Del 2: Ovan molnen är himlen alltid blå

Det här är del 2 av 11 i Ovan molnen är himlen alltid blå

Uppbrottet med Sanna tog oväntat hårt på mitt självförtroende. Lika stor kick som det hade varit när hon visade intresse för mig lika hårt var fallet när det tog slut. Det var som om skilsmässan gick på repris.

– Hur mår du? frågade Jamie.

Vi satt som vanligt på Lilla Kafferosteriet och fikade och pratade. Den senaste tiden så hade det blivit en ny rutin att vi träffades över en kopp kaffe och pratade. Som vanligt så var det mest jag som pratade och Jamie fungerade som amatörpsykolog. Hon hade ställt upp till hundra procent när jag behövde ha någon att prata med och jag hade nästan dåligt samvete för att jag tog så mycket av hennes tid i anspråk.

– Både och! Skönt för nu har jag fått lite distans och jobbigt för Sanna tog det väldigt hårt, sa jag.

– Tar du hand om dig själv?

Sanningen och säga så hade jag nog deppat ner mig även om Wilma gjorde sitt bästa för att muntra upp mig.

– Kanske inte som jag borde, sa jag.

– Häng med och träna lite, det brukar rensa huvudet. Hur brukar du träna? frågade Jamie.

– Jag tränade friidrott som yngre så det blir mest löpning, sa jag.

– Jag kör Crossfit och det passar alla då man anpassar intensiteten efter sina egna förutsättningar. Följ med på ett pass ikväll så får du se, sa Jamie.

Jamie fick truga och övertala mig en stund men till slut så gav jag i alla fall med mig och beslutade att följa med henne. Jag kände mig deppig och nere när jag gick hem efter att ha fått en uppmuntrande kram av Jamie. Jag ältade Sanna och det irriterade mig att jag inte kunde släppa det som hänt. Sanna hade tagit mig hårdare än jag förväntat mig även om jag intalat mig att jag inte skulle ta det så seriöst.
Jag var inte helt entusiastisk när Jamie hämtade upp mig inför träningen. Det skall erkännas att jag gjorde det motvilligt men Jamie och instruktören lyckades entusiasmera mig. Efteråt var jag helt slut av träningen och kände mig som en urvriden disktrasa. Samtidigt så undrade jag varför jag aldrig prövat Crossfit tidigare! Det var precis som Jamie sålt in det en helt perfekt träning och jag visste att jag skulle fortsätta träna. Jamie stod böjd över mig och log med rödblommigt ansikte medan jag låg på rygg på marken och försökte få lite luft. Hon hade pushat på mig hela träningspasset och instruktören hade nickat gillande när hon pressade mig mot min kapacitetsgräns.

– Trött? frågade hon.

– Vad ser det ut som? Kom mitt något pipiga svar.

Jamie skrattade och räckte mig handen som jag tacksamt tog emot. Hon var förvånansvärt stark och hon drog lätt upp mig. Jamie var inte bara attraktiv och trevlig utan även riktigt vältränad. De tighta träningskläderna avslöjade hennes vältränade kropps kurvor och jag måste erkänna att jag gillade det jag såg.

– Perfekt träning när man ligger ute på långa flygscheman.

– Du måste flyga mycket med tanke på hur du körde skiten ur mig, sa jag.

Jamie skrattade till.

– Har du Wilma i helgen? frågade hon.

– Ja!

– Om ni inte har något för er så skulle ni kunna tänka er att göra något med Julia och mig?

Det var inget svårt val. Semestern hade börjat och jag hade egentligen inte planerat något. Jag skulle ha Wilma tre veckor och sen så skulle hon vara hos Magdalena i tre veckor. Jag visste att Wilma skulle idiotförklara mig om jag gjorde något så att hon inte fick vara tillsammans med Julia.

– Jag tror inte att jag behöver fråga Wilma om den saken så absolut. Vad funderar du på? svarade jag.

– Det får bli en överraskning men det blir en övernattning, sa Jamie.

Jag kände mig betydligt bättre till mods om än med en kropp som kändes som ett kassaskåp när jag cyklade hem efter träningen. Jamie hade gett mig en snabb svettig kram när vi sa hej då till varandra och jag hade besvarat den lika svettig. När jag väl kom i säng så somnade jag ganska omgående utmatad av träningen som jag var. Jamie hade haft rätt i att träning var ett bra sätt att rensa hjärnan för jag skänkte inte Sanna en tanke över huvud taget.

*

Jamie skulle hämta upp Wilma och mig och vi stod på trottoaren och väntade med vår packning. Wilma var sprudlande glad och hon var full av förväntan. Hon hade svårt att stå still och gjorde små danssteg och piruetter där vi stod. Jag log lite för mig själv över hennes entusiasm men kunde själv konstatera att jag var förväntansfull jag med. Jamie hade gått från att vara mamma till en av Wilmas klasskamrater till en väninna som jag tillbringade allt mer tid tillsammans med.

– Men kommer de inte snart! stönade hon rastlöst.

Jag tittade på armbandsuret och konstaterade att det var fem minuter kvar till utsatt tid. Jag skulle precis berätta för Wilma när Jamie kom körandes och svängde upp framför oss. Julia vinkade frenetiskt inne i bilen och jag kunde se hur Jamie lyfte handen i en hälsning. Jag vinkade tillbaka och lyfte upp packningen för att lägga in den i bagageutrymmet. Wilma hoppade snabbt in i baksätet bredvid Julia och jag själv klev in i främre passagerarsätet bredvid Jamie.

– Hej, sa hon när jag stängt dörren om mig.

– Hej, svarade jag.

– Alla redo? frågade Jamie.

Efter att Wilma gjort tummen upp från baksätet och jag spänt fast mig så rullade Jamie ut i trafiken. Vi småpratade lite medan Jamie tog oss genom Malmös centrumtrafik. När vi tagit oss ut på ringleden och Jamie svängt ut på E65:an mot Ystad så jublade Julia i baksätet.

– Jaa! Vi skall ut och flyga!

– Flyga? sa Wilma.

Jag tittade förvånat på Jamie.

– Jag är pilot så varför inte, sa hon.

– Säkert? sa Wilma skeptiskt.

– Mamma är ju pilot så vi flyger ganska mycket, sa Julia.

– Är det ett stort plan? frågade Wilma.

– Det är ett litet sportflygplan, svarade Jamie.

– Vad är det för plan? frågade jag.

– Det är en Piper PA-28, sa Jamie.

Företaget Piper kände jag igen men modellbeteckningen sa mig ingenting. Julia var otroligt uppspelt och hon försökte dra med sig Wilma som såg lite orolig ut inför att flyga i ett litet flygplan. När Jamie körde förbi Sturup Raceway och svängde upp framför flygklubben och parkerade så kände jag en spänd förväntan över vad som skulle hända. Vi passerade in genom grinden till bana 11/29 efter att flygplatsens säkerhetspersonal öppnat upp för oss. Jag stod tillsammans med Wilma och Julia och väntade utanför klubblokalerna medan Jamie ordnade med det praktiska. Lite längre bort stod ett mindre flygplan uppställt och Jamie styrde stegen mot det när hon kommit ut. Hon tog en tur runt planet och synade av det tillsammans med representanten för flygklubben. De kände helt uppenbart varandra sedan tidigare och det var helt klart en procedur som de gjort många gånger tidigare.

– Vi sitter där bak, sa Julia med tydlig adress till Wilma.

Julia tog verkligen hand om Wilma och det framgick tydligt att det inte var första gången hon var med om att flyga med Jamie. Hon var som en liten flygvärdinna som pysslade om sina passagerare. Det var fascinerande att se Jamies förberedelser inför start. Metodiskt gick hon igenom checklistan och när allt var genomgånget så begärde hon tillstånd från tornet för att få starta. Den torra konversationen mellan pilot och flygledare fick mig nästan att fnissa till.

Suget när Jamie gasade på var så mycket tydligare i det lilla flygplanet än jag var van vid från mina normala flygningar och nästan lite ofrivilligt så kramade jag armstödet till sätet hårt. Det hördes inget mekaniskt dunkande när landningsstället fälldes in eftersom landningsstället var fast monterat. Däremot så lättade motorljudet betydligt när Jamie tagit oss upp till marschhöjd. Där någonstans så började jag att slappna av och njuta av flygturen.

– Allt okej? frågade Jamie i internradion.

– Okej, sa jag.

När vi kom upp över molnen så var himlen helt klarblå och solen sken. Det var nästan religiöst vackert.

– Otroligt vackert, sa jag.

– Du vet vad vi flygare brukar säga ”Ovan molnen är himlen alltid blå”, sa Jamie.

Det låg någonting i det och det var egentligen ett riktigt bra inställning.

– Kan du avslöja vart vi skall än? frågade jag.

– Göteborg, sa Jamie.

– Jaaa, Liseberg! tjoade Julia.

– Skall vi till Liseberg? frågade Wilma.

– Vad är ett besök i Göteborg utan Liseberg? Blir det bra tror du? frågade Jamie.

– Titta bak så får du se, sa jag med ett skratt.

Julia hade äntligen lyckats få med sig Wilma och båda två satt och showade i planets baksäte. Jag log lite för mig själv och kunde minnas hur uppspelt jag själv blev när vi skulle åka till Liseberg när jag var yngre. Jamie log lite finurligt mot mig.

Vi landade på Säve flygplats som låg mitt på Hisingen och när vi taxat bort till plattan vi blivit hänvisade till så slog Jamie av motorn och gick igenom checklistan efter flygningen. Julia satt lugnt kvar och jag följde hennes exempel.

– Då är vi klara, sa Jamie.

Vi tog oss ur planet och jag plockade ur packningen medan Jamie försvann bort till flygplatskontoret efter att först ha tagit en runda runt planet. Julia rörde sig vant och jag tog rygg på henne och ganska snart så stod vi utanför grindarna och lastade in packningen i en hyrbil.

– Jag har bokat rum på Gothia Towers så det är krypavstånd till Liseberg, sa Jamie.

Hon körde rutinerat sträckan in till hotellet och jag bara lutade mig tillbaka i bilsätet. Det hade varit en trevlig upplevelse att få flyga i ett så litet flygplan eftersom flygupplevelsen var så mycket större än i ett kommersiellt flygplan. Resan hade givetvis tagit längre tid eftersom propellerplanet inte hade så hög marschhastighet. Jamie hade satt på autopiloten och hon hann förklara en hel del när det gällde flygning för mig. Jag fick till och med pröva på att flyga Pipern själv och det var en spännande upplevelse.

Tjejerna var extremt uppspelta när vi lämnade hotellet efter att ha checkat in och lämnat packningen på rummen. Jamie hade bokat fina dubbelrum till oss ganska högt upp så utsikten över Göteborg var grandios. Till tjejernas stora förtret så tog vi först en sväng ner till centrum och åt en bit mat i en italiensk restaurang på Avenyn innan vi gick till Liseberg.

– Jag är inte så himla förtjust i att åka karuseller, sa jag.

– Inte jag heller, sa Jamie.

– Då köper vi åkpass till tjejerna så kan vi väl köra lite 5-kamp, sa jag.

– Låter kul men jag vill i alla fall åka FlumeRide, sa Jamie.

– Den är okej för mig, sa jag.

– Vi avslutar med den för risken att bli våt är överhängande, sa Jamie.

Wilma och Julia försvann direkt så fort de fått sina åkpass och lämnade Jamie och mig ensamma kvar.

– Skall vi ta en promenad runt och titta lite? frågade jag.

– Absolut! Jag skulle vilja ha en kopp kaffe så vi kan ju stanna till någonstans och köpa det, sa Jamie.

– Låter som en bra plan, svarade jag.

Vi gick runt en liten stund innan vi hittade ett kafé där vi kunde köpa oss varsin kaffe. Vi slog oss ner med våra kaffe på en liten parkbänk och tittade på folket som passerade.

– Brukar ni göra sådana här utflykter ofta? frågade jag.

– Flyga menar du?

– Precis.

– Vi flyger nästan överallt. Jag får flygtid på Pipern och det går snabbt och smidigt, sa Jamie.

– Julia verkade väldigt rutinerad, sa jag.

– Hon har fått flyga sen hon var bebis, sa Jamie.

– För mig låter det väldigt lyxigt att flyga privatplan, sa jag.

– Lite bortskämd blir man ju måste jag erkänna. Det finns inte många ställen det inte går att flyga till. Men det passar bäst för korta turer som den här eftersom planet kostar hyra när det står på marken också. Hade varit extremt lyxigt med ett eget plan men det är tyvärr inte lösligt som ensamstående, sa Jamie.

– Vad kostar ett sådant här plan? frågade jag nyfiket.

– Nypris så får du nog slanta upp en 4-5 miljoner men ett äldre vettigt flygplan i bra skick med hyfsad flygtid så kanske miljonen, sa Jamie.

– Sen så är väl driften inte helt gratis, sa jag.

– Dyr hobby. Flygtid med eget plan runt tusenlappen per timme, något mer när man hyr. Hangarhyra ett par tusen i månaden, försäkringar. Det behövs faktiskt inte så många flygtimmar per år för att behålla certifikatet men det drar iväg.

Jag nickade lite och begrundade det Jamie berättat. På Henrik så förstod jag att Nova inte heller var helt gratis när det gällde fasta kostnader.

– Skall vi äta kvällsmat här på Liseberg eller skall vi ta oss ner i centrum? frågade jag.

– Tror det blir enklast här. Då får tjejerna mest åktid, sa Jamie med ett skratt.

– Nått förslag?

– Hamnkrogen brukar vara bra, sa Jamie.

Jag nickade.

– Skall vi röra lite på oss? frågade jag.

– Absolut, sa Jamie.

Jamie och jag gick runt och småpratade samtidigt som vi tittade på människor och attraktioner. Emellanåt så var det ganska mycket folk så vi stötte ihop med varandra och varje gång fick jag undertrycka en reflex att ta Jamie i handen. Känslan var helt irrationell och jag kunde inte lista ut vad den berodde på.

– Kan du tänka dig att åka något utöver FlumeRide och som inte är Farfarsbilarna eller Kaninresan? frågade Jamie.

Jag skrattade till lite åt kommentaren om kaninresan. Egentligen så hade jag inget emot att åka attraktioner som inte snurrade för mycket för jag blev lätt åksjuk.

– Bara det inte snurrar för mycket och då menar jag inte som Lisebergshjulet, sa jag.

– Kan du tänka dig en tur i Balder?

Jag hade alltid gillat berg- och dalbanor så det hade jag inga problem med.

– Den funkar, sa jag.

– Skall vi ta en tur? Vi kan ta Lisebergshjulet efter, sa Jamie.

Jag nickade och styrde stegen mot en biljettkiosk. Det visade sig att det blev billigare att köpa var sitt åkpass än lösa biljetter så det fick bli åkpass. Både Jamie och jag tjöt när vi åkte Balder och Jamie kramade mig hårt i armen och jag kramade henne tillbaka. Vi skrattade som barn när vi åkt attraktionen färdigt och rumlade ur attraktionen. Det var befriande att bara få släppa loss och jag drog med Jamie mot Lisebergbanan. Fnittrande följde hon med och hon såg lika uppspelt ut som jag kände mig.

– Hur kul var inte det där! sa Jamie.

Vi satt i Liseberghjulet och andades ut efter att i princip avverkat alla berg- och dalbanor som fanns på Liseberg inklusive Stampbanan som riktade sig till små barn.

– Det var nästan barnsligt kul, sa jag.

Vi satt bredvid varandra i en av pariserhjulets gondoler. Det började att närma sig kvällning och det gick tydligt att se den sjunkande solen. Dagen hade gått så fort för jag hade haft så trevligt tillsammans med Jamie. När jag drog mig till minnes så hade Sanna och jag aldrig haft kul ihop utan det hade varit mer vuxet och allvarligt. Allt hade dessutom varit på Sannas villkor och det var mycket yta, det skulle se bra ut.

– Jag börjar bli hungrig. Skall vi försöka få tag på tjejerna? frågade Jamie.

– Låter som en bra idé, sa jag.

Efter några försök på båda tjejernas telefoner så fick vi i alla fall tag på dem och vi bestämde att vi skulle träffas på Hamnkrogen. Julia och Wilma stod och väntade på oss när vi kom gåendes.

– Har ni haft det kul? frågade jag.

Frågan var ganska dum eftersom det var ganska övertydligt med tanke på hur uppspelta tjejerna var och hur de flamsade och skrattade.

– Skitkul pappa! sa Julia.

Wilma tittade förvånat på Julia innan hon började att gapskratta! Det tog en sekund innan hon förstod vad hon sagt och började att skratta hon med. När jag tittade på Jamie så kunde jag se hur hon kämpade med att hålla skrattet tillbaka.

– Vad bra tösen min, sa jag och gav henne en kram.

Vi skrattade alla åt Julias felsägning när vi slog oss ner vid det bord som vi blivit tilldelade. Jag njöt av både maten och sällskapet och tiden försvann otroligt fort. Det var känslan av familj som fick mig att må bra. Julias felsägning hade bara förstärkt känslan av familj. När vi ätit färdigt så följde Jamie och jag med tjejerna och tittade på när de åkte Mechanica. Attraktionen både svängde och snurrade på samma gång vilket fick mig nästan att bli åksjuk av att bara stå bredvid och titta. Julia och Wilma tjöt däremot av glädje och de var rejält uppspelta när de kom ur attraktionen.

– Det börjar bli sent. Skall vi åka radiobilarna innan vi avslutar med FlumeRide? frågade Jamie.

Tjejerna protesterade givetvis men för egen del så kändes det som om det skulle vara en bra avslutning på dagen.

– Vi tar samma bil, sa Jamie.

Hon trängde sig ner bredvid mig och krängde på sig säkerhetsbältet. Det var extremt trångt och hon satt nästan i knät på mig. Det hade varit mer logiskt att vi åkt med respektive dotter i stället. Det blev en strid på kniven att lyckas krocka med tjejerna som satt i en bil. Jag hade foten tungt på gaspedalen och en arm om Jamie medan hon rattade den lilla radiobilen som ett riktigt racingproffs. Vi skrattade i alla fall alla fyra efter att tjejerna avslutat åket med att trycka upp Jamie och mig mot sargkanten precis innan elen bröts.

Jag satt längst bak i stocken till FlumeRide. Jamie satt framför mig med tjejerna längst fram. Jamie lutade sig tungt mot mig när stocken stegade upp för den första långa uppfarten. Naturligtvis så blev vi nerstänkta på vår färd genom vattenbanan och inför sista nerfarten så tog Jamie ett hårt tag om min arm när hon lutade sig bakåt mot mig. Liksom i stridens hetta så tog jag tag om henne och jag hann notera att hon var skön att hålla i innan den avslutande vattenkaskaden vräkte över oss.

Vi skrattade lika mycket alla fyra lika och vi var precis lika våta. Jag hade kanske klarat mig lite bättre eftersom jag haft Jamie som skydd framför mig men mina byxor och skjortärmar var helt genomsura. Jamie stod med en helt genomdränkt klänning klistrad på kroppen och det var helt omöjligt att inte hänföras av hennes kroppsformer som avtecknade sig därunder. Wilma stod framåtlutad och kramade ur sitt hår medan hon skrattade så att hon skakade. Det var riktigt skönt att få komma till hotellet eftersom kläderna klibbade fast på kroppen av vätan.

– Frukost halv nio i morgon. Blir det bra? sa Jamie.

– Perfekt, svarade jag.

Jag fick en våt kram av henne innan hon och Julia gick in på sitt hotellrum. Wilma och jag krängde av oss de våta kläderna och jag lyckades att hänga upp dem på handdukstorken.

– Har det varit bra idag? frågade jag när vi lagt oss.

Frågan var egentligen onödig att ställa men jag ville på något sätt ändå få sätta ord på dagen.

– Jättekul! Så här skulle vi ha det jämt, sa Wilma.

– På Liseberg! Det kan jag tänka mig, sa jag med ett skratt.

– Nej! Alla tillsammans!

Wilmas kommentar fick mig att fundera lite. Det var väldigt enkelt och prestigelöst att umgås med Jamie och Julia. Till skillnad från Sanna som egentligen varit ganska krävande och jobbigt.

– Håller med om att det varit trevligt, sa jag.

– Sen så var det kul när Julia kallade dig för pappa!

Wilma fnissade lite medan jag kände mig lite generad. Samtidigt så hade ju Jamie sagt att Julia mer eller mindre såg mig som en pappa. Det kunde bli en del komplikationer där men det var inget som jag orkade fundera över just då.

– Sov gott pappa!

– Sov gott Wilma! svarade jag.

Trött i kropp och själ efter dagens alla intryck så somnade jag ganska omgående. Jag drömde en konstig dröm som bara drömmar kan vara där Jamie körde Pipern i Balder samtidigt som Wilma och Julia ropade ”Pappa, pappa” i kör från baksätet.

*

Turen upp till Göteborg hade varit helt fantastisk och jag hade verkligen uppskattat helgen tillsammans med tjejerna. Jamie var så mycket enklare att umgås med än vad Sanna någonsin hade varit. Det hade egentligen varit ganska jobbigt att träffa Sanna för det var ett evigt pusslande så att hon och Wilma inte krockade och rök ihop. Göteborgsturen hade i alla fall gett mig mersmak och jag var sugen på att göra något liknande igen.

– Den där flygturen gav mersmak, sa jag.

Jamie och jag var för omväxlings skull inte på Lilla Kafferosteriet utan vi satt på en restaurang på Lilla Torg och åt lunch.

– Vill du flyga mer? frågade hon.

– Flyga var trevligt och det gör jag fler gånger men skulle du och Julia vilja följa med ut på en liten båttur? frågade jag.

– Något speciellt du har i åtanke? frågade Jamie.

– Jag har hjälpt en kollega att renovera en ångbåt det senaste året och jag är ganska övertygad om att jag skulle kunna få låna henne, sa jag.

– Ångbåt! Låter jättetrevligt, sa Jamie entusiastiskt.

– Då skall jag prata med Henrik som äger båten, sa jag.

Jamie log lite mot mig bakom sina solglasögon. Hon sköt upp glasögonen och fick kisa i solljuset.

– Följer du med och tränar ikväll? frågade hon.

– Har löst medlemskap, sa jag.

Jag rotade lite i plånboken och fick upp medlemskortet till Crossfit-klubben och viftade lite med det i luften vilket fick Jamie att fnissa till.

– Jag kommer förbi dig en halvtimme innan så kan vi ha sällskap dit, sa Jamie.

– Perfekt! svarade jag.

Jag kände mig riktigt uppåt och det var med lätta steg jag gick tillbaka till kontoret efter lunchen med Jamie. Visserligen så hade jag semester men jag ville fråga Henrik direkt om Nova. Jag hade fått en snabb kram innan hon tog cykeln åt motsatt håll. Henrik var naturligtvis inte på plats när jag kom till kontoret men det var ju ingen direkt brådska med att låna Nova.

*

Jag hade sådan träningsvärk att jag knappt kunde gå efter det senaste träningspasset med Jamie. Jag vaggade fram som en sjuttioåring och Henrik skrattade glatt åt mig när jag svängde in på hans kontor. Den här gången så hade jag kollat så att han skulle vara på plats innan jag gick till kontoret. Det var med stor svårighet jag baxade mig ner i Henriks besöksstol.

– Skulle jag kunna låna Nova till helgen? frågade jag.

– Inga problem, sa Henrik.

Vi pratade en stund om de praktiska frågorna som bränsle och nycklar men jag kunde se att Henrik egentligen ville säga något mer.

– Jag har ju aldrig haft som mål att behålla Nova utan hon har hela tiden varit ett renoveringsobjekt. Samtidigt så känns det som att hon även är din med tanke på all tid du lagt ner, sa Henrik.

– Jag köper henne! sa jag.

Mitt svar kom helt spontant och utan att jag egentligen tänkt efter men S/S Nova hade kommit att inta en speciell plats i mitt liv. Pengarna som behövdes för att lösa ut Henrik var inget problem utan det var snarare frågan hur Nova skulle användas i framtiden. Jag hade vid några tillfällen fantiserat om vad jag skulle göra om hon var min och jag hade en lösning som jag fann mer och mer aptitlig. Att på något sätt arrendera ut eller skapa en stiftelse så att S/S Nova kunde gå med passagerare på nöjesturer var något som kändes otroligt attraktivt. Hon skulle användas det var jag på det klara med och att jag inte skulle kunna driva runt det ensam.

– Vi låter någon sakkunnig värdera henne och sen så får vi bli överens om hur min arbetsinsats skall värderas, sa jag.

– Det behöver inte vara så komplicerat. Får jag tillbaka de utgifter jag haft för henne så är jag nöjd. Jag har stenkoll på vad hon kostat. Din arbetstid får vi diskutera, sa Henrik.

– Jag betalar dina omkostnader rakt av. Vi struntar i min tid, sa jag.

Min tid var säkert värt en del pengar men jag såg mer tiden jag lagt på Nova som en form av terapi efter skilsmässan. Utan Nova så hade jag säkert mått betydligt sämre så jag var helt klart beredd att avstå från några anspråk på min tid. Dessutom så var jag ganska övertygad att om Nova såldes på den öppna marknaden så skulle hon betinga ett högre pris än Henriks självkostnad.

– Jag är okej med de villkoren om du är det, sa Henrik.

Jag sträckte fram handen och Henrik skakade den.

– Maria kan säkert hjälpa oss med att upprätta ett kontrakt som duger, sa Henrik.

Maria var vår affärsjurist och hon hade en känslomässig anknytning till oss båda så hon skulle upprätta ett kontrakt som var vattentätt för oss båda.

– Jag måste erkänna att det här är den lösning jag hoppats på, sa Henrik.

– Och jag måste erkänna att det är den lösning jag hoppats på, svarade jag.

Vi skrattade till båda två.

– Det känns som om en sten har släppt från mina axlar, sa Henrik.

Resten av dagen så var jag sprudlande glad. S/S Nova skulle gräva ett hål i min ekonomi men glädjen över att hon var min övervägde det ekonomiska. Nova var en pärla och jag var övertygad om att hon inte skulle vara svår att sälja om det visade sig att jag inte skulle kunna behålla henne.

*

Det var en riktigt fin sommardag och solen sken när jag åkte ner till hamnen. Nova låg och guppade intill kaj och jag fick ett sådant där litet ögonblick när jag bara stod och tittade på henne. Hon var egentligen inte speciellt vacker! Kort och rultig men med en överdel som i och för sig var smäcker. Det totala intrycker var i alla fall positivt. Det var helt rätt beslut att köpa henne av Henrik. Jag låste upp och hoppade ombord. Efter en kort tur runt ombord för att kolla så att allt var okej så lastade jag ombord grejorna jag haft med mig.

Wilma kom tillsammans med Julia och Jamie och jag vinkade till dem från Nova när de dök upp på kajen. Wilma hade aldrig sett Nova utan bara hört historier om den där tråkiga ångbåten hela vintern. Jag kunde dock se att hon blev imponerad. Nova var nog inte vad hon förväntat sig.

– Kom ombord, sa jag.

Tjejerna äntrade ångbåten och jag fick en kram som hälsning av Jamie. Jag hann se en liten finurlig blick från Wilma innan hon viskade något till Julia som fnissade till. De hade något på gång och jag la på minnet att jag var tvungen att fråga Wilma om vad det var senare.

– Vilken fin båt! sa Jamie.

– Den är ju större än jag föreställt mig, sa Wilma.

– Jag kan berätta att jag är överens med Henrik om att köpa henne, sa jag.

Jag hade inte berättat för Wilma att jag köpt Nova utan jag ville göra det på plats.

– Coolt! sa Wilma.

– Vill ni ha en tur runt innan vi lägger ut? frågade jag.

– Absolut! sa Jamie.

Jag tog tjejerna på en tur runt båten och visade upp henne ganska stolt. Hon var verkligen en pärla. Passagerardelen var försedd med väggfasta bänkar av trä och små golvfasta bord. I anslutning fanns även en liten toalett. Från passagerardelen kunde man även titta ner i maskinrummet genom en öppning i golvet. Nere i fören fanns kabyssen samt en privat del med några kojer och ytterligare en toalett som även hade dusch. Passagerardelen gick utan några större problem att inreda som en lounge om jag bestämde mig för att inte låta henne gå med passagerare.

Allt var förberett och ångpannan hade driftstryck så jag hoppade iland och lossade förtöjningarna så Nova kunde stäva ut ur hamnen. Min plan var att vi skulle ta en tur till Falsterbohalvön och lägga till i Skanörs hamn för att kanske bada lite och handla lite fisk i rökeriet. Vinden låg helt rätt så Nova stävade stadigt fram.

– Kan du ta rodret så skall jag langa in lite mer bränsle? frågade jag Jamie.

– Ja visst, svarade hon.

Jag lämnade över ratten till Jamie och trängde mig förbi henne ut ur den trånga styrhytten. Tjejerna satt på fördäck och solade medan jag klättrade ner i maskinrummet. Jag hade äntligen fått rätt kol levererat från Finland och det var en stor skillnad mot att använda ved. Kolet var mer energität och pannan behövde inte fyllas på så ofta som med veden.

– Går det bra? frågade jag när jag var tillbaka.

– Första gången jag rattar en ångbåt. Antar att det inte finns så många grund här så det är nog ganska riskfritt. Jämfört med att flyga alltså, sa Jamie.

– Du är nog mer van än mig att ratta komplexa farkoster, sa jag med ett skratt.

Jag lätt Jamie stå kvar vid ratten. Dels så fanns det ingen anledning till att hon inte skulle kunna göra det. Dels så var det ganska trevligt att stå bakom henne tätt intill och Jamie verkade inte ha något emot att jag stod så nära inpå heller. Efter en stund så smet jag ner till kabyssen för att ordna till lite kaffe till Jamie och mig och lite saft till tjejerna.

Naturligtvis så väckte vi uppmärksamhet när vi stävade in i hamnen i Skanör. Jag hade definitivt underskattat intresset som gamla ångbåtar gav upphov till. Vi hade knappt hunnit angöra förrän det började att samlas en massa nyfikna på kajen. Givetvis så kom frågan ganska omgående om det gick att få komma ombord och titta.

– Ni kan hoppa iland och gå och bada medan jag visar Nova, sa jag till tjejerna.

– Jag kan stanna här hos dig, sa Jamie.

Wilma och Julia tog sina badväskor och försvann bort mot stranden medan Jamie och jag visade runt de intresserade ombord på Nova. Det var ett jämt flöde av intresserade under en timme sen så beslöt vi oss för att stänga ner möjligheten att komma ombord. Ångpannan hade då dessutom svalnat så mycket att jag kunde lämna den utan tillsyn.

– Skall vi hämta tjejerna och gå upp till Fiskrögeriet och äta? frågade jag.

– Låter trevligt, sa Jamie.

– Om du hämtar tjejerna så låser jag Nova, sa jag.

Vi gick tillsammans upp till restaurangen och slog oss ner vid ett borden utanför. Solen värmde och det var ett konstant flöde av gäster till rökeriet. När vi hade ätit klart så köpte jag med lite rökt fisk som vi skulle kunna äta hemma. Tillsammans strosade vi ner till Nova för att hämta upp badväskorna för att därefter gå ner till stranden för att bada.

Klockan hann bli ganska sen innan vi la till i Limhamn igen men det kändes som om alla var nöjda med dagens utfärd. Själv så njöt jag mest av känslan av att Nova var min och att jag fick njuta av all tid jag lagt ner på henne det senaste året. Nova hade tuffat på medan jag agerat maskinist och Jamie styrman. När vi närmade oss hamnen så tog jag över rodret och Jamie fick agera matros och hoppa i land med förtöjningstamparna. Wilma lommade ganska trött bredvid mig när vi vinkat Julia och Jamie farväl för dagen.

*

Ett av mina favoritresmål som jag försökte att besöka några gånger per år var konstmuseet Louisiana i Humlebaek i Danmark. Det låg helt underbart vid kusten med utsikt över vattnet och muséet slingrade sig med terrängen vilket gav det en känsla av att man aldrig kunde veta vad som dök upp runt nästa hörn. Eftersom jag visste att Jamie skulle vara ledig så beslöt jag mig att fråga henne om hon ville följa med. Wilma viste jag inte skulle vara intresserad av ett besök så henne brydde jag mig inte ens om att fråga. Jamie och jag hade umgåtts hela semestern och jag måste erkänna att jag trivdes ganska bra i hennes sällskap. Hon var lättsam och trevlig, sen så underlättade det ju att våra döttrar umgicks så mycket som de gjorde.

– Skulle du vilja följa med på en tur upp till Louisiana i helgen? frågade jag.

– Det hade varit trevligt. Jag har faktiskt aldrig varit där, sa Jamie.

– Jag tror inte tjejerna är speciellt intresserade av att följa med så jag tänkte att vi kunde åka själva, sa jag.

– Det blir bra, sa Jamie.

Jamie log mot mig och jag tyckte nog att hon såg lite nöjd ut också. Eftersom inte Wilma och Julia skulle med så tänkte jag att vi kunde ta E-typen. Den hade fått stå i garaget alldeles för mycket och som alla andra gamla bilar så mådde den bäst av att köras regelbundet. Det var precis som Tore sagt inte bara gamla båtar som mådde bäst av att användas utan det gällde även gamla bilar.

Jag hämtade upp Jamie hemma i bostaden och hon stod och väntade utanför på trottoaren på utsatt tid. Jag såg henne på långt håll och jag svängde in på parkeringsfickan som var ledig precis där hon stod. Hon vinkade till mig och jag vinkade tillbaka samtidigt som jag tog mig ur bilen.

– Hej! sa jag.

– Hej! svarade Jamie.

Hon gav mig en snabb kram och vände därefter uppmärksamheten mot bilen.

– Vilken fin bil!

Jag nickade lite medhållande. Det var inte för intet jag var lite stolt och nöjd över bilen. Carl och jag hade haft den nermonterad till sista skruv och allt var genomgånget även om vi försökt spara så mycket i original som det bara gick.

– Det är en E-type va?

– Precis, svarade jag.

– Pappa kommer bli dödsavundsjuk när han får veta, sa Jamie.

Jag skrattade till lite samtidigt som jag öppnade bagageluckan och la in Jamies väska.

– Gillar han gamla bilar?

– Han är ju gammal pilot! Hade du haft en Ford Mustang så hade du varit hans bästa kompis! Förresten så kommer han att älska Nova också, sa Jamie.

Jag körde kustvägen upp från Köpenhamn mot Humlebaek och Louisiana efter att vi tagit vägen över Öresundsbron. Jag hade till och med kommit ihåg att flytta över BroPasset från bruksbilen så vi åkte rakt genom betalfiltret utan att behöva stanna. Det var lagom mycket trafik ute och det gick att njuta av de fina husen som låg längsmed vägen. Den danska bebyggelsen var lite mer gemytlig än den svenska och jag kunde ana skillnader i bygglagstiftningen utan några problem.

– Du var ingenjör eller hur, sa Jamie.

– Ja. Maskiningenjör. Arbetar med strömningsmekaniska beräkningar, sa jag.

– Vad innebär det?

– Jag arbetar mot fartygs och processindustrin men om vi tar ett flygexempel så skulle jag beräkna hur en flygplansvinges profil skall se ut för att ha strömningsmässigt bästa prestanda. Sen får någon av mina kollegor med utgångspunkt från min profil konstruera själva vingen rent mekaniskt, sa jag.

– Avancerat med andra ord.

– Ja och nej. Det är samma fysikaliska beräkningar på alla problem så arbetet går ut på att definiera modellen och koda in den i simuleringsverktyget, sa jag.

Det var som vanligt mycket folk vid Louisiana när vi anlände. Jag hade vis av erfarenhet löst biljetter i förväg över nätet så Jamie och jag gled smidigt förbi den långa kön och var snabbt inne i muséet. Muséet slingrade sig i ett flertal olika etapper runt tomten där det låg. Det var långa glasade paviljonger varvade med salar. De olika etapperna gjorde så att storleken på muséet inte gick att överblicka och det dök ideligen upp nya överraskningar när man kom runt ett hörn eller in i en ny sal. Dessutom fanns en stor samling av skulpturer ute i muséets park. Efter att ha gått genom halva muséet så gick vi ut och slog oss ner på en soffa i skulpturparken med varsin kaffe. Det var en bedårande utsikt över Öresund, solen värmde och jag njöt av hela utflykten.

– Hur känns det? frågade Jamie.

– Sanna menar du?

– Ja.

– Det känns helt ärligt ingenting. Det ligger helt bakom mig och jag har inte tänkt på henne på evigheter. Jag blev nog mest smickrad av att hon visade intresse. När jag tänker efter så har jag egentligen bara dåligt samvete för att jag uppmuntrade henne till något som jag inte kunde ge henne, sa jag.

– Ett stabilt förhållande?

– Nej! Ett stabilt förhållande hade hon fått men inte på det sätt som hon ville ha det. Vi var helt uppenbart inte rätt för varandra, sa jag.

Jag följde en segelbåts färd med blicken och tänkte lite på båtturen vi gjort med Nova. Jamie och jag gjorde saker tillsammans på ett sätt som Sanna och jag aldrig gjort. Vi delade dessutom familjesituation och förstod varandra nästan instinktivt vilket Sanna och jag heller aldrig gjort.

– Hur kommer det sig att du inte träffat någon ny under alla dessa år? frågade jag.

Jag fick inte riktigt ihop det. Jamie var välutbildad, attraktiv och träffade människor dagarna i ända. Hon borde inte vara ensamstående mamma utan egentligen ganska eftertraktad.

– Jag har träffat flera men det är mitt resande som är problemet. Jag är hemma mycket men där emellan så är jag borta mycket. Det är inte alla som accepterar ett sådant förhållande, sa Jamie.

För egen del så lät det perfekt. Det var som med Wilma, hon var hos mig varannan vecka vilket gjorde att jag fick tid för mig själv när hon var hos Magdalena.

– Uppriktigt sagt så hade det inte varit några som helst problem för mig, sa jag.

– Du är den första som inte tycker det skulle vara ett problem. De flesta tycker att jag flyr fältet och lämnar över allt ansvar, sa Jamie.

– Vadå ansvar? Tjejerna är så stora att de inte är något problem och sköta ett hem, hur jobbigt är det? sa jag.

När jag insåg vad jag precis sagt så kände jag hur det hettade av genansen på kinderna.

– Alltså! jag menar inte att vi skall vara ett par utan det var mer ett sätt att exemplifiera, sa jag.

Jamie fnissade till och såg allmänt road ut. Hon dröjde lite för länge med svaret för att jag skulle känna mig bekväm och jag började att skruva lite generat på mig.

– Med tanke på hur mycket vi umgåtts den sista tiden och det ansvar du tar för Julia så är du nog den enda i min bekantskapskrets som inte tror att vi är ett par, sa Jamie.

Jag visste inte vad jag skulle säga men Jamie hade egentligen helt rätt! Vi umgicks på ett sätt som gjorde att alla, inklusive mina egna föräldrar, trodde vi var ett par. När jag tänkte efter så var det enda vi inte gjorde var att ha sex med varandra.

– När du säger det på det viset så, sa jag.

– Så vadå?

Hela sommaren hade varit en enda lång date. Även när jag träffade Sanna. Wilmas uppträdande fick en helt ny och klar innebörd för mig och jag insåg att min egen dotter försökt att få ihop mig med sin bästa väninnas mamma. Konstigt nog så hade jag inga problem med det heller. Jamie kändes på något sätt bara helt naturligt rätt och egentligen så hade jag nog fått känslor för henne även om jag inte riktigt erkänt det för mig själv! Mycket beroende på att det hade fått växa fram utan några krav.

– Med risk för att jag gör bort mig nu men när du lägger fram det på det där viset så uppfyller vi alla kriterier utom ett för att vara ett par, sa jag.

– Och vilket kriterium är det? frågade Jamie.

Jamie såg helt plötsligt väldigt spänd och nervös ut och själv så ångrade jag att jag öppnat en dörr som jag kanske inte skulle ha öppnat. Det kunde bli en mycket obekväm och pinsam resa hem.

– Vi har ju inte sex med varandra, sa jag.

– Beror det på den sexuella kompetensen?

Jamie hade precis gett mig en nödutgång men frågan var om jag egentligen ville utnyttja den.

– Kompetensen är precis lika låg som tidigare. Att vi inte haft sex beror snarare på att jag inte förstått eller sett vad du, Wilma och Julia sett långt före mig, sa jag.

Jag la upp armen på ryggstödet bakom Jamie och vände mig mot henne. Långsamt och försiktigt så lutade jag mig mot henne för att ge henne tid att agera om jag missuppfattat situationen. Jamie gjorde ingen ansats till att dra sig undan och när mina läppar vidrörde hennes så kved hon till lågt. Jag kunde känna Jamies hand mot min nacke och hennes tunga lirkade sig in i min mun och smekte min tunga försiktigt.

– Betyder det här att vi är ett par? frågade Jamie.

– Som jag ser det så, Ja! sa jag.

Jamie svarade mig inte utan gav mig en kyss som var betydligt hetare än den jag precis gett henne. Jag kunde känna hennes hand på min höft när hon drog oss närmare varandra och mina egna händer sökte sig upp på Jamies kropp av sig själva. Jamie kröp tätt intill mig och jag la armen om henne och drog henne tätt intill mig. Konstigt nog så kunde jag bara hänföras av utsikten för kvinnan i min famn kändes bara naturligt.

– Hur länge har du förstått? frågade jag.

– För egen del egentligen sen våra terapisamtal om Sanna när jag blev svartsjuk på henne. Men jag blev säker på dig efter Göteborgsresan även om du inte insett det själv då, sa Jamie.

– Jag anade det nog då även om jag inte erkände det för mig själv. Och tjejerna?

– De konspiratörerna har varit drivande sen första stund. Du skall bara veta hur länge de har försökt att para ihop oss, skrattade Jamie.

– Sanna då? frågade jag.

– Rent krasst från egen erfarenhet så var det ganska uppenbart att det inte skulle hålla i längden, sa Jamie.

– Så här i efterhand så var jag nog bara smickrad av att någon visade sin uppskattning, sa jag.

Det var nog hela sanningen. Jag var smickrad över att en attraktiv yngre kvinna visade intresse och jag föll för det. För Sanna var ytan viktig och jag tror hon såg en någorlunda stadgad man med attraktivt efternamn som skiljde ut mig från mängden.

– Jag har varit där själv så jag vet precis, sa Jamie.

– Skall vi gå och äta lite och sen titta vidare? Det bästa är kvar att se, sa jag.

– Vad skulle kunna var bättre än det vi redan sett? frågade Jamie.

– Giacomettisalen är helt klart muséets höjdpunkt enlig mig, sa jag.

När vi gick upp mot restaurangen så kom jag på mig själv med att jag höll Jamie i handen. Det var helt naturligt och hade skett instinktivt. Lunchbuffén höll som vanligt hög klass och vi satte oss ute på terrassen med vidsträckt utsikt för att äta. Giacomettisalen var precis lika bra som jag mindes den. Det stora fönstret ut mot muséets damm gav skulpturerna ett ljus och inramning som var helt underbar.

– Jag förstår vad du menar, sa Jamie.

Ett av mina bästa utställningsminnen var en Giacomettiutställning på Moderna muséet i Malmö under min studietid. Man kom in i utställningssalens ena ände och i andra änden av salen så stod det tre monumentala Giacomettistatyer om nu Giacomettis anorektiska statyer kan kallas monumentala. Känslan jag fick var att stå inför en tribunal och den var otroligt stark. Upplevelsen fick mig i alla fall att för all framtid bara älska Giacometti.

Vi vandrade runt i salen och njöt av skulpturerna. Jag drog historien om mitt omvälvande besök på Malmö Moderna och Jamie nickade som svar att hon förstod precis vad jag menade. Resten av Louisianas utställningar kändes lite avslagna efter Giacometti även om jag verkligen gillade Klein och Warhols verk.

Jag kände mig helnöjd när vi satt i E-typen på väg hemåt. Hela dagen hade varit omvälvande. Inte bara att Jamie och jag numera var ett par utan även intrycken från Louisiana. Jag kände mig laddad av positiv energi och det märktes på Jamie att hon var det med. Hon tog plats på ett helt annat sätt än tidigare när hon fått lägga band på sina känslor gentemot mig.

– Hur gör vi med Wilma och Julia? frågade jag.

– Att vi är tillsammans menar du?

– Precis, sa jag.

– Jag tycker att de får lista ut det själva, fnissade Jamie.

– Tar nog inte många sekunder, sa jag med ett skratt.

Trafiken var lite tätare hem eftersom vi fastnade i Köpenhamns rusningstrafik. Även över Öresundsbron var tempot och trafikintensiteten högre än på ditvägen och vi blev konstant omkörda av stressade pendlare. Jag hade lätt kunnat hänga med i trafiktempot för potentialen fanns i E-typen men jag valde att glida fram lagligt.

– Sover ni hos Wilma och mig i natt? frågade jag.

– Hemskt gärna, sa Jamie.

– Skall vi bada lite i spabadet? frågade jag.

– Du har ju sådan lyx men gärna för mig. Vi får svänga förbi hemma hos mig så får jag fixa badkläder och en övernattningsväska till Julia och mig, sa Jamie.

Jag stannade till på parkeringsfickan utanför Jamies lägenhet efter att ha kryssat mig fram i rusningstrafikens Malmö.

– Följ med upp, sa Jamie.

Jag följde efter henne upp till lägenheten och väl där så blev det helt uppenbart att Jamie hade helt andra planer än att bara packa övernattningsväskan. Hon tog min hand och ledde mig med mot sovrummet där hon snurrade runt och la upp armarna om halsen på mig.

– Jag har inte varit tillsammans med en man på jättelänge så jag är helt klart utsvulten, sa hon.

– Jag är helt värdelös på sådant här så förvänta dig inte för mycket, sa jag.

Jag kände mig rätt nervös för jag ville verkligen att allt skulle fungera, även samvaron i sängen.

– Du vet att när du är med mig så kommer du att få öva mycket på den sexuella kompetensen, fnissade Jamie.

– Jag känner mig lite ofräsch och inte helt attraktiv efter en hel dag på Louisiana, sa jag.
Jamie fnissade till.

– Du har helt rätt! Jag tror vi tar en omväg via badrummet, sa hon.

Med flinka fingrar började hon att knäppa upp min skjorta. Snabbt åkte alla våra kläder av och Jamie la dem prydligt på en stol. Hon var otroligt fin i kroppen och jag kände mig lite otränad i jämförelse. Den senaste tidens träning av Crossfit med Jamie hade tagit bra och i stort alla överflödiga kilon var borta även om det fortfarande fanns att ta av. Slitet med Nova hade även det byggt lite fysik för det hade varit ganska mycket tunga lyft men på det hela taget så kunde jag inte jämföra mig med när jag låg på min topp med friidrotten i tjugoårsåldern.

– Kom, sa hon.

Hand i hand gick vi nakna till badrummet. När vi duschade och tvättade varandra var det nästan lite tonårsfnissande. Det kändes nästan som jag var ung och träffade Magdalena. När jag varit med Sanna så hade initiativet hela tiden legat på henne och det hade alltid varit på hennes villkor. Med Jamie så var det helt ömsesidigt och vi var ungefär lika taffliga och ovana båda två.

Jamie var het, hetsig och helt klart utsvulten. Hon var redo långt innan mig och förspelet kändes onödigt. I och för sig så hade sommaren varit ett enda långt förspel för henne men jag behövde lite startsträcka för självförtroendets skull. Jamie uppskattade ändå min uppmärksamhet och omtanke även om hon ganska snart signalerade att hon var mer än redo. Smidigt la hon sig tillrätta och drog ner mig över sig. Med en hand om min lem och den andra om min nacke så förde hon mig rätt samtidigt som hon kysste mig hett.

Jag stönade nog till lite förvånat när jag mjukt sjönk in i henne. Hon var så våt och redo som en kvinna behövde vara och hon manade på mig. Jamie smekte mig nästan lite för skönt så jag fick ta bort hennes händer från min kropp för att det inte skulle bli en alldeles för kort älskog. Med händerna stadigt om min höft och benen om min midja så manade Jamie på mig när jag försökte hålla igen tempot. Jag gled lätt in och ut ur henne och hela tiden så mötte Jamie mina rörelser. Hon var otroligt lyhörd och med en sammanbiten min var hon återhållsam när det lite för snabbt började att närma sig utlösning för mig. Hon höll mig hårt tryck mot sig och jag kunde känna hur hennes muskler arbetade runt min lem.

– Snälla nu! kved Jamie.

Med några snabba rörelser så tog jag mig snabbt över krönet och utlösningen tog fart ur ett oanat djup. När jag pressade mig hårt in i Jamie för att med en första sammandragning börja tömma mig så smekte sig Jamie snabbt till en orgasm och hårt omslingrade red vi genom våra egna extaser. Jag var helt slut och andades stötvis när jag tungt låg på Jamie efter min utlösning. Den varma kvinnokroppen under mig hävde sig även den i efterskalven av orgasmen och Jamie kramade mig hårt.

Till slut så rullade jag av henne men Jamie höll kvar mig och följde med runt och kom att ligga halvt över mig med ena benet och en arm. Hon var rufsig i håret och såg bara så tillfredsställd och sexig ut. Matt placerade jag en puss på hennes läppar innan jag la upp en arm om hennes varma kropp och drog henne närmare intill mig.

– Den där kompetensen var det ju inga fel på! sa Jamie.

– Tack! sa jag lite generat.

– Min startsträcka var kanske lite kortare än vanligt men du har inget att skämmas för, sa hon.

Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga för sannolikheten för att det skulle låta plumpt var överhängande så jag var tyst. Vi låg stilla och mös och myste en stund innan det blev en sväng ut i badrummet igen för att fräscha till oss. Jamie var verkligen uppåt och jag själv kände att jag fått en rejäl nytändning när vi satt i bilen på väg hem till min lägenhet och tjejerna.

– Skall vi grilla lite i kväll? frågade jag

– Låter gott! sa Jamie.

Hon log stort mot mig och smekte mig över armen.

– Vi svänger förbi affären direkt så är det gjort, sa jag.

Det var naturligtvis fullt av folk i affären och egentligen så var jag för trött för att handla. Jag viste att både Julia och Wilma åt fisk fastän de var vegetarianer så det blev enklast att köpa det. När vi ändå var i affären så passade jag på att handla lite saker som jag visste saknades eller skulle komma att ta slut med tanke på att det numera var fyra personer i hushållet. När vi äntligen kom hem till mig så svängde vi förbi Wilmas rum där Wilma och Julia som vanligt höll på med någon dans.

– Har ni haft det bra? frågade jag.

– Inga problem. Dansat nästan hela dagen, svarade Wilma.

– Är mamma med? frågade Julia.

– Hon är här, sa jag.

– Vi tänkte ta ett bad i spabadet. Skall ni vara med? frågade jag.

– Skall ni bada? Är det något speciellt som hänt, frågade Wilma.

Jamie dök upp bakom mig och la upp en arm om midjan på mig. Tjejerna såg lite förvånade ut innan båda två sken upp i stora leenden samtidigt som jag la armen om Jamie.

– Inget speciellt, sa jag.

Jamie fnissade lite samtidigt som jag gav henne en puss.

– Inget som ni inte förväntat er, sa Jamie.

– Är ni äntligen ihop? frågade Julia.

– Så är det, sa jag.

– Det var på tiden, sa Wilma.

Båda tjejerna fnissade lite men såg mest nöjda och glada ut.

– Men jag har inga badkläder, sa Julia.

– Det tog jag med hemifrån, sa Jamie.

– Förresten så kan du låna en bikini av mig, sa Wilma.

– Du ser va bra det är med en syrra, sa Julia.

– Vi tänkte grilla lite så jag har köpt fisk, sa jag.

– Och så sover vi över här i natt, sa Jamie.

Tjejerna bara tittade på varandra och fnissade medan jag kände mig lite generad. Varför visste jag egentligen inte men jag kramade om Jamie och fick en uppmuntrande kram tillbaka.

– Jag tar och fixar lite mat så kan vi bada sen, sa jag.

– Jag följer med, sa Jamie.

Jag gick ut på terrassen och plockade fram grillkolet till grillen och gjorde grillen redo medan Jamie försökte leta sig fram i mina skåp och lådor i köket. Jag stannade till och tittade på henne när hon flängde runt. Hon var jättefin och mer än jag någonsin kunnat drömma om. Plötsligt så tittade hon upp.

– Kan jag få kurs A1 i att hitta i ditt kök? frågade hon.

– Piloten kallar, skrattade jag.

Jag plockade fram allt vi behövde till middagen samtidigt som jag visade Jamie var allt i köket fanns. När fisken var grillad och den enkla potatissalladen var klar så satt vi åter igen runt bordet som en stor familj. Det kändes verkligen bra och tjejerna var verkligen uppåt.

– Skall vi flytta hit nu? frågade Julia.

– Nja, sa Jamie lite undvikande.

– Vill du flytta hit? frågade jag.

– Jag bor ju här redan mer eller mindre så det hade varit skönt att få hit alla grejer. Dessutom så vill jag bo ihop med min nya syster, sa hon.

– Och bästis! sa Wilma.

Tjejerna kramade om varandra och jag tittade på Jamie men hade svårt att tolka hennes ansiktsuttryck.

– Är min och Wilmas lägenhet bättre än den du bor i nu? frågade jag.

– Alltså mammas och min är fin men den här är nyare och större. Dessutom är det närmare till skolan, sa Julia.

– Jag tycker er lägenhet är jättefin och charmig, sa jag.

Jamies och Julias lägenhet var motsatsen till min och Wilmas. En sekelskifteslägenhet med högt i tak, stuckatur, kakelugn och rummen i fil. Den hade sin charm även om jag uppskattade moderniteterna i min egen. Speciellt terrassen var en höjdare som gjorde det möjligt att vara ute fastän jag bodde i lägenhet. Det fanns egentligen bara en grej jag var avundsjuk på och det var Jamies gasspis. Vi hade haft gasspis på Kråknäs och jag hade definitivt vant mig. Induktionshällen var alldeles för opålitlig och jag funderade på att sätta in en gasspis i stället.

– Men du Julia. Du vet att Wilma bor hos sin mamma varannan vecka?

– Visst ja! Tänkte inte på det, sa Wilma.

– Vi träffas ju i skolan ändå så det spelar ingen roll, sa Julia.

– Jag tror att det är bäst att vi får vänja oss lite vid tanken innan ni flyttar hit, sa jag.

– Så är det nog, sa Julia lite besviket.

– Men du får ju vara hur mycket du vill här ändå, eller hur Jamie? sa jag.

– Jag håller med. Vi stressar inte utan det som sker det sker när tillfället är det rätta. Så här lång har det väl gått som ni planerat eller vad sägen ni tjejer? sa Jamie.

Julia och Wilma fnittrade nästan hysteriskt samtidigt som de nickade frenetiskt. Jamie log mot mig och det kändes skönt att vi resonerade på samma sätt. Sanna var en viktig erfarenhet för mig och jag kände inget behov av att stressa fram något även om jag såg fram emot att få vara tillsammans med Jamie.

Fortsättning följer…

Delar i serien<< Del 1: S/S NovaDel 3: Gotländsk kalksten och saltstänk >>

Ovan molnen är himlen alltid blå
16

Kommentarer

4 svar till ”Del 2: Ovan molnen är himlen alltid blå”

  1. Profilbild för Per_fekt
    Per_fekt

    Wow, en mästare har skrivit!!

  2. Profilbild för Master Lars
    Master Lars

    Underbart, läser mer än gärna om den

  3. Profilbild för Jummi
    Jummi

    Står sig fortsatt Hannes II. Lägg gärna upp dina andra alster också.

  4. Profilbild för Calcifer
    Calcifer

    Längtar till del 3!

Lämna ett svar


Sök novell


Kategorier