Det är våren 2016. Stefan tycker livet leker. Nyss fyllda 25, ett väl betalt jobb och en flickvän som alla killar vänder sig efter. Dom bor i en smakfull 3:a centralt i en mellansvensk stad.
Men så en måndag kommer han till jobbet och efter morgonfikat kommer VD på företaget in på kontoret.
– Jag har tråkiga nyheter. Vi har blivit begärda i konkurs. Ni får betalt av staten ett tag men nu får ni gå hem.
– Ja det där sög ju, muttrar Stefan.
– Ja det såg man inte komma, svarar Hasse som Stefan umgicks med utanför jobbet och som värvat honom.
– Bara att gå till Arbetsförmedlingen nu då, gnäller Lisa.
– Vi ses kanske, säger Stefan och samlar ihop sina grejor från skrivbordet och går.
När han kommer hem hämtar han posten och tar hissen till 4:e våningen och kliver in i sin lägenhet. Han släpper väskan innanför dörren och hänger av sig. Så går han in i köket för att göra kaffe och fundera över hur han löser sin framtid.
Det ligger en lapp på bordet. ”Hej Stefan, Det här fungerar inte längre. Jag har hittat en mer ambitiös man i Stockholm. Ha det bra. Annelie. PS. Jag lägger nyckeln i ett kuvert i postfacket.”
– Jaha, vad mer kan hända, muttrar Stefan för sig själv och sätter på kaffet.
Medan kaffebryggaren puttrar ringer han och anmäler sig till Arbetsförmedlingen. Sen ringer han till sin allra bästa kompis Stina.
Stina, som egentligen heter Kristina, är 47 år och gift och har ett ordnat liv. Hon har varit Stefans bästa vän sedan han var en stökig tonåring med en trasslig familj.
Stina har varit den som tröstat honom när föräldrarna bråkat, haft en extra säng åt honom när han inte velat gå hem och alltid lyssnat och stöttat honom. Hennes man jobbar på sjön och är borta långa perioder. Trots att hon ser ganska bra ut med en fin kropp har det aldrig varit mer än vänskap mellan dom.
– Hej Stefan, svarar Stina med glad röst.
– Hej Stina, muttrar Stefan. Den här dagen kommer gå till historien som en av de sämsta nånsin.
– Först får jag veta att alla på jobbet är arbetslös för firman har konkat.
– Sen kommer jag hem och det ligger en lapp på köksbordet att Annelie har lämnat mig för nån Stockholms-juppie.
– Jag har något som kan skingra dina tankar, svarar Stina.
– Du har ju alltid lösningen, får hon till svar.
– Följ med mig till flyktingförläggningen, säger Stina.
– Då kan du träffa folk som förlorat precis allt.
– Jaja, visst, svarar Stefan oengagerat.
– Jag hämtar dig om en halvtimme, säger Stina bestämt.
En halvtimme senare väntar Stefan utanför sin port och det tar inte länge innan Stina kommer körande. Han hoppar in och dom åker under tystnad.
– Hej jag heter Eva och är föreståndare här, säger en äldre dam när dom kommer fram.
– Som frivillig hjälper du dom som är här att känna sig välkommen. Kanske underhåller barnen eller bara prata och vara social.
– Allt praktiskt är det meningen att vi som är anställda ska hjälpa till med, fortsätter hon.
I brist på annat att göra letar Stefan reda på en fotboll som han går runt och studsar lite med. Och på några minuter har han fått ihop en samling pojkar och några flickor som följer med ut på planen bakom förläggningen. Snart har man delat upp sig i två lag och Stefan agerar domare.
Alla barnen njuter av att få spela boll utan att tänka på var dom är och allt som hänt.
Efter en timme eller kanske lite mer ropas det att det är lunch. Barnen springer in och Stefan tar med sig bollen in.
I matsalen är det livat och Stefan håller sig i ena hörnet. Så ser han en kvinna som sitter med ett litet barn i knät och försöker äta. Han går fram till henne.
– Vill du att jag hållar barnet medan du äter, frågar han.
Hon tittar lite förskräckt på honom.
– Jag heter Stefan och hjälper dig gärna så du får äta i lugn och ro, fortsätter han.
– Tack, svarar hon. Jag heter Selina.
Så räcker hon försiktigt över barnet, som gnäller lite. Stefan håller barnet ovant mot sin axel och vankar av och an inom synhåll för mamman.
Efter en stund kommer Selina fram och Stefan håller fram barnet som nu magiskt har somnat.
– Tack, säger hon. Du är snäll.
Stefan tittar på henne. Hon är ganska liten, kanske 155-160 cm. Hon är klädd i en heltäckande klänning och har en huvudduk.
– Var kommer du ifrån, frågar han.
– Syria, svarar hon. Bara jag och barn, 3 stycken.
– När jag är här, säg till om du behöver hjälp.
– Tack, svarar Selina och ser blygt ner.
Resten av dagen ägnar sig Stefan åt att Spela boll med barnen och annat.
Innan middagen vinkar han till barnen.
– Jag ska gå hem nu, säger han.
– Vill ni att jag kommer tillbaka?
– Ja, ropar flera av barnen.
På vägen mot utgången stöter han ihop med Selina.
– Hej Selina, säger han.
– Hej Stefan, svarar hon och tittar blygt i golvet.
– Du behöver inte vara blyg för mig.
– Du är snäll, svarar hon. Jag är vet inte hur.
– Jag ska gå hem nu men kommer tillbaka imorgon, säger han.
– Jag vill gärna prata med dig, fortsätter han.
– Jag prata gärna med dig, svarar hon.

Nästa förmiddag när Stefan kommer till förläggningen ser han att Selina sitter ensam i en soffa med de 3 barnen lekande på golvet i närheten.
– Får jag sitta ner och prata med dig, frågar han.
– Ja, ja.
– Jag vill veta mer om dig, fortsätter han.
– Jag ensam med barn, man död i Syria, jag 33 år.
– Ali 6 år, Hamid, 4 år, Safia 2 år.
– Jag här 6 månad.
– Jag är 25 och har bott här hela mitt liv, svarar Stefan.
– Jag jobbade på ett företag här i stan men just nu har jag inget arbete. Så jag hjälper till här medan jag försöker få nytt arbete.
– Du har lärt dig bra svenska.
– Jag vill lära så jag kan jobba. Jag studerat länge.
– Jobbat på sjukhus i Syria.
– Är du doktor?
– Ja
– Oj det är bra.
– Men du måste nog studera lite till för att bli doktor i Sverige.
– Det vill jag.
Plötsligt ringer Stefans telefon. Det är Hasse som säger att han kan fixa ett nytt jobb åt dom båda och börja om 2 veckor.
– Jag måste gå, säger Stefan till Selina. Men jag kommer imorgon.
– Hejdå, min vän, säger Selina och ler för första gången.
– Hej då, svarar Stefan med ett leende.
Hasse kommer och hämtar Stefan för att dom ska prata med sin nya arbetsgivare.
– Vad fasen pysslar du med här, frågar Hasse.
– Mest underhåller ungar så deras föräldrar får tid att plugga svenska.
– Och så flörtar jag med en söt tjej från Syrien, flinar han.
– Är du helt stollig, svarar Hasse med ett leende.
– Det var ju bara igår som Annelie stack.
– Ingen idé att sura över det, svarar Stefan.
Intervjun hos den nya arbetsgivaren är nästan bara en formsak. Stefan får inte det jobb han trodde för Hasse hade avslöjat att Stefan var volotär på flyktingförläggningen.
– Det verkar vara driv i dig, säger chefen.
– Har du lust att vara ansvarig för ett team?
– Gärna, svarar Stefan glatt.
När han kommer hem ringer han Stina.
– Jag har fått ett jobb, säger han jublande.
– Känns det bra nu, frågar hon.
– Jättebra.
– Jag såg nog hur du flörtade med den söta mamman, skrattar Stina.
– Tror du gör ett kap där, forsätter hon.
– Vi får väl sen, svarar Stefan undvikande.
Nästa morgon stiger han upp med glädje och fixar lite frukost innan han åker till flyktingförläggningen.
– Hej, säger han till Eva.
Han får med sig fler barn ut på baksidan idag. Under skratt och stoj spelar dom ända till lunch.
Vid luchen sätter sig Stefan med Selina. Utan att fråga matar han Safia medan Selina äter. Barnet ser med stora ögon på honom och äter glatt.
Efter lunchen sitter han ner med några av de större barnen och hjälper dom med sina svenska-övningar.
Efter en stund kommer Selina.
– Jag vill prata, säger hon.
Dom går åt sidan.
– Jag fått papper, säger hon leende.
– Jag ska få lägenhet och stanna.
Så blir hon tyst och ser ner i golvet.
– Vill du träffa mig då, viskar hon.
– Det vill jag gärna, svarar Stefan.
Hon räcker honom en lapp med en adress.
– Får jag komma ikväll med mat till dig och barnen, frågar han.
– Det vill jag, svarar Selina.
Stefan återgår till att hjälpa barnen med sin svenska.
Framåt eftermiddagen går han till Eva.
– Selina har fått asyl och flyttar under eftermiddagen, säger Eva
– Nu blir du väl glad, viskar hon.
– Ja kanske det, svarar Stefan lätt rodnande. Dessutom blir det här nog sista dagen för jag har fått nytt jobb.
– Så trevligt, lycka till! svarar Eva.
– Med henne också, viskar hon.
På vägen hem stannar han till och köper några leksaker och lite mat. Sen åker han hem och duschar och klär sig lite extra fint. Inte överdrivet men skjorta och svarta jeans iställer för T-shirt och slitna jeans. På med förkläde och sen kokar han spagetti-sås och tar med den och spaghetti och åker till Selinas lägenhet.
Lite nervös ringer han på. Det hörs lite stoj inifrån och sedan öppnar Selina.
– Hej, säger Stefan.
– Kom in, svarar hon.
Stefan bär in maten och sätter på en kastrull med vatten för att koka spagetti.
Sen tar han fram leksakerna och går till barnen i vardagsrummet.
– Ali, säger han och ger pojken en av leksakerna.
– Hamid, fortsätter han.
– Safia, slutar han med.
Barnen säger något på arabiska.
– Dom säger tack, översätter Selina.
Stefan ler och barnen börjar leka igen.
Sedan kokar han spagetti och serverar.
Alla äter med god aptit.
När dom ätit Säger Selina något på arabiska och barnen springer iväg.
– Dom är trötta och ska sova. Jag ska bada dom. Vill du stanna?
– Gärna, jag diskar.
Stefan diskar och sätter sig i soffan och väntar.
Efter en liten stund kommer Selina ut och sätter sig brevid.
– Du är snäll, säger hon. Men jag gammal och många barn.
– Du är snäll och duktig, svarar Stefan. Och du har ett fint ansikte. Att du har barn gör väl inget.
Selina ser på Stefan. Han lutar sig fram och kysser henne försiktigt. Först är hon lite avvaktande men så besvarar hon kyssen.
– I min religion får jag bara visa mitt hår för min man, säger hon.
Så tar hon av sig sin huvudduk och skakar ut ett tjockt mörkbrunt hår som är glänsande och faller långt ner på ryggen i stora lockar.
– Så du vill att jag blir din man?
– Om du vill, svarar hon.
– Det tror jag, svarar Stefan och drar Selina närmare sig.
– En vacker och modig kvinna är väl det bästa man kan få.
Så kysser han Selina igen. Hon tar hans hand.
– Kom.
Hon leder honom till sovrummet. Väl där kysser hon honom hungrigt.
– Jag är din om du vill ha mig.
Stefan lyfter av henne den långa bylsiga klänningen. När han ser vad som är under flämtar han till. Hon är ganska smal med stora och förvånansvärt fasta bröst.
– Du är perfekt, viskar han
Selina knäpper upp hans skjorta och drar fingrarna genom håret på hans bröst med en djup suck. Sen knäpper hon upp hans byxor och drar ner dom. Han kliver ur dom och hon smeker över den påtagliga bulan på kalsongerna. Sedan upp över magen innan hon lägger armarna om hans midja och sakta faller bakåt ner i sängen.
Stefan kysser henne medan han försöker öppna hennes BH. Till slut får han av den och som väntat flyter dom ut lite men mindre än han trodde. Hennes hy är ljust brun och vårtgårdarna mörka med hallonstora vårtor. Han kysser vårtorna som reagerar med att bli lite större och hårdnar.
Så fortsätter han ner över hennes mage som har väldigt lite tecken på 3 graviditeter. Längst ner på magen ser han två stora, ojämna ärr.
– Vad har hänt dig, frågar han med oro i rösten och lägger handen försiktigt på hennes mage.
– Dom som dödade min man stack kniv i mig och kallade mig hora.
– Jag inte barn mer.
Selina gråter. Stefan lägger sig brevid henne och kysser bort tårarna.
– Det gör inget, du är perfekt ändå.
Sedan kysser han henne ömt.
Försiktigt lirkar han av hennes trosor. Sedan kryper han ner och pussar varje millimeter av ärren. Selina andas lite häftigare. Så tar han av kalsongerna och sätter sig i ”skräddarställning” mitt i sängen.
– Kom, viskar han.
Selina sätter sig med ett ben på var sida om Stefan och ser honom i ögonen.
– Du är bra man, viskar hon.
Han drar henne till sig och omfamnar henne. Så lyfter han henne lite och sänker ner henne över sin hårda kuk. Utan minsta besvär glider han in i henne.
Dom håller hårt om varandra och sakta lyfter och sänker dom henne med gemensamma rörelser. Varje gång hon är längst ner möts dom i en kort öm kyss. Hon försöker öka farten men han håller mot och dom fortsätter sakta under en lång stund och till slut känner dom båda hur orgasmen kommer svepande genom deras kroppar och sinnen och tiden verkar stanna. Stefan kommer kraftfullt i Selina och dom båda skakar av extasen.
Efter en evighet slappnar deras kroppar av och andhämtningen återgår till normal. Som av en gemensam tanke lutar sig Stefan bakåt och Selina flyttar sina ben och dom faller sakta ner i sängen med henne ovanpå.
Dom möts i en lång kyss.
Stefan drar täcket över dom och så somnar dom.
Nästa morgon vaknar Stefan och märker att dom fortfarande håller om varandra men nu ligger sida vid sida. Han kysser henne försiktigt och hon öppnar ögonen.
– Det var det mest fantastiska jag varit med om, viskar Stefan.
– Magi, viskar Selina.
– Jag kommer aldrig kunna vara med en annan kvinna efter det som hände igår. Jag är din för alltid.
Selina kysser honom.
– Jag samma.
Så kliver dom ur sängen och går för att duscha. Dom låter det varma vattnet rinna över sina kroppar och Stefan tar sedan och smekande tvättar Selina över varje centimeter av hennes kropp. Hennes andhämtning blir lite häftigare när han smeker henne mellan benen. Selina gör detsamma när hon lika smekande tvättar Stefan. Hans kuk står stor, hård och stolt. Han lyfter Selina och hon slår sina ben om honom och sjunker ner över hans kuk. Med en djup suck sänker hon sig så han kommer ända in.
Stefan lutar henne mot väggen och åter möts dom i en lång hungrig kyss medan han bestämt knullar henne. Det tar inte länge innan hon krampaktigt klämmer ihop sina ben och hela hennes kropp skakar. Några snabba stötar till så kommer Stefan i henne. Han håller om henne en stund tills deras orgasmer sakta ebbar ut och han sänker ner henne.
Dom duschar av varandra och sedan torkar dom sig.
Snabbt klär dom på sig.
– Jag går ut och handlar lite frukost åt oss och barnen, säger Stefan.
Han springer ner till affären och handlar allt man behöver för frukost. På väg till kassan ser han en hink med rosor. Han köper 3 buketter.
När han kommer tillbaka har alla barnen vaknat. Han räcker fram kassen med mat och sedan ställer han sig på ett knä och håller fram blommorna.
– Vill du bli min för resten av livet, frågar han.
– Ja, svarar hon med jubel i rösten.
Stefan reser sig och kysser Selina. Hon säger något på arabiska och hennes barn kommer fram och kramar honom.
– Vad sa du, frågar han.
– Jag sa du ny pappa till dom.
Dom äter frukost och sedan är det dags att ge sig ut och handla lite mer till Selinas nya liv.
– Jag vill gärna att du börjar använda västerländska kläder, säger Stefan.
– Det går bra, svarar Selina.
– Du hjälpa mig?
– Såklart, jag vill vara stolt över min fina fru, svarar han.
– Men jag ha Hijab, säger hon.
– Det bestämmer du.
Dom går ner till klädaffären och Stefan hjäper Selina att plocka fram både jeans och tröjor. Med lite övertalning till och med en fin sommarklänning.
Stefan vinkar till sig en expedit.
– Kan du hjälpa min flickvän att hitta rätt storlekar och kanske något mer plagg, säger Stefan till henne.
– Det gör jag så gärna, svarar expediten.
Stefan tar med sig barnen till en lekhörna medan Selina provar kläder.
Efer en stund kommer expediten.
– Din flickvän vill att du tittar på vad vi hittat, säger hon leende.
Han följer med till raden med provhytter. När han kommer dit kliver Selina ut. På sig har hon en ljusblå sommarklänning som går lite nedanför knäna. Hijab är utbytt mot en sjal i samma färgton.
Stefan bara stirrar.
– Visst blev hon fin, säger expediten leende.
– Du har förvandlat henne till en gudinna, flämtar Stefan.
– Det är det vackraste jag sett.
Selina går tillbaka och byter och efter någon minut kommer hon ut i ett par jeans och en lite bylsig beige tröja och nu med en matchande sjal.
– Helt perfekt, säger Stefan med jubel i rösten.
Expediten håller upp en liknande tröja i rött med sjal till.
– Den här tröjan med, säger hon.
Selina vänder sig för att gå in och byta om.
– Nej, säger Stefan.
– Ha dom kläderna på dig.
Expediten hjälper till att ta bort prislapparna och packa ner Selinas gamla kläder. Så tar hon det till kassan.
När Stefan kommer till kassan för att betala ser han att expediten står och viskar med en äldre dam bakom disken.
– Jag hörde att din flickvän just fått asyl och att du bett henne gifta sig med dig, säger damen.
– Som grattis ger vi er 25% rabatt.
– Tack, stammar Stefan.
Dom går hem till Selina och Stefan är tyst och tankfull.
– Vad är fel, frågar Selina.
– Inget är fel, svarar Stefan.
– För bara några dagar sedan blev jag av med jobbet och min flickvän lämnade mig.
– Och nu har jag nytt jobb.
– Jag har den finaste kvinnan i hela världen.
– Och jag har tre fina barn.
Selina stannar och tittar på honom.
– Jag är så glad, säger hon och kysser honom.