Hamburg – Västerås

Kapitel 1

Jag var på väg hem till villan i Blankenese i Hamburg. Min man Rickard och jag hade fått avbryta vår semester i Kroatien för att han plötsligt måste resa med några direktörskollegor till en serie möten i USA, och han skulle vara borta ett bra tag. Han satt i direktionen i ett stort företag i Tyskland, och det var inte första gången han hade blivit inkallad på kort varsel. Som hög chef i ett stort företag är man ganska livegen. Jag hade droppat honom på flygplatsen i Zagreb, och nu körde jag hem vår stora Mercedes till Hamburg. Jag kände mej kass och på väldigt dåligt humör. Och jag undrade hur jag skulle tillbringa min sista semestervecka ensam. Kanske skulle jag åka upp till Mamma i Katrineholm?

Rickard och jag hade träffats på en internationell konferens i Frankfurt. Jag var 22 år och tjänstgjorde på konferensen som nybliven tolk. Rickard var 27, civilingenjör, och bevakade konferensen för sitt företag, som var ett av dom större i branschen. Och vi blev blixtförälskade. Redan tredje kvällen tog han med mej till sitt hotellrum. Och där låg vi med varann. Vi älskade halva natten, och det var helt underbart. Dagen efter var vi ganska trötta.

I början av vårt äktenskap hade vi ett fint sexliv, men allteftersom han steg i karriären avtog sexet. När jag gjorde sexuella närmanden värjde han sej allt oftare med att han var trött, eller hade huvudvärk. Och sen några år hade vårt sexliv upphört nästan helt. Jag hade hoppats på en nytändning på hotellet i Kroatien, och den näst sista kvällen låg vi faktiskt med varann. Men det var halvhjärtat från hans sida, och han kom ganska snabbt i mej, och sen drog han sej ur, vände sej från mej och somnade. Och där låg jag otillfredsställd, frustrerad och övergiven med mitt glödande sköte. Det hade varit bättre med inget samlag alls den kvällen.

Jag hade på känn att han hade någon annan sen flera år tillbaka. Ibland doftade han svagt av parfym, och det var inte min sort. Och jag tyckte också att några av hans tjänsteresor verkade påhittade. Så jag anade att vårt äktenskap var på väg att haverera.

Jag hade svängt av A7 vid Memmingen i Bayern för en lätt middag, och när jag närmade mej Autobahn igen såg jag en liftare stå vid en parkeringsficka strax före påfarten. Han hade en stor ryggsäck, var klädd i ett par slitna jeans och T-shirt, och han viftade med en svensk vimpel. Jag saktade in. Det kunde ju vara trevligt med lite sällskap på vägen hem, tyckte jag.

Killen såg trevlig ut, så jag stannade och körde ner sidorutan, fast bara en liten bit. Jag ville trots allt vara lite försiktig. Killen lutade sej fram och sa på accentfri tyska:

”Guten Tag, wohin fahren Sie?” (God dag, vart åker Ni?)

”Du är väl svensk?” frågade jag tillbaka, på svenska. ”Jag är på hemväg till Hamburg.”

”Jamen toppen!” sa killen. ”Och jag som inte har haft någon att prata svenska med på nästan tre veckor. Vad trevligt det här ska bli!”

Så jag gick ut och öppnade bakluckan och vi lastade in hans ryggsäck. Han hanterade den som den inte vägde nånting alls, men när jag la in den var den väldigt tung, jag orkade knappt lyfta den. Han var rätt spenslig men var tydligen starkare än han såg ut.

Sen satte vi oss i bilen. Han presenterade sej som Mikael, fast han kallades Micke, sa han. Och han fick veta att jag hette Ingrid. Och sen pratade han på. Han bodde i en trerummare i Västerås med sin pappa som var svetsare på ABB och sin mamma som jobbade på COOP. Han var nyss fyllda 17 år, och gick på naturvetenskapsprogrammet på gymnasiet. Efter studenten hoppades han komma in på civilingenjörsutbildningen.

Sen berättade han om sin liftarsemester. Han hade varit runt en hel del, både i Tyskland, Österrike och Italien. Nu var han på väg hem från Venedig. Och så berättade han om alla möjliga personer som han hade liftat med. Han var riktigt underhållande att ha som passagerare. Och mitt urusla humör försvann undan för undan ju längre norrut vi kom på A7-an.

Det var långt till Hamburg, och jag hade planerat att övernatta på vägen. Så jag frågade hur han hade tänkt sej med sin övernattning. På nedvägen hade han övernattat på ett bra vandrarhem i Fulda, berättade han, och eftersom A7 passerade där undrade han om jag kunde köra honom dit. Jag bad honom ta fram min Michelinguide från handskfacket och kolla hotellen där, och strax fick jag en uppräkning av Fuldas hotell med stjärnor och allt. Så Fulda skulle duga bra som övernattningsställe även för mej. När vi kom dit, släppte jag av honom vid vandrarhemmet och vi avtalade att jag skulle hämta upp honom klockan nio dagen därpå. Sen traskade han iväg in till vandrarhemmet med ryggsäcken, och jag letade rätt på mitt hotell.

Jag hade lite svårt att somna den kvällen. Den timide sjuttonåringen hade rört vid något i mej som jag inte riktigt kunde få grepp på.

När jag kom till vandrarhemmet morgonen därpå stod Micke där med sin ryggsäck. Nu hade han ett par välstrukna byxor på sej, och en snygg skjorta.

”Hur har du lyckats hålla byxorna så skrynkelfria i ryggsäcken?” undrade jag.

Så fick jag veta att han hade rullat ihop byxorna tillsammans med skjortan, och att det brukade funka. Det var då jag bestämde mej för att bjuda hem honom till mej i Hamburg.

Först var han lite tveksam, vi kände ju inte varann, men så till sist tackade han ja. Han skulle få sova i gästrummet, och om han ville kunde han stanna en dryg vecka, för så mycket hade jag ju kvar av min semester. Och jag kunde tipsa honom om vad han kunde göra i stan.

Vi fortsatte att prata, och jag tyckte mer och mer om Micke. När vi passerade Hannover kändes det som vi hade känt varann mycket länge.

När vi kom till Hamburg var det mörkt. Den sista biten körde vi västerut mot Blankenese på den smala gatan Strandweg längs den norra stranden av Elbe, och när vi kom fram till vår villa, som låg tillsammans med en rad andra patriciervillor på gatan, svängde jag upp Mercedesen på planen framför huset. Garaget var upptaget; där huserade Rickards Porsche.

Vi klev ur bilen, och i mörkret såg vi lastbåtarna dunka förbi på Elbe med tända lanternor och full däcksbelysning. Och den lilla fyren Unterfeuer stod på sin holme invid norra stranden och blinkade.

Jag minns att kvällen var varm. Sjölukten från Elbe blandade sej med dom sötaktiga blomdofterna från trädgårdarna i närheten och stekoset från en hamburgerrestaurang lite längre ned på gatan, och en svag cigarrök hängde i luften. Och från vattnet hörde vi skriken från några fiskmåsar som cirklade runt där ute. Micke stod tyst och tittade, först på utsikten och sen på villan. Han var uppenbart tagen av miljön där i sommarkvällen. Så utbrast han:

”Vilken plats, och vilken villa! Ni måste ha gott om pengar som kan bo så här!”

”Ja”, svarade jag, ”Vi har gott om pengar.”

”Ja, det har då inte vi”, svarade Micke.

Micke installerade sej i gästrummet, och sen åt vi en sen middag. Han hade blivit lite tafatt och fåordig; jag tror han kände sej lite bortkommen i den ovana miljön. Och lite trött också, kanske.

När jag ordnade med disken efter middagen hörde jag att Micke hade hittat min gamla gitarr där ute i vardagsrummet. Det var många år sedan jag hade spelat på den, och då hade jag mest kört komp med några enkla ackord. Micke tog god tid på sej med att stämma den, och sen spelade han några fantastiskt fina stycken som lät väldigt ålderdomliga. Jag blev helt paff. Och gitarren lät helt annorlunda än när jag själv hade spelat på den. Senare fick jag veta att låtarna var från femtonhundratalet och ursprungligen var skrivna för luta.

Jag hade svårt att somna den här kvällen också. Det var något med Micke som berörde mej djupt. Jag förstod inte riktigt vad det kunde vara, men jag började få sexuella fantasier om honom och mej som jag inte kunde värja mej mot. Det var väl det som gjorde att jag, nästan undermedvetet, valde ett av mina halvgenomskinliga nattlinnen den kvällen.

På morgonen ställde jag fram frukost åt oss och väntade på att Micke skulle komma, men ingen Micke dök upp. Så efter ett tag knackade jag på hans dörr. Det blev inget svar, så jag öppnade och gick in. Micke sov som en stock i bara kalsongerna, och jag hade fortfarande mitt halvgenomskinliga nattlinne på mej. Under hans kalsonger buktade ett präktigt stånd. Jag ruskade honom försiktigt och sa:

”Micke, vakna, det är frukost!”

Han reste sej yrvaket i sängen, och sen tittade han länge på mej, först nedifrån och upp, och sen uppifrån och ned.

”Kom nu Micke”, sa jag. ”Klä på dej kan du göra sen. Klockan är rätt mycket, så nu äter vi frukost först.”

När vi hade ätit färdigt dukade vi av tillsammans. Vid diskbänken tryckte jag min kropp lätt mot hans. Jag kände hur han darrade till, och plötsligt bredde en blöt fläck ut sej på hans kalsonger. Han backade och såg alldeles förfärad ut.

Jag sa: ”Micke, se inte så olycklig ut, det här var väl ändå inte så farligt. Kom, nu lägger vi dina kalsonger i tvättmaskinen och så får du sätta på dej ett par rena. Och jag lägger med mina trosor också, för dom har också blivit lite fuktiga.”

Micke tittade upp, och så log han mot mej. Han hade förstått.

Efter frukosten tänkte Micke ta S-Bahn in till stan. Så jag talade om för honom hur han skulle hitta till stationen vid Witts Allé. Han tänkte kolla några skivbutiker efter en speciell CD som inte gick att köpa i Västerås. Han hade räknat ut att reskassan räckte till en, om han skulle ha pengar kvar till mat och vandrarhem vid liftningen hem.

”Men Micke”, sa jag, ”du kan få lite pengar av mej så du kan köpa några flera skivor om du vill.”

Han var tyst ett litet tag, men så sa han att det var okej att jag bjöd på husrum och mat, men att han absolut inte ville ha några pengar av mej.

Till lunchen kom han tillbaka med sin skiva. Han hade hittat den till slut, efter att ha besökt flera skivshoppar i centrum.

Efter lunchen tänkte jag ta en törn i trädgården. Den låg på baksidan av huset och var rejält insynsskyddad av höga häckar. Vi brukade anlita en farbror som skötte den åt oss, men nu hade han semester, och det hade växt som bara den under tiden som vi hade varit i Kroatien. Jag undrade om Micke skulle åka in mera till stan, men nu ville han hjälpa mej att rensa ogräs i trädgården. Jag fick hålla ett litet öga på honom, för han hade lite dåligt reda på vad som var ogräs och vad som var trädgårdsväxter.

Efter middagen stoppade vi in hans CD i spelaren. Jag hade väntat mej något poppigt, men det här var något helt annat; det var en engelsman som spelade sextonhundratalsmusik på barockluta. Det var en fantastiskt fin skiva. Jag riktigt njöt av den lågmälda musiken. Och medan vi lyssnade lutade jag huvudet mot hans axel. Och då la han armen om mej och tryckte mej försiktigt intill sej.

Morgonen efter åt vi också frukost iklädda nattlinne och kalsonger. När vi hade ätit, reste jag mej, ställde mej bakom hans stol och strök honom med händerna längs axlarna och ned utefter hans nakna bröst. Jag kände hur hans puls gick upp i varv.

Så vände han sej mot mej på stolen och lade armarna runt min rumpa och kramade mej hårt. Han gnuggade bröstet mot mitt underliv och gömde ansiktet mellan mina bröst. Och jag höll honom om huvudet och strök fingrarna genom hans hår. Och mitt hjärta började bulta. Så reste han sej, la armarna runt min rygg och kramade mej igen, hårt. Jag kände hans erigerade penis trycka mot min mage innanför kalsongerna. Och jag höll fortfarande hans huvud mellan mina händer. Och så kysste vi varann. Och jag var alldeles matt av åtrå.

Den dagen blev vi allt intimare. Allt vi gjorde gjorde vi tillsammans. Och ibland kramades vi, och någon gång kysstes vi. Först var det oskyldiga ytliga kyssar, men snart tungkysstes vi. Och jag blev bara kåtare och kåtare. Och jag tänkte Hur ska det här sluta? Han var en oerfaren gymnasieelev på 17 år, och jag en stadgad gift yrkeskvinna på 29. Det kändes då verkligen som ett omaka par. Hur skulle det se ut om jag förförde honom, och till på köpet i mitt eget hem?

På kvällen efter middagen satt vi i TV-soffan. Jag kommer inte alls ihåg vad dom hade på TVn. Vi satt bara där och höll om varann. Micke smekte mej, först oskyldigt, men sen blev han djärvare och la den ena handen på mitt bröst, tittade på mej och frågade ”Får jag?”

”Ja, du får”, svarade jag. Så han började smeka mina bröst.

Först kramade han försiktigt utanpå blusen, men sen stoppade han in en hand under min behå och kramade dom nakna brösten. Jag strök honom över håret och nacken, och sen vidare nedåt hans mage, och sen la jag handen på utbuktningen på hans byxor. Jag tittade på honom i min tur och frågade ”Får jag?” Och han nickade med allvarsamma ögon. Så jag smög in handen innanför hans kalsonger och fann hans kraftigt erigerade penis.

”Å Ingrid!” utbrast han när jag slöt handen runt penisen. Han satt stilla en stund, och så kände jag hans hand innanför trosorna. Han kupade handen runt mitt sköte och tryckte försiktigt. Så hittade vi varandras tungor, och medan våra händer utforskade varann tungkysstes vi intensivt. Varma vågor sköljde genom mej.

Nu fanns det ingen återvändo längre. ”Micke” sa jag, ”vill du följa med mej in till mitt sovrum?”

Alla spärrar var borta nu. Vi låg nakna i dubbelsängen. Hans händer var överallt på mej, och mina händer överallt på honom. Och jag var jättevåt. Till slut kunde jag inte hålla mej mycket längre. Jag vände mej på rygg och vek ut låren och han la sej mellan mina ben. Jag tog hans benhårda penis och satte den i slidöppningen och han tryckte på och gled in i mej. Och så kom han, nästan direkt.

Jag stelnade till under honom; skulle det gå likadant nu som med Rickard i Kroatien?

Men Mickes penis mjuknade inte alls. Han fortsatte att stöta i mej. Och jag kände hur mina blygdläppar och klitoris gnuggades mot hans blygdben. Så kom jag också, mycket fortare än jag någonsin hade gjort förut. Och mycket kraftigare. Min orgasm blev så våldsam att Micke höll på att åka ut. Jag kupade händerna runt hans rumpa och tryckte honom intill mej, och lyckades behålla honom inne i mej. Och så kom han igen. Sen låg vi där i sängen, tätt omslingrade, andfådda och med bultande hjärtan.

Dagen efter var vi i trädgården igen. Jag stod och klippte bort grenar på en buske som började bli lite för vildvuxen. Så kom Micke och ställde sej bakom mej och la armarna om mej. Jag släppte sekatören och lutade mej bakåt mot honom. Så kysste han mej på halsen och smög in den ena handen under min blus. Och så kände jag hur han smekte mina bröstvårtor.

Så kände jag hans andra hand innanför trosorna. Han smekte mitt sköte med försiktiga rörelser. Jag drog ett djupt andetag, och rörde skötet mot hans hand. Så vände han på mej och drog långsamt av mej shortsen och trosorna. Sen gick han ned på knä med ansiktet mot mitt sköte.

Han tittade upp och frågade ”Får jag?” Jag särade lite på benen, och svarade ”Ja, Micke, du får.” Och så kände jag hans tunga mellan mina blygdläppar. Han slickade mej långsamt och prövande, först i slidöppningen och sen på min klitoris. Jag höll på att sprängas av åtrå. Jag höll om hans huvud och tryckte det lätt mot skötet, och han fortsatte att slicka.

Till slut kände jag att jag snart skulle komma. Jag viskade ”Res dej upp Micke, ta av dej byxorna och sätt dej på trädgårdsstolen där borta.” Och så tryckte jag ner mej sakta på honom.

Det blev ett underbart samlag. Han höll hårt om mej och kysste mina bröst och rörde sej med djupa tag i mej. Och jag höll om hans huvud och smekte hans hår. Den här gången lyckades han hålla sej så länge att vi kunde komma tillsammans. Och efteråt, medan han fortfarande var i mej sa han: ”Vad skön du är Ingrid.”

Vi låg med varann varenda kväll sedan, innerligt och länge. Varje gång flätade han in sina händer i mitt hår, kysste mej på halsen, och svepte armarna runt mina axlar och kramade mej. Och han rörde sej i mej så att det gick varma ilningar genom hela mej. Och han sov inte längre i gästrummet, utan med mej i dubbelsängen.

Men tiden började rinna ut. Snart var min semester slut, och jag var inbokad på ett tolkjobb vid en konferens i Grugahalle i Essen.

Så kom då dagen då Micke skulle åka vidare. Jag körde honom till den norrgående A7-an mot Flensburg. Vid en motorvägspåfart stannade jag på Mickes anvisningar på en parkeringsficka med bra sikt bakåt, som han bedömde som lämplig att lifta från. Så kramade vi om varandra en sista gång. Och jag minns att jag höll hans huvud mellan mina händer och mumlade ”Kära Micke, kära kära Micke”. Och att han sa med bruten röst: ”Ingrid, kära du, jag är så fruktansvärt kär i dej!”

Till slut var vi tvungna att släppa taget om varandra. Han klev ur bilen och tog på sej ryggsäcken. Och så ställde han sej på parkeringsfickan, klädd i sina slitna jeans och T-shirt. Och jag körde tillbaka till Blankenese.

 

Kapitel 2

Det hade gått tre år. Jag var frånskild sedan två år; äktenskapet tog ett brått slut när Rickard en dag berättade för mej att han stod i begrepp att flytta till en ny kvinna. Denna nya kvinna var hans sekreterare och inte alls ny; dom hade haft en relation i flera år. Det klassiska scenariot med andra ord. Och nu hade hon blivit gravid.

Vårt samliv hade ju i praktiken tagit slut för flera år sedan, och det här borde inte ha kommit som någon överraskning. Ändå blev jag oerhört ledsen. Vi hade ju haft det fint med varandra i början.

Rickard var trots allt reko med bodelningen. Jag fick min rättmätiga del av tillgångarna utan diskussion, och han köpte ut mej ur Blankenesevillan. Ekonomiskt landade jag tryggt, så jag kunde köpa mej en bra trerummare på Parkallé i stadsdelen Harvesthude som låg mera centralt i Hamburg. Egentligen jobbade jag mest med tolkjobb längre söderut i Tyskland, och ibland hade jag även uppdrag utanför landet. Men jag hade ändå valt att stanna i Hamburg eftersom jag hade några väninnor där som stod mej väldigt nära. Och det var något jag värderade högt efter skilsmässan.

Jag kunde inte glömma veckan med Micke. Att lämna honom där på parkeringsfickan var det svåraste avsked jag nånsin hade varit med om.

Jag hade jobbat stenhårt dom sista två åren för att döva ensamheten. Men jag började må rätt dåligt. Jag var väldigt spänd och orolig, och sov dåligt. Och jag hade ständig magknip och huvudvärk. Så en lördag när jag satt med mina två väninnor, Ulrike och Maria, på vårt stamfik Spund inne i stan sa Ulrike: ”Ingrid, du jobbar alldeles för mycket. Du har ju inte unnat dej en enda dags semester sen skilsmässan. Om du fortsätter så här går du snart in i väggen. Ta nu lite ledigt och vila upp dej innan det blir för sent.”

”Jamen jag orkar inte vara ensam”, sa jag.

Då sa Maria: ”Du, försök kontakta den där unga killen från Sverige som du var ihop med för tre år sen.”

”Men det går inte”, sa jag. ”Jag har varken hans adress eller telefonnummer eller ens hans efternamn.”

”Ja, du har då inte gjort det lätt för dej”, sa Ulrike. ”Ligga med en tonåring, och utan att ens ta ordentligt reda på vad han heter.”

Mina väninnor kunde säga rätt tuffa saker ibland. Det är väl det som kännetecknar verklig vänskap. Hur som helst, dom gav inte upp med mej. ”Jamen ta och åk till hans stad i Sverige och leta rätt på honom”, sa Maria.

Så stod jag då utanför stationen i Västerås. Jag hade tagit tåget från Katrineholm där jag hälsade på Mamma, den första ledigheten på två år. Det enda spår jag hade av Micke var att han hade berättat att han brukade titta in varje lördag till en liten CD-shop i en galleria som hette Punkt för att kolla om dom hade fått in några nya rea-skivor. Chansen att hitta honom där var ju mikroskopisk, men det var det enda halmstrå jag hade. Jag hittade CD-shoppen, den låg strax innanför ingången från Stora Gatan. Det var sent på förmiddagen, och massor med folk överallt. Jag ställde mej så att jag såg ingången till shoppen och väntade. Jag väntade länge, över en timme. Så plötsligt kom det någon som jag tyckte jag kände igen. Hjärtat slog dubbelslag, och jag började gå mot honom. Men så såg jag; det var inte han.

Till slut närmade sej klockan tolv, och jag gav upp och irrade runt på måfå i centrum. Jag kände mej bortkommen och fruktansvärt ledsen.

Så plötsligt satte ett klockspel igång borta vid stadshuset. Klockljuden studsade mellan husväggarna, och ekona smetade ut melodin till en tjock soppa. Undrar vad Västeråsarna tycker om det här, undrade jag. Själv kände jag mej ännu missmodigare av det hemska oljudet.

Då kom plötsligt Micke cyklande. Och den här gången var det verkligen han. Äntligen! Och mot alla odds!

Men han cyklade förbi, han såg mej inte. Jag blev så förtvivlad så jag nästan började gråta.

Men så stannade han, vände, och cyklade tillbaka till mej. ”Men Ingrid”, sa han. ”Är det verkligen du? Det var längesen. Hur har du det?”

Jag sa ”Tack, jag har det bra”. Jag ville krama honom, men hans cykel stod i vägen.

”Vad gör du i Västerås, Ingrid?” undrade han. Då ljög jag att jag hade ett par gamla vänner som jag tänkte besöka.

”Du”, sa Micke, ”har du tid för en fika? Jag vet ett lugnt ställe där vi kan sitta och prata.”

Efter en stunds promenad satt vi på Princess konditori på Smedjegatan. Framför mej hade jag inte längre en tanig tafatt tonåring utan en vuxen ung man.

Vi pratade länge. Jag berättade om min skilsmässa, uppbrottet från Blankenese och min nya lägenhet. Och han berättade att han gick civilingenjörsprogrammet på Mälarhögskolan. Först hade han bott kvar i lägenheten hos sina föräldrar, men nu hade han fått ett studentrum.

Micke hade inte glömt mej. Veckan hos mej i Blankenese hade varit den finaste och mest omtumlande i hans liv, fick jag veta. Han hade tänkt på mej ofta, och undrat hur jag hade det.

Jag frågade om han hade någon flickvän, men det hade han inte.

”Vad heter dina vänner i stan?” undrade han. ”Det kanske är några jag känner?”

Så då fick jag krypa till korset och erkänna att jag inte alls hade några vänner i Västerås, utan att jag hade åkt hit enbart för att försöka träffa honom. Då såg Micke allvarligt på mej. Så tog han mina händer. Och så frågade han om jag ville följa med upp till hans studentrum. Och jag ville ju inget hellre.

Vi föll i varandras armar direkt efter att vi hade stängt dörren om oss. Och jag fick höra orden som jag hade längtat så mycket efter: ”Ingrid, jag har saknat dej så oerhört mycket.”

Och det dröjde inte länge förrän vi låg nakna på hans säng. Vi lindade armarna om varann och kramades hårt. Och han sköt in sitt ena lår mellan mina och tryckte upp det mot mitt sköte och jag tryckte mitt underliv mot hans hårdnande penis. Så låg vi en lång stund och bara njöt av kontakten mellan våra kroppar. Och sen låg vi med varandra. Och när han kom in i mej kändes det som att förra gången för tre år sedan var som i går. Alla dom tre åren bara försvann, liksom. Och Micke kändes likadan som då; han flätade in sina händer i mitt hår precis som då, han kysste mej på halsen precis som då, han svepte armarna runt mina axlar och kramade mej precis som då, och han rörde sej i mej precis som då. Och han gav mej en lång och förlösande orgasm.

Efter att vi kommit båda två låg vi i varandras armar och kysstes och sa rara saker till varann. Och jag kände mej så trygg och lugn där i Mickes armar. Och magknipet var borta, och huvudvärken också.

Jag sov hos Micke den natten. Jag hade inga övernattningssaker med mej, så jag fick låna Mickes tandborste, och jag sov i bara trosorna. På kvällen hade jag ringt till Mamma och sagt att jag inte kom hem förrän dagen därpå. ”Jaså minsann”, sa Mamma, ”har du träffat någon ny kar kanske?” ”Nej Mamma”, sa jag, ”Jag har träffat en gammal.”

Jag sov som en sten hela natten utan att vakna, för första gången på väldigt länge. På morgonen vaknade jag av att Micke kysste mej lätt på axeln och ruskade mej försiktigt. När jag hade vaknat till ordentligt sa han: ”Kom nu Ingrid. Klä på dej kan du göra sen. Klockan är rätt mycket, så nu äter vi frukost först.”

Vid frukosten frågade jag om han kunde tänka sej att besöka mej i Hamburg. Och det ville han väldigt gärna. Sen undrade jag vad han hade för jobbplaner, efter utbildningen. Han var tyst ett tag. Sen sa han: ”Ja, jag måste ju inte nödvändigtvis jobba i Sverige . . . .”