Personer i Berlinkonspirationen så HÄR långt:
Avsnitt 01
Jake – Huvudrollsinnehavaren!
Mamma – 46 årig skönhet. Jakes adoptivmamma.
Pappa – Ej presenterad i detalj än.
Karen – Äldsta lillasystern. Retsam. Återsågs i 06, där de har sex. Långt svart hår, gröna ögon.
Jessi – Yngsta lillasystern. Suger av honom i 02. Långt mörkt hår. Knullar henne i 04.
Mary – Skolans vackraste tjej, som han tar oskulden på, liksom sin egen svendom, på skolans handikapptoalett.
Avsnitt 02
Jimmy – Marys pojkvän, som han enkelt försvarade sig mot när denne angrep honom.
Professor Mason – Uppmärksammar hans förändring. I 03 visar det sig att han har en annan identitet. Tar livet av sig med gift.
Claus – Tyskättling. Agent med syfte att antingen fånga eller döda Jake.
Robin – Amerikanska, gift med Claus, och med samma arbete som Claus. Dödad av Jessi.
Nandu – Jakes bästa kompis.
Avsnitt 03
Regina – Läderkvinnan. Våldtar Jake men dödas av Dimitri. Valkyria.
Dimitri – Reginas livvakt, som dödar Regina just när det gått för henne i en trekant med dem tre. Jake dödar honom.
Avsnitt 04
Ewe – Jessis kompis.
05
Gina – Eg. Regina. Servitris i café utanför Denmark i South Virginia. Känner honom som handelsresande Andrew, men vet också att det är en alias. Har sex i motell. Blev skickad till hans syster Jessi.
Margereth – Medelålders skönhet, med rikligt brunt mjukt hår, gröna ögon och höga kindben. Dödades av sin dotter, Vanessa.
Vanessa – Margereths dotter. Långt blont hår. ”Mithrasbarn”. Mördade sin mor och försökte mörda honom. Han dödade henne. Valkyria.
Mithrasbarn
06
Nellie – Karens vän och älskarinna i Miami. Rödhårig skönhet. Valkyria som vill samarbeta med Jake. Har sex med Jake tillsammans med Karen och Rebecka i 06.
Rebecka – Karens vän och älskarinna i Miami. Mörkhårig, glasögon. Har sex med Jake tillsammans med Karen och Nellie i 06. Ej valkyria.
07
Jake och Nellie styr mot New Orleans.
De har en fyrkant med paret Bud och Nancy.
Möter Lolita.
Jake blir tillfångatagen, och möter flera nya valkyrior. Frias tack vare Lolita.
Nu måste de fly igen.
08
Vild flykt, Nellie till sjukhuset med falskt pass. Sex med Lolita i öknen, sedan får Lolita en gangbang av fyra män och Jake tar en ung kvinna, Chloe.
Så måste de fly fältet och de får hjälp av en lastbilschaufför.
09
Nellie är tillbaka. Nya bekantskaper, valkyrian Mary och två som inte var valkyrior; Mai och Rebecka. Med de två senare kunde Jake ha sex med som det är tänkt mellan människor. Rebecka, den rödhåriga skönheten fick känna på hans förmågor.
10
Han var med ens klarvaken!
Inte bara vaken, utan med alla sina sinnen fullt aktiva. Något har hänt. Men det var tyst och mörkt.
Så kom skriket. Ett fruktansvärt skrik av fasa, och det kom från lägenheten. Närmare bestämt från rummet just vid entrén. Jake var uppe så snabbt det bara gick. Han behövde inte vara tyst då skriket fortsatte, så hörde han ett pistolskott och genast duckade han. Men det var fortfarande borta i hallen.
Snabbt kikade han ut men tog bort huvudet lika snabbt. Han hade hunnit se en kropp raklång på rygg på golvet. Inte vem det var bara att det var en påklädd kvinna. Han hade också sett att någon hukade runt hörnet i dörröppningen mitt emot hans. Dessutom hade han förstått att någon annan, minst en, fanns på hans sida av rummet, men som han inte kunde se från den vinkeln han hade haft.
Han funderade blixtsnabbt vad han skulle göra. Blicken for runt när han funderade. Ett skott till lät öronbedövande. Ingen ljuddämpning här inte. Det betyder att polisen snart är här.
Han hade inget vapen, och han visste inte vilka som stred mot vilka. Först – på med kläderna. När han hade andra benet i byxan kastade sig Mary in genom öppningen, samtidigt som ett skott avlossades. Hon var påklädd i bekväma men moderiktiga kläder. Lika vacker som väntat, tänkte han samtidigt som han tog skydd. Hon tog betäckning mot någon ute i hallen.
”Det är inte mig du skall vara rädd för!” säger hon och laddar ett nytt magasin i automatpistolen. ”Det visade sig att Rebecka var… valkyrja, men lyckades… dölja det för oss alla…”
Jake tänkte efter. Han hade fått en del varningar i sitt av kåthet avdomnade vaksamhet, när han hade lagt märke till korta sorgliga ögonkast från henne. Men han hade inte kunnat snappa upp det ordentligt vid det skedet. Rebecka visste naturligtvis att han skulle vara mer vaksam så snart han vaknade – och hade tänkt smita innan det.
Det var sorgligt att Rebecka hade svikit dem. Hon var underbar och han gillade henne verkligen.
”Vem…” undrade han, utan att visa sig för Mary. Det är inte säkert att det är som hon sade. Det kan man aldrig veta. Men han var låst där han var. Bara badrummet bakom honom, utan annan utväg . Han kunde inte fortsätta frågan. Ville han veta vem som låg på golvet?
”Sorry, Jake…” säger Mary sorgset. ”Det är Lolita! Hon är död!”
Det stinger till i hjärtat på honom. Lolita? NEEEEEJJ…
Han håller tillbaka tårarna och skärper sig. Sörja får han göra sedan. Nu är det fanemig skarpt läge. Han tittar sig omkring.
En stund senare ropar han till Mary.
”Kommer ut nu… Måste lita på dig…”
Så tittar han fram försiktigt. Ser henne sitta på huk med ryggen mot väggen. Hon ler mot honom, när han närmar sig försiktigt. Han ställer sig på andra sidan av dörröppningen. Han visste redan att väggen var av betong. Sådant hade han kollat redan första minuterna där.
”Rebecka!” ropar han. ”Ge dig! Du kan inte komma undan nu.”
”Sorry, snygging!” hör han henne ropa från andra sidan rummet. ”Men ni vet att jag blivit befruktad… Ni har inget annat val än att döda mig..”
”Rebecka!” ropar Nellie från runt hörnet. Verkar som hon är bakom soffan som står där. ”Inte om organisationen inte får tag i barnet! Vi kan alla tillsammans uppfostra det, undangömda…. Det behöver inte sluta med döden för någon av oss…”
”Dream on…” säger Rebecka. ”Jag gillar er alla verkligen. Verkligen! Speciellt du Jake… Fan, ingen har nånsin gett mig sådana orgasmer… JEEZZUS… Hatar verkligen att det blir så här. Vill inte döda någon av er, men jag gör det om jag måste!”
Jake stiger fram från skyddet och visar sig för Rebecka. Han ser att Nellie och Mai är tillsammans och de har skjutvapen riktade mot dörröppningen där Rebecka tagit skydd. Rödhåringen hade kortast väg till ytterdörren, och han hörde polissirener närma sig. De måste ta sig ur dödläget nu, annars skulle det vara för sent.
”Nej, Jake!” ropade Nellie.
Då kände han pistolen pressas mot hans nacke.
”Ledsen, Jake…” Mer hann inte Mary säga, innan han hade snott runt och kört in nagelfilen i hennes mage. Med andra handen höll han pistolen från sig. Hon tittadeförvånat med sina vackra ögon på honom när hon segade ihop.
Så kom två snabba skott. Han hade i rörelsen också kommit in bakom skydd så han förstod att det inte var riktat mot honom. Ytterdörren öppnades och han hörde springande steg. Rebecka hade utnyttjat kaoset att ta sig ut. Mai var snabbt uppe på benen och sprang efter. Nellie var bara klädd i morgonrock men följde efter ändå, efter att först ha slängt en undrande blick mot Jake. Han hade nickat och hon var iväg. Lyckliga de män som skulle se hennes vackra kropp när hon sprang klädd sådär, hann han tänka.
Så hukade han sig bredvid Mary. Hon flämtade efter luft, och det syntes att hon inte hade lång tid kvar i livet.
”Hur…” Jake hörde knappt hennes ord. ”Hur… visste… du…?” Hon var tvungen att stöta ut orden.
Han klappade skönheten på kinden och log vänligt.
”Det var när jag kom ut från badrummet. Jag var obeväpnad, och du såg detta. Du hade ett reservvapen inkörd i byxorna. Hade du velat skydda eller hjälpa mig hade du erbjudit mig den. När du inte gjorde det, anade jag hur det låg till.”
Hon orkade inte längre fokusera på honom. Men han ville veta mer.
”Vem dödade Lolita?”
Mary hostade blod nu. Nagelfilen visste vart den tog. Liten men effektiv. Hon försökte forma ord, och han lade örat mot hennes mun.
”Be…cka…” Det var det sista hon sade innan hon dog.
Jake skyndade sig. Han samlade ihop de kläder och värdesaker som var nödvändiga i en väska och gick mot ytterdörren. Med stor sorg stannade han upp och tittade på Lolitas kropp. Skottet hade träffat henne mitt i pannan och hennes vackra hår låg utspritt på golvet blandat med blod och hjärnsubstans.
”Farväl, du underbara vän… Min älskade…” Sade han tyst och slank ut ur dörren. Lugnt gick han i korridoren. Lugna snabba steg, som inte skulle väcka misstänksamhet. Han hoppades att polisen inledningsvis skulle utgå att det bara var de två som hade dödat varandra.
Två timmar senare satt han, Nellie och Mai i en tågvagn söderut. De hade träffats på en mötesplats som de redan tidigare hade gjort upp om. De visste att Rebecka också kände till den, men att hon inte har något intresse av att möta dem igen. Efter att Mai hade ringt hans syster och använt kodspråk, hade de förstått att de i New York hade mer information. De i Big Apple skulle nu även spana efter en rödhårig skönhet. Nellie hade en bild som hon hade skickat. De satt inte tillsammans, utan lite utspritt i vagnen, men ändå så de kunde ha uppsikt på varandra.
Först nu kände han att han kunde sörja Lolita. När han väl lät sorgen ta över, kunde han inte hejda tårarna. Nellie såg honom och även hon hade tårar. Han tänkte på de korta dagar som han hade fått med denna fantastiska kvinna. Trots det hade hon kommit honom nära, väldigt nära. Han mindes när de hade suttit vid en brasa under en klar stjärnhimmel. De hade inte bara älskat då, utan även pratat en hel del. Det var nog där han insåg sina starka känslor för henne. Men han grät även över Rebecka. Hon hade trollbundit honom på samma sätt som Lolita. Hon sörjde att hon kommer att dö hon också. Hon visste inte att den som får barn med honom kommer att dödas så snart de säkrat avkomman.
Kvinnan bredvid honom började trösta honom. Det var en ganska attraktiv kvinna mellan trettio och fyrtio år, och därmed troligen inte en valkyria. Hon hade heller inte den form av skönhet som de andra han umgåtts med den senaste tiden, men hon var vacker ändå på ett personligt sätt. Det gjorde honom nästan mer nyfiken på henne. Det var ingen fotomodell utan en ”vanlig” kvinna. Jake tittade kort på Nellie och hon hade lett lite i smyg mot honom och nickat lätt.
Det var inte ens svårt, märkte han. Bara tjugo minuter senare hade han kvinnans vackra nakna bakdel riktad mot honom, stående lutad mot handfatet i den lilla tågtoaletten. Hon hade kort sugit hans kuk och var nu redo för att ta emot honom bakifrån. Hon hade en smidig och vacker kropp, och när hon släppt ut det täckte hennes ljusbruna lockar nästan hela ryggen.
Han gned ollonet mot hennes slida och märkte att hon var kåt nog. Sakta tryckte han in sig i henne. Ända in i botten, långsamt men bestämt. Han knäpper upp hennes blus och låter händerna leta sig in till hennes ganska små bröst. Men han sörjer fortfarande. Han tänker hela tiden främst på Lolita, men också på Rebecka. Det är märkligt att hon inte hyser agg mot Rebecka, trots att hon dödade Lolita. Han känner mest sorg. Inte bara för vad hon gjort, utan för att de nu måste döda henne.
Kvinnan framför honom håller emot med händerna på spegeln, när han nästan brutalt stöter i henne. Hans sorg gör honom lite okänslig. Snart känner han att hon är nära. Han tar ner sin andra hand runt höften till klittan och gnuggar den intensivt. Med ett morrande kommer hon, nu med kinden pressad mot spegeln, och den blir alldeles immig av hennes höga stön.
Även han är nära och stöter intensivt, utan att ens försöka vänta in att hennes orgasm går över. Han suckar förnöjt när han känner sperman pumpa in i kvinnan. De står stilla så ett tag och hämtar andan. Först efter en stund börjar de lite fnittrigt ta på sig sina kläder, och kvinnan pussar den köande äldre mannen på kinden när de båda kommer ut med rufsigt hår. De pratar en stund innan hon somnar. Trevlig kvinna. Verkligen. Han vet inte hennes namn och det känns bra. Tre timmar senare steg hon av, och då visste han hennes namn, liksom telefonnummer, då hon gav honom de uppgifterna på en lapp till honom strax innan hon reste sig och gick. Han tänkte först kasta den, men ångrade sig.
De turades om att sova under den långa resan. De visste att de inte skulle kunna hålla lagen stången länge till, så de måste agera väldigt snart.
På kvällen var de framme. Ett enkelt sms från en okänd avsändare hade uppgett en mötesplats. Nellie gick själv dit och kom tillbaka med Nandu, Jakes äldsta vän. De kramar om varandra.
”Jösses, Jake…” säger Nandu. ”Nog för att jag visste det skulle bli något stort av dig, men detta är väl ändå lite överdrivet…!” Han hade alltid varit en skämtare. På ett litet fik pratade de med varandra. Det visade sig att han visste det mesta redan. I själva verket fanns det här en hel liten styrka som känner till det stora hela och som förenats i att strida för Jake. Nandu berättar att en av hans helt ovetande vänner har hyrt ett rum åt honom i ett litet hotell, i tron att han skulle ha den för ragg. Där skall Jake och hans kvinnor bo, och träffa de som behövs träffas. Några är redan där, som vill träffa honom.
Det var ett enkelt hotell, men rummet som var hyrt var trots det en mindre lägenhet. I första rummet väntade Jessi – Jakes syster. De kramades länge, tysta. Hon berättade bara att de idag vet mer, men bad att han skulle ha tålamod och förtroende. Just då trädde en grupp beväpnade män in i rummet. Jake, Mai och Nellie drog genast sina vapen.
”Vänta, Jake…” säger Jessi. ”Det är inte som du tror!”
Alla stod stilla och inväntade vad andra parten skulle göra. Långsamt tog en av männen in handen till insidan av sin rock och tog fram en liten läderhållare. När han vek upp den såg de att han var CIA.
”Vi känner till din situation…” säger samma man, en medelålders färgad man med en ärlig uppsyn. Ingen litade på det ändå, då de minns Mary. ”Förstår er vaksamhet, men ber er att lita på oss! Vi har haft ett litet helvete att försinka FBI i deras sökande efter er. De kommer inte att ge sig dock, så om du vill klara dig, bör du lyssna på oss!”
Berlinkonspirationen
Lämna ett svar
Du måste vara inloggad för att publicera en kommentar.