Del 4: Att flyga är att leva

Det här är del 4 av 11 i Ovan molnen är himlen alltid blå

Jamie hade för omväxlings skull flugit på Sturup och jag hämtade upp henne utanför terminalbyggnaden så att hon skulle slippa ta flygbussen in till Malmö. Hon var riktigt upprörd det såg jag långt innan hon hoppade in i bilen. Hon skickade in väskan i baksätet och nästan slängde igen dörren efter sig.

– Jävla skit!

Jag fick inte en syl i vädret medan hon vräkte ur sig. Hon hade de senaste månaderna pratat om att tillsammans med tre andra piloter köpa ett gemensamt plan. Hon hade vridit och vänt på frågan och i slutändan så var det alltid ekonomin det föll tillbaka på. Jag hade egentligen en lösning på problemet men jag hade inte hittat något bra tillfälle att ta upp frågan. Det nya var att Sofia på Gotland behövde sälja huset och Jamie hade alltid haft första tjing på den. Jag förstod hennes dilemma. Hon försökte hitta en lösning på att finansiera ett delägt flygplan och nu så dök hennes stora förälskelse upp som krävde en ännu större uppoffring.

Jamie pratade upprört på och jag sköt in lite uppmuntrande allmängiltiga svar på vår väg in mot Malmö mest för att visa att jag lyssnade på henne. Samtidigt utkristalliserade sig en lösning på problemet i min hjärna medan vi kröp fram i Malmös centrumtrafik. När vi kom upp i lägenheten så ställde jag mig framför Jamie och tog tag om axlarna på henne. Hon tittade förvånat på mig.

– Så! Om du tar och lugnar ner dig nu så skall du se att vi löser det här, sa jag.

– Förlåt! Men det blev bara för mycket, sa hon.

Hon slog armarna om midjan på mig och kramade om mig och jag slöt henne i min famn. Vi stod bara och häll om varandra en lång stund.

– Det här är ett klockrent tillfälle för ett spabad, sa jag.

Hon var fortfarande bekymrad när vi sjönk ner i det mer än varma vattnet. Det ångade upp i den svala oktoberluften och jag kunde se hur Jamie började att slappna av.

– Om du låter mig prata till punkt nu så har jag ett förslag till lösning på problemet, sa jag.

Jamie gjorde en ansats till att säga något men hon höll tyst när jag tittade uppfodrande på henne.

– När det gäller flygplanet så är det enkelt. Du och Julia flyttar in till Wilma och mig. Då kan du sälja din lägenhet och få råd med flygplanet, sa jag.

Jag höll upp fingret lite varnade i luften för att hon inte skulle börja prata.

– Det är helt okej med mig. Jag har velat att vi flyttar ihop en tid nu men inte hittat något bra tillfälle att säga det. Vad tjejerna tycker behöver du nog inte fundera över, sa jag.

Jamie fnissade till lite innan hon lutade sig mot mig och gav mig en puss. Hon såg lättad och lycklig ut vilket fick mig att känna att det var helt rätt beslut. Jag kände en bra familjerättsjurist sen skilsmässan och hon skulle säker kunna hjälpa oss med ett rättvist samboavtal.

– När det gäller Sofias hus.

Jag gjorde en liten konstpaus.

– Om vi säljer Nova så får vi utan några som helst problem råd med både flygplanet och huset, sa jag.

– Men vi kan väl inte sälja Nova? sa Jamie.

– Jo det kan vi. Hon är dyr och inte speciellt användbar. Varje tur med henne är ett stort företag. Hon passar inte som fritidsbåt, sa jag.

– Men sälja henne för att köpa mitt hus, sa Jamie.

– Om du inte förstått det än så älskar jag huset också och jag har dessutom under en tid funderat över vad jag skall göra med Nova.

– Men det känns ändå som en uppoffring för dig, sa Jamie.

– Så skall du inte se det. Ända sedan jag såg Sofias hus så har jag funderat på ett hus på Gotland och i de funderingarna så har Nova alltid varit såld, sa jag.

– Men då ringer jag Sofia direkt, sa Jamie.

– Gör så! Kommer det att bli budgivning eller hur kommer det fungera? frågade jag.

– Nä! Sofia sa att jag har första tjing på mäklarens värdering, sa Jamie.

– Ring då Sofia så fixar jag lite mat, sa jag.

Vi tog oss ur badet och svepte om oss badrockarna. Jag drog över spabadets skyddshuv medan Jamie försvann bort till sovrummet. Själv smet jag in i badrummet och duschade av mig och jag hade precis klätt på mig när Jamie kom tillbaka skinande som en sol.

– Då är det klart! sa hon.

– När måste affären vara avslutad? frågade jag.

– Så snabbt som möjligt men före årsskiftet i alla fall, sa Jamie.

Det skulle nog bli svårt att få Nova såld så snabbt så jag fick ta och boka en tid med banken för att ordna med finansieringen. Min bankman skulle säkert bli glad över att jag flyttade lånet från Nova till en fastighet eftersom det förmodligen innebar mindre risk.

– Jag måste prata med banken och en mäklare om lägenheten också, sa Jamie.

– Vi börjar med banken, sa jag.

Jag visste att vi använde samma bank så det skulle nog inte bli några problem. Jamie borde gå med vinst på sin lägenhet med tanke på hur länge hon haft den och vinsten skulle med stor sannolikhet räcka till hennes insats i flygplanet. Sofias hus fick vi nog stå som ägare på båda två för att få rimliga villkor av banken. Familjerättsjuristen fick ordna till så att det blev en balans mellan Jamie och mig.

– Jag tycker vi väntar lite med att berätta för tjejerna att Julia och jag skall flytta in här tills allt är lite mer säkert och ordnat, sa Jamie.

– Inga problem för mig, sa jag.

Det var nog ganska smart att ha allt planerat och klart när vi la fram det för tjejerna. Inte för att jag trodde att de skulle ha några invändningar utan mer för Jamies och min skull.

Henrik hade vid något tillfälle nämnt en mäklarfirma som höll på med båtar och det kändes som rätt läge att ta kontakt en expert på att sälja båtar.

*

Det var typiskt skånskt höstväder med regn och blåst. Temperaturen låg parkerad på fem plusgrader och regnet och blåsten som kom från sidan gick genom märg och ben. Jag hade bestämt träff med båtmäklaren nere vid kajen där Nova låg förtöjd. Det var egentligen helt fel tid på året att sälja Nova, hon gjorde sig bäst i sommarskrud. Mäklaren anlände i bil och han stannade till bredvid min och hoppade ut.

– Erik, presenterade han sig.

– Hannes, svarade jag.

Jag skakade hans hand och vände mig sen mot Nova.

– Här är hon, sa jag.

– Misstänkte att det var hon. Hon har inte passerat förbi obemärkt, sa Erik.

– På ett positivt sätt hoppas jag, sa jag.

– Skulle det kunna vara på något annat sätt?

– Inte vet jag, sa jag.

– Skall vi gå ombord? frågade Erik.

– Stig ombord, sa jag.

Vi gick grundligt igenom Nova. Henrik hade varit nästan pedantiskt noga med att dokumentera allt vi gjort, speciellt sådant som man inte kunde komma lätt till att inspektera. Jag hade all dokumentation i en pärm med ritningar, foton före och efter samt alla intyg och certifikat.

– Otroligt trevlig båt. Hade du renoverat ångmaskinen själv?

– Jag hade den nermonterad till sista bult. Har försökt behålla så mycket i original som möjligt. Fick hjälp av en smed och en certifierad svetsare för en del arbeten som jag inte hade kompetens för själv, sa jag.

Vi slog oss ner på en av träbänkarna i passagerardelen och Erik strök lite med handen över den fernissade ytan.

– Helt klart finns en marknad för sådana här exklusiva objekt, sa han.

Jag bleknade nästan och det snurrade till lite i huvudet på mig när Erik berättade vad han trodde S/S Nova skulle kunna säljas för.

– Du skojar med mig, eller hur? sa jag.

– Tja!

Han kliade sig lite i nacken och jag hann nästan få tillbaka blodtrycket.

– Det var nog lite lågt. Lägg på en halv miljon så hamnar vi nog rätt! sa han.

Nu snurrade det verkligen till och jag var tacksam för att jag satt ner.

– Däremot så är det egentligen helt fel läge att sälja henne nu. Det hade varit bättre att skjuta på det fram till i vår. Är det möjligt? frågade Erik.

Tanken hade som sagt slagit mig och jag hade pratat med banken och Jamie med Sofia. Sofia ville förstås sälja så fort som möjligt när hon nu tagit steget. Lyckligtvis så var jag tydligen en betrodd kund i banken så vi skulle få låna pengarna till huset utan problem utan att ha sålt Nova innan. När jag fått Nova såld så kunde jag använda pengarna för att lösa lånet på henne.

– Du är den som kan det här, sa jag.

– Om vi väntar till i vår så hinner jag bearbeta marknaden lite. Det är inte omöjligt att hon väcker intresse utanför landets gränser, sa Erik.

Det avgjorde saken för min del och vi bestämde att jag skulle komma in på Eriks kontor dagen efter för att upprätta kontraktet. Jag motstod en impuls att ringa Jamie så fort jag kunde efter att Erik och jag gått skilda vägar. I stället åkte jag vägen om Systembolaget på vägen hem och köpte en riktigt fin Champagne.

Tjejerna var i väg och dansade och jag vandrade lite rastlöst omkring i väntan på att Jamie skulle komma hem. När Jamie kom så hade Champagnen hunnit stå på kylning och hon fnissade och tittade frågande på mig när jag var förmodligen ganska barnsligt uppspelt. Jag gav henne en puss och föste henne mer eller mindre ut i köket där jag sedan tidigare ställt fram två Champagneglas.

– Oj! Champagne. Vad är det som har hänt? frågade Jamie när jag plockade fram flaskan ur kylen.

– Jag fick Nova värderad idag och du kan aldrig gissa vad hon är värd, sa jag.

Jag öppnade Champagneflaskan och hällde upp i två glas och gav det ena till Jamie. Hon såg fruktansvärt nyfiken ut och hon tyckte nog att jag retades lite väl mycket med henne när jag drog ut på det hela. Jamie såg precis lika blek ut som jag känt mig innan hon tog in vad jag sagt.

– Inga problem med vare sig Sofias hus eller flygplan! Skål! sa jag.

Jag spillde nästan ut all min Champagne när Jamie kastade sig om halsen på mig. Det var nog en stor sten som lättat från hennes axlar. Jag höll om henne fortfarande med mitt glas i handen.

– Jag träffade lägenhetsmäklaren idag så jag har också lite att berätta, sa Jamie.

– Låt höra, sa jag.

– Det har varit en helt sanslös prisuppgång på bostadsrätter i mitt område och hon var jättenöjd med både lägenhetens läge och skick, sa Jamie.

Jag visste att Jamie hade lagt ner mycket kraft och tid på att renovera lägenheten med känsla och stil och bevarat sekelskiftescharmen. Jag hade utan problem kunnat flytta dit men lägenheten blev tyvärr lite för liten när vi var fyra personer. Min lägenhet var trots allt större och mer lämpad för en familj med två tonåringar. Dessutom så hade jag vant mig vid terrassen och spabadet.

– Det blir lätt pengar till planet samt även en insats till Sofias hus, sa Jamie.

Det kändes som om alla bitarna började att falla på plats och jag gillade bilden som framträdde.

– När skall vi berätta för tjejerna? frågade jag.

– Att vi skall flytta ihop?

– Precis!

– Finns väl ingen anledning till att dra ut på det längre, sa Jamie.

– Då gör vi det när de kommer hem, sa jag.

– Skall vi berätta om varför också? frågade Jamie.

– Huset och planet menar du?

– Ja!

– Självklart skall de få veta, sa jag.

Tjejerna var som vanligt rödblommiga och uppspelta efter träningen när de kom hem. De stojade och stökade medan de duschade och bytte om. Båda var på gott humör när de slog sig ner vid matbordet där Jamie dukat fram kvällsmaten.

– Okej tjejer! så här är det, sa jag.

Båda tittade förvånat på mig då jag förmodligen låtit lite för alvarlig. Jag skrattade till lite innan jag fortsatte.

– Jamie och jag har beslutat oss för att vi skall flytta ihop, sa jag.

Både Wilma och Julia tittade förvånat och överraskade på oss.

– Julia och jag kommer att flytta in här, sa Jamie.

– Äntligen! sa Julia.

– Ni får själva komma överens om vem som skall ha vilket rum, sa jag.

– Wilma behåller sitt rum det blir enklast. Vi delar ju ändå garderob och badrum, sa Julia.

– Det händer fler saker, sa Jamie.

Tjejerna tittade förvånat och nyfiket på Jamie.

– Vi skall köpa Sofias hus på Gotland, sa Jamie.

– Sofia är en kompis till Jamie och det ligger mitt i ödemarken, sa Julia med adress till Wilma.

Mitt antagande att Julia tyckte huset låg alldeles för långt från något köpcenter stämda alltför bra.

– Nu blir ni ju två när vi är där och vi skall dessutom dra in bredband så det blir nog inga problem, sa jag.

– Dessutom så skall jag köpa ett egen flygplan, sa Jamie.

– Hur har vi råd med allt det här? frågade Julia.

– Vi skall sälja Nova, sa jag.

– Va! sa tjejerna i mun på varandra.

– Hon är trevlig men ganska omständlig att använda. Dessutom så är hon rejält dyr att ha så bästa lösningen blir att sälja henne, sa jag.

Tjejerna nickade lite och jag antog att det egentligen inte spelade någon roll för dem. Båt, flygplan eller sommarhus var inget de egentligen brydde sig om.

– Blir schyst att få gå på Stockholmsveckan, fnissade Julia efter en stund.

Wilma fnissade till hon med.

– In your dreams! sa Jamie.

Fnisset eskalerade till ett allmänt gapskratt av tjejerna och det smittade av sig på Jamie. Den enda som inte skrattade var jag för jag hade ingen aning om vad Stockholmsveckan var.

– Farsan! Det är ju fetaste festvecka i Sverige, sa Wilma.

– Det är ett fylleslag från första till sista dag! sa Jamie.

– Ja ja! sa jag.

Jag kände mig lite dum som inte hade koll på vad det var men jag antog att jag inte heller tillhörde den förväntade målgruppen. På det hela taget så tog tjejerna det med ro men jag hade inte räknat med något annat heller. Wilma var lite mer positivt inställd till huset på Gotland men hon var ju van vid att bo på ett gods långt från gallerior och shoppingcenter vilket inte Julia var.

*

Mäklarens värdering av Nova avvek så kraftigt från det jag betalat Henrik så jag var tvungen att prata med honom för mitt eget samvetes skull. Skulle han kräva en del av vinsten så skulle jag inte neka honom. Jag berättade som det var att jag funderade på att sälja Nova och att jag låtit en mäklare värdera henne. Jag förväntade mig nästan att Henrik skulle bli arg när jag berättade om mäklarens värdering.

– Ungefär vad jag förväntat mig. Kanske lite högre, sa Henrik.

Henrik var nästan helt oberörd vilket förvånade mig.

– Jag forskade ju runt lite när jag köpte henne och priserna låg däromkring. Jag menar, det är ju inget överutbud på sjövärdiga ångbåtar i toppskick.

– Men varför sålde du henne så billigt? frågade jag.

– Det var inte för pengarna jag gjorde det. Hade du inte kommit in i bilden så hade det varit ett annat läge men då hade jag fått köpa renoveringen av ångmaskinen och då hade det inte blivit så billigt om jag ens lyckats få henne färdig, sa Henrik.

Henrik hade i och för sig en poäng där men det var fortfarande mycket pengar.

– Det är en väldigt bra timlön jag fått, sa jag.

– Om du har dåligt samvete för att du fått Nova för billigt så får du gärna hjälpa mig med mitt nya projekt, sa Henrik.

Det visade sig att Henrik köpt en ny ångbåt som renoveringsobjekt. Den här gången så var det en liten ångslup, S/S Sirius, som var sex meter lång med en liten ångmaskin på 14 hästkrafter som eldades med dieselolja.

– Jag tror att Sirius är lite mer hanterlig att använda i och med att bränslet inte är kol så planen är att behålla henne, sa Henrik.

– Självklart hjälper jag dig, sa jag.

Jag var lättad över Henriks pragmatiska inställning till Nova och glad över att han ville att jag skulle hjälpa till med Sirius. Det var med mycket lätta steg jag lämnade Henrik.

*

Det var både för och nackdelar med att Jamie och Julia skulle flytta in. Det var helt plötsligt två hushåll som skulle reduceras till ett vilket innebar lite friktioner men på det hela taget så var det inga större problem. Jag hade inte fått med mig så mycket möbler och saker i skilsmässan. Så det mesta jag hade var ganska nytt och utan några känslomässiga band var det inga problem för mig att byta ut dessa mot Jamies som dessutom passade mycket bra i min lägenhet. Mycket kunde vi dessutom använda i huset på Gotland även om det krävde en gotländsk still som inte våra dubbletter inte alltid levde upp till. Som tur var så kunde vi köpa loss lite av Sofias möbler som verkligen passade i huset.

Det jag hade var egentligen en del konst från skilsmässan. Carl hade varit en passionerad samlare av modern konst. Det hade inte varit helt politiskt korrekt i hans kretsar med popkonst. Som jag förstod det så hade Carl rest runt i både gamla och nya världen i sin ungdom som gamla tiders adelsmän och handlat det mesta direkt av konstnärerna i deras ateljéer. Förutom Carls samling fanns det en hel del klassisk konst som gått i arv genom släkten. Magdalenas egenförfattade äktenskapsförord gav mig egentligen rätten till en stor del av släkten Stolpes konst men jag hade givetvis tillräckligt med vett för att inte fullt ut hävda min rätt till arvegodset. Däremot så hade jag stridit för en del exklusiva verk ur Carls moderna samling som inte gått i arv. Även där så höll jag igen och växlade in en del i pengar men en hel del strategiskt utvalda verk hade jag lagt beslag på. En del av dessa skulle passa utmärkt på Gotland.

– Hur gör vi med bilarna? frågade Jamie.

– Jag har två parkeringsplatser så jag tänkte att vi behåller Jaguaren sen så säljer vi min bruksbil eftersom din är nyare och bättre, sa jag.

Jag hade inte brytt mig om att skaffa någon nyare eller exklusivare bruksbil eftersom jag inte behövde ha bil för att ta mig till arbetet. Det hade blivit enklast möjliga med en helt vanlig Volvo. Jamie däremot hade en riktigt fin bil med lite fartresurser och jag kunde ana att hennes flygarsjäl krävde lite mer drag än vad jag krävde. Oavsett så var det en bättre bil än min egen som jag gladeligen avstod.

– Min bil är lite onödigt vräkig! Kan vi inte köpa något lämpligare? sa Jamie.

– Vad har du spanat in nu? frågade jag.

– Vi kör ju inte speciellt lång och vi bor centralt så jag funderade på något mer miljövänligt som en Tesla, sa Jamie.

– Du har bra smak, sa jag.

Jamie fnissade lite men jag var böjd att hålla med henne, vi körde inte speciellt mycket bil och inga längre sträckor. Sen så kanske det fanns lämpligare elbilar än Tesla men det fick framtiden utröna.

*

Jamie var på riktigt bra humör och hon bubblade nästan över när hon kom. Hon hann nästan inte kasta upp kaptensmössan på hatthyllan och sparka av sig skorna innan jag fick en snabb puss. Hon drog med mig till soffan och tryckte ned mig där innan hon entusiastiskt började berätta.

– Vi har så mycket pengar att vi kan köpa en nyare maskin som inte har så många flygtimmar, sa Jamie.

– Låter bra, sa jag.

– Jeanette har kontakt med ett företag i USA som handlar med flygplan och hon har varit och tittat på ett par plan när hon hade en flygning förra veckan och ett verkar perfekt! sa Jamie.

– Är det en Piper? frågade jag.

– Ja! En PA-28 från 2005 med en flygtid under 2000 timmar och fullt utrustad! sa Jamie.

– Vad går en sådan på? frågade jag.

– Drygt två miljoner splittrat på fyra, sa Jamie.

Det blev en halv miljon vardera vilket var mindre än jag förväntat mig och det var inga problem för vår ekonomi.

– Jag tar en flygning till staterna nästa vecka så jag kan titta på det. Passar nog på att träffa lite släkt när jag ändå är över, sa Jamie.

Jag log lite mot Jamie när hon pratade så snabbt om sina planer att hon nästan snubblade på orden emellanåt. Jag önskade nästan att jag fick följa med henne över för jag hade aldrig varit i staterna tidigare. Florida verkade ju dessutom ganska trevligt klimatmässigt.

– Vet du när tjejerna kommer hem? frågade Jamie.

– En dryg timme, sa jag efter att ha tittat på armbandsuret.

Jamie satte sig lite närmare och skruvade lite generat på sig.

– Skulle du inte kunna göra sådär du vet, sa Jamie.

Hon var lite rödblommig om kinderna och jag anade nog vad det var hon ville.

– Nu förstår jag inte alls, sa jag lite retsamt.

Jamie slog till mig lite på armen.

– Med tungan, sa Jamie.

– Men då får du nog göra något annat med mig först, sa jag.

Jamie fnissade till lite upphetsat och började att knäppa upp mina byxor. Jag var redan hård när hon försökte dra ner dem så jag fick hjälpa till att få ner dem. Hon fnissade lite när jag lirkade in handen under tröjan på henne och försökte få upp låset till behån. Efter lite stök där vi samtidigt kysstes så hade Jamie fått av mig byxorna och jag fått av henne på överkroppen. Hon fnissade upphetsat när jag drog av henne kjolen och trosorna. Kläderna hamnade i en hög på golvet där de gjorde sällskap med mina.

Jamie tryckte ner mig i soffan och jag särade instinktivt på benen. Med en liten spjuveraktig min blandad med en rejält upphetsad strök Jamie med tungan längsmed lemmen. Jag spände kroppen och kved till lågt när Jamie fångade upp droppen av försats som växt fram. Hon cirkulerade med tungan ett varv runt mitt ollon innan hon slöt läpparna om det. Det var skönt, fruktansvärt skönt och jag försökte röra mig mot det sköna medan Jamies tunga och läppar tog mig närmare en utlösning.

Lite försiktigt kupade hon en hand om min pung samtidigt som hon tog ett stadigt tag om lemmen med den andra utan att för den skull sluta att stimulera mig. Utlösningen närmade sig snabbt och jag var nog ganska förutsägbar för när den kom så runkade Jamie mig hårt och all säd pumpade ut på min mage. Jamie smekte mig mjukt genom hela orgasmen och när flödet av säd upphört och jag bara satt utslagen i soffan så gav hon mig en kyss.

– Var det skönt? frågade hon.

– Dum fråga!

Jamie fnissade lite och försvann bort till köket där hon hämtade en kökshandduk som hon torkade mig ren med.

– Skall öva på att ta sperman i munnen, sa hon.

– Inget krav från min sida, sa jag.

– Tror att du skulle gilla det! fnissade hon.

Hon hade förmodligen rätt men jag kände att det var inget jag argumenterade för. Jamie fick ta initiativet. När jag kysste Jamie så gled hon lite djupare ner i soffan och när jag smekte henne ner över magen så särade hon på benen. Lite försiktigt så slickade jag med tungspetsen på en av hennes bröstvårtor vilket fick henne att kvida till lågt. Jamie smekte mig i håret medan jag pussade mig fram över hennes heta hud. När jag gled ner med tungan mellan hennes blygdläppar så suckade hon till tungt och sköt upp underlivet mot mig. Jag lekte runt med tungan mellan hennes veck och vrår för att emellanåt slicka henne på klitoris.

– Ja, där! viskade hon.

Den sexuella kompetensen var väl fortfarande inte såg hög men jag hade börjat att lära mig vad Jamie tyckte om och jag använde min begränsade repertoar samtidigt som jag försökte hitta på lite nya saker att prova. När Jamie började att närma sig orgasmen så visste jag i alla fall hur hon ville ha det. Jag krokade upp ett finger i henne samtidigt som jag slickade henne hårt på klitoris. Det tog inte många sekunder förrän Jamie kved till och spände sig inför orgasmen. Hon var verkligen vacker när hon fick orgasm och jag smekte henne igenom den mjukt och försiktigt.

– Tack! sa hon matt.

Jag gav henne en het kyss. Av någon anledning så tittade jag på klockan och kunde förskräckt konstatera att tjejerna snart skulle komma hem.

– Tjejerna kommer snart! sa jag.

– Neej! Jag vill mer! stönade Jamie.

Jag samlade snabbt ihop våra kläder och tog med henne till badrummet. Precis innan jag drog på vattnet i duschen så hörde jag hur tjejerna kom hem.

– Vi är i duschen! ropade jag innan jag steg in till Jamie.

Wilma och Julia satt och flinade åt oss när vi kom ut till dem efter att vi duschat och klätt oss presentabelt.

– Ni glömde lite, fnissade Wilma.

Hon nickade lite mot golvet där Jamies trosor låg kvar halvt synliga under soffan. Jamie var högröd när hon snabbt svepte upp plagget och försvann bort mot sovrummet.

*

Det hade inte passerat en vecka sedan jag skrivit på kontraktet hos Erik så jag blev lite förvånad när han ringde.

– Hannes, svarade jag.

– Hej! Erik här! hälsade han.

– Något speciellt? frågade jag.

– Jag har hört mig lite för och ryktet sprider sig som en löpeld. Vi har redan ett bud på Nova!

– Och? sa jag frågande.

– Det är lite under vår prisidé men ingen fara, det kommer att dra iväg, sa Erik.

– Så vad händer nu? frågade jag.

– Det skall flyga in en intressent i veckan som kommer och jag undrar om du har tid att visa henne?

– Jag skall kontrollera almanackan men spontant inga problem, sa jag.

– Utmärkt! Jag hör av mig när jag vet mer, sa Erik.

Det gick fortare än jag förväntat mig men samtidigt så innebar det att vi inte skulle behöva ligga ute med dubbla lån för huset och Nova så lång tid. Jag hade knappt hunnit kliva av Nova efter att ha visat henne för den influgna intressenten förrän jag fick förfrågningar om att visa upp henne igen. Efter lite dividerande med Erik så beslöt vi oss för att ha två offentlig visningar som intressenterna fick boka upp sig på. Det var förvånansvärt många som kom och tittade på henne och då hade ändå Erik sorterat bort de som inte var seriösa.

*

Jamie var på riktigt bra humör efter att hon kommit hem efter sin tur till USA. Hon var helt klart eld och lågor över flygplanet som Jeanette hittat och besöken hos släkten hade avlöpt bra de med. Därför blev jag förvånad när jag kom hem efter arbetet en dag och hon bara satt i soffan och såg deppig ut.

– Har det hänt något? frågade jag oroligt.

– Vi har ett problem, sa Jamie.

– Vadå? sa jag.

– De andra har hoppat av men när jag var över och tittade på flygplanet så tittade jag även på ett annat billigare plan, sa Jamie.

– Du menar att ingen av de andra vill köpa ett plan längre? sa jag.

Jag såg att Jamie tvekade lite och jag förstod varför.

– Jeanette hoppade av först för hon och hennes man skall köpa ett nytt hus och då hoppade de andra av med för de tyckte det blev för mycket pengar, sa Jamie.

Jag tänkte snabbt genom vilka alternativ som fanns. Det var egentligen ingen svår analys.

– Okej! Vi disponerar om pengarna. Vi använder pengarna från Nova för att köpa planet och sen så använder vi din lägenhetsvinst och återstående pengar från Nova till huset och lånar det som saknas, sa jag.

Egentligen så skulle nog försäljningen av Nova täcka hela huset och en del av planet så frågan var egentligen hur mycket Jamies lägenhetsförsäljning skulle generera.

– Men inte skall du köpa planet, sa Jamie.

– Det är nog lättare att få ett bostadslån än ett flygplanslån så det är det logiska, sa jag.

– Bara så där? sa Jamie.

– Hela den här karusellen började för att ni skulle köpa ett flygplan och som jag ser det så gör pengarna ingen större nytta av att bo på banken. Vi pratar med juristen för att få lite balans i ägandet men jag tycker inte att vi skall strunta i det här bara för att de andra hoppat av, sa jag.

Jamie hade varit så uppåt över att hon skulle bli delägare i ett flygplan att jag inte hade hjärta att krossa den drömmen för henne. Dessutom så hade jag insett att flygandet var trevligt och jag funderade på om inte jag också skulle ta ett flygcertifikat. Det skulle bli mycket enklare när vi var iväg om vi båda kunde flyga. Om planet sen dessutom bara var vårt så blev det ju bara enklare. Det var givetvis en dyr hobby men med erfarenheten av Nova så var ett flygplan ändå billigare och mer användbart än en ångbåt.

– Du är en sådan underbar man!

Jamie slog armarna om mig och kramade om mig hårt och jag kramade henne tillbaka. Efter separationen med Magdalena så hade jag inte ens drömt om att träffa en så underbar kvinna som Jamie. Hon var verkligen mer än jag någonsin hoppats och drömt om.

– Nu när vi har ett eget flygplan så kanske jag skulle ta ett flygcertifikat jag med, sa jag.

Jamie tittade förvånat på mig och för en kort stund så fruktade jag att jag hade gjort ett misstag och klampat in på ett revir som jag borde hållit mig borta ifrån.

– Ja menar! Det skulle ju verkligen underlätta om vi båda kunde flyga eftersom det skulle avlasta dig, sa jag defensivt.

– Det är ju en jättebra idé! Att jag inte tänkt på det själv, sa Jamie.

– Jag tänkte att du kanske skulle känna det som att jag klampade in på ditt revir, sa jag.

– Verkligen inte! Jag skall prata med Fredrik som är flyglärare på flygklubben så fort jag kan. Dessutom så är det ju egentligen ditt flygplan eftersom du betalar det, sa Jamie.

Jag andades ut lite lättat för jag hade inte varit helt säker på vad Jamie tyckte om mitt förslag.

– Jag ser det som ditt plan, sa jag.

– Vi har ju inte köpt det än, sa Jamie.

– Nej men ta tag i det nu så att ingen annan hinner före och köper planet, sa jag.

Jamie tittade på klockan.

– Det är mitt i lunchen där så jag ringer så fort de öppnar, sa Jamie.

Lite senare på kvällen när jag satt och tittade på nyheterna så kom Jamie gåendes och såg mer än lovligt nöjd ut.

– Har ett muntligt avtal på planet. Så fort vi betalar handpenning så är affären definitiv, sa hon.

– Okej! Jag tar det med banken i morgon. Klarar de att vänta så länge? sa jag.

– Har vi inte betalt handpenningen inom ett dygn så gäller överenskommelsen inte längre, sa Jamie.

Hon slog sig ner i soffan bredvid mig och när jag la upp armen om henne så kröp hon intill mig. Magdalena och jag hade aldrig suttit och myst i soffan framför teven när vi var gifta. Oftast så var det Wilma och jag som tittade tillsammans. Det kändes ganska prestigelöst med Jamie och jag uppskattade de stunder vi var tillsammans oavsett vad vi gjorde.

*

Det hade varit en hektisk vecka. Affären med flygplanet gjordes upp och Jamie hade fullt upp med att ordna sjötransport av flygplanet över till Sverige. Det skulle transporteras i en container med vingarna demonterade för att slutligen levereras till flygklubbens lokaler på Sturup där Jamie skulle få hjälp med att montera ihop planet igen. Samtidigt så gick försäljningen av Jamies lägenhet även den i expressfart. Hon fick seriösa bud redan innan visningen och efter första visningen så blev det ett budrace som kulminerade i att försäljningen gick på bara två veckor från det att bostadsannonsen publicerades till dess att kontraktet skrevs. I samma veva så gjorde vi upp bostadsaffären med Sofia.

Så fort jag kommit upp på kontoret efter att vi varit hos mäklaren och avslutat det sista med köpet av Sofias hus så ringde jag en poolspecialist i Visby jag haft kontakt med tidigare. Helt självvådligt så hade jag bestämt att inköpa en badtunna och jag hade skickat över en ritning på hur jag ville ha det så att jag kunde få den installerad. Det fick bli en överraskning och jag hoppades att Jamie inte skulle hudflänga mig för mitt tilltag.

Det var inte bara med Jamies lägenhet och flygplan det gick fort, försäljningen av Nova ångade även den på i expressfart. Det kändes som jag bara gick från den ena mäklaren till den andra. Jag satt i en fåtölj runt en soffgrupp på Eriks kontor och betraktade fartygsmodellerna som stod på ett sideboard i rummet. De var gamla modeller av klassiska ång- och segelfartyg och de var både detaljrika och dekorativa. Erik slog sig ner i en fåtölj bredvid mig efter att ha ställt en kopp kaffe framför mig på bordet. Han hade en liten lunta med papper med sig som han placerade bredvid kaffekoppen. Han såg fruktansvärt nöjd ut när han lutade sig lite tillbaka i fåtöljen.

– Vi kommer inte att behöva vänta till i vår eftersom det i princip redan är slagsmål om Nova, sa Erik.

– Är det bra? frågade jag.

Erik skrattade till lite.

– Det är inte dåligt i alla fall!

– Vad är det för budgivare? frågade jag.

Erik gick igenom de olika intressenterna och deras bud. Jag hade tidigt gjort klart att det inte bara handlade om vem som betalade mest utan det även gällde att presentera en lösning för hur Nova skulle användas som jag kunde stödja. Många föll bort direkt eftersom de inte kändes seriösa men till slut så var det egentligen två intressenter kvar. Det skiljde dryga kvartsmiljonen mellan deras bud men det som lagt det lägre budet kändes ändå bättre. Det var ett mindre familjerederi som gick på Göta kanal och de ville trafikera där med Nova.

– Det där budet känns bäst, sa jag.

Erik såg lite besviken ut eftersom jag inte valde det högsta budet eftersom det skulle påverka hans arvode.

– De vill göra affär direkt om jag förstod det rätt för att kunna vara redo till sommarsäsongen medan de andra vill vänta till sommaren, sa jag.

– Det stämmer, sa Erik.

– Jag tror att en säker affär nu är bättre än en osäker framtida där den budgivaren kanske drar sig ur, sa jag.

– Givetvis är det så, sa Erik.

– Dessutom så känns det rätt att Nova skall gå i passagerartrafik så att många kan njuta av henne istället för att hon skall vara en fritidsbåt, sa jag.

Jag hade själv haft henne som fritidsbåt men vid alla utflykter vi haft så hade det formligen hopats med folk som ville komma ombord och titta och undrat om man kunde åka med. Självklart så skulle hon bli passagerarfartyg igen och det var inget svårt val för mig. Erik fick i uppdrag att slutföra affären och han fick kontaktuppgifterna till min bankman som låtit mer än nöjd när jag berättat att affären var i hamn.

*

Vi satt inne i konferensrummet drygt två månader efter förra tillfället. Förutom Mikael, min kollega Hanna och jag själv så var Bengt och en av hans professorskollegor Roger samt vår VD Jessica närvarande. Roger arbetade med värmetransporter så jag förstod att Bengt tittat på problemet ur mer än strömningsmekanisk synvinkel. Bengt hade hållit en lysande föreläsning om de slutsatser han och Roger kommit fram till under analysen av vår modell.

– Det har tyvärr tagit lite tid men efter att ha penetrerat frågan ordentligt så är vi överens om att det är i värmetransporten som lösningen finns. Kemin spelar in men inte i sådan utsträckning att den behöver beaktas, sa Bengt.

Jag tittade på Bengt och Rogers presentation och jag betvivlade att varken Mikael eller Jessica egentligen förstod allt som stod där. Den var ett lysande exempel på logisk bevisföring och jag köpte den rakt av och bredvid mig nickade Hanna. Det framstod även tydligt att universitetet kunde hjälpa oss och mellan raderna så kunde jag läsa att de var riktigt sugna på det också. Frågan var bara hur mycket det skulle kosta. Jag kände därför ett ansvar för att ta frågan vidare.

– Så? Är det möjligt för universitetet att hjälpa oss komma vidare? frågade jag.

– Det finns ett antal vägar fram men det finns en som vi är speciellt intresserade av, sa Roger.

– Vi kan göra en quick fix men jag tror inte någon av oss är behjälpt av det, sa Bengt.

Jag sneglade lite på Jessica för att se hennes reaktion. Ett djupare samarbete skulle med största sannolikhet betyda en större kostnad och frågan var om företaget var intresserat av det? Jessica uppvisade inga av hennes vanliga kännetecken på att hon var obekväm utan hon lyssnade intresserat.

– Vi tror att både ni och universitetet skulle få störst utbyte av ett doktorandprojekt, sa Bengt.

Där började jag känna mig lite obekväm. En doktorand innebar i min värld alldeles för mycket grundforskning och alldeles för lite tillämpning vilket var vad företaget behövde. Jessica kunde nog se mina tankar för hon bröt in för första gången sen mötet börjat.

– Kan du beskriva upplägget för Hannes? sa hon.

Jessica var alldeles för bekväm för att hon inte skulle vara insatt och jag undrade vad det var som jag missat.

– Vi hade tänkt oss en industridoktorand med inriktning på tillämpade metoder, sa Bengt.

– Jag har en plats för en industridoktorand inom värmeöverföring och Bengt och jag är överens om att ert problem inte är strömningsmekaniskt utan att lösningen ligger i värmeöverföringen, sa Roger.

– Däremot så spelar strömningsmodellerna stor roll, sa Bengt.

– Men bekosta en doktorand det låter dyrt, sa jag med adress till Jessica.

Jag var inte riktigt säker på att hon förstod vad det innebar att ha en doktorand anställd.

– Vi har diskuterat det här fram och tillbaka och den aptitligaste lösningen är en doktorand och frågan har varit uppe på styrelsenivå så den är förankrad, sa Jessica.

Jag blev lite irriterad när jag fick reda på att frågan diskuterats över mitt huvud, det var trots allt jag som hade de djupaste kunskaperna inom området i företaget och jag kände mig lite åsidosatt.

– Vi har diskuterat fram och tillbaka och Bengt och jag är överens om att du är den logiska kandidaten, sa Roger vänd mot mig.

Det tog lite tid innan jag förstod vad det var som hände. Förmodligen så tog det lite längre tid än det brukade för Jessica bröt in.

– Ur företagets synvinkel är det bäst om du tar rollen Hannes. Vi måste ändå förstärka avdelningen på sikt och då passar det bra att vi tar in en ny medarbetare nu. Dessutom ser vi detta som en strategisk investering som kommer att öka företagets attraktivitet både bland kunder och potentiella nya medarbetare, sa hon.

Jag hade inte förväntat mig att företaget ville investera så mycket pengar i mig och jag kände mig lite generad. Planen var att jag skulle doktorera på halvtid placerad hos Roger, företaget skulle betala min lön samt vissa omkostnader. Genom att anställa en medarbetare till så skulle tid frigöras för mig att fokusera på mina studier. Jag skulle få tid att lära upp den nya så att när jag började mina studier så skulle företagets kapacitet ha ökat med en halv tjänst.

– Det kom lite oväntat, sa jag.

Jag försökte samla tankarna och när jag smält det hela lite så såg jag ganska omgående fördelarna. Det skulle bli en rejäl kompetensförstärkning för företaget som helt uppenbart var strategiskt rätt. Min enda betänklighet var att hur jag skulle hinna med att ta mitt flygcertifikat samtidigt som jag doktorerade.

– Jag är givetvis smickrad över erbjudandet och har inga principiella invändningar och accepterar givetvis men jag behöver nog få smälta det lite. Kan jag lämna besked i morgon? sa jag.

– Givetvis, sa Jessica.

Med det så verkade mötet vara avslutat och alla reste på sig. Jag eskorterade Roger och Bengt till utgången och vi småpratade lite på vägen.

– Jag tror det här kommer bli jättebra, sa Roger.

– Jag håller med! Du var alltid noggrann och nyfiken när du var min student, sa Bengt.

– Jag kommer ju att tacka ja men jag vill i alla fall prata med min sambo om saken för det är ju en ganska stor grej, sa jag.

– Fullt förståeligt, sa Bengt.

Vi skakade hand alla tre och jag samlade in deras besöksbrickor innan Roger och Bengt försvann ut genom entrén. Det var ett riktigt bra erbjudande jag fått och jag kände mig smickrad. Samtidigt så var det en stor omställning att sätta sig på skolbänken igen. Jag svängde förbi Jessica och vi pratade igenom det hela ordentligt vilket fick mig att känna mig lugn.

Jamie var redan hemma när jag kom hem efter arbetet. Hon kom ut till mig i hallen och gav mig en kram medan jag tog av mig ytterkläderna.

– Hej, sa jag.

– Hej! Har dagen varit bra?

– Jag har fått förfrågan om jag vill doktorera. Helt på företagets bekostnad, sa jag.

– Det är ju jättekul! Det var väl inget svårt val? sa Jamie.

Hon var verkligen entusiastisk och om jag haft några som helst tveksamheter innan så försvann de direkt.

– Det är tänk att det skall ske på halvtid men jag funderar på hur jag skall få ihop det med flygcertifikatet, sa jag.

– Det är väl ingen som helst fråga! Doktorandstudierna går först och certifikatet sen. Sen så tror jag att du fixar flygcertifikatet utan några som helst problem vid sidan om, sa Jamie.

Hon var bestämd och det avgjorde saken för mig.

– Teorin till flygcertifikatet tar inte så lång tid och när det gäller flygningen så får du flyga lite inofficiellt när vi är ute och flyger. Det tar normalt ett år ungefär att ta ett PPL-certifikat, sa Jamie.

Det visade sig att när Jamie berättade vad teorin handlade om så kunde jag redan mycket. Navigation och radio hade jag från skepparexamen och aerodynamiken hade jag från en kurs i aerodynamik från universitetet. Till stora delar så var det mycket repetition vilket skulle underlätta.

– Då är det ju inget snack om saken då, sa jag.

Dagen efter så gick jag upp till Jessica och slog mig ner i hennes besöksstol efter att ha blivit invinkad när jag knackat på.

– Jag har tänkt igenom erbjudandet och jag accepterar givetvis, sa jag.

– Det låter bra! Jag tror att det här kommer bli riktigt bra för oss alla, sa Jessica.

– Det känns bra, sa jag.

Det kändes verkligen bra att företaget ville satsa på mig och med största sannolikhet så skulle resultatet av mitt arbete bli till riktigt stor nytta för företaget.

– Vi behöver ju rekrytera en medarbetare som ersättare för dig till beräkningsavdelningen och Mikael ansvarar formellt för den men jag skulle vilja att du ansvarar för urvalet, sa Jessica.

– Vad har vi tänkt oss? frågade jag.

Det var inte speciellt många tänkbara kandidater som uppfyllde kraven för tjänsten vilket bekymrade mig.

– Mikael och jag har spånat lite och funderar på om vi skulle anställa en nyexaminerad, sa Jessica.

– Att lära upp från grunden menar du, sa jag.

– Jag tror att det är en bra lösning. En som kan det allra senaste inom området. Erfarenheten finns ju redan på avdelningen så jag ser inte det som ett problem, sa Jessica.

– Jag håller med, sa jag.

– Skulle du inte kunna höra med Bengt om han har någon tänkbar kandidat? frågade Jessica.

– Givetvis, sa jag.

– Bra! Då känns det som allt faller på plats. Du kan ju meddela Bengt att du accepterar tjänsten samtidigt, sa Jessica.

Jag nickade och vi summerade ihop det hela lite och vi drog snabbt upp arbetsfördelningen framgent.

– Bara för din vetskaps skull så är jag nybliven sambo, sa jag.

– Men grattis! Skönt att du är tillbaka i sadeln igen efter skilsmässan, sa Jessica.

– Ja! Jamie är pilot och så fick jag en bonusdotter på köpet, sa jag.

– Hur går det? frågade Jessica.

– Julia och Wilma är bästa kompisar, går i samma klass och de har försökt para ihop Jamie och mig sen de lärde känna varandra, sa jag.

Jessica skrattade lite och nickade förstående.

– Dessutom så kommer jag också att ta flygcertifikat eftersom Jamie har ett eget plan, sa jag.

Jessica nickade lite imponerat.

– Kommer nog ta lite längre tid nu när jag skall doktorera, sa jag.

Jessica skrattade fortfarande när jag lämnade hennes rum för att gå tillbaka till mitt eget skrivbord. Bengt lät riktigt glad när jag pratade med honom, både över att jag accepterade doktorandtjänsten och över att vi ville nyrekrytera.

– Ring Roger och berätta personligen att du accepterar, sa Bengt.

– Inga problem, sa jag.

– Jag har en eller ett par studenter som jag tror skulle kunna passa. Skulle vi kunna tänka oss att göra ett par examensarbeten hos er så får båda parter möjlighet att känna på om det fungerar? frågade Bengt.

– Låter som en utmärkt plan, sa jag.

– Då kör vi på det! Välkommen ombord! sa Bengt.

– Tackar! sa jag med ett skratt.

Roger blev precis lika glad som Bengt när jag ringde och vi diskuterade lite hur vi skulle lägga upp det. Roger hade en idé om vad min avhandling skulle handla om och jag var böjd att hålla med om att den adresserade både företagets behov såväl vetenskapen på ett bra sätt. Roger skulle börja med att dra i det administrativa och planen var att jag skulle börja med det nya året.

*

Det var lilla julafton och jag lämnade av Wilma på godset och det var en stukad Magdalena som stod framför mig. Ivar och hans gäng hade haft sin intervention och det hade blivit en del rubriker i dagspressen. Det var ingen smickrande bild som framträtt och jag förstod att Magdalena haft det jobbigt. Wilma hade varit en del av min tid hos Magdalena bara för att kunna stötta henne.

– Jag är så ledsen för att det blev som det blev. Det var bara så jobbigt när mamma och pappa gick bort och jag tog ut det på dig, sa Magdalena.

Jag hade varit nöjd med äktenskapet med Magdalena och det liv som jag hade då. Jag trivdes med arbetet på godset och jag hade utan problem axlat ansvaret som förvaltare om inte skilsmässan blivit av. Mitt nya liv med Jamie var helt annorlunda och gick inte att jämföra med livet på godset. Jag saknade inte Magdalena och godset utan hade anpassat mig helt till mitt nya liv. Utan skilsmässan så hade jag aldrig fått en bonusdotter, uppleva S/S Nova, en chans att doktorera eller skaffat flygcertifikat.

– Jag är lika ledsen som du men jag känner ingen bitterhet för att det blev som det blev, sa jag.

Magdalena hulkade nästan till och jag slöt henne i min famn.

– Jag är glad att det har gått så bra för dig, snyftade hon.

– Jag har haft tur och din tur kommer nu, sa jag.

Magdalena strök elegant bort en tår utan att förstöra makeupen. Hon rätade till klädseln och rätade på sig och stod rakryggad framför mig. Jag konstaterade att jag inte hade några som helst känslor kvar för henne utan att det var Jamie som var mitt nya liv.

– Jag kör in Wilma till dig i morgon efter Kalle Anka, sa Magdalena.

– Klarar du dig? frågade jag.

– Ja! Jakob Silfverbielke och hans familj har bjudit in mig till deras julfirande, sa Magdalena.

Jakob hade jag träffat och hans pappa umgicks med Ivar. Släkten Silfverbielke hade ett slott nere i Skåne hade jag för mig och det kändes bra att Magdalena inte skulle behöva sitta ensam på julafton.

– God jul då! Ha det så trevligt Wilma så syns vi i morgon, sa jag.

Jag fick en kram först av Wilma och sen en av Magdalena efter att jag lämnat över en liten julklapp till henne. Magdalena stängde porten innan jag hunnit ner till bilen och det var med lite blandade känslor jag åkte därifrån. Jag saknade redan Wilma även om hon bara skulle vara borta till morgondagen och jag tyckte lite synd om Magdalena att hennes förhållande hade tagit slut på det sätt det gjort. Jag hoppades att hon skulle få det trevligt på Silfverbielkes julfirande.

*

Jamie och jag hade samlat båda våra släkter för julfirande hemma hos oss i Malmö. Först hade vi tänkt att vara i stugan på Gotland men sen så kom vi på att det inte fungerade med Wilma. Magdalena och jag hade kommit fram till en modell som fungerade för oss båda där Wilma delade julafton mellan oss. Vartannat år så skulle hon tillbringa tiden fram till Kalle Anka hos mig och tiden efter hos Magdalena och tvärt om. Nyår däremot skulle vi vara på Gotland eftersom det var min tur att ha Wilma.

Hela släkten förutom Wilma satt bänkade framför teven för att titta på Kalle Anka. Julia var väl inte speciellt intresserad men höll god min inför alla. När Wilma kom så skulle vi äta julmiddag för att därefter öppna julklapparna. Vi hade blandat och gett bland familjetraditionerna och det var en del amerikanska inslag som jag verkligen gillade. När det gällde julklappsöppnandet så hade familjen Williams helt anpassat sig till den svenska traditionen.

Tjejerna var ordentligt uppspelta och förväntansfulla inför paketöppnandet. Wilma hade redan öppnat presenterna från Magdalena ute på Kråknäs och vi hade samordnat inköpen så att det inte skulle bli något spel om vem som gav den dyraste och finaste julklappen. Till min stora förvåning så fick jag flera julklappar. När jag öppnade paketet jag fått av Jamie så såg jag att det var en liten brun låda med små flygplan på. När jag öppnade upp lådan så var det ett armbandsur med en otroligt komplicerad urtavla i den.

– Det är en flygarklocka. Vi tänkte att du behövde en ordentligt klocka nu när du skall börja flyga, sa Jamie.

Klockan såg fruktansvärt dyr ut. Själv så hade jag farfars gamla Omega Seamaster från 1963 och den fungerade utmärkt.

– Den ser dyr ut, sa jag.

– Det är en Breitling Navitimer så den var inte helt gratis men den är begagnad, sa Jamie.

– Men det är inte en sådan som du har? sa jag.

– Nej! Jag har samma flygarklocka som flygvapnets piloter har. Din är exklusivare. Din är dessutom mekaniskt medan mitt är ett quartz. Pappa tyckte du skulle ha en klassisk klocka, sa Jamie.

Jag skänkte Mike en tacksam blick och tackade alla för den dyra julklappen. Jag spände på mig klockan och kunde konstatera att den var större och tyngre än farfars gamla Omega. Tjejerna fnissade och tjoade när de öppnade sina julklappar. På det hela taget verkade alla vara nöjda och Jamie såg mycket nöjd ut över klänningen jag köpt till henne. Jag hade tagit hjälp av Jamies mamma Annika för att få rätt storlek på det i mina ögon dyra klädesplagget. När jag såg hur nöjd Jamie såg ut och hur bra hon klädde i den så spelade kostnaden ingen roll.

Lilla julafton hade ett bud levererat en stor julklapp till mig utan avsändare. Till sist så hade jag bara den stora okända julklappen kvar att öppna och alla tittade mycket nyfikna på när jag började att öppna den. I takt med att julklappspapperet åkte av blottades en modell av ett ångfartyg. Redan innan jag packat upp modellen helt så insåg jag att det var Nova. Det var en helt bedårande halvmeterstor modell av S/S Nova. Jag läste det medföljande kortet som var från rederiet som köpt henne.

– Vi har livslånga fribiljetter till att åka med Nova. Det är rederiet som skickat modellen, sa jag.

Alla flockades runt mig för att kunna beundra modellen. Den var riktigt fin och detaljrikedomen var beundransvärd. Den hade inte varit billig att tillverka.

– Den där blir perfekt på Gotland, sa Jamie.

Egentligen så hade jag nog velat ha henne på jobbet men med Jamies spontana kommentar så var frågan avgjord.

Fortsättning följer…

Delar i serien<< Del 3: Gotländsk kalksten och saltstänkDel 5: The Big five >>

Ovan molnen är himlen alltid blå
8

Kommentarer

2 svar till ”Del 4: Att flyga är att leva”

  1. Profilbild för Jummi
    Jummi

    Fortsätt och lägg upp dina noveller. Gärna lite fortare…

  2. Profilbild för Master Lars
    Master Lars

    Lika läsvärd nu som då

Lämna ett svar


Sök novell


Kategorier