Jag heter Rickard men efter att jag flyttade till Como, norr om Milano blir det av enkelhetsskäl Riccardo. Jag flyttade hit för maten, vinet och naturen. Och för att jag lyckades få ett bra jobb. Jag är 33 år och ganska vältränad. Älskar långa cykelturer längs bergsvägarna. Jag sticker nog ut lite i och med att jag är stor och blond.

Jag brukar handla från diverse små affärer som ofta har gatustånd för att få färska grönsaker och frukt. Min favoritbutik ligger ett kvarter från min bostad och drivs av ett par i 50-årsåldern tror jag. Enzo och Maria. En dag kommer jag in och plockar på mig lite varor och går för att betala. Bakom disken sitter en osannolikt vacker ung kvinna. ”Hej, jag är Riccardo. Var är Enzo och Maria?” Kvinnan ser på mig. ”Mamma ramlade och gjorde illa handen så jag hjälper till lite.” Hon studerar mig lite till. ”Jag heter Lucia.” Jag packar mina varor ”Hälsa din mamma god bättring”

Ett par dagar senare när jag handlar är Enzo där och pysslar medan Lucia sitter bakom disken. ”Är det bra med Maria?” Han ser på mig. ”Hon ramlade från en stol när hon höll på att städa hemma och bröt armen. Hon blev mycket glad över att du bryr dig.” Jag plockar som vanligt på mig mina varor. När jag kommer till disken sitter Lucia försjunken i en bok medan hon gör anteckningar i ett block. ”Vad studerar du?” Hon rycker till och ser på mig. ”Jag studerar till ingenjör i Milano men fick lov att läsa på distans tills mamma är bättre” Jag ler. ”Så du är inte bara overkligt vacker utan intelligent med” Hon ser blygt ner i boken. ”Tack”

Nästa gång jag kommer för att handla är Enzo där och plockar och Lucia sitter bakom disken och studerar. ”Hej Enzo, blir Maria bättre” Han ser glad ut ”Jo men det kommer ta 2-3 veckor till tror doktorn” ”Hälsa henne är du snäll”
När jag kommer fram till disken ser jag att Lucia sitter i en rullstol. ”Hej du vackra kvinna” Hon ser upp och ler ”Hej Riccardo” När jag betalat och packat mina varor tar jag mod till mig, ”Skulle jag kunna få bjuda dig på middag på lördag?” Hon ser frågande på mig ”Varför det?” ”För att du är en vacker kvinna som jag gärna vill lära känna. Men du har förstås en pojkvän redan.” Hon ser förvånad ut ”Ser du inte att jag sitter i rullstol?” ”Vad spelar det för roll?”

Hon ser på mig med de stora mörka ögonen. ”Du menar allvar?” ”Självklart. Jag har samlat mod att fråga hela veckan.”
”Pappa kom.” Enzo kommer lunkande. ”Ja mitt barn?” ”Riccardo frågar om han får bjuda ut mig på lördag.” Enzo ler stort. ”Jag vet nog ingen som jag hellre skulle se dig gå ut med!” Jag ler lättat. ”Jag såg idag att jag nog får ändra på mitt förslag på restaurant. Men det gör jag så gärna. Blir det bra om jag kommer kl 19.30?” Lucia ser mest förstummad ut när hon andlöst svarar ”Ja.” På vägen ut hör jag hur hon säger till Enzo ”Pappa, hände det där just? Ville den stora blonda mannen ha en dejt med mig?” ”Ja mitt barn och hoppas det blir en magisk kväll.”

På lördagen stannar jag till utanför butiken och samlar mig innan jag går in. Enzo håller på och plockar som vanligt. ”Lucia, han är här nu!” hojtar han. Så kommer hon ut genom pärldraperiet från bostaden. Jag ser på henne och måste tvinga mig att andas. Hennes långa mörka hår hänger i stora lockar ner över ryggen och över axlarna. Hon är helt osminkad tror jag. Hon har en mörkblå klänning med ett blomstermönster. Hennes ben är pinnsmala. ”Så osannolikt vacker.” får jag till slut fram. Hon ser blygt ner och viskar ”Tack.” Sen ser hon mig i ögonen. Stora nästan svarta ögon. Redan där är jag nog förlorad. ”Kom då. Är det okej om jag kör din rullstol?” Hon ler. ”Du får gärna dra mig.” Jag drar henne längs de smala gatorna i Como till restauranten jag bokat bord på. ”God kväll” säger hovmästaren. Han leder oss till ett bord fär två alldeles vid ett öppet fönster. Den ena stolen är redan borflyttad och det är vackert uppdukat med stearinljus. ”Ha en trevlig kväll.”

Jag ser på Lucia. ”Kan inte bli annat än en trevlig kväll med dig som sälskap. Jag har tagit mig friheten att beställa en meny åt oss om det går bra.” Hon ser på mig. ”Min första dejt någonsin och jag är 23. Med en artig, stilig man. Jag litar på ditt omdöme.” Hon ler ett strålande leende. Kyparen kommer gående. ”Som jag diskuterade med hovmästaren blir bra tack.” Han ler och vänder om och kommer strax tillbaka med en flaska vin som efter provsmakning visar sig vara exemplariskt. Jag ler mot Lucia. ”Skål!” Hon ser på mig och svarar nästan andlöst ”Skål!”

Middagen är en symfoni av fantastisk mat och en flaska till av det underbara vinet. Men jag märker knappast det då jag är helt förtrollad av den overkligt vackra och lika spännande kvinna som sitter mitt emot mig. Vi pratar om mitt jobb som var en del av anledningen att jag bor i Como. Vi pratar om hennes studier och tankar om framtiden. Egentligen är det nog bara en sak vi inte tar upp. När mat och vin är slut ser jag henne i ögonen. ”Nu vill jag visa dig en vacker plats i staden.” Hon bara ler. Jag betalar notan och drar sedan ut Lucia i hennes rullstol och uppför en gata till en liten plats med en ganska hög mur. ”Nu måste jag be dig lita på mig.” Hon ser på mig. ”Bara om du frågar det du velat fråga men inte vågat för att inte såra mig.” Hon ler ett svagt leende. Jag ser henne i ögonen innan jag öppnar munnen. ”Vad hände med dig som gjorde att du hamnade i rullstol? Varför tror du att du är mindre vacker för att du sitter i rullstol?”

Hon ser tyst på mig innan hon ler försiktigt. ”Nu vet jag att du är en bra man. Jag lekte med pojkarna när jag var 10 och ramlade ner från där vi klättrade och bröt ryggen. Och jag har alltid känt att mitt handikapp är ett hinder. Men du verkar inte bry dig alls om det.” Jag märker att jag hållit andan för jag andas ut. ”Du är otroligt vacker. Du är dessutom en stark och spännande kvinna. Litar du på mig?” Hon ser på mig innan hon med en viskning svarar ”Ja Riccardo, jag litar på dig.” Jag böjer mig fram och lägger en arm om hennes rygg och den andra lyfter jag upp hennes ben med. Hon är lätt som en fågel. Hon ser på mig och lägger sina armar runt min hals när jag lyfter henne och bär henne fram till muren så hon ser den vidunderliga utsikten över staden och den stilla sjön med månen som speglar sig i med ett magiskt blekblått skimmer. Jag ser på henne. ”Det här ville jag att du ska få se. Den vackraste utsikten i Como.” Hon ser hänförd på utsikten innan hon åter vänder sitt ansikte mot mig. En enda liten tår i ena ögat. ”Tack” säger hon andlöst innan hon lutar fram huvudet och ger mig en fjäderlätt puss. Så ser hon mig i ögonen som om för att få bekräftelse innan hon lutar fram ansiktet igen och vi möts i en försiktig men öm kyss.

Försiktigt lyfter jag henne tillbaka till rullstolen. När jag lyft henne ordentligt på plats drar hon mig till sig och kysser mig igen. Sakta börjar vi vandra genom gatorna tillbaka till huset där Lucia bor. Hon ringer på klockan. Efter någon minut kommer Enzo och öppnar. ”Lucia mitt barn du ser så lycklig ut.” ”Ja pappa, det var som du sa en magisk kväll. En underbar middag. Och sedan tog Riccardo mig uppför en brant gata till vad han sa är den vackraste utsikten i Como. Och han lyfte mig så försiktigt för att jag skulle se ordentligt” Enzo ser på mig. ”Jag visste att du skulle göra det till en fin kväll. Du är en bra man Riccardo.” ”Tack, det var ett privilegium att ge en så fin kvinna en trevlig kväll.”
”Pappa, kan jag få följa med Riccardo hem och sova vid hans sida?” Jag stirrar förvånat på Lucia. Enzo stirrar ömsom på mig och ömsom på Lucia. Lite arg ser han ut. ”Riccardo, har du sagt något sådant till henne?” ”Absolut inte! Jag hade tänkt mig en godnattpuss och ett löfte om ytterligare dejt i veckan.”
”Han har absolut inte sagt något. Men jag kände mig så trygg och älskad under hela kvällen och vill inte att den känslan ska ta slut.”

En kort tystnad sedan ser Enzo omvartannat på oss. ”Riccardo, ta väl hand om henne.” ”Tack pappa” säger Lucia nästan andlöst. ”Vänta här!” Så rullar hon iväg in i bostaden och kommer tillbaka efter några minuter med en liten väska. ”Så nu kan vi gå.” Jag ser på rullstolen. ”Det blir krångligt att få in din stol. Om du litar på mig så bär jag dig. Det är bara en liten bit.” Lucia ler, ”Jag vet att du kan bära mig och jag känner mig trygg i din famn.” Jag lyfter henne ur stolen som förut och hon lägger sin lilla väska i knät innan hon lägger armarna om min hals. Hon ser på Enzo. ”Godnatt pappa!”

Jag bär henne till huset där jag bor, bara ett kvarter bort. Lucia ler lyckligt hela vägen. ”Nu måste du hålla ordentligt om min hals så jag kan ta fram nyckeln.” ”Jag håller mig kvar. Jag släpper dig inte nånsin.” Jag låser upp porten och bär henne upp för den smala trappan till min lägenhet på första våningen. Återigen håller sig Lucia runt min hals medan jag öppnar lägenheten. Jag sätter ner henne försiktigt i min ganska lilla soffa och går och låser dörren. Så sätter jag mig brevid henne. ”Min vackra Lucia. Jag blev både överraskad och glad att du vill komma med mig hit.” ”Riccardo, ingen man har kallat mig för vacker och behandlat mig med så mycket kärlek. Det är en känsla jag vill att aldrig ska ta slut. Jag vill sova vid din sida och jag vill älska med dig!” Jag ser på henne. ”Jag har inga skydd så det blir nog bara sova.” ”Oroa dig inte, jag kan inte bli med barn.” Jag kysser henne mjukt och ömt. Sen ser hon mig i ögonen. ”Kan vi gå och sova nu?” Jag svarar inte utan bara reser mig och lyfter upp hennes späda kropp och bär henne till sovrummet.

Jag håller henne under armarna och ställer ner henne på golvet. Så kysser jag henne ömt men intensivt. Hon lägger sina armar om min hals och jag passar på att lyfta hennes klänning över midjan innan jag försiktigt sätter ner henne på sängen. Jag lyfter klänningen över hennes huvud. Nu sitter hon på sängkanten med en spets-BH i samma mörkblå ton och matchande trosor. Hennes bröst är som halva stora grapefrukter. Jag bara stirrar på den vackra kvinnan framför mig. Lucia ler ”Ja, jag köpte både klänning och underkläder speciellt för den här kvällen.” ”Klänningen kompletterade ditt vackra ansikte perfekt. Och underkläderna kompletterar din kropp på ett utsökt sätt.” Hon lägger sig ner och jag tar snabbt av byxor och tröja och lägger mig bredvid henne. Jag drar henne till mig och försiktigt kysser jag henne. Hon besvarar kyssen hungrigt men ändå ömt. Under tiden pillar jag upp låset på BH’n. När hon rullar tillbaka på rygg sjunker brösten knappt ihop alls. Bröstvårtorna är som stora skogshallon och reagerar snabbt på mina smekningar av brösten. Hon suckar av vällust. Jag smeker av henne spetstrosorna. En lätt ansad buske av svart krulligt hår delas lite av de svullna blygdläpparna. När jag smeker över busken flämtar hon till.

Lucia lägger sin späda hand på bulan i mina kalsonger. Jag lirkar av dom och min kuk sprätter ut i all sin prakt. Hon smeker kuken så lätt att hon knappt nuddar den. Jag flämtar av beröringen som är rent guddomligt skön. ”Jag vill ha dig i mig nu” viskar Lucia. Jag lägger mig över henne stödd på armarna. Sakta siktar jag in mig och med små försiktiga rörelser fränger jag in i Lucia lite i taget tills jag hör hennes flämtning när jag når botten. Jag ändrar så jag stödjer mig på armbågarna så jag kan kyssa henne. Och jag känner hennes yppiga bröst nudda mig. Jag knullar henne sakta och hon ömsom flämtar och ömsom stönar. Plötsligt slänger hon sina armar om mig och kroppen själver. ”Madre Mia” tjuter hon. En stöt till och jag känner hur min kuk exploderar i henne. Fortfarande i henne rullar jag oss på sida.

Lucia ser på mig med sina stora mörka ögon innan hon viskar ”Det var till och med bättre än jag drömt om ända sedan jag var 13.” Sedan kysser vi varandra och glider sakta in i sömnen fortfarande omfamnade. Nästa morgon vaknar vi sakta. Jag ser på henne. ”Igår var en av de bästa dagarna i hela mitt liv. En underbar kväll med en förtrollande vacker och intelligent kvinna som avslutas med den mest fantastiska sex jag varit med om. Nu vaknar jag och ser dig vid min sida och inser att det inte var en dröm!” ”Igår kände jag mig som en princessa. Men nu måste jag tillbaka till butiken och hjälpa pappa.”

Jag bär henne till badrummet så hon får uträtta sina behov och vi duschar. Sedan hjälper jag henne med kläderna innan jag bär henne till butiken. Enzzo ler när han ser det lyckliga leendet som fyller Lucias ansikte. ””Du ser lycklig ut mitt barn!” ”Ja Riccardo är en underbar man!” Jag sätter ner henne i rullstolen och hon tar sig in i bostaden.

”Är det någon tid på dagen jag kan få ta Lucia på en lite picnic?” Enzo ser på mig. ”Det brukar vara stilla mellan 14 och 16 på söndagar.” ”Jag kommer klockan 14!” Så ger jag mig iväg till en cyckel-affär som brukar underhålla min cykel. ”Hej Paolo! Skulle du kunna ordna en sådan där vagn man drar barn i efter cykeln men anpassad för en petite kvinna.” ”Visst Riccardo! Kom in med din cykel så fixar vi det nu på en gång” Han släpar fram en vagn och fixar koppling på min cykel och ändrar på sätena i vagnen så det blir ett större med lite utrymme på var sida. ”Kom hit Isabella!” hojtar han och hans 14-åriga dotter kommer in. ”Provsitt här.” ”Jag sitter jättebra! Får jag åka med dig nu Riccardo?” Hon ler lite flirtigt. Jag skrattar ”Jo det skulle just se ut!” ”Men jag älskar ju dig!” Så skrattar vi alla tre och jag betalar.

På vägen för att hämta Lucia stannar jag och köper lite vin och ett paket med lite bröd, ost och korvar och packar med en filt. Så går jag in i butiken. Enzo ler mot mig. Hej Lucia! Vill du följa med på en liten picnic?” ”Men pappa behöver ju hjälp.” Enzo ler igen. ”Min älskade dotter jag har redan gjort upp med Riccardo att han får ta dig på en tur nu på eftermiddagen när det är lugnt här.” Hon har samma mörkblå klänning som i går kväll och strålar med hela ansiktet.

Lucia ser bedrövat på sin rullstol. ”Hur då?” ”Litar du på mig?” Hon bara nickar. Jag lyfter henne ur stolen och bär henne ur butiken. När hon ser vagnen efter min cykel så tjuter hon. ”Har du gjort det för mig?” Hon kysser mig passionerat. Enzo kommer ut och efter en liten stund även Maria med armen i mitella. ”Jag vill att du ska kunna åka med mig på cykelturer ibland.” Jag sätter ner Lucia i vagnen och stolen passar henne utmärkt. ”Du är en god man” säger Maria.

När vi sakta cyklar ut ur Como piper Lucia som ett lyckligt barn i vagnen. Till slut kommer vi till en liten äng som ligger lite undanskymt en bit upp i bergen. Jag lägger ut filten och lyfter ut Lucia. Hon ser lyckligt på mig. ”Du får mig att känna mig som en riktig kvinna!” ”Älskade Lucia, du har hela tiden varit en riktig kvinna men inte vågat tro det.” Vi ser på utsikten och äter av det medhavda. Lucia ser ut över bergen. ”Jag förstår varför du tycker om att cykla här!” Jag ser på henne ”Nu kan du njuta av det också ibland.”

Jag lägger ner henne på filten och kysser henne. Hon lägger sin hand på mig. ”Älska med mig!” Jag lirkar av klänningen och noterar att de mörkblå undrekläderna nu är bytta mot likadana fast svarta. Hon noterar min blick. ”Ja jag hade hoppats på att få sova med dig ikväll med.”
Jag drar snabbt av mig mina kläder och lirkar av Lucias sexiga underkläder. Så drar jag henne till mig och vi möts i en lång öm kyss. Så lyfter jag hennes ena ben upp på min höft och låter min redan hårda kuk leta sig fram till hennes fitta. Med försiktigt lirkande och korta stötar letar jag mig in i henne.Jag knullar henne med långa och långsamma stötar. Hon stönar ”Riccardo det är så underbart!” Några stötar till och Lucias kropp skälver till. ”Madre Mia!!” Precis då har jag stött in i botten och stannar och låter orgasmen komma ikapp mig och jag kommer i henne.

När vi hämtat oss ser jag henne i ögonen. ”Lucia du sa att du vill sova hos mig ikväll. Jag tänkte fråga om du vill sova hos mig varje kväll i resten av våra liv. Jag vill gärna att du blir min fru!” Hennes ögon vidgas och en enda liten tår formas i ena ögat. ””Kan inte tänka mig något jag vill mera!” ”Redan i morse kändes det symboliskt att jag bar dig över min tröskel.” Jag använder ett hörn på filten för att torka bort resterna av vår älskog. Lucia klär på sig lika snabbt som jag och jag lyfter henne varsamt tillbaka i vagnen och rättar till hennes klänning. Så packar jag in resten och vi åker nerför bergsvägarna tillbaka till Como. Lucia piper av glädje när vi far fram längs de slingriga vägarna.
Strax före utlovad tid komemr vi till butiken och Enzo kommer ut och ser leende på sin lyckliga dotter. ”Enzo” säger jag ” Jag måste här och nu be om din välsignelse att gifta mig med din fantastiska dotter!” Han ser ömsom på mig och på Lucia. ”Är det verkligen vad ni vill?” Lucia strålar med hela ansiktet ”Ja pappa det är vad jag vill!” ”Ja Enzo jag kan inte tänka mig ett liv utan Lucia!” Han ler brett ”Ja inte tänker jag hindra er kärlek! Maria!” hojtar han. Maria kommer ut med frågande min. ”Riccardo har just bett om välsignelse att gifta sig med vår dotter!”

Så kom jag att förstå att kärlek övervinner många hinder. Bara två veckor senare vigdes vi och snart hade jag lyckats köpa en fastighet nära butiken där vi nu bor på bottenvåningen.