Han tar ett stadigt tag i mitt hår och lyfter mig så jag står på tåspetsarna. Jag känner att han är stark och bestämd, samtidigt är han lugn och trygg. Jag litar på den här mannen. Jag hör på hans andetag att han nu är på väg in i den värld vi håller på att bygga upp tillsammans.

Han leder mig mot sovrummet.
”Ner på knä”, befaller han samtidigt som han släpper taget om mitt hår.
Jag gör lydigt som han säger och ställer mig på knä framför honom med nedslagen blick. Ögonbindeln gör visserligen att min blick inte syns, men jag vågar ändå inte göra annat.

”Är du en duktig flicka?”, undrar han.
Stum av stundens spänning och upphetsning kan jag inte svara.
”Är du en duktig flicka?!”, upprepar han, nu med ett lite hårdare tonfall.
”Ja”, lyckas jag viska fram. Han hummar nöjt och jag hör hur han knäpper upp byxorna.
”Nu vill jag att du suger mig”, konstaterar han kallt.
”Mmm”, svarar jag med darrande röst, det här är ögonblicket jag bävat för och längtat till.

Jag tar ett försiktigt tag om hans kraftiga lem och sträcker på mig för att nå upp ordentligt och ta honom i munnen. Han stönar och rör sig långsamt i takt med mina rörelser. För varje juck känner jag hur han trycker sig allt längre in i min mun, allt längre bak. Kommer jag klara det här?! När han kommer för långt in känner jag paniken komma. Det här går inte! Jag backar undan, lätt illamående.

Jag andas med korta andetag och försöker samla mig, vad håller jag på med? Så farligt är det väl inte?! Han försöker få mig att berätta vad som är fel. Jag kan inte svara. Han sätter sig ner på sängen och tar mig i sin famn. Han kramar mig, jag känner motvilligt hur gråten kommer smygande. Tyst och stilla låter jag mina tårar blöta ner hans skjorta medan han smeker mig över håret.
”Seså min flicka, du var jätteduktig, jag visste inte… förstår nu att jag gick för fort fram.”
Så sitter vi länge. Kanske kanske vågar jag prova igen.