Det här är del 1 av 1 i Snart medelålders? del 1

Depression och Vårkänslor.

Del 1 av serien, Snart medelålders?

Flaggad

Heterosex

Moget

Onani

Hej! Jag heter Eva-Lena men har i andra sammanhang även kallats för Huldran. Jag tänkte bidraga med några texter, som tidigare varit publicerade på en annan sida.

Under titeln ”Snart medelålders” presenteras ett antal texter, som i tid hänger ihop men även kan läsas var för sig om inte annat anges. Ingen av dem är kvittrande glättiga, utan mer vardagligt allvarliga men innehåller även lite solsken.

Denna och andra berättelser kan vid några tillfällen anspela på situationer, förbjudna enligt svensk lag, vilka därmed kan uppröra känsliga läsare. Blunda då och läs i stället nästa rad!

Dessutom…

Ett varningens ord; Mycket av det jag skriver är ganska långt, så har ni bråttom till sexet (om ni ens hittar det) eller känner att sömnen är på väg att komma. Gör då som jag föreslog en tvivlande läsare för länge sedan, tryck på scrollknappen…

Depression och Vårkänslor,

en berättelse av Huldran.

Depressionen.

Depression, ett allvarligt ämne, vilket de allra flesta människor kan drabbas av. Läkningsprocessen tar ibland lång tid och kräver ofta många kollegieblad att beskriva.

Vårkänslor, även dessa skall tas på allvar och kan aktivt bidraga till läkning av individens själ. Här är rapporten sedd från en patients perspektiv.

Den gångna vintern hade varit en prövningens tid på flera sätt. Först var det fortfarande höst med regn och hård blåst, då var vi inne i november månad. Men efter många dagar med fallande temperaturer och tråkigt väder, kom värmen plötsligt tillbaka. Det strilande regnet upphörde och det kändes under flera dagar som vår i luften. Vinterhjulen till bilen, vilka egentligen redan borde suttit på för länge sedan, stod fortfarande uppställda mot väggen i det tillbyggda garaget.

Men så en tidig eftermiddag började det att regna igen, först lite grand, sedan ökande. Det var den dagen då vintern på allvar kom till platsen där jag bor, samhället Byen. Ett utspritt samhälle på landet någonstans mellan Uppsala och Norrtälje.

Sent på eftermiddagen var jag den lokala däckfirmans sista kund och när jag åter körde in bilen med smattrande dubbdäck på infarten hemma, plaskade regndropparna mot bilens tak. Så stora och tunga var de och jag skyndade mig in i stugvärmen utan att tänka mig för.

Bilen kom att stå där i över en vecka, temperaturen hade under den natten hastigt fallit medan regnet skvalat ner. Ett tjockt ispansar hade under natten byggts upp och nästa dag var det omöjligt att använda fordonet. Det gick inte att öppna dörrarna, även naturen hade förvandlats till ett vitt sagolandskap!

”Du vet ju vad jag brukar säga om bilar, Eva-Lena”, påtalade min dåvarande sambo Alf spydigt.

”Att ha en bil det är som ett äktenskap. Tar Du hand om ’Brunte på fyra hjul”, tar han hand om dig när Du vill resa någonstans! Om inte och Du får gå till bussen…!”

Alf är chef för en utvecklingsavdelning för bilar, egentligen motorer och sådana kan han mycket om men ibland kan det faktiskt slå över. Jag både gick de femton minuterna till bussen och åkte med den till staden där jag arbetade. Alf, som normalt åker samma sträcka vid ungefär samma tidpunkt fast med tjänstebil, fortsatte visslande att åka ensam.

Snart kom snö i mängd och väldigt överraskande. Den lokala vägens snödrivor efter plogbilens framfart, hade från början inte sett särskilt märkvärdiga ut men det var endast början. Snart växte de meterhöga och på flera ställen blev det svårt att komma fram. Så kom det första snöstormen, elavbrottet var ett faktum. Sedan nästa avbrott… och nästa… och nästa. Avbrott i vattenförsörjningen, pumparna stod stilla, vid flera tillfällen var de lokala matvarubutikerna stängda, allting drivs ju numera med elektricitet och den egna värmen fick ordnas med ved i täljstenskamin och i vanlig fotogenkamin. Oljepannans pump gick ju inte att köra. Den drivs också med el fick jag lära mig av mannen som kan motorer.

I mars månad kom en återbetalning från elbolaget på nästa ett tusen kronor. Det har aldrig hänt förut och jag har bott i det här huset i snart trettiosju år.

2. Mera depression.

Så var vi överens, jag och min sambo Alf, kallad Affe, att han skulle flytta. Vårt förhållande fungerade inte längre, trots att sexet oftast var bra. Jag var ledsen men grät inte, Alf sörjde nog också. De tre ungdomarna på övervåningen, Martina, Jonte och fosterflickan Malin var mest tysta och förstående men tyckte samtidigt att det var väldigt tråkigt. Trots att Alf inte var far åt någon av dem, hade han varit en bra pappa och under de första sex – sju, kanske åtta åren hade vi haft det bra. Vi passade för varandra och vi förstod att inte begränsa varandra eller – varandras behov, för sådana har hela tiden funnits.

Alf flyttade den första april och det var inget skämt. Han kom tillbaka en söndag, en vecka senare, då vi åt middag tillsammans och både jag och ungdomarna fick en kyss och ett farväl. Innan han åkte, drog jag in honom i vårt sovrum, stängde dörren och tryckte ner honom ovanpå överkastet. Sedan låg vi bägge tysta och höll om varandra, utan att egentligen säga någonting till den andre. Han kysste mig på nästippen, rufsade om mig i håret och strök med handen utmed min kind men rörde inte min kropp i övrigt. Inte mina bröst, som ville bli vidrörda och kramade, smekte inte mina lår bak över rumpan upp mot ryggen. Endast strök försiktigt utmed den ena armen och handen. Tragiskt!

När han slutligen reste sig och drog med mig upp på golvet med sin arm utsträckt, gav han mig den sista kramen och korta kyssen, en vänskaplig puss mitt på munnen. Helst hade jag också velat haft honom kvar under natten men förstod innerst inne, att det skulle varit fel att be om. I praktiken hade han redan lämnat mig. Kanske befann han sig redan någon annanstans? Det fick jag aldrig veta.

”Hej då, Affe… Eh.. vi ses senare nån gång…va?”

Javisst skulle vi göra det… någon gång.

Så var han åter borta, precis på samma sätt som han varit under någon av sina många tjänsteresor och fortfarande efter en vecka upplevde jag ingen skillnad mot tidigare. Först efter två veckor utan ett telefonsamtal från honom, började jag förstå att det var på allvar och depressionen sänkte mig totalt. Klick!

Det var mitt fel att vi delade på oss, sade jag till mig själv. Mitt fel för att jag inte varit som en vanlig hustru till en sådan man och varit hemma jämt Trots att han varit så ofta på sina förbannade tjänsteresor, för att senare komma hem med famnen full av presenter till mig och mina barn. Jag hade syndat, dragits till andra män och sällskap. Dragits till den bedrägliga lusten att var tillsammans med dessa personer. Personer, vilka han först inte ville kännas vid. Men något senare ändå blivit både intresserad av – och ibland tillfredsställd tillsammans med.

Jag gick till Vårdcentralen och blev sjukskriven i flera månader för djup depression. ’Gå – in – i väggen’, kallade doktorn det för.

”Till efter semestrarna i augusti, den 15:de, blir det bra?”

Vad skulle jag säga om det?

Den kvinnliga läkaren var förstående och sa att jag inte var hennes första skilsmässopatient och hon visste också själv hur det var, förklarade hon.

”Som kvinna blir man efterklok, när männen ibland ställer äktenskapliga krav vid fel tillfälle. Jag förstår dig så väl.”

Bra – tack. Visst. Äktenskapliga krav hade vi nog båda ställt till varandra. Mest jag men det berättade jag inte för läkaren.

Doktorn höll mina händer i sina, klappade mig sedan på kinden och mina ögon tårades. Sedan kom några försiktig påpekanden och frågor:

”Du skulle inte ha arbetat så mycket övertid. Gjorde Du det? Du kanske borde varit hemma lite mer? Varit lite mer välkomnande när din man kommit hem från sina resor. Alltså… även på vardagarna.

”Jag var det”, försökte jag förklara. Även om jag inte berättade hela sanningen.

”Oh… Hur är det med alkoholen? Även vin kan det bli alltför mycket av.”

”För mycket alkohol? Nä, nä, det tror jag inte.”

Kanske missuppfattade jag läkaren – eller hon mig.

”Tror? Vad försiktig med sådant, Eva-Lena! Det är annars lätt att det går över styr, när man sitter ensam på kvällen.”

”Ensam? Med tre tonåringar i huset – som numera tror att de redan är vuxna!”

”Aha, på det viset… Det visste jag inte.”

Visste vad – att tro? Naturligtvis var det jag som hade felat. Återigen, inte vi bägge? Inte vi bägge, som på grund av vårt lite annorlunda leverne, där vi ibland tittat för djupt in i någon annans ögon, innan den djuriska extasen slagit till i hjärna och kropp. Eller viljan att känna en naken kropp nära intill sig! Ett liv, som vi aldrig kunnat tala med utomstående om.

Heller inte alls på grund av att min sambo varit borta kanske fjorton dagar på raken. Ibland ännu längre. Vid lämpligt tillfälle då hittat en vacker, kurvig, utländsk skönhet som bara velat följa med honom till hans hotellrum. Jag har förstått honom och godkänt det. Fjorton dagar – tre veckor är en lång tid utan sex – när man är van att få det minst var tredje dag eller oftare. Så också för mig…!

Javisst, jag skulle lyda doktorns råd, helt säkert! Skulle inte arbeta, endast vila, sova, göra roliga saker och sådant som jag själv ville göra för att bli frisk. Trädgårdsarbete till exempel, om den förbannade våren verkligen kom någon gång! Varje dag skulle jag också stoppa i mig ett avlångt piller med brytskåra, som hette något på C. Börja med 10mg, öka sedan efter några dagar till 20, stanna vid 30mg, fortsätt med det till nästa återbesök i augusti!

”Citalopram, 30 mg per dag?!”

Jag visste vad det handlade om. Hade under en tid fått pillret ordinerat många år tidigare. Att bli en zombie ville jag inte en gång till.

Men tack, doktorn för alla välmenande råd. Helt säkert värdefulla!

Någon dag efter besöket hos läkaren, grät jag nästan en hel dag för att jag tyckte synd om mig själv. Mina tre ungdomar, arton respektive nitton år gamla, fann mig senare under en viss berusning, naken i den stora familjesängen med min stora dildo, John Holmes bredvid mig. Täcket hade legat på golvet. Tur att jag har sådana ungar som jag har!

När jag någon gång under natten vaknade torr i munnen, var jag inte längre ensam i sängen. Det var varmt och riktigt trångt men det blir så om alla ligger nakna intill varandra under täckena. De sörjde tillsammans med sin mor. Inte för Alf, utan för att jag, Eva-Lena mådde dåligt.

Parentes, det hör till saken att familjesängen är privat byggd och rymmer tre vuxna personer. Tränger man ihop sig och inte är rädd för närkontakt, då finns även plats för en fjärde! Slut på parentesen.

Det, mina vänner, det är samhörighet och för en gångs skull hade alla varit artiga mot varandra. Inga tafsande händer eller någon hård ståndare som försökt sig på något litet besök hos grannen. Endast hållit om varandras kroppar och min… utsvultna.

Flera dagar kunde jag sitta och titta ut genom fönstret mot trädgården på baksidan av huset, där så mycket hade hänt och jag drack litervis med grönt te, inte längre något gott vin. Jag vet inte om jag tänkte på något. Jag var bara så tom inuti och tog ett nytt piller. Snart var jag uppe i de 30mg doktorn hade rekommenderat och jag kände mig inte längre lika deppig som tidigare, inte alls. Men något hade blivit fel. Jag kunde heller inte bli ett dugg brunstig, känna begäret efter en annan person, man eller kvinna och de olika, normalt så roliga leksakerna i sänghurtsens låda, hade ingen funktion alls.

Gissa om jag provade och sedan skrek av ilska när det inte fungerade!

Ungarna försökte muntra upp mig. De försökte alla tre vid olika tillfällen men den ende som fick någon riktig framgång var Jonte. Då mest för sin egen del! Jag ville att han skulle ligga kvar länge i mig, för att jag skulle känna om lidelsen skulle komma tillbaka. Men inte ens han lyckade åstadkomma något annat än god värme och att hans unga kropp var behaglig att hålla i för mig, där han låg i min famn mellan mina uppdragna ben, medan han pumpade in sin säd till det ställe där han själv en gång kommit ifrån.

”Säg något fult, berätta något Du och tjejerna gjort. Något riktigt snuskigt!” bad jag honom om och han berättade sådan, som jag tidigare inte kände till och som normalt säkert hade gjort mig löpsk och kättjefull, men inte nu.

Livet var slut, den eviga knullbacillen ärvd efter min mormor Solveig och mor Turid, den hade försvunnit. Jag var färdig som människa och sexuell individ! Förstörd!

Fan ta alla mediciner men jag behövde dem verkligen förstod jag, trots flummet senare i mitt huvud.

Martin ringde och ville komma över, jag svarade, ”Nej!”

Anders, Malins pappa, sa att jag behövde sällskap och att han skulle komma över och glädja mig med sin uppenbarelse.

Jag svarade:

Njet!”

Han var ju en del i treenigheten mellan Affe, Anders och mig själv. Där en del nu gått sönder och jag var ännu inte beredd på att ta emot honom. Varken i sängen och på något annat sätt.

”Inte på något jäkla sätt”, förklarade jag med hög röst, medan tårarna rann över ansiktet!

Min mor Turid gjorde likadant, ringde och fick samma svar som de andra två. Jag svarade återigen:

”Nej!”

Men hon kom ändå och började föra samtal om livet med mig. Orden gick in genom ena örat, ut genom det andra.

”Du måste gå vidare med ditt liv”, sa hon. ”Precis som jag själv gjorde en gång, när Viktor åkte ut ur huset!”

Fan, morsan, tyst, säg inget mer, precis som om jag inte förstod det själv! Men det sa jag naturligtvis inte till henne. Hon ville ju bara mitt bästa.

Så en dag i min djupaste förtvivlan ringde jag min närmaste väninna Anna. Verksam som distriktssjuksköterska bland annat i kommunen. Hon som vet nästan allt om mig. Dessutom, med stor erfarenhet av att i sina yngre dagar, använt kvinnans äldsta inkomstkälla för att finansiera sina studier med och vet hur mycket det betyder för en kvinna att få känna sig kåt, sugen och eftertraktad. Hon kunde endast beklaga det som hade hänt. Men, så sa hon slutligen något viktigt för mig:

”När värmen och försommaren kommer, då skall Du ut och kratta dina löv och gräva i dina rabatter. Då skall Du även börja minska med pillerknaprandet. Sedan kan Du be dina små vänner i våningen ovanpå, att börja berätta sina historier igen men försök att hålla dig på lite avstånd när de leker. Du skall endast ladda upp. Men mr John Holmes, honom kan Du då åter försiktigt börja bekanta dig med men inte för mycket. Sedan Eva-Lena, sedan kommer det att hända något och tekniken har Du säkert inte tappat bort! Tro mig, jag vet vad det handlar om! Det vet nog Du också!”

Anna är min vän, min privata psykolog, känner normalt också samma typ av pirr i kroppen som jag själv. Hon generaliserade aldrig om så viktiga saker som en kvinnas lust! Aldrig!

3. Våren kommer.

Våren, den riktiga våren kom och plötsligt en dag stod jag där i trädgården och grävde i rabatterna, ansade buskar och krattade löv. Det var nu jag bestämde mig för att dra ner på medicineringen. Nu Eva-Lena, nu skall Du börja med reduceringen, sa jag till mig själv och jag gjorde som väninnan hade rekommenderat! Det blev tufft. Flera återfall, gråt och flera samtal med Anna. Snyftande lovade jag att ta mig samman och kom så ett steg närmare. Nere i 10mg!

Solen sken och jag kunde ta av mig den varma tröjan och gå i bara bh’n. Några veckor senare, blev det ännu varmare och inne i bersån tog jag av mig den röda bh’n och gick med naken överkropp och såg hur mina bröstvårtor blev stora och hårda i den något svala kvällningen, medan solen ännu lyste. För några dagar sedan hade jag tagit den sista dosen av de av doktorn ordinerade tabletterna. Flera fanns på recept men de hämtades aldrig ut. Jag kramade brösten och kände plötsligt något i kroppen, vilket varit borta under flera månader och jag sa under kvällen till Malin, Martina och Jonte att nu fick de komma ner i mitt sovrum och berätta snuskiga historier för mig i nattens mörker. Inte bara en gång, utan flera. Ungdomarna flinade stort och riktigt bredde på för att kåta upp mig när mörkret fallit.

Jag hörde en historia berättad av någon av dem. Jag hörde en till av en av de andra. Jag uppfattade tydligt ett suckade av njutning och stönande ljud samt hur sängen rörde sig i natten och jag kände att jag på nytt blev fuktig mellan mina lår. Martina var den som gnydde högst, kanske har hon fått det från mig? Men Malin, som egentligen är min fosterdotter sedan många år, var heller inte särskilt tystlåten.

Men när Jonte förklarade, att han fortfarande hade stånd över till sin mor om så önskades, var jag tvungen att säga stopp. Även om jag så gärna velat känna hans levande ståndare i min kropp och uppleva en mans pulserande kramper när han kommer.

”Skyll dig själv!” förklarade han lite kaxigt i det mörka sovrummet.

En stund därefter var det någon av de unga damerna som först flämtande, sedan återigen skrek till. Sade att hon inte orkade längre, innan hon stönande själv fick ta emot hans störtskur av sperma inuti sitt krampande inre.

”Jonte, Du är fan inte klok. Jag fattar inte att Du orkar,” pep den andra kvinnliga rösten bredvid mig strax efteråt.

Men killens svaga kluckande av förnöjelse var det enda som hördes därefter. Han kände sig förstås verkligen som ”Mannen i huset”!

Något hade lyfts från mitt hjärta och efter ytterligare några dagar, tog jag fram den gamla cykeln och cyklade ner till sjön och tittade på vattnet, alldeles ensam. Jag såg ett förälskat par längre bort, vilka gick hand i hand och jag tänkte på den tiden, då även jag gjorde detsamma med ungdomskärleken Ulf och de andra killarna i gänget, vilka de nu var. Tiden innan allt blev så förändrat och min mor kastade ut Viktor, min far från huset. Eller rättare sagt att han var min styvfar, men det visste varken han eller jag den gången. Han kom heller aldrig att få veta sanningen!

När jag såg på vattnet och på änderna med sina små duniga ungar, var det nu jag bestämde mig för att jag skulle börja på nytt igen, bli en hel människa. Jag ville gå som det där unga paret, hand i hand med någon. Jag ville bli förälskad och känna sprattlet i kroppen av att någon såg på mig och jag på honom, få vårkänslor för snart var det ju faktiskt sommar!

4. Lusten kommer tillbaka.

Det gick ytterligare några dagar, värmen och temperaturen ökade. Solen sken och jag gick nu naken i bersåns rundel, endast klädd i bikinins nederdel. Skymd av de gröna löven från min syrenhäck och den höga hagtornshäcken runt tomten för grannarnas, alltid så nyfikna ögon, petade jag ner små frön i jorden. Jag satte mig i en gammal solstol, lät solen smeka min lekamen, sträckte på mig och såg de fortfarande så fylliga brösten höjas.

”Ahhh… så underbart, mera värme!”

Jag kramade om mina bröst och märkte att nu kände jag verkligen att något var på väg att hände inom mig. Jag såg ner över framsidan av min kropps landskap. Utmed mina långa ben sträckta åt var sitt håll och snart försvann mina händer nedanför magen och in under trosornas kant. Fingrar smekte blygden och det som fanns däremellan. Dessutom upptäckte jag hur fuktig jag hastigt blivit. Jag kände hur jag blev vällustigt kåt och sugen på allvar och mina styva bröstvårtor stod rakt ut som de mogna hallonen på buskarna i trädgården, senare på året skulle göra.

När den första riktiga orgasmen på flera månader klingat ut bland gröna blad, blommor och till fåglars ackompanjerande kvitter i buskarna, då bestämde jag mig. Jag skulle resa bort till något ställe där jag aldrig tidigare varit och där ingen kände mig eller min historia.

Senare sökte jag med min dator på internet och beställde ett rum på ett fortfarande stängt sommarhotell. Ett pensionat, beläget i skogen någonstans västerut. Tåg, inte bil, bara slappna av, göra som doktorn rekommenderat men blunda för de på apoteket kvarstående pillren.

”Egentligen öppnar vi inte förrän om ett par veckor, lagom till midsommar men om Du inte kräver någon serverad mat, så får Du gärna komma. Varmt vatten för te och kaffe samt bröd, smör och kokta ägg finns hela tiden, det äter vi själva. Det kan Du hämta i köket”, förklarade den vänliga kvinnan i telefonen.

”Dessutom, det är inte särskilt långt till den lokala butiken och ett litet kylskåp och värmeplatta finns också på rummet!”

Så frågade jag om de möjligen hade en cykel, jag kunde få låna. Javisst, visst hade de sådana.

När jag några dagar senare satte mig på tåget och gled fram med slätter och skogar passerande i en rasande fart utanför tågfönstret, kände jag att mitt gamla jag var på väg att komma tillbaka. Det var spännande att se nya människor, att mötas av leenden, känna lyckan i att kunna byta några ord med främmande personer, utan att behöva berätta min halva levnadshistoria i förväg.

Naturligtvis blev jag också uppmärksammad på tåget. Kjolen, den vita blusen och den norska tröjan, stickad i olika färger, där rött och blått alltid ingår, hade jag på mig när jag klev på tåget. Få känna mig lite fin, inte som någon vagabond, trots att jag hade ryggsäck med snörkängorna hängande vid sidan av.

Lite senare, med kaffekoppen och några inplastade smörgåsar balanserade jag med brickan i ena handen och mitt nya försommarleende på mina rödmålade och fuktiga läppar, nickade åt de jag såg titta på mig. Däremot såg jag inte det långa handtaget till den lilla släpvagn, pirra eller vad den kallas för, den lilla vagn som äldre människor ibland drar efter sig med två liter mjölk, en limpa, smör, en tidning och lite annat i. Handtaget hade fallit ut tvärs över gången och jag snavade naturligtvis. Kaffet och mjölken rann över golvet och mina nyss köpta, inplastade smörgåsar hamnade där också och därefter jag på dem.

Kom ihåg, behåll lugnet, hetsa inte upp dig, ha inte bråttom, jag gjorde precis som Vårdcentralens kvinnliga läkare hade rekommenderat. Efteråt, när jag åter stod upp med hjälp av flera flinka mäns starka händer, var jag tacksam för att smörgåsarna hade varit så väl inplastade och att det snabba tåget just då körde med fart in i en lång kurva, så att kaffet och mjölken rann in under stolarna och inte rakt på mig.

”Hur gick det, slog Du dig? Här har Du en ren näsduk att torka dig med!”

Återigen främmande mäns händer, vilka verkligen höll mig fast så att jag inte på nytt skulle falla. Det var längesedan och det kändes inte bara omtänksamt, det kändes även på ett annat sätt. När så den äldre farbrodern beklagade sitt misstag med den lilla vagnens långa handtag, kunde han ha fått en stor puss mitt på mun, jag kände mig nästan lycklig! Jag såg på dem alla, yngre, jämnåriga, äldre och utbrast:

”Tack mina vänner, så trevligt att vara omgiven av gentlemän!” och jag menade varenda ord jag sa.

5. Någonstans långt borta.

Killen som mötte mig vid stationen var säkert tio år yngre än jag själv eller mer. Blonderat, alldeles för långt hår men var charmig och redan från första stund satte han ljuset på mig. Han drog en liten pirra efter sig och blev så förvånad när han såg att det jag hade med mig, endast bestod av en ryggsäck och en stor sportbag.

”Har Du inget mer?” var det första han förvånat frågade om. ”Tanterna som kommer, brukar ha väskor i högar med sig!”

”Tanterna?! Tycker Du att jag ser ut som en tant?” frågade jag med en viss hetta i rösten och spände ögonen i honom.

”Ursäkta, jag menar inget illa men pensionärerna som kommer från Storstaden har alltid massor av väskor med sig. Verkligen förlåt så mycket!”

Killen skrattade och var glad och ursäkten säkert allvarligt menad. Men jag kunde ändå inte låta bli att försöka ge honom en liten känga tillbaka när jag frågade, om jag också klassade in i kategorin som pensionär?

”Nej, nej, förlåt, förlåt! Förresten, det är väl Du som heter Eva-Lena?” och jag nickade.

Dags att fråga om det nu, tänkte jag när vi redan hade börjat gå men jag sa inget.

”Välkommen i alla fall. Du kan kalla mig för Mohammed, det gör alla.”

”Mohammed? Är Du muslim?” dristade jag mig att fråga men fick genast ett stort skratt tillbaka.

”Inte alls, även om en del personer ibland tycks tro det.”

Något mer svar fick jag inte på min fråga men min nyfikenhet hade ändå blivit väckt.

Sommarhotellet, pensionatet, var en blek, gul, äldre byggnad, flera våningar högt.

”Ditt rum ligger högst upp i hörnet med eftermiddagssol. Du ser även över trädtopparna, ner mot älven om Du sträcker på halsen”, berättade Mohammed, som inte var muslim.

”Åt andra hållet har Du även en liten balkong, utmärkt för den som vill sola naken. Om Du inte orkar ta på dig baddräkten förstås!” förklarade han snabbt men såg riktigt förväntansfull ut.

Ha, vad trodde han, att jag skulle bjuda in honom till en gemensam nakendans i kvällens sken? Speciellt blyg var han verkligen inte. Heller inte försiktig med sina ord, tyckte jag. Det var ju ändå en hotellgäst han talade med. Eller var det jag själv som hade åldrats till det sämre under frånvaron av riktiga män? Tanken slog ner som en blixt i mitt medvetande, när jag studerade den gissningsvis tjugofemåriga mannen bredvid mig. Han var ju trevlig, välkomnande och ville mig helt säkert väl!

Fy bubblan vad Du är dum, Eva-Lena, tänkte jag. Lugna ner dig nu!

Ett underbart rum, rent och snyggt och på balkongen, fullständigt insynsskyddad så länge jag inte stod upp. Här kunde jag fördriva tiden naken i solens sken under flera timmar. Kanske med en bok i handen, det var då säkert. Men varför stod det en massagebänk med kuddar och andra tillbehör inskjuten under snedtaket? Säkerligen något som blivit kvarglömt och inget att bry sig om och jag glömde strax bort detta..

Den långa skogspromenaden dagen efter ankomsten till pensionatet, kom att kännas i hela kroppen. En ung, söt kvinna i personalen hade givit mig en liten karta, pekat och berättat och därefter förklarat, att just denna promenad var det många gäster som brukade börja med.

”Tanter och pensionärer också?” kunde jag inte låta bli att fråga, vilket fick tjejen att först se på mig med oförstående blick men sedan att skratta.

”Var det Mohammed som hämtade vid järnvägsstationen i går? Ha, ha, det där är några av hans typiska uttryck. Passa dig för honom förresten, han är en liten lurifax!”

”Jaså, hur då, oärlig?”

Den unga kvinnan skrattade med hela ansiktet och slog ut med sina händer.

”Nej, nej, inte alls men han har väldigt känsliga händer och fingrar.”

Tjejen fortsatte att skratta men för mig var hennes uttalande en gåta. Vad menade hon med det? Känsliga händer och fingrar?

6. Olika känslor.

Jag gick den rekommenderade skogspromenaden i mina vandrarkängor. Snart började det märkas att det var länge sedan jag hade prövat kroppen i dylika övningar men jag höll ändå ut. När en liten tavla, gjord av en brädbit, informerade om att nu skulle vandraren fortsätta åt höger för att komma tillbaka till utgångspunkten, svängde jag i stället åt vänster. Uppför en sluttning, tittade ånyo på kartan och nådde efter ett tag den bergiga stranden av en skogssjö.

Vilket ställe, tänkte jag. Som klippt ur någon berättelse ur John Bauers bok, ’Bland tomtar och troll’.

Eftersom jag var varm, ja, nästan svettig av den hastiga promenaden, tog jag av mig mina kängor och tjocka sockor och stoppade ner fötterna i strandens svala vatten.

Oj, oj, oj! Det här är skönt, tänkte jag och rörde på tårna. Fem minuter senare hade jag även tagit av mig resten av kläderna och lagt dem på den av solen uppvärmda hällen. Jag såg mig omkring för att se om det stod någon man med pensel och palett i någon buske, likt en Anders Zorn, beredd att avbilda den nymf eller Huldra, som Martin en gång tyckte att jag var efter att vi nyligen träffats. Nej, jag var helt ensam.

Jag tittade mot solen, jag kramade om mina bröst och de redan styva bröstvårtorna fick sig lite massage av mina fingertoppar. Jag strök med händerna över skinkorna, ner över utsidan av låren, över på den andra sidan av benen och tillbaka upp på insidan. Upp mot mitt nakna sköte och jag kunde ha skrikigt högt av denna underbara förnimmelse av att känna lidelsen, egen frihet och längtan efter de där känslorna, som jag nu visste låg där och bara väntade på att få bli väckta! Vårkänslorna och sommarens känslor, vilka tidigare alltid blommat upp inom mig, när någon känd eller okänd förföriskt blinkat med något öga och som jag levt så gott på.

Precis när jag naken kastade mig framåt i det svala vattnet, såg jag mannen på den andra sidan av sjön, vilken kastade med sin fiskestång, för att sedan stanna upp och dra in den eventuella fångsten. Jag simmade, kanske femtio meter ut, vände och sedan samma sträcka tillbaka. När jag strax därefter stod på berghällen med ansiktet mot solen och försökte torka av mig de fuktiga dropparna med händerna, såg jag att det ibland blinkade till från platsen där jag nyss sett mannen. Men honom själv såg jag inte längre.

Så småningom blev jag torr, tog först på mig trosor. Gick en ny sväng på stenhällen utmed vattnet. Såg åter det där ibland blinkande, svaga ögonblickliga ljuset på andra sidan sjön, som sedan försvann. Bh’n, detta tvångsmedel för en del kvinnor. För andra ett nödvändigt ont, för ytterligare många, en välsignelse för att jordens dragningskraft inte skall bli alltför markant. Min var svettig, fuktig, behövde den egentligen inte och den hamnade bredvid termosflaskan, i den mindre ryggsäcken, jag bar på för tillfället.

Jag hade velat stanna länge på platsen men bestämde mig för att återkomma, kanske någon dag därpå. Vandringen hem, gick till en början med lätta steg men mot slutet i utmattningens tecken. Konditionen var tydligen inte den bästa. Men tur hade jag, för precis innan Mohammed skulle köra till samhället i sin skåpbil, fick jag möjlighet att följa med till butiken för att göra några inköp.

”Du är hygglig, Du. Kan Du även ge mig en adress till någon, som kan knåda min rygg och mina ben, efter denna första, stärkande men jobbiga skogspromenad, vore jag dig evigt tacksam”, frågade jag.

 

Jag vet inte hur jag lät när jag bad honom om detta men återigen kom skrattet, inte elakt bara glatt och han berättade med inlevelse att han kände en person, som var diplomerad i att utföra massage. Alla typer, halvkropps, helkropps, massage med olja, men även andra lite mer speciella, som han uttryckte sig och Mohammed trodde nog, att den mannen var ledig nästkommande kväll!

”Vill Du att jag skall boka en tid med honom? Han kan komma upp till ditt rum”, förklarade han. ”Han har allting med sig och Du kommer att bli nöjd, det är jag säker på. Han är dessutom mycket billig vid vissa behandlingar.”

Närmare förklaring fick jag inte.

”Klockan åtta eller nio, blir det bra?”

”Nio i morgon kväll, blir bra, jag måste duscha först.”

Dagen därefter var det cykel som gällde. Jag trampade samma skogsväg som jag gått föregående dag, gick uppför sluttningen, stannade någon timme eller två och överlämnade mig helt till naturen. Senare på eftermiddagen, tog jag åter en promenad men uppför en av de höga kullarna i närheten och kände att kvällens kommande massage säkert skulle vara behövlig, om jag bara orkade ta mig tillbaka till pensionatet.

7. Massage.

Massören och hans kvinnliga medarbetare kom precis klockan nio. Jag stod som förstummad, det var Muhammed själv och den unga kvinnan, vilken tidigare hade varnat mig för hans känsliga händer och fingrar.

”Vad… vad..?”

”Lugn, lugn, jag är massören och jag har yrkesbrev på detta,” förklarade han och presenterade sin medarbetare. ”Ylva, snart färdig i samma talang”, informerade han mig allvarligt om.

”Vill Du ha halvkropps- eller helkroppsmassage?” passade den söta Ylva på att fråga.

”Eh.. Halvkropps, är väl bäst att börja med. Eller…?” stammade jag utan att kunna bestämma mig.

Den unga söta log förstående medan Mohammed gick fram till massagebänken under snedtaket och drog fram den på golvet. Placerade en tjock badhandduk över dynan och bad mig att lägga mig på mage på britsen. Jag hade sedan tidigare endast trosor och bh på mig under min badrock men till en början tog det emot. Jag kände mig faktiskt en smula obekväm med att det var just den här unga killen!

Fegis, sa en röst inom mig. Fegis, han har ju en tjej med sig! Vill endast hjälpa dig, dummer!

Jag släppte badrocken och lade mig på mage på britsen med benen sammanpressade och kom naturligtvis, alldeles för sent på, att tunna, moderna och vita trosor var väldigt olämpliga att ha på sig just nu. Det minsta lilla fukt och de skulle närapå bli genomskinliga.

Det första som Mohammed gjorde var att binda upp mitt långa hår så att det inte skulle vara i vägen. Sedan började han med sitt arbete och snart kunde jag konstatera att den unge mannen, med stor sannolikhet, verkligen hade yrkesbrev i konsten att massera tanter och pensionärer. Men även betydligt yngre kvinnor. Han gjorde det bra, hans händer var inte alls så mjuka och när han en stund senare frågade, om jag ville ha lite massage utmed ryggen, var svaret naturligtvis jakande.

Han tryckte och ibland knäppte det till i ryggen och jag sa, ’Ahoo’.

”Ingen fara, jag rättar bara till leder och brosk som Du har ont av,” var hans enstaka kommentarer.

Jag reagerade inte på att några händer knäppte upp min bh, att händerna nu ersatts av kvinnliga. Så frågade Ylva om jag inte ville ha benen masserade också och jag svarade jakande. Händerna fortsatte ner utmed baksidan av mina lår och snart låg benen brett isär.

”Har Du mycket ont i låren också?” frågade den kvinnliga rösten och jag förklarade hur det var.

”Gör det något om jag drar ner trosorna lite?” frågade tjejen och jag svarade, ’Nej’.

Naturligtvis, det var ju hon som frågade.

Trosorna drogs ner hela vägen och jag lyfte snällt på bäckenet och så var jag befriad från dessa, just nu så onödiga byxor!

”Vill Du att vi skall använd fetare olja, välluktande och lite stimulerande?”

”Javisst, naturligtvis, gör vad ni vill. Bara jag blir av med det onda och att det känns skönt!”

”Du vill alltså att det skall kännas skönt också?”

”Javisst, det var länge sedan jag fick en helkroppsmassage av någon.”

”Av någon?”

Hade jag varit uppmärksam hade jag säkert uppfattat på vilket sätt Ylva frågade. Men just nu kände jag endast händerna, vilka knådade min kropp.

Händer, två par händer, som masserade och tog på mig, masserade mina axlar, masserade min rygg och fortsatte ner över min stjärt, särade och tryckte, särade och masserade med långa fingrar nära min anus. Låren, samma sak där, de uppehöll sig länge, kanske för att denna del av kroppen behövde analyseras och behandlas extra? Utsidan, baktill, ömsinta och smekande händer på lårens insida. Benen låg brett isär.

”Ohh guuud, vad skönt!” sade jag högt för mig själv vid flera tillfällen. Ingen kommenterade eller sade något i övrigt.

Säkert förstod Muhammed och Ylva att deras händer gjorde verkan på mig. Inte för att dessa händer alltid var smekande och ömsinta, tvärtom, snarare nöp de ibland och tog i med kraft men det var främmande händer och snart flödade mitt sköte utan att jag kunde göra något åt det. Jag blev kåt, brunstig och det märktes i min kropp att det var en mans hårda och levande organ jag ville känna mellan mina händer. Sedan in mellan mina lår och sedan – djupt in i min kropp.

”Om Du vill kan jag massera på framsidan också,” sa den kvinnliga rösten.

Nu talade hon i singularis, hon sa, ’jag’, inte ’vi’ längre och trots att jag förnam flera händer, var det endast den söta, unga Ylva, som var närvarande och masserade mig.

Utan att tänka mig för, vred jag på min kropp och lade mig på rygg, helt naken, ingen skylande bh eller dito trosor, som ändå blivit genomskinlig av oljan. Helt utlämnad och för sent förstod jag i min dimmiga hjärna, att jag nu låg helt naken inför dessa personers beskådan. Det var bara så!

”Blunda,” beordrade Ylva. ”Eller vill Du ha en handduk över ögonen för att inte få taklampans ljus in i ögonen?”

Ja, det ville jag. En kort stund senare, efter att hon börjat knåda mina fylliga bröst, frågade hon på nytt om jag tyckte att behandlingen kändes skön.

”Ja, mycket”, svarade jag dimmig i huvudet och kände hur det pirrade i underlivet.

Hennes händer fortsatte. Lite mer olja hälldes över barmen, fångades upp av Ylvas händer och fingrar, söktes sig mot mitten och strax kände jag hur hon tydligt tog tag i mina erigerade bröstvårtor.

”Känns det fortfarande skönt?” frågade hon på nytt med en beslöjad stämma. Som lät som om den kom från en kvinnlig kärlekspartner och jag kunde inte annat än stönande svara:

”Jaa.”

Ylvas händer och fingrar var fortsatt smekande och ömma. Ena ögonblicket fångade de in hela bröstet, för att i nästa ögonblick åter försiktigt snurra på bröstvårtorna. Jag flämtade av vällust när kroppens signaler gjorde, att de välkände små juckande rörelserna började komma i mitt underliv. Det gick inte att hejda. Mitt underliv rörde sig som av sig själv.

Jag var fången, utlämnad och min kropp darrade när jag kände andra händer nere, intill mitt skrev men som tur var fortsatte dessa ner mot knäna. Men händerna kom tillbaka, mer välluktande olja droppades på och paret händer som hanterade mina lår, särade ytterligare på dessa och masserade utan att ens nudda vid det som skrek efter händers beröring.

Allting var så skönt, jag befann mig i trance i en annan värld och min kropp ville också röra sig för dessa händers hantering och gjorde det också. Nu betydligt tydligare än tidigare. Jag kunde inte vara tyst, jämrade mig, tog ibland ett nytt djupt andetag, för att strax därefter suckande försöka att lugna ner mig.

Så kände jag den första beröringen av fingrar, någons fingrar över mina blygdläppar och det var som att spänna en sträng till dess yttersta.

Det var inte det här jag hade tänkt mig! Inte något sådant, inte något fräckt och närgånget, ville jag säga men höll ändå tyst. Hade inga ord, endast njöt av händernas beröring av min kropp och av mitt kön. Jag hörde röster som viskade långt borta, kände något mjukt som långsamt rörde sig in mellan mina blygdläppar och upp mot min klitoris. Mina ben, som ville knipa ihop, hölls isär med tvång, den intensiva känslan mellan mina lår stegrades – och så kom den! Explosionen i mitt huvud och min kropp stod som en sprättbåge, medan jag själv skrek ut min lust. Min kättja och köttsliga begär i sommarnatten med balkongdörrarna öppna.

Händer höll i mig så att jag inte skulle falla ner från britsen men fortsatte ändå att röra vid min kropp när den skakade. Smeka med stora rörelser och peta med fingrar mellan mina ben och djupt in i mitt inre. Snart, mycket snart kom nästa explosionen och lika våldsam som tidigare, högt ljudande. Det var jobbigt att försöka hålla emot, när kramperna rev och slet inom mig och ingenting tycktes kunna stoppa dem. Till slut var allting ett enda sammelsurium av känslor, som jag inte kunde behärska och vad som hände i mitt huvud kunde jag efteråt inte förklara.

Jag kved, jag gnällde, jag skrek medan händerna fortsatta att hålla i mig.

”Slappna av, Eva-Lena,” viskade den unga, kvinnliga rösten intill mitt öra. ”Låt det bara komma, Du behöver det säkert. Kanske är Du en orolig natur just nu? Bara slappna av, låt den komma.”

Ännu en gång, ett par mjuka, känsliga och inoljade händer, vilka smekte mina bröst och lekte med de styva bröstvårtorna.

Ännu en gång rörde sig flera, långa fingrar in och ut och in igen i mitt allra heligast. Långsamt, ibland snabbt. Med bestämda rörelser trycktes fingertoppar uppåt och framåt mot en speciell punkt och när den tredje orgasmen var ett faktum, var den mer kraftfull och djupare än de två tidigare. Vätskan som porlade ut i mängd mellan någons fingrar medan min kropp hävde sig i rader av konvulsioner, gjorde handduken under min stjärt våt men det gjorde inget, förklarade Ylva någonstans i dimmorna. Sådant sker ibland, sa hon, innan hennes fyra händer senare hjälpte mig till min säng.

Nästa morgon kunde jag inte tro att någonting var sant. Massagebänken stod på samma ställe som tidigare under snedtakets lutning. Handduken hade ersatts med en annan och låg nu hoprullad och de små flaskorna med olja, stod i sina ställ. Men något hade ändå hänt, min badrock och en filt låg över mig och i sängen under mitt underliv, kändes det som om jag hade kissat på mig. I övrigt var jag helt ledbruten men det kanske man blir av att gå på okänd skogspromenad och jag stannade hemma på mitt hotellrum under hela dagen.

8. Vårkänslor.

En dag till och iförd mina vandrarkängor, varma kläder och medel mot mygg i ryggsäcken, mat för minst hela dagen, termos med grönt te och flera äpplen. En dagstidning fanns också med. Jag kände mig som hurtbullen själv när jag full av energi trampade i väg mot sjön, som jag hade hittat den första dagen och efter en dryg timme var jag åter där, precis lika andfådd som den föregående gången. Men härligt glad och ny energi hade jag, kanske var det den underbara massagen, som hade fått mig att känna mig som en ny människa?

Återigen varm och svettig men väl förberedd och mina kläder hängdes upp på en enbuske. De lämnades där medan jag naken gick för att hitta en bättre plats med sol och endast några meter till vattnet. Gräsplätten, som jag hittade var kanske fem gånger fem meter och jag bredde ut min handduk ovanpå de korta grässtråna. Jag gick ner till vattnet och gjorde samma procedur som förgående gång. Satte mig på den varma hällen, strök med mina händer över kroppen, kramade brösten så att bröstvårtorna styva slog ut i full blom och lät fingrarna smeka skötet och blygden för att få den att känna, att jag fortfarande tyckte om den som förr, utan hår och len som ändan på ett spädbarn.

Pirret fanns där, mer än tidigare. Den nyligen gjorda massagen hade bevisat det mer än tydligt och något finger eller två slank in i hålet till kärlekens tunnel och masserade runt. Snart grymtade jag lite för mig själv, med benen brett isär, medan den varma solen sken in mellan mina lår. Nu hade de kommit, vårkänslorna och känslorna för sommaren, nu strax före midsommar och något måste faktiskt göras åt det! Jag reste mig upp på berghällen, tog några danssteg i tre fjärdedels takt och viftade som en svan gör med sina vingar innan den släpper vattenytan.

”Vänta bara Anders, tills jag kommer hem”, sade jag högt till mig själv. ”Då skall Du akta dig! Då vill jag att Du kommer och överraskar mig och berättar om vad Du och din syster Charlotte har hittat på under de sista månaderna. Jag vill veta alla snuskiga detaljer, inget skall gömmas undan och sedan skall det vara min tur att låna dig under några dagar!”

 

Till Martin, mina barns far sade jag:

”Du skall endast snällt be mor Turid att titta bort en kväll eller två. Säga till henne, att Du har ett viktigt uppdrag att utföra i dotterns hus och Du skall vara min, bara min och den stora hästkuken skall snart vara uppumpad och färdig!

Om inte annat kommer den att reagera, när jag omsorgsfullt slickar ditt ollon, ditt stora kukhuvud och suger det in i min mun. När den strax blir hård och kraftfull, skall Du långsamt själv bereda dig väg in i mitt våta inre, medan jag ligger där och vällustigt njuter och tar emot alltsammans.

Hör Du det, Martin. Medan mina långa ben ligger på dina axlar med hela mitt underredet utlämnat åt just dig. Men bara just då och det vet Du. Du tillhör ju numera mor Turid, till nästa gång jag ber dig komma!

Men okej, vi gör ett ärligt byte och inbilla dig inte att jag inte vet om det där med tjejerna, Martina och Malin. De har faktiskt berättat för mig, hur Du har tagit dem bakifrån! Eller på rygg i missionären tills de slitit i lakan eller grässtrån på marken om sommaren eller i den filt Du har haft med dig ut i naturen.

Hur Du har fått dem att flåsande och högt stönande be om lindring mot knullbacillen, när din tunga långsamt har smekt deras darrande sköten och knoppen, oh ja. Den känsliga, darrande knoppen. Eller hur Du med tungans hjälp har knullat dem, en efter en, tills deras unga kroppar hade stegrat sig och stönande bett om att få ’relief’ en stund. Innan de skall beträda din ståndare, när Du själv ligger på rygg och låter dig behandlas. Tror Du inte att jag vet allt om detta?

Precis som Du gjorde med mig den första gången vi träffades. Även om det den gången kostade dig mer än tvåtusen kronor, för vad jag trodde skulle bli en snabbis. Fast Du tidigare bjudit på mat på restaurang och jag sedan försökte att låta bli att få orgasm. Därför att Du var ny för mig, en kund i synd den kvällen. Men hej vad jag misstog mig!

Men jag vet även något annat och nåde dig om Du gör Martina med barn. Det är inte hälsosamt. Se bara på alla tokerier som senare hände med mig!!”

Jag skakade på mitt huvud, försökte se klart bortom begärets dimmor och upptäckte plötsligt den helt nakne mannen, som stod där utmed stranden fem – sex meter ifrån mig. Endast iklädd ett par solglasögon och med sin lem till hälften rest och tydligen lyssnat till mina ensamma monologer. Han måste ha sett hur jag smekt min kropp, hur jag hade kramat mina bröst och dragit i bröstvårtorna och hur mina fingrar, flertalet gånger hade glidit in och ut i min våta ingång, i brist på något annat att fylla den med. Jag visste helt plötsligt inte hur jag skulle hantera denna plötsliga och förnedrande situation.

”Hallå där, vem är Du och hur länge har Du stått där och tjuvkikat på mig?” utbrast jag i brysk ton.

Att jag kände mig ertappad var nog det minsta man kunde säga men det fanns ingen liten lucka i stenhällen, som jag osynlig kunde få glida ner i! Fan, vad jag skämdes!

Mannen, kanske tio min min egen ålder, fortsatte att betrakta mig. Hans spirande lem sjönk samtidigt, tråkigt i och för sig, men kanske skulle vi bekanta oss något med varandra, innan någon intim verksamhet inleddes.

”Jag satt här vid vattnet när Du kom,” berättade han. ”Att Du inte såg min ryggsäck, förstår jag inte. Men jag ville inte störa, Du såg faktiskt ut som om Du trivdes med det Du gjorde och även mina egna hormoner ökade farten av det jag såg. Synd bara att Du såg mig så tidigt”, fortsatte mannen med det stora leendet påslaget.

Jag såg mig snabbt om, hans gråa ryggsäck hade jag tagit för en sten, trots att den endast stod några få meter från min handduk.

”Förresten så heter jag Alf”, berättade han.

”Alf?! Det kan inte vara möjligt!” stönade jag fram.

”Varför inte det då? Namnet härstammar faktiskt från den här landsändan men då hette det Alv. Alver, det är de som bor i skogen. Är det något fel på det namnet?”

Det lät som om mannen hastigt började att försvara sig.

”Lång historia, vi talar inte om det just nu, tack. Men, för all del, Du hade platsen först, den enda här nere vid stranden. Jag tar på mig kläderna och går min väg!” förklarade jag och gjorde mig beredd.

Men Alf tyckte inte alls att jag skulle gå.

”Som vuxna människor kan vi väl vara här bägge två”, sade han och så blev det.

Visserligen försökte hans kuk att resa sig vid flera tillfällen men varken han eller jag kommenterade det. Vad annat kunde vi göra?

Så blev det eftermiddag, temperaturen ökade och flera gånger var vi nakna i det svala vattnet tillsammans. Om Alf behövde det, det såg ibland så ut men jag behövde det helt säkert också, för en hund hade säkert kunnat finna doftmärken efter mitt savande kön. Det sög i min kropp och ibland, när jag såg att pitten på nytt ville vara med, föreslog han ett nytt dopp i det svala vattnet.

Herre Gud, vad artiga vi var mot varandra!

Helst hade jag velat ge honom ett vänligt och kamratligt förslag om ett stilla samlag på gräsplätten men jag ville inte göra bort mig. Tänk om han skulle svara:

”Nej, det går inte, jag är gift förstår Du!”

Men ärligt talat, mannens längtande ögon, sa egentligen något helt annat, när han studerade min kropp på nära håll. Gång efter gång. Mina fylliga bröst med de stora vårtorna, den nästan platta magen, de långa, i mitt eget tycke, snygga benen och det långa, naturligt blonda håret. Det finns en liten skavank men den lägger människor sällan märke till, ett genetiskt problem, inget att tala om, inget jag gör någon reklam för.

Då så! Det är väl heller inte varje dag, som en naken man hittar en naken, snygg kvinna invid stranden vid en skogssjö, ensam och allena?

”Jag såg dig redan för några dagar sedan,” berättade mannen, som hette Alf och som jag fortfarande inte visste något om. ”Du gjorde samma sak då som Du gjorde idag.”

”Men hur…?”

”Med kikare så klart. Jag stod på andra sidan och fiskade i skuggan av berget där borta.”

Alf pekade på den plats där jag hade sett det där blinkande ljusreflexerna.

Naturligtvis, en jäkla kikare!

Elden sprakade i skymningen och den lätta röken försvann upp mellan träden och ut över skogssjöns mörka vatten, i övrigt var naturen helt stilla. Vi hade tagit på oss kläder och gnidit in oss med myggolja och vi hade de riktigt mysigt.

Alf gned in de rensade fiskarna, han tidigare hade fångat under morgonen. Salt och peppar men även några kvistar från en enbärsbuske lade han inuti fiskarna där inkråmet tidigare varit och tryckte fast några tändstickor för att hålla allt på plats. Så lade han fiskarna bredvid varandra i stekpannan, det fräste till.

”Egentligen är en sådan här stekpanna av järn en alldeles för tung grej att ha med sig i ryggsäcken men den är praktisk och den håller värmen bra”, sa han när han såg att jag tittade på vad han gjorde.

Några minuter senare skruvade han av korken på flaskan med olje- och margarinblandningen och hällde ytterligare i några droppar, innan han tog fram sin stora kniv, som han försiktigt vände fiskarna med.

”Du skulle ha en stekspade. Den väger ju inte mycket,” tyckte jag.

”Stekspade? Visst, men det blir en grej till att rengöra och hålla reda på till ingen nytta,” påstod han. ”Den här kniven har hängt med i minst tio år, finns alltid med och är bara att torka av.”

Jag såg med beundran på mannen. Så här med kläder på, såg han mera ut som en vildmarksmänniska och hans solbrända ansikte och seniga händer framträdde tydligare än utan. Att det heller inte var första gången han stekte något i den där pannan, kunde jag tydligt se. Inte för att den var sotig. Nej, det var själva handlaget med alltsammans, elden, pannan och den stora kniven. Var han kanske härifrån skogarna och kullarna, kanske från någon by eller samhälle i älvdalen? Men en sådan person hajkar väl ändå inte i tält eller ligger och solar naken på sin egen bakgård, så att säga?

Jag kände en åtrå till honom. Ville att han skulle göra ett lille, bitte försök till närmande, bara med handen stryka min kind. I värsta fall kunde jag ju be honom att vänta lite. Men nej, inget hände.

Så plötsligt vred han på huvudet och såg på mig. Kanske kände han sig iakttagen, kände mina många frågor inom sig och min outsagda önskan om närhet? Jag förberedde mig på en kommentar av något slag men han log endast och hans ansikte sprack upp i mängder med små veck. Men ingenting mer!

Vi åt våra fiskar på knäckebröd medan stekmargarinet rann utmed våra fingrar och för att komplettera den enkla måltiden, tog han fram några fler bitar bröd och en hårdost inlindad i cellofan. Efteråt drack vi grönt te, mitt bidrag till middagen.

Under en lång stund hade vi endast tuggat, tittat på den falnande elden och på det mörka vattnet nedanför berghällen. Stämningen började bli laddad. Vad trodde han att jag tänkte på? Funderade jag på vad han kanske tänkte på? Visst gjorde jag det men vågade jag fråga? Kanske skulle jag föreslå ett kvällsbad mellan vuxna människor? Kunde det vara någonting? Nu ville jag att någonting skulle hända! Det kändes så i min kropp. Men så bröt denna Alf, eller var han en alv, tystnaden.

”Det börjar bli sent, klockan är snart tio. Jag kan köra dig till pensionatet så kommer Du snabbare hem,” utbrast han plötsligt och frågan kom nästan som ett slag i mitt ansikte.

Jaha, det var alltså hans bil, den äldre och stora ljusgröna amerikanska bilen, som jag tidigare hade sett, inkörd på den lilla skogsvägen!

”Nej, det behöver Du inte. Det är ju inte speciellt mörkt ute”, svarade jag. ”Jag klarar lätt den där lilla biten.”

Alf skakade lätt på huvudet.

”Jag vill inte att Du går ensam. Det är ändå säkert fem kilometer ner till pensionatet. Det är minst en timme i den här terrängen.”

Han reste sig upp, skvätte lite vatten på glöden mellan stenarna och slängde sedan in sin stora ryggsäck i tältet när vi passerade den lilla gläntan där det stod uppställt. Tältet hade jag heller inte sett när jag kom, typiskt för en människa från slätten och staden, ovan att trampa runt i den riktiga naturen. Inne mellan träden var det mörkare än jag tidigare hade trott och visst var det skönt att mannen var med men jag kände mig besviken. Mycket besviken, mest på mig själv. Fy bubblan vilken fegis Du är, sa rösten inom mig.

Visst gick det mycket snabbare att komma tillbaka och visst var det säkrare. Mannen bredvid mig i framsätet på den stora amerikanaren, som visade sig vara en Ford Galaxie 500 från 1962, verkade heller inte vara någon våldtäktsman.

”Syns vi någon annan gång, kanske?” undrade jag utan att försöka låta alltför intresserad, när mannen lyfte ur min lilla ryggsäck ur det stora bagageutrymmet.

”Det är ju möjligt men med knäckebröd och fisk lockar man inte speciellt många kvinnor till sig”, svarade Alf ironiskt. ”Men en liten försiktig kram kan Du i alla fall få”, tyckte han och tryckte min kropp mot sig.

Kanske ville han ändå känna bystens fasthet.

Så tittade han mig i ögonen, böjde sig framåt och jag fick en försiktig kyss vid ena mungipan, innan mannen hastigt vände sig om och hoppade in i den stora ljusgröna bilen. Sedan mullrade och gungande den försiktigt bort, samma väg som den kommit.

9. Besvikelse.

”Fan, fan, fan!” fräste jag ilsket till mig själv när jag stod i duschen och glodde på den suddiga och nakna spegelbilden av mig själv i den av vattenånga dimmiga spegeln.

”Hur fan kan Du vara så erbarmlig och inte själv ge det minsta lilla tecken till mannen på att Du ville ha honom? Han satt ju och väntade på det! Såg Du inte att han var av den blyga sorten? Han hade ju redan sett att Du var kåt och sugen!”

Klockan var närmare tolv på natten när jag släckte sänglampan men fortfarande sur på mig själv, kunde jag naturligtvis inte somna.

Jag undrar hur han skulle ha varit? Om han bara skulle ha krupit på mig och tryckt in kuken eller om han, trots sitt vildmannayttre skulle ha lite finess, känsliga fingrar? Kanske till och med förstått sig på att ge mig ett litet förspel med sina läppar och sin tunga?

Det tog inte lång stund innan jag kände att jag behövde lite av egna smekningar, innan jag kom till ro och kunde somna. Snart var täcket avsparkat och knäna uppdragna, händernas fingrar sprang fram och tillbaka över mina allt mer svullna blygdläppar och klitoris, medan jag fantiserade om allt som den tystlåtne och främmande mannen skulle ha gjort med mig. Skulle han försiktigt ha sugit in min klitoris i sin mun? Låtit tungan smeka ingången till mitt inre? Skulle han det? Då visste jag att jag säkert skulle ha stönat högt. Kanske också stönat högt och skrikit en smula?

Det var nu snart tre månader sedan Affe flyttade och innan dess hade vi inte knullat på en månad. Jag hade dessutom varken haft Anders eller Martin hos mig, inte ens söta Jonte. Jo, men bara en gång som inte kändes för mig. Endast lyssnat till när han och flickorna i nattens mörker gått holmgång bredvid mig i familjesängen! Nästan fyra månader! Undra på att jag började bli rätt spattig!!

Orgasmen kom, tårarna i mina ögon också, jag längtade så oerhört efter en riktig levande man med allt vad en sådan kunde erbjuda. Att det skulle vara så svårt att hitta en, bara för några futtiga timmar. Mitt självförtroende hade hastigt vänt nedåt och jag kände det verkligen.

Dagen därefter sov jag länge. Låg sedan i sängen och läste och följde till varje punkt doktorns råd. Fortfarande stel i kroppen, nu inte endast i överkroppen, kanske skulle jag söka upp Mohammed och be honom upprepa massagen han gav mig häromdagen? Kanske utan assistenten, bara han och jag, för en riktig kuk hade han väl ändå? Men nej, jag tillbringade dagen på min alldeles privata balkong, precis som Mohammed tidigare hade föreslagit. Helt naken och för mig själv. Men jag kände mig fortfarande besviken på, att jag inte själv kunnat ge vildmarksmannen ett tecken att följa.

Jag läste min bok, sände ett mail till de tre ungdomarna hemma och fick ett tillbaka, där flickorna berättade om att de hade varit hos Martin några dagar, medan Jonte hjälpt Anna att måla om i hennes kök och även blivit bjuden på god mat.

Jag tänkte till. Vad då? Måla om i Annas kök? Bullshit, jag blir nästan svartsjuk. Jäkla kille, han passar på och uppvakta Anna, min väninna, min bästa kompis i synd, när jag är borta. Dessutom en MILF. Dubbelt så gammal! Som han redan för något år sedan gick i clinch med under ett tillfälligt besök på Gotland och skickar de unga damerna rakt i ulvens gap! Min mor Turid var ju i Norge och Martin var alltså ensam hemma i deras stora hus! Kul för honom, tänkte jag bistert. Han är femtiofem år och tjejerna nitton!

Vilken parodi, tänkte jag. Här sitter jag ensam i skogen, granne till landet min mor en gång kom ifrån. Går naken som en annan Huldra utmed stranden och med tuttarna pekandes rakt ut. En främmande man med en till hälften rest pitt dyker upp och vad händer? Vi ligger på berget och talar vänligt till varandra! Ingen av oss får heller till det, efter flera timmars gemensam nakenstudie! Det är ju löjligt! Är det verkligen så det kommer att bli, redan innan jag blir riktigt medelålders? Kanske bäst att börja med de där anti – depp – pillren igen?

Jag stannade flera dagar i närheten av pensionatet, cyklade till samhället och fick höra att dans på salong existerade inte där, möjligen vintertid om ens då. Alltså, en för mig sådan raggning utesluten. Jag hittade en riktig badplats med skylt och omklädningshytter och plötsligt kändes det som om jag åter var hemma i mitt eget samhälle Byen öster om staden, iordningställt, präktigt och omhuldat.

10. Vårkänslor, riktiga vårkänslor.

En vecka och flera dagar hade passerat, snart skulle jag åka hem till civilisationen igen, tänkte jag dystert. Även vädret hade varit dystert några dagar. Inget regn men mulet. Tre dagar kvar.

”Snart blir jag säkert skinnflådd på fingertopparna också,” muttrade jag ironiskt för mig själv när jag stod i duschen och pillrade på knoppen.

Men så en morgon sken solen som under den första veckan och jag bestämde mig för att trampa stigen bort mot skogssjön och endast för att få vara i den riktiga trollskogen och att få doppa mig i sjöns vatten igen. Den här gången tog jag den lånade cykeln och stående på tramporna balanserade jag ända fram mot det ställe där stigen svängde till höger.

När jag klev av och drog cykeln lite längre in bland träden, upptäckte jag den stora ljusgröna bilen, med lika stor motorhuv som locket över bagageutrymmet.

Vad kan inte ha hänt på detta lock, tänkte jag.

Bilen hade varit med redan innan jag själv var född, under den så kallade ’raggartiden’.

En tonårstjej med kort kjol på rygg på det där locket! Förresten det ryms ju flera på en gång, tänkte jag. Lite för högt kanske men bakifrån två – tre stycken samtidigt? Det var ju nästan så jag blev lite kåt när jag tänkte på vad som kunde ha hänt på dessa lock! Ford Galaxie 500, 2-dörrars från 1962, hade Alf, vildmarksmannen tidigare berättat.

Jag fortsatte uppför sluttningen mellan träden, tittade försiktigt efter mannens tält, det stod kvar men tomt när jag kikade in i det. Kanske var han och fiskade? Men ändå ville jag glömma bort att han någonsin hade funnits. Endast gå nerför berghällen och låtsas att jag var ensam och bara doppa mig i vattnet. Så gjorde jag.

Lämnade min lilla ryggsäck ett stycke från hans tält, mina kläder på en buske som förra gången och gick helt naken med endast badhandduken hoprullad i handen nerför den långa slänten och berghällen. Jag såg inte en människa, hörde inte ett ljud och på den lilla gräsplätten, där vi tidigare suttit, var inget av stråna nerböjda.

Under kanske tio minuter låg jag på handduken, kände solen hetta innan jag tog mig själv om brösten och kramade dem, hårt så att det nästan gjorde ont. Jag gör så ibland, för trots att det gör lite ont, känns det onda behagligt efteråt. Återigen blev vårtorna styva och mörknade, återigen gick det rysningar genom min kropp och när jag strök med handen över mitt sköte, med benen sträckta åt var sitt håll, kom pirret och jag visste att jag var på väg att bli brunstig, förutsättningarna fanns i alla fall där.

Det var nu, precis nu jag förstod att jag inte var ensam. Men vem det var visste jag inte och tänkte heller inte titta efter. Som ett vilt djur lyssnade jag efter rörelse och ljud och den lilla stenen som rullade utmed berghällen var bevis nog.

Jag reste mig upp, såg mig inte om, utan gick med snabba steg de få metrarna till vattnet och kastade mig i med utsträckta armar och med huvudet före. Simmade många meter ut innan jag vände mig om på rygg – och där stod han på berget. Lika naken som jag var. Jag vinkade och ropade:

”Kom, hoppa i!” Och språnget han tog, var både långt och vågat.

Vi möttes några tiotal meter ut, där vattnet fortfarande var djupt. Vi sam emot varandra och genast när vi nådde fram till den andre, högg vi tag i varandras nakna kroppar och våra läppar möttes och i ett hungrigt begär kysstes vi, medan våra huvuden sjönk ner under ytan. Det kändes länge men varade nog endast några få sekunder, innan vi måste upp igen för att andas.

”Jag har väntat varje dag,” flåsade Alf fram medan han simmade mot stranden. ”Jag åker hem i morgon men jag ville träffa och säga adjö till dig och nu är Du här.”

Det lät som om han inte kunde förstå att jag hade kommit tillbaka och på hans reaktion, förstod jag också att han hade saknat mig. Plötsligt var han öppen, talade och förklarade.

När vi stod på berghällen och såg på varandra, kunde jag se hur forskande hans ögon var. Precis som om jag ändå inte stod framför honom, inte fanns i verkligheten. Egentligen visste han nog inte vad han skulle säga och av hans snabba andhämtning kunde jag förstå att han var uppjagad. Jag tog mannen vid handen och drog med honom till den lilla gräsplätten där min handduk låg, vände mig snabbt om och tryckte hela min nakna framsida mot hans och det tog inte många sekunder, förrän jag kände hur Alfs kuk reste sig hård och jag lät den göra det mellan mina något särade ben. Sen sa jag till honom, bara för att förvissa mig om att våra respektive, omedelbara och spontana känslor inte skulle bli sårade:

”Du Alf, lyssna! Jag bryr mig inte om vem Du är, om Du har fru, sambo eller stor familj, om Du är fattig eller rik. Men just nu och ända sedan vi träffades den förra gången, har jag velat älska med dig och det vill jag nu också! Älska länge med dig. Tror Du att Du vågar det? Jag är sugen och kåt, krävande och har inte älskat med någon annan än med mig själv under lång tid! Jag vill att Du ger mig vad en man kan ge en kvinna. Allt med händer, läppar, tunga men framför allt din hårda grej, som just nu strävar hård upp mellan mina lår! Jag vill att Du knullar mig ordentligt! Förstår Du vad jag talar om??”

Ett tag trodde jag att jag hade skrämt honom men egentligen tog han nog bara sats innan den första riktiga kyssen landade på mina fuktiga läppar. Efteråt sade han:

”Jag är inte så bra på sånt här, jag är lite blyg av mig och vi känner inte varandra och det är också länge sedan för mig. Men jag skall göra mitt bästa och om det är något speciellt Du tänker på, får Du visa mig!”

Den okända mannen, som hette Alf, gjorde sitt bästa och efter en liten stund hade han glömt bort att han var blyg och kanske lite rädd också. Trots att vi bägge nyss hade varit i det svala vattnet, ångade det snart om våra kroppar och då hade han ännu inte stoppat in kuken i mig.

Hur många gånger vi kysstes, ömsom hårt och krävande, ömsom ömt och kärleksfullt, räknade jag aldrig. Inte heller alla de gånger, där hans läppar kysste sig väg över mina bröst, min mage, för att slutligen nå insidan av mina lår, innan hans läppar gled över och hamnade i mitt sköte. Jag kved och jämrade mig. Tryckte hans huvud hårdare intill min skreva och den främmande Alf, gjorde mig till viljes. Sörplade likt en hund medan tungan snart fick min kropp att okontrollerat häva sig, rycka och stönande, bad jag honom upprepade gånger om att få kuken, men icke.

När jag lugnat mig en smula började han på nytt, med samma försiktighet men var snart mer direkt, när hans tunga, bestämd och hård, upprepade gånger stötte in i ingången till min kärlekstunnel och gav mig den andra orgasmen. Kanske blev han rädd för att han hade gjort mig illa, när alla mina ljud hördes högre än tidigare och jag rev i gräset bredvid oss men jag ville endast ha mera, mycket mera!

”Alf, vet Du att jag älskar dig just nu”, viskade jag till honom. ”Du skall veta att jag älskar vad Du gör med mig. Att Du får mig att bli människa, en hel människa igen och det är din förtjänst. Fortsätt, jag ber dig, fortsätt! Ta ingen hänsyn, ta mig som den man, som Du innerst inne är!”

Och han gjorde det, precis som jag sa, hårt och hänsynslöst, överlägset och med en fullvuxen mans fulla pondus och återigen hördes min klagande stämma ut över sjöns vatten.

Mannen använde nu sina fingrar, så många han samtidigt fick in i mig, medan tummen på samma gång smekte min klitoris. Min skreva red handen tills jag stönande sa, att nu var det snart dags igen och snabbt ändrade han ställning. Äntligen, nu äntligen fick jag den i mig, direkt i botten, hård som en fura men levande. När jag återigen hävde min kropp och därefter mitt underliv, möttes jag av honom, mannen, som jag för tillfället älskade med kropp, hjärna och hjärta och jag överöste hans ansikte med mina kyssar!

Att han var upphetsad till det yttersta efter dessa dagars väntan, var nästan en underdrift. Hur många sekunder det sedan tog för honom, innan han sprutade sin laddning djupt in i mig, får gå till historien. Men snabb var han, alldeles för snabb för mig men vad kan en kvinna begära av en man i en situation som denna och som redan hade fått ta emot tre stycken orgasmer av en osäker och blyg person. Men kvällen var ung och än var det långt till nästa morgon.

Alf tände en eld och liksom den förra gången var det också snabbt gjort och järnpannan, som låg där i gräset, kom fram och ställdes på. Med endast en tröja på sig och min handduk runt höfterna mot de surrande myggen, sprang han därefter likt en yngling uppför berghällen, över kullen och var borta en stund. När han återvände hade han sitt batteridrivna skafferi från bilen med sig, en kylbox och jag förstod att denna gång skulle det inte bli egenfångad fisk. Jag har inget emot fisk men den förra gången var det ändå en aning torftigt. Denna gång trollade vildmarksmannen fram mörkt kött i kuber, svamp och grönsaker samt konserverad potatis ur en burk. Till detta ströade han på ett antal krossade enbär. Medan anrättningen puttrade förrädiskt i pannan, plockade han fram överraskningen, en flaska röd Rioja, ett vin, som med sin kryddiga smak, passade utmärkt till maten.

Nu klädda, åt och drack vi och jag kände, liksom säkert den okända Alf också, hur den varma maten och vinet gjorde att vi verkligen kunde njuta av den nästan högtidliga stunden. Vi såg på varandra, vi kröp över gräs och hårt berg över till den andre och kyssen var inte ensam, det kom flera och åtminstone jag kände mig lycklig.

”Vad gör vi nu?” frågade plötsligt den mer öppna vildmarksmannen och jag föreslog en promenad, så gott det nu kunde göras, utmed sjöns strand.

Vi gick ibland tysta, ibland i sakta samspråk och efter en timme eller två, hade vi åter kommit tillbaka till utgångspunkten. Den ljumma kvällen var på väg att bli natt men eftersom det var sommar blev det heller inte riktigt mörkt.

”Vad gör vi nu?” frågade mannen igen och förklarade samtidigt att han hade en flaska till av samma slags vin.

”Vi öppnar den,” förslog jag. ”Vi dricker den och sedan ligger vi nakna i tältet och älskar. Annars får Du köra mig till pensionatet och det vill varken Du eller jag”, svarade jag helt säker på att jag skulle ha rätt.

”Naturligtvis!”

En ny ring av stenar arrangerades på en öppen plats, alldeles i närheten av Alfs tält. Torr ved och kottar och elden tändes snart på nytt. Med röken försvann de flesta av myggen och efter något glas vin eller så, började vi åter ägna oss åt varandra. Nu gick det lugnare till, nu som en kärlek mellan de mer mogna personerna vi var.

Nu var det också jag som skulle ta kommandot.

Kyssarna, försiktigt nosande på varandra i långsamma utdragna rörelser. Smekningar, även dessa på liknade vis men våra blickar, fästa på den andre, var sugande och giriga.

”Säg att Du vill ha mig!” frågade jag upprepade gånger men han svarade inte, log endast stort i skenet av fotogenlyktan, vilken hängde från en krok på en av tältets stänger.

”Om Du inte säger det, får Du inte röra mig mera! Inte heller känna min nakna kropp mot din. Nå, hur blir det?”

”Skyll dig själv, fagra kvinna, skyll dig själv, jag kan bli farlig!” påstod han skrattande men inget hände.

Detta rollspel mellan älskande personer, gammalt som människan själv, utmanade den andre, så också denna gång. Efter en stund när jag ånyo föst bort mannens smekande hand från ett av mina bröst, morrade han till, ryckte åt sig flaskan och tog några klunkar direkt ur flaskans hals. Han flinade förnöjt och hoppades att han hade skrämt mig lite grand.

Nu var det jag som gick till attack och kanske var det detta han väntade på? Mina händer smekte hans lekamen, från halsen och ner mot mer känsliga delar och plötsligt ropade Alf till:

”Hoppsan!” när jag lät min hand glida över hans resta ståndare.

Mina läppar nafsade i hans örsnibbar, slickade och kysste honom på halsen, bröstkorgen och hans pyttesmå bröstvårtor var som små men hårda lingon. Att han tyckte om vad jag gjorde, det syntes på alla hans rörelser fram och tillbaka.

”Är Du kåt?” frågade jag och mannen gläfste som en liten hundvalp.

”Vill Du känna på de här? Känn var mjuka men ändå fasta. Sug på vårtan, sug ordentligt!” och naturligtvis gjorde han som jag sa till honom.

Med brösten runt hans ansikte gav det en ömsesidig tillfredsställelse. Det pirrade i min kropp, som om jag hade fått elektriska stötar. När jag sedan klättrade upp och satte mig tvärs över Alfs bröst, så att han kunde se mina uppsvällda blygdläppar och den stora klitoris som jag har, sträckte han flera gånger ut sin tunga för att försöka att fånga in hela skötet i sin mun. Så reste jag mig upp på knäna, något lite och kröp närmare och när den fladdrande tungan träffade min knopp, kunde jag själv inte hålla emot. Närmare, lite närmare och nu kom hans tunga åt och jag kunde styra precis som jag ville, genom att hjälpa honom att stödja hans huvud.

Dra det närmare mig, han kom längre upp. Luta mig lite bakåt, så att han kom åt längre ner och så plötsligt, efter en kort stunds behandling av Alfs tunga, fick jag en liten orgasm och själv förvånad flämtade jag till och ville naturligtvis ha mer. Längre ner på hans kropp hasade jag mig och Alf kommenterade att jag blötte ner honom med mitt sköte.

”Vet Du varför? Jag är en kåt liten Huldra, som väntar på att vildmarksmannen skall komma och ta mig. Men eftersom han tar så god tid på sig, är det visst bäst att jag själv hjälper till!”

Jag böjde mig ner med den hårda kuken framför mitt ansikte, gav den ett litet slick på toppen innan jag öppnade mina läppar och lät den väldiga saken glida in i min mun. Det var länge sedan och jag sög på ollonet likt ett barn som suger på en glasstrut.

”Inte så mycket, Eva-Lena. Jag har ingen uthållighet, stopp! Du får inte!” hann vildmarksmannen säga, innan hans sperma sprutade in i min strupe och jag svalde som förr om åren.

En annan gubbe, annan smak men kåt som en kanin blir jag alltid när det går för mannen. Det är vid sådana här tillfällen som jag alltid önskar att mannen har sin söta kopia eller nära kompis med sig, som kan ta över när den förste inte orkar längre men den här gången gjorde det ingenting.

Det kom att vara i flera timmar där vi låg intill varandra. Vi smekte varandras kroppar, berättade små vardagliga saker utan egentlig betydelse men det var så oändligt mysigt. Så äntligen reste den sig långsamt och på nytt blev hans kuk hård och då var det bara att stoppa in den i värmen och låta ’Alf den lille’ känna på mina kramande underlivsmuskler, medan han själv kunde hålla kvar sitt stånd.

”Alf, vem är Du egentligen?” frågade jag någon gång under de tidiga morgontimmarna.

Inuti mitt djupa inre rörde sig hans stora kuk en aning, den var skön att ha där som bakgrund under vårt samtal. Det tog många sekunder innan han svarade men sedan svarade han:

”Jag är en i vissa kretsar välkänd person. Klädd i kostym, med sekreterare och stab av kunniga personer. Tjänsteresor, kors och tvärs och det jag beslutar om blir ofta lag på stället. Jag har ingen familj, ingen står ut med mig, jag lever nästan med mitt arbete. Dessvärre för dig, Eva-Lena, har jag inget namn, telefonnummer eller adress.”

”Men din sekreterare då?”

”Ja, min sekreterare följer mig nästan överallt, utom under min – och hennes semester. Till och med in i mitt sovrum och badrum men hon har också en ganska hög lön och heller ingen riktig familj. Det är hennes och mitt normala liv, endast hon och jag och affärerna…! Du själv då?”

”Den man jag nyligen separerade ifrån var din kopia. Hade till och med samma förnamn. Sekreteraren är jag inte helt övertygad om, men säkert har något hänt dem emellan. Han arbetar med bilar och motorer.”

Det var tyst ett tag, sedan svarade vildmarksmannen:

”Det gör jag också.”

 

Epilog.

Dagen efter, långt senare än det var tänkt och efter att vi vaknat tätt intill varandra, körde Alf mig till pensionatet. Strax innan han åter trampade på gaspedalen, berättade han hur glad han var för att han hade fått träffa mig, en vanlig kvinna och sade med övertygelse:

”Vi kommer säkert aldrig mer att mötas men dessa dagar var verkligen fyllda av vårkänslor. Riktiga känslor av sommar och semester, in i mitt hjärta. Som åtminstone jag kommer att leva länge, länge med!” och jag svarade att detsamma gällde för mig också.

Så startade han den gamla bilen från 1962, vinkade med handen genom nedvevad ruta och den stora amerikanaren, Ford Galaxie 500, 2-dörrars, mullrade i väg till något ställe fyrtio – femtio mil söderut.

—–

När Muhammed två dagar senare lämnade av mig vid järnvägsstationen, kunde jag inte låta bli att fråga honom om hans smeknamn.

”Varför jag fått det?” han skrattade högt. ”Därför att jag bor tillsammans med två kvinnor som är systrar och Ylva, henne har Du redan träffat!”

Jag kunde inte låta bli att skratta:

”Du med!” ropade jag högt och jag tänkte naturligtvis på min egen son Jonte.

”Vet Du Mohammed, fy bubblan, vad Du gjorde mig kåt under massagen! Men det märkte Du kanske?”

”Jo då, men det var Ylvas fingrar, som hela tiden var inne i dig. Hon tänder på kvinnor också och sedan när vi kom hem, ja, ja, då blev det också över till Maria, systern!”

”För dig då?”

”Du kan väl gissa lite?” förklarade han och skrattade högt.

”Farligt, farligt,” varnade jag.

”Men härligt, härligt,” svarade han poetiskt!

 

Ytterligare något senare, satt jag på tåget mot Staden och mitt eget samhälle Byen. Jag kände mig förlöst och tackade min Gud för att jag tagit cykeln och trampat tillbaka till skogssjön. Det var som ett under. Perioden Alf skulle alltid leva i mitt hjärta men en ny Alf skulle jag verkligen akta mig för. Bilar i all ära men ofta duger bussen ganska bra den också. Då är det någon annan som både meckar och sköter om den!

 

Snart medelålders? del 1

• Depression och Vårkänslor