Hård hämnd och omöjlig kärlek i bastun. Del 5 av 5 i Vinterkriget

Hemkomsten efter förintandet av det sibiriska skidkompaniet som tagit hennes mans liv.

Irma hade känt ånger för sitt tilltag med att kalla in flygvapnet i sin jakt på Marttis banemän, att det skulle komma flygplan från Sverige hade hon inte begripit men farfar hade hört i radion att det kommit svenska frivilliga och även med en del flygplan.

Så dagen efter hemkomsten riggade hon upp radion och kontaktade fjärrpatrullstaben i avsikt att förklara sig, direkt efter anropssignalen kom ett meddelande om högprioriterad order:
Onkel tackar för insatsen med flyget mot Dolinins spaningskompani!
Ny order: Lokalisera resten av Dolinins skidbrigad, rapportera alla rörelser mot Kuhmo.

Farfar Henrik visste berätta att det var livsviktigt för Siilasvuo att veta var de var för de var fruktade sibiriska elitsoldater som kunde ta sig fram i ödemarken likt de finska soldaterna.

Irma packade för en långtur med mat, radio, Marttis kpist och sin Mosin-Nagant prickskyttegevär som hon erövrat redan första dagen när hon räddade Riitta från NKVD soldaterna

På två dygn hade Irma kommit ner mot Hamara höjderna och fick direkt upp spåret på den rysk/sibiriska truppen som mycket riktigt skidade mot Kuhmo, ett snabbt radio meddelande till staben om deras läge och åkriktning, verkade vara 3 större avdelningar med totalt över 1000 man, de hade många slädar med material och de åkte försiktigt med många spanare i täten och sidorna.

Med sina snabba skidor hade Irma inga problem att åka från höjd till höjd och spana längs hela kolonnen för att till slut komma framför första avdelningen som stannade i sluttningen mot en sjövik där Irma hade bra spaningsplats på andra sidan viken på en liten höjd.

Ut på sjökanten kom en hel grupp officerare och när det kom fram en högre chef som alla hälsade på så hade Irma redan riktat in sig, bedömt avståndet och vinden samt ställt in siktet för det, precis när alla ställde sig i givakt och höjdaren Lyfte handen till svar så sköt Irma han i bröstet, raskt sikte på den bredvid och pang så stöp även han, de flesta övriga stod förvånade kvar och tittade sig runt så Irma kunde skjuta tre gubbar till, sen var hon tvungen att mata in 5 nya patroner och då började flera hundra vapen skjutandet mot hennes position, som tur var så låg hon bakom en stadig klippa och kunde snabb krypa till skidorna och försvinna med bra fart bakom höjden och in i den mörknande skogen, hon hörde att de började jaga men de kom aldrig nära för hon åkte lätt från på sina snabba skidor och sen kom mörkret så de gav upp.

När hon kom upp på en större höjd och inte hörde några förföljare så slängde hon upp antennen och meddelade staben att fienden fans på en smal ås mellan två sjöar sydväst Kesseli och att de var säkert förbannade för de hade misstat en del officerare men att de började få problem med vapnen i kylan.

(Överste Dolinin och hans närmaste officerare dog den 12 februari och trupperna blev förvirrade och overksamma, några dagar senare kom de finska jägarna, omringade alla tre bataljonerna med sibiriska elitkrigare och när termometern sjönk under -40 så bet det Finska stålet bättre än de ryska, på natten till 16:de smög den vita döden på sibirierna och slog ut hela brigaden, av 1800 man dog ca 1700 de kalla dagarna kring Vetko och Kesseli) Skribentens info.

Irma hade redan efter sitt eldöverfall och meddelande åkt tillbaka runt ryssarna och följde deras spår tillbaka mot ryska sidan för hon ville se om det skulle komma fler och hur mycket mer trupper som fans på andra sidan, hon gissade att dessa kommit från Uhtua för där fans ju NKVD:s högkvarter för västra Vitahavs regionen och dom hade hon ett ont öga till.

Tre dygn senare hade hon kommit 150km norrut och kunde spana längs vägen från Uhtua till Finland, den vägen som den Ukrainska divisionen kommit som anfallit Suomussalmi men sen jagats tillbaka med grymma förluster, nu fans en del kvar i Juntusranta och det var mycket trafik på vägen så Irma skickade täta rapporter om trafiken åt bägge hållen, mat och ammunition med förstärkningar mot Finland och bilarna fulla av sårade på väg tillbaka, det gick hårt åt ryssen fast han försökte bita sig kvar på finska sidan.

Här kunde Irma åka omkring obehindrat för ingen trodde att en ensam person på skidor kunde vara en farlig fiende, på en hög ås en bra bit från den ryska basen i Uhtua hittade Irma en liten stuga där det bara var fotspår mellan huset, fähuset i gaveln och den lilla bastun i skogsbrynet där det rök ut skorstenen på kvällen när mörkret började smyga på och Irma var frusen, trött och hungrig för maten hade tagit slut fast hon snålat länge, det var nästan en månad sen hon lämnade hemstugan och nu lockade den varma bastun så hon var tvungen att smyga dit, med kniven i högsta hugg sparkade hon in dörren och klev in, ett litet ljus fladdrade i fönstersmygen och en naken kropp kröp ihop längst in i hörnet och snyftade högt.

När Irma tittade närmare så upptäckte hon att det var en ung kvinna, ja knappt mycket äldre än hon själv, Irma stoppade ner kniven, hyschade på kvinnan och frågade om det fans andra i stugan men kvinnan sa att hon var alldeles ensam sen hennes mormor hade dött, Irma hade ju inte heller sett spår av andra så hon trodde det kunde stämma och så hungrig och frusen som hon var så stängde hon dörren och tog av sina kläder, på pallen i bastun stod ett krus med dricka och en bit torkat kött, det tog hon utan vidare, gott hembrygd och renkött smakade underbart, kvinnan slutade gråta när Irma hade tagit av sig kläderna och hon såg att de var ganska lika varandra, seniga smala kroppar, små bröst och blå ögon som hade sett för mycket hemskheter för sin ålder, Irma slängde på mer vatten på stenarna och började fråga ut den unga kvinnan som berättade att hon kommit till sin mormor på hösten för hon hade fått tag på ett stort stycke renkött och en liten säck rågmjöl och hade hon stannat i byn så hade politruken snart fått reda på de och konfiskerat maten, här hade mormor hönor och en get samt mycket bär som hon plockat under hösten så de skulle klara sig bra över vintern men mormor hade blivit hastigt sjuk och dött, nu låg hon i en grav bakom stugan.

Kvinnan som hette Irina grät lite igen och Irma kramade om henne för att trösta, det blev mycket kramande och smekande från bägge hållen efter en stund, nakna som de var så kunde de smeka varandra över hela kroppen, när Irina kröp i hennes famn så kramade Irma hennes rumpa med andra handen i hennes nacke och hår, Irina fick in Irmas bröst i munnen och började sakta suga på den, snart var hon även på det andra bröstet och fick bröstvårtorna att hårdna, Irma tyckte det var så skönt att få kramas och smeka Irina och det började pirra så skönt i kroppen när hon slickade och sög på brösten, handen på rumpan hittade in mellan benen och snart stönade Irina högt av massagen som hon fick, när fingrarna hittade hela vägen in mellan blygdläpparna så svankade hon ordentligt för att de skulle komma längre in och det gjorde de tills de hittade den skrovliga ytan som fick Irina att stöna högt och börja nafsa hårdare i brösten samtidigt som hon fick ner en hand mellan Irmas ben, nu kunde de smaka på varandra inne och utanpå med stigande upphetsning och lust.

Irma lyfte på Irinas huvud och tittade djupt i ögonen när hon frågade om de skulle njuta av varandra i denna stund mitt i allt elände omkring i välden.

Irina hulkade och sa att hon varit så ensam och rädd länge att det var som om hon fått en ängel på besök, där fick Irma tårar i ögonen när hon tänkte på vem som kallat henne för sin ängel men nu var själv bland dom, men Irina kysste henne intensivt och smekte brösten och ner till blygden där hon hittade den uppstickande glädjeknappen som fick Irma att stöna högt av lusta, hon tryckte ner Irina på laven och började kyssa henne över hela kroppen från halsen, brösten, magen till hennes glädjeknapp, Irina hade kvar handen på Irmas och masserade den samtidigt som Irma gjorde det som Martti gjort med henne och då dröjde det inte länge innan bägge började stöna högt och kom i kramper upphetsade av varandras njutning.

Efteråt låg de samman på laven och smekte sakta varandra medan de berättade om sina liv och märkte att de hade mycket gemensamt, Irina hade Finskt blod från mor och mormor och Irma Ryskt från sin mor, Irina tyckte inte om kommunisterna och att Ryssland anfallit Finland, hon var villig att hjälpa Irma att komma åt NKVD soldaterna när hon hört vad de gjort med Riitta och hennes familj.

När de tvättat sig och Irma tvättat sina kläder och lagt på tork i bastun så rusade de in i stugan, Irma med bara sin päls på sprang bakom knuten och plockade upp sin packning och vapen, Irina blev lite rädd när hon såg vapnen men när de lagts ner under bordet så blev hon lugn och bäddade med nya sängkläder i den smala sängen, den enda möbeln förutom bordet, två stolar och ett litet köksskåp vid spisen, stugan var verkligen liten knappt två meter bred och tre lång där ugnen med spis tog stor del av ytan, sängen påminde om den som Irma hade krupit ner till Martti för att bli med barn som hon nu hade i sitt sköte, med saknad i sinnet kröp hon ner till Irina och tröstade sig med att smeka den unga ryskan, det blev ett riktigt kyss och smek kalas som slutade i höga stön och intensiva kramper innan de utmattade somnade omfamnande varandra.

På morgonen följde Irina med och visade var kolchosen hade sitt livsmedelsförråd som Irma tog sig in följande natt och släpade med så mycket hon bara kunde till stugan men på omvägar så det inte fanns några spår som kunde följas, nu hade Irina mat för resten av vintern, Irma spanade vid vägen på dagarna och de hade några intensiva nätter tillsammans, hon lovade återkomma före sommaren och instruerade Irina i hur hon skulle spana på soldater och transporter, hur hon skulle skriva upp allt på de tomma sidorna i bibeln så Irma kunde få allt när hon kom åter.

Andra veckan i mars gav sig Irma iväg men tog en omväg förbi ett NKVD läger utanför Uhtua för att spana en sista gång på vad de sysslade med, när hon låg i skogsbrynet och spanade så kom fyra soldater släpande på en Bolok(ryska för ackja/pulka) när de passerade Irma på bara 20 meters håll såg hon att det låg någon bunden i boloken, de fyra traskade in i skogen fram till en stor tall i en glänta och hivade upp den bundna mot trädet och band fast han där, de slog och hånade den bundne innan de steg tillbaka och började läsa upp en dödsdom för feghet inför fienden, när de började lyfta upp gevären så skidade Irma lugnt fram mot dom med stavarna i en hand, huvan nerdragen, geväret på ryggen så hon såg ut som en rysk soldat med snödräkt, NKVD soldaterna vände sig om och tittade frågande när hon öppnade dräkten så kpisten kom fram, de försökte hinna vända om vapnen men en enda lång skur från kpisten gjorde slut på dom, Irma skidade fram mot den bundne och frågade om han var NKVD soldat?

– Njet, jag är kadett i den 9:de ukrainska divisionen och heter Ilja Ivanovitch , de försökte tvinga mina soldater döda civila gamlingar i Finland men jag vägrade och tog dom till fånglägret, därför tog de mig till förhör och misshandlade mig svårt tills de beslutade att avrätta mig.

Irma visste inte riktigt vad göra med kadetten för när hon släppte han så ramla han omkull för han var så misshandlad att han inte kunde stå.

– Skjut mig med kpisten så dör jag av fientlig kula istället för de svinens vapen, då behöver min far inte skämmas för att jag blivit avrättad av egna.
– Vad heter din far och vad gör han?
– Han heter Andrej Ivanovitch och är överste i 662 regementet som strider och håller mot finnarna i Juntusranta.
– Hmm, jag tror att jag har bättre nytta av dig levande än att du får dö som krigshjälte, nu lägger du dig i boloken så tar jag dig till Finland som krigsfånge.
– Jag är tacksam för att få leva men kommer jag bli hårt torterad hos er?
– Ha ha ha, du är nu helt i mitt våld och du ska veta att det är mig som är den de kallar för ”Belaja Smert” den ”vita döden”
– För dom här som ligger här så är du kanske det, men för mig är du den vita ängeln som kommit för mig.

Det uttalandet säkrade Iljas framtid för den liknelsen kom att rädda hans liv flera gånger om och ge han en helt annat liv.
Nu drog Irma pulkan direkt mot hemmet, sent på eftermiddagen när de passerade gränsen så kom farfar Henrik skidande till mötes.

– Du kommer i grevens tid för det har utlyst fred från kl 11 i dag 13:de mars och de säger på nyheterna att vi inte får göra något mot ryssarna utan låta dom vara i fred.
– Det var ju bra nyheter och det var tur att jag kom hem i tid innan jag hunnit starta ett nytt krig, men hur hårda villkor blir det?
– Vi får lämna hela Karelen och lite till, men vad är de du har i ackjan?
– De är en viktig informationskanal och en bra påtryckning på en rysk överste för detta är hans son.
– Men du måste släppa han nu enligt fredsvillkoren!
– Han vill nog inte tillbaka och jag tror att vi har mer nytta av honom hos oss, vi behöver ju inte berätta för någon om han.

Så kom det sig att en rysk kadett bosatt i bastun med gömma under yttertaksnocken för den händelsen att det kom besök till stugan, gumman och Riitta fick i uppgift att sköta om hans sår och brutna ben.
Riitta var först rädd för ryssen men när hon såg hur illa han vart hanterad och fick höra att han var på väg att skjutas för han vägrat döda civila så började hon tycka synd om Ilja och med tiden så blev det mer tycka om och som det brukar så blev det till slut handgripligt efter en kärleksförklaring från Ilja som förklarade att han hade aldrig varit samman med en kvinna och hade varit mest ledsen för att dö utan att uppleva kärleken och när han nu blivit räddad av en ängel och omskött av en annan ängel så tillhörde hans hjärta dom för evigt, det smälte Riitas hjärta, sen var hon inte sen till att göra slag i saken och göra man av Ilja, hennes man.

Tack vare Iljas brutna ben så blev det Riitta som kunde styra det hela och när hon blivit duktigt kysst och smekt så åkte bägges kläder av och Riitta tog kommandot genom att trycka ner Ilja på laven och sätta sig på hans mandom vickande med rumpan tills bägge var mogna för fullbordandet, efter lite tvekan så tryckte Riitta in kuken en bit och började gunga tills hela härligheten var inne, sen blev det snabbare ritt tills Ilja stönande sa att han inte kunde hålla sig mer, det gör inget sa Riitta, du kommer att få fler chanser att tillfredsställa mig innan vi är färdiga här, de blev som hon sagt och de somnade så småningom i varandras armar.

Riitta var havande efter våldtäkten i december och skulle förmodligen föda strax före Irma till hösten, hon hade våndats mycket hur hon skulle kunna föda det ovälkomna barnet men Iljas vilja att ta hand om henne och barnet gjorde det lättare att förlika sig med det, inte för hon trodde att Ilja skulle vara den som tog hand om henne, de skulle mer bli hon som tog hand om både Ilja och barnet men det skulle klarna för Ilja så småningom.

Irma förhörde Ilja varje dag om allt som hade göra med den ryska armén och om hans far, hur han var och vad han tyckte om, vilka intressen han hade och vilka svagheter?

———————————————————————————————————-

Fred var utlyst men Irma kände ingen frid i sinnet, som många närde hon ovilja mot Stalin.
Se Irma hade en plan och den behövde hon berätta om för någon som kan hjälpa att sjösätta den, men det kommer bli en helt annan historia som kanske berättas längre fram.