BELLA 2.0 – DEL 4

TABLÅ 6 – BMW OCH BOOBISAR

Det är eftermiddag på kontoret. Luften luktar toner av plast, kaffe och något lätt syntetiskt – det där doftlösa parfymmolnet från receptionen som alltid ligger kvar för länge. Skärmen framför Bella visar en halvt färdig offert till en kund i Småland, men hon ser den inte. Blicken fastnar på meningslösa ord: ”logistiktillägg”, ”volymavdrag”. Allt blurras ut.
David har skrivit till henne. Ett mejl. Inte personligt, bara en fråga om leveranstider för Tyskland. Och som avslutning eller ett PS: en kort fråga om hon skulle vilja äta middag någon kväll i veckan. Allt är artigt och korrekt och respektfullt formulerat, och det är just det som är problemet. För David har blivit lite för artig och korrekt de senaste dagarna. Som om han vill dölja något som gör honom generad, trots att ingen utom han känner till det.

Han är intresserad av henne, hon fattar ju det, söker hennes närhet så ofta han kan, och så nu frågan om middag. Det gör henne förvirrad. För han är något annat än det där som hon ser i ögonen hos många andra män, inte minst efter fåtöljknullet med den där idioten.
Det är det där ordet. Det som fastnat i henne.
Bimbo.
Det var inte bara ljudet. Det var sättet han sa det på. Med en självklarhet som om han bara beskrev vad som stod i rummet. Som om brösten talade ett språk hon inte längre kontrollerade.
Hon vill ha något annat än det som hela tiden riskerar att bli sjaskigt och respektlöst. Men ändå, hon vill fortfarande ha bekräftelsen. Att bli sedd. Att få en man att förlora balansen. Att känna att hennes kropp kan välta en kväll. Det hon aldrig kunnat förut. Hon vill njuta av det nu när det plötsligt finns inom hennes räckhåll.
Så hon väljer att tacka för mailet om Tyskland, och att vänligt men bestämt tacka nej till middagen för nu. Det ger henne och hennes nya bröst tid att fortsätta utforska världen.

När hon går hem gör hon en omväg. Tar inte tunnelbanan. Går längs Folkungagatan, långsamt, i svarta strumpbyxor och den svarta klänningen med söm som skär under bysten. Den lyfter brösten som ett altare. Vårtorna känns, syns genom tyget – spända, kalla, levande.
Bilar susar förbi. Några saktar in. Hon möter blickar, vissa släpper direkt, andra fastnar.
Det är vid övergångsstället det händer.
En svart BMW bromsar in. Passagerardörrens fönster glider ner med ett svagt surr, och en man tittar på henne. Runt femtio. Kostym utan slips. Ansikte som bär spår av framgång, men också rastlöshet.
”Behöver du skjuts?” frågar han med ett vänskapligt leende. Ett försäljarsmajl.
Hon tittar på honom. Klänningen har glidit ned. Brösten pressar mot tyget som om de lutade sig framåt.
”Vart då?” frågar hon.
”Spelar det någon roll?”

Hon ler. Skakar på huvudet. Börjar gå.
Han följer efter, rullar bilen långsamt längs trottoaren.
”Du går inte så där för att du vill vara ifred.”
”Nej”, säger hon. ”Men jag går inte så här för dig.”
Han skrattar till.
”Visa att du vill mig”, säger hon. ”Så kanske.”
Han stannar bilen. Kliver ur. Går fram till henne, blicken fast i hennes urringning.
”Du är det vackraste jag sett på hela året”, säger han, och han låter ärlig. ”Jag vill kyssa dina bröst. Hålla dem. Förlora mig i dem.”
”Jaha?”
”De är de mest fantastiska skapelser jag lagt blicken på. Och då var jag ändå på Louvren i Paris i förra veckan.”
Hon tittar honom i ögonen. Ser att han menar det.
”Okej”, säger hon. ”Då följer jag med.”

Ett parkeringshus några kvarter bort. En ruta längst in. Förarsätet maximalt tillbakaskjutet.
Hon sitter gränsle över honom, klänningen uppdragen till midjan. Hans händer om hennes badbollsbröst. Han väger dem, slickar, suger, pressar dem ihop som om han ville in genom huden.
Kuken är stenhård och ovanligt tjock, som en falukorv. Hon glider ner över honom, långsamt. Känner hur han vidgar hennes fortfarande knullovana fitta. Det skär i henne, men bara för ett ögonblick, sedan har hon kalibrerat sig till hans vidd. Det är värme. Tyngd. Tryck.
Hon rider honom. Stadigt, sensuellt. Melonerna gungar mitt framför hans ansikte. Bröstvårtorna glänser, skulle kunna peta ut ögonen på honom, så hårda är de. Han trycker ansiktet mellan kloten, andas tungt, famlar efter mer hud.
”Fan vad du är sexig”, stönar han. ”Jag visste det direkt jag såg dig där på gatan. Du är en sån som inte kan vänta på nästa stake.”
”Mmm.” Hon stönar, njuter, ger sig hän nu. ”Så skönt att knulla.”
”Eller hur”, flåsar han. ”Du knullar precis så bra som jag trodde.”
”Älskar du mina bröst?”
”Ja, jag älskar dem! Såna otroligt stora bröst på en så smal kropp.”

Hon rider med mer frenesi, särar så mycket hon kan på låren, vill känna hans feta ollon stöta mot livmodern.”
”Ville du ha dem när du såg mig?”
”Ja! De gungade när du gick gatan fram.”
”Ville du ha dem då?”
”Ja, jag vill ha dem. Ville ha dig. Ville knulla dig!”
”Åh, du är så stor… Hade du gjort vad som helst för att få dem?”
”Ja!”
Bella knådar brösten framför hans ansikte, triggar honom att knulla ännu djupare.
”Hade du låtit mig bestämma allt, bara du fick se dem för en sekund.”
”Oh ja. Du har såna galna pattar. Juver som på en kossa. Knullpattar! Såna som alla män vill ha.”
”Mmm! Alla män vill ha mina bröst!”
”Ja! Dina horbröst som alla män vill knulla och spruta ner.”
Bella stannar till, bara för en sekund. ”Va?”

Mannen håller hennes höfter och stöter, hårdare än någonsin.
”En sån knullhora. Bjuder ut sig och vill knullas som en knulldocka.”
”Jag är ingen…”
”Dina ballonger… bara att se dem gjorde mig hård. Jag såg det direkt där på trottoaren, att du är gjord för det här. En storbystad hora som går på gatan för att knullas.”
Bella säger inget. Rider honom vidare. Hårdare. Snabbare. Desperatare. Men hon säger ingenting, siktar bara på klimaxet nu.
Värmen växer. Kukens friktion är perfekt. Hon kommer, tyst, med öppen mun, hela kroppen i kramp.
Han kommer strax efter med ett stön. Kukryckningar. Spermafloder.
Sen stillhet.

Efteråt
Hon sitter kvar uppträdd på honom, fortfarande fylld. Hans händer glider upp längs låren, vill smeka.
”Fan”, säger han. ”Du är så jävla bra på det. Du är verkligen född till att knulla. Som en naturkraft. Som den bästa horan som någonsin knullats i den här bilen.”
Hon tittar på honom. Rösten kall.
”Vad sa du?”
”Alltså. Du vet vad du är.”
”Ursäkta?”
”Du låter dig bli upplockad på gatan. Har på dig en klänning som skriker jag vill bli knullad. Följer med till ett parkeringshus, rider som en jävla porrstjärna, har juver som skulle välta Onlyfans… vad kallar man det? Inte prästfru direkt.”

Hon kränger sig av honom. Glider ner i passagerarsätet, andas djupt.
”Jag är ingen hora” säger hon. ”Det är det sista jag är.”
Han drar upp byxorna, skrattar lite. ”Jaså, på vilket sätt då?”
”För att det var jag som valde. Det här var mitt initiativ. Du var bara ett verktyg. Ett medel.”
”Vem försöker du lura?” säger han. ”Du är en hora. Du säljer dig med kropp, alla signaler tyder på det, och de där ballongerna till bröst. Och jag köpte dig.”
Hon säger inget mer, eftersom inget mer finns att säga. Skakar bara på huvudet och öppnar bildörren. Kliver ur.
Där blir hon stående stilla en sekund. Sedan gräver hon i sin handväska. Får upp en sedel.
En hundring.
Hon öppnar dörren igen. Slänger in sedeln i hans knä.
”Varsågod”, säger hon. ”Det är vad jag betalar för att ha lånat din värdelösa kuk i en halvtimme.”
Han stirrar.
”Jag hade betalat mer”, tillägger hon, ”om du varit värd det.”
Sen smäller hon igen dörren och går.

Det är kallt om benen. Trosorna är fuktiga, klistrade mot huden. Sperman rinner långsamt, varmt, en tunn strimma som letar sig ner längs insidan av låret, och varje steg får den att röra sig, som ett påminnande finger.
Hon har inte bråttom. Hon går långsamt genom anonyma kvarter. Gatorna är fulla av liv, men Bella går ensam, som i sin egen bubbla.
Kroppen bär fortfarande spår – inte av honom, för han var aldrig någon. Men hon bär sig själv, bär sin handling, bär minnet av att ha varit öppen, kåt, tillgänglig. Det känns i höfterna, i låren, i brösten, där vårtorna är ömma efter hans mun. Brösten gungar när hon går – tunga, sensitiva, som om de minns mer än hon gör.
Hon borde känna sig stark. Hon bestämde. Hon valde.
Men orden stannar kvar i henne, envetna.

Bimbo.
Hora.
Två män. Två knull. Men samma instinkt i dem båda: att ge henne ett namn. Som om hennes kropp var något de måste tolka. Kategorisera. Reducera.
Hon älskar de här brösten. Hon gör verkligen det. Hon älskar hur de känns i händerna. Tyngden. Hudens spänning. Hur blickar fastnar. Hur rum förändras när hon kliver in i dem.
Men det är som att män inte kan förstå skillnaden: att en kvinna kan vilja vara sexuell utan att förlora värdighet. Att hon kan njuta av deras åtrå utan att tillhöra dem. Att brösten inte är en inbjudan till respektlöshet – de är en krona att högakta.
Och ändå: hur många kukar ska hon behöva släppa in innan njutningen börjar kännas urvattnad? Hur många gånger ska hon få det hon vill, och ändå gå därifrån med en röst i huvudet som inte är hennes?
Kanske är det bara en fas. En rening. Kanske måste hon ligga med fel män för att förstå vilken sorts kvinna hon egentligen är.

Kanske håller hon på att bli den här kvinnan fullt ut. Den som inte backar. Som knullar för sin egen skull, och aldrig låter någon annan definiera henne.
Men – kanske finns en risk att tillräckligt många reducerande ord till slut gör att hon reduceras i sina egna ögon, att hon blir den hon inte är och inte vill vara.
Hon vet inte. Det är det värsta.
När hon svänger in på Hornsgatan känner hon en annan sorts trötthet. Inte fysisk. En inre matthet, som efter en lång, lyckad fest där någon till sist sagt fel sak.
David dyker upp i tanken. Inte med tryck. Mer som ett svagt, varmt ljus i bakhuvudet. Hans ögon. Hans blick. Hans acceptans och respekt. Hans oskyldiga fråga om en middag.
Hon undrar plötsligt hur det skulle vara att ha sex med honom. Inte bara som en akt, utan som en… förbindelse. Hans händer på hennes bröst, inte för att ta, utan för att känna in. För att förstå. För att tillbe.

Hon vet inte om hon är redo. Men är det ändå inte dags att testa alla alternativ? Hon behöver inte välja det ena eller andra. Hon är inte någons egendom, kommer aldrig vara det förrän hon själv säger det. Det var hon inte riktigt beredd på, när hon skaffade sig sina enorma bröst, att hon skulle stå inför ett sådant dilemma – att ha för många val. Det är ett angenämt problem, men inte desto mindre ett problem som hon måste ta tag i.
Sperman klibbar mellan låren hela vägen hem. Det första hon gör är att duscha av sig spåren av den där idioten. Och med tvålen och vattnet sköljs minnet av honom bort och försvinner ner i kloakerna där det hör hemma.

• Bella 2.0 – del 4
• Bella 2.0 – del 1
• Bella 2.0 – del 2
• Bella 2.0 – del 3