Det här är del 3 av 12 i Ovan molnen är himlen alltid blå

Jag låg naken i spabadet och tittade upp på himlen. Ovan molnen är himlen alltid blå! Eller i staden kan du aldrig se stjärnorna. Sommaren hade gått alldeles för snabbt och semestern var över. Jag sneglade på klockan i köket som jag kunde se från min plats i badet. Jamie skulle när som helst dyka upp om det inte hade blivit något administrativt strul på Kastrup. Jag hade följt hennes flight på FlightRadar och konstaterat att hennes flyg landat i tid. Sen Jamie hade kommit in i mitt liv så hade jag upptäckt vilken enorm industri flyget var och vilka möjligheter det fanns att följa den. Som för att bekräfta min fundering så dök hon upp och kom ut till mig på terrassen.

– Hej, sa jag.

– Hej, fick jag till svar.

Hon böjde sig ner över mig och gav mig en kyss. Hon var fortfarande klädd i sin kapensuniform och hon såg lite sliten ut.

– Jobbigt pass? frågade jag.

– Nä! Men jag har inte vant mig efter semestern än.

– Ta av dig kläderna och hoppa i, sa jag.

Tjejerna var iväg och dansade på dansstudion och de skulle dröja ytterligare någon timme innan de kom hem.

– Jag måste bara duscha av mig först men jag kommer så fort jag kan.

Hon gav mig en snabb puss innan hon försvann in igen. Jag följde Jamie med blicken och förundrades fortfarande över att hon var mer än jag någonsin kunnat drömma om. Jag slöt ögonen och lyssnade till staden brus som trängde upp där högt över marken där jag låg. Utan att öppna ögonen så kände jag hur Jamie gled ner i vattnet bredvid mig. Hon stönade förnöjt till med ett lågt tillfredsställt läte och jag slog upp ögonen och tittade på henne. Hon var precis lika naken som jag var och hon log mot mig.

– Jag kommer aldrig att vänja mig vid den här lyxen, sa hon.

– Det är du som är lyxen, sa jag.

Jamie skänkte mig en tacksam blick och slöt ögonen.

– Har du funderat på vad du vill göra på din födelsedag? frågade hon.

– Jag tror att skall vi ha en liten fest på Nova. Ända sedan jungfruturen så har jag velat pröva ostron och Champagne, sa jag.

Jamie fnissade till bredvid mig men faktum kvarstod, jag hade börjat uppskatta Champagne på ett sätt som jag inte trott var möjligt. Det kändes nästan lite fisförnämt men faktum kvarstod. Dessutom så var det inga mängder som gick utan snarare som en liten extra krydda när det var något speciellt och dit tyckte jag att jag kunde räkna min egen födelsedag.

– Det trodde jag inte om dig! Herr Jordnära! sa Jamie.

– Som har en underbar kvinna uppe i det blå! sa jag.

Jamie log tacksamt mot mig.

– Och som har förmågan att säga de mest snälla saker, sa hon.

Jag drog henne intill mig så att vi guppade som två båtar liggandes tätt intill varandra i hamn.

– Vilka hade du tänkt bjuda?

– Bara familjen. Våra föräldrar, Wilma och Julia. Någon mer tycker du? sa jag.

Våra föräldrar hade inte träffat varandra ordentligt än och jag hade lite dåligt samvete för att jag inte tagit tag i det. Jag hade träffat Jamies föräldrar ute på deras gård utanför Malmö och mina föräldrar hade träffat Jamie och Julia för vi hade tagit en snabb tur upp till Jönköping på semestern. För omväxlings skull så hade vi åkt bil istället för att flyga.

– Efter det senaste sjöslaget så tycker jag det låter bra, sa Jamie med ett skratt.

Vi hade haft en kräftskiva ombord på Nova med några av våra vänner och det hade blivit en blöt tillställning. Inte så att något urartade men det hade blivit några fler snapsar innan för västen än jag brukade ta så jag hade tillbringat dagen efter i sängläge.

– Så kul skall vi inte ha det, sa jag.

Jamie fnissade lite och gled närmare intill mig. Fastän hon var trött så kunde jag se vad hon egentligen ville. Jag drog ner henne över mig så att hon gränslade mig. Leendet jag fick sa allt och när Jamie greppade mig så var jag redan hård. Försiktigt drog hon min lem fram och tillbaka mellan blygdläpparna några gånger och jag kunde känna hur de delade på sig. Helt ljudlöst sjönk hon mjukt ner över mig i en enda rörelse och jag fick undertrycka ett stön när våra blygdben slog ihop. Jamie fångade in mig i en kyss samtidigt som hon började att rida mig. Jag smekte henne över brösten, ner om midjan och över rumpan innan jag vände upp om brösten igen. Jamie hade betydligt större byst än vad Magdalena haft och jag smekte de stora kullarna. Våra rörelser fick vattnet i spabadet att skvalpa runt och små vågor bildades som rullade fram och tillbaka. Jag slöt ögonen och lät mig ryckas med när utlösningen kom. Som i en dimma uppfattade jag att även Jamie fick en orgasm. Det varma vattnet i spabadet kändes nästan för mycket efter vår älskog och vi fnissade båda två när vi försökte kravla oss ur badet utan att kladda ner för mycket.

Vi hann precis duscha och klä på oss innan tjejerna stormade in. De var uppspelta och rödblommiga om kinderna och kramarna vi fick var varma. Julia hade börjat att ge mig kramar på samma sätt som Wilma gav Jamie kramar. Tjejerna hade snabbt glidit in i rollen som bonussyskon samtidigt som de fortfarande var bästa kompisar. Julia hade flyttat mer och mer av sina kläder till mig och hon kastade lystna blickar på mitt gästrum. Jag insåg att den där punkten närmade sig när frågan om Jamie och jag skulle flytta ihop snabbt närmade sig.

Medan tjejerna duschade av sig så fixade Jamie och jag ihop en enkel kvällsmåltid. Jamie hade ätit på flyget och jag hade också ätit tidigare på kvällen så jag var egentligen inte hungrig. Tjejerna behövde däremot något att äta efter sin träning. Vi satt runt köksbordet och avhandlade dagens händelser samtidigt som vi åt. Jag dukade snabbt av efter att vi ätit klart och ställde ner disken i diskmaskinen medan Jamie såg till så att tjejerna kom till ro och i säng. De hade en tendens till att ligga och prata halva natten.

Jamie bäddade ner sig i sängen bredvid mig och kurade ihop sig intill mig efter att tjejerna somnat. Första gången hon sov över hade det känts konstigt. En helt annan kvinna i min säng än den jag varit gift med så många år. Sanna hade jag alltid betraktat som en tillfällig gäst medan Jamie verkligen övertagit Magdalenas plats. Känslan hade snabbt gått över och nu kändes det bara tomt när Jamie inte var där. Jag fick en puss samtidigt som hon drog min arm om sig. Trygg med den varma kvinnan i min famn gled jag in i sömnen.

*

Wilma var riktigt irriterad när hon kom. Hon bara kastade in väskan på rummet och hälsade knappt.

– Vad är det som hänt? frågade jag.

Egentligen så var det mot bättre vetande jag försökte få klarhet i vad som hänt, det hade varit bättre att vänta.

– Morsan har träffat något pucko till idiot! fräste hon.

Med tanke på vilka synpunkter Wilma haft på Sanna och hur de två rykt ihop så var jag inte förvånad och jag andades lättad ut.

– Han är dryg, ful och så har han inget hår! Han fan kammar över stråna som finns över flinten och tror att det inte syns!

Jag skrattade nästan till av Wilmas målande beskrivning. Själv så var jag tacksam att jag endast började bli gråhårig.

– Och sen så har han synpunkter på hur jag uppför mig när han är en djävla idiot själv!

– Kommer du inte ihåg hur det var när jag träffade Sanna? sa jag.

– Jo! Men det här är en helt ny nivå! Sanna och jag var inte överens men hon försökte inte bestämma över mig, sa Wilma.

Ju mer Wilma berättade ju mer insåg jag att jag var tvungen att prata med Magdalena. Det skulle bli ett praktfullt gräl och det var inget som jag såg fram emot.

– Men nu är jag äntligen här, sa Wilma.

Hon gav mig en lång kram som jag tacksamt besvarade. Det var bara en tidsfråga innan jag blev en ruggigt pinsam förälder.

– Julia kommer i kväll. Jamie skall flyga i morgon, sa Wilma.

Jag hade redan pratat med Jamie och var fullt beredd på att Julia skulle dyka upp. Jag sa dock inget om det till Wilma utan tjejerna fick leva i villfarelsen att Jamie och jag inte hade någon koll.

*

Vi satt i soffan hemma hos Jamie och tittade på nyheterna. Jamie var ledig över helgen och vi hade fredagslyxat och ätit ute på restaurang medan tjejerna var i väg och dansade.

– Skulle du kunna tänka dig att ta pappa på en tur imorgon? frågade Jamie.

– Något speciellt?

– Han vill till Ystad och han ville verkligen att du skulle följa med, sa Jamie.

– Det kan jag väl ställa upp på, sa jag.

– Jag tror han skulle uppskatta om du hämtade honom i E-typen, sa Jamie.

Jag skrattade till lite men misstyckte inte. E-typen skulle definitivt inte misstycka till att få luftas lite innan säsongen definitivt var över. På lördagen hämtade jag upp Mike på gården där han och hans fru bodde.

– Hej! sa han på engelska när han hoppade in på passagerarplatsen.

Jamies pappa Mike pratade utmärkt svenska med en riktigt charmig amerikansk brytning. Jamie hade berättat att han använde engelska med vänner och bekanta som han stod nära. Jag drog lite smickrad på smilbanden när jag insåg att jag var accepterad.

– Hej! svarade jag.

Det var som vanligt mycket trafik på E65:an mot Ystad. Det var mycket långtradare som skulle till kontinenten med färjan och många danskar som skulle till Bornholm. Mike pratade engelska och jag svenska och vi avhandlade gamla bilar, specifikt E-typen vi satt i och allmänt amerikanska klassiker. Dessutom fick jag reda på att Mike varit pilot i flygvapnet. Han hade flugit F4 Phantom II i Vietnam och hade skjutit ner tre nordvietnamesiska stridsflygplan. Krigets allvar kom så otroligt nära när jag satt bredvid en veteran som varit med. Mike hade efter sin tid i flygvapnet flyget kommersiellt och det var som trafikpilot han såg sig även om han numera var pensionär. Han hade tydligen haft ett riktigt bra avtal där han tagit med sig villkoren från sin militära karriär.

Mike dirigerade mig in till en bilhall längsmed Kristianstadsvägen. När vi parkerat och kommit in så insåg jag att det bara var vintage bilar och muskelbilar som salufördes. Mike var tydligen väntad för säljaren som kom fram nickade igenkännande när Mike förklarade sitt ärende. Jag blev presenterad som ”svågern” och säljaren Mats hälsade med ett stadigt handslag.

– Ni kom i E-typen eller hur? frågade Mats.

– Ja, svarade jag.

– Får jag titta?

Jag nickade och tog med Mats ut till bilen med Mike i släptåg. Mats besiktade av bilen grundligt och han nickade gillande när jag öppnade upp motorhuven. Han sköt in lite frågor då och då som jag besvarade efter bästa förmåga.

– Hade du renoverat den själv? frågade Mats.

– Jag och min före detta svärfar, sa jag.

– Riktigt snyggt jobb. Jag uppskattar att ni behållit en del originaldetaljer som andra skulle bytt ut, sa han.

– Det var så vi resonerade, så mycket original som möjligt, sa jag.

– Det uppskattas! Inga problem att sälja om det skulle bli aktuellt, sa han.

Jag nickade lite.

– Skall vi titta på vad vi har? frågade Mats.

– Absolut, sa Mike.

Mats tog oss med ut på bakgården och jag insåg direkt vad det var för bil vi åkt dit för. En kolsvart Ford Mustang av tidig modell stod parkerad och glänste i solljuset.

– Här är den, sa Mats.

Jag kunde se hur entusiastisk Mike blev. Vi hade haft många och långa samtal om amerikanska bilar och jag hade förstått på både Jamie och Mike att han var väldigt sugen på att få äga en Mustang. Att jag kommit in med en E-type hade bara aktualiserat frågan mer. Mike krängde runt bilen med Mats i släptåg medan jag stod och njöt av skådespelet. Jag förstod varför Jamie ville att jag skulle ta med Mike.

– Skall vi ta en liten provtur? sa Mike.

Mats singlade över nycklarna till Mike som nöjt fångade dem i luften. Jag nickade och tog plats i passagerarsätet medan en mycket uppspelt Mike tog förarsätet i besittning. V8-motorn mullrade igång och Mike såg ut som ett litet barn som precis öppnat julklapparna. Mike tog oss ut på ringleden och svängde upp på E65:an mot Malmö och släppte loss! Det var ett underbart ljud i bilen och jag njöt av både bilen och Mikes barnsliga uppspelthet. Tillbaka på bilfirman sken Mike som en sol och till och med jag såg att det inte skulle bli något större problem för Mats att få bilen såld. Efter lite pappersarbete och ett rejält hederligt handslag så svängde Mike ut på ringleden in sin nyinköpta Ford Mustang med ett mer än nöjt leende på läpparna. Själv så gled jag efter i E-typen väl medveten om att jag snart inte ens skulle se bakljusen på Mustangen.

– Gick det bra? frågade Jamie när jag kommit hem.

– Du kunde ju ha förvarnat mig lite, sa jag.

Jamie fnissade lite och gav mig en kram.

– Så det blev affär, sa Jamie.

– Du skulle sett din far, sa jag.

– Jag kan tänka mig. Ända sedan han fick reda på E-typen så har han letat efter rätt bil, sa Jamie.

– Det var lyckat i alla fall, sa jag.

Jag kunde se framför mig hur Mike den före detta stridspiloten åkte runt bland sina vänner och visade upp sin nya bil med ett barnsligt nöjt leende på sina läppar. Det behövdes inte så mycket för att göra oss män lyckliga!

– En av mina pilotkollegor Sofia kommer från Gotland. Ja hon bor fortfarande i Visby. Men hon har ett hus på södra Gotland som hon hyr ut och som jag brukar få låna när det i inte är uthyrd, sa Jamie.

Jag nickade och hummade lite intresserat.

– Eftersom sommaren var som den var så blev det inte av att låna den men vi har möjlighet till en förlängd helg typ torsdag till söndag nästa vecka. Låter det intressant? frågade Jamie.

Otroligt nog hade jag aldrig varit på Gotland och efter Shanghaiincidenten så skulle jag inte ha några problem med att få lite extra ledigt. Wilma skulle vara hos Magdalena så i mina öron lät det perfekt.

– Låter trevligt! Har aldrig varit på Gotland. Men hur gör vi med Julia?

– Mamma och pappa tar henne. Men då meddelar jag Sofia att vi kommer, sa Jamie.

– Perfekt, sa jag.

– Jag skall kolla om vi kan boka Pipern också så har vi full frihet, sa Jamie.

Jag hade fortfarande inte vant mig vid med att vara tillsammans med en pilot och jag blev lika överraskad varje gång Jamie sa att vi skulle ut och flyga någonstans. Däremot så insåg jag fördelen med att flyga ut till Gotland jämfört med att åka båt.

– Om vi vill så kan vi låna Sofias lägenhet i Visby sista natten för hon flyger då, sa Jamie.

– Det skulle vara kul att få lära känna Visby lite så är det möjligt så inte mig emot, sa jag.

Det kändes nästan lite lyxigt att få åka bort på tu man hand med Jamie och jag hade nästan lite dåligt samvete för att Julia fick vara hos sina morföräldrar. Jamie lugnade mig med att hennes föräldrar oftast brukade skämma bort Julia när hon var på besök och att hon oftast såg fram emot besöken.

*

Östersjön låg blank under oss och sikten var milsvid. Framför oss så kunde jag se hur Gotland växte fram över horisonten. Flygturen hade tagit drygt två timmar från Sturup och det kändes som om vi precis hade startat när Jamie började inflygningen. På Visby Airport hade flygvapnet fortfarande närvaro och Gripenplanen stod startberedda på sina jaktbanor på norra delen av flygplatsen. När Jamie svängde in för att landa på flygklubbens gräsbana söder om huvudbanan så såg jag ett konstigt flygplan ståendes på en platta uppe vid terminalbyggnaden. Det såg ut som om man fäst en kanot ovanpå flygkroppen.

– Vad är det där för konstigt flygplan? frågade jag.

– Ett av flygvapnets radarspaningsplan, sa hon.

Jag betraktade förundrat spaningsplanet men sen fick dunsen när vi tog mark tillsammans med den skakiga framfarten på gräsbanan mig att flytta fokus från spaningsplanet till landningen istället. Det var betydligt angenämare att starta och landa på hårdgjorda ytor än gräsbanor. Det kändes trots allt som att jag började få lite rutin på flygandet för det administrativa efter landningen kändes vant. Vi blev skjutsade upp till terminalbyggnaden av en medlem från flygklubben och jag följde med lite löst i samtalet som Jamie och klubbrepresentanten hade. De var inte helt oväntat bekanta och det utbyttes lite skvaller under den korta färden. Den lilla flygplatsens fördelar gjorde att vi ganska omgående satt i en hyrbil på väg från flygplatsen efter att vi blivit avsläppta.

Jag studerade nyfiket Visbys säregna medeltida charm medan Jamie tog oss genom staden söderut. Även det säregna naturlandskapet som öppnades upp när vi lämnat Visby på väg söderut fascinerade mig. Vägarna var smala och väl trafikerade och det kändes nästan lite pittoreskt när de små byarna och samhällena avlöste varandra som pärlor på ett pärlhalsband. I Burgsvik stannade vi till och handlade mat i ICA-butiken. Det var mycket turister och stockholmskan var en frekvent dialekt. Min skånska brytning drog till sig uppmärksamhet från kassörskan och bjöd in till ett litet samtal medan våra varor passerade på kassans varuband. Snabbt fick jag lära mig det korrekta uttalet av Burgsvik med ett sje-ljud istället för mig förväntade hårda g-ljudet. När vi började att närma oss huset så öppnade landskapet upp sig och ändrade karaktär. Det kändes helt plötsligt som om jag förflyttats till Provence! Ljuset och karaktären på landskapet var helt bedårande och Jamie fnissade till bredvid mig när jag suckade till.

– Visst är det vackert? sa Jamie.

– Helt fantastiskt! sa jag.

Jamie svängde av vägen och vi fortsatte en bit ner på en grusväg som flankerades av låga stenmurar som ramade in hagar där gotländska får gick och betade. Så dök huset upp inramat av den karga vegetationen och med en fantastisk utsikt över det blåa Östersjön. Huset var i klassisk gotländsk karg stil med tjocka kalkstensväggar och vindpinade fönsterluckor.

– Visst är det vackert, sa Jamie.

– Det är bara förnamnet! Det är…. fantastiskt! sa jag.

När vi kom in i huset så var det djupa fönsternischer, vitkalkade väggar, såpade plankgolv och trämöbler med kalksten. Givetvis fanns fårskinnen där och det fanns inte en möjlighet i världen att jag inte skulle falla för huset. Det var det mest charmiga och underbara jag någonsin sett och jag var helt tagen och mållös. Jamie log bara mot mig när jag gick runt och tittade. Badrummet var i kalksten och ena gaveln i vardagsrummet, den mot havet, var försedd med fönster från golv till tak. Jag gissade att huset ursprungligen varit någon typ av ekonomibyggnad men att någon med verklig känsla renoverat det till var det var.

– Helt ärligt! Hit skulle jag kunna flytta omgående! sa jag.

– Visste att du skulle gilla det, sa Jamie.

Hon började att packa upp matvarorna i köket och satte in det som behövdes i kylen. Själv så öppnade jag upp gaveln och kom ut på ett smakfullt trädäck i samma vindpinade färg som resten av husets trädetaljer.

– Det enda som saknas är ett spabad eller badtunna, sa jag.

– Havet finns ju ett stenkast bort. Det finns en privat brygga, sa Jamie.

– Jo du! Bada på östra sidan! Hur varmt är det vattnet tror du?

– Du kanske har rätt, sa Jamie.

– Vi går ner och kollar, sa jag.

Stranden låg bara ett stenkast ner från huset och var av den typ av stenstränder som dominerade runt Hoburgen. Små raukformationer fanns överallt och omslöt en liten grund skyddad vik där en liten båt låg förtöjd vid en kort brygga. Stenformationerna skyddade viken så att vattnet låg kav stilla och blåsten kom inte åt. Jag drog av mig skorna och strumporna och vek upp byxbenen innan jag steg ner i vattnet. Det var förvånansvärt varmt och jag antog att det var vikens beskaffenhet som höll kvar värmen.

– Förvånansvärt varmt men jag tror fortfarande på en badtunna, sa jag.

Jamie hade tagit av sig sina skor och ställde sig bredvid mig i vattnet och tog min arm. Det var en nästan sagolik omgivning och jag kände hur kroppen omgående gick ner i stand-by läge. Vi gick sakta barfota upp till huset under tystnad. Jag höll skorna i ena handen och Jamie med den andra. Väl uppe i huset så packade vi upp våra väskor och jag förberedde grillen för fisken vi inhandlat.

Det var underbart att sitta ute och äta även om temperaturen inte var vad den borde. Både Jamie och jag själv hade dragit på oss tjocka tröjor för att hålla den svala sensommarråheten borta. Jag kände mig avslappnad på ett sätt jag inte gjort på länge och jag antog att det var miljön som gjorde det. Jag svepte med blicken runt och sög verkligen in den gotländska charmen. Huset var verkligen underbart och naturen helt fantastisk. Det var verkligen ett ställe som jag skulle kunna tänka mig att tillbringa mycket tid på. Jag smuttade lite på vinet som var friskt och strävt på samma gång. Lite tankfullt snurrade jag på glaset samtidigt som jag iakttog virveln som bildades. Jamie suckade förnöjt till bredvid mig och jag tittade på henne.

– Det här är nog paradiset på jorden, sa hon.

– Du har ju varit på fler platser än mig men jag är böjd att hålla med. Kan tänka mig hur det är på sommaren när det är lite värme och ljus, sa jag.

– Så länge jag har känt Sofia så har det här varit min favoritplats, sa hon.

Jag sjönk ner lite djupare och slöt ögonen samtidigt som jag luktade på vinet. Det började att bli dags att plocka ihop och diska men jag drog mig lite för jag kände mig så avslappnad och behaglig.

– Vi skiter i disken ikväll! Det får bli morgondagens bekymmer, sa Jamie.

– Du behöver inte argumentera mer, sa jag.

Jamie fnissade till lite. Snabbt röjde vi av bordet och plockade in allt i köket.

– Nu skulle vi haft den där badtunnan, sa jag.

– Får nog hålla med, sa Jamie.

– Vi får ta en promenad istället, sa jag.

Vi promenerade bort längsmed stranden. Emellanåt blev det rena klättringen för att ta sig över alla stenformationer. Lugnet var totalt och jag kände mig mer avslappnad än jag gjort på evigheter. När solen gick ner så blev det fort svalt och jag var tacksam att jag tagit på mig den tjocka tröjan. Med skymningen kom även ljusen från omliggande bebyggelse fram och lyste upp i mörkret som fyrar. Jag var helt slut när vi kom tillbaka till huset och det var mycket tacksam som jag kröp ner i dubbelsängen bredvid Jamie. Jamie hann knappt lägga en arm om midjan på mig förrän jag drev bort i sömnen.

Solen sken in genom sovrummets fönster och spelade över mitt ansikte. Jamie låg med ansiktet bort från fönstret och sov djupt. Jag tog mig försiktigt ur sängen och stängde försiktigt dörren till sovrummet. Jag letade snabbt upp en handduk och tog på mig en stor morgonrock som hängde på en krok på toaletten. Hur svalt det än var så hade jag bestämt mig för att jag skulle ta ett morgondopp i havet. Solen värmde men värmen i luften hade inte kommit när jag promenerade ner till den lilla skyddade viken. Jag la av mig morgonrocken och handduken på en sten och klev ner i vattnet. Det var så kallt att jag nästan skrek till! Jag hade tagit många kalla dopp under renoveringen av Nova men inget hade varit så kallt. Jag kastade mig dödsföraktat i och frustade som en flodhäst när jag skakandes tog mig upp. Nöjaktigt torkade jag av mig på handduken innan jag tacksamt drog på mig den tjocka frottémorgonrocken. Värmen återkom snabbt i kroppen när jag gick upp till huset där jag slog mig ner i en av solstolarna på terrassen. Jag bäddade in fötterna i handduken och njöt av morgonsolens värmande strålar.

Jamie sov fortfarande när jag kom in så jag tog en varm dusch och klädde på mig. Gårdagens disk bredde ut sig all sin prakt och jag suckade lite innan jag tog ett djupt andetag och började att diska. Med disken undanröjd så tog jag itu med frukosten eller snarare brunchen. Jag hörde hur det rumlade till inne i sovrummet när jag stekte baconen till frukosten. Jamie tittade ut ur sovrummet med håret på ända och täcket svept om sig.

– God morgon solstråle! hälsade jag.

– Är du redan uppe?

– Redan? Klockan är ju nästan tio, sa jag.

– Säkert?

– Du behövde nog sova. Jag är i alla fall vrålhungrig nu så kom och sätt dig. Ta morgonrocken istället för täcket, sa jag.

Jamie försvann in i sovrummet och kom ut iklädd morgonrocken istället.

– Den är fuktig, klagade hon.

– Det därför att jag till skillnad från vissa sömntutor har hunnit vara nere och bada, sa jag.

Jamie tittade skeptiskt på mig. Jag nickade lite och kände mig mycket nöjd med mig själv.

– Jo jo, sa jag.

Jag dukade fram baconen tillsammans med äggröran och köttbullarna. Efter badet så var jag jättehungrig och Jamie fnissade lite när jag lastade upp maten på min tallrik.

– Hungrig? frågade hon.

– Sjön suger brukar man ju säga men det är ingenting mot ett iskallt dopp i Östersjön, sa jag.

Jamie la upp betydligt mindre mat på sin tallrik än vad jag gjort. Frukosten var gudomligt god och jag suckade tungt efter att jag lagt besticken på tallriken och istället smuttat lite på kaffekoppen.

– Om du inte förstått det än så njuter jag verkligen av att vara här, sa jag.

– Går inte att missa, sa Jamie.

– Hoppas vi kan göra om det någon gång så tjejerna kan vara med, sa jag.

– Julia är inte så superförtjust över att få åka hit. Beror nog på att det ligger som det ligger, sa Jamie.

– Du har en poäng där. En bostad granne med en shoppinggalleria hade nog varit perfekt, sa jag.

– Kanske går bättre nu när de är två, sa Jamie.

Jag nickade lite och tänkte tillbaka på min egen ungdom. Det hade varit många semestrar som jag gladeligen avstått.

– Vad skall vi hitta på idag? frågade jag.

– Lite turistande får det nog bli eftersom du aldrig varit här, sa Jamie.

– Låter bra. Något speciellt?

– Hoburgen får vi ta så du får se raukarna, sa Jamie.

Hoburgsgubben hade jag hört talas om så den kändes given.

– Sen så finns det en hel del hantverkare och små restauranger och kaféer som är värda att besöka, sa Jamie.

– Jag gör som vanligt och låter dig styra, sa jag.

– Vi tar bilen ner till Hoburgen så kan vi åka vidare därifrån, sa Jamie.

– Låter som en bra plan. Skall du duscha och göra dig i ordning medan jag diskar undan frukosten, sa jag.

– Låter bra, sa Jamie.

Jag kunde höra hur duschen skvalade igång när jag stod och diskade. Efter en stund kom Jamie ut fortfarande iklädd morgonrock. Jag tittade lite frågande på henne när hon sprack upp i ett spjuveraktigt leende. Lite demonstrativt långsamt drog hon i skärpet till morgonrocken vilket fick den att glida isär. Naturligtvis så var hon spritt språngande naken under och jag kunde ana ett av hennes bröst.

– Skulle inte vi åka till Hoburgen? frågade jag.

– Så småningom kanske, sa Jamie.

Hon lät morgonrocken glida isär lite mer och det blev helt uppenbart att Jamie hade helt andra planer än att åka till Hoburgen. Hon fnissade lite när jag började att gå mot henne. Elegant smet hon undan och försvann in i sovrummet. Jag följde efter henne in i sovrummet där jag fann henne liggande på sängen fortfarande med morgonrocken på sig. Morgonrocken täckte strategiska delar av hennes kropp men det var ingen som helst tvekan om vad Jamie ville.

– Vi måste ju utnyttja att vi inte kan bli avbrutna av tjejerna, sa hon.

Jag satte mig på sängkanten bredvid Jamie. Lite försiktigt drog jag i badrocken så att ett av hennes bröst blottades. Jag böjde mig ner över Jamie och strök med tungan över den hårda bröstvårtan och belönades med ett lågt stön. Jamie svepte upp badrocken så att hela hon blev blottad samtidigt som hon särade på benen. Jag fortsatte att glida lite med tungspetsen över hennes heta hud men ganska omgående så fick jag en liten knuff på huvudet. Jamie var skamlöst våt när jag gled ner med tungan mellan hennes blygdläppar. Hon stönade till tungt och sköt upp höften mot mig samtidigt som hon flätade in fingrarna i mitt hår.

– Snälla fortsätt, kved hon.

Jag lekte runt med tungan mellan hennes veck och vrår och det var ingen tvekan om att Jamie gillade det jag gjorde. Min erfarenhet på området var inte den största så jag gjorde det som Jamie verkade tycka om allra mest. När jag förde upp två fingrar i henne så kom orgasmen egentligen inte oväntat men ändå så blev jag förvånad av kraften i den. Jamie spände kroppen i en båge och hon rabblade osammanhängande innan det gick som en stöt genom kroppen på henne. Hon spände sig och slappnade av i rytmiska vågor och hon var bara så vacker! Jag smekte henne mjukt över magen när hon låg helt slapp och utslagen.

– Vad gjorde du med mig? frågade hon.

– Ingen aning men det verkade skönt, sa jag.

Hon drog ner mig och gav mig en mjuk kyss som var full av kärlek. Hon började att dra lite i mina kläder men jag tog mjukt bort hennes händer vilket fick Jamie att se förvånad ut.

– Du behöver inte återgälda. Se det som en gåva från min sida, sa jag.

Visserligen så skulle inte Jamie behöva insistera speciellt mycket för jag kunde känna hur het jag var. Men faktum var att jag nog egentligen var lite generad över att Jamie mest skulle få tillfredsställa mig. Jag var ganska övertygad om att det skulle gå ganska fort och så ville jag inte att det skulle vara.

– Du säger så snälla saker men jag vill, sa Jamie.

Hon gav mig en kyss till och fortsatte att försöka få av mig kläderna. Jag var nästan pinsamt hård när Jamie till slut fick av mig alla kläderna. Mjukt la hon ner mig på sängen och smekte mig på magen vilket fick mig att kvida till svagt. Jamie greppade mig fjäderlätt med tummen och pekfingret och nästan plågsamt långsamt började hon att föra förhuden upp och ner. Jamie parerade mina försök till att få henne att öka takten eller vara mer hårdhänt. Utlösningen laddad upp och jag spände kroppen som en stålfjäder. När jag var så nära att tippa över att jag bara kved osammanhängande så slöt Jamie läpparna om min lem och svepte med tungan runt mitt ollon samtidigt som hon kramade min lem hårt. Jag fick omedelbart orgasm och med ett ljudligt stön skickade jag ut säden i en krampaktig sammandragning. Jamie runkade mig snabbt och hårt genom hela orgasmen och säden flödade. När jag kom till sans så höll Jamie fortfarande i min lem som långsamt slaknade. Hon hade säd på kinden och hakan och hennes grepp om mig var kladdigt av säden.

– Skönt? frågade hon.

– Förmodligen lika skönt som för dig, sa jag matt.

– Vet inte hur det är med dig men jag vill definitivt göra om det här fler gånger, sa Jamie.

– Håller med, sa jag.

Framåt lunch satte vi oss i bilen och åkte ner till Hoburgen efter att vi båda tagit ytterligare en dusch. Hoburgen var fascinerande även om själva Hoburgsgubben var en besvikelse. Vi klättrade runt bland raukarna och jag njöt faktiskt mer av området som sådant snarare än gubben. Efter en kopp kaffe i Majstregården så åkte vi vidare. Jamie vallade runt mig resten av dagen genom södra Gotland. Lunch intog vi på restaurang Grå Gåsen som jag till min stora förtjusning kände igen från teve. Det blev på det hela taget en riktig trevlig fredag och alla ställen Jamie tog med mig till uppskattade jag. På kvällen åkte vi in till Burgsvik och Jamie hade helt klart en plan

– Det här kommer du att gilla, sa hon.

Det såg ut som en helt vanlig bensinmack, Busters Mack, men när jag tittade efter ordentligt så såg jag att det var en restaurang.

– Bästa sushin ever, sa Jamie.

Restaurangen var enkelt inredd med ett enda stort lång bord i det som en gång varit en bilverkstad. Stämningen var intim och personalen var familjär och trevlig. Vi slog oss ner på varsin sida om det stora bordet. Jag tittade igenom menyn och det självklara valet var Kvällens sushi. Vi satt och pratade lite medan kocken lagade till sushin. När maten kom in så var den precis som Jamie sagt bland den bästa jag någonsin ätit. Det var helt klart ett ställe som jag skulle kunna bli stammis på. Efter avslutad måltid beställde vi var sin kaffe och gick ut och satte oss vid ett av de små kaféborden.

– Jag trodde inte att jag skulle kunna bli så förälskad i ett ställe som jag har blivit här, sa jag.

– Det är riktigt bra och då har jag flyget på ganska mycket, sa Jamie.

– Att få tillbringa semestern här hade jag inte sagt nej till, sa jag.

– Jag hade gärna bott här hela somrarna, sa Jamie.

Vi satt kvar så länge som värmen tillät innan vi åkte hem till Sofias hus. Vi slog oss ner i soffan med var sitt glas vin och bara pratade till de levande ljusens fladdrande sken. Det var befriande att bara prata och njuta av tystnaden utan att någon teve stod på och störde.

*

Det var nästan med en känsla av saknad när vi lämnade Sofias hus bakom oss för att åka in till Visby på lördagen. Det karga landskapet hade på så kort tid etsat sig fast i mitt medvetande och den enda egentliga tanken jag hade var hur jag skulle få uppleva den igen.

Sofia bodde i ett lägenhetskomplex utanför ringmuren. Tvårummaren var modern och smakfullt inredd. Vi ställde i princip bara in packningen för att sedan ge oss ut på upptäcktsfärd i Visby. Stadens medeltidacharm attraherade mig direkt och jag njöt av att gå hand i hand med Jamie upp och ner för de smala gränderna. Vissa passager påminde mycket om charmiga skånska småstäder som Ystad eller Simrishamn. Plötsligt hörde jag en röst ropa bakom mig.

– Hannes!

När jag vände mig om så var det en av Carls jaktkompisar som ropat. Jag väntade in honom när han kom gåendes och besvarade hans handslag.

– Hej Ivar, sa jag.

– Hej! Det var länge sedan vi sågs, sa Ivar.

– Tyvärr, sa jag.

Ivars hustru Marianne hade kommit ifatt och jag besvarade hennes handslag också. Jag vände mig mot Jamie som stod bredvid mig och såg nyfiken och frågande ut.

– Det här är Ivar Ekenhjelm med hustrun Marianne och det här är Jamie Williams, presenterade jag.

Alla skakade hand med varandra.

– Hannes svärfar Carl och jag kände varandra från studietiden och vi jagade tillsammans, sa Ivar.

Jag grinade lite illa över Ivars beskrivning av Carl som min svärfar. Visserligen så hade jag varit svärson så länge han levde men jag var ju numera inte ingift i släkten Stolpe längre.

– Vi i jaktlaget saknar dig och vi skulle uppskatta om du ville hedra oss med din närvaro igen, sa Ivar.

– Jag ställer givetvis upp om jag blir inbjuden men jag måste tyvärr låna en bössa av någon för Magdalena behöll alla vapen, sa jag.

Jag hade inte sett något behov av att strida för några av Carls jaktvapnen eftersom jag inte hade tillgång till någon egen jaktmark utan hade jagat på Carls och hans jaktkompisars marker. Jag hade dessutom inte räknat med att någon i Carls bekantskapskrets skulle bry sig det minsta om mig efter skilsmässan eftersom jag varit ingift.

– Det är inga problem. Det finns många vapen i laget som behöver luftas.

Vi hade ett litet samtal om tiden som varit och Ivar var förvånansvärt insatt i det som hänt och mina förehavanden efter skilsmässan. Att han hade koll på Magdalena förväntade jag mig men inte att han skulle ha sådan koll på mig.

– Hörde att Magdalena sagt upp sig och äntligen tagit tag i godset, sa Ivar.

Det hade varit en lång kamp mellan Carl och Magdalena över att hon ville göra karriär utanför godset. Carl tyckte inte att Magdalena tog sitt ansvar gentemot släkten men jag kunde förstå att Magdalena ville stå på egna ben. När jag kom in i bilden så tror jag Carl såg godsets framtida förvaltare i mig och att det var därför vi kommit så bra överens.

– Ja. Hon hade inte så många val, sa jag.

Med både Carl och jag själv borta så hade Magdalena inte haft så många alternativ. I och för sig så skulle hon kunna anställa en förvaltare men även om hon gjorde det så skulle hon vara tvungen att engagera sig i verksamheten. Ivar spann inte vidare på frågan utan vände sig mot Jamie istället.

– Så vem är din vän här då? frågade han.

– Jag arbetar som flygkapten på SAS. Har amerikansk påbrå med en amerikansk pappa och svensk mamma. Bor i Malmö, sa Jamie.

– Vi har träffats via våra döttrar som går i samma klass. Dom tyckte att vi passade ihop så de sammanförde oss, sa jag.

Ivar skrattade och Marianne drog lite på smilbanden medan Jamie mest såg förskräckt ut. Hon skulle bara veta hur pratet kunde gå när jaktlagen var ute.

– Vi skall upp till stugan på Fårö men tar en kväll här i Visby innan vi åker upp, sa Ivar.

– Vi har lånat en hus lite söder om Burgsvik över helgen och skall sova sista natten här i Visby innan Jamie flyger oss hem, sa jag.

– Du har kommit upp dig! Privatflyg, sa Ivar skämtsamt

– Alltid varit bortskämd, sa jag.

– Skulle du och Jamie vilja äta middag med oss ikväll? frågade Ivar.

Jag vände mig mot Jamie och tittade frågande på henne. Ville hon tillbringa sista kvällen med några hon inte kände? Hade jag varit själv så hade jag inte tvekat en sekund eftersom Ivar förutom att han var trevlig så var han inflytelserik och en värdefull bekantskap med tanke på hans kontaktnät. Däremot så var jag osäker på vad Jamie tyckte.

– Givetvis vill vi det, sa Jamie.

– Trevligt, sa Marianne.

– Vi har ett bord på Bakfickan vid Stora torget vid sju, sa Ivar.

– Då ses vi i kväll, sa jag.

Vi skakade hand och tog avsked av Ivar och Marianne.

– Vi hade inte behövt följa med, sa jag.

– Det var ganska uppenbart att de ville återknyta kontakten med dig. Om inte annat så var ju Ivar ganska uppdaterad med vad du höll på med ett bevis på det. Har du inte sagt att han är ganska inflytelserik så det kan vara en bra investering att visa lite god vilja, sa Jamie.

– Det känns som vi offrar vår sista kväll, sa jag.

– Inte för min del. Jag tycker det skall bli intressant. Dessutom så kommer det att finnas fler tillfällen att låna boende av Sofia, sa Jamie.

Med Jamies argumentation så var jag lugn.

– Förresten så är Bakfickan en riktigt trevlig restaurang och det är inte helt lätt att få bord där.

Vi fortsatte att promenera runt innanför ringmuren i Visby resten av dagen innan vi gjorde ett snabbt stopp i lägenheten för att fräscha till oss inför middagen med Ivar och Marianne.

Ivar och Marianne var redan på plats och väntade i baren när vi anlände en dryg kvart innan utsatt tid och Ivar vinkade till oss.

– De är lite sena, sa Ivar.

Vi slog oss ner vid baren tillsammans med Ivar och Marianne och bartendern var framme för att ta emot en beställning. Jag sneglade ner på Ivar som hade en rejäl drink medan det såg ut som Marianne hade en Aperol Spritz.

– Jag kan ta en Old Fashioned, sa jag till bartendern.

– Och jag tar en likadan som Marianne här, sa Jamie.

Bartendern började arbeta med vår beställning medan vi började att konversera. Drinken var perfekt och sötman balanserade ut det kärva bittra medan Jamie såg nöjd ut med sin drink hon med. En dryg kvart sent blev vi visade till vårt bord vid ett av fönstren.

– Jag betalar, sa Ivar.

Det var helt uppenbart att det inte fanns något förhandlingsutrymme så jag accepterade och tackade. Menyn var riktigt bra och den kompletterades av en vinlista som gjorde att maten kom till sin rätt.

– Jag överlåter till dig att välja vin, sa jag till Ivar.

Ivar skrattade lite och efter lite dividerande med kyparen så gjorde han sitt val. Ivar och Marianne var mycket kulturellt bevandrade och till stora delar så avhandlade de diskussioner vi hade medan vi åt konst och kultur. Jag kunde se att Jamie inte var riktigt lika insatt som vi övriga men hon följde med bra och satt inte bara tyst. Istället så flikade hon in mycket intelligenta frågor som effektivt maskerade hennes brist på kunskap men samtidigt ökade på densamma. Det var helt klart en lärande pilot som satt bredvid mig och hon löste problemet på samma sätt som hon angrep problem i sin profession.

– Jag hörde att du tagit stora delar av Carls moderna samling, sa Ivar.

– Det var ju lite infekterat på grund av vårt äktenskapsförord och jag hade egentligen ingen lust att släppa på min rätt. Däremot så hade jag tillräckligt med vett när det gällde vad jag skulle göra anspråk på, sa jag.

Det hade som sagt varit en liten kamp men jag tyckte att Magdalena fick stå sitt kast även om jag respekterade släkten Stolpes tradition och historia. Jag skulle aldrig gjort anspråk på något historiskt väsentligt. Carls moderna samling däremot hade jag inga problem med. Att den dessutom värderades till fantasipriser underlättade bara bodelningen.

– Carl och jag gjorde många av de där resorna tillsammans där han gjorde sina inköp och jag måste helt ärligt erkänna att jag tyckte han hade dålig smak, sa Ivar.

Jag skrattade till lite åt Ivars målande beskrivning.

– Carl hade öga för konst och han fick ju rätt, sa Ivar.

Mycket av Carls moderna konstverk värderades till högre summor än släkten Stolpes arvegods vilket hade underlättat bodelningen. Konsten utgjorde förutom en fröjd för ögat även en lätt realiserbar ekonomisk reserv för mig.

– Ja. Han hade god smak med dagens ögon sett, sa jag.

Ivar höjde glaset och utbringade en skål för sin döde vän. Det kändes nästan konstigt att jag en gång varit en del av den världen som Ivar och Carl representerade. Samtalet blev ganska fort mer lättsamt efter skålen och när vi fick in kaffet och avecen så var allvaret borta.

– Jag vill egentligen inte ta upp det här men det gäller Magdalenas nya man, sa Ivar.

Omedelbart så fick jag en liten olustig känsla, det var inte bara Wilma som reagerat.

– Hur mycket vet du om honom? frågade Ivar.

– Inte mer än det Wilma berättat sa jag.

Jag drog lite kort vad Wilma berättat och alla tittade lite förfärat på mig.

– Jag har bestämt mig för att prata med Magdalena men jag har dragit mig lite för det eftersom det känns lite infekterat, sa jag.

– Jag tror att du gjort helt rätt. Han har en historias som inte är helt klanderfri med ett antal punkter i belastningsregistret, sa Ivar.

Ivar berättade ganska ingående om den man som nästlat sig in hos Magdalena. Min första reflex var att förbjuda Wilma att över huvud taget bo hos Magdalena.

– Bara för att du skall veta så kommer vi att ta hand om det här, sa Ivar.

När Ivar sa att ”vi” skulle ta hand om det här så innebar det att ett rejält tungt gäng adelsmän skulle intervenera. De hade ingångar i statsapparaten på ett sätt som en del skulle klassa som onyttig och korrupt. Jamie såg nästan blek ut bredvid mig när Ivar redogjorde för vad som hänt och vad som skulle hända. Säga vad man vill om adeln men de tog hand om de sina och kriminella, sol och vårare och bedragare riskerade att bränna sig ordentligt.

– Vi hittar på något så att Wilma befinner sig hos oss och så har Jamie och jag givetvis aldrig hört någonting om detta, sa jag.

– Tack! Du är som sagt saknad även om du har träffat en mycket charmant dam, sa Ivar.

Avslutningen på kvällen kändes lite avslagen efter historien om Magdalenas nya man. Samtidigt så gladdes jag åt att jag haft sådan tur att jag träffat Jamie. Eller träffat och träffat! Sammanförd av respektive döttrar var nog den rätta beskrivningen. Jamie och jag gick tysta hand i hand hem mot Sofias lägenhet.

– Det kan gå illa om det vill sig. Jag hade tur att jag har en dotter som kunde hjälpa mig, sa jag.

– Vi får nog tacka Wilma och Julia, sa Jamie.

Jamie kramade min arm när vi gick genom det gamla Visby. Den gamla Hansastaden visade upp sig från sin bästa sida och jag njöt av den stilla promenaden. Det relativa lugnet då turistsäsongen var över gjorde så att det gick att njuta mer av själva stadens bebyggelse. Hur jag än vred och vände på det så uppskattade jag verkligen Gotland.

Det var med stor saknad jag såg Gotland försvinna bakom oss när Jamie tog upp Pipern till marschhöjd. Det hade varit en riktigt lyckad helg på tu man hand med Jamie och jag märkte på henne att hennes sinnesstämning speglade min. Vi var överens om att helgen varit fantastisk och att vi borde återvända så snart vi kunde.

*

Jag satt framför min arbetsstation och tittade igenom resultatet av den senaste simuleringen. Min resa till Shanghai störde mig och jag hade kört ett flertal simuleringar på KB4:an med både gammal data och data jag fått av Kenneth. Vårt nya beräkningskluster som företaget investerat i gjorde att beräkningar som tidigare tagit ett par dygn nu gick på ett par timmar. Med den större beräkningskapaciteten så kunde jag dessutom öka upplösningen i beräkningarna vilket gav ett bättre resultat. Sedan tidigare viste vi att beräkningsresultaten inte skulle överensstämma med verkligheten men vad som orsakade detta hade vi ingen aning om även om jag hade mina misstankar. Efter att ha investerat några dagar av tester så var jag ganska säker på var flaskhalsarna var.

Jag färdigställde en presentation med mina slutsatser och bokade in Mikael på ett möte. Han tittade intresserat på bilderna med mina slutsatser. Mikael hade startat upp avdelningen för beräkningsmekanik och han var insatt i problematiken även om han inte var helt up-to-date när det gällde de senaste beräkningsmodellerna. Han kunde tillräckligt mycket för att kunna utmana och ifrågasätta mina slutsatser något som jag var tacksam för även om jag dubbelcheckat allt med min kollega Hanna.

– Så problematiken ligger på två nivåer? sa han.

– Inte två nivåer men två områden. Dels värmetransporten mellan två medium dels de kemiska reaktionerna mellan desamma, sa jag.

Han hummade lite samtidigt som han drog sig lite i ena öronsnibben som han brukade när han funderade intensivt.

– Löser vi det själva? frågade han.

– Vi har inte så många alternativ, sa jag.

– Vi har ju alltid det stående intresset från universitetet, sa han.

Min gamla professor i strömningsmekanik, Bengt, gjorde regelbundna förfrågningar om samarbete. Jag hade inte varit den skarpaste eller mest framstående av hans studenter men av någon konstig anledning så hade jag varit hans favoritstudent. När jag varit gift med Magdalena så hade det inte varit aktuellt eftersom firman inte hade vare sig tid eller möjlighet till ett samarbete. Nu däremot så var läget ett annorlunda. Jag och min kollega Hanna arbetade heltid med simuleringar och det var kanske läge att ta frågan vidare.

– Där kanske vi har en öppning, sa jag.

– Kan du sätta upp ett möte så får vi se vad som händer, sa Mikael.

Jag nickade och därmed så var mötet avslutat. På fredagen en dryg vecka senare så satt Bengt, Henrik och jag i ett av våra konferensrum. På storbildsskärmen så spelglade jag upp resultatet av en simulering jag gjort. Bengt hade med en professors noggrannhet långsamt och metodiskt grävt sig ner i vår problemställning. Det kändes som om jag var tillbaka i skolan och hade en examination. Lite irriterat torkade jag av mina fuktiga handflator på byxorna.

– Jag håller spontant med om din analys Hannes! Skulle dock vilja kolla med några kollegor på kemi. Kan jag låna med mig modellen? frågade Bengt.

Mikael tittade frågande på mig.

– Jag bara arbetar här! Företaget äger modell och all data, sa jag.

– Med ett vanligt sekretessavtal så ser jag inga problem, sa Mikael.

Det kändes riktigt bra efter att vi skakat hand och tagit farväl av Bengt. Mikael och jag hade ett litet summerande samtal innan vi gick tillbaka till våra vanliga arbetsuppgifter.

Fortsättning följer…

Delar i serien

<< Del 2: Ovan molnen är himlen alltid blåDel 4: Att flyga är att leva >>

Ovan molnen är himlen alltid blå

• Del 1: S/S Nova
• Del 2: Ovan molnen är himlen alltid blå
• Del 3: Gotländsk kalksten och saltstänk
• Del 4: Att flyga är att leva
• Del 5: The Big five
• Del 6: En mogen man i sina bästa år
• Del 7: La Dolce Vita
• Del 8: Vår man i Seoul
• Del 9: Lyckan står den djärve bi
• Del 10: Williams Air
• Del 11: Stora förändringar
• Del 12: Den nya Kingen