Black Friday

Är det nånting jag verkligen inte tycker om så är det att gå i affärer. Om jag själv får välja så handlar jag hellre online. Där slipper man trängas med folk, slipper prova och riskerar inte att springa på någon man känner men inte vill prata med. Detta ogillande tar sig än större proportioner i samband med reor och andra kommersiella jippon, och går över i något som närmast kan beskrivas som en mild fobi.

Nu bar det sig inte bättre än att jag behövde, jag menar VERKLIGEN behövde, ett par nya byxor och detta lagom till sista helgen i november. Black Friday. Bara tanken på att ge sig ut i detta kaos fick det att krypa i kroppen på mig, men jag hade inget val, byxkrisen var allt för stor.

Efter att ha förhalat min avresa in i det sista, så pass att jag faktiskt riskerade att komma för sent, klev jag in på det stora köpcentret. Där var fortfarande en hel del folk, men förmodligen bara en bråkdel av vad som varit tidigare, och jag kryssade fram så gott jag kunde mot herrklädesbutiken jag brukade handla i. Med en suck av lättnad kunde jag konstatera att den var helt tom på kunder. Snabbt styrde jag stegen mot byxavdelningen och började se mig om efter något jag kunde tänka mig.

När jag inte vet till hundra procent vad jag är ute efter brukar jag ta till uteslutningsmetoden. I synnerhet om ett inköp är absolut nödvändigt, och det var det nu. Så … ull eller bomull? Bomull. Ull blev lite för uppklätt för de sammanhang jag skulle befinna mig i. Nästa … jeans eller bommullsbyxor? Efter lite velande bestämde jag mig för det senare. Jeans höll visserligen längre men hade en tendens att bli lite för varma. Bommullsbyxor fick det bli.

Jag började kolla runt bland de olika modellerna och färgerna. Blå? Beigea? Svarta?

– Hittar du vad du söker?

Rösten hade kommit från bakom min rygg. Jag snodde runt och kom att stå öga mot öga med en kvinna i trettioårsåldern. Hennes axellånga hår var mellanblont, åt det rödlätta hållet, och ögonen var gröna. På namnskylten stod det ”Ulrika”.

I sina höga klackar var Ulrika bara marginellt kortare än jag, klädd i en vit blus och en kort och snäv svart kjol. Blusen var figursydd, och fast hon hade tre knappar uppknäppta så stramade den ändå över bysten och avslöjade en generös klyfta där min blick fastnade aningen för länge.

Hon hade definitivt sett att jag tittade, för hennes gröna ögon glittrade lite busigt under den mellanblonda luggen när de väl mötte mina, och jag kände hur mina kinder blossade när jag svarade henne.

– Tror det. Jag hade tänkt mig ett par bommullsbyxor …

Jag höll upp ett par beigea.

– … men jag hittar inte min storlek. Jag har … .

– Vänta. Säg inget.

Hon tog ett halvt steg tillbaka och synade mig från midjan och ner.

– Jag skulle säga 33 tum i midjan … 32 i längd. Har jag rätt?

– Helt rätt. Bara sådär? På ögonmått?

Hon svarade inte. Hennes blick svepte i stället över hyllsystemet och ögonbrynen rynkades lite.

– Hmmm. De borde ha funnits här, men det är en sån röra efter idag så de kan mycket väl ligga slängda någon annanstans. Vänta ett ögonblick

… och så gick hon iväg för att leta.

Nu fick jag en chans att kolla in henne lite. Jag hade inte sett henne i den här butiken förut, men hon verkade ändå hemtam med både sortiment och storlekar, så jag antog att hon jobbade någon annanstans i samma kedja.

– Du brukar inte vara här va’, frågade jag.

– Näää. Oftast är det i den andra butiken inne på Drottninggatan, och jag skulle egentligen ha varit ledig, men de behövde förstärka här för att klara anstormningen så … jag ställde … .

Medan hon pratade var det något som fångade hennes uppmärksamhet

– HA! Där är dom!

Hon gick ner på huk och började rota i en hylla längst ner vid golvet, vilket fick den korta kjolen att åka upp så pass långt att den inte längre dolde de bara låren ovanför hennes stay-ups. Det var till och med så att jag kunde skymta en liten bit av hennes skinkor.

Hon reste sig upp, vände sig om och såg mig i ögonen samtidigt som hon rättade till kjolen. Jag måste ha haft ett fånigt leende på läpparna, för hon gav mig en blick som var både fundersam och busig på samma gång.

– Fö-fö-förlåt, stammade jag.

Hon log varmt.

– Ingen fara …

Hon tittade ner och rättade till kjolen lite grann.

– Jag är rädd att klädseln kanske är lite opassande. Det blev liksom lite bråttom i morse.

– Bråttom?

– Ja. De ringde vid åtta och vi öppnar vid tio. Jag bara rev åt mig något och bytte om här. Blev inte så genomtänkt om jag säger så.

– Jag tycker den ser mycket genomtänkt ut.

Jag bet mig själv i tungan i nästa sekund, samtidigt som hon gav mig en till sån där busig blick och räckte mig byxorna.

– Här. Prova.

– Det brukar inte behövas. Jag vet att storleken passar.

– Men i alla fall. Det är sista paret. Tänk om det är något fel. Då finns det inga att byta till. Så. In med dig.

Jag tittade på klockan i ett sista försök att slippa.

– Men ni stänger väl nu.

– Det gör vi. Men jag kan gå och låsa, och så släpper jag ut dig … när vi är klara.

Hon lät nästan lite hes när hon sa ”när vi är klara”, men det var kanske bara som jag inbillade mig, och sedan sköt hon mig framför sig mot provrummen. När hon hade motat in mig i ett av dem drog hon för draperiet med en snärtig rörelse.

– Börja du så stänger jag under tiden. Strax tillbaka.

Provrum. Usch! Det var det värsta jag visste. Trånga och obekväma. Inte bara fysiskt utan också mentalt. Att klä av sig med bara ett tunt tygstycke mellan en själv och resten av världen. Ett tygstycke som kunde fladdra iväg vilket ögonblick som helst. Hur hamnade jag i just en sådan situation som jag till varje pris hade velat undvika?

Svaret fanns där ute. Ulrika sa man av någon anledning inte nej till. Med henne i mina tankar drog jag av mig mina gamla byxor och började hala upp de jag skulle prova, knäppte dem och såg mig i spegeln. Inte så dumt faktiskt.

– Sitter dom bra?

Innan jag hann svara så hade Ulrika rivit skynket åt sidan …

– Men de är ju toppen!

… utbrast hon och skärskådade de nedre regionerna av min kropp. Min mun hann ännu en gång före min hjärna.

– Alltså. I ditt jobb. Är det inte lite häftigt att kunna kolla in killar utan att det alls verkar konstigt?

– Hmmm. Det varierar. En del hade man väl helst sluppit se. Andra, måste jag nog erkänna, …

Hon gjorde en liten paus.

– … hade man gärna velat se mer av.

Så harklade hon sig lite.

– HrmHm. Men du. Ska du inte prova ett par svarta också? Jag menar … varför inte passa på nu när det är billigt?

– Visst.

Hon drog för draperiet, hennes steg försvann bort och kom sedan tillbaka.

– Här.

Hennes hand sträcktes in, mellan draperiet och väggen, med ett par svarta byxor.

– Men … det här är inte samma som … .

– Nej. Det är en lite annan skärning … lite tunnare … och så är det stretch. Prova.

Jag började byta om.

– Är det något mer du behöver, ropade hon. Strumpor?

– Nej. Det har jag tillräckligt av.

– Kalsonger då? Vi har specialerbjudande. Tre för priset av två. Vad brukar du ha för modell?

Jag överlade lite med mig själv. Skulle jag säga som det var eller bara tacka nej? Innan jag hade tänkt färdigt hörde jag mig själv säga …

– Helst inga alls. Men i de fall jag har det så … vi kan väl säga att du i alla fall inte har den modellen.

– Vad då? Vi har väl alla … Åååh … du menar … .

Jag drog upp det andra paret byxor, knäppte dem och granskade mig själv i spegeln. De var avgjort tajtare men satt faktiskt riktigt snyggt. Det rasslade till i draperiet och så stod Ulrika bakom mig

– Nå?

– Dom sitter bra.

– MmmMm. Riktigt bra. Särskilt över … .

Hennes vänstra hand smekte min skinka nedåt mot låret samtidigt som hon mötte min blick i spegeln.

– Så vilket är det idag, frågade hon hest.

– Vilket vaddå?

– Med eller utan?

– Åååh. Med. Du tror väl inte att jag skulle prova byxor utan?

– Vad vet jag? Du ville ju inte egentligen, kanske av just det skälet, så det kanske bara blev så ändå.

– Själv då?

– Va?

– Du själv då? Vilken modell? Med eller utan?

– Som du.

– Vilket av det?

– Alltihop. Alltså … string. Ibland inget alls.

Det pirrade till i min mage. Jag gillade av någon anledning vändningen samtalet hade tagit, och jag såg på henne att hon gjorde det också.

– Så vilket är det nu?

Hon log.

– Utan.

– Hela dagen eller?

– Näpp. De åkte av nyss.

– Nyss?

Hon svarade på inandning …

– Ja.

… samtidigt som hon tog ett steg in i provrummet, fortfarande med min blick i sin, och sa …

– Visa mig.

Hennes röst var knappt mer än en viskning.

– Du menar nu?

– Ja. Nu.

Jag knäppte upp byxorna och kavlade ner dem lite.

– Mmmmm …

Hennes hand sökte sig innanför tyget, in till min vänstra skinka.

– … det inte många killar som vågar erkänna att de gillar …

Hennes naglar rispade lite mot den nakna huden.

– … mmmm … läckert.

Så lät hon högerhanden följa min midja, för att sedan glida ner innanför byxornas front och kupade den över mitt begynnande stånd.

– Storlek?

– Medium.

Hon fnissade till.

– Inte på kalsongerna. Det visste jag redan. Jag menar … .

Hon sneglade menande ner mot mitt skrev.

– Ärligt talat så vet jag inte …

Jag kunde inte låta bli att skratta till.

– … så jag håller mig till ”Medium”.

Ulrika fnissade till hon också.

– Så du menar på fullt allvar att du aldrig har mätt?

– Ja.

– Och aldrig jämfört dig med andra killar? Jag menar på gymmet eller badhuset och så. Det trodde jag att alla killar gjorde.

– Nej. Och DET hade väl knappast varit relevant.

– Hur då?

– Jag menar … vi går ju inte omkring med ståfräs där inne, så en riktig jämförelse blir ju omöjlig.

– HA! Det förstås. Men nu …

Hon knådade varsamt mitt ”paket” utanpå kalsongerna.

– … nu har du en … vad kallade du det … en ståfräs … på gång. Eller?

– MmHmm.

– Så … jag kanske skulle kunna mäta den åt dig … så du vet … om någon annan frågar.

Hon väntade inte på att jag skulle svara utan kavlade ner byxorna lite till. Så hasade hon upp sin kjol, gick bredbent ner på huk framför mig, tog tag om kalsongernas resår, drog ner den och hakade fast den bakom min pung. Min kuk gungade ut framför hennes ansikte, tjock, tung och definitivt på väg uppåt.

Jag hörde henne mumla för sig själv.

– Se där ja. Snygg. Riktigt snygg.

Hon smekte försiktigt längs skaftet och beröringen fick den att rycka till lite.

– Få se om vi kan få den riktigt hård också.

Var hon fick tag på det vet jag inte, men plötsligt hade hon ett gummiband i handen, och innan jag hann blinka så hade hon satt upp håret i en tofs.

Så grep hon runt skaftet med vänster hand och började runka mig sakta. Jag kände hur det bultade, hur kuken fylldes med mer och mer blod.

– Så ja. Snart så.

Handen fortsatte bearbeta mitt stånd.

– Mmmm. Bara lite till.

En tungspets kittlade huden under mitt ollon, en kyss på toppen, läppar som slöts runt det och sedan sögs jag in i hennes mun.

I spegeln såg jag bara hennes huvud och hur det rörde sig fram och tillbaka så jag tittade ner. Det jag såg, min kuk som försvann in mellan hennes läppar och hur den kom ut igen, gjorde mig om möjligt ännu hårdare. Så saktade hon plötsligt ner, sög in mig längre och längre för varje gång. Till slut stannade hon, och fattade med tummen och pekfingret om mitt skaft, precis vid sina läppar.

Hon gjorde ett försök till, att få in så mycket av mig som det bara gick, och flyttade fingrarna lite. Jag kände hur jag stötte emot något där inne. Hon hostade till och backade sedan undan. Efter att ha torkat sig om läpparna granskade hon resultatet.

– Sex och en halv tum.

– Va?

– Sex och och en halv tum. Kanske lite mer.

Hon synade mig en gång till.

– Jo. Definitivt mer.

– Hur kan du … ?

– Jag vet vad jag klarar innan jag måste anstränga mig om jag säger så.

– Men tum? Det säger mig ingenting

Hon sög några tag till och släppte mig sedan igen och skrattade.

– Ha ha ha! För att vara en som påstår att han inte bryr sig så är du jävligt nyfiken.

– Jag har aldrig sagt att jag inte bryr mig. Bara att jag inte har jämfört. Säg nu.

– Runt sjutton centimeter. Lite större än medium, eller vad säger du?

– Jag … .

Under tiden hon pratade ställde hon sig upp, hissade upp kjolen ända upp till midjan och vände sig om. Så lutade hon sig framåt och satte händerna på var sida om spegeln. Med benen brett isär putade hon sedan med sin härligt runda rumpa och såg på mig genom spegelbilden.

– Och du vet var jag vill ha de där sjutton centimetrarna.

För ett ögonblick undrade jag vad jag skulle ta mig till, men som jag konstaterat tidigare … Ulrika sa man inte nej till, så jag fattade tag om hennes höfter, siktade in mig och lät sedan min kuk glida in i hennes våta grotta. Ulrika stönade mjukt när jag nådde botten och började jucka sakta in i henne.

Plötsligt drog hon upp en mobiltelefon, var hon nu fick den ifrån, och tog snabbt en selfie i spegeln.

– Vad … var det där … om?

– Bild … bevis.

– Var … för?

Hon svarade inte. I stället lade hon ifrån sig telefonen på pallen framför sig och lät huvudet falla framåt. Hennes andhämtning blev tyngre samtidigt som hon stönade lågt. Så började hon skjuta ifrån med händerna i väggen så att hon mötte mig hårdare i varje stöt jag gjorde. Hennes sköte kramade allt hårdare runt min kuk och till slut låste det sig som i kramp runt mig.

Jag älskar att känna när en kvinna kommer, så jag stannade upp för ett ögonblick för att njuta av hur hennes fitta pulserade runt mitt stånd, men hon fortsatte att stöta sig mot mig samtidigt som hon stönade …

– Uuuhhh … Uuuhhh … Mmmmm. Sluta … inte. Fort … sätt. Säg till … när du … är nära.

Jag tog tag om hennes höfter och började jucka igen. Lite snabbare. Lite hårdare. I spegeln mötte jag hennes blick. Ögonen var simmiga av upphetsning och njutning. Så rynkade hon på ögonbrynen, blundade och ännu en orgasm sköljde genom hennes kropp.

Jag var nära att stanna upp igen men hon manade på mig …

– MmmAahhh! Fortsätt! OoooÅÅHHHH …

… så jag fortsatte i ännu högre tempo.

– … och glöm .. inte säga … TIII-III-IIILLLL!!!

Hennes fitta kramade än en gång hårt om min kuk, och ganska snabbt kände jag att jag snart skulle komma, men jag fick knappt fram ett ljud. Till slut lyckades jag pressa fram ett …

– Nnnn…uuu…uuu…uuu.

Snabbt som en vessla snodde Ulrika runt, gick ner på knä och tog mig munnen, sög först lite försiktigt, drog sedan ett djupt andetag, lade sina händer på mina skinkor och tryckte mig hårt mot sig. Först tog det emot lite längst in. Men så, med något som kändes som ett ”plopp”, passerade mitt ollon svalget.

Jag kunde känna hur det arbetade runt mitt skaft i vad som kändes som en evighet. Sedan drog hon sig bakåt, drog efter andan och harklade sig.

– HrmHmm. Kom du inte?

Jag skakade på huvudet.

– Okej. Vi provar igen. Det är okej om du juckar lite. Och du …

Så räckte hon mig sin mobiltelefon.

– … ta lite bilder under tiden.

– Behöver jag inte logga … ?

– Nej. Tryck bara två gånger på den här knappen så öppnas kameran.

Hon pekade på vilken knapp hon menade. Sedan tog hon ett nytt djupt andetag och innan jag visste ordet av hade hon sin näsa mot min mage. Jag tog två bilder och sedan en till när hon backade undan.

Hon hostade till lite och såg undrande upp på mig.

– Hur är det? Jag trodde du var nära.

– Jag med. Men … jag vet inte … jag kom kanske av mig lite för att jag skulle fota.

– Hm. Kanske. Ge mig telefonen.

Jag gav henne luren som hon genast lade på golvet bredvid sig.

– Bra. Nu kör vi igen. Och du.

– Ja.

– Jag menar allvar med att du får röra dig. Okej?

Innan jag hann svara henne hade hon min kuk i munnen igen, hela vägen in. Jag började jucka lite försiktigt, men eftersom jag var rädd att göra henne illa så blev det i ärlighetens namn inte mycket, och efter ett litet tag var Ulrika tvungen att hämta luft igen.

Hon såg upp, torkade bort saliven som rann från mungiporna och sa …

– Bra. Men du kan bättre.

Jag såg hur hon lade telefonen tillrätta på golvet.

– Ta tag om mitt huvud nästa gång, men släpp när jag klappar dig på benet eller om du kommer.

Så tryckte hon på ”Rec” och väste …

– Knulla mig i halsen.

… innan hon svalde mig hel för fjärde gången.

Lite tafatt, ovan som jag var vid situationen, fattade jag tag om hennes bakhuvud och började jucka. Efter att ha tryck mig förbi hennes svalg ett par gånger utan att hon verkade fara illa, och utan att hon stoppade mig, blev jag lite djärvare och vågade ta i lite hårdare. Ljudet, ungefär som man tar stora klunkar av något drickbart, tillsammans med friktionen mot ollonet fick det att börja ila lite i underlivet.

Lagom som jag trodde att jag skulle komma klappade hon mig på låret och jag släppte. Hon backade snabbt undan och drog ett par djupa vinande andetag.

– Igen?

– Igen, svarade jag.

Hon tog min kuk i sin mun och kastade sig framåt, och jag greppade om håret i hennes nacke och började knulla.

Den här gången behövdes det sannerligen inte mycket. Ljudet från hennes hals, trycket när ollonet passerade in och ut genom det trånga svalget och slaskandet av saliv skickade mig över gränsen inom loppet av sekunder. Den välbekanta känslan, en kittling i korsryggen, kilade ner bakom pungen och fick den att dra ihop sig som ett katrinplommon.

Jag släppte taget. Ulrika drog sig sakta bakåt, men släppte mig inte helt utan behöll mitt ollon i munnen och sög mig mot en orgasm jag sent skulle glömma. Med ett högt stön exploderade jag. Sperman formligen forsade genom min kuk under kraftiga konvulsioner och landade i hennes sugande mun.

När det inte verkade komma mera såg jag hur hon plockade upp telefonen, som fortfarande filmade, och höll upp den så att hennes ansikte och min kuk kom i närbild. Så släppte hon mig med munnen och log med öppen mun mot kameran, med min sats vilande på tungan och en seg sträng saliv hängande mellan mungipan och mitt ollon.

Så stängde hon munnen, svalde, torkade sig om läpparna och log en gång till mot kameran innan hon stängde av inspelningen. Sedan vände hon på huvudet, fångade in min blick, ställde sig upp, gav mig en kyss mitt på munnen och började sedan rätta till sina kläder.

– Byt om så gör vi klart sen, sa hon och försvann bakom draperiet.

Lite snabbt fick jag på mig mina byxor, följde efter henne till kassan och lade båda paren byxor på disken.

– Tar du båda eller, frågade hon med ett leende.

– Jag vet inte.

– Är du medlem?

– Nej.

– Om du går med nu så får du hundra kronor i välkomstrabatt och dessutom femtio kronor i bonus vid nästa köp …

Fast vi var ensamma sänkte hon rösten lite och hon fick en fräck glimt i ögonen.

– … för att inte tala om alla andra förmåner.

Så höjde hon rösten igen.

– Skriv ditt namn, mobilnummer och din mail här så fixar jag det på en gång.

Hon sköt ett formulär och en penna över disken. Jag tog pennan och började fylla i mina uppgifter sa

– Vad handlade allt det här om egentligen?

Ulrika såg oförstående på mig

– Vad menar du?

– Alltihop. Sexet. Bilderna. Rubbet. Jag menar … det här var väl knappast en vanlig dag på jobbet.

– Näää. Det förstås. Men jag menar … sex är ju sex. Jag älskar det. Det märktes väl? Är det ett problem för dig?

– Inte alls. Tvärtom. Men alla bilderna … och filmen? Kommer de att hamna på nätet?

– Jasså DET. Det kan väl hända. Men inte förrän jag har redigerat dem så att det inte syns vem det är. I första hand så handlar det om ett vad.

– Ett vad?

– Ja. Min kollega i stan tyckte vi kunde krydda en annars rätt trist arbetsdag lite.

– Så ni slog vad. Om vad då?

– Om vem som fixade det porrigaste ragget innan stängning.

– Porrigaste?!? Har hon också … ?

– Ja. Jag tror det i alla fall. Meeeen …

Hon log brett.

– … hon har ingen chans. Vi lyckades ju faktiskt riktigt bra. Tycker inte du?

– Inte vet jag. Jag har ju inte sett hur det blev. Gör ni ofta så? Du och din kompis menar jag.

— Det händer ibland att vi ger varandra lite sexiga utmaningar.

Hon tog fram mobilen och började scrolla.

– Vill du se? Nej förresten.

Hon stängde telefonen, stack ner den bakom ryggen innanför kjolens linning …

– En annan gång.

… och började mata in mina uppgifter i kassasystemet.

– Så. Nu ska du ha fått ett mail.

Jag tittade på min telefon, och ja, det fanns där.

– Bara bekräfta genom att trycka på länken.

Jag gjorde som hon sa och butikskedjan välkomnade mig omedelbart som ny medlem.

– Bra. Du ville ha båda paren va?

Jag nickade och hon ”blippade” byxorna medan hon mumlade lite för sig själv. ”Sååå och sååå … sedan Ny Medlem minus hundra”.

-SÅ! Det blir femhundra nittioåtta kronor.

Jag ”blippade” mitt kort och slog pinkoden medan hon lade byxorna i en kasse och sköt den mot mig över disken. Jag tog den, sa …

– Tack. Tack för allt.

… och började gå mot entrén.

– Nej nej nej nej. Inte det hållet. Vi går ut genom personalingången. Följ med här.

Hon hastade iväg genom butiken, ut genom dörren till lagret, genom omklädningsrummet där hon svepte med sig en jacka och vidare mot en tung ståldörr. Där stannade hon.

– Jag ska bara släcka och larma.

Hon började trycka på diverse ljusknappar och sedan slog hon koden till larmet.

– Det du sa förut, frågade jag.

– Vilket då?

– Det där om ”en annan gång”. Du menar att det … att du … ?

– Absolut.

– Varför inte i … ?

– Ikväll?

– Ja.

– För att jag har mamma på besök. Annars hade det varit trevligt.

Hon drog igen dörren bakom oss och låste, backade några steg, vinkade och sa …

– Vi ses.

… innan hon vände sig om och började gå mot personalens parkering.

Det var först då jag märkte hur kallt det var. Vinden hade tilltagit och stora snöflingor virvlade genom luften. Jag drog upp kragen om halsen och började gå åt andra hållet, mot den stora parkeringen, för att bege mig hem.