta kopior och jag förstod Johans kommentar om att det inte gick att se skillnad på dem. Hon kom tillsammans med en typ som jag kände igen allt för väl, hela han skrek översittare.

Jag följde med Johan när vi gick till klassrummet efter uppropet. Alla i klassen hälsade mig välkommen och det kändes bra. Det var en del snygga tjejer i klassen men alla verkade schysta och ingen ingick i innegänget. Det var den vanliga rutinen vid skolstart och i princip all tid gick åt till att få läroplaner och böcker till alla kurser.

Vid lunch tog Johan med mig till skolmatsalen.

– Skall bara vänta på Lovisa, min tjej om det är okay, sa Johan.

– Helt okay med mig, svarade jag.

På vägen dit fick jag syn på en ljus- och en mörkhårig tjej. Johan styrde stegen mot tjejerna.

– Hej vännen, sa blondinen och gav Johan en puss.

– Hej! svarade Johan.

Johan gillade helt uppenbart blondiner och jag förstod hans kommentar om tvillingarna.

– Det här är Hannes. Han är ny i stan. Det här är Lovisa och Jennifer.

Jag fick en kram av de båda tjejerna tillsammans med ett ”hej”.

– Hannes är 2:a danaren som Christian pratat om, sa Johan, – Lovisa och Jennifer tränar taekwondo de också.

Vi tog sällskap med tjejerna till matsalen och de verkade genuint intresserade av mig som person. Jag blev behandlad som en av dem och det var inte en respekt som jag förväntat mig. Resten av dagen löpte på fort och när jag susade hemåt på min longboard efter att skoldagen slutat så kändes allt som över förväntan.

Jag var först hemma. Pappa var i Portugal på uppdrag och skulle vara borta i några veckor till så det var bara mamma och jag hemma. För att fördriva tiden så tog jag en löprunda. Min första träning på gymnastiken skulle vara på tisdagen och taekwondon startade på onsdagen. Mamma var hemma när jag kom tillbaka efter rundan.

– Hej, sa jag.

– Hej, du får ingen kram förrän du duschat, sa mamma.

Jag gjorde tummen upp.

– Hur har din dag varit på? frågade hon.

– Över förväntan! Det visade sig att en klasskamrat tränar taekwondo han med och han verkar schyst, sa jag.

Jag kunde se hur lättad mamma blev av mitt besked.

– Duscha du så fixar jag kvällsmat, sa mamma.

– Ingen brådska. Jag tänkte ta en sväng ner i poolen, sa jag.

Huset som vi köpt var som jag förstod det alla pittoreska småstäders dröm. Det var ett gathus som låg direkt ut mot den smala gatan där två bilar med knapp nöd kunde mötas. Det var i två våningar med vardagsrum, toalett och kök på markplan och med ett sovrum och badrum en trappa upp. Fasaden var av korsvirke och i taket fanns synliga bjälkar. Vilken redaktör som helst för ett inredningsmagasin hade dreglat. Tomten var långsmal och påminde om de brittiska. Ute på gården låg ett brygghus med ett rum och kombinerat badrum, tvättstuga och förråd. Huskropparna var förbundna med en glasad gång som löpte längsmed ena sidan av innergården. Uthuset var mina domäner.

Båda byggnaderna mynnade via stora skjutglaspartier ut mot innergården som till största delen var täckt av ett trädäck. Där hade förra ägaren klämt in en rund pool. Poolen var ingen budgetgrej utan en rejäl konstruktion gjuten i betong och försedd med mosaik. På uthusets tak satt solfångare uppsatta som värmde vattnet i poolen. Mamma ondgjorde sig lite över att poolen förstörde intrycket av huset men inte mer än att hon ställde ut ett par solstolar på däcket. Huset kompletterades med ett garage som låg integrerat med huskroppen.

Poolen var i alla fall en hit enligt min mening och jag gick in till mig och byte om till badbyxor innan jag gled ner i det mer än varma vattnet. Jag flöt runt som en kork och njöt av värmen och det goa vädret. Sommaren var snart slut men jag njöt av fulla drag av det som var kvar.

*

För första gången som jag kunde komma ihåg så hade jag inte ont i magen när jag gick till skolan. Jag hade haft en otrolig flax som träffat Johan redan på uppropet. Det verkade som om min idrottsutövning slungat mig direkt in i gemenskapen och jag kände mig helt ärligt accepterad.

Dagen började med idrott. Det var fritt val och Johan och jag beslöt oss för att ta en tur i löpspåret.

– Milen på 40 minuter eller lunka halvmilen på trettio? frågade Johan.

– Halvmilen känns betydligt trevligare, sa jag

Johan skattade och nickade och efter att vi anmält vårt val till idrottsläraren så gav vi oss iväg. Tempot var lugnt och vi pratade oavbrutet. Efter att vi stretchat tog vi vägen om gymnastikhallen för att anmäla att vi var klara. Ingen idrottslärare syntes till men i hallen var det fullt av folk. I ena delen av hallen så fanns en del redskap för redskapsgymnastik uppställda. Aktivitet rådde runt de romerska ringarna. I centrum var Robin med innegänget som hov. Det hela handlade om vem som klarade av att hänga i korset.

– Robin slog vad med gympaläraren att om han kunde hänga i korset så skulle han få högsta betyg i idrott utan att behöva vara där. Han tränade en hel termin och nu så söndrar och härskar han med det, sa Johan.

Vi ställde oss vid några från klassen och iakttog när aspiranter på att få vara med och få uppskattning av innegänget gjorde sina försök att hänga i den mycket jobbiga positionen. Johan hade berättat att innegänget kallades för ”Cirkusen” när ingen hörde på. Det var en passande beskrivning. Det var verkligen en cirkus och råa skratt belönade de stackare som misslyckades kapitalt med korset medan de som lyckades bättre passerade mer skonsamt. Särskilt Alicia var extra elak i sina kommentarer, hon riktigt spydde galla omkring sig. Hon såg lika bra ut som hon var elak. Förmodligen var det hennes sätt att hävda sin plats i hierarkin för hon tappade sin mask ibland och då kunde man se en rädd liten tjej.

– Så här skall det se ut losers, sa Robin.

Han hävde sig upp i ringarna och lyckades faktiskt hänga i korset! Inte för att det var speciellt länge eller hade genererat några stilpoäng i en gymnastiktävling men ändå. Det var egentligen en rejäl bedrift! Robin var inte speciellt vältränad, mycket armmuskler och bröst men i övrigt lite plufsig. Han hade fått träna ordentligt med de rätta musklerna för att klara av övningen. Plötsligt greps jag av primitivt raseri mot hans översitteri och en vilja av att sätta honom på plats.

– Får jag testa? frågade jag och klev fram.

Det höjdes på en del ögonbryn då det inte var någon som kände igen mig. Resten av klassen fyllde på bakom mig och utgjorde någon form av moraliskt stöd även om infallet var mitt eget.

– Sure, sa Robin och granskade mig.

Jag gick fram och ställde mig under ringarna. De hängde på rätt höjd och mattan under var tillräckligt tjock. Jag drog av mig tröjan som klibbig av svett efter löprundan. Den satt för tight över axlarna så jag slängde över den till Johan som fångade i luften. Det gick ett litet sus genom den kvinnliga delen av publiken men det var inget som jag egentligen reflekterade över. Till skillnad från Robins så var min kropp en gymnasts. Jag kritade in händerna för att få bra grepp och hävde mig upp i ringarna.

Smidigt tog jag mig upp i utgångsposition. Jag lyfte benen till sittande pik och sjönk ner i korset, väl där så hängde jag kvar ordentligt innan jag släppte efter och pendlade ner. Med rörelseenergin från pendlingen svängde jag upp till handstående i ringarna. Jag tog ett djupt andetag och sjönk ner i ett upp och nervänt kors. Kan inte påstå att jag orkade hänga där speciellt länge utan jag snarare passerade genom positionen innan jag släppte efter och gjorde två pendlingar och utnyttjade rörelseenergin till att avsluta med en dubbel salto innan jag landade helt felfritt på mattan.

– Någon mer som vill försöka, sa jag så nonchalant jag kunde.

Det var dödstyst i hallen när Robin kom fram mot mig. Omedvetet gjorde jag mig redo för kamp och jag positionerade mig instinktivt så att jag skulle kunna blockera och kontra en eventuell attack.

– Schysta moves! Var har du lärt dig det där? frågade Robin.

– Gillar idrott. Gymnastik, Taekwondo du vet, svarade jag.

– Det är okay, sa Robin och nickade, – vad heter du?

– Hannes, svarade jag.

Han snurrade runt ett varv med armarna utsträckta.

– Hannes här dödade just korset. Här finns inget mer att hämta!

Om avsikten varit att avleda uppmärksamheten från min bedrift så misslyckades Robin totalt! Helt plötsligt så befann jag mig i händelsernas centrum, en situation som jag var mycket ovan vid och inte visste hur jag skulle hantera. Till slut så lyckades i alla fall Johan dra mig åt sidan.

– Fan va fett! Hur lyckades du med det där? frågade han.

– Du är gymnast va?

Det var en lång smal tjej med långt brunt hår som jag kände igen från min klass. Jag kom inte ihåg vad hon hette så jag nickade bara till svar medan jag drog på mig t-shirten. Efter en stund så lyckades jag dra mig undan tillsammans med Johan och tjejen från min klass.

– Ella, tränar inte du gymnastik? frågade Johan.

Ella, så var det hon hette.

– Jo, men det där var inte truppgymnastik, svarade hon.

– Artistisk, men jag kör trupp jag med, sa jag.

– Kul! Skall du träna gymnastik här i stan? frågade hon.

– Har pratat med en Sandra så jag skall ner ikväll vid sex, sa jag.

– Då syns vi där. Jag håller i passet före ditt och sen så skall jag träna själv, sa Ella.

*

Jag kom in i gymnastikklubbens träningshall via omklädningsrummen. Duschar och omklädningsrum var rena och fräscha. Killarna i omklädningsrummet var trevliga och hälsade mig välkommen till klubben och undrade var jag kom ifrån. Ingen tränade artistiskt gymnastik utan bara truppgymnastik. Gymnastikhallen var mycket större och mer välutrustad än hallen uppe i Stockholm hade varit. Den var tydligt uppdelad och det fanns tumblingbanor, trampetter med rejäla landningsgropar och en stor yta för fristående. I ena kanten fanns det barrar, räck och ringar för de som höll på med artistisk gymnastik.

Ett gäng tjejer i högstadieåldern höll på att stretcha och jag fick syn på Ella som stod och instruerade. Jag väntade tills de var klara och gick mot Ella. Hon stod och pratade med en ljushårig ganska söt tjej som följde mig med blicken när jag kom fram.

– Hej Ella, Kan du visa vem som är Sandra? frågade jag.

Sandra var huvudtränaren i klubben och det var henne jag pratat med på telefon inför vår flytt ner.

– Hej Hannes! Det är hon där borta med pärmen och glasögonen, sa Ella.

Ella pekade mot en mörkhårig tjej i 30-årsåldern som stod med ett par gymnaster.

– Tack, sa jag.

Jag började gå mot Sandra.

– Vem är snyggingen med den läckra rumpan? hörde jag någon fråga bakom mig.

Jag stelnade till lite mitt i steget innan jag fortsatte mot Sandra. Det måste ha varit den ljushåriga tjejen som Ella pratat med men jag vågade inte vända mig om för att titta efter, jag var för generad.

– Det är Hannes, han går i min klass, sa Ella.

Jag vet inte om jag var rödblommig när jag kom fram till Sandra men hon sa i alla fall ingenting.

– Hej! Jag heter Hannes, är det du som är Sandra som jag pratade med i telefon? frågade jag.

– Precis! Du var nyinflyttad och ville träna hos oss, sa Sandra och sken upp.

– Stämmer, sa jag.

– Du hade tränat förut eller?

– Mest artistisk gymnastik men även en del trupp, sa jag.

– Det är bra. Du har fått träningstiderna?

Jag nickade.

– Vi är ju primärt en truppgymnastikklubb så träningen blir nog tyvärr mycket vad du själv gör den till, sa Sandra.

– Jag har förstått det men jag har kommit förbi tävlingsstadiet, inte tillräckligt stor talang, så det går bra att träna artistiskt själv. Truppen så hoppar jag in i lämplig grupp, sa jag.

– Vi har en liten grupp med åttaåringar som kör artistisk. Det är Fredrik som håller i den gruppen. Han är själv gammal gymnast men du vet hur det blir med åldern, man klarar inte av det själv så bra längre. Men han kan säkert coacha dig med om du vill.

– Okay med mig, jag pratar med honom, sa jag.

– Bra! Välkommen till klubben, sa Sandra.

– Tack.

Det kändes bra så jag gick bort mot redskapen. Ute på golvet hade en grupp äldre tjejer och killar börjat träna. Jag såg Ella bland dem. Kunskapsnivån varierade ganska stort i gruppen och efter en stund så förstod jag att det var en slaskgrupp. En grupp där de som inte ville eller kunde tävla längre var med. En grupp där man tränade gymnastik för att det var kul helt enkelt.

När jag värmde upp såg jag den ljushåriga tjejen som Ella pratat med sitta och stretcha en bit bort. Hon tittade åt mitt håll men jag lyckades att inte bli generad. På golvet höll en man i 40-årsåldern på med några småkillar. Han försökte lära dem grunderna i bygelhäst. Bygelhäst var min favorit och det redskap jag tänkte träna på själv. Jag log lite för mig själv när jag såg hur killarna försökte lära sig pendla på en svamp på golvet. Fredrik instruerade bra men han kunde som Sandra sagt inte visa alla övningar själv.

Jag hoppade upp på bygelhästen och började kretsa runt. Först enkla kretsar för att sedan övergå till kombinationer som Magyarvandring. Efter en stund insåg jag att Fredrik pekade på mig när han försökte förklara för killarna. Jag hoppade ner och gick fram till dem.

– Hej! Vill ni ha ett tips så att kretsen blir enklare? frågade jag.

Alla nickade och jag lutade mig mot svampen.

– Trixet sitter här, sa jag och visade, – om ni kommer in i kretsen så här så blir det enklare.

Jag visade lite olika övningar som de kunde använda för att bygga upp styrkan i kroppen så att kretsen blev enklare.

– Så lärde jag mig kretsa. Det finns massor av olika sätt men den fungerade bra för mig tycker jag, sa jag.

Jag blev indragen mer och mer i instruerandet. Fredrik var duktig men hade som sagt fysiska begränsningar. Han hade en hel del intressanta idéer som jag plockade upp direkt för att pröva själv. Tillsammans blev det en riktigt bra träning för killarna och de verkade mycket nöjda efteråt. Själv fick jag ett bra samtal med Fredrik efteråt. Vi kom överens om att vi skulle hjälpas åt på nästa träning också.

– Gick träningen bra? frågade Ella.

Vi stod och pratade efter träningen och precis som jag misstänkt så var gruppen hon tränat i grupp för dem som inte ville eller kunde tävla.

– Lite ringrostig efter sommaruppehållet men det lossnade ganska snabbt, svarade jag.

– Hoppas inte Moa gjorde dig allt för generad, sa Ella.

– Moa?

– Den läckra rumpan du vet, fnissade Ella.

– Ingen fara, sa jag lite generat.

*

Johan hade berättat var träningslokalen låg och i god tid tog jag mig till angiven adress. Träningslokalen låg i samma byggnad som ett gym. Det visade sig att gymmet ägde lokalen och hyrde ut den till taekwondoklubben och en judoklubb när man inte hade egen verksamhet där. Lokalerna var nyrenoverade och fräscha med ett kombinerat fik och sportbutik mellan hallen och själva gymmet. Fiket omslöts av glasade väggar så alla gästerna såg vad som hände i gymmet respektive hallen. Omklädningsrummen låg bakom fiket och var finare än jag var van vid.

När jag kom ner i omklädningsrummet så var Johan redan där tillsammans med ett par andra killar.

– Hej Hannes! hälsade han.

– Välkommen! Jag heter Christian och är huvudinstruktör, sa en lång ljus kille i trettioårsåldern.

Jag tog hans utsträckta hand och presenterade mig. Handslaget var fast och Christian var trevlig. Han hade varit elev till min mästare i Stockholm visade det sig. Vi småpratade lite innan träningen medan vi bytte om och gick upp i lokalen. När alla var samlade, det var ett gäng med ett svartbälte till förutom Lovisa och Jennifer samt fem brunbälten inklusive Johan, klappade Christian i händerna och alla ställde upp för träning.

– Som ni ser så har vi ett nytt tillskott i klubben. Hannes har andra dan och kommer att träna med oss i fortsättningen. Se till att han känner sig välkommen, sa Christian.

Uppvärmningen var hård och intensiv och jag antog att Christian körde på extra bara för att testa mig. Därefter körde han några rörelsemönster. Formerna satt i ryggmärgen men var egentligen inte något jag var bra på. Jag tränade taekwondo för att kunna fightas.

– Egentligen så borde vi köra grunder så här i början av terminen, men va fan, vi måste ju testa Hannes! På med rustningarna, sa Christian.

Alla tjoade uppskattande och började plocka fram sina skydd. Jag snörde på mig skydden och drogs med i den allmänna munterheten av att slippa träna grundtekniker. Christian parade ihop oss och det blev uppenbart att han tänkte testa mig själv först. Han var två grader högre än mig men det var inget som avskräckte, skickligheten satt inte i något bälte hade jag lärt mig så jag saknade totalt respekt. Jag stoppade in tandskyddet och gjorde mig beredd.

Den hårda vägen hade jag lärt mig att en snabb aggressiv attack mot mobbarnas ledare ofta skapade en lucka av förvirring som jag kunde använda till att sprinta det värsta jag kunde från situationen. Således var min fightingstil även i träningslokalen ganska aggressiv fastän jag egentligen inte var så aggressiv till min personlighet.

Christian var duktig, vilket han förväntades vara, men min aggressiva stil störde honom det märktes. Han gjorde snabba kontringar men initiativet låg hela tiden hos mig. Efter en stund bröt Christian och vi roterade partner. Lovisa var tekniskt bra och snabb men hon var alldeles för defensiv. Jag pushade och uppmuntrade henne att gå på mer och efter en stund så gick det riktigt bra. Jennifer var Lovisas raka motsats. Hon var bra mycket kortare än Lovisa men duktigt aggressiv. Hon var explosiv och tvekade inte att använda hoppsparkar.

Jag var helt genomsvettig när jag skiftade till Johan. Jennifer hade avslutat med en klockren spark mot huvudet på mig. Jag var tacksam för alla skydd och att hon hade full kontroll så träffen var inte hård. Jennifer flinade mot mig när hon gick för att dricka vatten. Hon var full av kontraster. Utanför mattan var hon den lugna och tysta medan Lovisa var mer utåtriktad och pratglad.

Jag dominerade enkelt över Johan. Han hade en bit kvar till sitt svarta bälte och det dunkade jag in i honom. Bara för att retas körde jag en massa spektakulära kombinationer på honom. Han var helt slut när Christian bröt träningen och Johan flämtade som en fisk på torra land när vi stretchade.

– Kan jag ge feedback? frågade jag Christian.

Christian nickade.

– Dina rörelsemönster sitter bra och håller rätt klass inför din gradering, sa jag till Johan.

Jag såg att Christian nickade medhållande.

– Men din fighting suger, där får vi jobba ordentligt, sa jag.

Johans min av förvåning av min sågning fick alla att vika sig av skratt.

– Lovisa, du måste bli mer aggressiv och ligga på. Dina tekniker är det inget fel på men tryck till lite mer.

Lovisa nickade och jag kunde se på henne att hon fått råden tidigare. Jag skulle tänka ut en plan för hur det skulle gå till noterade jag för mig själv.

– Jennifer, sa jag och suckade.

Hon flinade mot mig.

– Kör bara på, sa jag.

Hon var otroligt energisk på mattan vilket stod i kontrast till hennes lugn och låga profil utanför mattan. Inte så att hon inte märktes, hon var söt och klädde sig bra, utan hon var lite mer eftertänksam. Till skillnad från Lovisa som syntes och hördes precis lika mycket som Johan. Egentligen så passade Jennifer och jag lika bra ihop som Lovisa och Johan.

*

Fredagens skola led mot sitt slut och tempot hade gått ner märkbart. Läraren malde på framme vid katedern men eleverna var redan inne i helgledigheten.

– Hannes, vad gör du i kväll? frågade Johan.

– Inget speciellt, svarade jag.

– Vi tänkte passa på att grilla nere lite vid stranden när vädret är som det är.

Sommarvädret höll i sig och det var bara att njuta av det så länge det varade.

– Jag hänger med, sa jag.

– Vi träffas nere vid beachvolleyplanerna vid femtiden, de vet du var de ligger, sa Johan.

Jag nickade. När jag gick hemåt så funderade jag lite över veckan som varit. Allt hade blivit precis tvärt emot vad det varit uppe i Stockholm. Alla var trevliga och bjöd på sig själva. Jag hade fått nya kompisar och snabbt kommit in i gemenskapen i klubbarna. Jag hade direkt blivit involverad i gymnastiken av Sandra och Fredrik, och Christian utnyttjade mig i taekwondon för att få ordning på Johan till hans gradering. Det hade alltid varit status att ha många svartbälten i taekwondoklubbarna men det kändes som om Christian inte ville tumma på kvalitén utan i stället uppnå status genom bra utövare.

Jag plockade ihop en liten väska med badkläder, handduk och en tröja till senare på kvällen. Dessutom la jag ner en flaska med läsk samt lite matvaror som gick att grilla. Mamma hade inte kommit hem från arbetet fastän det var fredag så jag skickade ett SMS om mina planer för kvällen. Det var varmt ute när jag gick ner mot havet, solen värmde och saltsmaken slog emot mig.

När jag kom ner till beachvolleyplanerna stod Jennifer och väntade på mig. Hon hade bikini på sig med en tunn tunika ovanpå. Han hade en fantastisk figur. Jag fick en snabb kram samtidigt som hon sa ”hej”.

– Hej, svarade jag.

– Vi går ner till stranden, sa hon.

Jennifer tog mig ner på stranden till en grillplats som kommunen färdigställt. Ett stort betongrör på högkant med ett järngaller utgjorde grillyta och rediga stockar i en fyrkant runt blev sittplatser. Vi hade knappt kommit dit förrän Ella dök upp med sin pojkvän Gustav. Gustav var en riktig A-traktor typ, komplett med keps och lite för mycket mage. De passade inte ihop för fem öre och jag kunde inte för allt i världen se vad Ella kunde se eller ha för utbyte av Gustav. Dessutom så såg han bara irriterad ut när jag fick en kram av Ella. Jennifer och Ella började prata direkt men jag lyckades inte få någon kontakt med Gustav som bara blängde fientligt. När Elin dök upp med ett par kompisar så jag började prata med dem i stället så Gustav fick tjura ifred.

Ett dovt motorljud fångade mitt intresse och ganska snabbt så fick jag syn på en motorbåt komma i hög fart med en wakeboardåkare efter sig. Båten gjorde några svängar och åkaren trixade säkert på sin bräda. Båten svängde in mot stranden där vi var och plötsligt så såg jag att det var Johan som körde båten. Ganska direkt därefter kom Lovisa svepande mot stranden på sin bräda. Elegant utnyttjade hon svallvågen från båten för att ta sig nästan hela vägen upp på stranden.

– Tjena! ropade Johan och vinkade.

Vi andra vinkade tillbaka och Jennifer gick fram mot Lovisa som tagit sig av wakeboarden och tagit sig upp på stranden med brädan under armen.

– Snyggt åkt, sa jag imponerat när hon gav mig en våt kram.

– Tack! sa hon och log mot mig.

– Fånga Hannes! ropade Johan.

Instinktivt fångade jag byltet han kastat till mig. Jag vecklade upp det och såg att det var en våtdräkt och en flytväst.

– På med dräkten och västen så får du ett åk, sa Lovisa.

– Men jag har aldrig åkt wakeboard, sa jag.

– Har du åkt snowboard? frågade Lovisa.

– Ja, svarade jag.

– Och du är gymnast. Då kan du åka wakeboard också.

Jag bytte om och drog på mig våtdräkten och Lovisa visade hur jag skulle stå och tänka när jag åkte. Hon simmade ut till Johan i båten och hävde sig ombord. Snabbt halade hon in draglinan och kastade den sen mot mig. Jag vadade ut i vattnet som inte var helt varmt och fångade upp linan. Lovisa övertog ratten vid båtens styrpulpet och jag gjorde mig redo.

– Redo? ropade Lovisa.

Redo eller inte så ropade jag ”okay” tillbaka. Lovisa drog på gas och draglinan började rätas ut. Snart så började suget i linan att dra mig framåt och jag försökte positionera mig så som Lovisa instruerat. Ganska omgående fick jag framåtvikt och dök som en säl.

– Gick det bra? skrattade Johan när jag kom upp till ytan.

Båten gjorde en lov runt mig och Johan halade in draglinan.

– Vet vad jag gjorde för fel, sa jag.

Jag greppade draglinan igen och när Lovisa drog på så kunde jag kompensera direkt och ganska snart så stod jag upp på brädan. Farten var hisnande men blev än högre när Lovisa lät den stora motorn med ett vrål sätta fart. Det var inte mycket trixande från min sida men jag höll mig uppe. Efter en stund så orkade jag inte längre utan gjorde en praktfull vurpa.

– Okay? undrade Lovisa när hon kom tillbaka med båten.

Jag flöt som en kork i vattnet med hjälp av flytvästen och brädan satt fortfarande kvar på fötterna. Det hela var kul men svårt.

– Hit med draglinan, sa jag.

Johan flinade och en stund senare så fräste jag runt efter båten igen. Vi höll på gott och väl i en timme innan jag var så nerkyld och trött att jag inte orkade längre. Lovisa och Johan hjälpte mig ombord och Johan hoppade i istället för mig. Jag satte mig bredvid Lovisa och betraktade skådespelet när Johan åkte. Han åkte betydligt bättre än jag själv men jag var inte avundsjuk för jag var mycket nöjd med mitt första försök. Lovisa släppte av oss vid de andra på stranden och Johan och jag drog av oss våtdräkterna och flytvästarna och la dessa i båten.

– Lämnar båten i hamnen. Kommer snart, sa Lovisa.

Hon körde gashandtaget i botten och båten grävde sig ner innan den fick fart och började plana ut.

– Grymt stor motor på den lilla båten, sa Johan.

Jag nickade och gick huttrande bort mot brasan som de andra fixat på grillplatsen. Elden värmde gott och det var skönt att få på sig varma kläder efter åkningen. När Lovisa kom tillbaka efter en dryg timme så hade det bildats en perfekt glödbädd att grilla på och jag plockade fram mina kycklingfiléer. De andra grillade allt från rediga biffar till quornkorvar. Kvällen kändes perfekt och påminde om hur bra det kunde vara på somrarna. Jag hade verkligen haft tur med flytten, allt hade blivit så där perfekt som jag bara fantiserat om.

Hur perfekt det än må ha varit så var det inte sommar och temperaturen sjönk snabbt fastän vi slängde på mer bränsle på brasan efter att alla grillat klart. Jag hade helt klart underskattat temperaturen och min tunna tröja var hopplöst för tunn. Ella och Gustav hade rejäla tröjor på sig medan Johan och Lovisa satt och mös med en filt omkring sig. Jennifer och Elin satt även de med en filt omkring sig.

– Fryser du Hannes? frågade Jennifer.

– Underskattade vist temperaturen om kvällarna, svarade jag.

– Hoppa in mellan oss, sa Elin.

Jennifer och Elin makade på sig så att det bildades en liten lucka mellan dem. Tacksamt kröp jag in mellan tjejerna och in i värmen. Jennifer och Elin satt tätt intill mig och jag kunde känna värmen från deras kroppar.

– Börjar bli dags att dra sig hemåt, sa Johan vid elvatiden.

Elden hade falnat och en begynnande råhet i sensommarnattsluften trängde sig på. Ingen egentligen invände mot Johans förslag utan alla bröt upp även om det var motvilligt från min sida för det hade varit ganska trevligt att sitta mellan Jennifer och Elin. När eldplatsen var ordentligt släckt samlade vi ihop alla våra prylar och begav oss hemåt. Eftersom Lovisa och jag bodde åt samma håll så tog vi sällskap. Vi pratade mycket wakeboard när vi gick genom staden. När vi passerade busstationen så stannade Lovisa till.

– Här är något som inte stämmer, sa hon.

Inne i busstationens väntrum satt ett gäng killar. Stökiga typer kunde jag se. Sen så såg jag Alicia. Hon satt mellan killarna och de kladdade på henne fastän hon försökte värja sig. Min första tanke var ”rätt åt henne” eftersom hon var så dryg och taskig mot alla andra men ganska omgående så skämdes jag. Det var inte rätt att utsätta någon för trakasserier oavsett vem man var.

– Vi måste göra något, sa Lovisa.

Jag hade en stor klump i magen. I vanliga fall så hade jag sprintat det snabbaste jag kunde därifrån men den lösningen fanns inte nu. Det var en överhängande risk att det kunde gå riktigt illa.

– Fan, jag kan inte kicka ordentligt i den här kjolen, sa Lovisa.

– Dra upp den lite. Täck min rygg, sa jag stärkt av Lovisas aggressiva attityd.

Alla tittade upp när vi klev in i väntrummet. Jag kunde se ett hopp tändas i Alicias ögon när hon fick syn på oss.

– Alicia! Vad gör du här? sa Lovisa.

– Kom så går vi hem, sa jag.

Lovisa tog Alicias hand och jag tog ett steg framåt och tog Alicias andra hand. Jag drog båda tjejerna mot dörren samtidigt som jag placerade mig mellan dem och killarna. Alicias grepp var desperat hårt om min hand och gjorde nästan ont. Våldet låg farligt nära och bubblad under ytan men jag kunde se att de tvekade. Jag markerade lite mot ledaren samtidigt som jag drog Alicia bakom mig när jag backade mot dörren. Inget hände och när vi var utanför väntrummet andades jag ut.

– Oskar känner jag sen tidigare. Vi gick i samma klass i lågstadiet och han vet att jag tränar taekwondo, sa Lovisa.

– Bäst vi tar oss härifrån fort innan de ändrar sig, sa jag.

– Snälla följ mig hem, snyftade Alicia.

– Kom, sa Lovisa och tog Alicias hand.

Alicia greppade min hand och tillsammans gick vi hand i hand. Jag bara följde med samtidigt som jag hade uppsikt bakåt utifall. Alicia bodde i ett flerfamiljshus halvvägs hem till mig. Lovisa följde henne upp i trappuppgången och jag stod vakt utanför.

– Fan vilket elände, sa Lovisa när hon kom ner.

– Vadå?

– Hennes morsa visade knappt någon reaktion alls på det som hänt, nästan som om hon inte brydde sig. Kanske inte så konstigt att Alicia är som hon är.

Jag hade lärt mig att äpplena inte föll så lång från äppleträdet så Lovisa hade säkert rätt.

– Då kan du lika gärna följa mig hem också, sa Lovisa.

Jag följde med henne på en liten omväg innan vi stannade upp utanför ett helt fantastiskt sekelskifteshus i villaområdet bredvid där jag bodde. Staden var inte större än att den gamla stadsbebyggelsen där jag bodde och sekelskiftesområdet där Lovisa bodde nästan kändes som grannar.

– Tack för en trevlig kväll, sa Lovisa och gav mig en kram.

– Detsamma, svarade jag.

– Eftersom det känns som att du är en i gänget nu så kan du ju komma på en liten fest jag skall ha nästa lördag.

– Gärna, svarade jag.

– Jennifer blir glad. Vi träffas i veckan så du får reda på tiden.

När jag gick hemåt så reflekterade jag mest över att jag var ”en i gänget” snarare än att Jennifer skulle bli glad.

*

På onsdagen hjälpte jag Ella med gymnastikgruppen som Moa var i. Det visade sig att det var en urvalsgrupp med riktigt duktiga gymnaster. Tjejerna började med fristående och jag satt bredvid och tittade på när tjejerna nötte in dansen. De var duktiga och synkade i sina rörelser. Jag följde Moa med blicken, hon var söt men aningen för ung för att vara intressant. Det var först efter halva passet som man bröt för att köra trampett. Jag stod på ena sidan om trampetten och säkerhetspassade medan Ella coachade.

Det var inte mycket att passa eftersom tjejerna som sagt var duktiga, bara finnas där om något gick snett. Efter en stund märkte jag att Moa strök förbi mig tätt efter varje hopp. Hon log lite finurligt mot mig och strök förbi. Nästa runda så tog jag lite i henne när hon kom flygandes även om det inte behövdes.

Moa började öppna upp volterna för sent vilket fick henne att överrotera vilket tvingade mig att stoppa henne så att hon inte skulle falla framåtstupa. Normalt sätter man en hand i ryggen och en i magen och stoppar upp rotationen men efter ett par varv placerade jag händerna betydligt högre upp! Varje nertagning av Moa innebar att jag kramade hennes bröst och varje gång belönades jag av ett stort leende. Ella däremot såg bara skitsur och besvärad ut. Varför hade jag ingen aning om.

*

När jag kom hem på torsdagen så väntade en stor överraskning. Pappa hade kommit hem över en vecka tidigare. Jag hälsade honom hem med en rejäl kram. Han reste så mycket att jag helt ärligt saknade honom. Visst var han hemma i långa perioder mellan sina uppdrag men jag saknade att ha honom regelbundet hemma.

– Allt gått bra i skolan? frågade han.

– Jag har hamnat i en jättebra klass och taekwondo och gymnastikklubbarna är skitbra. Mycket bättre än i Stockholm, sa jag.

Jag kunde se hur han slappnade av och jag insåg för första gången hur oroliga mina föräldrar hade varit över flytten.

– Gör du något speciellt på lördag? frågade pappa.

Egentligen så skulle jag hjälpa Ella med träningen men jag hängde hellre med pappa. På kvällen så var det Lovisas fest men pappa brukade inte låsa upp mig på kvällarna.

– Bara en fest med taekwondofolket på kvällen men annars inget planerat, svarade jag.

Ella blev klart besviken när jag på fredagen berättade att jag inte kunde hjälpa till. Egentligen så förstod jag inte hennes reaktion för det fanns egentligen inget behov att ha mig med då det var många ledare. Hon accepterade i alla fall att jag ville umgås med min pappa som varit borta så länge men jag fick lova att hjälpa till nästkommande lördag.

På lördagen vaknade jag ovanligt tidigt. Alla var givetvis uppe före mig och hälsade ”sömntutan” välkommen upp. Bara för att både mamma och pappa var hemma så tog jag inte åt mig utan svarade bara ”god morgon” och gav dem varsin kram. Pappa var klädd casual så det betydde att jag kunde göra det samma.

– Vi tar en sväng i Ferrarin, sa pappa efter att vi intagit frukost.

Bilen var pappas ögonsten, en Ferrari 328GTS från 1988. Den var klassisk och jag vet inte hur länge pappa sparat pengar och letat efter den rätta bilen för att slutligen kunna köpa en. Jag öppnade garagedörrarna och pappa backade ut den röda sportbilen. Fastän den var gammal så var det ändå en speciell känsla att åka Ferrari! Den drog ögonen till sig och det var helt ärligt ett grymt drag i den. Jag fick provköra den ibland när pappa var med men på egen hand var det helt uteslutet.

– Jag behöver göra ett ärende, sa pappa.

– Okay med mig, svarade jag och njöt av turen.

Pappa svängde ner mot torget och väl där så körde han upp på torget och parkerade.

– Vi kan inte stå här farsan, sa jag.

– Det går fort. Här!

Han singlade över bilnycklarna.

– Du får flytta på den om det behövs.

Det var ett helt nytt förtroende och jag nickade gillande. Jag följde pappa med blicken när han gick in i klockaffären med en liten påse i handen. Det var en hederlig gammal urmakare. Ingen sådan där modern klockkedja där de inte kan någonting utan en med en riktig urmakare. Pappa hade några feta armbandsur och jag visste att de skulle servas med jämna mellanrum.

Jag klev ur bilen och lutade mig emot den med ansiktet mot solen. Jag slöt ögonen och njöt av värmen när jag hörde ett klickande ljud.

– Hej Hannes!

Jag slog upp ögonen och fick syn på Moa med en kamera. Det var slutarljuden från kameran när hon fotograferat jag hört. Hon var träningsklädd och jag insåg att hon var på väg till träningen som jag skulle hjälpt Ella med.

– Rena James Dean, fnissade hon.

– Va? sa jag dumt.

– Här kolla!

Hon visade upp en bild hon tagit av mig och bortsett från att den var riktigt bra så påminde den om en bild jag sett av James där han iklädd solglasögon lutar sig mot en bil.

– Din bil? frågade hon.

– Nä pappas, sa jag.

Mitt i allt så fick jag syn på delar av Cirkusen på fiket bredvid urmakaren. Alicia och tvillingarna. Alicia hade varit hopplös den senaste veckan och jag visste inte hur jag skulle hantera det. Det var en helt annan Alicia än den elaka. Efter att jag och Lovisa hjälpt henne hem så hade hon drabbats av någon sorts Stockholmssyndrom för hon klängde och gjorde sig till. Jag kunde inte greppa vad det handlade om. Att jag nu stod här med Moa och pappas Ferrari skulle inte göra saken bättre.

– Skall du till träningen? frågade jag.

– Ja. Skulle inte du hjälpa Ella?

Jag kunde ana en liten besvikelse i hennes röst men innan jag hann svara så burrade det till i fickan på mig. Tacksam av distraktionen så tog jag upp mobiltelefonen och såg att det var ett SMS från pappa. ”Ta tjejen på en tur” stod det. Jag tittade upp och fick syn på pappa utanför urmakaren. Han nickade mot fiket och jag förstod att han skulle ta en kopp kaffe medan jag imponerade på Moa. Det var ett erbjudande jag inte förväntat mig av pappa. Att köra Ferrarin själv och dessutom med en tjej!

– Nä, jag skall hänga lite med pappa men han gör ett ärende nu. Men jag kan skjutsa upp dig till hallen om du vill, sa jag.

– I Ferrarin? frågade Moa.

– Sure, svarade jag.

Hon tjöt till lite och kastade sig om halsen på mig. Över axeln på henne kunde jag se pappa göra tummen upp. Jag drog Moa intill mig och gav henne en rejäl puss bara för att provocera Cirkusen. Därefter gick jag runt bilen med Moa i handen och höll upp dörren för henne. Hon fnissade lite när hon satte sig i bilen. Jag stängde dörren om henne och gick så nonchalant jag kunde runt och satta mig på förarplatsen. Jag tog ett djupt andetag, satte bilnyckeln i tändningslåset och vred om. Motorn mullrade i gång och jag insåg att detta var första gången jag satt i bilen utan att pappa var med.

Cirkusen tittade med stora ögon när vi gled förbi fiket. Jag nickade lite mot pappa men förmodligen så trodde Cirkusen att det var dem jag nickade mot. Det kändes förbannat bra att få flasha lite för Cirkusen. Barnsligt men sant. Jag tog bilen ur stan och körde omvägen via ringleden för att kunna gasa på lite. Emellanåt sneglade jag lite på Moa bredvid mig. Hon var söt och om det inte vore för att hon bara var 16 år gammal så skulle jag kunna tänka mig att vara tillsammans med henne.

Uppe vid hallen väckte vår entré stor uppståndelse, halva gymnastikgruppen och Ella stod utanför. Moa sken som en sol. Hon hängde och klängde på mig efter att vi lämnat bilen och som vanligt så såg Ella besvärad och irriterad ut. Jag skulle kunna svära på att hennes ögon blixtrade när Moa gav mig en överraskande kyss. Uppståndelsen var i alla fall total och jag kände mig lite besvärad över situationen. Det kanske inte hade varit så diskret att köra Moa ändå. Till slut så lyckades jag att ta mig ifrån uppståndelsen och jag visste att det ganska snart skulle börja cirkulera bilder i sociala medier på mig, Moa och bilen och det kändes inte bra.

Jag tog det lugnt och njöt av kraften i bilens motor på vägen tillbaka till pappa. Den totala avsaknaden av att behöva bevisa något var befriande. Det var helt okay att hålla hastighetsbegränsningarna när man kom körandes i en Ferrari eftersom alla ändå visste att fartresurserna fanns.

Pappa kom ut till mig när jag stannade till utanför fiket. Som tur var hade Cirkusen försvunnit därifrån. Pappa hoppade in på passagerarsidan och dirigerade mig ut ur stan.

– Du gjorde stort intryck på ungdomarna på fiket. Speciellt brunetten. Hon var förbannat snygg, sa pappa.

Jag förstod att han syftade på Alicia.

– Du har halva inne så det är bara att skjuta.

Pappa utryckte sig lite fjantigt ibland och jag förstod att det var så man uttryckte sig när han var i min ålder. Jag berättade i alla fall om hur det låg till med Alicia och tvillingarna. Han skrattade högt när jag berättade att deras öknamn var Cirkusen. När jag ändå höll på så berättade jag om Ella också. Pappa satt tyst en stund innan han sa något.

– Hannes! Jag vill inte moralisera eller tala om för dig vilka misstag du skall undvika, du måste lära dig själv men strula inte med tjejer som redan är upptagna. Det slutar bara i elände.

Pappa hade oftast rätt och det han sade om Ella fick mig att tänka till. Jag skulle inte vilja att andra sprang efter min tjej heller. Problemet var att jag gillade Ella. Men det gjorde jag med Moa och Jennifer också.

*

Det var en varm kväll för att vara sensommar och jag hade klätt mig ganska ledigt, chinos, skjorta och en tunn tröja. Jag räknade med att det gick att gå in hos Lovisa om det blev kyligt. Väl hos Lovisa så var festen redan i gång. Det var runt trettio personer där och inte bara från taekwondon utan en del andra bland andra Ella och Elin från klassen.

– Hej Hannes, sa Lovisa och gav mig en kram.

– Hej, sa jag.

– Johan och Jennifer är sjuka så de är inte här men det är nog en hel del som du känner ändå.

– Inga problem, sa jag.

Lovisa tog mig med runt och presenterade mig för de jag inte kände sen tidigare. Jag minglade runt och hade riktigt trevligt. Det kändes lite konstigt för alla visste vem jag var men det var inget negativt utan jag fick bara positiva signaler. Uppvisningen med cirkusen i gymnastikhallen hade tydligen inte gått någon förbi och det var många som ville prata om det. Efter en stund så dök Ella upp. Hon hade en snäv knälång sommarklänning på sig som satt som skräddarsydd.

Vi stod i en liten grupp och pratade och Ella stod hela tiden nära och när hon sa något så strök hon som oftast med handen över mig. Det var subtilt men hennes flirtande fungerade. Jag tittade lite frågande på de andra men ingen verkade uppfatta vad som pågick. Kvällen förflöt snabbt och konstellationer skapades och upplöstes under kvällen men Ella och jag följdes åt.

– Kom, sa Ella och drog mig med.

Hon tog mig med ner i den del av trädgården som var lite mer insynsskyddad och uppväxt. Ella hade ett litet finurligt leende på läpparna när hon snodde runt och drog mig intill sig. Armarna gled upp om min hals och instinktivt tog jag tag om hennes midja. Jag protesterade inte när hon kysste mig utan besvarade villigt hennes kyss. Hennes tunga var hård och aggressiv och hon pressade sig hårt mot mig. Ella tog en av mina händer och förde upp den till sitt bröst. Jag höll nästan andan när jag kramade den mjuka kullen. Jag var duktigt hård när Ella pressade in ett ben mellan mina och tryckte det hårt mot mitt stånd.

– Vi går hem till dig, viskade hon i mitt öra.

Vi smet fnissandes ut genom en grind utan att någon såg oss. Vi stannade några gånger på vägen för att kyssas och ta på varandra men det tog inte många minuter för oss att komma hem. Vi smet in genom min bakdörr för jag hade ingen större lust att dra Ella inför mina föräldrar. Det skulle bli alldeles för många pinsamma frågor så det fick vänta till morgonen därpå.

Det var liksom inget förspel utan nästan ögonblickligen så var vi nakna och Ella stod på alla fyra på min säng med sin fantastiska rumpa vänd mot mig. Inbjudan gick inte att missförstå utan jag placerade mig bakom henne och trängde långsamt in i hennes heta våta inre. Ella mötte mina rörelser och varje gång jag trängde in i henne pressade hon emot samtidigt som hon stönade till lågt. Hon var såphal och min lem glänste av hennes väta när jag lätt gled in och ut ur henne.

– Du får inte komma i mig!

Jag grymtade något till svar och stötte hårdare i henne. Det var skönt, otroligt skönt! Utlösningen laddade upp och jag blev bara mer och mer otålig att nå i mål. Jag höll Ella hårt om höften och tog henne lika hårt som hon pressade sig mot mig. Det skulle bli en utlösning utöver det vanliga och när jag kände sammandragningarna börja drog jag mig ur Ella, lät lemmen glida mellan hennes skinkor, och sprutade ut kletig säd över hennes rygg! Ella fnissade och drog pekfingret genom den kladdiga säden. Nästan lite utstuderat slickade hon av det kladdiga fingret.

– Gott!

Smidigt svängde hon runt och tog sig ur sängen. Hon samlade upp sina kläder och styrde in mot badrummet.

– Okay om jag lånar duschen? frågade hon utan att egentligen vänta på svaret.

– Inga problem, sa jag.

Jag låg på rygg i sängen och lyssnade på skvalet från duschen. Ella uppförde sig så konstigt. Det fanns ingen intimitet och jag hade velat ligga och kramas och mysa lite efteråt. I och för sig så kunde jag förstå om hon ville duscha av sig min säd men det gick ju att torka bort med en handduk. Efter en stund kom hon ut påklädd ur badrummet.

– Jag måste hem så att inte Gustav saknar mig.

Det var som ett slag rakt i magen! Ella hade bara utnyttjat mig. Det var nästan så att tårarna bröt fram men jag lyckades behärska mig.

– Vi syns, sa jag så nonchalant jag kunde.

Ella gav mig en snabb puss på kinden, försvann ut genom bakdörren och lämnade mig ensam kvar. Jag kände mig tom inombords när jag la mig på sängen. Tankarna snurrade runt och jag fick ingen rätsida på det. Pappas ord om att inte strula med tjejer som var upptagna kändes nästan som ytterligare ett slag i magen. Varför hade jag inte lyssnat på pappa?

*

Det var en ganska tråkig träning. Johan och Jennifer var fortfarande sjuka och Lovisa hade något annat. Ella hade inte visat en min om vad som hänt och det gjorde mig bara mer ledsen. På Lovisa så kunde jag se att hon förstod vad som hänt men jag fick bara en subtil kram och ett kryptiskt ”glöm det”.

Vi nötte rörelsemönster, något som jag avskydde. Rörelsemönstren var värdelösa och användes bara till graderingarna. Teknikerna var traditionella och gick egentligen inte att använda i verkligheten, på ett generellt plan. Det kändes i alla fall som en befrielse när träningen var slut. Jag duschade och drack en proteindrink jag haft med mig. Mättnadskänslan kom direkt och jag skulle inte behöva äta något mer när jag kom hem.

– Hej Hannes! hörde jag bakom mig när jag kom upp i fiket.

Alicia log mot mig. Hon hade en topp med bar mage och pennkjol på sig som på vem som helst hade varit för kort men på henne så var det bara helt rätt. Hon var sexig på ett sätt som inte var vulgärt och som fungerade oavsett om det var fest eller vardag. Hade någon av de kurviga tvillingarna haft samma klädsel hade de sett ut som de slampor som de uppförde sig som.

– Hej, svarade jag avvaktande.

– Häftig träning, sa hon.

Alicia gick bredvid mig och jag kunde egentligen inte lista ut varför hon gjorde det. Hon tillhörde det populära innegänget och jag var bara en idrottsnörd! Jag anade att det hängde ihop med incidenten vid busstationen men jag kunde inte se det rationella i det. Ett tack så skulle våra vägar aldrig korsas igen. Vi närmade oss den plats där våra vägar skulle skiljas.

Plötsligt kände jag Alicias hand i min. När jag vände mig mot henne kunde jag för en kort sekund se en liten rädd och osäker tjej men det försvann fort när hon såg min frågande och förvånande min. Alicia la en hand i om nacken på mig och drog mig intill sig. Jag besvarade hennes kyss lika villigt som jag besvarats Ellas. Jag har aldrig drabbats av en sådan våldsam upphetsning som jag kände då. Det var något i hela situationen som fick mig att bubbla över.

Jag tog Alicia om midjan och drog henne intill mig. Hon pressade sig hårt och ogenerat mot mitt stånd och för första gången i mitt liv så kände jag mig inte generad över min upphetsning. Alicia slog armarna om min hals och hon stönade in i min mun när jag tog henne på rumpan, brösten och där jag kom åt. Hon flinade lite mot mig när vi besinnat oss, inte överlägset utan snarare lyckligt.

Vi tog bakvägen in när vi kom hem till mig. Jag hade precis som med Ella ingen större lust att dra Alicia framför mamma och pappa. Inte för att jag skämdes utan snarare för att inte genera Alicia med tanke på vad pappa sagt om henne. Jag droppade träningsväskan på golvet och omfamnade Alicia bakifrån. Hon fnittrade när mina händer gled in under hennes topp och upp om hennes bröst. Allt var som i ett töcken av upphetsning och jag hade ingen klar bild av hur vi fick av varandra kläderna och hamnade i min säng.

Alicia hade den mest perfekta kropp jag någonsin sett, hela hon var proportionerligt rätt. Jag var stenhård långt innan hon greppade mig och jag höll andan av förväntan när hon gled med tungan längs ljumsken. Ett lågt stön slank över mina läppar när hon tog mig i munnen. Jag hade haft två flickvänner tidigare och bara haft sex med en av dem. Och hon hade inte varit i närheten av Alicia när det gällde oralsex! Jag accelererade oroväckande snabbt mot utlösning och drog upp Alicia mot mig. Hon hade ett leende på sina läppar som skvallrade om att hon visste hur duktig hon var. Jag gav henne en kyss och kunde tydligt känna smaken av mig själv.

Villigt la hon sig på rygg och särade på sina ben vilket fick hennes kön att spricka upp som en blomma. Prövande gled jag med tungan mellan de glittrande blygdläpparna och belönades med ett lågt gnyende. Min tunga gled mellan hennes kladdiga veck och jag utforskade henne. Klitoris var hård och hon signalerade tydligt sin uppskattning. Alicias lår var heta och lena under mina händer och jag kunde känna hur musklerna började rycka och skaka.

– Snälla fortsätt! Jag kommer!

Det sista ”kommer” drogs ut i en lång kvidande utandning när Alicia fick orgasm. Hennes kropp krängde av extasens spasmer. Nästan lite brutalt drog hon upp mig och kysste mig. Hennes tunga var hård och krävande och hon kved ut sin orgasm tunga mot tunga med mig. Till slut slappnade hon av, sköt över mig på rygg, och la sig till rätta på min arm samtidigt som hon gled upp med ett ben över mina.

– Tack! Har aldrig fått orgasm så där tidigare.

Måste erkänna att jag blev lite förvånad. Alicia var bra mycket mer erfaren när det gällde sex än jag själv och jag var övertygad om att hon visste det. Nog måste hon ha fått orgasm tidigare? Alicia drog fingret längsmed min mage i cirklar och långsamt och utstuderat närmade hon sig min lem som stod hård rakt upp. En liten droppe av seg försats växte fram när Alicias finger gled över min pung. Jag rörde oroligt på mig och fick kämpa för att inte bara slänga mig över henne.

– Kom in i mig, viskade Alicia.

Det var med en känsla av befrielse jag makade mig till rätta mellan Alicias särade ben. Bara uppenbarelsen av hennes kropp fick mig att bli hårdare. Hon styrde mig rätt och jag sjönk lätt in i hennes heta våta inre. Alicia var inte i närheten så trång de andra tjejer jag varit med och jag gled lätt i henne. Alicia stönade in i min mun när vi kysstes och hon smekte mig på ställen där jag inte visste om att jag ville bli smekt. Jag måste framstått som världens oskuld!

Till min stora förvåning så fick jag inte utlösning direkt utan med ett rytmiskt tempo gled jag in och ut ur Alicia och njöt av den silkeslena smekning som omslöt min lem. Alicia slingrade benen om min midja och manade på mig:

– Snälla, snälla jag kommer igen!

Jag reste mig upp på armarna och tog Alicia hårt när hon krökte ryggen bakåt.

– Jag kommer! stönade hon ut.

Alicia skrek till när hon fick sin andra orgasm. Hon slog armarna om mig och pressade mig hårt mot sig. Hennes kropp krampade och ryckte samtidigt som hon stönade ut sin orgasm. Det blev för mycket för mig och jag tömde all min säd långt upp i Alicia.

Jag var helt slut och orkade knappt rulla av Alicia. Pulsen var duktigt hög och endorfinerna rusade genom kroppen och fick mig att må bra. Alicia rullade upp mot mig och placerade en puss på mina läppar. Hon var rödblommig i ansiktet och håret var rufsigt. Hon såg förbaskat bra ut!

– Har aldrig blivit knullad till orgasm tidigare!

Det lät lite plumpt med ”knulla” men jag förmodade att det var Alicias lite vulgära sätt att uttrycka sig. Samtidigt så kände jag mig lite stolt och speciell om det nu stämde som Alicia sagt. Jag gav henne en puss eftersom jag inte kom på något bra att säga.

– Kan jag låna duschen? frågade Alicia.

– Givetvis.

Jag följde efter henne mot badrummet. Hennes rumpa vaggade från ena sidan till den andra när hon gick och jag skulle gett vad som helst för att ha haft en kamera just då. Alicia försvann in i duschen och efter en stund försvann hon i dimmorna från det varma vattnet. Själv så tvättade jag av mig i handfatet och borstade tänderna. Jag la en ny tandborste på handfatet och gick in och la mig i sängen. Alicias och mina kläder hade jag plockat upp från golvet och lagt på min skrivbordsstol efter att ha vikt ihop dom nästan överdrivet ordentligt. Efter en stund tittade Alicia ut ur badrummet med badlakanet svept om kroppen. Jag blev lite besviken av att inte få se henne naken.

– Kan du ge mig mina kläder?

– Glöm det! Tjejer som sover i min säng gör det nakna, sa jag.

Hon såg till min stora förvåning överraskad ut.

– Jag la en ny tandborste till dig på handfatet.

– Tack, sa hon och försvann in i badrummet igen.

Alicias uppenbara förvåning förbryllade mig lite, vem som helst skulle ha velat att hon stannade kvar. Hon uppträdde på ett mycket mer osäkert sätt än jag förväntat mig och det fanns inget i henne som påminde om Ella. Det irriterade mig lite att jag överhuvudtaget reflekterade över Ella men det försvann direkt när Alicia kom. Hon kröp ner till mig i sängen och kurade ihop sig intill mig. Jag drog henne intill mig och Alicia gosade in sig i min famn.

*

Jag var förbryllad! De senaste veckorna hade vänförfrågningarna på sociala medier varit onormalt och konstant högt. Det var inte bara folk i klassen eller idrottsklubbarna utan även en massa andra som jag inte hade en aning om vem det var. Den överväldigande majoriteten var dessutom tjejer. Uppe i Stockholm så hade jag inga vänner utanför klubbarna och jag hade alla mina konton så privata det bara gick för att slippa trakasserier.

Efter min och Alicias natt tillsammans så hade det blivit ännu svårare att tolka Alicia. Hon var ena stunden iskall för att i nästa stund klänga på mig. Som bara för att förstöra för Alicia hade tvillingarna börjat klänga på mig också. De var snygga men totalt iskalla, det fanns ingenting bakom deras perfekta ytor. Till och med Alicia verkade mänsklig i jämförelse för där fanns det i alla fall en rädd liten tjej bakom hennes hårda yta.

– Tjena Hannes! hälsade Johan.

Jag hade inte märkt att han dök upp eftersom jag svepte genom vänförfrågningarna i telefonen.

– Hej! sa jag lite frånvarande.

– Nått fel?

– Jag har fått så otroligt mycket följförfrågningar.

Jag höll upp mobilen och visade upp de förhoppningsfulla förfrågningarna.

– Och? undrade Johan.

– Jag förstår inte, sa jag.

– Seriöst?

– Ja, seriöst! Robin håller på med fist-bumps och ”tjenare mannen, läget” och Alicia stryker som en katt runt het gröt, sa jag nästan lite irriterat.

Johan skakade lite på huvudet och skrattade. Jag slog ut armarna i en uppgiven och frustrerande gest.

– Alltså. Lovisa och Jennifer pratar så mycket om dig att jag borde vara avundsjuk. Du glider in från storstaden med rätt kläder och en sjyst attityd. Och sen tar det dig exakt tre sekunder att skaffa en ny kompis. Jag själv!

Han pekade på sig själv. Vadå rätt kläder? Kläder var egentligen inte min grej utan det var pappa som var modelejonet i familjen. Han var notoriskt välekiperad. Han hade skräddare spridda över världen och närhelst han hade ett uppdrag i Shanghai eller Bangkok så såg han till att sy upp någon ny kostym eller skjorta till en bråkdel av vad det hade kostat hemma. Dessutom hade han vid något tillfälle tagit mina mått så det hörde inte till ovanligheten att han kom hem med kläder till mig. Han hade dessutom vett att titta efter vilken stil jag hade på kläderna innan han köpte något.

– Sen så tar det inte två dagar så sågar du Robin med fotknölarna och bokstavligen kör över Cirkusen genom att köra värsta olympiska uppvisningen i gymnastik. Och t-shirten, episkt!

Johan skakade på huvudet.

– Så episkt! Att jag inte kom på det själv. Bara dra av sig tröjan så där och du skulle sett alla tjejer!

Jag kände mig förvirrad, jag kände inte igen mig själv i beskrivningen.

– Och sen så spöade du skiten ur Christian som är två grader över dig och han bara skrek av glädje! Jag vet inte vad du gjort för fel uppe i Stockholm men här har du fan gjort allt rätt!

Jag kände mig omtumlad och aningen frånvarande.

– Kom nu Hannes! Sluta dagdröm, sa Johan och knuffade till mig lite lätt.

Jag skrattade till och knuffade tillbaka. Stämningen var lättsam och det kändes som om jag var pånyttfödd! ”Här har du gjort allt rätt” ekade i min hjärna när vi gick. Jag hade varit så fokuserad på att det skulle bli som i min gamla skola att jag inte reflekterat över allt som var annorlunda. Utanför skolans kafeteria stod Lovisa och Jennifer, samt några från klassen, bland andra Ella. Jag fick en kram av alla tjejerna när jag noterade delar av Cirkusen. Plötsligt kom Gustav rusande.

– Du skall ge fan i Ella! skrek han.

Han greppade tag i min högra skjortärm i axelhöjd. Gustav kunde inte slåss, han skulle bara veva runt som en flåbuse. Jag skulle aldrig kunna rättfärdiga om jag skadade honom så i stället frigjorde jag mig mjukt från hans grepp och tryckte honom ifrån mig. Gustav fick aldrig någon chans att försöka igen eftersom Johan, Lovisa och Jennifer snabbt gick emellan oss. Jennifer slog armarna om midjan på mig och jag kunde känna hur hon la kroppsvikten emot mig så att jag inte skulle kunna röra mig framåt.

– Han är inte värd det, sa hon.

Lovisa och Johan hade grabbat tag i var sin av Gustavs armar och drev honom bakåt.

– Ta det lugnt. Hannes har svart bälte i taekwondo, sa Lovisa.

Jag hade aldrig någon avsikt eller lust att bli inbegripen i handgemäng med Gustav så Jennifer hade inga problem med att hålla mig tillbaka. Gustav stretade och drog däremot så Lovisa och Johan fick arbeta.

– Jag skiter väl i Ella, sa jag irriterat.

Jag hade inte riktigt landat i vad jag egentligen ville med Ella men efter allt ståhej så var jag definitivt inte intresserad längre. Pappas råd ekade i min hjärna och jag tog definitivt beslutet. Ella stod vid sidan om och såg hela spektaklet med de andra i klassen och jag kunde se hur hon skämdes över Gustav.

– Sköt du ditt så sköter jag mitt, sa jag.

Jag kunde känna hur Jennifer slappnade av och var på väg att släppa mig när jag la armen om henne. Det var på samma gång ett sätt att visa Gustav att jag inte behövde springa efter andras tjejer och ett sätt att få lite närhet, något jag var i stort behov av just då. Jennifer såg lite förvånad ut men fann sig snabbt i situationen och behöll en arm om midjan på mig.

Gustav lomade iväg tillsammans med några av sina kompisar och Ella såg mest besvärad ut. Stämningen var tryckt och jag drog Jennifer lite hårdare intill mig. Hon reagerade direkt och trycket om min midja ökade. Plötsligt fick jag ögonkontakt med Alicia! Det var den rädda osäkra tjejen jag såg men det byttes snabbt till en hård besviken blick. En misstanke om att Alicia verkligen gillade mig började ta form.

– Gustav är en jäkla idiot! Du skötte det snyggt, sa Elin.

Hon gav mig en snabb kram och bekräftelsen kändes skönt.

– Du sköte det bra, sa Johan och gav mig en klapp på axeln.

De flesta omkring mig bekräftade mig och tog mitt parti gentemot Gustav. Uppbackningen överväldigade mig eftersom jag inte förväntat mig sådant stöd. I Stockholm tittade alla ner i golvet och försökte försvinna när jag blev utsatt för trakasserier. Jag hade ingen lust att släppa Jennifer men klockan ringde plötsligt in till lektion.

– Pappa och mamma tänkte ha en liten romantisk helg upp i Stockholm så jag tänkte att ni kanske ville komma över på lördag så kan vi bada och grilla lite. Bara vi fyra, sa jag till Johan, Lovisa och Jennifer.

– Självklart, sa Johan och Lovisa nickade.

Jennifer gav mig en lite klurig blick innan jag fick en kram och ett ”gärna”. Jag pustade ut lättad innan jag följde efter Johan in klassrummet.

*

Johan och tjejerna kom i samlad tropp. Jag släppte in dem och backade in i huset för att göra plats.

– En liten present, sa Johan och sträckte över en flaska vin.

– Tack, sa jag.

Jag hade fått tillåtelse av pappa att ta ett par flaskor vin ur vinkällaren. Jag hade fått en lång utläggning om lämpliga viners ursprung, druvor och karaktäristika. I slutändan hade jag valt ett jag tyckte om och som jag visste inte kostade en förmögenhet. Det kunde lätt bli fel för pappa hade en del sjukt dyra viner nere i vinkällaren. Det övergick mitt förstånd att det fanns vin som kunde vara så dyra över huvud taget.

– Vad fint här är, sa Lovisa.

– Mamma är arkitekt så det förpliktar nog lite, sa jag.

Huset var stilrent och jag visste att mamma hade gjort ett bra arbete med inredningen. Mestadels klassiska danska möbler och modern konst. Inte sådan där konstig modern konst utan mer figurativ och lättsam om än färgrik.

– Vad gör din pappa? frågade Johan.

– Bra fråga. Han är konsult och hjälper företag med problem. Fråga mig inte vad han gör exakt men han är jurist i alla fall. Och så åker han över hela världen. Arbetar någon månad och är sedan hemma en månad, sa jag.

Det var extremt svårt att förklara vad pappa höll på med och jag förstod inte allt själv. Han var mycket duktig på det han gjorde i alla fall, så mycket förstod jag.

– Häng med på en husesyn, sa jag.

De andra följde efter mig när jag gick in i huset. Det gick ganska fort att gå igenom det lilla huset.

– Får vi se bilen, sa Johan och flinade.

Jag suckade och tog vägen om garaget för att visa pappas Ferrari.

– Här! Spana in, sa jag.

Vi tog bakvägen ut ur garaget till innergården. Jag hade tagit bort poolskyddet tidigare och solen speglade sig i vattenytan. Storleksmässigt kunde den inte tävla med vad de andra hade hemma men hela innegården hade en helhet som jag visste var bra.

– Men va mysigt, sa Lovisa.

– Här skulle jag vilja bo, sa Jennifer.

Hon kramade mig i armen.

– Läckert med glasgången, sa Lovisa.

– Ja! Här bor jag, sa jag och öppnade upp skjutdörren i glas.

Rummet var enkelt och anslöt till stilen i huvuddelen av huset, vitkalkade väggar med synliga bjälkar i taket. Inredningsmässigt så hade jag bara en säng, ett litet skrivbord och en fåtölj.

– Häftig tavla, sa Lovisa.

Det var en häftig graffitimålning! Den var massiv och föreställde en blå elefant som slogs mot en massa ninjas. En kompis uppe Stockholm som var grymt duktig på graffiti hade gjort den till mig. Det var det enda jag hade uppsatt på väggarna.

– En kompis i Stockholm har gjort den, sa jag.

Vi gick ut på innergården igen och poolen glittrade inbjudande.

– Skall vi bada lite innan vi äter? frågade jag.

– Bra idé, sa Jennifer.

– Ni kan byta om inne på min toalett, sa jag till tjejerna, – så byter Johan och jag om inne i huset.

Johan och jag var klara först, något annat hade jag i och för sig inte heller förväntat mig, så vi gled ner i det varma vattnet.

– Shit va varmt! Våran pool är ju iskall i jämförelse, sa Johan.

– Liten pool som värms av solfångare och så täcker vi över när den inte används, sa jag.

– Har ni tjuvstartat? sa Lovisa.

Tjejerna kom ut ombytta till bikinis och när jag fick syn på Jennifer så sög det till i magen på mig, hon var duktigt fin. Jag kunde inte låta bli att smeka hennes kropp med blicken när hon klättrade ner för stegen i vattnet.

– Oh! Vad varmt, utbrast hon.

Hon gled ner i vattnet och tog ett halvt simtag bort från stegen i riktning mot mig. Jennifer tog tag i min arm och gled tätt intill mig innan hon ställde sig på bassängens botten.

– Det blir reklamation på vår pool, sa Lovisa.

Hon flöt på rygg mitt i poolen. Storleken och värmen i poolen fick den mer att likna en badtunna än pool. Vi plaskade runt, skvätte vatten och busade som ett gäng småbarn. Till slut så lugnade det ner sig och vi låg utspridda som ekrarna i ett hjul och pratade.

– Någon som börjar bli hungrig? frågade jag.

– Ja! Kom det unisont från alla.

– Ni kan duscha av er innan maten om ni vill. Jag tar en snabbis innan jag börjar fixar maten, sa jag.

Jag tog en blixtdusch och de andra var kvar i poolen när jag kom ut.

– Något jag kan hjälpa till med? frågade Johan.

– Dra igång grillen. Kol finns i förrådet, sa jag och pekade mot förrådsdörren.

Lovisa och Jennifer försvann in på mitt rum medan Johan började greja med grillen. Jag tänkte grilla lax och kyckling på kolgrillen. Till detta så körde jag klyftpotatis rakt upp och ner i ugnen. När ugnen stod på värmning gick jag ut till Johan som precis fått i gång grillen. Han nickade nöjt mot mig. Jennifer kom ut först. Hon hade en kort kjol och ett tight linne på sig som inte lämnade något att fantisera över. Helt uppenbart så hade hon ingen behå på sig under linnet och hennes byst gungade behagligt när hon gick. Johan flinade mot mig.

– Kan jag hjälpa till med något? frågade Jennifer.

– Du kan hjälpa mig att duka ut, sa jag.

Vi plockade ut tallrikar, bestick och glas.

– Jag kan vika servetterna, sa Lovisa som kommit ut.

Lovisa som var lika fin som Jennifer fick en uppmuntrande puss av Johan. Lovisa var en talang när det gällde att vika servetter! Fyra svanar stod på tallrikarna när hon var klar.

– Öppnar du vinet? sa jag till Jennifer.

Hon nickade och skred till verket. Jag tittade på klockan och konstaterade att det var läge att lägga fågeln och fisken på grillen som hade fått en fin glödbädd.

– Sköter du grillen Johan så skall jag fixa lite tillbehör, sa jag.

Johan tog stekspaden från mig medan jag gick ut i köket med Jennifer. Jag satte henne i arbete med att skära grönsaker till en enkel sallad medan jag själv började svänga ihop en tomatsala. Snabbt så fixade jag även till lite Guacamole och var klar samtidigt som Jennifer.

– Hur är köttet? ropade jag ut till Johan.

– Klart att äta! fick jag tillbaka.

Potatisen var klar och jag la över den i en lämplig skål som jag gav till Jennifer. Johan, Lovisa och Jennifer stod och tittade på mig när jag gjorde en Bearnaisesås. Lovisa och Jennifer tittade med stora ögon när jag vispade ner det smälta smöret i äggulorna.

– Imponerad! sa Jennifer.

Det var som sagt pappa som var matfantasten i familjen. Han var grymt duktig på att laga mat. Det enda pappa haft synpunkter på i huset var utformningen av köket och att det skulle finnas en vinkällare. Det fanns till och med en vinkyl i köket förutom vinkällaren som låg under huset. Nergången till vinkällaren var spektakulär och bestod av en glaslucka i golvet i köket. Lite av pappas gener hade jag fått för jag tyckte det var kul att laga mat och vi brukade laga mat tillsammans när han var hemma.

– Bra karl reder sig själv, sa jag kaxigt, – maten är klar.

Vi slog oss ner runt bordet och började äta. Johan hade fått till köttet perfekt och sällskapet var det inget fel på heller. Vi åt, drack, pratade och hade trevligt.

– Tack för att ni ville komma, sa jag.

Jag var fortfarande överväldigad av att ha fått vänner så fort.

– Hur hade du det i Stockholm egentligen Hannes? frågade Lovisa allvarligt.

Hon hade lagt huvudet lite på sned och såg bekymrad ut, Vinet hade fått mig att känna mig lite mer avslappnad och helt ärligt så kände jag mig trygg med mina nya vänner. Jennifer strök mig över armen vilket fick mig att rysa till. Jag tog ett djupt andetag och berättade den ocensurerade versionen om min tillvaro uppe i Stockholm. Mobbing, trakasserier, glädjen i idrotten och vändningen som flytten medfört.

– Fy fan va taskiga barn kan vara, sa Lovisa när jag var klar.

– Men slutade det inte på gymnasiet? frågade Jennifer.

– Även om Stockholm är stort så är det alltid någon som känner någon, så nä!

– Men tjejer då? frågade Johan.

– Bara gymnaster. Det var egentligen de enda tjejerna som såg vem jag egentligen var, sa jag.

Det var skönt att få ha lättat hjärtat för några som betraktade mig som en vän.

– Vilken tur att du flyttade hit Hannes, sa Jennifer och log.

– Ja den här Bearnaisen var perfekt, sa Johan.

Stämningen blev som med ett trollslag mer uppsluppen och det tidigare alvaret var som bortblåst.

– Idiot! sa Lovisa och slog till honom på axeln.

– Men vadå! Den är ju perfekt! sa Johan och skrattade.

– Nu vet du var du har att lära dig, sa Lovisa.

– Du får nog träna mer på fightingen än på Bearnaisen, sa jag och skrattade.

– Bara för att ni är svartbälten, sa han surt.

– Jag trackar honom varje träning, fnissade Lovisa.

– Till jul är du redo, det lovar jag, sa jag, – skall vi plocka undan och sätta oss i solstolarna i stället?

– Bra idé! sa Lovisa.

Vi plockade snabbt undan disken och sen så fick pappas espressomaskin arbeta lite innan vi gick ut igen.

– Jag skall bara plocka ut två solstolar till, sa jag.

– Johan och jag kan sitta på samma, det blir mysigt, sa Lovisa.

– Och vi kan sitta på en, sa Jennifer och log lite klurigt mot mig.

Johan slog sig ner i solstolen och Lovisa satta sig mellan hans ben och lutade sig bakåt mot hans bröst. Hon drog filten som legat på solstolen omkring dem så att det blev som en liten kokong. Jennifer och jag gjorde på samma sätt och det bildades en varm liten bubbla. Jennifer drog mina ramar omkring sig och hennes kropp var varm mot min. Vi satt under våra filtar och pratade om allt mellan himmel och jord.

Mina händer låg på Jennifers mage och hennes hud var varm under mina händer. Långsamt förde hon min ena hand in under toppen och upp mot ett bröst. Bröstet var mjukt och lent under min hand och jag kunde känna hur bröstvårtan drog ihop sig. Långsamt förde Jennifer min andra hand neråt, in under kjolen och trosan. Huden var mjuk och len och det blev varmare ju längre ner jag kom. Jennifer lutade sig hårt mot min egen erektion och på avstånd kunde jag höra Johan prata på.

– Det är nog dags för mig och Johan att dra oss hemåt nu, sa Lovisa.

– Redan! Varför då? sa Johan.

– Jag tror att Hannes och Jennifer vill vara lite för sig själva!

Johan tittade lite fåraktigt på oss och jag antog att jag var lika rödblommig om kinderna som Jennifer.

– Förresten så kan du sova hos mig i natt för jag har blivit lite sugen jag med, flinade hon.

Johan såg ännu mer fåraktig ut men jag allt jag egentligen brydde mig om var att de skulle gå fort så att jag blev ensam med Jennifer. Jag omfamnade Jennifer bakifrån när vi stod och väntade på att Johan och Lovisa skulle bli färdiga att gå hem. Jag kunde ana frustrationen hos Jennifer också vi var lika lättade när vi äntligen blev ensamma.

Vi drog av varandra kläderna på vägen till mitt rum och vi var båda nakna när vi rumlade ner i min säng. Min lem bultade lika hård som Jennifer var het under mina händer och vi utforskade varandras kroppar med våra händer och tungor.

Jennifer kved när jag gled med tungan mellan hennes kladdiga blygdläppar. Jag ville absolut inte att det skulle gå för fort med Jennifer utan jag ville dra ut på det så länge som möjligt. Jennifers orgasm kom nästan omärkligt och jag förstod först inte vad som hänt. Hon liksom vred sig bort från mig och först så trodde jag att jag gjort något fel. Jennifers totalt lyckliga ansikte fick mig dock att förstå att jag just gjort henne lycklig.

Jag kröp upp och la mig bredvid henne. Ett varmt ben gled upp över mina och en varm hand landade på mitt bröst. Jag var fruktansvärt upphetsad men någonstans så kände jag att om Jennifer var lycklig och nöjd så fick jag vänta även om det var frustrerande.

Jennifer gled ner med handen över min mage tills hon gick emot min hårda lem. Jag flämtade till lågt när hon mjukt greppade min lem. Det var obeskrivligt skönt när hon långsamt smekte min lem samtidigt som hon kysste mig.

Jag protesterade besviket när hon släppte greppet om mig men jag blev desto nöjdare när hon grenslade mig. Hon förde ner en hand mellan sina ben och riktade in mig innan jag långsamt omslöts av hennes varma våta inre. Hon gled ner över min lem så långsamt att jag frustrerat försökte pressa mig in i henne men Jennifer parerade mina rörelser.

Långsamt gled hon upp och ner på min hårda lem samtidigt som jag kramade hennes mjuka bröst. Jennifer hade halvöppen mun och jag kunde se hennes tunga när hon andades ytligt och stötvis. Det var frustrerande att inte kunna bestämma tempot men samtidigt underbart skönt att känna hur utlösningen laddades upp till en nivå ut över det vanliga.

Till slut så kunde jag inte längre behärska mig utan jag tog tag om hennes skinkor och med ett par kraftiga stötar så passerade jag gränsen för vad jag kunde klara av och började tömma mig i Jennifer samtidigt som jag stönade gutturalt.

Jennifer satt kvar på mig med lemmen i sig. Hon placerade några mjuka pussar på mina läppar samtidigt som jag smekte henne över rumpan och ryggen. Det kittlade nästan till när min lem slaknat så mycket att den gled ur henne.

Jennifer makade sig till rätta bredvid mig i sängen efter att vi duschat av oss min säd. Det var en intim känsla som fick mig att bli varm i hela kroppen och jag visste att Jennifer var helt rätt val och att vi skulle vara tillsammans länge. Ändå så var det sista jag såg för mitt inre innan jag försvann bort i sömnens rike Alicias rädda och osäkra blick.

Fortsättning följer…

Delar i serien

Helt rätt, del 2 >>

Helt rätt

• Helt rätt, del 1
• Helt rätt, del 2
• Helt rätt, del 3