Dag två

Det här är del 4 av 4 i Liberi arbitrii

Torsdag morgon har jag, med de senaste dagarnas händelser i minnet, nästan fullt utvecklat stånd när jag stiger in i kontorets reception. Jag tar fram mitt passerkort och håller det mot kortläsaren för att låsa upp när jag ser att det är en ny tjej i luckan … igen. Inte Anneli, inte Madde heller, utan en ny. Även hon är klädd enligt den outtalade klädkoden, i en svart, tunn, nästan genomskinlig knytblus till en svart kort kjol, och med det mörka håret uppsatt i en stram knut.

Hon ler soligt mot mig med en menande blick mot mitt skrev. Syns det så tydligt? Tydligen. Men det verkar inte störa henne, tvärt om, för hon slickar sig lite drömmande om läpparna innan hon möter min blick igen med ett glatt …

-God morgon!

-God morgon. Har Anneli kommit ännu?

-Det skulle inte förvåna mig. Kanske till och med flera gånger.

-Va? Vad menar du med flera?

-Alltså … hon blev inkallad igår för att åka på tjänsteresa med chefen så … . Två nätter med tillsammans med henne … Ja … du fattar.

Det behövs inte mycket fantasi för att se dem tillsammans, så jag nickar för att visa att jag förstår vad hon menar och hon fortsätter.

-De åkte igår och är inte tillbaka förrän imorgon, runt lunch är det sagt, så jag och Madde har fått instruktioner att se till att du har allt du behöver.

-Såpass? Det låter ju trevligt …

Jag kastar en hastig blick på hennes namnskylt.

-… Rebecka.

Rebecka stryker en vilsekommen lock ur sin panna och försöker styra den uppåt mot sitt mörka hår.

-Eller hur? Bara säg till. Du kan kalla mig Becka förresten. Eller Becks.

Jag måste ha sett frågande ut inför det sista, för hon fortsätter.

-Becks. Som Victoria … Beckham?

När hon inte får någon reaktion från mig försöker hon ännu mer.

-Fast det är ju egentligen Han som är “Becks”. David Beckham alltså. Hon är “Posh”. Som i “Posh Spice”? Spice Girls?

Jag måste erkänna att jag riktigt njuter av att lyssna på hur hon trasslar till det mer och mer, men till slut har jag inte hjärta att låta henne fortsätta, och faktum är att hon är slående lik Victoria Beckham … bara inte i närheten så mager.

-Becks? Vi får se.

Dörren har gått i lås igen medan vi har pratat, så jag håller upp passerkortet, det surrar till i låset och jag går in.

Förmiddagen rullar på utan några egentliga överraskningar och jag känner mig lite kluven. Visst är det bra att få saker gjorda, men jag kan samtidigt inte neka till att jag saknar mina kvinnliga kollegors påhitt och hyss. Hur som helst så blir jag klar med det jag har tänkt mig och vid klockan tolv går jag ut för att hitta något att äta.

En timme senare är jag tillbaka och Rebecka hälsar mig med ett ännu bredare leende än på morgonen.

-Vad du ser glad ut. Har det hänt något?

-Det kan man väl säga. Men du får se själv.

-Okej?

Jag blippar mitt passerkort och går mot mitt kontor, aningen förbryllad över hennes beteende. När jag kommer fram står dörren öppen och ljuset är släckt. Jag stiger in. Rörelsedetektorn i rummet tänder ljuset och synen som möter mig får det att gå runt lite i mitt huvud. På väggarna sitter bilder … eller … bilder är fel ord. Det är tavlor.

Och det är inte vilka tavlor som helst. Allihop är som minnesbilder av det som hände tre dagar tidigare, konstnärligt utförda, rentav vackra och tveklöst erotiska. De flesta är tagna med kraftig zoom, både i svartvitt och i färg. Av vinklarna att döma så sluter jag mig till att det måste ha funnits fler kameror i rummet och att du styrde oss dit med dina kommandon.

En av tavlorna sticker dock ut lite från de övriga. Den är i svartvitt och visar en kvinnas ansikte i extrem närbild. Hon har ett ollon till hälften in mellan sina läppar och en klick sperma rinner nerför hennes kind. Man ser inte vem hon är, bara en bit av näsan, en skymt av hennes nedre ögonfransar och ett par lockar av det mörka håret. Det måste vara Du.

-Gillar du dom?

Det är Madeleine som har smugit sig på mig och står nu i dörren.

-Mycket. Vad tycker du själv?

-Dom är fantastiska. Det är precis som Anneli beskrev det … nästan som att man är där själv. Jag blir faktiskt lite kåt av att titta på dom. Blir inte du?

Jag tittar ett varv till på bilderna och känner hur det pirrar i underlivet.

-Mjoo.

-Sååå. Vill du att vi ska göra något åt det?

Jag ser på henne, ser förhoppningarna glittra i hennes blågrå ögon.

-Frestande … men inte nu. Jag har fortfarande ett par saker som måste gås igenom. Senare kanske?

-Visst. Du bestämmer.

Hon vänder runt och går och sätter sig i sitt bås.

Lite mer än två timmar senare är jag klar, samlar ihop mina papper och tänker lägga undan dem när jag inser att jag måste ta kopior på några av dem. Jag tar med mig dem och går ut till Madeleine.

-Var finns kopieringsapparaten?

-Jag kan göra det åt dig.

-Det vet jag att du kan, men jag måste kunna om ingen av er finns på plats, så jag vill veta var den är och göra det själv.

-Jag kan gå med dig. Det är något med det där rummet som … .

Det syns på henne att hon definitivt har baktankar.

-Nej. Jag går själv. Var står den?

-Längst bort i korridoren. Dörren på höger sida.

-Tack.

Jag går åt det hållet, hittar dörren och går in.

Maskinen är ett monster, stor nog att hantera blad i A1-format, och jag börjar ana hur det kan komma sig att det gick att få fram bilderna av Anneli och mig så snabbt. Efter att ha provat mig fram lite grann lyckas jag till slut få ut mina kopior och efter längre tid än beräknat börjar jag gå tillbaka mot mitt rum.

När jag kommer närmare ser jag att dörren är stängd. Jag ser mig om efter Madde, men hon syns inte till någonstans. Har hon gått för dagen? Klockan är ju trots allt halv fyra. Nöjd med den slutsatsen går jag fram till min dörr, lägger handen på handtaget men stannar upp. Vad var det nu som gällde? “Stängd dörr” var det samma som “Låst dörr” om det inte gällde livet … ELLER om det var min egen. Jag trycker ner handtaget och stiger in.

Synen som möter mig får mig först att tvärstanna. Sedan ler jag lite för mig själv. Jag borde ha förstått att de hade någonting i görningen. Mitt i rummet, med ryggen mot mig står, eller rättare sagt hänger, Rebecka. Runt hennes handleder sitter ett par handfängsel i läder som i sin tur är fästa i kroken i taket. Samtidigt är hennes fotleder fjättrade, med liknande fängsel, i varsin ände av en lång järnstång som tvingar hennes ben brett isär och hennes ögon är förbundna.

Jag stänger dörren bakom mig och ser hur hon vrider på huvudet, lyssnar efter mig. Ögonbindeln fångar mitt intresse. Jag tycker att den ser lite märklig ut. Sakta går jag runt henne och för varje steg jag tar följer hon mig med sin hörsel. Jag sorterar in kopiorna tillsammans med de andra dokumenten, lägger dem i en låda, stänger och låser den. När jag är klar så går jag fram till henne och hela tiden lyssnar hon spänt efter mig, väntar på vad jag kommer att göra.

När jag kommer närmare ser jag att det sticker upp ett papper vid kjolens linning. Jag tar det och läser.

“Vi tyckte inte att konstsamlingen var komplett utan en liten installation, så vi drog sticka om det och Becks vann.

Hoppas att du gillar vårt lilla konstverk.

Kram / Madde o Becks”

Så det var DET de hade kokat ihop. Jag går ännu närmare, tätt intill henne. Känner värmen som strålar från hennes kropp. Ser på hennes ansikte. Det är spänt … förväntansfullt. Och så den där konstiga ögonbindeln. Så går det upp för mig vad det är och ler för mig själv. Det är ett par trosor, hårt ihopvirade och sammanfästa i nacken med en penna. Jag lutar mig framåt mot hennes öra och viskar.

-Sååå … du tycker att det var du som vann.

Rebecka svarar inte och jag tar ett par steg tillbaka för att se på henne. Ställningen hon är placerad i kan inte vara särskilt bekväm, och med benen så brett isär så har hennes korta snäva kjol tvingats uppåt längs låren. Jag ser på hennes smäckra ben, låren, den bara huden ovanför strumpornas resår, hennes sköte.

Hennes sköte ja. Det tittar fram nedanför kjolens fåll, blottat, bart och helt renrakat. Jag går fram till henne igen. Drar upp kjolen tills den sitter runt hennes höfter likt ett brett bälte. Så lägger jag handen mellan hennes ben. Smeker henne. Känner värmen … vätan. Ja. Hon är våt. Riktigt våt. Hon drar efter andan när hon känner min hand, mina fingrar som glider över de plaskvåta blygdläpparna.

-Jag tror dig, viskar jag. Du tycker verkligen att du har vunnit. Men jag måste ändå fråga … måste veta … vill du det här?

Hon nickar.

-Jag måste höra dig säga det. Vill du det här?

-Ja.

Jag sätter lite mer tryck med handen. Två av mina fingrar sjunker obehindrat in i henne och jag kröker dem uppåt.

-Bra. Om du ändrar dig … eller om jag gör något du inte vill så säger du STOPP. Har du förstått?

Ett mjukt stön kommer över hennes läppar när min handflata får kontakt med klitoris samtidigt som fingertopparna når den främre slidväggen.

-Mmm … Ja.

Jag låter mina fingertoppar sakta massera hennes insida, får dig att stöna ännu en gång.

-Mmmm.

-Du gillar det, va’?

-MmHmm.

Jag kröker fingrarna hårdare samtidigt som jag drar handen uppåt, som om jag försöker lyfta henne från golvet.

-Det också?

-AHHH! JA!

Jag drar fingrarna ur henne och sätter dem mot hennes läppar. Först ryggar hon tillbaka, men när jag säger …

-Gapa. Jag vill att du smakar på dig själv.

… öppnar hon snällt munnen och suger mjukt i sig mina fingrar.

-Såja.

Medan hon suger dem rena tar jag ett steg bakåt igen och synar henne.

-Det är snyggt, säger jag. Men det är ännu inte perfekt.

Jag drar mina fingrar ur hennes mun och låter mina blöta fingertoppar släpa över hennes hud ner till hakspetsen, följa käklinjen bakåt för att sedan, i höjd med örat, vända neråt längs halsen.

-Är du rädd om blusen?

Rebecka skakar på huvudet.

-Bra.

Jag låter fingret leta sig in i rosetten vid hennes halsgrop, lirkar lite och lyckas till slut lossa den. Jag tänker egentligen inte alls ha sönder blusen, jag vill bara sätta lite griller i huvudet på henne, så … en efter en … sakta sakta … knäpper jag upp knapparna tills jag kan fläka isär den och blottlägger hennes överkropp.

På hennes toppiga bröst står nipplarna ut stenhårda och jag kan inte hejda en impuls att sträcka ut handen, kupa den under ett av dem och dra med tummen över den styva lilla knoppen. Jag böjer mig fram, tar den mellan mina läppar och biter lite lätt i den. Jag känner hur hon rycker till samtidigt som hon drar efter andan. Så släpper jag taget med tänderna, reser mig upp och backar ett par steg.

På ett par stegs avstånd betraktar jag henne. Det mörka håret, hennes finskurna drag, de toppiga brösten med sina erigerade bröstvårtor, benen … muskulösa men ändå smäckra, och hennes sköte … svullet … väntande … med en liten droppe av hennes egna safter hängande från en av hennes inre blygdläppar.

-NU. Nu är det vackert.

Jag letar fram min mobiltelefon.

-Jag måste ta en bild.

Så ser jag mig omkring. På väggarna finns det plats för minst en tavla till.

-Du kanske vill ha en plats på en av mina väggar. Vill du det?

Hon svarar inte, men jag ser hur ett litet leende spelar i din ena mungipa och tar det som ett ja.

-Då tror jag att jag måste ta några stycken … för att se vilken som blir bäst.

Jag förflyttar mig runt henne, tar bilder i helfigur ur olika vinklar. Sedan lägger jag mig ner, mellan hennes ben, och försöker ta en bild. Det blir inte bra. Vill ha med mer av benen. Så får jag en idé. Jag ställer kameran i selfieläge och lägger den på golvet. Då kan jag se om vinkeln blir bra. Det blir inte helt hundraprocentigt, så jag flyttar fram den lite och lägger Kleenexasken under telefonens bortre ände. Sådär ja. Mycket bättre.

Så vänder jag kameran igen, ställer objektivet till vidvinkel, sätter timern på fem sekunder och lägger sedan mobilen på exakt samma plats. Det blixtrar till. Jag gör om proceduren en gång till, väntar på blixten och tar sedan upp telefonen, och Kleenexen, ställer asken på skrivbordet och börjar granska bilderna medan jag går runt henne.

De är faktiskt riktigt bra, alla bilderna, men den sista bestämmer jag mig för att det är den som är den bästa. Vinkeln snett underifrån, hennes brett särade ben, hennes fuktiga sköte som glimmar i blixtens sken, hennes ansikte med ögonbindeln, de uppåtsträckta armarna med sina handfängsel, allt framträder mycket tydligt och gör att valet enkelt.

Jag smyger upp bakom hennes rygg och viskar i hennes öra.

-Mmmmm. Jag har hittat den. Den blir det. Din fitta på min vägg. Vad säger du om det?

Rebecka säger inget nu heller, men hennes leende avslöjar vad hon innerst inne känner.

-Så du skulle gilla det va’ … ha din kåta fitta utfläkt på min vägg? Men det är väl inte därför du är här … egentligen?

-Nej.

-Så varför är du här då?

Jag går runt henne, lägger en hand över hennes svullna och plaskvåta sköte.

-Herre gud … Becks! Du är ju så våt att det rinner om dig. Vad tycker du att vi ska göra med det?

Hennes röst stockar sig nästan lite när hon svarar.

-Knulla den.

-Knulla den?

-Ja. Knulla den. Knulla min blöta fitta.

-Såååå … är det vad du vill?

-Ja. Låt mig få känna den.

-Känna?

-Din kuk. Din kuk i mig … i min fitta. Låt mig … snälla … låt mig få känna … .

Medan vi talar spänner jag loss livremmen, låter byxorna falla till golvet och kliver ur dem …

-Lugn. Det ska du. Men allt har sin tid. Just nu är det en sak jag måste göra.

… sparkar av mig skorna, får av strumporna och knäpper upp skjortan så att jag får lite mer rörelsefrihet. Sedan går jag så nära henne att hennes bröstvårtor nuddar vid den bara huden på min bröstkorg. Jag lägger mina händer på hennes höfter och så sänker jag mig ner, låter henne känna min andedräkt mot sitt bröst, och sedan längre ner mot magen innan jag till slut är nere på knä.

Med hennes underbart doftande sköte precis framför mitt ansikte behöver jag bara sätta händerna bakom hennes lår, precis under skinkorna, och dra henne intill mig. Rebecka, som givetvis anat vad som är på gång, tiltar sitt bäcken framåt och när jag låter min tunga dela hennes drypande våta blygdläppar kan hon inte hålla tillbaka ett högt stön …

-UUUUUUHHHHH!

… samtidigt som hon knäar lite så att hon kan trycka sig hårdare mot min mun.

Med ett fast tag om hennes ben vispar jag med min tunga, låter den utforska alla hennes skrymslen och vrår, hittar hennes öppning och låter den glida in i henne, tungknullar henne sakta. Jag hör hur hon kvider, känner hur hon kämpar för att försöka få in mer av min tunga. Till slut hänger hon i sina armar, med fötterna dinglande en bit ifrån golvet, samtidigt som hon gnider sig mot mitt ansikte. Stången, som håller isär hennes ben, skramlar mot golvet och blandas med ljudet av hennes flämtande andetag.

Då släpper jag henne och ställer mig upp. Hon gnyr lite besviket, men när jag viskar …

-Shyshh. Lugn. Inte så bråttom.

… samtidigt som jag kupar handen mellan hennes ben lugnar hon sig, och när jag sedan kröker mina fingrar upp i henne ser jag hur hon biter sig själv i underläppen.

-Jag vet vad du vill ha.

Jag börjar sakta gnida mot hennes insida med fingertopparna …

-Och du skall få vad du vill ha. Precis allt.

… ökar tempot lite …

-Jag tänkte bara att jag skulle värma upp dig lite.

… höjer trycket och tempot lite till …

-Sen … sen ska du få kuk.

… tills jag pullar henne så det slaskar om mina fingrar. Hela tiden ser jag på henne, letar efter tecken, tecken på att hon är nära. Så börjar plötsligt ett av hennes ben skaka okontrollerat, sedan det andra också, och till slut viker de sig och lämnar henne hängande i sina armar, upphakad på mina fingrar.

Rebeckas huvud faller handlöst bakåt samtidigt som ett stön växer upp ur hennes bröstkorg.

-aaaaaaaAAAAAAAAHHHHH!!

Jag känner hur hennes inre pulserar runt mina fingrar, så jag väntar … väntar på att hennes orgasm ska klinga av. Sakta avtar den i intensitet, sammandragningarna kommer allt glesare, så jag drar fingrarna ur henne och säger …

-Nu.

… går runt henne …

-Nu tror jag att du är redo.

… ställer mig bakom henne …

-Är du det?

… lägger vänster hand på hennes höft samtidigt som jag runkar upp ståndet med högerhanden …

-Är du redo för min kuk?

Hon svarar inte på en gång, så jag daskar till henne på ena skinkan och morrar.

-Är du redo?

SMACK

-AJ! JAAA!

-Mmmmhmhmmm. Dåså.

Jag styr in min lem mellan hennes ben, trycker hennes överkropp framåt för att få bättre vinkel, hittar hennes öppning med toppen av ollonet och trycker mig in. Hon frustar till när mitt stånd banar sin väg genom hennes svullna kött …

-OOOMMMPFFF!

… och när jag börjar röra mig ut och in i henne hörs hur ett långdraget hummande stiger ur hennes strupe …

-MmMmMmMmMmMmMm

… i takt med mina stötar.

Rebeckas orgasm har nätt och jämt klingat av när jag känner hur nästa börjar. Hennes varma fitta börjar strama runt mig. Som i pulser kramar den … släpper … kramar … släpper … tätare och tätare … hårdare och hårdare … tills den låser sig i en enda lång lång kramp som får henne att skrika rakt ut.

-AAAA-AAAA-AAAA-AAAA- AAAAAAAHHHHH!

Jag fortsätter, utan att minska tempot det minsta, knulla henne genom hela hennes klimax och Rebecka fortsätter skrika, korta gälla skrin, i samma takt som jag knullar henne.

-AAH – AAH – AAH – AAH – AAH – AAH – AAH!

Med ett hårt tag om hennes höfter fortsätter jag trycka på, hårt och skoningslöst, i jakten på min egen utlösning, känner hur den kommer närmare, känner trycket som byggs upp inom mig.

-Fan va’ du är skön Becks, flämtar jag. Sååå jävla skön.

Hennes andra orgasm har ebbat ut och hon är redan på väg in i sin tredje.

-Mmm – Mmm – Mmm – Mmm!

-Snart kommer jag.

-MMm – MMm – MMm- MMm – MMm!

-Kom med mig. Kom tillsammans med mig.

Jag känner hur hennes inre drar ihop sig igen, kramar stenhårt om min kuk samtidigt som hon skriker …

-JA! JA! JA! KOM! KOM! KOM I MIG! K O O O O O O O M M M M!

Precis där, exakt där, exploderar jag. Samtidigt som vi båda skriker …

-JAAAAAAAAAAAAAAAA!!!

… forsar sperman genom min kropp, likt en flod som bryter sina fördämningar och pumpas i kaskader in i hennes allra innersta.

Rebecka, som nu verkar helt utpumpad, är på väg att förlora fotfästet igen. Så jag håller henne hårt mot mig, spetsad på min fortfarande hårda kuk, tills hon återfinner balansen. Då drar jag mig ur henne, tar ett par Kleenex för att torka av mig, tar på mig mina kläder och tar sedan ett par nya pappersservetter för att ta hand om Rebecka. Men när jag närmar mig viskar hon andfått …

-Nej. Lämna mig … här. Någon … kommer.

-Säkert?

-Ja. Lämna bara … dörren … öppen. Någon kommer.

-Sååå … Madde är alltså kvar här? Hur vet hon när hon ska komma?

Rebecka ler lite snett.

-Har du inte sett … vad jag har … i min hand?

Nyfiken sträcker jag mig efter hennes händer. I den ena har hon en liten dosa med en knapp.

-Den går … till en ringklocka, fortsätter hon. Jag ska ringa … på den … när du har gått …

Ett trött litet skratt bubblar upp ur hennes bröst.

-… men det var nära nyss … att jag tryckte för tidigt … Det var så … Gode gud … Mmmmm.

Hon drar lite efter andan innan hon säger …

-Gå nu. Det är riskfritt.

Trygg med vetskapen, att jag inte på något sätt utsätter henne för fara, lämnar jag kontoret. Jag går hem, och en timme senare surrar det i min telefon. Det är från Madeleine och hon har skickat tre bilder.

På den första står Rebecka fortfarande upphängd. Madeleine sitter på knä framför henne, med munnen begravd mellan hennes ben och slickar henne. På den andra står hon upp framför Rebecka, förenad med henne i en djup kyss och med två fingrar långt upp i hennes fitta.

Den tredje bilden är en selfie av Madeleine, tagen snett uppifrån. Man ser halva hennes leende ansikte, hennes blus är uppknäppt så hennes runda bröst syns tydligt och nere på golvet, mellan hennes ben, skymtar Rebeckas ansikte. Bildtexten lyder …

“Något litet från oss. Kanske inte till att hänga på väggen, mera för att ta fram om du känner dig ensam.

:-* Madde o Becks.

PS. Snart måste det vara min tur. DS.

PPS. Vi har visst glömt berätta … imorgon är det “No Pants Friday”. DS.”

Jag stoppar ner telefonen och tänker, “Det hoppas jag med. Och så det där med “No Pants Friday”? De kunde väl ändå inte mena allvar?”