Espen och Åse hade setts för första gången för ungefär ett år sedan och Åse hade inte kunnat släppa tanken på honom. Det var på en 40-årsfest hos en gemensam bekant.
Espen hade dykt upp rätt sent på kvällen och bara stannat en kort stund för att lämna en present och sedan dragit vidare. Han och Åse hade hälsat och i samma stund som deras blickar möttes kände Åse att det var något speciellt med honom. Kunde det vara möjligt att känna så bara efter att ha hälsat på en person och sett honom i högst fem minuter? Efter att Espen lämnat festen så kände Åse en tomhet som hon inte förstod.  Det hade varit något med hans sätt att tala och något i hans blick. Espens röst var mjuk som sammet och hans skratt hade känts varmt och äkta.  Åse blev alldeles pirrig inombords av att stå bredvid honom men visste inte vad hon skulle göra med den känslan.

Plötsligt hade tillfället glidit henne ur händerna och Espen var borta. Hon fiskade lite och fick veta att Espen var singel och när hon kom hem loggade hon snabbt in på Facebook och sökte upp honom. Bara vetskapen att hon hur enkelt som helst kunde skicka ett meddelande till honom gjorde henne nervös. Espen hade en del bilder i sitt galleri och Åse drömde sig bort medan hon tittade på dem.

Några dagar efter festen tog Åse mot till sig och skickade ett meddelande till Espen där hon skrev att de setts på Sofias 40-årsfest och att han verkat trevlig. Hon vågade sig även på att nämna att hon gärna träffade honom igen. Därefter följde en lång och nästan olidlig väntan.

Åse var mitt uppe i en skilsmässa och bodde fortfarande tillsammans med sin numera före detta make. Hennes liv var på många sätt ett helvete samtidigt som hon kände att hon måste ’njuta av att bo i familjeidyllen’ så länge det varade. Villa, Volvo och faktiskt en vovve hade hon. Till detta även två välartade barn; en pojke och en flicka. Maken jobbade i byggbranschen medan hon själv hade en tjänst som kontorsråtta. Helvetet bestod i iskylan som de senaste åren gradvis vuxit fram mellan Åse och maken. De kunde inte vistas i samma rum i mer än fem minuter förrän det började hagla diskreta men sylvassa sarkasmer mellan dem. Tänk att en så fin och kärleksfull relation kan övergå i vad den numera var. Hans kärleksfulla ögonkast hade bytts ut mot en svart, i det närmaste fientlig blick som hon gärna undvek. Det var med stor smärta Åse undertecknat ansökan om äktenskapsskillnad. Hennes liv var inte tänkt att bli så här.

Det faktum att Åse fortfarande bodde under samma tak som sin före detta gjorde grejen med Espen extra jobbig. Tänk om Espen känt samma sak som hon och tänk om han kollade hennes Facebookprofil. Där stod hon ju fortfarande som Gift. Åse ansåg att skilsmässan inte angick hela världen så hon hade avvaktat med att gå ut med den tills barnen blivit informerade och ny bostad var ordnad. Allt det där var klart men Åse hade inte haft en tanke på hur det stod till på Facebook förrän nu. Hon var inte den sortens person som ansåg Facebook vara viktigare än verkligheten.

Tänk om Espen kollat upp henne! Tänk om han sett att hon var gift och att det var därför han inte skrivit tillbaka! Hon var ju inte gift längre och fick således träffa vem hon ville. Åse förbannade sin dumhet och påminde sig själv om att ändra relationsstatusen på FB så snart hon kommit hem från jobbet. Det skulle onekligen se väldigt konstigt ut om hon skrev ett förvirrat meddelande till Espen om att hon minsann inte var gift längre. Maken till pinsamt och desperat kunde hon inte föreställa sig. Hon fick helt enkelt ha tålamod och se tiden an.

När nästan ett år hade gått sedan Sofias fest hade Åse fortfarande inte glömt.  Hon kunde inte hålla sig längre. Åse skrev till Espen ännu en gång, han kunde faktiskt ha missat hennes första meddelande, men hon nämnde såklart inte något om äktenskap.
Det var fredag och Åse hade en väldigt lugn dag på jobbet. Kvällen innan hade hon skickat det där andra meddelandet till Espen. Hade det verkligen varit en så bra idé Ifall Espen varit det minsta intresserad skulle han ju redan ha skrivit till henne, Eller hur?! Klockan verkade ha fått bromsolja i kugghjulen så långsamt som den gick. Åse var galet trött och längtade hem. Framåt eftermiddagen hade tankarna snurrat och trasslat ihop sig en hel massa och Åse bestämde sig för att en gång för alla släppa Espen. Känslan hon känt när de möttes måste ha blivit en fix idé och nu fick det faktiskt ta och räcka. Nöjd med sitt beslut låste hon in sin dator i skrivbordslådan och begav sig hemåt.

Hemma för Åse var numera ett litet radhus en bit utanför stan. Barnen bodde varannan vecka med henne medan hunden hade blivit kvar i huset tillsammans med maken och alla gamla minnen. På det stora hela var hennes liv så mycket bättre nu efter flytten. Nu behövde hon inte längre gå runt med en klump i magen av oro för att irritera någon. Åse var numera herre i sitt eget hus och trivdes fantastiskt bra med det.

Åse sparkade av sig skorna och hängde handväskan i hallen innan hon gick in i köket för att förbereda sin middag. Hon hade unnat sig en hämtsushi som hon nu tog ur förpackningen och lade upp på en tallrik. Ett glas vin ansåg hon sig dessutom vara värd efter en arbetsvecka. Åse tog maten med sig ut på baksidan och satte sig bekvämt tillrätta i sin favoritstol. Det bästa med det här radhuset måste nog ändå vara uteplatsen. Hon loggade in i sin surfplatta för att ha något att pyssla med medan hon åt.

Döm om Åses förvåning när hon på skärmen såg ett meddelande från Espen. Espen bad om ursäkt för sent svar och skrev att han nog inte riktigt kunde erinra sig att de setts. Åse släppte långsamt ut luften hon hållit inne medan hon läst meddelandet. Han hade bevisligen svarat men han hade inte känt samma som hon. Det sved till lite när hon insåg det. Vad skulle hon göra nu? Hon skulle ju släppa den här karln!

Efter en stunds slösurfande och två glas vin senare kände Åse att hon nog ändå ville ta chansen att lära känna den där Espen nu när han äntligen hört av sig. Hon komponerade ett meddelande i vilket hon berättade vad hon och han pratat om, eller pratat förresten, de hade faktiskt sjungit tillsammans. Han hade börjat och hon hade fortsatt där han slutade.

Åse såg hur meddelandet växlade till att vara läst och väntade spänt på svar medan hon bet sig nervöst i pekfingret. Det visade sig att han faktiskt mindes henne. Han hade tyckt att hon verkat rolig men inte fäst sig vid det eftersom han varit på väg till en annan fest. Åse kom på sig med att sitta och le fånigt för sig själv. Hon och Espen chattade till långt in på natten. För tillfället befann sig Espen på en tjänsteresa utomlands men han föreslog att de skulle ses på en fika eller något när han var tillbaka i Sverige igen. Fjärilar fladdrade i Åses mage när hon kröp ned under täcket för att sova — Han ville träffa henne!

Efter den första nattliga chatsessionen kändes det helt naturligt att fortsätta skriva med varandra dagligen. Åse hade inte det fulla fokus på arbetet som hon hade önskat men hon skulle skärpa sig snart lovade hon sig.

Det var sensommar och allt var vackert. Vädret var underbart till och med när det regnade. Åse hade aldrig känt sig så tillfreds med tillvaron. Barnen skulle snart börja skolan igen så det var en del införskaffande av skolväskor, bänkpapper och pennfodral att ordna med. Eftersom barnen hade sina egna bestämda uppfattningar om hur saker skulle vara och se ut så tog Åse med dem till stan och lät dem välja själva. Ingenting kändes längre omöjligt och hon kände sig som världens lyckligaste mamma.

Två veckor senare stängde Åse av sin dator på jobbet och stoppade den i lådan. Därefter skuttade hon ut till toaletten för att fixa smink, hår och kolla så att kläderna inte fått några fläckar. Nu skulle det ske, hon skulle äntligen få träffa Espen. De hade stämt träff på ett café där de enligt Åses kollega hade de godaste kanelbullarna i hela stan.

En gammaldags klocka plingade hemtrevligt när Åse öppnade dörren och gick in på caféet. Hon stannade och såg sig omkring i lokalen medan hon stoppade ned sina solglasögon i handväskan. Stället hade nyligen bytt ägare och hade numera en mer hemmaliknande inredning med soffor och små bord utplacerade på ett sätt som gjorde att det såg ut som flera små vardagsrum bredvid varandra, alla med sin egen stil.
— Åse! Hallå! ropade en bekant stämma.

Åh nej, det var Kerstin på ekonomin som satt med sin man och ett annat par en bit bort. Åse ångrade för en stund valet av mötesplats. Nu när Kerstin var här så skulle snart hela stan veta mer om Åses privatliv än hon själv gjorde. I nästa sekund fick hon syn på Honom. Han satt i en brun öronlappsfåtölj och tittade med en road blick åt hennes håll. Han reste sig upp och mötte henne.
— Så möts vi igen, log han.
— Ja, tänk, svarade Åse medan hon rodnade och kände att hon nog inte kunnat sagt något mer obegåvat.

Två timmar är en relativt lång tid att sitta och fika. För Åses och Espens del kändes två timmar mer som fem minuter. De satt mitt emot varandra, Åse hade placerat sig i soffan som matchade Espens fåtölj.

Espen var riktigt snygg. Kortklippt hår och lite lagom med skäggstubb. Lite diskret lät Åse blicken smeka över Espens överkropp som genom skjortan såg ut att vara vältränad. Åse kände hur det pirrade i underlivet när hennes blick gled ned från Espens ansikte, axlar och ned över bröstet och magen. Längre ned än så kunde hon inte se eftersom bordsskivan var i vägen. Hon visste vad som dolde sig nedanför. Åse var inte den sortens person som ogenerat kunde prata om sex men det hindrade inte att hennes tankar allt oftare halkade in på den linjen. Särskilt de senaste veckorna hade hon noterat.

De upptäckte att de hade en del gemensamma nämnare. Båda hade ett starkt ointresse för fotboll, de tyckte båda barnsligt mycket om gamla B-skräckisar och dessutom hade de båda skomakartumme. När tre timmar passerat och cafépersonalen började förbereda stängning tittade Åse förvånat på Espen.
— Tiden har verkligen flugit iväg, förlåt mig jag borde ha haft vett att… rodnade hon.
— Ingen fara, svarade Espen. Jag är lika skyldig jag. Vad tror du om att gå vidare Jag vet en mysig restaurang där det nästan alltid finns lediga bord.
Åse ville inget hellre.