Haremspojken eller Alshabah – del 3

Det här är del 3 av 3 i Haremspojken

Kapitel 1

Den vecka som följde efter att Ali första gången klättrat in genom fönstret till Aylas rum kändes annorlunda på ett sätt som han inte riktigt kunde sätta ord på. Det handlade inte enbart om att han räknade dagarna till nästa tillfälle då fönstret kanske skulle stå öppet igen. Något hade börjat förskjutas runt honom i själva palatsets vardag. Arbetet gjorde honom synlig på ett sätt han inte varit förut. Snickarna behandlade honom inte längre som den tysta pojken från de yttre gårdarna. Han fick egna uppgifter – en dörr som skulle justeras, en bänk som behövde nya ben – och han utförde dem med den sortens noggrannhet som märks. De andra i gruppen började prata med honom på riktigt. En av de äldre nickade godkännande när han visade en lagning. Vakterna också. De kände igen honom nu. Några nickade när han passerade. Ingen frågade längre var han hörde hemma. Det var inte en officiell plats, men det räckte för att han skulle kunna röra sig innanför murarna utan att någon höjde på ögonbrynen.

På morgnarna steg han upp tidigare än de flesta andra i arbetslaget. Han hämtade vatten från den gemensamma brunnen innan solen hunnit värma stenarna ordentligt och åt det enkla bröd och den ost som delades ut till hantverkarna. Under förmiddagarna arbetade han tyst och koncentrerat. Han lärde sig lyssna på hur träet lät när det gav efter för hyveln och hur man kunde känna om en fog skulle hålla bara genom att dra fingertopparna över den. På eftermiddagarna, när värmen blev för stark för att arbeta ute, satt han ibland tillsammans med de äldre snickarna i skuggan och lyssnade när de talade om tidigare arbeten de utfört i palatset. Ingen av dem nämnde haremet annat än i förbigående. Det låg för långt bort från deras värld. Ändå kände Ali hur något sakta försköts. Han blev inte längre frågad var han hörde hemma. Han behövde inte längre förklara sin närvaro i de inre gårdarna.

En eftermiddag, när han lagade en list längs en av de inre väggarna, hittade han det första nya utrymmet. En lös panel, nästan osynlig. Han tryckte till och kände hur den gav med sig. Bakom öppnade sig ett smalt rum mellan yttermuren och de inre väggarna. Dammigt och tomt, men större än hans eget. Han stängde panelen igen och fortsatte arbeta som om inget hänt. På kvällarna började han rita. Först i huvudet, sedan med kol på en bit tyg han gömt undan. Han märkte ut gångarna han kände, de yttre gårdarna, och de dolda utrymmena han redan hittat. Han hoppades på något större. Något där han kunde värma vatten och laga lite mat. Något han inte behövde smyga till varje gång.

Samtidigt fortsatte livet runt honom i sin vanliga takt. Vakterna bytte pass vid bestämda tider. Kockarna bar in mat till haremet genom de låsta portarna. Kvinnorna i de yttre gårdarna tvättade kläder och hängde dem på tork under de få träd som gav skugga. Ali såg allt detta men deltog inte. Hans värld bestod fortfarande av trä, verktyg och de smala utrymmena mellan väggarna. Ändå hade något förändrats. Han rörde sig med större säkerhet. Han mötte blickar utan att sänka sin egen. Och varje kväll, när han lade sig på mattan i det trånga utrymmet, låg tankarna på det öppna fönstret och det som väntade där bakom som en stilla, ihållande värme.

Samtidigt var tankarna på Ayla svåra att hålla borta. Varje gång arbetet förde honom nära haremets murar kom bilderna tillbaka, tydligare än han ville. Hur hon hade ridit honom, hur hennes kropp hade öppnat sig runt honom, hur Amina hade legat oljig och andlös under Aylas händer medan de viskade. Vid de tillfällena var han nästan konstant styv. Han fick vända sig bort, låtsas justera ett verktyg och vänta tills det lade sig. Ingen märkte något. Men det satt kvar i kroppen som en tung, låg känsla som inte riktigt släppte, en påminnelse om att det fanns en annan del av palatset som inte tillhörde arbetet eller de yttre gårdarna.

Dagen innan nästa möjlighet blev han och en annan man ombedda att bygga om ett gammalt förråd till ett litet rum för vakterna. De bar ut lådor och trasiga möbler under förmiddagen. Ali arbetade tyst. Den andre mannen pratade om vädret och maten. När det mesta var ute gick de längs en korridor för att ställa det sista i ett annat förråd. I slutet av korridoren, förbi det lilla rummet där de placerat sakerna, hängde en stor, dammig tygtapet från tak till golv. Ali råkade stöta till den. Den rörde sig annorlunda än en vägg. Han lade handen mot tyget och kände en kant. En springa. Något bakom.

Den andre mannen märkte inget. När han gick för att hämta ett glömt verktyg fick Ali sin chans. Han lyfte på tapetens kant. Bakom fanns en låg, gammal dörr. Olåst. Han tryckte upp den och smet in, drog igen den efter sig så gott det gick. Det var mörkt. Ögonen vande sig långsamt. Rummet var litet men användbart. Dammet låg tjockt. En låg bänk längs ena väggen. Ett smalt fönster högt upp, nästan igenväxt. Väggarna torra, golvet stadigt. Ingen hade varit här på länge. Han stod stilla och lyssnade men hörde inget ljud utifrån. Hjärtat slog hårt men inte av rädsla, utan av något annat – en sorts stilla berusning över att ha hittat något som kanske kunde bli hans, åtminstone för stunden. Här fanns plats. Här kunde han vara utan att krypa.

Han stod kvar en stund och lät ögonen vänja sig vid mörkret. Dammet virvlade upp när han rörde sig. Det luktade gammalt trä och stillastående luft. Han tänkte att om han bara kunde få tillstånd att städa det skulle det kunna bli något mer än bara ett gömställe. Ett ställe där han kunde tända en liten eld, värma vatten och kanske till och med laga enkel mat utan att någon frågade varför. Det var fortfarande långt ifrån det han egentligen ville, men det var ett steg.

Han smet ut igen, drog tapeten på plats och stod där när den andre mannen kom tillbaka utan att någon märkte någoting. De fortsatte arbetet, men Ali tänkte på rummet resten av dagen. På hur han skulle kunna nå det utan att synas. På om det gick att göra något av det. Något som var hans på riktigt.

När kvällen kom låg han vid gluggen en stund och räknade. En dag kvar. Fönstret skulle vara öppet, hoppades han. Han visste inte vad överraskningen var, bara att han skulle gå dit.

På kvällen, när arbetet var klart, gick Ali till den gamle mannen. De satt i skuggan som vanligt, med varsin mugg te. Ali väntade tills de varit tysta en stund innan han sa något.

– Jag hittade ett rum idag. När vi bar ut saker från det gamla förrådet. Bakom en tapet, längst bort i korridoren. Det är dammigt och verkar bortglömt. Som om ingen har varit där på länge.

Mannen tittade på honom.

– Och?

– Jag tänkte att jag kunde städa det. Göra det användbart. Som extra förråd, eller ett ställe där vakter kan vila om de har nattpass. Det ligger en bit från haremet, så det stör ingen. Och… jag behöver någonstans att sova. Något som inte bara är mellan väggarna.

Den gamle mannen satt tyst en lång stund. Sedan nickade han långsamt.

– Det är inte dumt. Men gå inte till någon högt uppsatt. Prata med snickaren du jobbar med. Eller med den vakten som brukar nicka åt dig. Säg samma sak. Att du hittade det, att du kan ställa det i ordning, och att du kan sova där tills vidare så du inte ligger i vägen. Håll det enkelt.

Ali nickade.

Nästa morgon gjorde han som mannen sagt. Han nämnde det för den äldre snickaren när de arbetade. Mannen lyssnade, kliade sig i skägget, och sa att han skulle säga ett ord till vakten som hade hand om den delen av palatset. Det tog inte lång tid. Senare samma dag kom vakten förbi. Han var inte ovänlig.

– Du hittade ett gammalt rum, hörde jag. Bakom tapeten.

– Ja. Det är tomt. Jag kan städa och laga det. Så det går att använda. Som förråd. Eller vilrum.

Vakten tittade på honom en stund.

– Gör det. Och sov där om du vill. Bara håll det rent och ställ inte till med något. Om någon frågar säger du att jag vet om det.

Ali nickade. Det var inte ett officiellt tillstånd. Men det var tillräckligt.

På eftermiddagen, när de andra hade gått, gick han tillbaka till korridoren. Han drog undan tapeten, öppnade dörren, och steg in. Rummet var fortfarande dammigt, men nu var det hans. Åtminstone för tillfället. Han stod stilla en stund och lyssnade. Inga störande ljud utifrån. En bra bit från haremet. Tillräckligt långt bort för att ingen skulle råka höra om han rörde sig därinne.

Han började med det enklaste. Sopa undan det värsta dammet. Torka av bänken. Öppna det smala fönstret en springa så att luften kunde komma in. Det skulle ta tid att göra det riktigt bra. Men han hade tid. Och imorgon skulle fönstret till Aylas rum kanske vara öppet.

Han stängde dörren efter sig när han gick, drog tapeten på plats, och återvände till sitt gamla rum mellan väggarna för natten. För första gången på länge kändes det som om han hade något att komma tillbaka till som inte bara var en glugg och en matta. Något som kunde bära både arbete och det andra – det som väntade bakom fönstret.

Kapitel 2

Fönstret stod öppet när han kom.

Ali klättrade in som vanligt, tyst, och stängde efter sig. Det tog en sekund innan ögonen anpassat sig och han såg henne. Amina satt på madrassen, sjalen löst om axlarna, och tittade på honom med stora ögon. Ayla stod bredvid. Ali stelnade. Hjärtat slog hårt. En till. Nu visste två.

Ayla såg det i hans ansikte. Hon gick fram, lade handen mot hans kind, och viskade:

– Det är ingen fara. Hon är här för att jag är opasslig. Det var naturligt att hon följde med. Men ja… nu vet hon. Det blir lite farligare. För oss alla.

Hon tittade stadigt på honom.

– Jag tycker ändå det är rätt. Du har fått se oss. Båda. Nu får vi se dig. Om du vill förstås.

Ali andades ut. Han nickade. Det kändes stort, men han litade på henne. Han började klä av sig. Tröjan först. Byxorna. Han stod naken framför dem, kuken hade redan börjat styvna och hängde tjock och tung. Amina satt kvar på madrassen. Tankarna rusade.

Han är här. På riktigt. Och han är… vacker. Han ser starkare ut än jag gissade.

Ayla böjde sig ner, tog olja från ett litet krus, och hällde lite i handen. Hon smorde in hans bröst, långsamt, ner över magen, tills händerna nådde hans halvstyva kön. Hon grep om den mjukt. Den ryckte till i hennes hand. Ali stod helt stilla. Ayla sjönk ner på knä, i en vinkel så att Amina såg allt, och höll honom fortfarande.

Hon böjde sig fram. Tungan gled mjukt över det fortfarande mjuka ollonet, en långsam, blöt slickning, innan läpparna slöt sig om den halvstyva lemmen. Hon sög försiktigt, lät tungan arbeta med undersidan samtidigt som hon slöt handen runt basen och pumpade långsamt. Den ryckte i hennes mun. Hon släppte ut den igen, höll den i handen och lät den vila mot läpparna så att Amina såg hur den redan hade blivit tjockare av blodet som fyllde den. Sedan sög hon in den igen, djupare den här gången, sög och slickade medan handen rörde sig. Ut och in. Varje gång den gled ur munnen var den hårdare, tyngre, stod stoltare. Amina kunde inte slita blicken från den. Hon såg hur han växte i Aylas hand, hur huden sträcktes, hur den till slut stod rakt ut, pulserande och vibrerande, ollonet mörkt, spänt och blankt av saliv.

Vad vacker han är. Vad stor den är. Jag har aldrig sett en så lång och grov förut. Inte ens härskarens. Hon kände hur den egna kroppen reagerade. Värmen mellan benen. Hur det blev fuktigare. Jag vill också röra och känna på den.

Ayla sög honom djupare. Lät honom glida längre in, tungan arbetande intensivare. Ali lade en hand på hennes huvud, mjukt, och hjälpte till med takten. Inte hårt. Bara så att det blev jämnt och vackert. Amina såg hur hans höfter rörde sig smått, hur Aylas läppar gled över den våta längden.

Ayla släppte ut honom långsamt. Han glänste. Hon vände huvudet mot Amina och viskade:

– Ser den inte vacker ut?

Amina stönade till med ett mjukt och ofrivilligt stön. Hon nickade. Blicken låst vid kuken samtidigt som hon pressade ihop låren hårt där hon satt.

Hon satt kvar på madrassen men ville bara krypa närmare men vågade samtidigt inte röra sig. Det syntes i hur hon andades, i hur blicken inte lämnade honom. Men hon visste bara inte hur hon skulle börja. Händerna låg stilla i knät. Ayla såg det. Hon släppte honom långsamt, vände sig mot Amina, och viskade:

– Vill du smaka på honom också?

Amina nickade, nästan omärkligt. Ja. Jag vill. Jag vill veta hur det kommer kännas. Ayla reste sig, tog Aminas hand, och hjälpte henne ner på knä framför honom. Ali stod fortfarande stilla. Han tittade ner på dem båda, hjärtat hårt. Hon också. Hon vill.

Amina började försiktigt. Läpparna mötte ollonet, mjuka och osäkra. Hon slickade, precis som hon sett Ayla göra, och kände smaken. Salt. Varm. Hon öppnade munnen mer och tog honom in. Först bara toppen. Sedan djupare. Hon sög hårdare, lät tungan virvla runt ollonet, och hörde hur han drog efter andan. Så stor. Så hård. Jag vill känna mer.

Ayla satte sig bakom henne. Händerna gled in under sjalen, drog den av axlarna, och började klä av henne medan Amina fortsatte. Tyget föll. Ayla smekte hennes bröst, mjukt först, sedan hårdare. Tummarna cirklade över bröstvårtorna tills de styvnade. Hon nöp lätt, och Amina stönade runt honom. Ayla böjde sig fram och viskade i hennes öra, rösten låg och uppmuntrande:

– Just så. Du gör det så bra. Ta honom djupare. Känn hur han fyller munnen. Han tycker om det. Titta hur han reagerar.

Amina gjorde det. Hon sög hårdare, tog honom längre, och kände hur han pulserade mot tungan. Ali lade nu handen mjukt mot hennes huvud bara för att hjälpa henne hålla takten. Ayla satt kvar bakom henne. Tankarna snurrade. Han hade aldrig föreställt sig det här.

Efter en stund viskade Ayla:

– Lägg dig ner, Ali.

Amina släppte honom långsamt, läpparna blanka, och tittade på honom med glansiga ögon. Ali lade sig ner på rygg på madrassen samtidigt som Ayla hjälpte Amina upp. Amina satte sig bredvid honom, samtidigt som Ayla placerade sig vid hans huvud, båda helt nakna. Ayla började smeka dem i omgångar. Hon kysste honom, djupt, medan hennes andra hand kramade Aminas bröst. Sedan nöp hon i hans bröstvårtor, lätt, och hörde hur han suckade. Hon lät ett finger glida ner mellan Aminas ben. Amina var redan ordentligt våt och halkig. Ayla förde in fingret, långsamt, och kände hur hon öppnade sig.

– Du är redan redo, viskade hon mot Aminas öra. Vill du känna honom i dig?

Amina nickade. Andningen snabb. Ja. Jag vill. Jag vill känna hur han fyller mig. Hur det känns när han är inne i mig. Ayla log mjukt, och hjälpte henne att sätta sig grensle över honom. Ali tittade upp. Såg hur Amina tog tag i honom och styrde honom mot sig. Han kände värmen från henne redan innan hon sänkte sig. Hon vill också ha mig, tänkte han.

Ayla satt bredvid, handen fortfarande mellan Aminas ben, och viskade:

– Sänk dig sakta, han är stor så ta in honom i din egen takt. Vi har tid.

Amina sänkte sig långsamt. Ollonet pressade mot den våta öppningen och gled in en bit samtidigt som hon stannade. Andningen stockade sig. Det sträckte mer än hon väntat. Ali tog tag i hennes höfter och böjde sig fram i samma ögonblick, munnen slöt sig om den ena bröstvårtan, och han sög. Först mjukt runt den styva toppen, sedan hårdare när tungan cirklade. Hon kände hur det drog ända ner mellan benen.

Så stor, tänkte hon och sjönk lite längre tills hon var halvvägs nere. Jag har aldrig haft något så här grovt i mig. Det fyller allt. Det gör nästan ont, men det är så jävla skönt att jag inte vill att det ska sluta. Hon vilade där, lät kroppen vänja sig vid omfånget, medan Ali sög och Aylas fingrar rörde sig i små, mjuka cirklar över hennes känsliga klitoris. Inte hårt. Bara så att det pulserade i samma takt som Amina andades.

Amina pressade sig ännu lite längre ner. Centimeter för centimeter tills han fyllde henne helt och hennes stjärt vilade mot hans lår. Hon satt stilla, andfådd, och kände hur han pulserade djupt inne i henne, hur väggarna sträcktes runt hans pulserande kuk. Helt. Han är helt inne. Det är så annorlunda mot allt annat. Så mycket mer.

Ali släppte bröstvårtan, tittade upp på henne, och lade båda händerna om hennes skinkor. Fingrarna sjönk in i det mjuka köttet. Starka. Bestämda. Han lyfte henne lite, bara så att hon gled upp längs honom, och pressade sedan ner henne igen. Helt. Om och om igen. Hon följde med, lät honom styra, och varje gång han fyllde henne träffade det djupt. Aylas finger cirklade samtidigt, stadig och mjuk, och Amina stönade lågt. Höfterna började röra sig av sig själva, mötte både honom och fingret.

Känslan var tät och överväldigande. Värmen från Ali under henne, hur han höll henne och rörde henne, Aylas andetag mot nacken, fingret som inte slutade. Amina kände hur hon blev våtare för varje rörelse, hur det rann ner över honom.

Ayla såg dem. Såg hur Aminas kropp öppnade sig runt honom, hur brösten gungade när han lyfte och sänkte henne, hur Ali tittade upp med mörka ögon. De är vackra tillsammans, tänkte hon. Jag ville det här. Jag ville se henne känna det jag känt. Och det gör något med mig. Jag blir så jävla blöt bara av att titta. Av att höra hur hon andas. Av att känna hur hon skälver under mitt finger. Hon pressade sig närmare Aminas rygg, lät sina egna bröst vila mot henne, och fortsatte cirkla.

Ali tänkte knappt. Bara kände. Hur trång och varm Amina var, hur hon drog ihop sig runt honom varje gång han pressade henne ner. Hur hennes bröstvårtor styvnat under hans mun. Hur Ayla satt bakom och hjälpte till, hennes närvaro tät och varm. Båda. De vill båda ha det här. Han höll kvar takten, lyfte och sänkte, och kände hur Amina blev haltare, hur hennes stön blev tunnare och mer desperata.

Ayla lutade Amina bakåt, en hand mellan skulderbladen, så att vinkeln ändrades. Nu träffade han den främre väggen vid varje stöt. Amina drog efter andan, ett skarpt ljud, och Ayla ökade trycket mot klitoris. Cirklarna blev hårdare, mer bestämda. Efter en liten stund började Amina vibrera. Låren skakade. Andningen blev kort och ytlig.

Ayla tog sjalen, knölade ihop den till en boll, och tryckte in den i Aminas mun. Precis i tid. Ali kände hur musklerna i hennes underliv började krampa, hur de drog ihop sig hårt runt honom. Helt plötsligt forsade det. Vätska sprutade ur henne, varm och riklig, och musklerna låste fast honom. Hon skakade okontrollerat. Han fick ta i för att fortsätta rörelsen, lyfta och pressa henne ner trots att kroppen kämpade emot. Amina stönade högt, ljudet bara dämpat av tyget i munnen. Höfterna ryckte. Det fortsatte. Vågor av vätska varje gång han fyllde henne.

Han lyfte henne lite för långt. Han gled ur. I samma ögonblick sköt hon ut en kraftig stråle över hans mage och bröst. Ayla var snabbt där. Hon tog tag i honom, styrde ollonet tillbaka mot öppningen, och viskade hest:

– Ali. Fortsätt stöta. Hon kommer att komma igen.

Han gjorde det. Trängde in igen, djupt, och fortsatte. Några fler stötar. Amina krampade på nytt. Ännu en kaskad av vätskor stänkte om deras kön, rann ner över honom, över madrassen. Hon skakade, ögonen halvslutna, sjalen fortfarande i munnen, tills det långsamt ebbade ut och hon sjönk framåt mot hans bröst, andfådd och darrande.

Ayla satt kvar bakom dem och såg hur Amina skälvde samtidigt som Ali höll henne, hur allt var vått och blankt. Jag vill också, tänkte hon. Jag vill känna honom i mig. Inte bara se. Jag är opasslig, jag kan inte få honom där framme. Men… där bak kanske. Jag undrar om jag vågar, om jag klarar det, om det kommer göra ont. Hon blev våt bara av tanken. Av att se dem. Av att höra hur Amina fortfarande andades tungt mot hans hals med kuken fortfarande djupt inuti henne. Hon lade handen mot Aminas rygg, mjukt, och tittade på Ali. Blicken frågande. Hungrig.

Kapitel 3

Ayla tog oljekruset med darrande händer. Hon hällde rikligt, lät den varma oljan rinna över fingrarna, och började smörja in sig där bak. Först cirklade hon runt det lilla hålet, mjukt och ihärdigt, tills muskeln började ge efter. Sedan pressade hon in ett finger, långsamt, och kände hur det gled in på oljan. Hon andades ut. Det kändes redan annorlunda. Mer medvetet. Mer hennes eget val.

Hon hade tänkt på det hela dagen. Inte bara på hur det skulle kännas att ha honom där, utan på om hon verkligen vågade. I haremet talades det sällan om sådant. Härskaren tog det han ville ha och brydde sig inte om hur det kändes för någon annan. Men här, i det lilla rummet, fanns det tid. Och Ali hade visat att han kunde vänta.

Amina låg kvar och tittade genom halvslutna ögon. Ali höll om henne, men blicken var på Ayla. Han såg hur hon förberedde sig, hur hennes rygg svankade, hur fingret rörde sig.

När hon var klar kröp hon fram till honom. Hon kysste honom hårt, hungrigt, tungan mot hans, och viskade tätt mot munnen:

– Jag behöver dig i det trånga hålet. Jag vill känna hur du fyller mig där. Hur du sprutar din säd djupt i mig. Snälla.

Han nickade, rösten borta. Ayla vände sig, ställde sig på alla fyra, och sköt stjärten mot honom. Ryggen svankad, låren särade. Ali rullade försiktigt Amina åt sidan. Hon lade sig på madrassen, fortfarande andfådd, och såg på. Han knäböjde bakom Ayla. Först smekte han. Fingrarna masserade det oljiga hålet, cirklade, tryckte, tills det mjuknade under honom. Ett finger gled in lätt. Han rörde det, böjde det, och lade till ett andra. Ayla stönade lågt. Det sträckte, men oljan gjorde det halt och möjligt.

Jag vill känna honom där. Inte bara titta på. Jag vill att han ska ta mig. Fylla mig tills jag inte kan tänka.

Han drog ut fingrarna. Tog sig själv i handen. Den var fortfarande stenhård, blank av Aminas vätska och den nya oljan. Han pressade ollonet mot öppningen. Ayla tvingade sig att slappna av. Hon kände hur det breda, mjuka huvudet började tränga in. Det brände först. En skarp, fyllande känsla som fick henne att gripa tag i madrassen. Sedan gled det längre. Ollonet försvann in. Hon andades ut, ett skälvande ljud.

Så stort. Det öppnar mig på ett sätt jag aldrig känt. Det gör ont men det är så jävla skönt på samma gång. Jag vill ha mer.

Han väntade. Kände hur den trånga muskeln arbetade runt honom, hur den klämde och sedan långsamt gav efter. När hon pressade sig bakåt, långsamt och bestämt, gled han djupare. Han hällde mer olja, lät den rinna ner över dem båda, och började röra sig. Korta, försiktiga rörelser först. Fram och tillbaka. Varje gång lite längre in. Ayla kände hur han fyllde henne mer och mer. Hur det sträckte de innersta delarna. Hur varje stöt fick det att pulsera ända upp i magen.

Ja… just så, tänkte hon, ögonen slutna. Djupare. Jag vill känna hela dig. Jag vill att du ska komma i mig. Att det ska vara varmt och tungt där inne. Att jag ska bära det med mig efteråt.

Hon mötte honom. Pressade sig bakåt när han stötte, och kände hur kroppen öppnade sig helt. Ali höll henne om höfterna och rörde sig med små stadiga rörelser samtidigt som hon hörde hur han andades. Tunga, kontrollerade andetag. Amina låg bredvid och såg. Ayla kände deras blickar, men just nu fanns bara han. Bara hur han gled in och ut och hur oljan gjorde allt halt och varmt, hon kände hur det eskalerade fort mot toppen.

När Amina hade återhämtat sig lite kröp hon närmare. Hon lade sig på sidan bredvid Ayla och sträckte ut händerna samtidigt som hon började knåda hennes bröst. Mjukt först, sedan mer bestämt. Tummarna cirklade över bröstvårtorna, nöp lätt, och Ayla stönade högre. Amina böjde sig fram och kysste henne på axeln, sedan på halsen, medan händerna fortsatte arbeta.

Ali var nästan hela vägen inne nu. Det kändes annorlunda. Så trångt att varje rörelse blev tät och överväldigande. Han drog sig nästan hela vägen ut, hällde på mer olja så att det rann ner över dem, och tryckte sig sedan ända in i botten. Ayla grep tag i madrassen. Han började röra sig snabbare. Längre stötar. In och ut. Oljan gjorde det halt, men det var fortfarande trångt, och varje gång han fyllde henne kände hon hur det sträckte de innersta delarna.

Amina tog mer initiativ. Hon gled längre ner, lät munnen ta över det ena bröstet, sög och nöp medan den andra handen gled mellan Aylas ben. Fingrarna hittade klitoris och började cirkla, i takt med Alis stötar. Ayla kunde knappt hålla sig uppe. Armarna skakade. Så fullt, tänkte hon. Han är så djupt. Och hon… hon rör mig samtidigt. Jag klarar inte mer.

Ali höll henne om höfterna och ökade tempot. Stötarna blev hårdare, mer bestämda. Ayla kände hur det närmade sig, hur allt drog ihop sig. Helt plötsligt kände hon hur han svällde inne i henne. Hur den blev ännu hårdare. Han stötte djupt, höll sig kvar, och kom. Fyra, fem kraftiga kaskader av varm säd fyllde henne. Det var tungt och hett och det tog henne över gränsen direkt. Hela underlivet krampade. Musklerna drog ihop sig hårt runt honom, om och om igen, och hon föll platt ner på madrassen med honom över sig. Han följde med, fortfarande inne, och rörde sig bara sakta nu. Små, mjuka rörelser medan han tömde sig.

Han böjde sig ner, läpparna mot hennes öra, och viskade, rösten låg och öm:

– Så vacker du är. Så skönt det känns.

Ayla låg kvar, skälvande, och kände hur det pulserade inne i henne och hur hans säd fyllde henne. Hur Amina fortfarande smekte hennes bröst men mjukare nu. Han kom i mig, tänkte hon, yr och varm. Djupt. Och det kändes så fantastiskt skönt.

De låg stilla en lång stund. Ali hade glidit ur och lagt sig på sidan. Amina hade krupit närmare, och nu vilade de tre tätt tillsammans på den smala madrassen. Andningen lugnade sig. Olja, svett och vätska kylde långsamt på huden.

Utanför det smala fönstret hördes palatsets vanliga ljud. En vakt som hostade någonstans i korridoren. Vatten som rann i en ränna. Inget som tydde på att någon hade hört dem. Ändå låg spänningen kvar i rummet, en stilla påminnelse om att det här inte fick upprepas för ofta.

Ayla vände huvudet mot Amina. Rösten var låg, fortfarande lite hes.

– Hur var din orgasm? Berätta.

Amina låg tyst en stund. Hon sorterade tankarna. Bilderna kom tillbaka, tydliga och varma. Hur det hade känts när hon sänkte sig över honom. Hur det sträckte. Hur Aylas finger hade cirklat över klitoris samtidigt som han fyllde henne.

– Det var… annorlunda, sa hon till slut. Mycket starkare än jag är van vid. När du rörde klitoris… det var som små blixtar. Mjuka först, sedan hårdare. Det pulserade. Och när han träffade den främre väggen… varje gång han stötte dit kändes det som om det drog ihop sig längre in. Som om allt samlades där. Jag kunde inte hålla emot. Det bara… kom. Och kom igen. Jag har aldrig sprutat så förut. Inte så mycket.

Hon tittade på Ayla.

– Har du gjort det? Sprutat så där?

Ayla log, litet och trött.

– En gång bara. Den måste träffa rätt samtidigt som det måste kännas rätt, som när någon tar sig ordentligt med tid.

Amina nickade. Hon tvekade, sedan frågade hon, rösten ännu lägre:

– Var det skönt att ha honom i det lilla hålet? Jag har aldrig provat det. Härskaren har alltid så bråttom. Han går in, rör sig lite, och är klar. Jag känner inte så mycket. Och… han är ganska liten. Det blir aldrig så fullt. Inte som det här.

Ayla låg stilla en sekund. Kände fortfarande efterverkningarna, hur det bultade mjukt där bak.

– Ja, sa hon. Det var skönt. Annorlunda. Trängre. Mer. Det gör lite ont i början, men när man slappnar av… då fyller det på ett sätt som inget annat gör. Och när han kom inne i mig… det var varmt. Tungt. Jag kände varje stråle.

Hon sträckte ut handen och smekte Aminas kind.

– Du kan prova någon gång. Om du vill. Han tar det långsamt. Han är försiktig.

Amina nickade igen. Hon låg kvar, tankarna fortfarande fulla av hur det hade känts när han träffade rätt, hur klitoris hade bultat under Aylas finger, och hur annorlunda allt varit mot det hon var van vid. Ali låg tyst bredvid dem, en arm över dem båda, och lyssnade. Ingen hade bråttom att röra sig. Inte ännu.

De låg så en stund till. Ingen talade. Ali kände hur Aminas andning sakta blev jämnare mot hans bröst och hur Aylas hand vilade mjukt mot hans höft. Det var stilla på ett sätt han inte var van vid. I de yttre gårdarna fanns det alltid ljud. Här inne, bakom det stängda fönstret, fanns bara deras tre andetag och den långsamma avkylningen av svett och olja på huden.

De hjälptes åt att tvätta honom. Ayla hämtade en fuktad handduk och en näve olja. Amina tog den andra. Ali låg på rygg medan de arbetade. Han var blöt ända upp på bröstet av Aminas vätska och av det som sprutat. De torkade honom noggrant, mjukt, och smorde sedan in huden med olja tills den glänste. När de kom till könet tog Amina över. Hon höll den slaka längden stadigt i ena handen och tvättade pungen med den andra, försiktigt, så att allt blev ordentligt rent.

Mitt i rörelsen kände hon hur den började styvna. Blodet återvände. Den växte i hennes hand, blev tyngre, lyfte sig. Hon kunde inte låta bli. Hon böjde ner huvudet och sög in honom i munnen. Mjukt. Försiktigt. Tungan masserade undersidan medan läpparna gled längs hela längden. Den andra handen kramade och vägde pungen, rullade den försiktigt. Det tog inte lång tid. Han var stenhård igen. Amina suckade och stönade om vartannat runt honom, ljuden dämpade.

Ayla låg bredvid Ali och smekte honom lugnt. En hand över bröstet, fingrarna som cirklade över bröstvårtorna. Hon tittade på Amina och viskade:

– Nästa gång får han använda munnen på dig. Han börjar bli riktigt bra på det.

Amina hörde det. Hon fortsatte suga. Långa, djupa drag. Hon tog honom så långt hon kunde, kände hur ollonet nuddade längre bak, och tänkte: Jag vill ha in hela honom. Hela längden. Undrar om det går. Hon försökte. Pressade sig längre ner. Det tog stopp. Halsen protesterade. Hon drog sig tillbaka, andades, och tänkte att hon fick träna. Nästa gång skulle hon klara mer.

Hon fortsatte. Sugande, slickande, händerna som arbetade. Samtidigt började Ayla prata. Lågt, nära Alis öra. Hon berättade om olika ställningar. Om hur man kunde bli tagen framifrån samtidigt som man lägger upp fötterna på mannens axlar, då kommer den in så djupt. Om hur man kunde ligga på sidan och låta den andre styra helt. Om lekar där man band för ögonen och bara kände. Om hur det kändes att bli slickad länge, tills man nästan bad om att få komma. Ali lyssnade uppmärksamt. Varje ord. Han ville lära sig. Allt.

Amina sög djupare igen. Ali kände hur det närmade sig. Hennes mun, de långa dragen, Aylas röst som beskrev saker han ville prova. Det drev honom rakt mot kanten. Han stönade till, ett lågt ljud, och väste:

– Jag kommer nu.

Amina kände hur det ryckte. Hur han svällde mot tungan. Sedan kom det. Kraftiga, varma strålar. Hon sög girigt, svalde det mesta, men lite läckte ut i mungiporna och rann ner. Hon höll kvar tills han var tom. Sedan släppte hon honom långsamt, kröp fram till Ayla, och kysste henne. Ayla öppnade munnen villigt. De delade det som fanns kvar, tungorna möttes, och Ayla svalde det Amina gav henne. Ali låg kvar och såg dem, andfådd, kroppen tung och varm.

Gryningen närmade sig. Ljuset utanför det smala fönstret hade börjat skifta, från svart till ett svagt grått. De hade hållit på i flera timmar. Kropparna var tunga, huden kladdig och varm, och rummet luktade av dem alla tre.

Ayla satte sig upp först. Hon strök undan håret och tittade på Ali.

– Du måste gå. Innan det blir ljust på riktigt.

Han nickade. De hjälptes åt att torka upp det värsta. Amina räckte honom hans kläder. Han drog på sig dem snabbt, händerna fortfarande lite ostadiga. Ayla gick till fönstret och öppnade det tyst. Den svala luften kom in.

Innan han klättrade ut vände hon sig mot honom.

– Nästa vecka igen?

Ali tittade på dem båda. Amina satt kvar på madrassen, sjalen löst om sig, och log trött. Han nickade.

– Ja.

Han gled ut genom fönstret, landade mjukt i gränden, och stod stilla en sekund för att lyssna. Inget. Sedan rörde han sig. Skuggorna var fortfarande djupa. Han tog samma väg tillbaka, genom det stora rummet, förbi de låga byggnaderna, och in genom öppningen i väggen. Väl inne i sitt gamla rum stängde han efter sig och lade sig på mattan.

Kroppen värkte på ett skönt sätt. Han tänkte på hur Amina hade känts runt honom, på hur Ayla hade tagit emot honom där bak, på smaken de delat. Och på att det skulle bli en ny vecka. Fönstret skulle kanske vara öppet igen. Han slöt ögonen. Sömnen kom fort.

Kapitel 4

Medan Ali arbetade och räknade dagarna rörde sig livet i haremet i sina vanliga banor.

Ayla vaknade tidigt, som de flesta. Förgemaket fylldes långsamt av röster och doften av varmt vatten. Hon tvättade sig tillsammans med de andra, långsamt, utan brådska. Amina stod bredvid henne. De pratade lågt om ingenting särskilt – om en sjal som behövde lagas, om att maten varit bättre dagen innan. Ingen nämnde nätterna. Inte här.

Vattnet i de stora kar som bars in varje morgon var fortfarande ljummet. Kvinnorna rörde sig tyst mellan varandra, tvålade armar och nackar, hjälpte varandra att fläta hår när det behövdes. Ingen hade bråttom. Det fanns tid innan den första kallelsen kunde komma, om den kom alls. Ayla kände hur det mjuka minnet av natten fortfarande satt kvar i kroppen, men hon lät det inte synas. Hon rörde sig som vanligt, log när någon sa något, och undvek att låta blicken dröja för länge vid Amina.

Senare, när de flesta hade dragit sig tillbaka, satt de en stund för sig själva. Amina borstade ut håret. Ayla tittade på henne och tänkte på Ali. På hur han hade hållit Amina. På hur det hade känts när han fyllde henne själv där bak. Det satt kvar i kroppen, ett mjukt minne. Hon visste att han skulle komma igen snart. Men hon visste också att varje gång blev risken större. Nu visste Amina. Det var skönt och farligt på samma gång.

– Du tänker på honom, sa Amina tyst, utan att titta upp.

Ayla log lite.

– Ja. Du också.

Amina nickade. Hon lade ifrån sig borsten.

– Jag undrar hur det skulle vara om vi hade mer tid. Om vi inte behövde lyssna efter steg hela tiden.

– Det får vi inte, svarade Ayla. Inte här. Men… vi kan ta det vi kan.

De satt tysta en stund. Utanför hördes vakter som bytte pass. Ayla tänkte på fönstret. På om det skulle vara öppet nästa gång. Hon hade inte bestämt sig för något särskilt ännu. Bara att hon ville se honom igen. Känna honom. Och låta Amina vara med, om hon ville.

På dagarna rörde de sig som vanligt. De åt i det stora rummet tillsammans med de andra, talade om småsaker, lagade kläder och väntade. Härskaren hade inte skickat efter någon av dem på ett tag. Det gav en sorts andrum. Ayla använde det. Hon tänkte på Ali mer än hon borde. På hur hans händer hade blivit starkare. På hur han lyssnade. På hur han hade kommit i henne. Samtidigt visste hon att andrummet inte skulle vara för evigt. En dag skulle någon bli kallad igen, och då skulle allt kännas annorlunda.

En kväll, när förgemaket nästan var tomt, stod hon en stund under gluggen. Hon visste att han kanske låg där. Hon öppnade inte kläderna den här gången. Bara stod stilla, en hand mot väggen, och andades. Sedan gick hon. Amina väntade i sovkammaren. De lade sig nära varandra, som de ibland gjorde, och Ayla viskade:

– Han kommer snart igen. Om fönstret är öppet.

Amina nickade mot kudden.

– Jag vill det.

Utanför fortsatte palatset sitt liv. Ali arbetade, räknade dagar, och förberedde sig på att berätta att han skulle vara borta. Inne i haremet väntade de två kvinnorna, var och en med sina tankar, och lyssnade efter klockorna som mätte ut tiden tills nästa gång.

Ayla tillbringade mer tid i det lilla rummet än vanligt. Den opassliga veckan gjorde att hon höll sig undan de andra mer. Amina kom dit när hon kunde. De låg på madrassen och pratade lågt, kropparna nära. Ali var en distraktion de båda gillade. Något varmt och farligt som fick dagarna att kännas annorlunda. Men de visste båda att det aldrig kunde bli permanent. Inte här. Inte med hur palatset fungerade. Det gjorde det både sötare och mer brådskande.

De talade sällan om det rakt ut. Istället låg de stilla och lät händerna röra sig långsamt över armar och ryggar. Ibland frågade Amina om något litet från natten. Ibland sa ingen något alls. Det räckte att veta att de båda tänkte på samma sak.

En eftermiddag låg de tysta en stund. Amina strök med fingret över Aylas arm.

– Hur kändes det? Det lilla hålet. När han var i dig.

Ayla tänkte efter.

– Trångt. Fyllande. Det gör lite ont först, men när man slappnar av blir det… mer. Djupare på något sätt.

Amina nickade. Hon ville veta mer. Ayla såg det.

– Vill du känna lite?

Amina tvekade bara en sekund. Sedan nickade hon. Ayla bad henne ställa sig på alla fyra, huvudet mot madrassen, ryggen svankad så att stjärten pekade uppåt. Amina gjorde det. Ayla knäböjde bakom henne. Fingrarna följde klyftan långsamt, från de särade blygdläpparna och uppåt. Hon lät fingertopparna smeka försiktigt i öppningen, kände hur Amina redan var varm och lite fuktig. Sedan gled tummen sakta uppåt och landade på det lilla hålet. Där pressade och masserade hon mjukt, cirklar, tills hon kände hur muskeln under tummen långsamt slappnade av.

– Är det skönt? viskade hon.

– Ja, andades Amina.

Två fingrar gled försiktigt in i fittan. Samtidigt pressade tummen på och gled in en bit i det andra hålet. Ayla rörde dem långsamt.

– Beskriv hur det känns. Och tänk att det är Ali som sitter bakom dig.

Amina andades tyngre.

– Det… fyller. Tummen känns annorlunda. Trängre. Och fingrarna… när du rör dem så där… det är som om det drar ihop sig längre in.

Ayla ökade tempot. In och ut i ett jämnt tempo. Efter en stund drog hon ut tummen. Hon böjde sig fram. Fingrarna inuti Amina gled längre ner och började massera runt klitoris, inte direkt på, utan i cirklar omkring. Samtidigt formade hon tungan till en spets och slickade mitt i den lilla, skrynkliga öppningen. Amina stönade ner i madrassen.

Hon fortsatte. Tungan virvlade runt den bakre öppningen medan tummen gled djupt in i slidan. Hon sökte den skrovliga punkten mot den främre väggen. När hon fann den masserade hon både in- och utsidan samtidigt. Amina blev våtare. Safterna rann.

Ayla tog den andra handen. Först ett finger, sedan två, gled in i stjärten samtidigt som hon slutade slicka. Hon rörde dem försiktigt, töjde mer. Efter en stund lade hon till ett tredje finger och började mer fokuserat knulla henne med handen. Tre fingrar i stjärten, tummen och fingrarna i fittan som arbetade mot g-punkten och runt klitoris. Amina stönade högre. Höfterna mötte rörelserna.

– Hur känns det? Gör det ont?

– Nej… det är skönt. Mer. Jag gillar det.

Ayla adderade lillfingret. Bara tummen kvar utanför. Handen arbetade stadigt. Amina klarade snart inte mer. Hon började skaka. Safterna flödade ur fittan, rann ner över Aylas hand. Bäckenet rörde sig i takt med rörelserna.

– Snart… jag kommer, stönade hon ner i madrassen.

Det brast. Kramperna fortplantade sig genom kroppen. Ryggen spändes. Slidmusklerna klämde hårt om fingrarna och hon riste till samtidigt som det forsade vätska ur henne. Ayla fortsatte obevekligt med rörelserna i stjärten. Hon kände hur musklerna kramade hårt runt fingrarna, sedan slappnade de av helt. Då pressade hon även in tummen. Den lilla handen var nästan helt begravd i henne, nästan lika tjock som Alis svullna kuk.

Hon återgick till behandlingen av g-punkten och klitoris med den andra handen. Snart kom en ny orgasm, lika kraftig som den första. Amina kunde inte vara tyst. Hon bet i madrassen och stönade högt. När spänningen släppte tryckte Ayla in det sista. Handen gled in i stjärten ända till handleden. Amina frustade och stönade, ännu en orgasm rullade igenom henne. Ayla böjde sig fram och viskade direkt i hennes öra:

– Vill du sluta?

Amina skakade bara på huvudet, kroppen fortfarande skälvande runt handen.

Ayla återgick till fittan. Tummen och fingrarna hittade g-punkten igen och började massera. Hårt och fort den här gången. Samtidigt rörde sig handen i stjärten långsamt. Hon drog ut den tills knogarna nästan lämnade henne, kände hur det sträckte, och lät den sedan glida in igen, hela vägen till handleden. Om och om igen. Ett stadigt, fyllande tempo.

Amina kände allt. Hur handen öppnade henne där bak, hur det var nästan för mycket och ändå inte nog. Hur fingrarna mot den främre väggen fick det att dra ihop sig längre in, skarpt och skönt. Jag klarar inte mer, tänkte hon, ansiktet pressat mot madrassen. Det är för mycket. Det är så jävla skönt att jag inte vill att hon ska sluta. Kroppen skakade redan. Safterna rann. Varje gång handen gled in igen kände hon hur musklerna försökte klämma åt, hur de inte riktigt orkade.

Det blev för mycket en gång till. Den här gången kom inget högt skrik. Bara ett kvävt, dämpat ljud ner i madrassen, ett långt, skälvande stön som bröts av. Orgasmen tog henne hårt. Hela kroppen skakade. I flera minuter. Vågorna fortsatte, en efter en, tills hon till slut blev helt slapp. Armarna gav vika. Hon föll ner på mage, andfådd, darrande, med Aylas hand fortfarande inne i henne.

Ayla väntade tills skakningarna lugnat sig. Sedan drog hon sig försiktigt ur. Långsamt, så att det inte skulle göra ont. Amina suckade när handen lämnade henne. Ayla lade sig tätt intill, läpparna mot hennes öra, och viskade, rösten låg och mjuk:

– Så full du var. Nästan som när han är i dig. Hans hårda kuk som fyller dig och sprutar djupt inne. Varmt och tungt. Precis så här.

Amina riste till. En mindre orgasm, kort och skarp, gick genom henne igen. Hon pressade ansiktet mot madrassen och andades. Ayla höll om henne, en hand stilla på hennes höft, och lät henne komma ner. De låg kvar så, tysta, medan kroppen långsamt slutade darra.

De låg stilla en lång stund efteråt. Amina andades mot madrassen, fortfarande darrande i små efterskalv. Ayla höll kvar handen på hennes höft och sa ingenting mer. Utanför hördes stegen av någon som gick förbi i korridoren. De väntade tills ljudet försvann innan någon av dem rörde sig. Det här rummet var det enda ställe där de kunde vara så här. Ändå visste de båda att det inte kunde hålla för alltid.

Ayla kunde knappt vänta. Bara några få dagar kvar. Kroppen mindes redan hur han kändes, och nu när den opassliga veckan närmade sig sitt slut blev längtan skarpare.

Dagen efter akten i det lilla rummet hade Amina svårt att gå. Hon rörde sig långsamt, vilade mest i sovsalen, och svarade kort när någon frågade. Ayla satte sig bredvid henne på eftermiddagen.

– Är du sjuk?

Amina flinade, trött men road.

– Inte sjuk. Bara lite öm där bak. Och trött. Jag tror du får ta hand om honom själv nästa gång.

Ayla log tillbaka, men sa inget mer. Hon förstod. Resten av dagen gick i det vanliga. De tvättade kläder, hjälpte till med maten, lagade en sjal som gått sönder. Inget särskilt. Men för Ayla kändes allt annorlunda. Månadsblödningen hade tagit slut under natten. Kroppen återgick till det normala, och med det kom en hetta hon inte riktigt kunde styra. Allt hon rörde vid, allt hon såg, associerade hon med sex. Med honom.

På kvällen, när förgemaket var nästan tomt, ställde hon sig under gluggen. Hon visste inte säkert om han låg där, men hon trodde det. Hon öppnade kläderna långsamt. Lät brösten falla fria. Bröstvårtorna var redan styva, känsliga mot luften. Hon smekte dem, nöp lätt, och kände hur det drog ända ner mellan benen. Blygdläpparna var blodfyllda och svullna. Hon behövde bara nudda klitoris, ett lätt drag med fingret, så blev det nästan för mycket. Hon stönade tyst, kinderna varma, och lät handen glida längre ner. Bara en stund. Tillräckligt för att han skulle se, om han tittade. Sedan stängde hon kläderna igen och gick, med kroppen fortfarande pulserande.

Hon visste att det var farligt att reta honom så. Men just nu brydde hon sig inte. Hon ville att han skulle vara lika hungrig som hon när han kom.

Kapitel 5

Amina hade börjat träna i hemlighet. Det var inte något hon pratade om, inte ens med Ayla. Varje gång hon mindes hur Ali hade känts i munnen – hur långt hon hade kunnat ta honom innan halsen protesterade, hur han hade stönat när hon ändå försökte – satt känslan kvar. Hon ville mer. Hon hade hört andra kvinnor i förgemaket, i de låga samtalen när de trodde ingen lyssnade, prata om hur vissa män blev nästan tysta av det. Hur de uppskattade när man tog dem längre, när munnen öppnade sig helt. Men härskaren var inte byggd så. Ingen behövde träna för honom. Och Amina kunde inte fråga. Inte utan att väcka frågor hon inte ville svara på.

Hon valde stunder då de andra var upptagna. När köket var tomt mellan måltiderna. När de flesta kvinnor vilade efter lunchen. Hon rörde sig tyst, undvek att möta blickar, och stängde dörren bakom sig så gott det gick. Det kändes dumt varje gång. Ändå fortsatte hon. Kroppen lärde sig långsamt, även om det tog emot.

Så hon övade själv. I början med det hon kunde hitta i köket när ingen såg: en smalare morot, en bit gurka som inte var för tjock. Det kändes konstigt, nästan löjligt, men kroppen lärde sig långsamt. Zucchini var det som mest liknade vad hon behövde. Rätt längd, rätt omfång. En eftermiddag, när köket var tomt mellan måltiderna, hittade hon en som kändes perfekt. Fast men inte hård, slät och jämn. Hon tog den, och två smalare grönsaker till, och stängde in sig i ett av de mindre rummen längst bort i korridoren. Dörren låste hon inifrån så gott det gick. Ingen skulle leta efter henne på en stund.

Första gången var det riktigt svårt. Så fort den kom det minsta för långt kändes det som om hon skulle kräkas. Halsen stängde sig, ögonen tårades, och hon fick dra sig tillbaka med ett kvävt ljud. Hon satt på golvet, andades, och försökte igen. Långsamt. Hon smorde den med lite olja från ett krus hon tagit med sig, precis som Ayla hade gjort med Ali, och det hjälpte lite. Men fortfarande – så fort den nådde den där punkten där tungan inte längre räckte till – protesterade kroppen. Hon kämpade vidare tills ögonen sved och käkarna värkte. När hon till slut gav upp kändes det som om hon inte hade kommit någonstans.

Nästa dag gick det lättare. Det kändes inte lika obehagligt längre. Halsen öppnade sig mer. Hon kunde ta den längre innan det tog stopp, och smaken av olja och grönsak var mindre störande. Hon satt på knä på mattan, ryggen rak, och lät den glida in i sin egen takt. Fortfarande inte hela vägen. Men när hon sträckte ut tungan så långt hon kunde, och svalde samtidigt som den skulle förbi det värsta stället, hände något. Musklerna slappnade av en sekund längre. Den gled in. Inte hela, men tillräckligt för att hon skulle känna hur den fyllde halsen, hur andningen blev ytlig och kontrollerad. Hon höll kvar den där, några andetag, innan hon drog sig tillbaka. Hjärtat slog hårt. Det gick. Det gick faktiskt.

Hon lärde sig att inte skynda. Att andas genom näsan. Att luta huvudet precis rätt så att det inte tog emot för hårt. Det var fortfarande trångt. Ibland tårades ögonen. Men det fanns en sorts koncentration i det som hon inte hade väntat sig. Varje gång det gick lite längre tänkte hon på Ali. På hur det skulle kännas när det var han och inte en kall grönsak.

Hon tränade varje dag hon kunde vara ensam. Långsamt, med den tjockare zucchinin och de smalare när hon behövde vila. Hon lärde sig att andas genom näsan, att luta huvudet rätt, att inte skynda. Det kändes fortfarande trångt, och ibland tårades ögonen, men det var inte längre bara obehag. Det fanns en sorts koncentration i det. En förväntan. Varje gång hon lyckades ta den längre tänkte hon på Ali. På hur han skulle kännas, varm och levande, istället för kall grönsak. På hur han skulle reagera om hon tog honom så långt. På smaken hon redan mindes.

Dagen för mötet kom, och till Aminas besvikelse kom hennes månadsblödning en dag för tidigt. Hon kände det redan på morgonen, den välbekanta tyngden och värmen, och visste att det inte skulle gå. Hon hittade Ayla i det lilla rummet på eftermiddagen, när de andra var upptagna. Ayla satt på madrassen och borstade håret. Amina stängde dörren efter sig och satte sig bredvid.

– Det kom, sa hon lågt. Tidigare än jag trodde.

Ayla tittade på henne. Förstod direkt.

– Då är det jag ensam den här gången.

Amina nickade. Hon hade hoppats att få visa det hon tränat på, att se hur långt hon klarade med honom. Men kroppen bestämde. De satt tysta en stund. Utanför hördes steg i korridoren, någon som gick förbi. Ayla lade borsten åt sidan.

– Det är rättvist, sa hon. Du får vara ensam nästa gång. Om du vill. Jag tar den här.

Amina log lite, trött.

– Ja. Det vill jag.

De pratade inte mer om det. Ayla visste vad Amina hade gjort de senaste dagarna – hon hade sett hur hon rörde sig, hur hon ibland masserade käkarna när hon trodde ingen såg – men hon frågade inte. Det var Aminas. Precis som det Ali hade gjort med henne den där natten var deras. De hjälptes åt att lägga fram det som behövdes i rummet: olja, en ren handduk, den lösa sjalen. När Amina gick tillbaka till förgemaket kände hon en blandning av besvikelse och något annat. Något varmt. Nästa gång. Och tills dess skulle Ayla ha honom för sig själv.

På vägen tillbaka till förgemaket mötte hon två av de andra kvinnorna. De nickade bara och gick vidare. Ingen frågade var hon hade varit. Det var så det fungerade. Man rörde sig fritt inom haremets murar så länge man inte gjorde något som väckte uppmärksamhet. Amina höll blicken sänkt och kände fortfarande den svaga ömheten i käkarna. Hon tänkte att nästa gång skulle det bli annorlunda.

På kvällen, när det mörknade, öppnade Ayla fönstret en springa. Hon stod kvar en stund och lyssnade. Inget annat än palatsets vanliga ljud. Sedan klädde hon av sig långsamt, lade sig på madrassen, och väntade. Kroppen var redan varm. Hon visste att Ali skulle komma. Och den här gången skulle det bara vara de två.

Kapitel 6

Ali klättrade in genom fönstret och stängde det tyst efter sig. Rummet var mörkt förutom det svaga ljuset från en liten lampa Ayla hade tänt. Hon låg redan på madrassen, naken under en tunn sjal, och tittade på honom när han reste sig. Ingen Amina. Bara de två.

– Hon kunde inte, viskade Ayla. Det kom tidigare. Det är bara vi.

Han nickade. Klädde av sig långsamt. När han stod naken framför henne såg hon att han redan var styv, men han rörde sig inte framåt direkt. Istället satte han sig på kanten av madrassen, lade handen mot hennes kind och strök med tummen över hennes underläpp.

– Jag har tänkt på dig hela veckan, sa han lågt. Inte bara på… det. På dig. Hur du låter när du andas. Hur du tittar på mig.

Ayla kände hur något mjuknade i bröstet. Det var inte det vanliga hungriga. Det var något annat. Hon drog undan sjalen och lät honom se henne. Brösten, magen, de mörka håren mellan benen. Han tittade länge. Sedan böjde han sig fram och kysste henne. Långsamt. Inte hårt. Tungan mötte hennes, och hon kände hur han smakade på henne, hur han tog sig tid.

Han lade sig bredvid henne utan att skynda. Ena handen gled över hennes bröst medan tummen cirklade över bröstvårtan tills den styvnade under honom. Den andra handen vilade på hennes höft. Han kysste henne igen, djupare den här gången, och hon hörde hur hans andning blev tyngre. När han drog sig tillbaka vilade pannan mot hennes.

– Jag har pratat mer med den äldre kvinnan, sa han. Inte bara om arbete. Jag frågade… saker. Om hur man gör så att det blir skönt för en kvinna. Hon skrockade och berättade. Sa att det viktigaste är att lyssna. På kroppen. På ljuden. På hur hon rör sig. Då vet man om man gör rätt.

Ayla log lite mot hans mun.

– Hon har rätt.

– Jag vill göra det rätt med dig, viskade han. Jag vill att du ska känna dig… speciell. Inte bara att jag tar dig. Att jag ser dig.

Hon kände hur kinderna blev varma. Det var ovanligt att någon sa så. Härskaren sa aldrig något. Ali lade sig över henne, men stöttade på armarna så att hon inte kände hela tyngden. Han kysste henne nerför halsen, över nyckelbenen, och tog den ena bröstvårtan i munnen. Sög mjukt, lät tungan virvla, och när hon suckade till gjorde han det hårdare. Den andra handen gled ner mellan hennes ben. Hon var redan våt. Han kände det direkt, hur det blev halt under fingrarna.

– Du är blöt, mumlade han mot hennes bröst. Så ordentligt blöt och redo.

Han rörde henne långsamt. Först bara utanpå, cirklar över klitoris, sedan ett finger inuti. Hon öppnade sig runt honom. Han lyssnade. När hon drog efter andan höll han kvar trycket där. När höfterna lyfte sig mötte han dem. Han lade till ett andra finger, böjde dem, och sökte den skrovliga punkten mot den främre väggen. När han fann den stönade hon lågt och greppade om hans arm.

– Där, viskade hon. Just där.

Han höll kvar. Masserade. Inte hårt. Stadigt. Samtidigt sög han hårdare på bröstvårtan, nöp lätt med tänderna, och kände hur hon drog ihop sig runt fingrarna. Han tänkte på vad den äldre kvinnan hade sagt. Lyssna. Om hon blir tystare, om hon skakar, om hon trycker sig mot dig – då gör du rätt. Ayla andades snabbare nu. Han drog ut fingrarna, slickade dem rent framför henne, och såg hur hennes ögon mörknade.

– Jag undrar en sak, sa han. När Amina kom… när det blev så blött. Sprutade. Tror du det skulle vara extra skönt för dig också? Om jag kan lära mig att göra det med dig?

Ayla låg stilla en sekund. Kände hur kroppen redan pulserade.

– Jag vet inte, svarade hon ärligt. Jag har gjort det några gånger. Inte alltid. Men när det händer… ja. Det är annorlunda. Starkare. Som om allt släpper på en gång.

– Kan du lära mig? viskade han. Visa mig vad jag ska göra. Jag vill att du ska komma så. Om du vill.

Hon nickade. Tog hans hand och förde den tillbaka mellan sina ben.

– Fortsätt som du gör. Men när jag börjar skaka… tryck hårdare mot den främre väggen. Och rör klitoris samtidigt. Inte för hårt. Bara… ihärdigt. Och lyssna. Jag säger till om det blir för mycket.

Han gjorde som hon sa. Två fingrar inuti, böjda, masserade den skrovliga punkten. Tummen mot klitoris, mjuka cirklar. Han kysste henne medan han gjorde det, svalde hennes stön. Hon blev våtare. Han kände hur det rann ner över handen, hur musklerna började dra ihop sig i små ryck. Hon grep tag i hans hår.

– Fortsätt, andades hon. Just så. Inte fortare. Bara… där.

Han höll takten. Lyssnade på hur andningen blev kortare, hur låren började darra. När hon stönade till, ett skarpt ljud, ökade han trycket precis som hon hade sagt. Fingrarna pressade hårdare mot den främre väggen, tummen cirklade stadig. Helt plötsligt krampade hon. Musklerna låste runt fingrarna, och en varm stråle av vätska sprutade ut över hans hand och mage. Hon skakade, bet i hans axel för att dämpa ljudet, och han fortsatte röra henne genom det. Inte hårdare. Bara kvar. Vågorna kom, en efter en, tills hon sjönk tillbaka mot madrassen, andfådd och blank av svett.

Han drog ut fingrarna långsamt. Tittade på henne. Hon log, trött och varm.

– Det där, viskade hon. Det var du som gjorde det.

Han kysste henne. Smakade salt och henne. Sedan satte han sig mellan hennes ben. Han lyfte dem, lade benen över sina axlar, och styrde sig mot henne. Hon var öppen och våt efter orgasmen. Ollonet gled in lätt. Han pressade sig in långsamt, hela vägen, och kände hur hon drog ihop sig runt honom.

– Så trång du är, mumlade han. Så otroligt skön.

Han började röra sig. Inte hårt. Stadiga, djupa stötar. I den ställningen träffade han djupt, och hon kände hur han fyllde henne helt. Han höll hennes ben mot sina axlar, kysste hennes vad, och lyssnade på varje ljud hon gjorde. När hon stönade högre tryckte han till lite mer. När hon tystnade saktade han ner och lät henne känna hela längden.

Efter en stund pressade han benen mjukt framåt, mot hennes huvud. Hon vek sig nästan dubbel. Knäna nära axlarna, kroppen öppen under honom. I den ställningen kunde han komma ännu djupare. Varje stöt gned ollonet mot den främre väggen, precis där hon var som mest känslig. Hon drog efter andan, ett skarpt ljud, och greppade om hans armar.

– Där, andades hon. Fan… där. Det är så djupt.

Han höll kvar vinkeln. Rörde sig långsamt först, så att hon kände varje centimeter, sedan lite hårdare när hon började möta honom. Han tittade ner på henne. Såg hur brösten gungade, hur ansiktet var blankt av svett, hur ögonen var halvslutna. Han böjde sig fram så långt han kunde och kysste henne, tungt, medan han stötte.

– Du är så vacker så här, viskade han mot hennes mun. Helt öppen för mig. Jag känner hur du drar ihop dig. Hur du blir ännu blötare.

Hon kunde knappt svara. Bara stönade. Han lyssnade. När andningen blev kort och desperat höll han tempot. När hon började skaka igen pressade han benen lite mer framåt och stötte djupt, stadigt, så att ollonet gned mot den främre väggen om och om igen. Hon kom en andra gång. Inte lika blött som den första, men hårt. Musklerna kramade honom, drog ihop sig i vågor, och hon bet i hans axel för att inte skrika. Han fortsatte genom det, långsammare, tills hon slappnade av under honom.

Sedan ökade han takten. Inte våldsamt. Bara mer. Han kände hur det byggdes i honom. Hon var så trång, så varm, så öppen. När han var nära saktade han ner, drog sig nästan hela vägen ut, och vilade pannan mot hennes.

– Jag är nära, viskade han. Vill du att jag kommer i dig? Eller på magen?

Ayla låg stilla en sekund under honom, andfådd, kroppen fortfarande pulserande. Hon kände hur han darrade lätt, hur ollonet vilade mot hennes öppning, varmt och tungt.

– Jag hade helst velat känna hur du pumpar din säd i mig nu med en gång, svarade hon lågt. Riktigt djupt. Men det är bättre om du gör det i stjärten. Där kan du få spruta hur ofta du vill. Risken är för stor om du gör det nu. Vill du ta mig i det trånga hålet?

Han nickade. Kysste henne mjukt på munnen, sedan på kinden.

– Ja. Om du vill. Jag tar det långsamt.

Han drog sig ur henne helt. I den ställningen, med benen fortfarande pressade framåt mot hennes huvud, kunde han nå både det trånga hålet och klitoris samtidigt. Han hällde mer olja över fingrarna, smorde in henne där bak, cirklar runt det lilla hålet tills muskeln mjuknade under honom. Ett finger gled in lätt. Han rörde det, lyssnade på hennes andetag, och lade till ett andra. Hon stönade lågt, men det var inte av smärta. Han tittade på henne hela tiden.

– Är det okej? viskade han.

– Ja. Fortsätt. Jag vill känna dig där.

Han drog ut fingrarna. Tog sig själv i handen, pressade ollonet mot den oljiga öppningen, och gled in långsamt. Centimeter för centimeter. Han tittade på hennes ansikte, lyssnade på varje ljud. När det sträckte för mycket stannade han. När hon andades ut och pressade sig mot honom gled han längre. Till slut möttes hans höfter hennes. Han var helt inne. Trångt. Varmt. Han höll sig stilla en stund, lät henne vänja sig, och lade tummen mot klitoris. Mjuka cirklar.

Ayla kände hur han fyllde henne där bak. Det var annorlunda än i fittan. Trängre. Känsligare men på ett annat sätt. Varje liten rörelse han gjorde pulserade ända upp i magen. Hon kände hur ollonet tryckte mot något djupt inuti, hur oljan gjorde det halt, och hur tummen samtidigt cirklade över klitoris. Det var nästan för mycket. Och precis rätt.

– Du är så trång här, mumlade han. Så jävla skön. Jag känner hur du klämmer runt mig.

Han började röra sig. Målmedvetet, men inte hårt. Korta, djupa stötar. Varje gång han tryckte in sig gned tummen mot klitoris i takt. Han lyssnade. När hon drog efter andan höll han kvar. När hon stönade högre pressade han lite mer. Hon kände hur det byggdes igen. Inte bara från klitoris. Från hur han fyllde henne helt, hur den trånga muskeln arbetade runt honom, hur varje stöt träffade något som fick det att dra ihop sig längre in.

– Fortsätt, andades hon. Just så. Jag känner dig överallt.

Han böjde sig fram så långt han kunde, kysste henne, och höll tempot. Tummen cirklade stadig. Han kände hur hennes safter rann ner på kuken och över hand, hur hon började skaka. Hon kom en tredje gång. Hårdare den här gången. Musklerna i stjärten kramade honom hårt, drog ihop sig om och om igen, och hon bet i hans axel medan vågorna gick genom henne. Han fortsatte röra sig genom det, långsamt, tills hon slappnade av under honom.

Sedan ökade han takten lite. Inte för att skynda. Bara för att det kändes rätt. Han tittade på henne. Såg hur hon låg öppen under honom, benen fortfarande framåt, ansiktet blankt, ögonen halvslutna. Han kände hur det byggdes i honom igen. Trångt. Varmt. Helt.

– Jag kommer, viskade han. I dig. Där bak.

– Ja, andades hon. Kom. Jag vill känna det.

Han stötte djupt, höll sig kvar, och kom. Kraftiga, varma strålar fyllde henne. Han rörde sig bara smått medan han tömde sig, kände hur hon drog ihop sig runt honom en sista gång. Tummen vilade stilla mot klitoris nu. Han sjönk ner över henne, försiktigt, och lät benen glida ner från axlarna. De låg stilla. Han var fortfarande inne i henne. Hon strök med handen över hans rygg, långsamt.

– Det där, viskade hon. Det var… mer än jag väntat. Du lyssnade. Och du tog dig tid.

Han kysste hennes tinning.

– Jag vill lära mig mer. Allt. Så att du känner dig så här varje gång. Speciell. Inte bara att jag tar dig.

De låg kvar en lång stund. Han gled ur henne till slut, hämtade handduken, och torkade henne mjukt. Inte bara det värsta. Hela kroppen. Han kysste henne på magen, på låren, och lade sig sedan bredvid henne igen. Hon vilade huvudet mot hans bröst. Utanför fönstret var det fortfarande mörkt. De hade tid. Och för första gången på länge kände Ayla sig inte bara tillfredsställd. Hon kände sig sedd. Speciell. Som om det här inte bara var något de gjorde i hemlighet, utan något som var deras.

De låg kvar. Ali hade glidit ur henne för en stund sedan, men han hade inte rört sig bort. Istället låg han på sidan, en arm under hennes nacke, den andra vilande över hennes midja. Handduken låg slängd bredvid dem, olja och vätska torkade långsamt på huden. Rummet luktade av dem. Ayla vilade huvudet mot hans bröst och lyssnade på hur hans hjärta sakta lugnade sig. Hon kände sig tung och mjuk, nästan flytande. Inte bara från det de just gjort. Från hur han hade tittat på henne hela tiden. Hur han hade stannat när det behövdes. Hur han hade frågat.

Ali strök med fingrarna längs hennes rygg, långsamt, upp och ner. Han sa ingenting på en lång stund. Bara andades. Sedan, när tystnaden kändes trygg, började han prata. Rösten var låg, nästan mot hennes hår.

– Jag har blivit uttagen att följa med till sommarpalatset, sa han. För att arbeta. Det är… ett stort kliv. För mig. De tar inte med vem som helst.

Ayla lyfte huvudet lite. Tittade på honom.

– När?

– Om två dagar. Vi är borta i två veckor. Kanske lite mer, beroende på hur arbetet går.

Han tystnade. Fingrarna stannade mot hennes rygg. Hon kände hur han svalde.

– Jag vet inte hur jag ska klara mig utan dig, viskade han. Inte bara… det här. Utan att veta att du finns här. Att jag kan komma tillbaka till det här. Till dig.

Ayla log. Det kom av sig själv. Något varmt spred sig i bröstet, mjukt och oväntat. Hon strök med handen över hans kind, kände skäggstubben under fingrarna.

– Du klarar det, sa hon lågt. Och jag finns kvar när du kommer tillbaka. Fönstret kommer att vara öppet. Om jag kan.

Han nickade. Kysste henne på pannan. De låg tysta igen. Utanför hördes en vakt byta pass någonstans långt borta. Ayla tänkte på Amina. På överenskommelsen. Hon andades ut.

– Amina och jag pratade, sa hon. Innan du kom. Eftersom hon inte kunde vara med idag… vi bestämde att nästa gång får hon vara ensam med dig. Om hon vill. Det kändes rättvist.

Ali var tyst en sekund. Sedan nickade han igen.

– Ja. Det är rättvist. Hon… hon tittade på mig på ett sätt. Som om hon verkligen ville. Jag vill att hon ska få det. Om hon vill.

Ayla kände hur något mjuknade ytterligare i henne. Inte svartsjuka. Något annat. En sorts lättnad. Att han inte bara tog. Att han lyssnade. Hon lade sig närmare, benet över hans.

– Det finns en sak jag undrar, sa han efter en stund. Om det behövs. Om något händer medan jag är borta. Finns det något säkert sätt jag kan meddela mig till er? Inte ofta. Bara… om det är viktigt.

Ayla tänkte. Riskerna var många. Budbärare kunde höras. Skrift kunde hittas. Hon strök med fingret över hans bröst, långsamt.

– Inte direkt, svarade hon. Men… den äldre kvinnan du pratat med. Hon vet mer än hon säger. Om du lämnar ett meddelande hos henne, något enkelt, så kan hon se till att det når rätt person. Inte alltid. Men oftare än någon annan. Bara… håll det kort. Inget namn. Inget som kan spåras tillbaka.

Han nickade. Tyst. Hon kände hur han andades mot hennes hår.

– Jag kommer tillbaka, sa han. Två veckor. Sedan är jag här igen.

– Jag vet.

De låg kvar tills ljuset utanför fönstret började skifta från svart till grått. Ali klädde på sig långsamt. Ayla hjälpte honom med tröjan, strök undan håret från hans panna. Innan han klättrade ut kysste han henne en sista gång. Långsamt. Inte hungrigt. Bara så att hon skulle känna det efteråt.

– Två veckor, viskade han.

– Två veckor, svarade hon.

Han gled ut genom fönstret. Ayla stod kvar en stund och lyssnade. Inget. Sedan stängde hon det tyst, lade sig på madrassen igen, och drog sjalen över sig. Kroppen värkte på ett skönt sätt. Och någonstans inuti, under det, kändes det varmt. Speciellt. Som om han hade lämnat något kvar som inte bara var hans säd. Något som skulle hålla i två veckor.