Det här är del 2 av 2 i Snart medelålders?

 

Grannar är ofta trevliga att ha. De kan vara hjälpsamma, komma med råd och dåd, man ger tjänster och gentjänster ni vet. Men grannar kan även vara alltför nyfikna och med tiden, bli ganska tröttsamt efterhängsna.

Detta är en fristående fortsättningen på berättelsen om en kvinna, vilken nyligen genomgått en livskris och snart närmar sig slutet av de trettio åren. För att få bästa sammanhang är det lämpligt att börja med den första delen.

Denna berättelse anspelar vid något tillfälle på situationer, förbjudna enligt svensk lag, vilka dessutom kan uppröra känsliga läsare. Blunda då och läs i stället nästa rad!

Grannen och berättelsen om dubbelmackan,

En berättelse av Huldran.

1. Hemkomsten, tjänster och gentjänster.

Försommar 2013. De första dagarna hemma i Byen efter resan gick i återhämtningens spår. De fjorton dagarna i skogen borta i Värmland med läkarens rekommendation om vila i fickan och mötet med de okända människorna, hade gjort mig gott. Men, hemma är hemma, trots allt!

Det var minst sex veckor kvar till nästa återbesök hos Vårdcentralens läkare, för att avge rapport om det egna hälsotillståndet. Sex veckor, vad gör man då i sin ensamhet, numera utan sambo och med nästan vuxna barn, som borde klara sig själva.

Ensamhet? Hm. Nej, tror inte det. Någon dag senare, mitt i den svettiga gräsklippningen, iklädd gamla fläckiga shorts och knytblus med stor öppning fram, samt utan någon tvingande bh under till den äldre grannens uppenbara förtjusning, dyker så den första mannen upp.

Vi ser på varandra, jag känner hans äkta glädje och värme och som jag vet, att han har känt för mig under många år. Anders Torhagen, en gren i den treenighet, vilken tidigare bestod av mig själv och min tidigare sambo Alf.

Treenigheten, vad den bestod av, är endast känd av ett fåtal. Men som en litet tips kan jag avslöja, att han hade fler ärenden till mitt hus när Alf var ute på sina tjänsteresor. Kanske för att hälsa på sin dotter, min fosterdotter Malin, än när Alf var hemma…

”Välkommen tillbaka till livet!” ropar han och breder ut sina armar och kramar om mig.

Jag känner hans kropp mot min trots kläder emellan. Vill egentligen ha den på nytt och nu omedelbart! Det var så länge sedan men fortfarande är jag inte beredd för honom. Alltjämt finns det en del av Alf i honom men jag hoppas verkligen att detta snart skall försvinna. Anders är så nära mig i mycket men just nu ändå så långt bort. Han måste vänta men får inte försvinna, jag måste få honom att förstå. Men när han strax därpå kallar mig för, ’Sin älskling’, tror jag ändå inte att han kommer att svika mig.

Men han hinner knappt släppa mig efter kyssen jag fått mitt på gräsmattan, innan nästa bil bromsar in på vägen och en ny man, nästan lika kär som den första, öppnar grinden och breder ut sina armar och utropar:

”Välkommen hem, Du fagra mö!”

Så hojtar den mannen ytterligare några glada och för mig stärkande tillrop, innan han också ger mig en kyss på munnen, såsom det anstår den äldre älskaren han också är.

Martin Lynge, tidigare Larson, sedan länge gift med min mor Turid i hennes andra äktenskap och sjutton år äldre än vad jag är. Vi har sedan många år tillbaka, en mycket speciell relation med varandra. Endast min mor känner till den, kanske kommer även Anders att få veta någon gång? Alf visste aldrig.

Men det är inte tid att fundera över detta just nu, jag är fortfarande sjukskriven och skall inte utsättas för några mentala förvecklingar. Vid passande tillfällen som denna, är det lämpligt att kunna luta sig mot den ordination, som Vårdcentralens läkare har rekommenderat! Lugn och ro, inga stressande moment som känns obehagliga för patienten. Tag dina tabletter, vilka heter något med ’C’ och med brytskåra i mitten. Men, eftersom jag sedan flera veckor tillbaka på eget bevåg avslutat den medicinska behandlingen med detta piller, gäller det att tygla sig i än högre grad!

Det är trevligt och underbart att känna att jag är efterlängtad. Att jag betyder något för någon annan, trots att jag står där i de målarfläckiga shortsen och med knytblusen nästan öppen och innehållet till beskådan. För att den äldre mannen på andra sidan hagtornshäcken, grannen Nilsson, skall bjuda över mig på kaffe och kanelbulle. För honom gör det inget att jag har gräsfläckar på knäna eller att mitt långa, blonda hår just nu sitter uppsatt med hjälp av en stor hårklämma. Det har han ingen synpunkt på. Själv struntar jag i att han ser mig så här.

Han vill vid varje möjligt tillfälle vara min tjänare. Min hjälp med kratta eller spade och visar mer än gärna, hur bladen på trädgårdens brummande slåttermaskin skall bytas eller hur gasreglaget kan justeras. Grannen bjuder också gärna på en extra kopp kaffe och en ny kanelbulle, bara för att få njuta av mitt sällskap och med möjlighet att få studera formen på min rumpa i de snäva shortsen. För att inte tala om mina bröst, som skymtar fram innanför knytblusens öppning, mer än sedesamt passande.

Jag ger honom tillfällen, flera gånger och jag kan tydligt se hur hans ögon studerar vad han nu får möjlighet att se på nära håll. Speciellt blyg är han heller inte. Tar för sig med ögonen, slickar sig om munnen och frågar om det skall vara en tretår kaffe men nu måste jag tacka nej. Kanske kommer han senare på kvällen i sin ensamhet att fingra på sin gamla kompis mellan benen och måhända få den att stå och med fantasi och synen av mina gungande bröst på näthinnan, även får den att skvätta en smula?

Tro inte att jag inte vet vad det handlar om och vad jag gör! Jag är kallt beräknande, behöver hjälpen av honom med gräsklipparen och med andra tekniska ting, som män plägar kunna hantera. Som ersättning bjuder jag på utsikten innanför min knytblus, vilken han sedan länge spanat efter och försökt att få syn på.

Men grannen, precis som jag själv, tycker också att det är tråkigt när det nykokta kaffet får kallna och bullarna bli hårda, på grund av att gentlemän med värme och med glimten i ögat, ej i förväg har annonserat sin ankomst till kvinnan de har kär och senare vill besöka.

Jag skulle kunna sammanfatta grannens och mina tillfälligt gemensamma intressen på följande vis;

Tjänster och gentjänster, det är vad det handlar om och detta utan att betala någon skatt!

PS.

Till alla er män, som ärligt vill välkomna en kvinna hem eller som bara vill komma förbi in på tomten och ropa, ’Hej!’ så där, när som helst. Ett gott råd, gör inte besöket, om än så kort, alltför spontant. Låt den kära få möjlighet till att ta av sig de jordiga trädgårdshandskarna, kamma till håret och kanske även låta henne hinna sätta lite färg, runt de annars så bleka ögonen.

Det spelar ingen roll hur många gånger Du har sett henne helt naken i utmanande ställningar, då med håret i ett virrvarr och med ögon, som för tillfället, inte riktigt kan uppfatta verkligheten under orgasmens hängivelse. Låt henne få en kvart, kanske en halvtimme på sig, innan Du ringer på hennes dörr. Dessutom hinner hon då även varsko sina eventuella andra män att besök, ’just för tillfället’ inte är så lämpligt!

Det kan ju finnas andra skäl än grannens kaffe och kanelbullar det handlar om. Var inte egoistisk, tänk inte enbart på dig själv och dina drifter, tänk även på kvinnans och vänta till nästa dag med ditt besök! Ds.

2. Grannen.

Även idag vill grannen bjuda på kaffe med de så vanliga kanelbullarna, som faktiskt är riktigt goda. Han bakar dem själv, berättar han. Inte så lite stolt och naturligtvis ger jag honom lagom med beröm för att han inte skall sluta med tillverkningen.

Även idag har jag en knytblus på mig, dock i en annan färg. För trädgårdsarbete opassande vit och i ett tunt material. Blusen är egentligen inte en riktig knytblus, snibbarna var från början för korta men med nål och tråd kan underverk åstadkommas. Grannen ser ingen skillnad på sådant.

Egentligen är det en gammal ’trasa’ som har sätt sina bästa dagar under sena kvällar och nätter på helt andra platser än de lokala. Många händer har också undersökt tygets kvalitet, då speciellt på dess främre del vid sidan av knapparna. När jag ser på mig själv i hallspegeln, kan jag konstatera att det behövs ingen större fantasi för att förstå att jag inte är en man. Bröstens rundning och den mörka vårtgården, vilken syns så väl genom det tunna materialet, har under år som gått lockat mer än en man att försöka komma mig nära. Speciellt när jag inte bär någon bh. För att inte tala om vad som händer om en sval vind träffar min överkropp. Gåshuden kommer inte endast att synas på halsen som små krusningar på huden. Nää, på ett par andra ställen också betydligt mer markanta och av en outgrundlig anledning, så märkvärdigt spännande för minst femtio procent av landets befolkning att studera!

Varför, kan man fråga sig? Har männen aldrig sett ett par frusna tuttar med hårda bröstvårtor förr? Märkligt va?!

Men, jag skall inte vara orättvis. Även jag kan känna en viss upphetsning och dragning till ett par bröst bakom en tunn, ljus blus, där både den mörka vårtgården och den hårda nippeln framträder och lyser igenom. Då vill jag känna de stora kloten i min hand, smeka och försiktigt krama dem. Är den kvinnan också villig, då tror jag nog en kyss snart blir det nästa steget. Jag kan inte rå för det, jag är bara sån. Är bara en människa jag också, med pirr i kroppen, om än ganska mycket!

Jag ser ibland hur grannens händer knyter och öppnar sig, gång efter annan, när vi sitter där vid hans kaffebord. Då och då lägger han dem i sitt knä men jag tror ändå inte det är av någon annan anledning än att han vill ha dem där. Vilket senare visar sig vara helt fel uppfattat av mig.

Idag har mannen ställt fatet med bullarna extra långt bort ifrån mig, för att jag skall vara tvungen att böja mig fram och sträcka på armen. Naturligtvis är det medvetet, men det struntar jag i. Jag tar en bulle till och är tillräckligt långsam i mina rörelser, så hans ögon skall hinna med att få ersättningen för tjänsten med motorgräsklipparen häromdagen!

Men mitt riktiga bekymmer är ändå, att det till hösten skall det göras en större service på klipparen. Det gjorde alltid min tidigare sambo Alf förr om åren, när han bodde kvar. Vilken typ av gentjänst kommer grannen då att önska sig, för att det skall motsvara hans prestation? Skall jag strippa mig till helnaket eller vill han se när jag onanerar? För knulla med honom, det kommer jag aldrig att göra – tror jag? Han får säker ändå inte upp den gamla kuken såsom jag vill ha en sådan grej.

Hellre vänder jag då på portmonnän och ser vad som kommer ut. Lastar in åbäket i den av Alfs tjänstebilar jag lyckades förhandla mig till vid separationen. Sedan transportera den till en oljig mekaniker i andra delen av Byen, som jag skall betala med pengar. Huskvarna, lär det visst stå på skylten ovanför dörren till verkstan, har jag hört men jag har aldrig varit där.

Så fattig är jag faktiskt inte numera som det kanske låter, bara lite allmänt snål och gillar själva idén med att byta tjänster mot gentjänster.

Jag har druckit min påtår och mumsar nu på min andra kanelbulle, då grannen plötsligt frågar om jag har varit med om ett, ’gangbang’ någon gång. Jag studsar till av hans fråga.

”Vad för något?!”

Jag stirrar på mannen mitt emot och ber honom upprepa vad han frågade om, som om jag inte förstått. Det är ju ingen vanlig fråga precis. Dessutom, vad vet han om sådant?

”Ett gangbang”, säger han med låg röst medan han ser mig rakt in i ögonen.

”Eh… Ja, flera gånger”, svarar jag honom ärligt, förvånad över att han vågat ställa en sådan grannlaga fråga till mig.

Jag tittar på honom med en tveksam och på samma gång undrande blick och jag ser, hur mannen verkar vilja ställa flera frågor. Det ser ut som om han letar efter de rätta orden. Kanske mindre laddade? Den äldre mannen stirrar ömsom på mig, ömsom på något annat vid sidan av, som om han plötsligt upptäckt en möjlig iakttagare bakom min rygg.

Han hoppas säker på att jag skall säga något mer men jag förblir tyst. Kanske förstår han, att jag inte tänker låta mig lockas in i någon fördjupning i ämnet, för han frågar inget mer om detta. Endast tittar länge och tankfull på mig, sedan börjar han tala om något annat.

Grannen heter Nilsson i efternamn men kallas allmänt för Nille i kvarteret. Naturligtvis har han ett förnamn men vad det är, har jag svårt att komma ihåg. Han betecknar sig själv som en äldre gentleman och klär sig gärna i hatt, när han tar sina promenader i den närliggande omgivningen. Även om sommaren. Men ibland, när han har sin gamla rutiga keps på sig, titulerar han sig bara som gubbe. Kanske har det att göra med hans varierande sinnesstämning?

Han är också klart över pensionsåldern, runt de sjuttio skulle jag tro. Lever ensam och har ingen bil. Han är säkert tio centimeter kortare än mina 177 men är i övrigt spänstig och verkar vara vid god vigör.

Kanske trodde han att det skulle låta gammaldags snällt och ofarligt, den gången då vi började hälsa på varandra med häcken emellan oss. Han lyfte på hatten och bockade men mig lurar han inte. Inte ens från den första dagen! Jag har hört alltför mycket om honom under min uppväxt, av min styvfar Viktor och min mor Turid. Men senare, även av honom själv, när han dragit sina historier, som av någon anledning alltid slutar under bältet – i all oskyldighet.

Det tog flera år innan jag lärde känna honom så pass mycket att vi obehindrat kunde tala med varandra över hagtornshäcken. Häcken, som skiljer våra tomter från varandra, tycker jag är bra och även i lämplig höjd, minst halvannan meter, även om Nille tycker att den borde sänkas betydligt.

Varför jag inte tidigare har haft så stort intresse för konversation med Nilsson, är hans något enahanda samtalsämne – de handlar nästan enbart om sex i alla dess former och speciellt sådant som han tror kvinnor kan vara intresserade av. Lite förbjudet, kinky, kondom eller inte kondom, hur upplever en kvinna en dildo, vågade saker som gangbang och byte av partner. För att inte tala om den där jäkla dubbelmackan, som han då och då tjatar så förtvivlat om. Han tror sig kunna allt om den. Berättar i tydliga termer för mig hur det går till, precis som om han tror att jag skulle tycka just detta ämnen är av speciellt intresse för mig.

Hur mannen, som ligger under eller bakom kvinnan tränger in i henne. Likadant hur mannen, som ligger framför eller överst går till väga, när han skall placera sig i position och hur kvinnan då mitt emellan, njuter av dessa kukar som penetrerar. Rör sig fram och tillbaka, först långsamt sedan snabbare, medan kvinnan får den ena orgasmen efter den andra i en lång rad.

”Nilsson, hur vet Du det?” frågar jag en dag när de sköna orgasmerna i hans berättelser aldrig verkar ta slut. ”Har Du varit med själv någon gång?”

”Oh ja, visst! Flera gånger!” påstår han ivrigt och sträcker på kroppen.

”När Viktor bodde kvar i ditt hus var vi tillsammans i Storstaden en gång och träffade damer. En annan gång på ett annat ställe. Förresten, jäkla tråkigt att han flyttade. Så där på en gång och utan att förklara varför! Nu är det länge sedan men vad hände egentligen?”

Jag tänker tillbaka på den gången. Den hemligheten har mor Turid och jag aldrig släppt ut. Nu säger jag emellertid något som får Nilsson att haja till och stirra på mig.

”Kanske fick han för mycket smisk på stjärten av sina piskor och ett knull han inte orkade med?” informerade jag mannen på andra sidan häcken om och möter hans blick utan att vika undan. Han tystnar och spärrar hastigt upp sina ögon, när han hör min terminologi och hur direkt jag är i mitt språk.

”Det var mycket nära att han miste hela paketet innan han flyttade och att det hamnade på avfallstippen hos slaktaren Patrik, skall Du veta”, fortsätter jag med bestämd röst.

”Honom känner Du väl? Han umgicks ju med Viktor! Förresten, var inte Du också med på någon av deras, så kallade fester? Där några kvinnor kallades för slavar?”

Det sista är jag inte alls säker på men eftersom han talat så mycket i svulstiga termer om kvinnans underdåniga ställning i förhållande till mannens stora och dominanta, Viktors favorittema. För att inte tala om vilken ’He-man’ grannen själv säger sig ha varit i sina yngre år, kan jag inte låta bli att pröva frågan.

Nilsson blir tyst, tänker länge, sedan svarar han eftertänksamt och med bister min:

”Slaktaren Patrik? Jaha Du, det är en jädra juvel. Den mannen skulle verkligen ha fått paket avskuret, skall alla veta! Så Du känner till honom?”

Av grannens svar förstår jag att de bägge männen, idag betydligt äldre, har något som binder dem samman men att det kanske inte enbart är positivt.

Mer får jag heller inte veta just då.

3. Är Nilsson kanske sjuk? Är det problem med hjärtat månntro?

Är det kanske för egen spännings skull, som Nilsson står där och pratar som han gör på den andra sidan häcken? Eller är det verkligen min person som gör ett sådant starkt intryck på denna ålderns gentleman med det stundtals så grova språket? Jag börjar faktiskt misstänka det sistnämnda efter ha stått öga mot öga med honom en dag, när han märkligt nog inte bjuder på något kaffe. Han säger heller ingenting. Endast står där bakom häcken för sig själv med ett fånigt och frånvarande leende över sitt ansikte. Drömmande, han verkar vara långt borta. Då och då rycker han kropp till, inte mycket men jag uppfattar det så. Hans andhämtning är också annorlunda, kommer ibland stötvis. Är han sjuk?

Jag har flera gånger tidigare sett grannen Nilsson i motsvarande stilla betraktelse av min person och jag har egentligen inte funderat så mycket över det. Bara att han plötsligt befinner sig där på den andra sidan häcken.

Han lever ensam, besvärar ingen människa utom möjligen mig med alla sina historier om sina sexuella eskapader och annat i den vägen. Verkliga eller ej och jag har förstått att han köper vissa typer av veckomagasin med berättelser och bilder, som behandlar sådant. Kanske är det egentligen därifrån som hans eviga frågeställningar och egna berättelser kommer ifrån?

Kaffepausen, som oftast brukar vara en njutningens stund, kan ibland bli väl så ansträngd när Nilssons svada tar fart och aldrig vill upphöra med samma, malande tema. Nu under sommarmånaderna, då jag är sjukskriven och ofta visar mig ensam i trädgården, har Nilssons intresse stegrats för mig som aldrig förr. Då speciellt när han får höra att Alf, min tidigare sambo flyttade ut i början på april månad.

”Hej Eva-Lena! Skynda dig, Eva-Lena. Kaffet är nybryggt och klart, färska kanelbullar finns det också!”

 

Efter att jag kommit tillbaka från min vistelse i Värmland har detta plötsliga rop hörts nästan var gång jag varit ute i trädgården med spade, kratta eller byggt nya träställningar till mina vinbärsbuskar. Det var också då han på allvar började erbjuda sina tjänster.

”Helt gratis, ingen ersättning, bara roligt att få hjälpa till”, upprepar grannen sina ord gång efter annan.

Visst, tack. Tacksamt tar jag emot hans hjälp, speciellt den tekniskt baserade, gräsklippare i synnerhet! Men så en dag står han där igen och bara tittar, säger ingenting, bjuder inte på kaffe. Jag ser inte när han kommer, ser heller inte när han plötsligt försvinner.

Vi har en utomhusdusch med både varmt och kallt vatten utdraget från källaren. Den är placerad på baksidan av huset, mot trädgården. Det finns ett litet, lågt plank som insynsskydd mot den övriga trädgården men egentligen är det alldeles för lågt och för litet. Duschar en vuxen person, drygt en och sjuttiosju lång, kan man tydligt se hennes överkropp och för att sedan gå in genom bakdörren till huset, ser man dessutom rumpan och benen, ja, hela baksidan på personen.

Det var Alf, som satte upp alltsammans och ofta har vi alla sprungit ut nakna mellan buskarna, efter att vi har duschat. Svalt har det varit men det är ändå ett sätt att snabbt bli av med den värsta vätan innan vi skyndat in genom bakdörren till huset. Dessutom har barnen långt upp i tonåren, tyckt att det varit roligt att springa nakna i trädgården och jaga varandra. Även vi vuxna men då ibland av andra orsaker!

Vi har aldrig tänkt på att någon skulle stå gömd någonstans och titta på oss, iaktta vad vi tillsammans gör med våra nakna kroppar. Det har ju faktisk förekommit ett och annat intimt besök mellan mina uppdragna ben och i min kropp, där vi har legat direkt på den kalla gräsmattan. Visserligen endast några ganska korta, hastiga moment men tillräckliga för att en observant åskådare kanske också blivit en smula påverkad. Både kvinna och man har ibland flåsande talat om att den egna orgasmen varit på väg att komma. För att inte tala om när den då gjort det…!

Naturligtvis en gnutta naivt men vi har alltid varit sådana och det finns ju höga hagtornshäckar runt omkring, har vi också tyckt. Men endast drygt en och en halv meter mellan Nilssons och vår tomt. Kanske borde jag låtit den växa lite högre?

En annan gång är det Jonte och Malin som upptäcker Nille bakom häcken. Jag och ungdomarna är ute i trädgården och spelar lite badminton. Tjejerna och jag har sommarens nya bikini på och stundtals är spelet ansträngande och går vilt till. Vi springer fram och tillbaka på varsin sida av nätet och vi tre som har bröst att ta hand om, borde egentligen använda oss av en sport-bh. Men till och med på den egna tomten är fåfängan större än förståndet över de nya plaggen och rätt vad det är, försöker ett kvinnobröst slita sig ur sin tillfälliga förpackning och bh’n hamnar på sned. Oftast någon av mina, eftersom flickornas är lite fastare och lite mindre. Jonte brukar skratta och ge larviga kommentarer. Naturligtvis endast på skoj. Men tjejerna kan då svara med att han skall akta ’dongen’ han har i sina brallor, så att inte den blir skadad. Annars får de nog söka sig utanför huset för att hitta en ersättning. Då brukar han hastigt tystna!

Så plötsligt, när Jonte är på väg över gräset för att hämta några förlöpta bollar, ser han hur Nilssons huvud och axlar plötsligt dyker upp på andra sidan häcken och han går fram och hejar på den äldre mannen. Denne tittar frånvarande på Jonte, säger endast, ’hej, hej’, medan hans ögon fortfarande följer mina och flickornas rörelser längre bort.

En stund senare, när Malin går åt samma håll för att hämta andra bortslagna bollar, möts även hon av Nilssons stirrande blick, som följer henne noga och hon ser hans märkliga beteende.

”Det verkar som om han har svårt att andas. Kanske har han hjärtproblem?” säger hon, när hon kommer tillbaka till oss andra.

”Han tittade så konstigt på mig också. Flera gånger ryckte hans huvud till och även munnen rörde sig utan att säga något. Så där brukar han väl inte vara?”

Jag går bort till häcken där mannen på den andra sidan står. Frågar hur det är fatt men grannen flinar endast nervöst och säger att det inte är något.

”Ja.. jag.. jag bara funderar över vilket av lagen som skall vinna”, utbrister han nervöst.

Men hans ögon stirrar som förhäxade på mig.

”Det blir naturligtvis mitt”, skojar jag till det och ser samtidigt att Nilsson inte har någon skjorta på sig, axlarna är nakna.

Nilsson går normalt aldrig med naken överkropp. Den lilla kepsen eller hatten han har mot solen, saknas också! Märkligt, kanske tycker han ändå att det är tillräckligt varmt för att slippa skjortan? Det gör vi andra. Jag lämnar mannen, han ropar säkert om han får problem, tänker jag och glömmer bort alltsammans.

4. Avslöjandet.

Denna gång är det precis som de tidigare gångerna när han har stått och tittat över häcken utan att säga ett ljud. Han följer mig med ögonen, jag ser hans nakna axlar, hans ryckiga rörelser och munnen som rör sig utan att ge något ljud ifrån sig. Även denna gång saknas hatten, kepsen eller vad han kan tänkas ha på huvudet.

Han får väl stå där och glo på mitt rensande av maskrosor, tänker jag. Men så kommer jag plötsligt på, att jag inte sett honom innan han kom fram till platsen där han nu står. Det borde jag ha gjort och han står också på samma ställe varje gång han beter sig på det där sättet! Jag förstår ingenting men så kan jag inte låta bli att reta honom en smula.

När jag vid ett tillfälle försöker pillra upp de förhatliga maskrosorna ur gräsmattan med ett verktyg, som jag har skaffat för ändamålet, böjer jag mig framåt i hans riktning. Nu kan han ser knytblusens innehåll, mina bröst, nu nästan utan den skyddande täckningen framför. Så vänder jag mig om, böjer mig framåt med verktyget och riktar in mig på en annan blomma med den långa och djupa roten.

Jag har snäva shorts på mig. Egentligen ett par gamla avklippta jeans och det är smalt mellan benen. Jag står brett med benen och jag vet, att just i denna ställning, kommer byxorna att skära in mellan mina skinkor och likaledes in mellan mina lår längst med mitt sköte. Jag gör det medvetet och långsamt, avståndet mellan platsen där grannen står är inte speciellt långt och han bör på ett ungefär se hur jag är skapad. Även om de korta shortsen skymmer sikten.

Så går jag till en tredje blomma men samtidigt när jag flyttar mig, drar jag i en av snibbarna så att blusens knut nästan löser upp sig. Det är inget han ser och när jag strax därefter åter böjer mig framåt mot grannens håll, släpper knuten och brösten visar sig helt öppet som de är skapta. Jag bökar i jorden med verktyget, låtsas plötslig se att knuten har gått upp. Reser mig hastigt och sträcker på ryggen, vilket gör att snibbarna faller ut åt sidan och brösten exponeras för vem som vill se.

Först ser jag Nilssons huvud och axlar över den gemensamma häcken, ögonblicket därefter är de borta och jag förstår att han har gömt sig där bakom. Jag tar god tid på mig. Tar brösten i mina händer, känner på dem med mina fingrar, för att åter knyta ihop snibbarna i min blus. Jag står helt stilla mot grannens tomt, säger ingenting.

Kanske betraktar han mig genom grenverket i häcken? Jag vet inte. Men så plötsligt visar sig åter hans huvud och han ser nästan förskräckt ut, när han ser att jag står kvar på andra siden. Så säger han stammande:

”Ja… ja… jag kunde inte, jag kunde inte undgå att se vad som hände, Eva-Lena. Du är en så vacker kvinna att titta på och med sådana underbara former.”

Jag tittar på honom, det låter nästan som om han håller ett anförande i en kyrka men det är ju bara till mig och jag finner hela situationen skrattretande. Jag går fram mot honom, snart är det endast ett fåtal meter emellan oss. Så frågar jag spefullt:

”Är det dessa som gör att Du tycker att jag är så underbar?”

Jag sätter händerna över blusens tyg och lyfter upp mina fullmatade bröst och gungar dem lite fram och tillbaka. Grannen, på andra sidan häcken, följer varje rörelse med ögonen och jag kan tydligt se att nu är han upphetsad.

”Hej, söta Nille. Bjuder Du inte på kaffe idag?” frågar jag vänligt och ler mot honom, medan jag fortsätter att krama mina bröst.

”De… de… det är slut och jag hann inte köpa något nytt… innan Du kom ut i trädgården idag.”

”Va?”

Jag försöker hålla mig allvarlig. Ur mitt sätt att se det hela, är det ju larvigt. Mannen sitter alltså och väntar på att jag skulle komma ut, så att han skall få något att titta på! Jag ser mer noggrant på hans ansikte och märker att han har små svettpärlor uppe i hårfästet på sin panna.

Så varmt är det inte utomhus om man inte arbetar med kroppen, tänker jag och fortsätter att studera det jag kan se av honom. Då hör jag på hans andning, att han är riktigt upphetsad av något och en tanke slår mig plötsligt.

Han står väl inte och blir kåt på mig, när han ser mina nakna, slanka ben i de avklippta jeansen och den slarvigt täckta bysten, som gungar försiktigt när jag rör mig över gräset? Jag får en misstanke och tänker snabbt.

Det är synd om mannen. Jag vet att han är ensam och att han hade en fru för många år sedan. Men en dag försvann hon bara. Kanske tillsammans med en annan man? Inget jag vet. Men vad är det som händer just nu? Han låter så konstigt när han svarar mig.

”Du, Nille. Är det något fel? Är Du dålig? Du låter så konstig. Jag kommer in genom grinden!”

Kanske är han sjuk, hjärtat, magen, något med blodet, en begynnande stroke? Jag vet att han äter mediciner och är försiktig med alkohol. Det kan vara något allvarligt! Epilepsi, kanske?

Grinden är kvar sedan gammalt, sedan den tid då han och Viktor stod vid häcken och talade om saker som varken jag eller mor Turid skulle höra. Ibland gick Viktor över till grannen och då kunde jag krypa intill häcken på vår sida och sitta där och lyssna till hur de talade på andra sidan om kvinnor och män, om sex och om vad en man kunde göra med en kvinna. Det var också då jag fick höra att Viktor tyckte att kvinnor skulle agas lite grand med en piska eller med en platt sak, som en stekspade.

”Om det gör lite ont då blir de mer aktiva och mer brunstiga”, hade min styvfar berättat för grannen Nilsson. ”Då vill de ha mera av en man, känna honom, mera kuk alltså och hans hårda händer runt brösten. Helst flera män skall det vara, efter varann!”

”Va? Säkert?!”

”Jaa! Jag vet!” hade varit Viktor förklarat.

”Din fru Turid. Är.. är.. hon sådan?” hade Nilsson då frågat med en viss upphetsning i rösten.

”Ja, hon har det från födseln men hon kan ändå knulla hur många gubbar som helst efter varann”, hade Viktor påstått. ”Vi skall ha en ny fest nästa fredag, Du kan ju komma över med din fru. Om hon är beredd att knulla förstås! För det kommer det att bli. Tror Du att Du kan övertyga din fru, om att det är spännande att göra det med andra karlar? Du får ju naturligt ditt också!”

Om Nilsson och hans fru kom över den kommande fredagskvällen, vet jag inte. Väldigt mycket annat hände också när jag var ung, som jag aldrig fick veta något om förrän långt senare. Men…

”Små grytor har också öron”, som mor Turid ibland förklarade för Viktor, innan hon knuffade in mig i mitt rum, för att jag inte skulle höra något om vad som de vuxna hade för sig och stängde dörren bakom.

Jag kom ihåg en del av dessa samtal bakom häcken men förstod inte vad det egentligen handlade om förrän långt senare. Men jag kommer ihåg hur jag ibland lämnades bort till någon tant, där jag skulle sova över en eller två nätter, medan mor och far skulle ha gäster. Det var alltid viktiga middagar, förklarade min styvfar Viktor, som trodde att han var min riktige far. Det trodde jag också – på den tiden.

”Nej, nej, Eva-Lena, kom inte över, det är inget fel på mig!” hör jag hur Nilsson hastigt ropar.

Men jag bryr mig inte om det, utan kopplar snabbt loss kedjan, som grinden är låst med. Öppnar och kliver in på hans sida – och då förstår jag vad det handlar om.

Mannen är helt naken och hans kuk står rakt ut. Han har stått bakom häcken och pillat på sig själv. Runkat ihärdigt, medan jag visat honom brösten i avsikt att reta honom lite grann. Nu har det genast blivit mer allvar! Det ligger även en liten kikare på en av hans trädgårdsstolar bredvid.

”Men vad i helvete sysslar Du med, Nilsson?!” ryter jag till.

Jag går fram mot honom och mannen backar. Kanske tror han att jag skall slå till honom?

”Nille, din lilla skit! Är Du verkligen så kåt på mig? På Malin och Martina också. Är det så? Svara mig! Det har Du varit länge, va? Eller hur?”

Jag vet att jag talar med hög röst, låter arg och förbannad. Kanske är jag det också? Men jag har ändå själv medverkat till det, lite grann – kanske? Eller…? Nilsson nickar flera gånger och stönar ömkligt fram svaret:

”Ja, ni är så fina allihopa, Eva-Lena. Du speciellt. Du är så kvinnlig och när Du har den där blusen och de små byxorna. Jag blir så kåt på dig då, att jag skulle vilja…”

”Jaså? Du tycker det och knulla med mig skulle Du också vilja göra, va? Nu? På en gång?”

Nilssons huvud nickar som en besatt. Det är klart han skulle vilja knulla med mig! Vilken man skulle inte vara positiv till det? Jag vet minsann mitt värde i det sammanhanget!

”Äh, Nille! Det finns många andra kvinnor, både snyggare och yngre än vad jag är. Du är utsvulten och kåt, det är det som det handlar om! Du står här och tittar på mig och runkar den gamla snoppen. Det kan jag ju tydligt se! Du har inte träffat någon kvinna på länge och det är det som är felet. Vad skall Du göra med den där hårda grejen nu då? Stoppa in den i hagtornsbusken bland alla taggarna?”

Jag låter säkert elak och barsk men rösten är mycket lägre. Jag pekar på hans ståfräs, som fortfarande inte vill gå ner. Är faktiskt ganska förvånad över att den är så lång och tjock som den ser ut att vara, med tanke på hans ålder. Så kommer jag ihåg något annat också.

”Aha, herr Nilsson, nu förstår jag. Alla de gånger när Du har stått här och tittat på mig och flickorna. Till exempel när vi spelat badminton, så har Du stått här och runkat. Gjorde Du inte det häromdagen? Va?”

”Du har även sett de många gånger då jag ensam eller tillsammans med hela familjen, har duschat där borta. Är det inte så? Svara mig, Nille?”

”Jaa, men jag bara tittar ju, gör ingen illa!”

”Och runkar kuken! Tänk om mina ungar hade fått se det. Vet Du vad de skulle ha gjort? Ringt farbror Blå, som kommer hit i uniform och med pistol! Skulle Du velat det?”

”Nej, nej, nej, men det är ju inne på min tomt!”

”Skit samma, Nille. Jag tror Du åker dit ändå! Skall jag ringa?”

När jag sedan säger att jag kanske skall skvallra för grannarna, sätter han upp sina händer framför sig som ett slags skydd och säger med darrande röst:

”Nej, nej, snälla Eva-Lena. Du… Du… får inte!”

”Förresten, Nille. Du skulle vilja det, va? Knulla mig, din granne?”

Jag upprepar min tidigare fråga så tydligt att det inte är något tvivel på vad jag frågar om. Jag vet redan svaret men gör ändå några sekunders uppehåll medan Nilsson frenetiskt nickar med sitt huvud.

”Jag förstår det men så blir det inte, Nille”, svarar jag långsamt, nu med lägre röst. ”Glöm att Alf har flyttat, Du har ändå inte en chans. Det räcker med att jag lyfter telefonluren så ligger Du illa till. Förstår Du det?”

Nilsson förstår det, men så kommer jag med ett förslag och nu låter jag genast mindre barsk och mannen blir både överraskad och mindre orolig.

”Nille, lyssna på mig, vi kan göra ett byte. Det är länge sedan Du träffade en kvinna, va?” Nille nickar tyst.

”Du har varit ensam ganska länge?” och mannen nickar på nytt.

”Vi kan göra ett avtal just här och nu. Jag vill att Du tar hand om min motorgräsklippare under vintern. Underhåll och eventuelle reparationer. Smörjer och vad som behövs. Reservdelar betalar jag med pengar. Men Du gör jobbet utan att bråka. Okej?”

”Ja, ja, det klarar jag lätt!” svarar han direkt.

”Sedan skall Du sluta att snacka om dubbelmacka, gangbang och tjejer som Du gör. Världen har faktiskt förändrats lite sedan din och Viktors aktiva tid. Du vill väl inte att grannarna i kvarteret skall få veta, vad Du står här vid häcken och surrar om? Vad tror Du dom skulle säga då? Du skulle aldrig mera bli bjuden in på någon gårdsfest.”

Återigen får Nilsson ett nervöst uttryck över sitt ansikte. Han skakar på huvudet, vet inte riktigt hur han skall agera. Bara att han är rädd.

”Är vi överens? Det gäller alltså inte bara nu, utan framåt i tiden också!”

”Okej, okej, okej, jag ska, Eva-Lena!!” stönar mannen återigen med nervositeten i rösten.

 

Nu har hans stolta manlighet fallit pladask, så även grejen mellan benen, den pekar rakt ner. Han ser så förskräckt ut på mig i sin nakna uppenbarelse och jag flinar fräckt tillbaka men talar ändå snällt till honom.

”Är det verkligen de här som får dig att stå här bakom häcken och runka kuken när Du ser mig?” frågar jag och knyter upp knuten, innan jag tar av mig blusen helt och hållet och tar ett steg närmare honom.

Nu är de nakna brösten endast några meter från honom. Nilssons ögon är stora som tefat och händerna får återigen de där spastiska rörelserna. Öppnar och sluter sig, öppnar och sluter sig. Så börjar han att lyfta en hand och jag förstår att han vill röra vid dem. Jag tvekar först men fortsätter sedan:

”Och knulla mig vill Du fortfarande också göra? Var det inte så? Nu på en gång, va?”

Jag ser honom rakt in i ögonen medan jag långsamt sätter tummarna innanför linningen på de avklippta jeansen. Vickar på höfterna och långsamt kränger jag av mig byxor och trosor, som faller ner mot fötterna.

Hans huvud nickar återigen och ögonen lyser upp.

”Tror Du verkligen att Du skulle klara det, Nille?” upprepar jag och står nu helt naken och bredbent framför honom. Kupar händerna under brösten, lyfter dem något och kramar dem.

Han huvud nickar svagt. Men om det är som svar på min fråga eller av förnyad nervositet, är jag inte säker på.

”Och Du tror Du skulle få mig tillfredsställd? Jag ställer höga krav förstår Du.”

Märkligt nog nickar Nilsson återigen. Men jag flinar mot honom, visar honom min högra hand och säger:

”Tänk om den här handen vore din, Nille. Att det var Du som gjorde det här på mig.”

Jag stirrar honom rakt in i ögonen, lyfter på handen och spottar i handflatan. Stryker sedan med handen upprepade gånger över mitt sköte mellan mina vidgade lår. Nilsson tar ett steg tillbaka för att se bättre.

Jag visar tydligt hur högra handens långfinger sjunker in mellan mina blygdläppar, som snart blir fuktiga. Upprepade gånger drar jag handen fram och tillbaka med långfingret insjunket i mitt kön.

Nilsson glor på mig och jämrar sig tyst som en hundvalp. Kastar en hastig blick upp mot mitt ansikte, innan han fortsätter att studera min hands rörelser över mitt sköte. Griper åter tag om sin kuk, som på nytt börjat resa sig. Med kuken i handen tittar han fortsatt nervöst upp mot mitt ansikte, för att i nästa ögonblick åter se ner på min högra hand och fingret, som långsamt plöjer sin väg mellan blygdläpparna.

”Men det tror inte jag Du kan, för då måste Du vara bättre än vad Affe var och orka lika mycket som han gjorde”, förklarar jag, innan jag gör ett nytt svep med handen mellan mina särade lår.

Visar honom sedan hur högra handens pek- och långfinger försvinner in genom kärlekstunnelns öppning så långt in det går. Hur jag därefter låter handen vibrera, medan jag långsamt drar ut fingrarna. Trycker in dem igen, juckar lite med fingrarna, för att sedan låta de glida ut och smeka mina nu påverkade blygdläppar.

Nu är det inte bara grannen Nilsson som slickar sig om läpparna. Även jag gör det, medan jag stryker en sista gång med mina fuktiga fingrar över de känsliga blygdläpparna.

Hela tiden har jag tagit en risk. Jag har aldrig sett grannen Nilsson som en våldsam person. Men lust och avsaknad av att på naturlig väg få utlopp för den, kan ibland göra en man våldsam. Det vet jag sedan tidigare år. Kan Nille vara en sådan person? Eller har jag fortfarande kontroll över honom? Jag vet inte.

Nu pirrar det också i min kropp av den provocerande demonstrationen framför Nilssons ögon. Jag känner att lusten är mer närvarande, mer pockande än tidigare. Känner att jag själv är på väg att tappa mitt eget fotfäste. Att jag vill ha en mans kropp och jag vill att hans hårda kuk skall bana sin väg in mellan mina lår.

Jag ser herr Nilsson i ögonen, känner att han är på väg att ta över kommandot, när han plötsligt flinar mot mig. Trots att han inte säger någonting. Att han endast väntar på, att jag skall ge honom tillåtelse. En försiktig vink att ta mig bakom hagtornshäcken, där ingen kommer att se oss. Möjligheten finns, det är endast två meter mellan oss och båda är vi helt nakna. Tydligen är Nille fortfarande viril, trots hans ålder och speciellt liten är grejen heller inte, som hänger mellan hans ben, av vad jag nyss sett.

Ändå tvekar jag. Kastar en hastig blick vid sidan av mig och inser plötsligt hur nära det är att jag gör något dumt.

Innan jag hinner ångra mig, böjer mig hastigt ner och plockar upp kläderna på marken. Drar på mig både trosorna och de avklippta jeansen i ett svep. Tittar åter upp i den besvikna mannens ansikte och säger bestämt:

”Nu har Du verkligen fått något att drömma om ikväll, herr Nilsson”, och drar med fingrarna, som nyss glidit mellan mina blygdläppar och varit inne i min kropp under hans näsa.

Överraskad med också besviken ser han på mig, tar min hand med sin och håller den kvar under sin näsa.

”Du vet vad Du lovat mig och Du förstår vad jag kommer att göra, om Du säger så mycket som en bokstav av vad som har hänt bakom den här häcken! Fatta det, Nille!Okej?”

”Jag lovar, lovar, Eva-Lena. Säkert. Men nyss trodde jag faktiskt att…” Den äldre mannen avbryter sig själv och jag förstår vad han egentligen ville säga.

Har jag varit alltför hård mot honom, funderar jag? Äh, det kan ju inte ha skadat honom, säger jag till mig själv, innan jag på nytt kommer på något att trösta honom med. Något han kommer att bli så glad, så glad för.

”Du skall få något mer att drömma om, Nille. Om Du tycker att jag var dum nyss, när Du inte fick ligga med mig”, säger jag till honom.

Mannen grimaserar men nickar på nytt. Alltså tycker han likadant.

”Nu kan Du få smeka och krama dom om Du vill,” förklarar jag. Nu är det jag som tar ett steg närmare honom.

Nilsson lyfter upp sina armar och griper med bägge händerna om det ena bröstet. Börjar varsamt smeka och krama det stora bröstet.

Han är försiktig och utan att jag egentligen vill det, känner jag hur jag själv åter blir påverkad av hans smekande händer. Men jag vågar inte visa något, då riskerar jag åter att förlorar mitt övertag. Speciellt när jag ser hans nakna kropp, som faktiskt inte ser så oäven ut och hur det på nytt börjar att rycka i hans gamla kuk. Den reser sig långsamt och blir så småningom hård.

”Om Du vill, får Du också smaka på tutten,” förklarar jag för honom och han böjer sig framåt och tar girigt den erigerade vårtan på den upphöjda kullen mellan sina läppar. Suger och snurrar med tungan. Först försiktigt, sedan hårdare.

Det känns som blixtar genom min kropp. Upp i mitt huvud, ner mot mitt sköte. Men fortfarande försöker jag att inte visa för grannen vad jag känner av hans händers och tungas beröring. Hans händer är mjuka, likadant hans läppar. Snart flyttar han sin mun över till det andra bröstet och jag börjar få svårt att hålla mig neutral. Jag känner att detta håller på att gå överstyr än en gång. Men jag kan inte låta bli att fresta honom, en man.

Fan, vad har jag givit mig in på? Han gör det riktigt skönt för mig och jag känner hur det rinner till i underlivet.

Så rycker jag mig lös och med bestämd ton säger till mannen.

”Sätt dig ner på stolen och luta dig bakåt, Nille!”

Min röst är markant hes, jag märker det själv, darrar i kroppen men hoppas att inte han förstår hur situationen påverkar mig.

Fortfarande naken gör han som jag säger. Alltjämt försöker han komma åt mina bröst med sina händer när jag lutar mig framåt. Men så säger jag till honom, att nu får det vara nog och knuffar till honom i bröstet.

”Ner med händerna, Nille! Håll i stolen!”

Men hans kuk, så hård och så förvånansvärd stor och lång, trots ålder, känner jag ändå igen. Inte detta exemplar men som en kuk i allmänhet och efter att jag placerat lite saliv högst upp på toppen, inte med min mun, utan med handen, börja jag sakta runka den åt grannen Nilsson. Han sträcker ut sig, särar på sina ben, böjer huvudet bakåt och försöker höja sitt underliv för att jag skall komma åt bättre och jag gör mitt bästa för honom.

”Ohh, Eva-Lena. Ohh, Ohh. Jag visste det, jag visste att vi skulle göra det. Ohh, vackra kvinna, mera, mera!”

Jäkla karl, säger jag tyst till mig. Ska jag verkligen, tänker jag men ser in i hans ledsna ögon och tänker på att han är så ensam. Så gör jag det ändå. Går över gränsen, böjer mig ner och gör något, som jag fem minuter tidigare aldrig hade tänkt mig göra igen! Suga gubbkuk, hur väl de än betalade mig för det. Eller ligga med dom.

Jag ger kukhuvudet en första liten slick, innan jag låter det försvinna in i min mun. Medan grannen Nilsson suckar som om livet håller på att fly honom och säger en massa vackra ord till mig – precis som de äldre männen med pengar i fickan den gången brukade göra. Själv är jag vid det här laget dyngsur i både trosor och shorts, och hade det varit någon annan än just denna granne, hade jag nog låtit dessa plagg hamna på gräset bredvid som nyss och satt mig på den hårda pålen. För kåt, är just vad jag är. Och det är bara förnamnet!!

Efter några minuter känner jag i min mun att hans kuk växer. Han är upphetsad, det kommer att gå fort, snart är han på väg att få sin orgasm och det vill jag inte. Inte i min mun, det får han inte! Nästan desperat sliter jag mig loss och ser på honom, där han halvligger i stolen, flåsandes med munnen öppen. Nu låter jag mina mjuka kvinnohänder göra resten av jobbet, när jag runkar gammelmanskuken. Mjuka, av tillfälliga maskrosor och jord färgade men det bryr varken jag eller grannen Nilsson sig om!

Att han tycker det är skönt kan jag förstå. Men det där med att ’VI skulle göra det’, som han nyss sade, vad var det för något? Inget att bry sig om för snart börjar han att gnälla lite mera och göra rörelser i luften med sitt underliv. Han juckar emot min hand. Han lyfter sitt bäcken högre upp än tidigare och de snabba andetagen ändrar snart ton för att bli mörkare.

Så plötsligt säger han rosslande, samtidigt som han tar mig i armen:

”Eva-Lena! Eva-Lena, ge mig fittan fort! Sätt dig i mitt knä och knulla!! Jag vill känna den. Jag vill känna värmen av min Eva-Lena!”

Min Eva-Lena?? Vad säger karln?

Men så långt vill jag inte gå, även om jag själv är så kåt att det säkert kommer att rinna nerför insidan av mina ben, när jag sedan reser mig upp. Och jag känner att gränsen till att jag inte skall kunna tänka klart, heller inte är långt borta.

”Uppför dig, var en karl, Nille!” fräser jag till honom och ger honom en hård dask med vänster hand på det nakna låret, medan jag med min högra hand fortsätter att runka hans kuk.

”Aj, helvete! Men Eva-Lena, gör mig den tjänsten! Snälla, låt mig få knulla dig! Jag förstår ju att Du har haft många män. Så en till kan väl inte betyda något?”

Men nej är fortfarande mitt svar! Och det med kraft.

Dessutom: Vad fan vet han om antalet män jag legat med? Jag har aldrig berättat något för honom om mitt tidigare liv. Honom, har jag garanterat heller aldrig träffat i någon lokal på ’streetan’!

Nää Du, ingen fitta för dig, säger jag till mig själv. Inte min i alla fall, tänker jag och blir lite med hårdhänt.

Den här gången svarar jag honom inte, slår endast på samma sätt som tidigare och på samma ställe. Det är så man skall göra, det har jag lärt mig på en självförsvarskurs för länge sedan. Ett högre skrik hörs men kuken står fortfarande.

Så plötsligt blir hans rynkiga gamla ansikte stelt och nästan vaxblekt. Svetten visar sig som pärlor på Nilles panna och så känner jag för första gången hur han vill gå i kamp med mig och han kämpar under några sekunder. Jag riktar hans kuk bort ifrån mig. Så kommer han! Det går för mannen! Han får sin orgasm och den är inte liten. Jag känner de pulserande kramperna i min hand och mannen kropp rycker och han stönar, när hans stora och riktigt hårda gubbpitt sprutar, för det gör den verkligen.

Själv vet jag, att den egna våta och klibbiga fläcken mellan mina lår kommer att synas på utsidan av mina shorts, för även jag är våt och så fruktansvärt kåt. Dessutom något kladdig om ena handen av Nilssons sperma, som rinner över mina fingrar. Jag fortsätter några sekunder till med min hand. Sedan finns det inget att hålla kvar i länge, för hans ståtliga ståndare sjunker snart ihop till endast en liten skinntrasa. Precis som de flesta andra män gör, när de fått sin utlösning.

”Nu får Du klara dig själv, Nille. Om detta som hänt just nu, skall Du alltid hålla tyst och det andra skall Du också ta hand om så småningom. Det har Du lovat! Annars så…” påpekar jag återigen.

Grannen Nilsson nickar tyst flera gånger. Ser nu trött och alldeles förstörd ut i ansiktet, som om han skall till och gråta men till slut kommer ändå ett ynkligt leende:

”Ja, Eva-Lena, jag vet, jag vet. Tack vad Du var snäll, tack, tack.”

Detta är en variant på tjänster och gentjänster och någon dag senare har Nille bakat nya kanelbullar och kaffet är rykande hett och gott! Själv har jag tagit på mig ett par shorts, som Affe tidigare haft. Samma sak med utanpåskjortan. Ingen tilltalande öppning med brösten nästan nakna. Det får bli till en annan gång – om det behövs.

Jag torkar av mig på det nedtrampade gräset bredvid häcken. Öppnar grinden in till min tomt och går med blusen i handen och med naken, gungande barm och överkropp över gräset in till mitt eget hus. Ännu är ingen hemma och efter att jag tvättat av mig i badrummet, lägger jag mig på sängen för att lugna ner mig. Fortfarande brunstig och fortfarande med känslan av grannen Nilssons pulserande kuk i min hand och det efterföljande spermasprutet på näthinnan, vill jag nu själv ha detta som jag så länge förträngt.

”Satan!” säger jag högt till mig själv. För upp mina händer till de fortfarande nakna brösten och kramar dem hårt.

”Fan vad kåt och sugen jag är! Nu måste snart något hända innan jag går sönder!”

Jag tänker ett ögonblick på att plocka fram min stora dildo John Holmes, som inte ligger mer än halvmetern från mig i sängbordets låda. Men slår strax ifrån mig tanken. Jag vill ha något levande, något riktigt, en hel kropp att rå om som min egen. Som tar på mig, som kramar min kropp och som jag kan säga till:

”Knulla mig och gör det ordentligt! Länge!”

Martin är bortrest tillsammans med mor Turid och Anders vill jag ännu inte be om. Alltså får det bli en ung man, som jag känner sedan länge och som känner mig bättre än de flesta andra!

5. För egen vinnings skull.

Senare när ungdomarna kommer hem, för jag Jonte åt sidan och talar snällt med honom. Berättar att jag nu är i nöd och frågar om det inte snart är min tur att få låna honom under några timmar.

”Flickorna kan väl undvara dig. Åtminstone en natt i veckan, helst två!” försöker jag få honom att förstå.

Och nu, just i kväll, kan han väl tänka sig att massera mig lite här och där och stanna kvar i min säng under natten, ifall jag skulle behöva mera hjälp något senare…

”För just nu, idag, är det extra jobbigt”, förklarar jag för honom och plutar med munnen.

Jonte ser på mig och drar på smilbanden när han hör min bedjan. Skrattar lite för sig själv när han sedan böjer sig fram och viskar några ord i mitt öra.

”Morsan, jag ser vad det handlar om och jag förstår att Du har det svårt. Du känner dig ensam, va? Men jag kan nog hjälpa dig. Tag dig ett glas vin, jag kommer klockan nio.”

”Tack, kära Jonte! Klockan nio, då har jag duschat och Du skall börja väldigt långsamt idag, för jag är redan laddad och förberedd. Det får inte gå för fort. Förstår Du? Jag skall berätta varför sedan! Kanske?”

Visst förstår Jonte och han gör det som hans mor ber om. Har inget emot det, varför skulle han det? Han stannar i hennes säng till långt in på morgonen. Medan han under natten, då och då, får henne i extas att ropa och kalla honom vid hans rätta namn, Johan. På nytt säga att hon älskar honom och att hon tycker att han är underbar. Så återigen börjar hennes kropp att darra, hennes underliv trycker upp mot hans kön och kramar hårt. Hon försöker resa sig upp i brygga medan konvulsionerna skakar henne. För att till slut, till det egna ljudet av orgasmens flåsande stön och korta skrik, sjunka tillbaka i bädden, fuktig av svett.

Eva-Lena kysser honom som hon tidigare kysste sin sambo Alf och kysser andra vuxna älskare hon känner. Hon kramar hans kropp och håller honom tät intill sig. När hon strax efteråt känner att den nittonåriga sonen på nytt orkar sprutar sin säd långt in i henne för den tredje gången den natten, sluter hon sina ögon och tårarna rinner nerför hennes kinder.

Eva-Lena är så medveten om att allt detta är fel och förbjudet men hon är vuxen och bestämmer själv, killen också. Hon är född sådan, har det i sina gener sedan flera generationer före. Från den man, som hon lärde känna som sin riktiga farfar, trots att han egentligen inte var det. Om det nu är sant att det verkligen var han och ingen annan som gjorde hennes mor gravid? Säkert är ändå att hon för livet kommer att vara ohjälpligt fast i lidelsen och brunsten tecken.

Till slut kliver den unge älskaren upp, det är morgon. Han kokar svart kaffe och brer några smörgåsar för att bjuda sin mor på. Serverar vid sängen och han vet, att han även denna gång får ett högt betyg för utförande och resultat av nattens prestationer!

”Vet Du vad, Eva-Lena”, säger han och nu använder han hennes riktiga namn.

”Vi är alla konstiga i det här huset. Men Du är värst. Ändå älskar vi dig så, tjejerna och jag!” Över hans ansikte har han nu ett stort leende.

Men Eva-Lena protesterar, kan inte låta bli. Säger trött och fortfarande dimmig i huvudet av den tidigare kärleken, att det var hans mormor Turid, som började med att förföra sin egen dotter, när Eva-Lena endast var sexton år och styvfar Viktor hade försvunnit från huset. Men så tänker hon efter och tillägger:

”Men det finns mer i den historien. Men den är ännu inte färdigskriven!”

Jonte tittar länge på sin mor och funderar över vad hans mor egentligen menar utan att riktigt förstå. Så kryper han tillbaka under det varma täcket, lägger sin arm om henne och bägge riktigt känner hur nära de står varandra. Handen finner strax ett bröst att krama, sedan ett mellangärde att smeka, så ett naket lår. När han en stund senare fortsätter med sin hand på insidan av hennes ben, märker han att hans mor återigen särar på sina lår och knäna drar hon upp en aning under täcket. Hon är fortfarande fuktig i sitt sköte av både egna och hans vätskor. Han rör vid hennes sköte med fingertopparna. Känner de svullna hudflikarna och märker tydligt hur hal huden är och hans mor spinner som en katt i värmen.

Men när han låter fingrarna gå lite högre upp och nuddar vid hennes klitoris rycker hon till. Vänder sitt ansikte mot honom, hittar hans läppar med sina och suger sig fast i en beslutsam och hård kyss. Så känner Jonte hennes hand, som tar om hans pung, smeker den och fortsätter upp utmed skaftet, som återigen står som en lidelsefull kvinna vill ha en mans kuk. Med ett ryck är hon över honom och reser sig upp sittande över hans underliv. Det ögonblick det därefter tar för henne att föra Jontes resta ståndare mot sin fuktiga öppning och sedan sjunka ner över den, går inte att ta tid på.

”Just nu är Du min,” säger hon bestämt till honom. ”Förstå det, Johan? Tjejerna får vänta, kanske hela dagen, eller till i morgon? Nu är Du bara min!”

I rummets svaga belysning ser han på sin mors ansiktet. Hon ser inte riktigt snäll ut nu, nästan aggressiv. Som om hon vill tillrättavisa honom, där hon med smidig och fulländad kropp sakta börjar gunga ovanpå honom, fram och tillbaka. Något mer säger hon inte. Jonte vet att hans mor vill dra ut på ritten så länge det går. Av erfarenhet sedan många gånger tidigare, vet han också att alla kvinnorna i huset kräver att han skall orka med dem och han gör sitt bästa vid varje tillfälle.

Ovanför hans ansikte rör sig de stora brösten fram och tillbaka i takt med hennes rörelser. Vårtgårdarna är mörkare än vanligt, skinnet har dragit ihop sig och nipplarna att suga på är stora och hårda. Precis som alla gånger tidigare han sett dem i denna situation.

Efter en stund ökar Eva-Lena tempot, andning likaså. Den blir kort med ideliga avbrott men hennes gungande rörelser fortsätter. Hon är oerhört koncentrerad, trycker ihop läpparna för att inte de flämtande ljuden skall höras alltför väl utanför rummet. Jonte iakttar henne och hennes ögon, som nu är vidöppna. De stirrar på varandra och han noterar hur intensiv hans mors blick är, när hon stirrar på honom. Det ser ut som hon försöker att se in i hans hjärna eller hypnotisera honom. Snart märker han även de små rörelserna i hennes ansikte, som hela tiden förändras ju längre hon rider på honom. De fina strecken runt munnen och visar sig vid ögonen, som försvinner och kommer tillbaka. De små gnällande ljuden från henne har också ökat och munnen har öppnat sig.

Så blir Eva-Lenas rörelser mer markanta. Han känner tydligt hur ollonet på hans kuk, nu masseras av den lilla munnen långt inne i moderns kropp, när hennes långsamma men kraftfulla rörelser får honom att komma så långt in som det bara går. Han behärskar sig, vill inte få sin orgasm före sin mor. Men låst i denna ställning är det till slut ändå han själv som får ge sig. Flåsande säger han till henne:

”Ja… ja… jag kan inte hålla mig mycket längre! De… de… det kommer snart!”

Trots hennes egen tyngd, känner Eva-Lena hur den unge mannen under henne försöker stöta med sitt underliv mot hennes. Stöd på sina knän lyfter hon något på sin kropp, ökar rytmen och mannen under henne får mer utrymme att röra sig. Detta är precis stunden hon väntat på.

Fortfarande är sonens hårda ståndare djupt inne i hennes underliv. För varje rörelse hon gjort sedan han gled in i henne sköte, har hon känt honom djupt därinne. Det är så hon vill ha honom just nu. Liten är han heller inte, snarare längre än medelmåttan. Men även något grövre än många andra män, som fått besöka henne. Ibland är det på gränsen till att det gör ont, när han blir för ivrig och stöter som hårdast in i hennes kropp. Men samtidigt är det en känsla hon inte vill vara utan.

Så är det dags, även för henne och Eva-Lena stannar ett ögonblick helt i sina rörelser. Böjer snabbt ner sitt huvud mot sonen och kysser honom intensivt under några få sekunder. När hon därefter lyfter upp sitt huvud och på nytt ökar den intensiva ritten, skriker hon plötsligt flåsande rakt ut i luften. Först med låg röst, sedan högre, medan hennes underliv rör sig som en vansinnig över sonens bäcken och med hans kuk i sig:

”Johan! Johan! Jag älskar dig!! Jag älskar dig!! Det kommer nuuu!!”

Sedan skriker hon åter till, högt och hennes kropp drar ihop sig. En, två, tre gånger, innan rösten blir svag och hennes ljud dör bort i en serie sörplanden från hennes mun, medan kroppen långsamt faller framåt. Den unge mannen tar emot henne med sina händer om hennes bröst och låter henne sedan lägga sig ner över honom, där han håller henne fast. Själv arbetar hans underliv frenetiskt och stöter den ena gången efter den andra sin hårda kuk djupt in i sin mors sköte.

”Ohh…! Ohh…! Ohh…! Ohhh…”, stönar han med sin mörkare röst för var gång han stöter, innan även han blir stilla.

Återigen rycker det upprepade gånger av nya konvultioner i Eva-Lenas kropp, när hon känner hur sonen sprutar sin säd in i hennes underliv och en ny orgasm kommer. Så drar hon ihop sig i fosterställning men lösgör sig strax från hans grepp och hon faller av sonen. Hans ståndare, som nu krymper till en slaskig skinntrasa glider ur henne och strax ligger de flämtande och helt naken bredvid varandra.

”Vi skulle inte göra det här”, säger hon efter en stund med svag stämma, när hon drar sonens kropp intill sig.

”Nä, jag vet. Aldrig mera”, svarar sonen. ”Varken Du och jag eller tjejerna. Andra skulle bara bli avundsjuka om de visste vad vi gör och att vi trivs med det.”

”Ähh! Du vet precis vad jag menar”, försöker hon tillrättavisa honom men Jonte bara skrattar.

”Klart jag vet. Men så länge Du inte stöter bort mig så… Och om Du försöker, kommer jag ändå att försöka övertyga dig. Ha! Nej, jag tror inte Du kommer att lyckas! Du vill heller inte.”

Jonte drar sin mor närmare sig. Känner och hör hur hon kurrar som en katt av belåtenhet, innan de till slut somnar omslingrande varandra.

6. Epilog. Dubbelmackan i kvadrat!

Här skulle berättelsen egentligen kunna vara slut om inte grannen Nilsson fanns kvar. Hur var det egentligen med den där dubbelmackan han så ofta ville tala om?

Gällande vissa ting är Nille fortfarande en ohjälplig figur. Gräsklippare och andra tekniska saker tillhörande mig, håller han god ordning på numera. Han säger heller inte ett ljud till några andra personer om vad han stod och gjorde bakom häcken. Eller vad han själv fick vara med om. Även om jag förstår att han väldigt, väldigt gärna vill att jag skall gå in genom den lilla grinden igen och på nytt förgylla en stund för honom med min hand och sugande mun. Men jag gör det inte!

Men att hålla sitt språk i schack, det klarar han fortfarande inte. Heller inte med många av de frågor jag inte vill höra. Kanske, ja, kanske skall jag lära in en liten historia speciellt för honom? Bre på ordentligt med allehanda snuskigheter och kinky detaljer. Säga att jag själv har varit med om alltsammans. Berätta om trettio killar på rad i ett häftigt gangbang i mina yngre år? Kommer han då att hålla tyst månntro? Nej, jag tror inte det. Han klarar inte det, utan vill istället ha mängder av förklaringar.

Nästa gång jag träffar honom är allt som vanligt igen. Det finns åter kaffe och kanelbullar men min öppna knytblus är för tillfället ersatt av en tunn heltäckande ljus tröja, där man tydligt kan ana de mörka bröstvårtorna genom tyget. För något vill jag ändå locka honom med. Men skulle han bli alltför envis, har jag även tagit med en alltför stor jacka från Fristad att ha över axlarna, som en gång tillhörde Affe. Varmt så det förslår. Även duschar gör jag inomhus, trots att sommarduschen ute bakom huset fortfarande är tillkopplad. Men jag misstänker att detta endast kommer att vara tillfälligt. Nille är ju trots allt oskyldigt ofarlig och nakna kvinnor har han ju tidigare sett i sitt liv. Så varför inte fortfarande ge honom något att glädjas över?

Samma jargong, samma vänliga uttalanden, om att en yppig kvinna som jag, dessutom i mina bästa år, aldrig skulle behöva gå ensam till sängs. I själva verket skulle jag nog behöva ha flera män för att känna mig tillfredsställd och glad, påstår han när vi dricker vårt kaffe och tuggar i oss hans utsökta kanelbullar. Jag flinar mot honom utan att berätta sanningen, skakar endast på huvudet men känner mig ändå ganska nöjd med det jag har inne i mitt hus, något som han inte är medveten om, då han har aldrig varit därinne.

”Minst två eller tre stycken på en gång? Varför har Du inte det? Är Du för blyg?” frågar Nilsson mig ibland och skrattar provocerande. Väl medveten om att jag inte gillar frågan.

Han vet ju att jag inte är det, blyg alltså.

Visst, Jag håller faktiskt med honom beträffande antalet män men det är ju en synpunkt som är min egen och som inte angår honom. Mitt sexliv och dess arrangemang är mitt och det är inget han någonsin kommer att få ta del av. Varken praktisk, verbalt eller i annan form! Möjligen om han läser det här, som jag skrivit förstås!

Inte ens när han som av en händelse, frågar om jag hade haft en dubbelmacka tillsammans med Affe och någon annan, när han fortfarande bodde i huset.

”Dubbelmacka?” svarar jag dumt, som om jag inte vet vad mannen syftar på, trots tidigare samtal i ämnet.

”Kommer Du inte ihåg vad Du lovade mig?”

Jag grimaserar mot Nilsson och skakar uppgivet på huvudet. Han är fullständigt ohjälplig!!

”Asså, jag är bara lite nyfiken, inget mer, Eva-Lena. Bara en fråga, alltså!” svarar han uppgivet, som om han inte vill förstår min reaktion.

”Okej Nille, okej. Du skall få reda på en hemlis men då måste Du hålla tyst om den. Lovar Du det? Bra! Då skall jag berätta för dig, något som ingen annan vet.”

”Jag måste erkänna, vi hade dubbelmacka väldigt ofta förr om åren, nästan varje gång vi hade gäster här. Inte bara med Affe och någon enstaka gäst. Andra som kom hit också.

Vi åkte också bort till andra par och gjorde samma sak och Du skall bara veta hur många och hur kraftiga orgasmer jag fick. Nästan hur många som helst…! Det riktigt rann från springan av min safter och gubbarnas sperma. Och klibbigt blev det må Du tro! Men det skall Du veta om Du vill prova på det någon gång, ölmagen kan sitta i vägen. Du behöver helst ha minst 22 centimeter pitt för att komma åt ordentligt och dessutom kunna hålla ståndet länge.

Ledsen Nille, jag tror faktiskt Du får stå över. Du måste också tänka på hjärtat! Det är ansträngande och Du är ju på väg att bli gammal farbror… Du är ju sjuttio år, va?”

Nilsson lyssnar med öppen mun, ögon stora som tefat, öronen nästan flaxar.

”Ähh”, säger han lamt. ”Jag är inte gammal, men det är klart… En dubbelmacka är nog ganska ansträngande…”

’Nog ganska ansträngande’, tänker jag. Men hade han inte varit med om detta dussintals gånger tidigare, när han var mycket yngre? Eller inte?? Jag fortsätter inte med min tänkta fråga.

”Men i stället kan Du ju prova på ett gangbang. Killarna behöver ju inte vara så många, det räcker med sex – sju stycken på varje tjej, sen turas man om. Kan inte det vara någonting, Eva-Lena? Vad tror Du?” frågar han.

”Vi gjorde det också. Naturligtvis! Ibland när det inte var så många tjejer närvarande, hade jag ensam gangbang med alla gubbarna! Dom sprutade överallt, nästan som fontäner och vi kvinnor, om vi var flera, ropade kvittrande, ’Halleluja’ nu går det igen…”

”De… det var jätteskönt, va? Va? Var det inte det, Eva-Lena? Alla dom där orgasmerna.”

Nilssons fråga är naturligtvis befogad när mina överdrifter nästan går överstyr.

”Åh det kom ju även andra killar. Ibland kunde de vara ganska många, stod riktigt i kö med sina knallhårda grejer färdiga och vi tjejer som var med, lade upp oss på rad och blev utnyttjade och kvittrade tillfredsställda medan våra fittor kramade kukarna! Ja Du, Nilsson, synd att Du inte kunde vara med då. Men även jag håller på att bli gammal som Du och orkar inte så mycket mer. Är ju snart trettiosju år! Men det var tider det…Tänk vad det knullades, Nille…! Oj, oj, oj.”

Den äldre mannen lyssnar, hans mun hänger ibland öppen men säger ingenting. Hans händer öppnar och stänger sig precis som tidigare. Lyfter sedan ena handen som i ett försök att komma åt ett av mina bröst. Vänder sig sedan om och viftar istället med handen till ett hastigt farväl och skyndar bort över gräset. Bort genom den lilla grinden i häcken och in i sitt eget hus.

Varför denna plötsliga brådska? Det är nog ganska lätt att förstå och jag har faktiskt en gång frågat honom, om han vid ett sådant tillfälle är på väg för att träffa ’Fröken höger’.

Med blicken sänkt ner i backen, hade han som en liten skolpojke, efteråt nickat på sitt huvud och viskat fram:

”Ja, jag behövde det, Eva-Lena! När inte Du vill mera.”

Visst, grannen Nilsson är bara människa han också. Oftast snäll och vänlig men trots ålder och ensamhet även kåt som de flesta av oss människor. Använder den högra handen på ett eller annat sätt! Inget att skämmas för.

Men långsamt, långsamt börjar ändå denna typ av samtal att klinga av. Kanske inser Nilsson att hans tid är ute som Don Juan eller annan slags charmör och att han inte kommer att få veta allt jag varit med om. Snarare långt ifrån. Bara se på det som passerar på andra sidan av häcken och njuta av det. Inte själv kräva något. Stimulansen kan han ändå få genom sina ögon. För mig och flickorna spelar det ingen stor roll alls. Vi går återigen med knytblusar och gärna utan bh när det är tillräckligt varmt ute. Vi är heller inte speciellt blyga av oss och grannen Nilsson har evig tystnadsplikt i denna sak!

Vi har till och med börjat att duscha ute i trädgården igen, när det är tillräckligt varmt utomhus. Om eller när vi ser hans huvud sticka upp, brukar vi även vinka åt honom. Gå ut på gräset så att han verkligen får sig en riktig titt på Eva, såsom Herren en gång lät skapa. Se att vi fortfarande är nakna mellan våra lår, så som han ibland frågat mig om, trots att han genom grenverket sett på oss med sin lilla kikare. Vi vinkar även till honom, för att han skall förstå att han ändå inte är osynlig!

Bara han ger fan i att runka så att vi nästan ser det. Det får han faktiskt göra inomhus eller bakom häcken där bladen är som tätast. Varken jag eller mina tjejer, tänker heller inte knulla med honom!!

Men så en dag får Nille återigen för sig att ställa en av de ovälkomna frågorna, som tydligen fortfarande snurrar i hans gamla huvud:

”Eh… Du, Eva-Lena. Jag vet ju att Du har herrbekanta här ibland… Åh… åh… kanske har Du prövat en dubbelmacka med dom? Egentligen är det väl en ganska vanlig grej, va? Nära bekanta emellan… menar jag? Eller har jag fel…? Klart att Du har gjort det. Du har gjort det, va? Eller hur?”

Det var så han sa, det var säkert också så han menade. Men på detta får han aldrig något svar, även om vi i verkligheten kanske gjorde det!

Delar i serien

<< Depression och Vårkänslor

Snart medelålders?

• Depression och Vårkänslor
• Grannen och berättelsen om dubbelmackan